Lag angående den språkkunskap, som skall av statstjänsteman fordras.
- Type of statute
- Lag
- Date of Issue
- Updated statute
- 149/1922
Text of original statute
Amendments and corrections are made to the up-to-date statute, not to the statute’s original text. Corrections are also published in the PDF version of the statute in the Statute Book.
Med upphävande av lagen angående den språkkunskap, som skall av statstjänsteman fordras, given den 28 april 1921, stadgas i enlighet med Riksdagens beslut som följer:
1 §.
För erhållande av sådan statstjänst, som förutsätter vid universitet eller högskola avlagd slutexamen, erfordras med de i 2 och 3 §§ nämnda undantag, att den, som till sådan tjänst sig anmäler, ådagalagt, att han fullständigt behärskar flertalets av inbyggarna i ämbetsdistriktet språk. Därutöver skall av tjänstsökande om ämbetsdistriktet är enspråkigt, fordras förmåga att förstå landets andra språk, samt om tjänsten är domarbefattning, jämväl förmåga att i tal använda detsamma, men om ämbetsdistriktet är tvåspråkiga, förmåga att i tal och skrift använda landets andra språk. Inom överdomstol och sådant ämbetsverk, vars ämbetsdistrikt är tvåspråkigt, skall tjänsteutövningen på de olika språken såvitt möjligt fördelas på skilda personer, och skall av tjänsteman, vars tjänsteåligganden förutsätta användande av endast det ena språket, fordras samma språkkunskap, som av tjänsteman inom enspråkigt område med detta språk.
För erhållande av annan än i föregående moment avsedd statstjänst erfordras för tjänsten nödig tillräcklig språkkunskap. Närmare bestämmelser härom utfärdas genom förordning.
Genom förordning stadgas ock, huruvida och beträffande vilka tjänster förmåga att fullständigt behärska såväl finska som svenska skall erfordras.
2 §.
För erhållande av lärarbefattning i statens läroanstalt erfordras, att den, som till sådan tjänst sig anmäler, ådagalagt sig fullständigt behärska undervisningsspråket i det läroverk, där befattningen ansökes.
3 §.
För att kunna utnämnas till officersgrad vid aktiva armén eller flottan eller vinna befordringsrätt i sådan tjänst bör den, som skall tjänstgöra vid finskspråkig truppavdelning, förmå fullständigt behärska finska språket, och den, som skall tjänstgöra vid svenskspråkig truppavdelning, fullständigt behärska svenska språket; härjämte skall vid sistnämnda truppavdelningar tjänstgörande officer förmå väl behärska finska språket muntligen. Officer, som skall tjänstgöra vid sådana större förband, till vilka höra såväl finsk- som svenskspråkiga truppavdelningar, bör fullständigt behärska finska språket samt därjämte väl förstå svenska.
Har någon blivit utnämnd till officer i armén eller flottan utan avlagt prov i den uti föregående moment stadgade språkkunskap, skall han, för att kunna kvarstå i tjänst, senast inom tre år efter denna lags trädande i kraft ådagalägga sådan språkkunskap.
Vad ovan är sagt om officerare och officersaspiranter, gäller jämväl militära tjänstemän samt aspiranter till sådana tjänster. Till militära tjänstemän räknas medicinalofficerare, veterinärofficerare, fältpräster, krigsdomare, militäringeniörer, militärtekniker samt jämväl övriga militära tjänstemän, vilkas ställning motsvarar officersrang.
Angående språkkunskap, som för underbefälsbefattning fordras, stadgas genom förordning.
4 §.
Å statsrådet ankommer att bestämma, huruvida och huru omfattande kunskap i något annat språk än finska och svenska skall erfordras för viss tjänst.
5 §.
Republikens president kan meddela dispens från eller lindring i de genom denna lag stadgade kompetensvillkor:
åt främmande lands medborgare, som jämlikt 84 § regeringsformen eller 10 § i lagen om införande av regeringsformen utnämnes till finsk statstjänst eller till tjänst vid militärväsendet;
åt officer vid armén eller flottan eller åt sökande till sådan tjänst, då synnerligen vägande skäl därtill föreligga, ävensom
åt finsk medborgare, som utnämnes till tjänst av det i 84 § regeringsformen nämnda slag, då särskilt vägande skäl därtill föreligga.
6 §.
Närmare stadganden angående verkställigheten av denna lag utfärdas medelst förordning.
7 §.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1923.
Det alla, som vederbör, till efterrättelse länder.
Helsingfors, den 1 juni 1922.
Republikens President K. J. Ståhlberg.Justitieminister Albert von Hellens.