610/2014

I denna lag föreskrivs om rätten att bedriva kreditinstitutsverksamhet, om de krav som ställs på verksamheten och om tillsynen över att kraven efterlevs. Dessutom föreskrivs om rätten att bedriva annan affärsverksamhet som består i att från allmänheten ta emot återbetalbara medel.

Bestämmelser om ett utländskt kreditinstituts rätt att bedriva kreditinstitutsverksamhet i Finland och om de krav som ställs på denna verksamhet finns i 12 §, 2 kap. 2 § 2 mom. och 16–19 kap.

Bestämmelser om tillämpningen av denna lag på värdepappersföretag som avses i lagen om investeringstjänster (747/2012) finns i 6 kap. 2 b § i den lagen. (18.6.2021/525)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, nedan EU:s tillsynsförordning , samt i de tekniska standarder som avses i tillsynsförordningen och som har antagits genom Europeiska kommissionens förordning eller beslut finns bestämmelser om de krav som ska ställas på kreditinstituts finansiella ställning. Bestämmelser om kreditinstitut finns dessutom i de tekniska standarder som har antagits genom Europeiska kommissionens förordning eller beslut och som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG, nedan kreditinstitutsdirektivet . (18.6.2021/525)

På kreditinstitut i aktiebolagsform tillämpas utöver denna lag lagen om affärsbanker och andra kreditinstitut i aktiebolagsform (1501/2001) , på sparbanker sparbankslagen (1502/2001) , på kreditinstitut i andelslagsform lagen om andelsbanker och andra kreditinstitut i andelslagsform (423/2013) och på hypoteksföreningar lagen om hypoteksföreningar (936/1978) .

I lagen om hypoteksbanker och säkerställda obligationer (151/2022) föreskrivs om förutsättningarna för att bedriva hypoteksbanksverksamhet. (11.3.2022/152)

Bestämmelser om kreditinstituts skyldighet att höra till ersättningsfonden för investerarskydd finns i lagen om investeringstjänster.

5 mom. har upphävts genom L 26.3.2021/233 . (26.3.2021/233)

I 1 kap. 4 § i lagen om investeringstjänster föreskrivs om tillämpning av lagen om investeringstjänster på kreditinstitut som tillhandahåller investeringstjänster eller bedriver investeringsverksamhet. (28.12.2017/1073)

Bestämmelser om resolution av kreditinstitut finns i lagen om resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag (1194/2014) , nedan resolutionslagen , samt i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010, nedan EU:s resolutionsförordning . (19.12.2014/1199)

I 1 kap. 8 § 1 mom. i lagen om investeringstjänster föreskrivs om tillämpning av lagen om investeringstjänster på kreditinstitut som säljer strukturerade insättningar och tillhandahåller investeringsrådgivning. (28.12.2017/1073)

Finansinspektionen övervakar efterlevnaden av denna lag samt av bestämmelser och föreskrifter som utfärdas med stöd av den.

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 1 mom. och 4 § ska Europeiska centralbanken, nedan ECB , övervaka efterlevnaden av bestämmelserna i 3 och 6–11 kap. och med stöd av dem utfärdade författningar, då tillsynen över kreditinstituten har överförts till ECB med stöd av rådets förordning (EU) nr 1024/2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut, nedan SSM-förordningen . I SSM-förordningen föreskrivs om fördelningen av behörighet mellan Finansinspektionen och ECB vid bedömning av aktie- och andelsägares lämplighet enligt 3 kap., vid beviljande av koncession enligt 4 kap. och vid fastställande av kontracykliska buffertkrav enligt 10 kap. 4 § samt om ECB:s rätt att för överträdelse av EU:s tillsynsförordning påföra sådana administrativa påföljder som avses i 20 kap.

Vad som i denna lag föreskrivs om Finansinspektionens uppgifter vid tillsynen över andra EES-kreditinstituts filialer i Finland och om Finansinspektionens uppgifter i anslutning till kreditinstituts filialer i andra stater inom Europeiskt ekonomiskt samarbetsområdet ( EES-stat ), ska tillämpas på ECB om tillsynen över ett utländskt EES-kreditinstitut eller kreditinstitut i enlighet med 2 mom. har överförts till ECB.

Bestämmelser om tillsynsuppgifterna för en sammanslutnings centralinstitut vid tillsynen över sammanslutningens medlemskreditinstitut finns i lagen om en sammanslutning av inlåningsbanker (599/2010) .

Bestämmelser om Finansinspektionens samarbete med Europeiska bankmyndigheten utfärdas särskilt.

Av Finansinspektionens webbsidor ska tydligt framgå över vilka kreditinstitut och moderföretag ECB och på motsvarande sätt Finansinspektionen utövar tillsyn eller gruppbaserad tillsyn i enlighet med SSM-förordningen. Av webbsidorna ska dessutom tydligt framgå vilka samarbetsarrangemang ECB och Finansinspektionen har avtalat om när det gäller tillsynen och den gruppbaserade tillsynen över kreditinstitut.

Finansinspektionen övervakar på basis av moderföretagets konsoliderade finansiella ställning kreditinstitut som är moderföretag i en finansiell företagsgrupp, enligt vad som föreskrivs i EU:s tillsynsförordning och nedan i denna lag. I lagen om en sammanslutning av inlåningsbanker föreskrivs om tillsynen över sammanslutningen av inlåningsbanker på basis av dess konsoliderade finansiella ställning.

Vad som föreskrivs i 1 mom. ska dessutom tillämpas på kreditinstitut vars moderholdingföretag har säte i

Finansinspektionen kan på ansökan av ett kreditinstitut som avses i 1 mom. eller ett holdingföretag som avses i 15 § 1 mom. besluta att vid tillämpningen av denna lag och EU:s tillsynsförordning som ett sådant moderföretag som avses i 2 mom. inte ska betraktas ett holdingföretag som samtidigt är ett konglomerats holdingföretag enligt 2 § 1 mom. 12 punkten i lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat (699/2004) , till den del som de krav som ställs på konglomeratets finansiella ställning motsvarar kraven enligt denna lag och EU:s tillsynsförordning. Finansinspektionen ska före beslut som avses i detta moment begära yttranden från de övriga centrala tillsynsmyndigheter som avses i 2 § 1 mom. 14 punkten i lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat.

Denna paragraf ska inte heller tillämpas om Finansinspektionen enligt 11 kap. 13 § med de myndigheter som svarar för tillsynen över andra utländska kreditinstitut som hör till den finansiella företagsgruppen har avtalat att en behörig myndighet i en annan EES-stat ska svara för den gruppbaserade tillsynen över kreditinstitutet.

Vid ett kreditinstituts konkurs, med avvikelse från vad som föreskrivs i lagen om den ordning i vilken borgenärer skall få betalning (1578/1992) ,

Vad som i denna paragraf föreskrivs om garanterad insättning ska också tillämpas på Verket för finansiell stabilitets regressfordringar enligt 5 kap. 15 § i lagen om myndigheten för finansiell stabilitet och på den gamla insättningsgarantifondens regressfordringar enligt 11 och 12 mom. i övergångsbestämmelserna i lagen om ändring av kreditinstitutslagen (1199/2014) .

Vid ett kreditinstituts konkurs får en borgenär inte använda fordringar enligt 1 mom. 4 punkten för kvittning.

Vad som i denna paragraf föreskrivs om kreditinstitut ska också tillämpas på holdingföretag och sådana holdingföretag med blandad verksamhet som avses i artikel 4.1 22 i EU:s tillsynsförordning. (22.11.2024/655)

Med kreditinstitutsverksamhet avses i denna lag affärsverksamhet som består i att från allmänheten ta emot återbetalbara medel samt i att erbjuda krediter eller annan finansiering för egen räkning.

Som finansiering enligt 1 mom. betraktas inte betalningstid som den som säljer varor eller tjänster beviljar köparen och inte heller finansiering uteslutande till sådana företag inom samma koncern som inom ramen för sin affärsverksamhet inte erbjuder finansiering enligt 1 mom.

Med kreditinstitutsverksamhet avses i denna lag även sådan affärsverksamhet som avses i artikel 4.1.1 b i EU:s tillsynsförordning. (18.6.2021/525)

Med återbetalbara medel avses i denna lag medel som inlånats i affärsverksamhet.

Med medel som ska återbetalas på anfordran avses i denna lag andra återbetalbara medel än sådana som inlånats för en viss tid och som borgenären enligt avtalsvillkoren kan säga upp till betalning genast eller efter en uppsägningstid på högst 30 dagar, samt återbetalbara medel som inlånats för viss tid men högst 30 dagar eller vilka borgenären kan säga upp före förfallodagen även i andra fall än i exceptionella situationer som särskilt nämns i avtalsvillkoren.

Ett kreditinstitut är ett företag som har koncession för kreditinstitutsverksamhet enligt 4 kap. Ett kreditinstitut kan vara en inlåningsbank eller ett kreditföretag.

Med utländskt kreditinstitut avses i denna lag ett utländskt företag som i huvudsak bedriver kreditinstitutsverksamhet och som är underställt motsvarande tillsyn som ett kreditinstitut enligt denna lag.

Med utländskt EES-kreditinstitut avses i denna lag ett utländskt kreditinstitut som enligt stadgarna har sitt säte i en annan EES-stat än Finland och som av den behöriga myndigheten i den staten har beviljats auktorisation för kreditinstitutsverksamhet.

Med kreditinstitut från tredjeland avses i denna lag ett utländskt kreditinstitut som enligt stadgarna har sitt säte i en stat utanför EES och som av den behöriga myndigheten i den staten har beviljats auktorisation för kreditinstitutsverksamhet.

Med globalt systemviktigt institut avses ett institut enligt definitionen i artikel 4.1 133 i EU:s tillsynsförordning. (26.3.2021/233)

En inlåningsbank är ett kreditinstitut som enligt sin koncession får ta emot inlåning från allmänheten.

Inlåningsbanken kan vara ett aktiebolag, ett andelslag eller en sparbank.

I lagen om myndigheten för finansiell stabilitet föreskrivs om inlåningsbankers skyldighet att betala insättningsgarantiavgift och att höra till insättningsgarantisystemet. (9.11.2018/866)

Med inlåning avses i denna lag insättning enligt 1 kap. 3 § 11 punkten i lagen om myndigheten för finansiell stabilitet.

Vid marknadsföring får ordet "inlåning" användas, antingen som sådant eller som ett sammansättningsled, endast i fråga om penningmedel som är garanterad insättning enligt 1 mom. Vid marknadsföring som gäller mottagande av andra återbetalbara medel från allmänheten får förfarandet inte heller i övrigt försvåra särskiljandet av inlåning från andra återbetalbara medel.

Ett kreditföretag är ett kreditinstitut som från allmänheten får ta emot andra återbetalbara medel än inlåning.

Kreditföretaget kan vara ett aktiebolag, ett andelslag eller en hypoteksförening.

Med kreditföretag avses i denna lag även ett sådant kreditinstitut som avses i artikel 4.1.1 b i EU:s tillsynsförordning. (18.6.2021/525)

Med finansiellt institut avses i denna lag ett företag som definieras i artikel 4.1.26 i EU:s tillsynsförordning.

Med hemstat avses i denna lag den stat där ett utländskt kreditinstitut enligt stadgarna har sitt säte och vars behöriga myndighet har beviljat kreditinstitutet auktorisation för kreditinstitutsverksamhet.

Med filial avses i denna lag ett kreditinstituts eller utländskt kreditinstituts driftställe i någon annan stat än hemstaten, när driftstället i rättsligt avseende är en del av kreditinstitutet eller det utländska kreditinstitutet och bedriver kreditinstitutsverksamhet eller annan affärsverksamhet som är tillåten för kreditinstitut.

Med tjänsteföretag avses i denna lag ett sådant anknutet företag som avses i artikel 4.1.18 i EU:s tillsynsförordning.

Med holdingföretag avses i denna lag ett finansiellt holdingföretag enligt definitionen i artikel 4.1 20 i EU:s tillsförordning och ett blandat finansiellt holdingföretag enligt definitionen i artikel 4.1 21 i den förordningen.

Finansinspektionen ska föra en förteckning över holdingföretag som är moderföretag i en sådan finansiell företagsgrupp som enligt denna lag står under Finansinspektionens tillsyn. Finansinspektionen ska sända förteckningen och ändringar i den för kännedom till utländska EES-tillsynsmyndigheter som avses i 6 § 5 punkten i lagen om Finansinspektionen (878/2008) , nedan EES-tillsynsmyndigheter , Europeiska kommissionen och Europeiska bankmyndigheten.

Med finansiell företagsgrupp avses i denna lag en koncern som består av koncernens moderkreditinstitut eller utländska moderkreditinstitut, ett sådant kreditinstituts moderholdingföretag som inte är ett värdepappersföretag ( den finansiella företagsgruppens moderföretag ) samt sådana dotterföretag till moderföretaget som är kreditinstitut, utländska kreditinstitut, värdepappersföretag eller med sådana jämförbara utländska företag, finansiella institut eller tjänsteföretag ( den finansiella företagsgruppens dotterföretag ). Med koncern, moderföretag och dotterföretag avses i denna lag detsamma som i bokföringslagen (1336/1997) samt med sådana jämförbara utländska koncerner, moderföretag och dotterföretag.

Med kärnprimärkapital avses i denna lag kärnprimärkapital enligt artikel 26 i EU:s tillsynsförordning.

Med utläggande på entreprenad avses i denna lag åtgärder som vidtas i samband med ett kreditinstituts verksamhet och som innebär att någon annan tjänsteleverantör tillhandahåller sådana funktioner eller tjänster för kreditinstitutet som kreditinstitutet annars skulle sköta själv.

Med Europeiska bankmyndigheten avses i denna lag den myndighet som anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG, nedan Europeiska banktillsynsförordningen .

Med Europeiska bankkommittén avses i denna lag den kommitté som avses i kommissionens beslut 2004/10/EG om inrättande av Europeiska bankkommittén.

Med Europeiska systemrisknämnden avses i denna lag den nämnd som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 om makrotillsyn av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd.

Med ledning avses i denna lag ett kreditinstituts styrelse och, om institutet har ett förvaltningsråd, förvaltningsrådet och verkställande direktören samt alla de direkt under verkställande direktören verksamma som sköter kreditinstitutets högsta ledningsuppgifter eller de facto leder kreditinstitutets verksamhet.

Med verkställande ledning avses i denna lag ett kreditinstituts verkställande direktör samt alla de direkt under verkställande direktören verksamma som sköter kreditinstitutets högsta ledningsuppgifter eller de facto leder kreditinstitutets verksamhet.

Kreditinstitutsverksamhet får inte bedrivas utan koncession enligt denna lag.

Någon annan än ett kreditinstitut får inte bedriva affärsverksamhet som består i att från allmänheten ta emot återbetalbara medel på annat sätt än genom emission av värdepapper som avses i 2 kap. 1 § i värdepappersmarknadslagen (746/2012) , om inte något annat föreskrivs i 3 § i detta kapitel.

Det som i 1 mom. föreskrivs om kreditinstitut gäller också utländska EES-kreditinstitut och finländska filialer till tredjeländers kreditinstitut som har koncession för kreditinstitutsverksamhet i Finland enligt denna lag.

Bestämmelserna i 2 § begränsar inte

Aktiebolag, andelslag, kommanditbolag, öppna bolag, i lagen om europabolag (742/2004) avsedda europabolag, i lagen om europaandelslag (906/2006) avsedda europaandelslag, föreningar och stiftelser får dessutom trots 2 § från allmänheten ta emot återbetalbara medel genom att erbjuda andra skuldinstrument än sådana som ska återbetalas på anfordran. Om dessa skuldinstrument erbjuds till allmänheten på andra sätt än genom att värdepapper emitteras till allmänheten enligt värdepappersmarknadslagen, ska aktiebolaget, andelslaget, kommanditbolaget, det öppna bolaget, europabolaget, europaandelslaget, föreningen eller stiftelsen upprätta och offentliggöra delårsrapporter, bokslut och bokslutskommunikéer, med iakttagande av 7 kap. 5–13 § i värdepappersmarknadslagen. På undantag från informationsskyldigheten enligt denna paragraf tillämpas 7 kap. 18 § i värdepappersmarknadslagen. (25.8.2016/743)

Bestämmelser om utländska värdepappersföretags, fondbolags, försäkringsbolags och betalningsinstituts rätt att tillhandahålla tjänster i Finland inom ramen för sin koncession utfärdas särskilt.

