604/1946

Denna lag äger tillämpning på rörelse, inrättning och företag, vari en eller flere personer, arbetstagare, utföra arbete mot lön för annans, arbetsgivares, rakning under dennes ledning och övervakning.

Från lagens tillämpning undantagas likväl:

På arbete i bagerier skall denna lag tillämpas, såframt därom icke är särskilt stadgat.

Stadgandena i denna lag tillämpas på arbetstagare, som fyllt aderton år, så ock på yngre arbetstagare, såframt särskilda bestämmelser icke utfärdats om deras arbetstid och deras användande i sådant arbete, som avses i denna lag.

Denna lag gäller under de i 1 mom. nämnda förutsättningarna jämväl arbetare, vilka gemensamt såsom ett arbetslag förbundit sig att under arbetsgivarens ledning och uppsikt utföra visst arbete, samt de arbetare de med arbetsgivarens samtycke antagit som medhjälpare i arbetet.

Denna lag skall icke tillämpas på sådan till arbetsledningen hörande eller såsom övervakare tjänstgörande arbetstagare, som alls icke eller endast tillfälligt deltager i det arbete, som utföres av de under hans ledning eller uppsikt stående arbetarna.

Genom förordning stadgas, på vilka innehavare av tjänst eller befattning i staten, kommun och annan offentlig sammanslutning förutom församling skall tillämpas, vad i denna lag om arbetstagare är stadgat.

På anhållan av allmänna åklagaren eller statens yrkesinspektör eller arbetsgivares och arbetstagares centralorganisationer åligger det arbetsrådet att avgöra, huruvida fråga är om arbete eller arbetstagare, varpå denna lag skall äga tillämpning.

Yrkesinspektör äger, där part det yrkar, hänskjuta i 1 mom. nämnda fråga till arbetsrådet, såframt saken icke eljest bör anses uppenbart klar.

Är avgörande av mål, som är anhängigt vid domstol, beroende av fråga, varom i 1 mom. förmäles, skall domstolen hänskjuta denna fråga till arbetsrådet, där den finner det nödigt eller part det yrkar; och må slutligt utslag av domstolen meddelas först då arbetsrådets beslut kommit domstolen tillhanda.

Arbetstagares ordinarie arbetstid är högst 8 timmar i dygnet och 47 timmar i veckan, förutom i arbete, som avses i 7 §, där antalet arbetstimmar i veckan får uppgå till högst 48.

Är ordinarie arbetstiden under vissa veckodagar kortare än åtta timmar, kan den under övriga dagar av samma vecka i motsvarande mån förlängas, dock med högst en timme och utan att det tillåtna antalet veckotimmar ökas.

6 §.

Oavsett vad i 5 § är stadgat om arbetstiden under ett dygn och en vecka, får den ordinarie arbetstiden i följande rörelser, inrättningar och företag ordnas så, att den under en tidsperiod av tre veckor är högst 141 timmar, nämligen:

Befinnes i 1 mom. avsedd reglering av arbetstiden nödig även i andra än i sagda moment nämnda fall, kan arbetsrådet på av detsamma fastställda villkor på ansökan bevilja tillstånd därtill.

I arbete, som på grund av dess tekniska art måste utan avbrott utföras dygnet om under alla veckans dagar, får arbetstagare med arbetsrådets begivande och på villkor, som rådet bestämmer, hållas i arbete mera an 8 timmar i dygnet och 48 timmar i veckan, dock så, att den ordinarie arbetstiden under en tidsperiod av tre veckor icke får överstiga 144 timmar.

Arbetsrådet eller, då fråga är om staten tillhörig rörelse, inrättning eller företag, på arbetsrådets framställning statsrådet kan enligt prövning medgiva tillstånd till avvikelser från stadgandena i 5 §:

Då arbetstagare enligt avtal är skyldig att uppehålla sig i sin bostad, varifrån han vid behov kan kallas till arbete, skall den tid han sålunda utan att utföra arbete kommer att vara bunden icke räknas såsom arbetstid, icke ens om ersättning bestämts att utgå därför, såframt icke arbetsrådet på arbetstagarens ansökan eller yrkesinspektörens framställning annorlunda besluter.

