Lag om överensstämmelse för skodon och textilprodukter
Up-to-date- Keywords
- Textilprodukt, Skodon, Kravöverensstämmelse
- Type of statute
- Lag
- Administrative sector
- Arbets- och näringsministeriet
- Date of Issue
- Date of publication
- Entry into force
- ELI identifier
- http://data.finlex.fi/eli/sd/2022/265/ajantasa/2022-04-01/swe
- Pending government proposals
- RP 5/2025
I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:
1 kap.Allmänna bestämmelser
1 §Tillämpningsområde
Denna lag tillämpas på krav som gäller märkning av material som används i huvudbeståndsdelarna av skodon som saluförs i detaljistledet samt på krav som gäller användning av benämningar på vissa textilfibrer och av därtill hörande etikettering och märkning av fibersammansättningen i textilprodukter.
Genom lagen genomförs Europaparlamentets och rådets direktiv 94/11/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar beträffande märkning av material som används i huvudbeståndsdelarna av skodon som saluförs i detaljistledet, nedan skodirektivet.
Denna lag tillämpas på skodon som är försedda med sula och som är utformade för att skydda eller täcka foten och på sådana delar som säljs separat och som avses i punkt 1 i bilaga I till skodirektivet. Lagen tillämpas dock inte på skyddsskor, vilka omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/425 om personlig skyddsutrustning och om upphävande av rådets direktiv 89/686/EEG, begagnade skodon, skodon som är avsedda som leksaker eller skodon som behandlas i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG.
Lagen innehåller bestämmelser som preciserar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1007/2011 om benämningar på textilfibrer och därtill hörande etikettering och märkning av fibersammansättningen i textilprodukter och om upphävande av rådets direktiv 73/44/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 96/73/EG och 2008/121/EG, nedan textilmärkningsförordningen , och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011, nedan marknadskontrollförordningen.
2 §Förhållande till annan lagstiftning
Bestämmelser om marknadskontroll, yttre gränskontroll enligt artiklarna 25–28 i marknadskontrollförordningen, tillsynsmyndigheter och sökande av ändring i tillsynsmyndigheternas beslut finns i lagen om marknadskontrollen av vissa produkter (1137/2016) , nedan marknadskontrollagen.
Bestämmelser om en ram för marknadskontrollen, för samarbetet med ekonomiska aktörer och för kontrollen av produkter som förs in på unionsmarknaden finns i marknadskontrollförordningen.
3 §Definitioner
I denna lag avses med
tillverkare en fysisk eller juridisk person som tillverkar eller som låter konstruera eller tillverka en produkt och saluför den produkten i eget namn eller under eget varumärke,
tillverkarens representant en fysisk eller juridisk person som är etablerad i Europeiska unionen och som enligt skriftlig fullmakt från en tillverkare har rätt att i dennes ställe utföra särskilda uppgifter, med beaktande av den sistnämndas skyldigheter enligt tillämplig harmoniserad unionslagstiftning eller kraven i marknadskontrollförordningen,
importör en fysisk eller juridisk person som är etablerad i Europeiska unionen och släpper ut produkter från tredjeland på unionsmarknaden,
distributör en sådan annan fysisk eller juridisk person i leveranskedjan än tillverkaren eller importören som på marknaden tillhandahåller produkter.
Vid tillämpningen av textilmärkningsförordningen ska en distributör betraktas som tillverkare, om distributören släpper ut en produkt på marknaden i eget namn eller under eget varumärke eller själv sätter fast etiketten eller ändrar innehållet på etiketten.
2 kap.Märkningsskyldighet samt krav på benämningar, etikettering och märkning
4 §Krav som gäller märkning av huvudbeståndsdelarna i skodon
Märkningarna av huvudbeståndsdelarna i skodon ska innehålla materialuppgifter för skodonets ovandel, foder och bindsula samt slitsula. Ett skodons sammansättning ska uppges med hjälp av antingen bild eller text. Definitioner för och bilder på de delar av ett skodon som ska uppges med bild eller text finns i punkt 1 i bilaga I till skodirektivet.