Andra än inlåningsbanker, Finlands Bank och Nordiska Investeringsbanken får i sin firma eller annars i sin verksamhet använda ordet "bank" endast om det är uppenbart att användningen av ordet inte på ett missvisande sätt hänvisar till inlåningsbanksverksamhet.

Trots vad som föreskrivs i 1 mom. får ett företag i sin firma använda en hänvisning till firman för en inlåningsbank som hör till samma koncern som företaget eller till sammanslutningen av inlåningsbanker.

Vad som föreskrivs i 1 och 2 mom. gäller även bifirma och sekundära kännetecken.

Bestämmelser om användningen av utländska kreditinstituts firma i Finland finns dessutom i 18 kap. 9 §.

Ett dotterkreditinstitut inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet till ett moderföretag i ett tredjeland får bedriva kreditinstitutsverksamhet, om de kreditinstitut och värdepappersföretag som är dotterföretag inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet bildar en underkoncern.

Det villkor som anges i 1 mom. tillämpas när

De kreditinstitut och värdepappersföretag inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som avses i 1 mom. kan med avvikelse från 1 mom., med den behöriga tillsynsmyndighetens tillstånd, bilda två parallella underkoncerner, om bildandet av en underkoncern

Ett intermediärt moderföretag i en underkoncern ska vara ett kreditinstitut eller ett holdingföretag med tillstånd enligt 2 a kap. med säte inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Ett värdepappersföretag ska också vara intermediärt företag, om inget av dess dotterföretag är ett kreditinstitut.

Finansinspektionen ska i enlighet med artikel 21b.6 i kreditinstitutsdirektivet underrätta Europeiska bankmyndigheten om kreditinstitut enligt 1 mom. som omfattas av Finansinspektionens tillsyn.

Holdingföretag enligt 1 kap. 15 § och intermediära företag enligt 2 kap. 5 § 4 mom., som inte är kreditinstitut eller värdepappersföretag, ska ansöka om tillstånd enligt detta kapitel för sin verksamhet hos Finansinspektionen eller, om ECB svarar för tillsynen på gruppnivå, hos ECB.

Ett holdingföretag kan dock ansöka om bekräftelse hos Finansinspektionen av att tillstånd enligt 1 mom. inte behövs. Holdingföretaget ska då uppfylla följande villkor:

Om holdingföretaget samtidigt är anmälningsskyldigt för förvärv av andelar eller aktier enligt 3 kap., avbryts den behandlingstid på 60 vardagar som avses i 32 b § 2 mom. i lagen om Finansinspektionen till den del den överstiger 20 vardagar, tills tillståndsbehandlingen enligt detta kapitel har slutförts.

Närmare bestämmelser om tillståndsförfarandet och de utredningar som ska åtfölja ansökan får utfärdas genom förordning av finansministeriet.

Ett holdingföretag ska beviljas tillstånd, om det utifrån den erhålla utredningen kan säkerställas att

Finansinspektionen ska besluta om tillstånd inom fyra månader från mottagandet av tillståndsansökan eller, om ansökan är bristfällig, från det att sökanden har lämnat in de handlingar och utredningar som behövs för att avgöra saken.

Om Finansinspektionen svarar för tillsynen över den finansiella företagsgruppen, ska Finansinspektionen regelbundet följa om holdingföretaget uppfyller villkoren i 1 § 2 mom. eller 2 §. Om holdingföretaget inte uppfyller villkoren, ska det ansöka om tillstånd enligt 1 § 1 mom. Finansinspektionen kan då dessutom vidta åtgärder som föreskrivs i 11 kap. i denna lag eller i 3 och 4 kap. i lagen om Finansinspektionen. Finansinspektionen får också tillfälligt utse ett annat holdingföretag eller ett annat kreditinstitut i den finansiella företagsgruppen att svara för att kraven på gruppnivå uppfylls.

Holdingföretaget ska tillställa Finansinspektionen de uppgifter som behövs för tillsynen. Närmare bestämmelser om inlämnandet av uppgifter får utfärdas genom förordning av finansministeriet.

Bestämmelserna om kreditinstitut i denna lag och EU:s tillsynsförordning tillämpas i fråga om krav på gruppnivå också på ett holdingföretag med tillstånd enligt 1 § som är moderföretag i en finansiell företagsgrupp och på ett kreditinstitut eller ett annat holdingföretag som utsetts i enlighet med 3 § 1 mom.

Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas inte på centralinstitutet enligt 4 § i lagen om en sammanslutning av inlåningsbanker.

Om Finansinspektionen svarar för tillsynen över den finansiella företagsgruppen och ett holdingföretag har säte i en annan EES-stat, ska Finansinspektionen i samråd med tillsynsmyndigheten i det holdingföretagets hemstat sträva efter att uppnå samförstånd om tillämpningen av 1–3 §. Finansinspektionen ska då utarbeta en bedömning av tillståndet, bekräftelsen eller tillsynsåtgärderna enligt 1–3 § och tillställa tillsynsmyndigheten i hemstaten den bedömningen. Vid behov ska samtycke till beslut enligt detta moment fås av den tillsynsmyndighet som svarar för tillsynen över finans- och försäkringsföretagsgruppen.

Om samförstånd om ett tillstånd, en bekräftelse eller en tillsynsåtgärd enligt 1–3 § inte har uppnåtts inom två månader från det att Finansinspektionen har tillställt tillsynsmyndigheten i hemstaten en bedömning enligt 1 mom., ska ärendet hänskjutas till Europeiska bankmyndigheten i enlighet med artikel 19 i Europeiska banktillsynsförordningen. Om samtycke enligt 1 mom. inte har fåtts, ska ärendet dessutom hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten.

Den som har för avsikt att direkt eller indirekt förvärva aktier, andelar, placeringsandelar eller grundfondsandelar i ett kreditinstitut ska underrätta Finansinspektionen om detta på förhand, om

Om avsikten är att öka innehavet enligt 1 mom. så att det till följd av förvärvet utgör minst 20, 30 eller 50 procent av kreditinstitutets aktie- eller andelskapital eller grundfond eller så att innehavet kommer att medföra en så stor andel av det röstetal som samtliga aktier eller andelar medför eller så att kreditinstitutet blir ett dotterföretag, ska också detta förvärv förhandsanmälas till Finansinspektionen.

Vid beräkning av den ägarandel och röstandel som avses i 1 och 2 mom. tillämpas 2 kap. 4 § och 9 kap. 4–7 § i värdepappersmarknadslagen. Vid tillämpningen av detta moment beaktas inte aktier och andelar som den anmälningsskyldige för högst ett år har förvärvat i samband med en värdepappersemission eller med stöd av sin verksamhet som marknadsgarant och utifrån vilka den anmälningsskyldige inte har rätt att utöva rösträtt i ett företag eller i övrigt påverka verksamheten i företagets ledning.

En anmälan enligt 1 eller 2 mom. ska göras också när det i innehavet ingående antalet aktier eller andelar sjunker under någon av de gränser för innehav som anges i 1 eller 2 mom. eller om kreditinstitutet upphör att vara dotterföretag till det anmälningsskyldiga företaget.

Kreditinstitutet och dess holdingföretag ska minst en gång per år underrätta Finansinspektionen om ägare till andelar enligt 1 och 2 mom. och om innehavens storlek samt utan dröjsmål anmäla sådana förändringar i ägarandelarna som har kommit till dess kännedom. Ett företag vars värdepapper är föremål för handel på en reglerad marknad som avses i 1 kap. 2 § 1 mom. 5 punkten i lagen om handel med finansiella instrument (1070/2017) ska dessutom ge den Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten som avses i 2 kap. 13 § i värdepappersmarknadslagen information enligt detta moment. (28.12.2017/1073)

En anmälan enligt 1 och 2 mom. ska innehålla behövliga uppgifter och utredningar om

Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om de uppgifter som ska fogas till anmälningar enligt 1 och 2 mom.

Bestämmelser om Finansinspektionens rätt att till ECB göra framställning om förbud mot förvärv av ägarandelar enligt 1 § i detta kapitel finns i 32 a § i lagen om Finansinspektionen (878/2008) och bestämmelser om beslutsförfarandet i 32 b § i den lagen.

En anmälningsskyldig får inte förvärva aktier eller andelar som avses i 1 § förrän ECB har fattat beslut enligt 1 mom. eller förrän den tidsfrist för beslutsfattande som anges i 32 b § i lagen om Finansinspektionen har löpt ut, om inte något annat bestäms vid behandlingen av ärendet.

ECB beviljar koncession för kreditinstitut, på ansökan som ska riktas till Finansinspektionen, så som föreskrivs i SSM-förordningen, förordningar och beslut som ECB utfärdat med stöd av den samt i detta kapitel. Koncession kan beviljas för verksamhet som inlåningsbank eller kreditföretag. Genom förordning av finansministeriet utfärdas bestämmelser om vilka utredningar som ska fogas till ansökan.

Insättningsgarantifondens yttrande ska begäras om en inlåningsbanks koncessionsansökan. Dessutom ska yttrande begäras från den i lagen om investeringstjänster avsedda ersättningsfonden för investerarskydd, om kreditinstitutet enligt sin bolagsordning eller sina stadgar får tillhandahålla investeringstjänster.

Om koncession söks av ett dotterföretag till ett utländskt kreditinstitut eller till ett utländskt företag som är jämförbart med ett värdepappersföretag eller ett försäkringsbolag och kreditinstitutet eller företaget har auktorisation i en annan EES-stat eller av ett dotterföretag till ett utländskt kreditinstituts eller annat ovan avsett utländskt företags moderföretag, ska yttrande begäras från den statens behöriga tillsynsmyndighet. Ett yttrande ska begäras också i det fall att samma fysiska eller juridiska personer har bestämmande inflytande såväl i det sökande företaget som i det utländska kreditinstitutet eller i något annat av de utländska företag som avses ovan. I en begäran som avses i detta moment ska den som ger yttrande ombes att särskilt bedöma aktieägarnas lämplighet samt de chefers goda anseende och erfarenhet, som ingår i ledningen för ett annat företag i samma grupp samt att överlämna de uppgifter om ovannämnda omständigheter som är relevanta när det gäller att bevilja koncession för eller utöva tillsyn över kreditinstitutet.

Om de uppgifter som enligt 1 mom. är en förutsättning för koncession förändras i något väsentligt avseende efter att koncessionen beviljats, ska kreditinstitutet lämna en anmälan om förändringarna till Finansinspektionen. Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om hur anmälan ska lämnas och om innehållet i den.

Finansinspektionen ska ge ECB ett beslutsförslag om ett kreditinstituts koncession inom fyra månader efter att ha tagit emot ansökan eller, om ansökan är bristfällig, efter det att sökanden har lämnat in den dokumentation och information som behövs för att avgöra ärendet. Koncessionsbeslutet ska dock alltid ges inom 12 månader efter mottagandet av ansökan.

Finansinspektionen kan, efter att ha hört sökanden, förena koncessionsförslaget med sådana begränsningar och villkor för kreditinstitutets affärsverksamhet som är nödvändiga för tillsynen. Efter att koncessionen beviljats kan Finansinspektionen på ansökan föreslå att ECB ändrar koncessionsvillkoren.

Om något förslag till koncessionsbeslut inte har getts inom den tid som föreskrivs i 1 mom. får sökanden anföra besvär. Besvären anförs och behandlas på samma sätt som vid besvär som gäller avslag på ansökan. Sådana besvär får anföras till dess att ett beslutsförslag getts eller negativt beslut meddelats. Om beslutsförslaget ges eller det negativa beslutet meddelas efter att besvär anförts, ska Finansinspektionen underrätta besvärsmyndigheten om beslutsförslaget eller det negativa beslutet. Bestämmelser om anförande av besvär och om behandlingen av dem finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) . (17.1.2020/26)

Koncession ska beviljas om det på basis av den information som kommit in kan säkerställas att kreditinstitutets ägare och grundare uppfyller de krav som föreskrivs i 4 § och ledningen kraven enligt 7 kap. 2, 4 och 5 § och att kreditinstitutet uppfyller kraven enligt 5 kap., 7 kap. 1 §, 8 kap. 3 § samt 9 och 10 kap. i fråga om verksamhet.

Koncession kan beviljas också för ett nytt kreditinstitut innan det registreras.

De som direkt eller indirekt äger minst tio procent av ett kreditinstituts aktiekapital eller en andel som medför minst tio procent av den rösträtt som dess samtliga aktier medför ska, liksom kreditinstitutets grundare, vara tillförlitliga.

Den anses inte vara tillförlitlig som på de grunder som föreskrivs i 32 a § 1 mom. i lagen om Finansinspektionen (878/2008) kan förbjudas att förvärda aktier eller andelar i kreditinstitut.

Koncession beviljas också för europabolag som avses i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 om stadga för europabolag ( europabolagsförordning ) och som har beviljats motsvarande koncession i en EES-stat och har för avsikt att flytta sitt säte till Finland enligt artikel 8 i den förordningen och för vissa kapitalbolag som avses i artikel 86 a i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 om vissa aspekter av bolagsrätt, vilka avser ändra sin bolagsform och flytta sitt säte till Finland i enlighet med det direktivet. Yttrande om koncessionsansökan ska begäras från den tillsynsmyndighet som övervakar kreditinstitutet i fråga. Detsamma gäller bildande av ett europabolag genom fusion så att det övertagande bolaget med säte i en annan stat registreras som europabolag i Finland. Bestämmelserna om europabolag i denna paragraf tillämpas också på europeiska kooperativa föreningar enligt rådets förordning (EG) nr 1435/2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar) ( SCE-förordningen ).

Finansinspektionen ska anmäla koncessioner för registrering. Dessutom ska Europeiska bankmyndigheten underrättas om beviljade koncessioner. Koncession som har beviljats för ett nytt företag, europabolag som flyttar sitt säte till Finland och för kapitalbolag enligt 5 § ska registreras samtidigt som företaget. (29.12.2022/1350)

En inlåningsbanks koncession ska dessutom för kännedom anmälas till den insättningsgarantifond som avses i 14 kap. och koncessionen för ett kreditinstitut som tillhandahåller investeringstjänster ska anmälas till ersättningsfonden för investerarskydd enligt lagen om investeringstjänster.

Ett kreditinstitut kan, om inte annat följer av koncessionsvillkoren, inleda sin verksamhet omedelbart efter det att koncession har beviljats och kreditinstitutet till Finansinspektionen har lämnat de uppgifter som avses i 2 mom. samt, om koncessionen avser ett nytt företag, efter det att företaget har registrerats.

Kreditinstitutet får inte inleda sin verksamhet förrän det till Finansinspektionen har gett in

Om det sker förändringar i de uppgifter som nämns i 2 mom. ska Finansinspektionen omedelbart underrättas om dem.

I 26 och 27 § i lagen om Finansinspektionen föreskrivs om återkallande av koncession och begränsning av verksamheten. Finansinspektionen ska anmäla återkallande av koncession för registrering. Anmälan ska dessutom göras till Europeiska kommissionen, Europeiska bankmyndigheten, insättningsgarantifonden samt till den i 13 kap. i denna lag avsedda säkerhetsfonden och till ersättningsfonden för investerarskydd, om kreditinstitutet är medlem i fonden.

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 26 § i lagen om Finmansinspektionen ska beslut om återkallande av koncession fattas av ECB så som föreskrivs i SSM-förordningen. På återkallande av koncession tillämpas dessutom 26 § i lagen om Finansinspektionen.