Till arbetstagare bör i fall, som nämnts i 2 mom., erläggas ersättning för minst hälften av den däri nämnda tiden, antingen i penningar eller sålunda, att minst hälften av sagda tid räknas såsom arbetstid.

I gruv- och bergsindustrin inräknas i arbetstiden även den tid, som åtgår för nedstigning i gruva och uppstigning därur. Likaså inräknas i arbetstiden i annat arbete tiden för färd eller befordran från av arbetsgivaren bestämd utgångsplats till den egentliga arbetsplatsen och därifrån tillbaka till utgångsplatsen. I annat fall må tiden för färd till arbetsplatsen icke räknas såsom arbetstid, icke ens om ersättning därför avtalats.

Arbetsgivare må icke förlänga i denna lag stadgade arbetstider genom att åt arbetstagare utgiva arbete till utförande i hemmet.

Arbetstagare får, om han därtill samtycker, hållas i övertidsarbete utöver den i 5 § nämnda arbetstiden högst 24 timmar under en tid av två veckor samt utöver den i 6 och 7 §§ nämnda arbetstiden 36 timmar under en tid av tre veckor, dock så, att antalet över-tidstimmar under ett kalenderår icke överstiger 200.

Med arbetsrådets begivande får, då synnerliga skäl det påkalla, arbetstagare, om han därtill samtycker, hållas i övertidsarbete utöver den i 1 mom. nämnda årliga överarbetstiden högst 150 timmar under ett kalenderår.

Är utförandet av övertidsarbete till följd av arbetets art och av synnerligen tvingande skäl nödvändigt, må i 3 § 2 mom. nämnd innehavare av tjänst eller befattning icke vägra att det utföra.

Har naturtilldragelse eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej kunnat förutses, vållat avbrott i rörelses, inrättnings eller företags regelbundna drift eller medför den överhängande fara för sådant avbrott eller för skada å liv, hälsa eller egendom, få i den utsträckning förenämnda skäl kräva de i 5, 6 och 7 §§ stadgade arbetstiderna förlängas, dock ej under längre tid än fyra veckor. Angående sådan förlängning av arbetstiden samt om dess orsak, omfattning och sannolika varaktighet bör arbetsgivaren ofördröjligen inlämna skriftlig anmälan till vederbörande statliga yrkesinspektör. Yrkesinspektören kan, efter att hava prövat ärendet, antingen låta det av anmälan bero eller skrida till åtgärder för förlängningens begränsande eller avbrytande.

I denna paragraf omförmält nödarbete må icke räknas såsom ovan uti 11 § avsett övertidsarbete.

Arbete, som utföres mellan klockan tjugoett och klockan sex, är nattarbete. Nattarbete får utföras i följande fall:

I ovan uti 1 mom. avsedda arbeten i två eller flere skift böra skiften, såframt arbetsrådet icke medgivit undantag, regelbundet avlösa varandra och varje vecka växla.

Kvinnors hållande i arbete under tiden mellan klockan tjugoett och sex vare förbjudet i andra än i 6 och 12 §§ samt 13 § 1 mom. 2, 4 och 6 punkterna avsedda arbeten och fall.

Vad i 1 mom. är stadgat, berör icke kvinnors hållande i arbete, som avses i lagen om arbetet i bagerier.

Där särskilda omständigheter det påkalla, vare arbetsrådet berättigat att för viss tid, högst för sex månader i sänder, bevilja undantag från det i 1 mom. stadgade förbudet.

Arbetstagare skall under söndag eller, där detta icke är möjligt, under annan tid av veckan beredas tillfälle till oavbruten veckovila under en tid av minst 30 timmar.