Märkningen av materialet ska finnas bredvid bilderna på skodonets delar. Materialen och definitionerna för materialens symboler finns i punkt 2 i bilaga I till skodirektivet.
En märkning ska finnas för ett material som utgör minst 80 procent av ytan för skodonets ovandel, foder och bindsula och minst 80 procent av slitsulan. Om inget material utgör minst 80 procent, kan märkningen ges för två av de huvudsakliga materialen i skodonets sammansättning. Märkningen ska finnas i skodonet. Vid beräkning av de materialandelar som används i skodonets ovandel ska tillbehör eller förstärkningar inte beaktas.
Märkning kan göras genom påtryck, påklistrat märke, prägling eller vidhäftad etikett. Märkningarna ska gå att urskilja tydligt och de får inte vara vilseledande.
5 §Språkkrav som gäller märkning av huvudbeståndsdelarna i skodon
Märkningar som gäller de material som används för huvudbeståndsdelarna i skodon ska skrivas på finska och svenska.
6 §Märkningsskyldighet i fråga om skodonens huvudbeståndsdelar
Tillverkaren eller tillverkarens representant eller, om denne inte är etablerad i Europeiska unionen, importören ska utforma i 4 § avsedda märkningar för skodonens sammansättning och material samt följa språkkraven enligt 5 §. Den som utformar en märkning ansvarar för att märkningen är korrekt.
Distributören ska se till att de skodon som denne säljer är märkta på det sätt som föreskrivs i 4 § och att märkningarna följer språkkraven enligt 5 §.
7 §Krav som gäller textilfibrer och textilprodukter
Bestämmelser om benämningar på textilfibrer och krav på märkning av textilfibrer, om krav på etikettering och märkning av fibersammansättningen i textilprodukter och om regler för fastställande av fibersammansättningen i textilprodukter finns i textilmärkningsförordningen.
3 kap.Påföljdsavgift
8 §Påföljdsavgift för överträdelse av kraven för skodonsmärkning
Påföljdsavgift kan påföras en tillverkare, tillverkarens representant, eller om tillverkaren inte är etablerad i Europeiska unionen, en importör, som inte följer:
kraven enligt 4 § 1 mom. i fråga om märkning av skodonets materialuppgifter och sammansättning,
kraven enligt 4 § 2 mom. i fråga om placering av märkningen av skodonets material,
kraven enligt 4 § 3 mom. i fråga om märkning av ovandelen, fodret och bindsulan samt slitsulan,
kraven enligt 4 § 4 mom. i fråga om märkningssätt och märkningarnas utseende och innehåll,
språkkraven enligt 5 § i fråga om märkningar.
Påföljdsavgift kan påföras en distributör som inte ser till att de skodon som denne saluför har i 4 och 5 § föreskrivna märkningar.
9 §Påföljdsavgift för överträdelse av kraven för benämningar på textilfibrer och för etikettering och märkning av textilprodukter
Påföljdsavgift kan påföras en tillverkare, eller om tillverkaren inte är etablerad i Europeiska unionen, en importör, som inte följer följande krav i textilmärkningsförordningen:
kraven enligt artikel 5 i fråga om användning av benämningar på textilfibrer på etiketter och märkningar,
kraven enligt artikel 7 i fråga om etikettering och märkning av rena textilprodukter,
kraven enligt artikel 8 i fråga om etikettering och märkning av produkter av ny ull,
kraven enligt artikel 9 i fråga om etikettering och märkning av textilprodukter som består av flera fiberslag,
kraven enligt artikel 11 i fråga om etikettering och märkning av textilprodukter som består av flera inslag,
kraven enligt artikel 12 i fråga om etikettering och märkning av textilprodukter som innehåller icke-textila delar av animaliskt ursprung,
kraven enligt artikel 13 i fråga om etikettering och märkning av textilprodukter som förtecknas i bilaga IV till textilmärkningsförordningen,
kraven enligt artikel 14 i fråga om etiketter och märkningar,
kraven enligt artikel 15 på att förse textilprodukter med etikett och märkning,
kraven enligt artikel 16 i fråga om användning av benämningar på textilfibrer och beskrivningar av textilfibersammansättningar.