Finansinspektionen ska underrätta Europeiska kommissionen och Europeiska bankmyndigheten om de krav som ställs för beviljande av koncession enligt detta kapitel och enligt de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av detta kapitel. I SSM-förordningen och i de förordningar och beslut som meddelats med stöd av den föreskrivs om skyldigheten att underrätta ECB.

För inlåningsbanker tillåten affärsverksamhet är

En inlåningsbank får dessutom tillhandahålla posttjänster enligt avtal med innehavare av koncession för postverksamhet och erbjuda administrativa tjänster till företag inom samma koncern som inlåningsbanken eller inom sammanslutningen av inlåningsbanker.

I en inlåningsbanks bolagsordning eller stadgar ska anges huruvida banken tillhandahåller investeringstjänster eller bedriver investeringsverksamhet enligt 1 kap. 15 § i lagen om investeringstjänster. Inlåningsbanken ska underrätta Finansinspektionen om styrelsens beslut att börja tillhandahålla investeringstjänster och bedriva investeringsverksamhet enligt 1 kap. 15 § i lagen om investeringstjänster och tillhandahålla sidotjänster enligt 2 kap. 3 § i den lagen samt bifoga en utredning om hur organisations- och uppförandekraven samt kundskyddet tillgodoses för den verksamhet enligt lagen som har samband med tjänsterna eller investeringsverksamheten. Inlåningsbanken ska också underrätta Finansinspektionen om sitt beslut att avstå från att tillhandahålla anmälda investerings- eller sidotjänster eller bedriva anmäld investeringsverksamhet. Till meddelandet ska fogas behövliga utredningar om hur kundskyddet tillgodoses då banken slutar tillhandahålla tjänster eller bedriva investeringsverksamhet. (15.3.2019/300)

Bestämmelser om en inlåningsbanks rätt att tillhandahålla kryptotillgångstjänster finns i artikel 60.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1114 om marknader för kryptotillgångar och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 1095/2010 samt direktiven 2013/36/EU och (EU) 2019/1937, nedan EU:s förordning om marknader för kryptotillgångar , samt i kommissionens förordningar och beslut som utfärdats med stöd av den förordningen. Bestämmelser om en inlåningsbanks rätt att ge ut tillgångsanknutna token finns i artikel 17 i den förordningen och bestämmelser om en inlåningsbanks rätt att erbjuda allmänheten e-pengatoken eller ansöka om att sådana tas upp till handel finns i artikel 48 i den förordningen. (28.6.2024/406)

Kreditföretag får bedriva affärsverksamhet enligt 1 § 1, 2 och 4 mom. i detta kapitel men inte inlåning från allmänheten. Kreditföretag får från allmänheten ta emot andra medel som ska återbetalas på anfordran än insättningar endast i samband med tillhandahållande av betaltjänster och utgivning av elektroniska pengar. (28.6.2024/406)

I kreditföretags bolagsordning eller stadgar ska anges huruvida företaget tillhandahåller investeringstjänster eller bedriver investeringsverksamhet enligt 1 kap. 15 § i lagen om investeringstjänster. Kreditföretaget ska underrätta Finansinspektionen om styrelsens beslut att börja tillhandahålla investeringstjänster och bedriva investeringsverksamhet enligt 1 kap. 15 § i lagen om investeringstjänster och tillhandahålla sidotjänster enligt 2 kap. 3 § i den lagen samt bifoga en utredning om hur organisations- och uppförandekraven samt kundskyddet tillgodoses för den verksamhet enligt lagen som har samband med tjänsterna eller investeringsverksamheten. Kreditföretaget ska också underrätta Finansinspektionen om sitt beslut att avstå från att tillhandahålla anmälda investerings- eller sidotjänster eller bedriva anmäld investeringsverksamhet. Till meddelandet ska fogas utredningar om hur kundskyddet tillgodoses då företaget slutar tillhandahålla tjänster eller bedriva investeringsverksamhet. (28.12.2017/1073)

På medel som ett kreditföretag har tagit emot på ett konto för tillhandahållande av betaltjänster och som ska återbetalas på anfordran tillämpas vad som i 15 kap. 6–10 § föreskrivs om inlåning.

Ett kreditinstitut som avses i artikel 4.1.1 b i EU:s tillsynsförordning får bedriva sådan affärsverksamhet som avses i den bestämmelsen och i denna paragraf. (18.6.2021/525)

Ett kreditinstitut får i fastigheter samt i aktier och andelar i fastighetsföretag investera högst ett belopp som motsvarar 13 procent av institutets balansomslutning. Med aktier och andelar som kreditinstitutet äger i fastighetsföretag jämställs, när den ovan angivna andelen beräknas, krediter som kreditinstitutet har beviljat fastighetsföretaget och garantier som institutet har ställt för företaget, i samma förhållande som kreditinstitutets aktie- eller andelsinnehav i fastighetsföretaget utgör av företagets aktie- eller andelskapital.

Vid beräkning av det i 1 mom. angivna relationstalet beaktas inte de fastigheter och aktier eller andelar i ett fastighetsföretag som

Finansinspektionen får av särskilda skäl för viss tid tillåta undantag från det krav som anges i 1 mom.

Kreditinstitutet ska till Finansinspektionen lämna de upplysningar som behövs för att övervaka begränsningar enligt denna paragraf. Finansinspektionen får meddela föreskrifter om rapporteringsskyldigheten och om rapporteringsfrekvensen, om det behövs för tillsynen.

Det sammanlagda fastighetsinnehavet enligt 3 § för en finansiell företagsgrupps moder- och dotterföretag får inte överstiga 13 procent av moderföretagets konsoliderade balansomslutning.

Vid beräkningen av det i 1 mom. angivna konsoliderade relationstalet ska inte beaktas krediter till ett fastighetsföretag inom kreditinstitutets finansiella företagsgrupp och inte heller garantiförbindelser som har ställts för ett sådant fastighetsföretag, om fastighetsföretaget konsolideras i den konsoliderade balansräkningen.

Den konsoliderade balansräkningen för kreditinstitutet enligt 1 mom. upprättas som en sammanställning av balansräkningarna för den finansiella företagsgruppens moderföretag och dotterföretag, enligt bestämmelserna om koncernbokslut i bokföringslagen och i 12 kap. 10 § i denna lag.

Finansinspektionen får av särskilda skäl för viss tid bevilja undantag från de krav som anges i 1 mom.

Den finansiella företagsgruppens moderföretag eller ett i 1 kap. 4 § 2 mom. avsett kreditinstitut ska till Finansinspektionen rapportera de uppgifter som behövs för tillsynen över begränsningen enligt denna paragraf. Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om rapporteringsskyldigheten enligt denna paragraf och om rapporteringsfrekvensen, om det behövs för tillsynen.

På kreditinstitut och på finansiella institut som hör till samma finansiella företagsgrupp som dessa tillämpas inte 16 kap. 11 § i lagen om andelslag (421/2013) .

Kreditinstitut får med de begränsningar som anges i 2–4 mom. bevilja lån för förvärv av egna och moderföretagets aktier och andelar samt ta emot aktierna och andelarna som pant. Med lån jämställs sådan säkerhet för återbetalning av lån enligt ovan som ställs av ett kreditinstitut.

Kreditinstitut och finansiella institut inom samma finansiella företagsgrupp som detta får, om inte annat följer av 3 mom., trots vad som föreskrivs i 13 kap. 10 § 1 mom. i aktiebolagslagen (624/2006) , 16 kap. 11 § 1 mom. i lagen om andelslag och 34 § 3 mom. i lagen om skuldebrev (622/1947) , bevilja lån för förvärv av egna och moderföretagets aktier och andelar och ta emot aktierna och andelarna som pant, om de är föremål för handel på en sådan reglerad marknad som avses i 1 kap. 2 § 1 mom. 5 punkten i lagen om handel med finansiella instrument, om beviljandet av lånet eller mottagandet av panten ingår i kreditinstitutets eller i det till dess finansiella företagsgrupp hörande finansiella institutets normala affärsverksamhet och om lånet har beviljats eller panten tagits emot på de sedvanliga villkor som kreditinstitutet eller det finansiella institutet tillämpar i sin verksamhet. (28.12.2017/1073)

Kreditinstitut får ta emot egna och moderföretagets aktier och andelar som säkerhet för lån som beviljats för finansiering av teckning av dem högst till ett belopp som nominellt motsvarar 10 procent av det långivande företagets eller, om aktier eller andelar i det långivande företagets moderföretag har tagits emot som pant, av moderföretagets bundna kapital.

Kreditinstitut får inte bevilja koncernföretag som inte hör till samma finansiella företagsgrupp kredit för förvärv av aktier eller andelar i företag som hör till den finansiella företagsgruppen.

Vad som i denna paragraf föreskrivs om kreditinstitut tillämpas också på övriga företag som hör till kreditinstitutets finansiella företagsgrupp.

Vad som i denna paragraf föreskrivs om aktier och andelar tillämpas också på grundfondsandelar, placeringsandelar, kapitalbevis, kapitallån, debenturer och övriga åtaganden som är efterställda emittentens övriga skulder.

I artiklarna 28, 52 och 63 i EU:s tillsynsförordning finns bestämmelser om vilka finansiella instrument som finansierats eller tagits emot som säkerhet av ett kreditinstitut eller som tillhör samma finansiella företagsgrupp och ingår i kreditinstitutets kapitalbas.

Kreditinstitut får endast förvärva värdepapperiserade tillgångsposter med de begränsningar som föreskrivs i EU:s tillsynsförordning.

Ett kreditinstitut ska ha en sådan beskrivning av sitt bokföringssystem och sina övriga datasystem samt registrera sina transaktioner på ett sådant sätt att Finansinspektionen i tillräcklig utsträckning kan kontrollera att de uppgifter är korrekta som kreditinstitutet ska rapportera till Finansinspektionen enligt lagen och enligt de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den.

Ett kreditinstitut ska ha sitt huvudkontor och minst ett fast driftställe i Finland.

Ett kreditinstitut kan bedriva affärsverksamhet genom ombud eller på annat sätt lägga ut för sin verksamhet viktiga funktioner på entreprenad, om detta inte försvårar kreditinstitutets riskhantering och interna kontroll eller i övrigt innebär betydande olägenhet för kreditinstitutets affärsverksamhet.

En funktion är viktig för affärsverksamheten, om ett fel eller en brist i den väsentligt kan försvåra kreditinstitutets finansiella ställning eller kontinuiteten i dess affärsverksamhet eller efterlevnaden av lagarna om kreditinstitutets verksamhet, med stöd av dem utfärdade bestämmelser eller föreskrifter eller villkoren i kreditinstitutets koncession.

Ett skriftligt avtal som anger uppdragets innehåll och avtalets giltighetstid ska ingås om utläggande av en viktig funktion på entreprenad.

Ett kreditinstitut som efter att ha fått koncession har för avsikt att bedriva affärsverksamhet genom ombud eller annars lägga ut en för dess verksamhet viktig funktion på entreprenad till någon som inte hör till samma finansiella företagsgrupp eller till sammanslutningen av inlåningsbanker, ska på förhand underrätta Finansinspektionen om utläggandet. Finansinspektionen ska underrättas om betydande förändringar i avtalsförhållandet mellan kreditinstitutet och uppdragstagaren. Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om anmälans innehåll.

En anmälan enligt 4 mom. behöver emellertid inte göras, om ombudet eller en annan uppdragstagare hör till samma finansiella företagsgrupp som kreditinstitutet eller till den sammanslutning som avses i lagen om en sammanslutning av inlåningsbanker.

Bestämmelser om utläggande av sådana investeringstjänster på entreprenad som tillhandahålls av kreditinstitut finns i lagen om investeringstjänster.

Ett kreditinstitut ska se till att det av uppdragstagaren fortlöpande får uppgifter som behövs för myndighetstillsynen över kreditinstitutet, för riskhanteringen och för den interna kontrollen samt att det har rätt att vidarebefordra uppgifterna till Finansinspektionen och till centralinstitutet för sammanslutningen av inlåningsbanker, om kreditinstitutet står under dess tillsyn.

Ett kreditinstitut får inte ha betydande bindningar till fysiska eller juridiska personer på vilka tillämpas sådana lagar, förordningar eller administrativa föreskrifter i en stat utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som hindrar en effektiv tillsyn över kreditinstitutet och inte heller till andra aktörer, om bindningarna i något annat avseende är ägnade att hindra en effektiv tillsyn över kreditinstitutet.

Med betydande bindningar avses sådana nära förbindelser som anges i artikel 4.1.38 i EU:s tillsynsförordning.

Ett kreditinstitut eller ett företag inom samma finansiella företagsgrupp som detta får inte förvärva bestämmande inflytande enligt 1 kap. 5 § i bokföringslagen i ett sådant kreditinstitut, värdepappersföretag eller fondbolag, en sådan AIF-förvaltare, ett sådant försäkringsbolag eller ett med dessa jämställbart företag som har säte i en stat utanför EES, om inte företaget eller kreditinstitutet på förhand har anmält detta till Finansinspektionen eller om Finansinspektionen efter att ha fått anmälan har förbjudit förvärvet inom den tid som anges i 2 mom.

Finansinspektionen kan inom tre månader efter att ha mottagit anmälan enligt 1 mom. förbjuda förvärv som avses i 1 mom., om de lagar, förordningar eller administrativa föreskrifter som ska tillämpas på det företag som är föremål för förvärvet väsentligt försvårar en effektiv tillsyn över kreditinstitut eller dess finansiella företagsgrupp.

Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om de uppgifter som ska fogas till en anmälan enligt 1 mom. och om andra motsvarande omständigheter som ska beaktas vid anmälningsförfarandet.

Om ett kreditinstitut hör till en finansiell företagsgrupp vars yttersta moderföretag inte har sitt säte inom EES, är en förutsättning för att institutet ska beviljas koncession att

Finansinspektionen ska besluta om huruvida ett kreditinstitut uppfyller kraven enligt 1 mom. i de fall då kreditinstitutets moderföretag inte har säte i någon annan EES-stat, kreditinstitutets balansomslutning är större än balansomslutningen i moderföretagets samtliga utländska dotterkreditinstitut eller i samtliga utländska dotterföretag som kan jämställas med finländska värdepappersföretag och dessa dotterkreditinstitut och dotterföretag har sitt säte i någon annan EES-stat.

Finansinspektionen ska innan den fattar beslut enligt 2 mom. begära yttrande från Europeiska bankmyndigheten och från de utländska myndigheter som svarar för tillsynen över utländska kreditinstitut samt utländska företag som kan jämställas med finländska värdepappersföretag vilka hör till en finansiell företagsgrupp enligt 1 mom. och regleras i en annan EES-stat. Finansinspektionen ska dessutom, efter att ha fattat beslutet, underrätta dessa myndigheter, Europeiska kommissionen samt, om den finansiella företagsgruppen omfattar ett utländskt företag som kan jämställas med ett finländskt värdepappersföretag och har sitt säte i en annan EES-stat, Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten.

Vad som föreskrivs i 1 mom. ska inte tillämpas på kreditinstitut som står under gruppbaserad tillsyn av en annan EES-stats tillsynsmyndighet, om denna myndighet har ansett att den finansiella företagsgruppen uppfyller de villkor som anges i 1 mom.

Vad som i 1 och 3 mom. föreskrivs om finansiella företagsgrupper och gruppbaserad tillsyn ska på motsvarande sätt tillämpas på finans- och försäkringskonglomerat samt på tillsynen över dem.

Ett kreditinstitut ska till Finansinspektionen anmäla transaktioner där den ena parten är kreditinstitutet och den andra parten är

Anmälan enligt 1 mom. ska åtminstone en gång per kvartal göras om transaktioner vilkas värde eller, om flera transaktioner av samma typ har gjorts under den tidsperiod som avses i detta moment, vilkas sammanlagda värde överstiger en miljon euro eller fem procent av kapitalbasen i ett kreditinstitut som är part i transaktionen, om inte Finansinspektionen godkänner en högre gräns.

