Lag om skogsinteckning.
- Type of statute
- Lag
- Date of Issue
Text of original statute
No amendments or corrections will be made to the texts of the original statutes. These will appear in the updated statutes and the corrections will also appear in the PDF versions of the Statutes of Finland.
I enlighet med Riksdagens beslut stadgas härmed:
1 §.
Har ägare av jordlägenhet i till andelskassa eller offentlig kontroll underkastad kreditanstalt lämnad eller ställd skuldförbindelse, som skall i lägenheten intecknas, förbundit sig att inskränka sin dispositionsrätt över skogen eller att följa viss, skriftligen uppgjord skogshushållningsplan, och har i skogshushållningsplanen bestämts, i vilken utsträckning lägenhetens ägare årligen får utan inteckningshavarens begivande använda lägenhetens skog till husbehov samt när och på vilka villkor han eljest äger rätt att använda lägenhetens skog, må lägenheten till säkerhet för skuldförbindelsen intecknas med förbehåll om sådan inskränkning av dispositionsrätten över skogen eller om skogshushållningsplan, och äge inteckningshavaren utöver den rätt honom på grund av inteckningen eljest tillkommer dessutom sådan rätt, som i denna lag sägs. Dylik inteckning kallas i denna lag skogsinteckning.
Skogshushållningsplan bör, jämväl då den uppgjorts särskilt, vid skogsintecknings sökande till rätten ingivas och intagas uti inteckningsprotokollet.
2 §.
Å lägenhet, i vilken skogsinteckning är gällande, äger inteckningshavaren rätt att låta verkställa inspektioner för utrönande. av, huruvida inskränkningen av dispositionsrätten över skogen eller skogshushållningsplanen iakttagits.
3 §.
Har från lägenhet, i vilken skogsinteckning är gällande, försålts eller avverkats skog i strid med de dispositionsrätten över skogen inskränkande bestämmelserna eller bestämmelserna i skogshushållningsplanen, äge inteckningshavaren, ändå att hans fordran ännu ej förfallit till betalning, rätt att till gäldande av fordringen använda de avverkade träden, för såvitt de ännu befinna sig å lägenheten eller i dens värjo, på vars föranstaltande eller för vars räkning de avverkats och vilken vid deras övertagande icke varit i god tro. Befinna sig träden ej längre å lägenheten eller i nämnda personers värjo, vare dessa var, en för alla och alla för en, pliktiga att erlägga ett trädens värde motsvarande belopp till gäldande av inteckningshavarens fordran.
4 §.
Har från lägenhet, i vilken skogsinteckning är gällande, i strid med inskränkningen i dispositionsrätten över skogen eller bestämmelserna i skogshushållningsplanen försålts skog eller avverkning påbörjats, bör utmätningsman, på anhållan av skogsinteckningshavaren, där denne anfört sannolika skäl till stöd för sin anhållan, utan överexekutors förordnande och motpartens hörande, ofördröjligen tillställa skogens köpare eller avverkare avverkningsförbud samt med kvarstad belägga de träd, som redan avverkats.
5 §.
Avverkningsförbud och kvarstad skall hos utmätningsmannen sökas skriftligen. Ansökan bör åtföljas av inteckningsprotokollet i original eller styrkt avskrift, så ock, för att genom utmätningsmannen tillställas motparten, avskrifter av samtliga till denne ingivna handlingar.
6 §.
Resolution om beviljande av avverkningsförbud eller kvarstad skall av utmätningsmannen åtecknas ansökningshandlingarna och den avskrift av dem, som skall tillställas motparten. Förkastas ansökningen, tecknas resolutionen å ansökningshandlingarna och dessa jämte avskrifterna återställas till sökanden.
7 §.
Är den, mot vilken avverkningsförbud skall utfärdas, icke bosatt på orten eller kan han av annan orsak icke utan tidsutdräkt anträffas, förbjude utmätningsmannen, om avverkningen av skogen redan vidtagit eller är avsedd att snarligen vidtaga, hans arbetsledare eller annan person, som företräder honom vid avverkningen, att avverka skog, tills förbudet hinner tillställas honom själv.
8 §.
Beslut av utmätningsman, varigenom i denna lag stadgat avverkningsförbud eller kvarstad beviljats, må ej överklagas.
Den, mot vilken avverkningsförbud utfärdats, äger rätt att vid domstolen å den ort, där lägenheten är belägen, väcka talan om förbudets upphävande; låte dock instämma den skogsinteckningshavare, som utverkat avverkningsförbudet, inom sex veckor efter det avverkningsförbudet honom delgivits vid äventyr att, om han det försummar eller icke fullföljer sin talan, förbudet förblir gällande.
Kvarstad gånge åter, såframt ej inteckningshavaren inom sex veckor efter det kvarstaden verkställes vid den i 2 momentet nämnda domstolen väckt talan om de med kvarstad belagda trädens användning till gäldande av hans fordran eller icke fullföljer sin anhängiggjorda talan.
Om i denna paragraf avsedd stämning skall delgivas medelst kungörelse i de allmänna tidningarna, vare den, som uttagit stämningen, bibehållen vid sin rätt, såframt kungörelsen första gången publicerats inom förenämnda tid och vad i övrigt för dylika fall är föreskrivet, behörigen fullgjorts.
9 §.
Å ort, där utmätningsman ej är bosatt eller där han ej kan utan tidsutdräkt anträffas, ankomme det å länsmannen att utföra, vad i denna lag är om utmätningsman sagt.
10 §.
För såvitt ej stadgandena i denna lag annat föranleda, vare beträffande däri avsedda avverkningsförbud och kvarstad i tillämpliga delar gällande, vad i utsökningslagen är sagt om kvarstad samt om försäljnings- och skingringsförbud.
11 §.
Skogsinteckningshavare, som utan fog sökt avverkningsförbud eller kvarstad, vare skyldig att ersätta all därigenom uppkommen skada.
12 §.
Över skogsinteckningarna skall domare föra särskild förteckning enligt av justitieministeriet meddelade anvisningar.
13 §.
Skogsvårdsnämnderna äro skyldiga att på sätt genom förordning skall bestämmas och mot däri fastställd avgift på anhållan uppgöra förslag till i denna lag nämnda inskränkningar i dispositionsrätten över skog och till skogshushållningsplaner samt biträda inteckningshavare vid övervakandet av efterlevnaden av sådana inskränkningar och planer. Detta kontrollåliggande utövas av ledamöterna i skogsvårdsnämnd under det i 21 § av lagen den 11 maj 1928, om enskilda skogar, stadgade ansvar.
14 §.
Denna lag träder i kraft den 1 mars 1930.
Helsingfors, den 31 januari 1930.
Republikens President Lauri Kr. Relander.Lantbruksminister K. J. Ellilä.