Påföljdsavgift kan påföras en distributör som när denne tillhandahåller en textilprodukt på marknaden inte säkerställer att textilprodukten har en etikett eller märkning som uppfyller kraven enligt 1 mom.
10 §Påföljdsavgiftens storlek
Påföljdsavgiftens storlek ska grunda sig på en helhetsbedömning, och när den bestäms ska hänsyn tas till
överträdelsens art, omfattning och varaktighet samt hur allvarlig överträdelsen är,
den vinning som erhållits genom överträdelsen, om denna uppgift finns tillgänglig,
de åtgärder som tillverkaren, tillverkarens representant, importören eller distributören vidtagit för att lindra eller avhjälpa skadan,
tillverkarens, tillverkarens representants, importörens eller distributörens eventuella tidigare överträdelser med avseende på bestämmelserna i denna lag.
Påföljdsavgiften kan vara minst 300 och högst 3 000 euro.
11 §Påförande av påföljdsavgift
Påföljdsavgift påförs av Säkerhets- och kemikalieverket. Påföljdsavgiften ska betalas till staten.
En påföljdsavgift får inte påföras om det har förflutit mer än ett år sedan gärningen begicks. Påföljdsavgiften avskrivs när den betalningsskyldiga fysiska personen avlider.
I ett ärende som gäller påföljdsavgift får det i syfte att påföra en fysisk person en påföljdsavgift inte användas uppgifter som personen har lämnat med stöd av skyldigheten att lämna uppgifter enligt 8 § i marknadskontrollagen och som har fåtts genom att personen med stöd av 28 § i den lagen har förelagts vite för att fullgöra skyldigheten.
12 §Avstående från påföljdsavgift
Påföljdsavgift påförs inte om överträdelsen är ringa eller påförande av påföljdsavgift ska anses uppenbart oskäligt.
Påföljdsavgift behöver inte påföras om tillverkaren, tillverkarens representant, importören eller distributören har vidtagit tillräckliga korrigerande åtgärder omedelbart efter att överträdelsen upptäcktes och det inte är fråga om en allvarlig eller återkommande överträdelse.
Påföljdsavgift behöver inte heller påföras om vite har dömts ut på grund av samma överträdelse.
13 §Förhållande till straffrättslig behandling
Påföljdsavgift får inte påföras någon som är misstänkt för samma handling i en förundersökning, någon i fråga om vilken det pågår åtalsprövning avseende samma handling eller någon som är svarande i domstol i ett brottmål som gäller samma handling. Påföljdsavgift får inte heller påföras någon som har dömts genom en lagakraftvunnen dom för samma handling i ett brottmål.
Om ett ärende som gäller påförande av påföljdsavgift är anhängigt för samma handling eller ärendet är avgjort och har vunnit laga kraft, får förundersökning inte inledas om den misstänkte är en fysisk person, åtal inte väckas mot en fysisk person eller dom i ett brottmål meddelas.
14 §Ändringssökande
I beslut av Säkerhets- och kemikalieverket får omprövning begäras. Bestämmelser om begäran om omprövning finns i förvaltningslagen (434/2003) .
Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) .
15 §Verkställighet av påföljdsavgift
Bestämmelser om verkställigheten av påföljdsavgift finns i lagen om verkställighet av böter (672/2002) . En påföljdsavgift preskriberas fem år efter det att det lagakraftvunna avgörandet om påföljdsavgiften meddelades.
4 kap.Ikraftträdande
16 §Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 11 april 2022.
Genom denna lag upphävs
förordningen om märkning av material som används i huvudbeståndsdelarna av skodon som säljs till konsumenterna (1147/1995) ,
statsrådets förordning om marknadskontroll av benämningar på textilfibrer och därtill hörande etikettering och märkning av fibersammansättningen i textilprodukter (298/2012) .
EkUB 6/2022
RSv 13/2022
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 (32019R1020); EUT L 169, 25.6.2019, s. 1
Europaparlamentets och rådets direktiv 94/11/EG (31994L0011); EGT L 100, 19.4.1994, s. 39
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1007/2011 (32011R1007); EUT L 272, 18.10.2011, s. 1