Transaktioner enligt denna paragraf får inte göras på villkor som avviker från dem som allmänt gäller i liknande transaktioner mellan parter som är oberoende av varandra. Detta moment ska inte tillämpas på administrativa tjänster som ett koncernföretag skaffar hos företag inom koncernen och inte heller på sådana kapital- och debenturlån som ett moderföretag beviljar ett dotterföretag och som behövs för att stärka dotterföretagets kapitalstruktur samt inte heller på annan finansiering av ett dotterföretag, om dotterföretaget är ett företag som hör till samma finansiella företagsgrupp eller ett företag inom finans- eller försäkringsbranschen som hör till samma finans- och försäkringskonglomerat och moderföretaget allmänt sköter den finansiella företagsgruppens eller konglomeratets finansförvaltning.

Finansinspektionen får utfärda närmare föreskrifter om anmälan av transaktioner som avses i denna paragraf, om sådana behövs för tillsynen.

Kreditinstitut ska genom deltagande i beredskapsplanering på finansmarknaden och genom förberedelser för allvarliga störningssituationer och för undantagsförhållanden samt genom andra åtgärder säkerställa att deras uppgifter kan skötas så störningsfritt som möjligt vid allvarliga störningssituationer under normala förhållanden samt under undantagsförhållanden.

Kreditinstitut har en skyldighet att fortgående upprätthålla beredskap att använda de system och tjänster som avses i 3 och 6 § i lagen om vissa arrangemang för tryggande av försörjningsberedskapen inom finansbranschen (666/2022) för att trygga att deras uppgifter fungerar störningsfritt.

Närmare bestämmelser om grunderna för den beredskapsplanering som avses i 1 mom. utfärdas genom förordning av finansministeriet.

Om de uppgifter som följer av 16 § förutsätter åtgärder som klart avviker från verksamhet som ska anses vara sedvanlig för kreditinstitut och om dessa åtgärder medför väsentliga merkostnader, kan kostnaderna ersättas ur den försörjningsberedskapsfond som avses i lagen om tryggande av försörjningsberedskapen (1390/1992) .

Ett kreditinstitut som ämnar etablera en filial i en annan EES-stat ska på förhand anmäla detta till Finansinspektionen. Till anmälan ska fogas uppgifter om den planerade verksamheten och om filialens förvaltning. Ett kreditinstitut som tillhandahåller investeringstjänster ska meddela på vilket sätt de investerares tillgodohavanden är tryggade som är kunder hos institutets utländska filialer.

Finansinspektionen ska inom tre månader efter att ha mottagit de uppgifter som avses i 1 mom. vidarebefordra dem till motsvarande tillsynsmyndighet i etableringsstaten och samtidigt lämna uppgifter om kreditinstitutets kapitalbas och kapitaltäckningsrelation, om säkerhetssystemet för insättarna, om investerarskyddssystemet eller avsaknaden av ett sådant samt övriga uppgifter som behövs för inledande av filialens verksamhet. Kreditinstitutet ska underrättas om att uppgifterna lämnats.

Finansinspektionen ska vägra göra anmälan enligt 2 mom. om den observerar att kreditinstitutets finansiella ställning och administration inte uppfyller de krav som denna lag ställer på kreditinstitut. En filial får inte etableras om Finansinspektionen har vägrat göra anmälan. Finansinspektionen ska underrätta Europeiska kommissionen och Europeiska bankmyndigheten om sin vägran.

Kreditinstitutet ska skriftligen underrätta Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i den EES-stat som avses i 1 mom. om ändringar i de uppgifter som avses i det momentet minst en månad innan ändringarna genomförs.

Ett kreditinstitut som har för avsikt att etablera en filial i en stat utanför EES ska hos Finansinspektionen ansöka om etableringstillstånd. Tillståndsbeslutet ska fattas inom 12 månader från mottagandet av ansökan.

Tillståndet ska beviljas om tillräcklig tillsyn över filialen kan ordnas och om filialetableringen, med beaktande av kreditinstitutets administration och finansiella ställning, inte är ägnad att äventyra kreditinstitutets verksamhet. Finansinspektionen har, efter att ha hört sökanden, rätt att förena tillståndet med sådana begränsningar och villkor i fråga om filialens verksamhet som behövs för tillsynen.

Genom förordning av finansministeriet föreskrivs om de utredningar som ska fogas till tillståndsansökan.

I 27 och 57 § i lagen om Finansinspektionen föreskrivs om begränsning och förbjudande av filialers verksamhet.

Ett kreditinstitut som planerar att tillhandahålla tjänster enligt 5 kap. 1 § 1 mom. i en annan EES-stat utan att etablera en filial där, ska på förhand anmäla till Finansinspektionen vilka tjänster det kommer att tillhandahålla.

Finansinspektionen ska inom en månad från mottagandet av en anmälan enligt 1 mom. underrätta tillsynsmyndigheten i den stat som avses i 1 mom. om saken samt bifoga sin egen anmälan om huruvida kreditinstitutets koncession i Finland omfattar tjänsterna i fråga.

Ett kreditinstitut som planerar att tillhandahålla tjänster enligt 5 kap. 1 § 1 mom. i ett tredjeland utan att etablera en filial där, ska i god tid på förhand anmäla till Finansinspektionen vilka tjänster eller vilken verksamhet det kommer att tillhandahålla samt i vilken stat och hur de tillhandahålls. Anmälan ska också göras om dessa uppgifter ändras.

Finansinspektionen kan inom tre månader från mottagandet av en anmälan enligt 1 mom. förbjuda tillhandahållet av tjänster i ett tredjeland, om tjänsten eller tillhandahållandet av den inte uppfyller kraven enligt det landets lagstiftning, tillhandahållandet av tjänster skulle äventyra kreditinstitutets soliditet, likviditet eller riskhantering eller efterlevnaden av skyldigheterna enligt denna lag eller EU:s tillsynsförordning eller av något annat motsvarande vägande skäl.

Ett finländskt finansiellt institut som hör till samma finansiella företagsgrupp som ett kreditinstitut kan, när det har uppfyllt villkoren för filialetablering eller tillhandahållande av tjänster i en EES-stat, etablera en filial eller annars tillhandahålla tjänster i den EES-staten. Vid filialetableringen och tillhandahållandet av tjänsterna iakttas 1 och 4 §.

Finansinspektionen ska kontrollera att de i 1 mom. angivna förutsättningarna är uppfyllda och utfärda ett intyg om att det finansiella institutet uppfyller förutsättningarna.

Ett finansiellt institut ska underrätta Finansinspektionen om det i institutets förhållanden sker förändringar som påverkar de i 1 mom. angivna förutsättningarna. Finansinspektionen ska underrätta tillsynsmyndigheten i den berörda staten, om att ett finansiellt institut inte längre uppfyller de i 1 mom. angivna förutsättningarna.

Om ett kreditinstitut har för avsikt att flytta sitt säte till en annan EES-stat i enlighet med artikel 8 i europabolagsförordningen eller artikel 7 i SCE-förordningen, ska kreditinstitutet utan dröjsmål efter att ha anmält förslaget för registrering sända Finansinspektionen en kopia av det förslag om flyttning och den redogörelse som avses i artiklarna 8.2 och 8.3 i europabolagsförordningen eller artiklarna 7.2 och 7.3 i SCE-förordningen.

Om kreditinstitutet har för avsikt att efter flyttningen fortsätta bedriva kreditinstitutsverksamhet i Finland, ska på kreditinstitutet tillämpas vad som föreskrivs om utländska kreditinstituts verksamhet i Finland.

Registermyndigheten får inte ge ett sådant intyg som avses i 9 § 5 mom. i lagen om europabolag (742/2004) eller 9 § 5 mom. i lagen om europaandelslag (906/2006) , om Finansinspektionen innan ett sådant tillstånd som avses i 9 § 2 mom. i lagen om europabolag eller 9 § 3 mom. i lagen om europaandelslag beviljats har meddelat registermyndigheten att kreditinstitutet inte har följt bestämmelserna om flyttning av säte, om fortsättande av verksamheten i Finland eller om avslutande av verksamheten. Tillstånd får beviljas före den dag som avses i 16 kap. 6 § 2 mom. i aktiebolagslagen eller 20 kap. 6 § 2 mom. i lagen om andelslag endast om Finansinspektionen har meddelat att den inte motsätter sig en flyttning av sätet.

Ett kreditinstitut ska ha förvaltnings- och styrningssystem som är heltäckande och rätt dimensionerade i förhållande till verksamhetens art, omfattning och komplexitet och som säkerställer att institutet leds effektivt och enligt försiktiga affärsprinciper samt att kreditinstitutets styrelse effektivt kan övervaka ledningen av kreditinstitutet. Styrelsen ska godkänna kreditinstitutets riskstrategi och övriga strategiska mål samt se till att efterlevnaden av målen och strategin övervakas på ett tillförlitligt sätt.

Styrelsen ska se till att kreditinstitutets interna övervakningssystem är tillförlitliga. Dessa omfattar åtminstone efterlevnaden av förfaranden som gäller finansiell rapportering, inbegripet finansiella och operativa kontroller samt övervakning av kreditinstitutets processer för uppfyllande av informationsskyldigheten. Kreditinstitutets risktagning och riskhanteringssystem ska uppfylla kraven i 9 kap.

Vid ledningen av kreditinstitutet och i dess verksamhet ska arbetsuppgifterna preciseras så att sådana intressekonflikter förebyggs som kan äventyra styrningen av institutet på ett effektivt sätt och enligt försiktiga affärsprinciper. Kreditinstitutets styrelseordförande får inte utan Finansinspektionens tillstånd samtidigt vara verkställande direktör för samma kreditinstitut, om inte kreditinstitutet har ett förvaltningsråd som i enlighet med bolagsordningen eller stadgarna har ålagts de uppgifter som annars hör till styrelsen.

Styrelsen ska regelbundet utvärdera förvaltnings- och styrningssystemens effektivitet samt vidta lämpliga åtgärder för att avhjälpa eventuella brister.

Om kreditinstitutet har ett förvaltningsråd gäller bestämmelserna om styrelsen i detta kapitel och i 8 a kap. förvaltningsrådet, i den utsträckning som det enligt bolagsordningen eller stadgarna har anvisats uppgifter som annars hör till styrelsen. (23.10.2015/1280)

Vad som i detta kapitel föreskrivs om kreditinstitut samt om dess förvaltnings- och styrningssystem ska tillämpas på kreditinstitutets finansiella företagsgrupps moderföretag, på andra företag som hör till dess finansiella företagsgrupp samt på kreditinstitutets finansiella företagsgrupps förvaltnings- och styrningssystem.

Ett kreditinstituts styrelse ska som helhet ha med tanke på dess uppgifter tillräckliga kunskaper och erfarenheter på basis av vilka styrelsen förstår kreditinstitutets affärsverksamhet och de risker som är förenade med verksamheten. I styrelsen ska finnas företrätt ett tillräckligt brett kunnande med avseende på kreditinstitutets affärsverksamhet och de risker som är förenade med verksamheten. Kreditinstitutet ska använda tillräckliga resurser för att introducera styrelsemedlemmarna i uppdraget. (26.3.2021/233)

Styrelsen ska för kreditinstitutet godkänna verksamhetsprinciper i syfte att främja mångfald i styrelsens sammansättning. Styrelsen ska som ett mål för kreditinstitutet godkänna att könen är jämlikt representerade i styrelsen samt utarbeta en policy för uppnående och upprätthållande av detta mål.

Styrelsens arbete ska organiseras på ett sådant sätt att en enskild styrelsemedlem eller en minoritet av medlemmarna inte på ett sätt som är osakligt eller strider mot kreditinstitutets intressen dominerar styrelsens beslutsprocess. Varje styrelsemedlem ska agera så att styrelsen kan fullgöra sitt uppdrag och på ett objektivt sätt övervaka den verkställande ledningen.

Ett kreditinstitut som är systemviktigt på det sätt som avses i 10 kap. 7 eller 8 § ska ha en nomineringskommitté som består av styrelsemedlemmar eller personer som utnämnts av aktie- eller andelsägarna. Om kreditinstitutet hör till en finansiell företagsgrupp eller sammanslutning av insättningsbanker som är systemviktig på det sätt som avses ovan, ska endast den finansiella företagsgruppens moderföretag och centralinstitutet i sammanslutningen av insättningsbanker ha en nomineringskommitté. (26.3.2021/233)

Nomineringskommittén har till uppgift att biträda styrelsen eller något annat organ som väljer styrelsemedlemmar i ärenden som gäller nominering och val av styrelsemedlemmar och verkställande ledning. Kommittémedlemmarna får inte i anställnings- eller tjänsteförhållande delta i den dagliga ledningen av kreditinstitutet eller företag vars ärenden hör till kommitténs uppgifter.

Nomineringskommittén ska biträda styrelsen eller ett annat organ som väljer styrelsemedlemmar åtminstone när det är fråga om att

Bedömningar som avses i 3 mom. 1–3 punkten ska göras regelbundet, dock så att en bedömning enligt 2 punkten ska göras minst en gång per år.

Om kreditinstitutet inte har någon nomineringskommitté eller om kommittén inte åläggs uppgifter som avses i denna paragraf, ska styrelsen eller förvaltningsrådet svara för uppgifterna i den omfattning som dessa uppgifter enligt bolagsordningen eller stadgarna hör till förvaltningsrådet.

Trots vad som föreskrivs i denna paragraf får ett kreditinstitut fördela de uppgifter som föreskrivs i 2–4 mom. på två separata kommittéer. (26.3.2021/233)

Kreditinstituts styrelsemedlemmar och de som hör till den verkställande ledningen ska vara tillförlitliga personer som har ett gott anseende. De får inte vara försatta i konkurs eller ha meddelats näringsförbud och deras handlingsbehörighet får inte heller annars ha begränsats.

Tillförlitlig och med gott anseende anses inte den vara som

Tidsfristen som avses i 2 mom. 1 punkten ska räknas från det att domen har vunnit laga kraft till tidpunkten då uppdraget tas emot. Om domen inte har vunnit laga kraft får den dömde dock fortsätta utöva beslutanderätt som medlem av kreditinstitutets ledning, om detta kan anses vara uppenbart motiverat med hänsyn till en samlad bedömning av den dömdes tidigare verksamhet, de omständigheter som lett till domen och andra relevanta omständigheter.

Kreditinstitutets styrelsemedlemmar och de som hör till den verkställande ledningen ska ha sådana kunskaper om och erfarenheter av kreditinstituts affärsverksamhet och de risker som är förenade med den samt kunskaper om och erfarenheter av ledning som behövs med hänsyn till uppdraget samt med beaktande av verksamhetens art, omfattning och komplexitet.

Kreditinstitutet ska omedelbart underrätta Finansinspektionen om det sker förändringar som gäller ledningen och som avses i 1 mom.

Ett kreditinstituts styrelsemedlemmar, verkställande direktör och övriga verkställande ledning ska avsätta tillräcklig tid för att fullgöra sina skyldigheter enligt denna lag och andra skyldigheter som hör till uppdraget. Vid bedömningen av styrelsemedlemmarnas och verkställande direktörens maximiantal styrelseuppdrag och deras övriga uppdrag är det skäl att beakta åtminstone medlemmarnas och verkställande direktörens personliga förhållanden samt arten, omfattningen och komplexiteten hos kreditinstitutets verksamhet.

Den som i ett kreditinstitut som är systemviktigt för det finansiella systemet på det sätt som avses i 10 kap. 7 eller 8 § är styrelsemedlem eller verkställande direktör får inneha högst en av följande kombinationer av ledningsuppdrag:

(29.3.2019/394)

Följande styrelseuppdrag och uppdrag som verkställande direktör ska räknas som ett enda ledningsuppdrag:

Vad som föreskrivs i 2 och 3 mom. ska inte tillämpas på en styrelsemedlem som har valts in i styrelsen som statens representant och inte heller på den som är styrelsemedlem eller verkställande direktör i ett bostadsaktiebolag, i ett ömsesidigt fastighetsaktiebolag som avses i 28 kap. 2 § i lagen om bostadsaktiebolag (1599/2009) , i en ideell eller ekonomisk förening eller i ett annat företag vars huvudsakliga syfte inte är att generera vinst åt aktie- eller andelsägarna, om uppdraget inte äventyrar de principer som anges i 1 mom.