I kontinuerligt arbete, som avses i 7 § av denna lag, får dock veckovila ordnas sålunda, att den under en tid av tre veckor uppgår till i medeltal 30 timmar per vecka och minst 24 timmar varje gång.

Undantag från stadgandena i denna, paragraf kunna göras, då den ordinarie arbetstiden i dygnet uppgår till högst 3 timmar, samt i de fall, vilka avses i 12 §, ävensom då arbetets tekniska art icke medgiver vissa arbetstagares fullständiga befriande från arbetet. Uppstår meningsskiljaktighet därom, huruvida arbetets tekniska beskaffenhet är sådan som ovan sagts, kan frågan därom hänskjutas till arbetsrådet.

Då arbetstiden i dygnet är längre än sju timmar, skall arbetstagare, med nedan i denna paragraf nämnda undantag, under arbetstiden beredas tillfälle till åtminstone en regelbunden rast på minst en timme, under vilken han är oförhindrad att avlägsna sig från arbetsplatsen. Detta berör dock ej sådana arbetstagare, vilkas närvaro på arbetsplatsen är nödvändig för arbetets fortgång.

Arbetsrådet äger befogenhet att bevilja undantag från stadgandena i 1 mom.

Då arbetet ordnats i varandra regelbundet avlösande skift, överstigande sju timmar, ävensom i arbete, vilket avses i 6 §, skall arbetstagare beredas minst en halv timmes rast eller tillfälle att intaga en måltid under arbetstiden.

Rasten må icke inräknas i arbetstiden, därest arbetstagare därunder är oförhindrad att avlägsna sig från arbetsplatsen.

För övertids- och nödarbete, som utföres utöver den i 5 § för ett dygn bestämda arbetstiden, skall för de två första timmarna erläggas med femtio procent och för de följande timmarna med etthundra procent förhöjd lön.

Är den ordinarie arbetstiden för längre tidsperiod än ett dygn begränsad och har arbetet fortgått en hel sådan tidsperiod, skall för övertidstimmar, som uppgå till högst hälften av det under tidsperioden tillåtna maximiantalet timmar, erläggas med femtio procent och för följande övertidstimmar med etthundra procent förhöjd lön. Har arbetsförhållandet icke varat tidsperioden ut och överstiger medelarbetstiden under de för arbete använda dygnen åtta timmar, skall för de två första medelövertidstimmarna under dygnet erläggas med femtio procent och för följande övertidstimmar med etthundra procent förhöjd lön.

Vid beräknandet av ovan i 1 och 2 mom. nämnd löneförhöjning för arbete, för vilket lönen är fastställd för längre tidsperiod än en timme, skall grundlönen per timme beräknas så, att den avtalsenliga lönen delas med antalet för det ordinarie arbetet använda timmar. I arbete, som utföres mot stycke- eller betingslön, beräknas timlönen så, att stycke- eller betingslönen delas med antalet för styckets förfärdigande eller betingsarbetets utförande använda timmar, såframt icke arbetsrådet på ansökan fastställt annan grund. Ingå naturaförmåner i lönen, böra de beaktas vid beräknandet av löneförhöjningen.

Avtal, som inskränker arbetstagare enligt denna paragraf tillkommande förmåner eller varigenom förenämnda förhöjda lön inräknas i grundlönen, är ogiltigt.

För arbete, vilket utföres på söndag eller annan kyrklig högtidsdag, i denna lag benämnt söndagsarbete, skall erläggas dubbel lön. Är arbetet övertids- eller nödarbete, skall därför ytterligare utgå i 17 § stadgad ersättning, vilken beräknas på arbetstagarens oförhöjda lön.

