394/2016

Genom denna lag genomförs vissa bestämmelser i det i Nagoya den 29 oktober 2010 antagna Nagoyaprotokollet om tillträde till genetiska resurser samt rimlig och rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid deras användning, nedan Nagoyaprotokollet , till konventionen om biologisk mångfald (FördrS 78/1994).

Genom denna lag genomförs också vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 511/2014 om åtgärder för användarnas efterlevnad i Nagoyaprotokollet om tillträde till och rimlig och rättvis fördelning av vinster från utnyttjande av genetiska resurser i unionen, nedan EU:s förordning om genetiska resurser .

Denna lag tillämpas på sådana genetiska resurser, och på traditionell kunskap hos urfolk som rör genetiska resurser, som förs in till Finland och som omfattas av bestämmelser genom vilka en part till Nagoyaprotokollet genomfört protokollets bestämmelser om tillträde till och nyttofördelning av genetiska resurser.

Denna lag tillämpas inte på genetiska resurser som omfattas av bestämmelser om tillträde och nyttofördelning i någon annan internationell överenskommelse som Finland har förbundit sig till. Denna lag tillämpas inte på genetiska resurser som omfattas av det multilaterala systemets villkor enligt det internationella fördraget om växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk (FördrS 90/2004).

Denna lag tillämpas inte på människans genetiska resurser.

Bestämmelser om innesluten användning och avsiktlig utsättning i miljön av genetiskt modifierade organismer ingår i gentekniklagen (377/1995) .

I denna lag avses med

En användare som till Finland för in sådana genetiska resurser, eller traditionell kunskap hos urfolk som rör genetiska resurser, som omfattas av en parts bestämmelser om tillträde eller nyttofördelning enligt Nagoyaprotokollet ska göra en anmälan till den behöriga myndigheten inom en månad från införseln.

Anmälan ska innehålla de uppgifter som avses i artikel 4.3 i EU:s förordning om genetiska resurser.

Sametinget förvaltar en databas där samernas traditionella kunskap som rör genetiska resurser kan lagras för forsknings- och utvecklingsändamål.

Sametinget ska underrätta den behöriga myndigheten om vilka genetiska resurser som kunskapen i databasen gäller.

Ansökan om rätt att få tillträde till uppgifterna i den databas som avses i 6 § görs hos den behöriga myndigheten. I ansökan ska specificeras vilken genetisk resurs ansökan gäller och vilket användningsändamålet för kunskapen om den genetiska resursen är samt anges vem användaren är. Den behöriga myndigheten ska underrätta sametinget om ansökan.

För att uppgifter ur databasen ska kunna lämnas ut till användare krävs att den behöriga myndigheten fattar beslut om godkännande av ömsesidigt överenskomna villkor mellan sametinget och användaren. Sametinget får förutsätta att den nytta som uppstår vid användningen av de utlämnade uppgifterna fördelas till samerna på ett sätt som är rimligt och rättvist och som främjar samernas egna språk och deras kultur och ställning som urfolk.

Den behöriga myndigheten ska vid behov förhandla med sametinget om de ömsesidigt överenskomna villkoren. För förhandlingarna gäller vad som i 9 § i sametingslagen (974/1995) föreskrivs om förhandlingsplikt.

Utnyttjande av traditionell kunskap som ingår i den i 6 § avsedda databasen får inte i större än ringa grad försvaga samernas möjligheter att använda de rättigheter att upprätthålla och utveckla sin kultur och att idka sina traditionella näringar som tillkommer dem såsom urfolk.

Miljöministeriet har hand om den allmänna styrningen av och tillsynen över genomförandet av denna lag.

Den i artikel 13.1 i Nagoyaprotokollet avsedda nationella kontakpunkten är i Finland Finlands miljöcentral.

Den nationella kontaktpunkten har i uppgift att lämna allmänheten information om tillträde till genetiska resurser och till samernas traditionella kunskap som rör genetiska resurser samt om förfarandet för tillträde. Den nationella kontaktpunkten ansvarar också för kontakterna till Nagoyaprotokollets sekretariat.

De i artikel 13.2 i Nagoyaprotokollet och i artikel 6.1 i EU:s förordning om genetiska resurser avsedda behöriga myndigheterna är i Finland Finlands miljöcentral och Naturresursinstitutet.

I ärenden som faller inom tillämpningsområdet för denna lag har Naturresursinstitutet behörighet när de gäller genetiska resurser från husdjur, jordbruk, skogsbruk, vilt- och fiskerinäring, och genetiska resurser från odlingsväxters vilda släktarter som används i livsmedel, inom jordbruk eller förädling, samt urfolkens traditionella kunskap som rör dem. Finlands miljöcentral har behörighet när det gäller övriga genetiska resurser och urfolkens traditionella kunskap som rör dem.

De behöriga myndigheterna utövar tillsyn över efterlevnaden av denna lag och av EU:s förordning om genetiska resurser samt av de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av dem. De behöriga myndigheterna ska samarbeta sinsemellan på ett ändamålsenligt sätt.

Utöver vad som i EU:s förordning om genetiska resurser föreskrivs om de behöriga myndigheternas uppgifter svarar de behöriga myndigheterna för myndighetsuppgifterna i anslutning till det samlingsregister som avses i artikel 5 i den förordningen.

De behöriga myndigheterna ska lämna de uppgifter som avses i artikel 14.2 i Nagoyaprotokollet till den internationella förmedlingsinstitutionen för tillträde och fördelning av nytta samt ansvarar för övervaknings- och rapporteringsuppgifterna enligt artikel 29 i protokollet.

De behöriga myndigheterna har rätt att utföra de kontroller som tillsynen förutsätter. För utförande av kontroller ska de behöriga myndigheterna ha rätt till tillträde till lokaler där det förvaras information om genetiska resurser som är av betydelse för tillsynen över efterlevnaden av denna lag eller EU:s förordning om genetiska resurser. Kontroller får dock inte utföras i utrymmen som används för boende av permanent natur. Vid kontrollerna ska 39 § i förvaltningslagen (434/2003) iakttas.

Vid en kontroll ska alla handlingar som behövs för utförande av kontrollen på begäran uppvisas för den behöriga myndigheten. Den behöriga myndigheten ska också avgiftsfritt ges de kopior som den begär av de handlingar som behövs för utförande av kontrollen. Den behöriga myndigheten har också rätt att ta fotografier och prover under kontrollen.

Bestämmelser om bevaring och anmälan till kommissionen av uppgifter om kontroller finns i artikel 10 i EU:s förordning om genetiska resurser.

Polisen ska vid behov lämna den behöriga myndigheten handräckning för utförande av i 13 § föreskrivna uppgifter.

Om en användare försummar den anmälningsplikt som avses i 5 § får den behöriga myndigheten vid vite eller under hot om att verksamheten avbryts helt eller delvis ålägga användaren att göra anmälan.

Bestämmelser om vite, hot om tvångsutförande och hot om avbrytande finns i viteslagen (1113/1990) .

I den behöriga myndighetens beslut enligt 7 § 2 mom. eller 15 § får ändring sökas på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (586/1996) .

En användare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet försummar

ska, om inte gärningen ska anses vara ringa eller om inte strängare straff för den föreskrivs någon annanstans i lag, för överträdelse av bestämmelserna om genetiska resurser dömas till böter.

Om ikraftträdandet av denna lag bestäms genom förordning av statsrådet.

Denna lag tillämpas inte på genetiska resurser som förts in till Finland före lagens ikraftträdande eller på urfolkens traditionella kunskap som rör dem.