Vad som föreskrivs i 1–3 mom. ska inte tillämpas på styrelsemedlemmar som är sådana företrädare för personalen som avses i 5 kap. i samarbetslagen (1333/2021) . (30.12.2021/1363)

Finansinspektionen får ge en styrelsemedlem och verkställande direktören tillåtelse att utöver vad som föreskrivs i 2 mom. ta emot ytterligare ett uppdrag, om det inte äventyrar de principer som nämns i 1 mom. Finansinspektionen ska underrätta Europeiska bankmyndigheten om undantaget.

Ett kreditinstitut ska ha rutiner för att dess anställda internt genom en oberoende kanal ska kunna rapportera en misstanke om överträdelser av bestämmelser och föreskrifter om finansmarknaden. I rapporteringsförfarandet ska ingå lämpliga och tillräckliga åtgärder för att ordna en korrekt behandling av rapporterna, skydda rapportören och säkerställa skyddet av personuppgifterna för rapportören och den som är föremål för rapporten. När det gäller skydd för rapporterande personer tillämpas även lagen om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av EU-rätten och den nationella lagstiftningen (1171/2022) . Rapporteringsförfarandet ska dessutom innehålla anvisningar som tryggar skyddet för rapportörens identitet, om det inte för utredande av en överträdelse eller annars i fråga om myndigheternas rätt till information föreskrivs något annat i lag. (20.12.2022/1175)

Kreditinstitutet ska bevara behövlig information som gäller den rapport som avses i 1 mom. Informationen ska avföras fem år efter rapporteringen, om den inte fortfarande behövs för en brottsutredning, en pågående rättegång eller en myndighetsundersökning eller för att trygga de rättigheter som rapportören eller den som är föremål för rapporten har. Senast tre år efter den föregående undersökningen ska behovet av fortsatt bevarande undersökas. En anteckning ska göras om undersökningen.

En sådan registrerad person som en rapport enligt 1 mom. avser har inte rätt enligt artikel 15 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), nedan allmänna dataskyddsförordningen , att få tillgång till sådana uppgifter enligt 1 och 2 mom. i denna paragraf vilkas utlämnande skulle kunna hindra utredningen av misstänkta överträdelser. (29.3.2019/394)

Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om hur rapporter som avses i 1 mom. ska göras och behandlas hos kreditinstitutet.

Kreditinstitutet ska säkerställa att styrelsens sammansättning uppfyller de krav som föreskrivs i 2 § och att de som hör till ledningen uppfyller kraven enligt 4 och 5 §.

Om någon som hör till ledningen inte uppfyller kompetenskraven enligt 4 § eller tidsdispositionskraven enligt 5 §, ska kreditinstitutet ordna behövlig introduktion eller förutsätta att kompetensen påvisas genom tilläggsutbildning eller att åtgärder vidtas för att säkerställa tillräcklig tidsdisposition. När kreditinstitutet får information om en omständighet som kan vara av betydelse för en sådan persons tillförlighet som tillhör ledningen, ska kreditinstitutet utan dröjsmål bedöma huruvida personen i fråga uppfyller tillförlitlighetskraven enligt 4 §.

Om kreditinstitutets styrelse inte uppfyller kraven på sammansättning och arbete enligt 2 §, ska styrelsen utan dröjsmål företa ändringar i organiseringen av styrelsens arbete eller vidta åtgärder för att bereda val till styrelsen så att styrelsen som helhet uppfyller kraven.

Finansinspektionen ska bedöma om styrelsens sammansättning uppfyller kraven som föreskrivs i 2 § och de som ingår i ledningen kraven i 4 och 5 §, om Finansinspektionen har grundad anledning att misstänka att penningtvätt eller finansiering av terrorism sker i kreditinstitutet, eller om risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism i kreditinstitutet är förhöjd.

Bestämmelser om Finansinspektionens behörighet att begränsa ett kreditinstituts lednings verksamhet finns i 28 § i lagen om Finansinspektionen.

Kreditinstituten ska på sina webbsidor informera om hur de efterlever 1–5 § i detta kapitel.

Vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel ska kreditinstitutets och dess finansiella företagsgrupps storlek, juridiska och administrativa struktur, verksamhetens art, omfattning och komplexitet och varje ersättningstagares uppgifter och ansvar beaktas.

Detta kapitels 11 och 12 § ska tillämpas endast på ersättningssystem för personer vars yrkesutövning har väsentlig inverkan på kreditinstitutets riskprofil. Till denna personkategori hör åtminstone

Närmare bestämmelser om sådana personer som avses i 2 mom. vilkas yrkesutövning har väsentlig inverkan på kreditinstitutets riskprofil ingår också i tekniska standarder som antas genom Europeiska kommissionens förordning eller beslut.

Detta kapitels 11 och 12 § ska inte tillämpas på

Kreditinstitutet ska föra en förteckning över personer som avses i 2 mom.

Vad som i 7 och 8 § i detta kapitel föreskrivs om bolagsstämma ska också tillämpas på övriga organ i kreditinstitut som utövar den högsta beslutsmakten samt på dess medlemmar.

Om kreditinstitutet har ett förvaltningsråd ska detta svara för styrelsens uppgifter enligt detta kapitel, i den omfattning som förvaltningsrådet enligt bolagsordningen eller stadgarna har tilldelats uppgifter som hör till styrelsen.

Vad som i detta kapitel föreskrivs om kreditinstitut ska också tillämpas på moderföretaget till ett kreditinstituts finansiella företagsgrupp och på övriga företag som hör till dess finansiella företagsgrupp samt på en sammanslutning av inlåningsbanker och dess centralinstitut, med undantag av ett företag inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet vars ersättningar omfattas av EU-lagstiftning som inte har sin grund i kreditinstitutsdirektivet, eller ett företag i motsvarande ställning som är etablerat i ett tredjeland.

Trots vad som föreskrivs i 1 mom. ska bestämmelserna i detta kapitel tillämpas på ersättningar till personer i positioner som avses i 1 § 2 mom. i företag som hör till samma koncern som ett kreditinstitut eller centralinstitutet i en sammanslutning av inlåningsbanker, om

I denna lag avses med

Kreditinstitutets ersättningssystem ska vara förenliga med institutets och dess finansiella företagsgrupps affärsstrategi, mål och värderingar samt motsvara institutets och dess finansiella företagsgrupps intressen på lång sikt. Systemen ska också vara förenliga med och främja en god och effektiv riskhantering inom institutet och dess finansiella företagsgrupp.

Ersättningssystemen får inte utgöra incitament till risktagande som överskrider den risknivå som fastställts på basis av institutets och den finansiella företagsgruppens risktäckningskapacitet eller en i övrigt hållbar risknivå.

Bestämmelser om ersättningssystem finns dessutom i 7 kap. 13 § 4 mom. och 7 a kap. 10 § 2 och 3 mom. i konsumentskyddslagen (38/1978) . (14.10.2016/854)

Kreditinstitutets styrelse ska besluta om de allmänna principerna för de ersättningssystem som inom institutet ska tillämpas i fråga om den verkställande ledningen och hela personalen samt regelbundet övervaka och utvärdera ersättningssystemens funktion samt efterlevnaden av de fastställda verksamhetsprinciperna och förfarandena. Styrelsen för moderföretaget i kreditinstitutets finansiella företagsgrupp ska övervaka att detta kapitels bestämmelser om ersättningssystem efterlevs i hela den finansiella företagsgruppen.

Ersättningssystemen ska förvaltas på ett sätt som gör det möjligt att undvika intressekonflikter som kan äventyra förutsättningarna att sköta institutets eller dess finansiella företagsgrupps verksamhet effektivt och enligt försiktiga affärsprinciper.

Institutets eller dess finansiella företagsgrupps interna, av affärsområdena oberoende kontrollfunktion ska minst en gång om året kontrollera att de ersättningssystem som styrelsen beslutat om har följts.

Ett kreditinstitut som enligt 10 kap. 7 eller 8 § är systemviktigt för det finansiella systemet ska ha en ersättningskommitté som består av styrelsemedlemmar och har till uppgift att biträda styrelsen vid beslut om förvaltning och styrning av ersättningssystemen. Om kreditinstitutet hör till en finansiell företagsgrupp eller till sammanslutningen av inlåningsbanker, som på det sätt som nämns ovan är systemviktig, ska endast den finansiella företagsgruppens moderföretag och centralinstitutet för sammanslutningen av inlåningsbanker ha en ersättningskommitté.

Kommitténs sammansättning och arbete ska organiseras så att kommittén objektivt kan bedöma ersättningssystemens incitament och övriga effekter när det gäller risk-, kapital- och likviditetshantering. När kommittén utför sina uppgifter ska det beakta aktieägarnas, investerarnas och kreditinstitutets övriga referensgruppers intressen på lång sikt samt det allmänna bästa. Ersättningskommitténs ordförande och medlemmar får inte i anställningsförhållande delta i den dagliga ledningen av kreditinstitutet eller företag vars ärenden utskottet befattar sig med. Om personalrepresentanter som avses i lagen om personalrepresentation i företagens förvaltning är styrelsemedlemmar, ska minst en av dem utses till medlem i ersättningskommittén.

Om kreditinstitutet inte har någon ersättningskommitté eller om kommittén inte anvisas uppgifter som avses i denna paragraf ska styrelsen svara för de uppgifter som nämns i denna paragraf, eller förvaltningsrådet i den utsträckning som uppgifterna enligt bolagsordningen eller stadgarna hör till förvaltningsrådet.

Ersättningar till personer som i ansvarig ställning arbetar inom kreditinstituts interna kont-rollfunktioner övervakas av kreditinstitutets eller, om detta hör till en finansiell företagsgrupp, av moderföretagets styrelse eller ersättningskommitté.

Ersättningarna till personer som arbetar inom kontrollfunktioner ska bestämmas utgående från hur de mål som bestämts för kontrollen har uppnåtts och de får inte vara beroende av den affärsenhets resultat som de övervakar.

En tydlig åtskillnad ska göras mellan kriterierna för fastställande av fasta och rörliga ersättningar. Fasta ersättningar ska i första hand återspegla yrkeserfarenhet, sysslobeskrivning och ansvar. Rörliga ersättningar bör återspegla kreditinstitutets hållbara och riskjusterade resultat samt ersättningstagarens personliga prestation då denna överskrider den uppgiftsrelaterade normala prestationsnivån.

Kreditinstitutet ska bestämma lämpliga kvoter mellan fasta och rörliga ersättningar samt ett tak för de rörliga ersättningarna. Ersättningssystemets villkor bör vara sådana att kreditinstitutet kan besluta att en rörlig ersättning helt eller delvis ska lämnas obetald under de övriga förutsättningar som anges i detta kapitel eller i ersättningssystemet samt besluta att ersättning ska betalas med finansiella instrument enligt 12 § och skjuta upp utbetalningen på det sätt som avses i 11 §. Den fasta ersättningen ska vara tillräckligt stor för att det inte från ersättningstagarens synpunkt ska vara orimligt att rörlig ersättning eventuellt inte betalas.

Den rörliga ersättningens andel får inte överstiga 100 procent av totalersättningens fasta del för varje enskild ersättningstagare, om inte kreditinstitutets bolagsstämma beslutar något annat. Bolagsstämman får dock inte godkänna en rörlig andel som överstiger 200 procent av totalersättningens fasta del.

Det förslag till beslut enligt 7 § 3 mom. som läggs fram för bolagsstämman ska vara tillräckligt specificerat och i det ska motiveras varför en högre maximikvot för rörliga ersättningar ska godkännas. Av förslaget ska åtminstone framgå antalet personer som omfattas av beslutet och deras ansvarsområden samt beslutets återverkningar på kreditinstitutets kapitaltäckning. Förslag som avses i denna paragraf ska nämnas i kallelsen till bolagsstämman.

Kreditinstitutet ska utan dröjsmål underrätta Finansinspektionen om det förslag som ska läggas fram för bolagsstämman efter det att beslut har fattats om förslaget eller förslaget har kommit till kreditinstitutets kännedom. Kreditinstitutets styrelse ska senast tre veckor före bolagsstämman eller utan dröjsmål efter att förslaget har kommit till kreditinstitutets kännedom ge Finansinspektionen ett yttrande om huruvida ett godkännande av förslaget enligt kreditinstitutets åsikt står i konflikt med EU:s tillsynsförordning och i synnerhet med kraven på en tillräcklig kapitalbas.

Om minst hälften av bolagets samtliga aktier är representerade på kreditinstitutets bolagsstämma blir den åsikt bolagsstämmans beslut som har biträtts med minst två tredjedelar av de avgivna rösterna. Om mindre än hälften av bolagets samtliga aktier är representerade på bolagsstämman blir den åsikt bolagsstämmans beslut som har biträtts med minst tre fjärdedelar av de avgivna rösterna.

En aktieägare som beslutet enligt denna paragraf gäller, eller aktieägarens ombud, får inte rösta i ärendet utom i det fall att beslutet gäller kreditinstitutets samtliga aktieägare.

Kreditinstitutet ska utan dröjsmål underrätta Finansinspektionen om bolagsstämmans beslut enligt denna paragraf. Finansinspektionen ska underrätta Europeiska bankmyndigheten om beslutet.

Kreditinstitut ska iaktta kraven enligt denna paragraf när det gäller bestämmande och utbetalning av rörliga ersättningar.

En rörlig ersättning ska grunda sig på en helhetsbedömning av ersättningstagarens och affärsenhetens prestation samt kreditinstitutets och, om institutet hör till en finansiell företagsgrupp, den finansiella företagsgruppens totala resultat och dess utveckling. Vid bedömningen av prestationen ska man beakta ekonomiska och andra faktorer samt hur prestationen eller resultatet har förverkligats under en längre tid.

Utbetalning av ersättningar som är baserade på prestationsbedömning ska periodiseras så att utbetalningen avvägs mot kreditinstitutets affärsverksamhetscykel och affärsrisker. I de ersättningsbelopp som betalas ut ska beaktas åtminstone de risker som är kända vid bedömningstidpunkten samt framtida risker, kapitalkostnader och behövlig likviditet.

Det totala ersättningsbelopp som kreditinstitutet ska betala ut får inte vara så stort att det begränsar möjligheterna att förstärka institutets kapitalbas.

En ersättningstagare kan få rätt till rörlig ersättning och den rörliga ersättningen kan betalas till ersättningstagaren endast i det fall att utbetalningen inte äventyrar kreditinstitutets och dess finansiella företagsgrupps möjligheter att i enlighet med EU:s tillsynsförordning upprätthålla en tillräcklig kapitalbas, och förutsatt att utbetalningen bedömd som en helhet är motiverad i förhållande till kreditinstitutets, dess finansiella företagsgrupps och ersättningstagarens affärsenhets resultat samt i förhållande till ersättningstagarens personliga prestation.

En ersättningstagare kan få rätt till rörlig ersättning och denna kan betalas ut till ersättningstagaren endast om ersättningstagaren inte har handlat i strid med bestämmelser och föreskrifter som är förpliktande för kreditinstitutet eller i strid med anvisningar eller principer och förfaranden som kreditinstitutet bestämt eller genom sitt handlande eller sina försummelser har bidragit till ett sådant handlande. En rörlig ersättning ska också kunna lämnas obetald eller återkrävas, om kreditinstitutet får kännedom om förfarandet först efter det att ersättningen har bestämts eller betalats ut. När kreditinstitutet i sina ersättningssystem bestämmer och tillämpar begränsningar enligt detta moment ska kreditinstitutet i synnerhet beakta om ersättningstagaren genom sitt handlande har bidragit till att det uppkommit betydande ekonomiska förluster och om ersättningstagarens handlande strider mot de tillförlitlighets- och kompetenskrav som gäller för kreditinstitutets ledning.

