752/1945

Med avvikelse från vad i lagen den 23 april 1901 om försvunnen persons förklarande för död stadgas, skola vid dödförklaring av militär eller annan person, vilken efter den 30 september 1939 under tjänstgöring vid Finlands försvarsmakt försvunnit i kriget eller i samband med därmed förknippade särskilda militära åtgärder, stadgandena i denna lag iakttagas.

Vad i 1 mom. är sagt, må, med nedan i 4 § 2 mom. avsedda undantag, icke tillämpas på person, som icke är finsk medborgare.

Stadgandena i denna, lag må tillämpas även på sådan finsk medborgare, som utan att tjänstgöra vid Finlands försvarsmakt utfört arbete eller uppdrag till förmån för försvarsmakten, därest han under de förhållanden, som nämnas i 1 §, försvunnit på krigsoperationsområdet och i militärmyndighetemas besittning finnes i 4 § 1 mom. avsedd utredning beträffande hans försvinnande.

Person, som avses i 1 och 2 §§, kan förklaras för död, därest försvinnandet skett under sådana omständigheter, att anledning icke finnses att antaga, att den försvunne ännu vore vid liv.

På försvarsministeriet, ankommer att på grundval av tillbudsstående utredning pröva, huruvida förutsättningar för dödförklarinig jämlikt denna lag föreligga, och att, därest detta synes vara fallet, göra nedan i 5 § nämnd framställning. Begäres sådan framställning av den försvunnes make, närmaste skyldeman eller annan, vars rätt kan av dödförklaringen bero, må ärendet icke fördröjas, därest icke giltigt skäl därtill föreligger.

Vad i 1 mom. är sagt, må tillämpas jämväl på person, som icke är finsk medborgare, om han under tjänstgöring vid Finlands försvarsmakt försvunnit under omständigheter, som nämnas i 1 §, och den försvunnes i Finland bosatta make, närmaste skyldeman eller annan, vars rätt kan av dödförklaringen bero, skriftligen hos försvarsministeriet anhåller om sådan framställning.

Ansökan om i 1 och 2 §§ avsedd persons förklarande för död enligt denna lag skall på framställning av försvarsministeriet göras av allmän åklagare hos rådstuvurätten i Helsingfors stad, och må samtidiga ansökningar om skilda personers förklarande för döda handläggas gemensamt, för såvitt detta utan olägenhet kan ske.

Över ansökningen höre rätten, ifall så prövas nödigt, den försvunnes make eller närmaste skyldeman eller ock hans förmyndare eller god man, där sådan till äventyrs är förordnad för honom.

Har det gjorts sannolikt, att enligt denna lag erforderliga förutsättningar för dödförklaring föreligga, beslute rätten att genom offentlig kungörelse kalla den försvunne att senast å viss dag, som ej må utsättas tidigare än tre månader efter det beslutet fattats och ej senare än till den ordinarie rättegångsdag, som sex månader därefter först infaller, anmäla sig hos rätten, vid äventyr att han eljest, där ej laga hinder yppas, varder av rätten förklarad för död.

Kungörelsen skall ock innehålla uppmaning till alla, som kunna lämna upplysning därom, huruvida den försvunne lever eller är död, att inom samma tid giva det rätten till känna.

Samma kungörelse kan gälla flere försvunna personer.

Kungörelsen skall omedelbart anslås på rättens dörr och genom rättens åtgärd införas en gång i officiella tidningen i första numret för ett årskvartal, dock ej senare än det kvartal, som en månad efter det beslut om kungörelsen fattats först tager sin början. Kungörelsen skall jämväl införas i efter rättens prövning bestämda, i Helsingfors stad utkommande tidningar.

I utslag, som lyder å dödförklaring, skall även fastställas tidpunkten, då den försvunne anses hava avlidit. Såsom denna tidpunkt må, där ej skäl till annat antagande föreligger, fastställas den dag, då vederbörande person försvann eller, då sagda dag ej är känd, sista dagen i den månad, då försvinnandet senast anses hava inträffat. Försvarsministeriet bör tillställa allmän åklagare tillbudsstående utredning härom.

Fatalietid, som enligt lag bör räknas från dödsdagen, beräknas från den dag slutligt utslag givits angående dödförklaring.

Angående dödförklaring, som skett med stöd av denna lag, behöver icke kungöras i officiella tidningen.

Kostnaderna för dödförklaring enligt denna lag skola gäldas av statsmedel.

Utdrag ur rättens protokoll må icke utfärdas åt allmänna åklagaren, med mindre han därom anhållit.

För såvitt i denna lag ej är annorlunda stadgat, skola stadgandena i lagen om försvunnen persons förklarande för död lända till efterrättelse.

Har försvarsministeriet icke gjort ovan i 5 § nämnd framställning angående i 1 eller 2 § avsedd försvunnen persons förklarande för död, äga i 4 § 1 mom. lagen om försvunnen persons förklarande för död nämnda personer rätt att ansöka om dödförklaring. Vid handläggning av sådan ansökning skall iakttagas, vad i sagda lag är stadgat. Sökanden äger likväl förete domstolen utredning därom, att försvarsministeriet icke funnit förutsättningar föreligga för den försvunnes förklarande för död i enlighet med denna lag, så ock officiellt till riktigheten bestyrkta avskrifter av de handlingar angående försvinnandet, vilka möjligen tillkommit i försvarsministeriet.

Närmare bestämmelser angående verkställigheten och tillämpningen av denna lag kunna utfärdas genom förordning.

Denna lag är gällande till utgången av år 1947, men skall även därefter äga tillämpning med avseende å ärenden, i villka ansökan om dödförklaring gjorts under den tid denna lag är gällande. På ärenden, som vid denna lags ikraftträdande äro anhängiga, må lagen icke tillämpas.