Vad i 17 § 2 och 3 mom. är stadgat om beräknande av förhöjd lön för övertidsarbete och nödarbete, skall äga motsvarande tillämpning även vid beräknandet av förhöjd lön för söndagsarbete. Likväl kan för söndagsarbete enligt 1 mom. utgående förhöjd lön, därest sagda arbete icke är övertidsarbete eller nödarbete, inräknas i arbetstagarens månadslön genom avtal därom eller i fråga om innehavare av tjänst eller befattning, vilka avses i 3 § 2 mom., genom vederbörande myndighets beslut, som delgives innehavarna av tjänst och befattning.

Såsom söndag eller kyrklig högtidsdag anses i denna lag det dygn, som begynner klockan tjugofyra natten till sagda dag. Detta dygn kan likväl i fråga om arbete, som avses i 7 §, beräknas begynna antingen sex timmar tidigare eller sex timmar senare.

Arbetstagare, som vägrar att utföra söndagsarbete, må man icke söka därtill tvinga. Detta gäller dock ej arbete, vilket på grund av dess beskaffenhet utföres regelbundet under veckans samtliga dagar.

Avtal, som inskränker arbetstagare enligt denna paragraf tillkommande förmåner eller varigenom förenämnda förhöjda lön inräknas i grundlönen, är ogiltigt.

Rätten till ovan i 17 och 18 §§ stadgad förhöjd lön förfaller, såframt talan icke anhängiggjorts inom ett år från utgången av det kalenderår, då sagda rätt uppkom.

På varje denna lag underkastad arbetsplats bör arbetsgivaren, där det med beaktande av arbetets art är möjligt, uppgöra ett arbetstidsscema, angivande när arbetet börjar och slutar samt tiden för måltider och raster.

Arbetsgivare bör föra förteckning över utfört nöd- och övertidsarbete samt därför erlagd förhöjd lön. I förteckningen bör även antecknas söndagsarbete och för det samma erlagd förhöjd lön.

Den i 2 mom. nämnda förteckningen skall på anfordran uppvisas för inspektionsmyndigheten och arbetstagarnas förtroendeman, och böra på anhållan skriftliga uppgifter meddelas arbetstagare eller av honom befullmäktigad person om arbetstagaren berörande anteckningar i förteckningen.

En avskrift av arbetstidsschemat bör på anfordran överstyras till inspektionsmyndigheten.

På varje denna lag underkastad arbetsplats bör på föranstaltande av arbetsgivaren denna lag ooh med stöd av densamma givna verkställighetsbestämmelser samt vederbörande myndighets beslut om från detsamma till äventyrs beviljade avvikelser, så ock gällande arbetstidsschema hållas på lämplig plats tillgängliga för arbetstagarna.

Efterlevnaden av denna lag övervakas av yrkesinspektionsmyndigheterna.

Arbetsgivare, som bryter mot de i 5―16 §§ ingående stadgandena rörande arbetstiden eller av annan orsak än insolvens försummar att erlägga i 17 eller 18 § stadgad ersättning för övertids-, nöd- eller söndagsarbete, straffes med böter. Har förseelsen skett trots yrkesinspektionsmyndighetens påminnelse eller äro omständigheterna annars försvårande, vare straffet minst tio dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Arbetsgivare, som för att bereda sig själv eller annan fördel eller för att åstadkomma skada oriktigt fört den i 20 § 2 mom. nämnda förteckningen eller ändrat, förstört eller understuckit den eller gjort den oläslig, straffes med böter eller fängelse i högst sex månader.

Var, som eljest bryter mot denna lag eller med stöd av densamma givna föreskrifter, straffes med högst tjugo dagsböter.

Befinnes arbetsgivares ställföreträdare skyldig till i denna paragraf nämnd förseelse och kan skulden för densamma icke samtidigt åvälvas arbetsgivaren, straffes endast ställföreträdaren.

Åtal för förseelse, som nämnes i denna lag, skall väckas av allmänna åklagaren, i de uti 17 och 18 §§ omförmälda fallen dock endast, där målsäganden anmält förseelsen till åtal.

Närmare föreskrifter om tillämpningen av denna lag givas genom förordning.