Ett kreditinstitut kan förbinda sig till ovillkorlig utbetalning av rörliga ersättningar endast av särskilt vägande skäl och under förutsättning att den utlovade ersättningen endast hänför sig till det första året av ersättningstagarens anställningsförhållande. Förbindelsen och utbetalningen ska dock baseras på att kreditinstitutet har en sund och stark kapitalbas samt på prestationskrav som ställs på ersättningstagaren personligen. Den ersättning som avses i förbindelsen ska tydligt hållas i sär från ersättningssystem som är beroende av prövning.

Ett kreditinstitut får förbinda sig att tillämpa ett ersättningssystem som baseras på ersättningstagarens tidigare anställningsförhållande eller ett liknande system endast om detta är förenligt med kreditinstitutets långsiktiga intressen. Vid bedömningen av om denna förutsättning uppfylls ska kreditinstitutet i fråga om det nya anställningsförhållandet beakta åtminstone det gamla systemets kvarhållande verkan samt de krav i fråga om betalningsuppskov och återbetalning som avses i detta kapitel.

När det gäller betalning av avgångsvederlag och annan motsvarande ersättning som betalas då ett anställningsförhållande upphör i förtid, ska de förutsättningar beaktas som föreskrivs i detta kapitel och betalningsgrunderna ska också i övrigt utformas på ett sådant sätt att ersättningar inte betalas för misslyckade prestationer eller klandervärda förfaranden.

En betydande del, som uppgår till minst 40 procent av den beslutade totala rörliga ersättningen, ska skjutas upp och betalas tidigast 4–5 år efter det att förtjänstperioden upphört. Då den uppskovsperiod som avses ovan bestäms ska kreditinstitutet beakta sin affärsverksamhetscykel, affärsverksamhetens natur, riskerna samt ersättningstagarens arbetsuppgifter och ansvar. På den som hör till ledningen för ett kreditinstitut som till sin storlek, struktur och riskposition är betydande tillämpas dock en minimitid på fem år efter det att förtjänstperioden upphört.

Om den rörliga ersättningen utgör en särskilt stor andel av det totala beloppet av den fasta och den rörliga ersättningen, ska minst 60 procent av den rörliga ersättningen skjutas upp på motsvarande sätt. Om uppskjuten ersättning betalas i flera poster med olika uppskovsperioder, kan ersättningstagaren få rätt till det totala beloppet av uppskjuten ersättning tidigast pro rata inom ramen för den övergripande uppskovsperioden.

Minst hälften av en bestämd rörlig ersättning ska betalas på annat sätt än kontant. För ändamålet ska på ett balanserat sätt användas

Närmare bestämmelser om finansiella instrument som kan användas för att betala rörliga ersättningar enligt 1 mom. 2 punkten ingår också i tekniska standarder som antas genom Europeiska kommissionens förordning eller beslut.

När rörliga ersättningar betalas med sådana finansiella instrument som avses i denna paragraf ska de förses med en väntetid som ska vara förenlig med de uppskovsperioder som bestäms enligt 11 §.

Ett kreditinstitut får inte betala rörliga ersättningar på ett sätt som får konsekvenser som kan jämställas med ett förfarande som står i strid med bestämmelserna i detta kapitel.

Kreditinstitutet ska kräva att ersättningstagaren förbinder sig att inte använda finansiella instrument eller försäkring eller andra jämförbara sätt att skydda sig mot personliga risker som följer av detta kapitels bestämmelser om ersättningssystemet.

Finansinspektionen kan begränsa eller förbjuda användningen av ett visst finansiellt instrument eller arrangemang för betalning av rörliga ersättningar, oberoende av om det ingår i den uppskjutna andelen eller inte, om förfarandet kan anses stå i strid med bestämmelserna i detta kapitel.

Om rörliga ersättningar är oförenliga med upprätthållandet av en sund och stark kapitalbas och med snabb återbetalning av statligt stöd, får kreditinstitutet i rörliga ersättningar sammanlagt betala högst ett belopp som motsvarar en viss andel av institutets nettointäkter. Beslut om maximiandelen fattas av finansministeriet på förslag av kreditinstitutets styrelse för en räkenskapsperiod i sänder, på basis av kreditinstitutets fastställda bokslut.

Finansministeriet kan som en förutsättning för statligt stöd kräva att kreditinstitut ändrar sina ersättningssystem så att de är förenliga med de krav som nämns i 1 mom. och dessutom med god riskhantering och hållbar ekonomi. Finansministeriet kan på motsvarande sätt också förutsätta att kreditinstitutet begränsar de ersättningar som betalas till kreditinstitutets ledning och helt förbjuda utbetalning av rörliga ersättningar till ledningen, om betalningen inte uppfyller förutsättningarna enligt denna paragraf eller om det med beaktande av kreditinstitutets och allmänt intresse som helhet inte är motiverat att betala ersättningar.

Kreditinstituten ska på sina webbsidor informera om hur de efterlever bestämmelserna i detta kapitel.

Finansinspektionen ska följa utvecklingen av kreditinstitutens ersättningssystem och praxis samt överlämna information om ersättningarna till Europeiska bankmyndigheten i den form som denna bestämmer. Finansinspektionen ska avkräva tillsynsobjekten förutom information enligt artikel 450 i EU:s tillsynsförordning, uppgifter om

Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om information som avses i denna paragraf.

Ett kreditinstitut som inte hör till en koncern som enligt 1 kap. 4 § omfattas av gruppbaserad tillsyn ska ha en plan ( återhämtningsplan ) för att säkra sin fortsatta verksamhet efter en betydande försämring av kreditinstitutets finansiella situation. Det anses ha skett en betytande försämring av den finansiella situationen åtminstone om det finns risk för att kreditinstitutet inte kan fullgöra sina finansiella åtaganden eller om kreditinstitutet inte längre uppfyller interna solvens- och likviditetskrav enligt de indikatorer för återhämtningsplanen som avses i 4 § 1 mom.

Vad som föreskrivs i 1 mom. ska inte tillämpas på ett kreditinstitut som är dotterföretag till ett moderföretag inom en finansiell företagsgrupp, om inte något annat följer av 12 §.

Ett kreditinstitut ska granska sin återhämtningsplan minst en gång om året. Finansinspektionen får dock i enskilda fall kräva att ett kreditinstitut granskar sin återhämtningsplan oftare.

Återhämtningsplanen ska dessutom granskas efter en förändring i kreditinstitutets rättsliga eller funktionella struktur, affärsverksamhet, finansiella ställning eller verksamhetsmiljö om det kan ha märkbar betydelse för planens genomförbarhet eller annars förutsätta att planen uppdateras.

Genom förordning av finansministeriet utfärdas sådana närmare bestämmelser om uppgifter som ska framgå av en återhämtningsplan som behövs för genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012, nedan resolutionsdirektivet .

Finansinspektionen kan i enskilda fall av särskilda skäl kräva att ett kreditinstitut i återhämtningsplanen tar in också andra uppgifter än sådana som avses i denna paragraf. Vidare kan Finansinspektionen kräva att kreditinstitutet i planen tar in detaljerade uppgifter om finansieringsavtal som det är part i.

I återhämtningsplanen ska anges alternativa åtgärder för att bevara eller återställa ett kreditinstituts finansiella verksamhetsförutsättningar. Återhämtningsplanen ska innefatta beredskap för eventuella störningar både i hela det finansiella systemets funktion och i ett enskilt kreditinstituts eller dess finansiella företagsgrupps funktion. I återhämtningsplanen ska anges eventuella åtgärder som kreditinstitutet kan vidta i det fall att förutsättningarna för tidigt ingripande enligt 11 kap. 5 a § är uppfyllda. I återhämtningsplanen ska det tas in en beskrivning av förfaranden som gör det möjligt att inom en rimlig tid säkerställa genomförandet av återhämtningsåtgärder.

Återhämtningsplanen får inte baseras på antaganden om att det för återställande av kreditinstitutets finansiella ställning det kommer att beviljas sådant extraordinärt offentligt finansiellt stöd som avses i 1 kap. 3 § 24 punkten i resolutionslagen. I planen ska vid behov tas in en utredning om hur och när kreditinstitutet, om problem uppstår, kan ansöka om finansieringsarrangemang från Finlands Bank och vilka säkerheter institutet sannolikt har tillgång till.

Innehållet i och bedömningen av återhämtningsplaner regleras dels i denna lag och i bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den och dels i tekniska standarder som i enlighet med resolutionsdirektivet har antagits genom Europeiska kommissionens förordningar och beslut.

Ett kreditinstitut ska i sin återhämtningsplan ange tydliga indikatorer och kvalitativa bedömningsgrunder som gör det möjligt att identifiera situationer där planen ska genomföras i syfte att säkra kreditinstitutets fortsatta verksamhet. Kreditinstitutet ska ange indikatorer som ligger tillräckligt långt från minimikraven på kapitaltäckning och likviditet. Indikatorn för den totala kapitaltäckningen ska dock vara minst 9,5 procent ökad med beloppet av det buffertkrav enligt prövning som Finansinspektionen ställt med stöd av 11 kap. 6 §. Kreditinstitutet ska ta i bruk arrangemang som gör det möjligt att tillförlitligt och regelbundet följa indikatorerna och de kvalitativa bedömningsgrunderna. (29.3.2019/394)

Kreditinstitutet ska vidta åtgärder i enlighet med återhämtningsplanen då de bedömningsgrunder som avses i 1 mom. är uppfyllda, om inte något annat följer av 3 mom. Kreditinstitutet ska utan dröjsmål underrätta Finansinspektionen om vilka åtgärder det beslutar att vidta. (26.3.2021/233)

Kreditinstitutet kan trots vad som föreskrivs i 2 mom. besluta att inte vidta åtgärder enligt återhämtningsplanen, om kreditinstitutet med beaktande av omständigheterna inte anser att åtgärderna är behövliga. Kreditinstitutet ska fatta beslut som avses i detta moment skriftligen och utan dröjsmål sända beslutet till Finansinspektionen.

Finansinspektionen kan trots 3 mom. fatta beslut om utövande av befogenheter som föreskrivs i 11 kap. i denna lag och i 4 kap. i lagen om Finansinspektionen.

Ett kreditinstitut ska sända återhämtningsplanen till Finansinspektionen för granskning. Kreditinstitutets styrelse ska godkänna planen innan den sänds till Finansinspektionen. Kreditinstitutet ska då Finansinspektionen kräver det visa att planen uppfyller de villkor som föreskrivs i 6 § 1 mom. (23.10.2015/1280)

Finansinspektionen ska överlämna återhämtningsplanen och ändringar som gjorts i den till Verket för finansiell stabilitet som avses i lagen om myndigheten för finansiell stabilitet.

Finansinspektionen ska inom sex månader efter att ha mottagit återhämtningsplanen granska denna och efter samråd med de EES-tillsynsmyndigheter som ansvarar för övervakningen av betydande filialer, i den mån det är relevant för filialen, bedöma om återhämtningsplanen uppfyller de krav som föreskrivs i 3 och 4 § samt följande villkor:

När Finansinspektionen bedömer en återhämtningsplan ska den beakta kreditinstitutets kapital- och finansieringsstruktur i förhållande till dess funktionella struktur och de risker som är förenade med verksamheten.

Om Finansinspektionen anser att det finns väsentliga brister i en återhämtningsplan eller hinder för genomförandet av planen, ska den underrätta kreditinstitutet och kräva att det inom två månader inkommer med en reviderad plan varav framgår hur bristerna eller hindren har åtgärdats. Finansinspektionen kan förlänga tidsfristen med en månad. Innan Finansinspektionen kräver en reviderad plan ska den samråda med kreditinstitutet.

Om Finansinspektionen anser att bristerna eller hindren inte i tillräcklig utsträckning har åtgärdats, kan den kräva att kreditinstitutet gör vissa ändringar i återhämtningsplanen inom en tidsfrist som inspektionen bestämmer.

Om kreditinstitutet inte inom tidsfristen har gjort de ändringar som avses i 2 mom. eller om Finansinspektionen anser att revideringen av planen är otillräcklig och att bristerna eller hindren inte kan åtgärdas genom ändringarna i fråga, ska Finansinspektionen sätta ut en tidsfrist inom vilken kreditinstitutet ska visa hur det kan ändra sin affärsverksamhet i syfte att åtgärda bristerna eller hindren i återhämtningsplanen.

Finansinspektionen kan ålägga institutet att genomföra de åtgärder som inspektionen anser vara behövliga, med hänsyn till hur allvarliga bristerna och hindren är samt åtgärdernas inverkan på kreditinstitutets affärsverksamhet. Finansinspektionen kan ålägga institutet att

Ett kreditinstitut som är moderföretag för en finansiell företagsgrupp och som inte är dotterföretag till ett moderföretag som är beläget i en annan EES-stat, ska för hela företagsgruppen upprätta en återhämtningsplan som omfattar gruppens samtliga företag, om inte något annat följer av 11 §.

Av återhämtningsplanen ska framgå behövliga åtgärder för företagsgruppens moderföretag och de enskilda företagen för att trygga verksamhetens kontinuitet i en situation där den finansiella företagsgruppens eller ett till den hörande företags finansiella situation har blivit märkbart svagare.

Återhämtningsplanen för en finansiell företagsgrupp ska dessutom omfatta arrangemang som ska säkerställa ett konsekvent genomförande av återgärderna mellan företagen och betydande filialer. I planen ska också ingå sådana arrangemang för internt finansieringsstöd inom den finansiella företagsgruppen som avses i 9 a kap.

Av återhämtningsplanen för en finansiell företagsgrupp och av planerna för de enskilda dotterföretagen ska framgå de uppgifter som föreskrivs i 3 § och de indikatorer och kvalitativa bedömningsgrunder som föreskrivs i 4 §.

Av återhämtningsplanen för en finansiell företagsgrupp ska framgå eventuella hinder för att genomföra återhämtningsåtgärder inom den finansiella företagsgruppen eller i företag som hör till gruppen. Av återhämtningsplanen för en finansiell företagsgrupp ska framgå eventuella rättsliga och praktiska hinder för överföring av egna medel eller återbetalning av skulder mellan företag som hör till gruppen.

Moderföretaget för en finansiell företagsgrupp ska sända återhämtningsplanen för den finansiella företagsgruppen till Finansinspektionen för granskning. Återhämtningsplanen ska sändas till Finansinspektionen alltid då det har gjorts betydande ändringar i planen. Styrelsen för den finansiella företagsgruppens moderföretag ska godkänna företagsgruppens återhämtningsplan in-nan den sänds till Finansinspektionen. Den finansiella företagsgruppens moderföretag eller ett kreditinstitut eller värdepappersföretag som hör till gruppen ska på Finansinspektionens yrkande visa att den finansiella företagsgruppens återhämtningsplan uppfyller de villkor som föreskrivs i 8 §. (23.10.2015/1280)

Finansinspektionen ska efter att ha mottagit en finansiell företagsgrupps återhämtningsplan sända den till

Finansinspektionen ska tillsammans med de EES-tillsynsmyndigheter som ansvarar för tillsynen över dotterföretagen, efter samråd med de tillsynsmyndigheter som avses i 9 § 2 mom. 4 punkten, samt tillsammans med de EES-tillsynsmyndigheter som ansvarar för tillsynen över betydande filialer, om det är väsentligt från filialens synpunkt, bedöma om en finansiell företagsgrupps återhämtningsplan uppfyller de krav som föreskrivs i 6 och 8 §. Vid bedömningen ska följas det förfarande som föreskrivs i 7 § och beaktas återhämtningsåtgärdernas eventuella inverkan på finansmarknadens stabilitet i alla de EES-stater där den finansiella företagsgruppen bedriver affärsverksamhet.

Finansinspektionen ska tillsammans med de EES-tillsynsmyndigheter som ansvarar för tillsynen över dotterbolagen om möjligt fatta ett gemensamt beslut om

Ett sådant gemensamt beslut som avses i 1 mom. ska fattas inom fyra månader från den dag då Finansinspektionen har sänt den finansiella företagsgruppens återhämtningsplan till de tillsynsmyndigheter som avses i 10 §.

Om ett gemensamt beslut inte har fattats inom den tid som föreskrivs i 2 mom. ska Finansinspektionen fatta ett beslut i vilket ska beaktas övriga behöriga tillsynsmyndigheters ställningstaganden och reservationer som de framfört inom tidsfristen på fyra månader. Finansinspektionen ska sända beslutet till den finansiella företagsgruppens moderföretag och till de övriga tillsynsmyndigheter som avses i 1 mom.

Om ett i 1 mom. avsett gemensamt beslut om frågor som avses i 1 mom. 2 eller 4 punkten inte har fattats inom den tid som föreskrivs i 2 mom., ska Finansinspektionen fatta ett beslut om upprättande av separata återhämtningsplaner för de företag som står under dess tillsyn och om tillämpning av åtgärder som föreskrivs på 7 § på dotterföretagsnivå.

Om Finansinspektionen eller en annan EES-myndighet som avses i 1 mom. i enlighet med artikel 19 i Europeiska banktillsynsförordningen har hänskjutit ett ärende som avses i 1 mom. till Europeiska bankmyndigheten, ska Finansinspektionen skjuta upp sitt eget beslut enligt 3 och 4 mom. Om Europeiska bankmyndigheten fattar ett beslut i ärendet ska Finansinspektionen fatta ett beslut i ärendet i enlighet med Europeiska bankmyndighetens beslut. Den tidsfrist på fyra månader som avses i 2 mom. är liktydig med den förlikningstid som avses i den ovannämnda artikeln. Ärendet kan inte hänskjutas till Europeiska bankmyndigheten för avgörande efter den tidsfrist på fyra månader som nämns i 2 mom. eller efter det att ett gemensamt beslut har fattats i ärendet. Om Europeiska bankmyndigheten inte har avgjort ärendet inom en månad från det att ärendet sänts till den, kan Finansinspektionen fatta ett beslut i ärendet.

Finansinspektionen kan, i stället för att fatta ett eget beslut i sådana fall som avses i 4 mom., fatta ett gemensamt beslut tillsammans med några av de tillsynsmyndigheter som avses i 1 mom.

Finansinspektionen ska, då den från en EES-tillsynsmyndighet som ansvarar för tillsynen över en finansiell företagsgrupps moderföretag fått företagsgruppens återhämtningsplan, för sin del sträva efter att Finansinspektionen och övriga behöriga EES-tillsynsmyndigheter ska fatta ett gemensamt beslut om ärenden som avses i 11 § 1 mom. inom fyra månader från det att den EES-tillsynsmyndighet som ansvarar för tillsynen över den finansiella företagsgruppen har sänt den finansiella företagsgruppens återhämtningsplan till tillsynsmyndigheterna i fråga.

Om ett gemensamt beslut i frågor som avses i 11 § 1 mom. 1 eller 3 punkten inte har fattats inom den tidsfrist som föreskrivs i 1 mom. i denna paragraf och om den EES-tillsynsmyndighet som ansvarar för tillsynen över den finansiella företagsgruppen fattar sitt eget beslut i ärendet, ska Finansinspektionen tillämpa beslutet. Finansinspektionen kan dock i enlighet med artikel 19 i Europeiska banktillsynsförordningen hänskjuta ärendet till Europeiska bankmyndigheten för avgörande.

Om ett gemensamt beslut i frågor som avses i 11 § 1 mom. 2 eller 4 punkten inte har fattats inom den tidsfrist som föreskrivs i 1 mom. i denna paragraf, ska Finansinspektionen besluta om en återhämtningsplan för företag som står under dess tillsyn.

Om Finansinspektionen eller en EES-tillsynsmyndighet i enlighet med artikel 19 i Europeiska banktillsynsförordningen har hänskjutit ett ärende som avses i 1 mom. till Europeiska bankmyndigheten för avgörande, ska Finansinspektionen skjuta upp sitt beslut enligt 3 mom. Om Europeiska bankmyndigheten fattar ett beslut i ärendet ska Finansinspektionen fatta ett beslut i ärendet i enlighet med Europeiska bankmyndighetens beslut. Ärendet kan inte hänskjutas till Europeiska bankmyndigheten för avgörande efter den tidsfrist på fyra månader som föreskrivs i 1 mom. eller efter det att ett gemensamt beslut har fattats i ärendet. Om Europeiska bankmyndigheten inte har avgjort ärendet inom en månad från det att ärendet sänts till den, kan Finansinspektionen fatta ett beslut i ärendet.

Finansinspektionen kan, i stället för att fatta ett eget beslut i ärenden som avses i 3 mom., fatta ett gemensamt beslut tillsammans med några av de EES-tillsynsmyndigheter som avses i 1 mom.

Finansinspektionen ska, med beaktande av de syften och tillämpningsprinciper som avses i 1 kap. 6 § i resolutionslagen samt de konsekvenser för finansmarknadens funktion, övriga kreditinstitut och värdepappersföretag, tillgången på finansiering och för ekonomin som helhet det skulle få om kreditinstitutet försätts i konkurs, fastställa vilka krav som ska ställas på återhämtningsplanerna och som innebär avvikelse från följande krav som föreskrivs ovan i detta kapitel:

Finansinspektionen ska tillställa Europeiska bankmyndigheten en rapport om tillämpningen av denna paragraf.

Finansinspektionen kan, efter samråd med Verket för finansiell stabilitet, besluta att bestämmelserna i detta kapitel inte ska tillämpas på medlemsinstituten i en sådan sammanslutning som avses i lagen om en sammanslutning av inlåningsbanker och som enligt 9 kap. 1 § i denna lag helt eller delvis har beviljats undantag från solvenskraven enligt artikel 10 i EU:s tillsynsförordning eller som hör till skyddssystemet för institut.

Om ett institut har beviljats undantag enligt 1 mom. ska bestämmelserna i detta kapitel på gruppnivå tillämpas på centralinstitutet och på institut som anslutit sig till det, så som avses i artikel 10 i EU:s tillsynsförordning. Det skyddssystem som avses i 1 mom. ska uppfylla kraven enligt detta kapitel, i samarbete med medlemmar som beviljats undantag.

Återhämtningsplanen för ett medlemskreditinstitut som står under tillsyn enligt artikel 6.4 i SSM-förordningen eller som har en betydande andel av det finansiella systemet ska upprättas i enlighet med bestämmelserna i detta kapitel.

Ett institut har en sådan betydande andel av det finansiella systemet som avses i 3 mom. om

Finansinspektionen ska tillställa Europeiska bankmyndigheten en rapport om tillämpningen av denna paragraf.

Ett kreditinstitut ska se till att det ständigt har en tillräcklig kapitalbas med hänsyn till riskexponeringen i kreditinstitutet och dess externa verksamhetsmiljö, enligt vad som föreskrivs i denna lag och i EU:s tillsynsförordning. Kreditinstitutet får i sin verksamhet inte ta så stora risker att de väsentligen äventyrar dess kapitaltäckning eller likviditet. För att säkerställa detta ska kreditinstitutet införa sunda, heltäckande och effektiva strategier och processer för att värdera, följa och upprätthålla det interna kapitalets belopp, kvalitet och fördelning.

Kreditinstitutet ska regelbundet se över de strategier och processer som avses i 1 mom. för att säkerställa att de hela tiden är heltäckande och rätt dimensionerade till affärsverksamhetens art, omfattning och komplexitet.

Vad som i detta kapitel föreskrivs om kreditinstitut och dess riskhantering ska på motsvarande sätt tillämpas på moderföretaget för en finansiell företagsgrupp och de övriga företag med konsoliderad riskhantering som hör till samma företagsgrupp.

Finansinspektionen får på ansökan av ett kreditinstitut bevilja tillstånd att avvika från tillämpning av 1 och 2 mom. på kreditinstitut som hör till en finansiell företagsgrupp. Tillstånd ska beviljas om för varje företag som hör till företagsgruppen har ställts tillräckliga mål för kapitalbasen i fråga om varje delområde inom affärsverksamheten i företaget, med undantag för sådana med hänsyn till målen för den gruppbaserade tillsynen obetydliga företag och affärsverksamhetsområden. En förutsättning för beviljande av tillstånd är dessutom att tillståndet inte äventyrar kreditinstitutets kapitaltäckning och tillsynen över den.

Vad som i 1 och 2 mom. föreskrivs om kreditinstitut tillämpas inte på kreditinstitut som i enlighet med artikel 10 i EU:s tillsynsförordning har befriats från åtaganden som avses i den artikeln. Vad som i 3 mom. föreskrivs om konsoliderad riskhantering tillämpas inte på konsolideringsgrupper som i enlighet med artikel 15 i EU:s tillsynsförordning har befriats från tillämpning av kapitalbaskraven.

Ett kreditinstitut ska ha effektiva, tillförlitliga och dokumenterade förvaltnings- och styrningssystem för identifiering, hantering, begränsning, övervakning och rapportering av nuvarande och framtida risker som kreditinstitutet och dess verksamhet exponeras för. Systemen ska omfatta

(8.11.2024/611)

Ett kreditinstitut ska ha effektiva, tillförlitliga och dokumenterade förvaltnings- och styrningssystem för identifiering, hantering, begränsning, övervakning och rapportering av nuvarande och framtida risker som kreditinstitutet och dess verksamhet exponeras för. Systemen ska omfatta

De system som avses i 1 mom. ska vara heltäckande och stå i rätt proportion till arten, omfattningen och komplexiteten hos institutets verksamhet.

Kreditinstitutets styrelse ska godkänna och regelbundet se över strategierna och riktlinjerna för hantering av de risker som kreditinstitutet och dess verksamhet exponeras för. Alla väsentliga risker, alla anvisningar om riskhantering och alla förändringar i dessa avseenden ska rapporteras till styrelsen.

Kreditinstitutets styrelse ska ägna tillräcklig tid till beaktande av riskfrågor samt se till att tillräckliga resurser avsätts för hantering av de risker som avses i denna lag och i EU:s tillsynsförordning.

Om kreditinstitutet har ett förvaltningsråd ska detta svara för styrelsens uppgifter enligt detta kapitel i den utsträckning som förvaltningsrådet i enlighet med bolagsordningen och stadgarna har anvisats uppgifter som hör till styrelsen.

Om ett kreditinstitut är systemviktigt för det finansiella systemet på det sätt som avses i 10 kap. 7 eller 8 § ska dess styrelse tillsätta en riskkommitté som består av styrelsemedlemmar och rapporterar till hela styrelsen. Om kreditinstitutet hör till en finansiell företagsgrupp eller till sammanslutningen av inlåningsbanker, som är systemviktig på det sätt som avses ovan, ska endast den finansiella företagsgruppens moderföretag och centralinstitutet för sammanslutningen av inlåningsbanker tillsätta en riskkommitté. Riskkommitténs medlemmar i anställnings- eller tjänsteförhållande får inte delta i den dagliga ledningen av kreditinstitut eller företag vars ärenden hör till kommitténs uppgifter. Riskkommitténs medlemmar ska ha behövlig sakkunskap om kreditinstitutets risktagningsförmåga och riskstrategi.

Riskkommittén ska biträda styrelsen i ärenden som gäller kreditinstitutets riskstrategi och risktagning samt vid övervakningen av att kreditinstitutets verkställande ledning följer den riskstrategi som styrelsen beslutat om. Riskkommittén ska bedöma om priserna på institutets kapitalbindande tjänster motsvarar institutets affärsmodell och riskstrategi samt, om så inte är fallet, förelägga styrelsen en åtgärdsplan för att rätta till saken.

Riskkommittén ska också biträda styrelsens ersättningskommitté med att upprätta sunda ersättningssystem och undersöka huruvida incitamenten i ersättningssystemen tar hänsyn till risker, kapitaltäcknings- och likviditetskraven samt sannolikheten för och tidpunkten när intäkterna inflyter.

Om det inte finns någon riskkommitté eller om riskkommittén inte har anvisats uppgifter som avses i denna paragraf ska styrelsen eller förvaltningsrådet svara för uppgifterna i den omfattning som de enligt bolagsordningen eller stadgarna hör till styrelsen eller förvaltningsrådet.

Ett kreditinstitut som är systemviktigt för det finansiella systemet på det sätt som avses i 10 kap. 7 eller 8 § ska ha en revisionskommitté som består av styrelsemedlemmar och rapporterar till hela styrelsen. Om kreditinstitutet hör till en finansiell företagsgrupp eller till sammanslutningen av inlåningsbanker, som är systemviktig på det sätt som nämns ovan, ska endast den finansiella företagsgruppens moderföretag och centralinstitutet för sammanslutningen av inlåningsbanker ha en revisionskommitté. Det som föreskrivs ovan gäller inte kreditinstitut vars aktier inte är föremål för handel på en reglerad marknad som avses i 1 kap. 2 § 5 punkten i lagen om handel med finansiella instrument och som har emitterat endast skuldebrev vars sammanlagda nominella värde understiger 100 000 000 euro och som inte har offentliggjort ett prospekt enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG. (19.12.2018/1233)

Revisionskommittén ska ha tillräcklig sakkunskap om redovisning, bokföring, finansiell rapportering och redovisningspraxis samt om intern revision. Revisionskommitténs medlemmar i anställnings- eller tjänsteförhållande får inte delta i den dagliga ledningen av kreditinstitut eller företag vars ärenden hör till kommitténs uppgifter. Av kommitténs medlemmar ska minst en vara oberoende av kreditinstitutet och dess betydande aktieägare samt ha tillräcklig sakkunskap om redovisning eller revision.

Revisionskommittén ska i fråga om rapportering som gäller ekonomiska frågor och revision samt den i 7 kap. i bokföringslagen avsedda rapporteringen som gäller hållbarhetsfrågor ( hållbarhetsrapportering ) och den i revisionslagen avsedda granskningen av denna ( hållbarhetsgranskning ) biträda styrelsen vid uppföljningen, övervakningen och beredningen av åtminstone följande ärenden:

(21.12.2023/1254)

Revisionskommittén ska också

(21.12.2023/1254)

Om kreditinstitutet inte har någon revisionskommitté eller om kommittén inte anvisas uppgifter enligt denna paragraf ska styrelsen eller förvaltningsrådet svara för uppgifterna, i den omfattning som de enligt bolagsordningen eller stadgarna hör till förvaltningsrådet. (21.12.2023/1254)

På revisionskommittén tillämpas inte 6 kap. 16 a–16 f § i aktiebolagslagen och 6 kap. 16 a–16 f § i lagen om andelslag. (21.12.2023/1254)

Med avseende på den revisionen och hållbarhetsgranskningen enligt 5 § 3 mom. ska revisionskommittén för styrelsen lägga fram

Med avseende på den ekonomiska rapportering och hållbarhetsrapportering som avses i 5 § 3 mom. ska revisionskommittén följa upp

I fråga om val av en revisor enligt 5 § 3 mom. ska revisionskommittén ordna ett urvalsförfarande och ge styrelsen sin rekommendation om val av revisor i enlighet med artikel 16 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 537/2014 om särskilda krav avseende lagstadgad revision av företag av allmänt intresse och om upphävande av kommissionens beslut 2005/909/EG, om inte denna uppgift har överlåtits till en nomineringskommitté eller annan kommitté i enlighet med punkt 8 i nämnda artikel.

I fråga om uppföljningen av revisorns oberoende som avses i 5 § 3 mom. bedömer revisionskommittén revisorns oberoende och i synnerhet det huruvida det i enlighet med artikel 5 i den förordning som nämns i 1 mom. i denna paragraf kan tillåtas att andra tjänster än revisionstjänster tillhandahålls kreditinstitutet. Vad som föreskrivs i detta moment gäller även granskare av hållbarhetsrapportering.

Vad som i 5 § och 5 a–5 c § föreskrivs om uppgifter som hänför sig till hållbarhetsrapportering och hållbarhetsgranskning tillämpas inte på kreditinstitut som inte uppfyller villkoren i 7 kap. 1 § 1 mom. i bokföringslagen, om inte det offentliggör hållbarhetsrapporten.

Om ett kreditinstitut inte är systemviktigt för det finansiella systemet på det sätt som avses i 10 kap. 7 eller 8 § men har en revisionskommitté, kan det ha en kombinerad risk- och revisionskommitté som består av styrelsemedlemmar. Medlemmarna i den kombinerade kommittén ska ha den sakkunskap som krävs för båda kommittéerna.

Medlemmarna i styrelsens riskkommitté ska ha tillgång till tillräcklig information om kreditinstitutets risker. Riskkommittén ska bestämma innehållet och formatet när det gäller den information som ska rapporteras till den. Riskkommittén ska hålla regelbunden kontakt med den riskkontrollfunktion som avses i 8 §. Kommittén har rätt att i behövlig utsträckning anlita också utomstående experter.

Ett kreditinstitut ska ha en riskkontrollfunktion som är oberoende av kreditinstitutets operativa funktioner, en funktion som övervakar efterlevnaden av reglering och interna verksamhetsprinciper, en intern kontrollfunktion samt övriga behövliga kontrollfunktioner

Riskkontrollfunktionen ska identifiera, mäta och rapportera alla betydande risker till styrelsen. Riskkontrollfunktionen ska aktivt delta i utarbetandet av institutets riskstrategi och i alla betydande riskhanteringsbeslut samt se till att styrelsen får en helhetsbild av de risker som gäller för kreditinstitutet.

För att kontrollfunktionerna som avses i denna paragraf ska kunna sköta sina uppgifter måste de ges en tillräcklig administrativ ställning samt tillräckliga befogenheter och resurser. Om styrelsen inte via de normala rapporteringsprocesserna får tillräcklig information om de väsentliga risker som gäller för institutet, ska chefen för riskkontrollfunktionen och de övriga kontrollfunktionerna ha möjlighet att rapportera direkt till styrelsen. De som arbetar inom kontrollfunktionerna ska vara oberoende av de affärsområden som de övervakar. Den som leder funktionen ska sköta uppdraget som huvudsyssla. Kreditinstitutets styrelse beslutar om entledigande av chefen från uppdraget.

Kreditinstitutet kan avvika från de krav som enligt denna paragraf gäller inrättande av kontrollfunktioner som är oberoende av de operativa funktionerna och från kravet att den som leder riskkontrollfunktionen ska sköta uppdraget som huvudsyssla, om det är motiverat med beaktande av verksamhetens art, omfattning och komplexitet. De övriga uppdrag som den som leder riskkontrollfunktionen eventuellt har ska dock alltid vara oberoende av de operativa funktionerna och de får inte heller annars orsaka intressekonflikter med riskkontrollfunktionens uppgifter.

Ett kreditinstitut ska, med beaktande av verksamhetens art, omfattning och komplexitet ha tillräckliga interna metoder som inte uteslutande eller schablonmässigt förlitar sig på externa kreditbetyg för bedömningen av kreditrisker och motpartsrisker.

Ett kreditinstitut som enligt 10 kap. 7 eller 8 § är systemviktigt ska sträva efter att använda interna metoder för beräkning av kapitalbaskraven, åtminstone för beräkning av väsentliga kreditrisker som samtidigt har samband med ett stort antal betydande motparter samt väsentliga motpartsrisker för skuldinstrument i handelslagret, om dessa motpartsrisker hänför sig till ett stort antal olika motparter.

Kreditgivningen ska vara baserad på sunda och väldefinierade kriterier. Processen för att godkänna, ändra, förnya och återfinansiera krediter ska vara klart fastställd och baserad på dokumenterade riktlinjer och förfaranden.

Kreditinstitutet ska ha interna metoder som gör att det kan bedöma kreditrisken för exponeringar för enskilda gäldenärer. Institutets interna metoder får inte uteslutande eller schablonmässigt utgå från externa kreditbetyg. Om kapitalbaskalkylerna baserar sig på kreditvärdering eller på det faktum att en exponering inte har en kreditvärdering, ska kreditinstitutet dessutom själv bedöma kapitalbaskravet för risken i fråga.

Kreditinstitutet ska genom effektiva system sköta den löpande förvaltningen och övervakningen av de olika kreditriskbärande portföljerna och exponeringarna. Institutet ska ha processer för identifiering och hantering av problemkrediter och för genomförande av behövliga värderegleringar och avsättningar. Kreditinstitutet ska se till att kreditportföljerna har en lämplig diversifiering med hänsyn till dess målmarknader och kreditstrategi som styrelsen godkänt.

Kreditinstitutet ska ha beredskap för risken för att dess riskreducerande tekniker visar sig vara mindre effektiva än förväntat. Institutet ska med tanke på kvarstående risk ha dokumenterade riktlinjer och förfaranden.

Ett kreditinstitut ska ha beredskap för utfall av koncentrationsrisker. Det ska för ändamålet ha dokumenterade riktlinjer och förfaranden. Vid hanteringen av koncentrationsrisker ska som motparter beaktas åtminstone centrala motparter som avses i artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister, motparter som hör till kreditinstitutets närmaste krets enligt 15 kap. 13 § och motparter inom samma ekonomiska sektor eller inom samma geografiska region samt motparter som producerar samma råvaror. Dessutom ska kreditinstitutet beakta risker i samband med tekniker för kreditriskreducering inklusive risker i samband med stora indirekta kreditexponeringar såsom en enda emittent av säkerheter.

Ett kreditinstitut ska ha beredskap för risker som uppkommer till följd av värdepapperiseringstransaktioner. Vid hanteringen av riskerna ska institutet i tillräcklig utsträckning förvissa sig om att bedömningen av och besluten om riskerna baserar sig på riskernas faktiska värde och art. Institutet ska ha dokumenterade riktlinjer och förfaranden för hantering av värdepapperiseringsrisker.

Ett kreditinstitut, som genomför rullande värdepapperisering, ska ha likviditetsplaner för att åtgärda effekterna av både avtalad och förtida amortering.

Ett kreditinstitut ska införa processer för identifiering, mätning och hantering av väsentliga marknadsrisker. Det ska ha dokumenterade riktlinjer och förfaranden för hantering av marknadsrisker.

Kreditinstitutet ska ha tillräcklig beredskap för likviditetsbrist i sådana fall då en kort position förfaller före en lång position. Dess interna kapital ska vara tillräckligt också för betydande marknadsrisker som inte är föremål för kapitalbaskrav.

Om kreditinstitutet vid beräkning av kapitalbaskraven för positionsrisk enligt del tre avdelning IV kapitel 2 i EU:s tillsynsförordning har nettat sina positioner i ett eller flera av de aktieslag som utgör en aktieindextermin mot en eller flera positioner i aktieindexterminen eller andra aktieindexprodukter, ska det ha tillräckligt internt kapital för att täcka basrisken för förluster orsakade av att terminernas eller andra produkters värde inte varierar på precis samma sätt som de ingående aktierna. Institutet ska också ha sådant tillräckligt internt kapital när de har motstående positioner i aktieindexterminer som inte är identiska med avseende på förfallotidpunkt eller sammansättning eller bådadera.

Om kreditinstitutet vid behandlingen tillämpar artikel 345 i EU:s tillsynsförordning ska institutet se till att det har tillräckligt internt kapital mot den risk för förluster som finns mellan tidpunkten för det ursprungliga åtagandet och följande arbetsdag.

Ett kreditinstitut ska använda en internmetod eller en standardmetod för att identifiera, utvärdera och hantera exponeringen för risker i anslutning till värderingen av kapitalet samt nettoränteintäkterna i den finansiella balansräkningen. Finansinspektionen kan besluta att ett kreditinstitut ska använda en standardmetod, om de risker som nämns i detta moment inte kan utvärderas tillräckligt med den internmetod som kreditinstitutet använder.

Ett litet och icke-komplext institut enligt definitionen i artikel 4.1 145 i EU:s tillsynsförordning får dock använda en förenklad standardmetod. Genom beslut av Finansinspektionen ska ett sådant kreditinstitut använda standardmetoden, om den förenklade standardmetoden är otillräcklig för att utvärdera ränterisken i den finansiella balansräkningen.

Kreditinstitutet ska dessutom utvärdera och övervaka de risker i anslutning till värderingen av kapitalet samt nettoränteintäkterna i den finansiella balansräkningen som följer av potentiella förändringar i kreditspreadar.

Närmare bestämmelser om den standardmetod och förenklade standardmetod som avses i denna paragraf ingår också i tekniska standarder som antas genom Europeiska kommissionens beslut.

Ett kreditinstitut ska införa metoder för att identifiera, utvärdera och hantera exponeringen för operativa risker. Institutet ska ha beredskap åtminstone för modellrisk, risker i anslutning till utläggande på entreprenad och för extrema händelser med stor inverkan på institutets verksamhet. Institutet ska tydligt ange vad det betraktar som operativa risker. Det ska ha skriftliga riktlinjer och processer för hantering av operativa risker. (26.3.2021/233)

Kreditinstitutet ska ha adekvata, trygga och funktionssäkra betalningsdatasystem, värdepappersdatasystem och andra datasystem.

Kreditinstitutet ska ha beredskaps- och kontinuitetsplaner för att bereda sig för allvarliga störningar i affärsverksamheten samt säkerställa sin förmåga att fortlöpande bedriva verksamhet och begränsa förlusterna i störningssituationer. Bestämmelser om den kontinuitetspolicy och de kontinuitetsplaner för informations- och kommunikationstekniken ( IKT ) i kreditinstitutets affärsverksamhet och de åtgärds- och återställningsplaner avseende IKT som ska ingå i de nämnda planerna finns i artikel 11 i EU:s DORA-förordning. (8.11.2024/611)

Kreditinstitutet ska ha beredskaps- och kontinuitetsplaner för att bereda sig för allvarliga störningar i affärsverksamheten samt säkerställa sin förmåga att fortlöpande bedriva verksamhet och begränsa förlusterna i störningssituationer.

Dessutom tillämpas på kreditinstitut som tillhandahåller betaltjänster bestämmelserna om hantering av operativa risker och säkerhetsrisker i 19 a § i lagen om betalningsinstitut och bestämmelserna om anmälan om incidenter och bedrägerier i 19 b § i den lagen. (14.12.2017/892)

Ett kreditinstitut ska ha effektiva och tillförlitliga strategier och system för identifiering, mätning, hantering och övervakning av likviditetsrisker, risker på intradagsbasis och riskprofilen med lämpliga tidsintervall, för att säkerställa att det kan hålla likviditetsbuffertar på adekvat nivå. Hanteringen av likviditetsrisker ska anpassas efter kreditinstitutets olika affärsområden, valutor, filialer och juridiska personer som hör till institutets finansiella företagsgrupp. Strategierna ska omfatta adekvata mekanismer för allokering av likviditetskostnader, vinster och risker.

De strategier och system som avses i 1 mom. ska vara effektiva och rätt dimensionerade i förhållande till institutets komplexitet, riskprofil och verksamhet samt den risktolerans som fastställts av institutets styrelse. De ska också återspegla institutets betydelse i varje EES-stat där det verkar. Riktlinjerna och processerna för strategierna och systemen ska dokumenteras. Institutet ska se till att varje affärsområdes ledning och personal underrättas om risktoleransen.

Kreditinstitutet ska ha metoder för identifiering, mätning, hantering och övervakning av finansieringspositioner. Dessa metoder ska omfatta nuvarande och förväntade väsentliga kassaflöden i och från tillgångar, skulder och poster utanför balansräkningen, inklusive ansvarsförbindelser och den eventuella effekten på anseenderisken.

Kreditinstitutet ska skilja mellan tillgångar som är pantsatta och icke-pantsatta tillgångar som är ständigt tillgängliga som täckning för kreditinstitutets ansvarsförbindelser. Kreditinstitutet ska också ta hänsyn till den juridiska person där tillgångarna ligger, det land där tillgångarna enligt lag är registrerade antingen i ett register eller på ett konto samt övervaka hur snabbt tillgångarna kan användas som täckning för kreditinstitutets ansvarsförbindelser.

Ett kreditinstitut som i enlighet med 8 § i lagen om hypoteksbanker och säkerställda obligationer har fått eller ansöker om tillstånd för hypoteksbanksverksamhet samt ett kreditinstitut som är gäldenär i ett mellankreditförhållande som avses i 33 § i den lagen ska uppställa ett kvantitativt mål för hypoteksbanksverksamhetens proportionella andel av hela kreditinstitutets affärsverksamhet. I målet ska fastställas den andel som upplåning genom säkerställda obligationer får utgöra av den samlade upplåningen och av balansomslutningen samt maximibeloppet av säkerställda obligationer i förhållande till beloppet av tillgängliga säkerheter. Målet ska behandlas i kreditinstitutets styrelse minst en gång om året och uppställas så att det inte med fog äventyrar kreditinstitutets affärsverksamhet i andra avseenden än när det gäller refinansiering av hypoteksbanksverksamheten. Vid bedömningen av om refinansieringen äventyras ska åtminstone följande beaktas:

(11.3.2022/152)

Ett kreditinstitut ska beakta de juridiska och operativa begränsningarna för potentiella överföringar av likviditet och icke-pantsatta tillgångar mellan sina olika enheter, såväl inom som utanför EES-området.

Ett kreditinstitut ska sträva efter att använda tillräckliga system med gränsvärden, likviditetsbuffertar och andra tekniker för likviditetsriskreducering för att kunna motstå ett brett urval olika stresshändelser, och för att upprätthålla en tillräckligt diversifierad finansieringsstruktur samt tillgång till finansieringskällor. Dessa arrangemang ska ses över regelbundet.

Ett kreditinstitut ska regelbundet, dock minst en gång om året, granska alternativa scenarier för likviditetspositioner och riskreducering samt se över de antaganden som ligger bakom beslut om finansieringspositionen.

Kreditinstitutet ska vid granskningen av alternativa scenarier utöver balanstillgångar och kassaflöden åtminstone beakta poster utanför balansräkningen samt andra ansvarsförbindelser, inklusive sådana som avser specialföretag för värdepapperisering och andra specialföretag. Kreditinstitutet ska beakta den potentiella effekten av institutsspecifika, marknadsomfattande och kombinerade alternativa scenarier. Olika tidsperioder och olika grader av stressförhållanden ska beaktas.

Kreditinstitutet ska justera sina strategier, interna riktlinjer och gränsvärden för likviditetsrisker samt utarbeta effektiva krisplaner med beaktande av resultatet av scenarierna.

Ett kreditinstitut ska ha en likviditetsåterställningsplan varmed det har beredskap för eventuella likviditetsbortfall för filialer som är etablerade i en annan medlemsstat. Återställningsplanen ska omfatta tillbörliga strategier och verksamhetsplaner som godkänns av den verkställande ledningen och som gör det möjligt att genomföra planen omedelbart. De ska inbegripa åtminstone innehav av säkerheter som är omedelbart tillgängliga för centralbanksfinansiering och vid behov utgör säkerhet i en värdmedlemsstats valuta eller tredjeländers valuta eller är belägen i ett tredjeland.

Kreditinstitutet ska testa återställningsplanen och vid behov åtminstone en gång om året uppdatera den på grundval av resultatet av de scenarier som avses i 20 § samt förändringar i dem.

Ett kreditinstitut ska ha metoder för identifiering, hantering och övervakning av risken för överskuldsättning. Som mått för att bedöma om det föreligger en alltför låg bruttosoliditet ska det använda bruttosoliditet som fastställts i enlighet med artikel 429 i EU:s tillsynsförordning samt även annars följa obalansen mellan tillgångar och skulder. Kreditinstitutet ska tillämpa dokumenterade riktlinjer och processer för hantering av risken för överskuldsättning.

Kreditinstitutet ska undvika överskuldsättning och beakta en eventuell ökning av skuldsättningsrisken i det fall att institutets kapitalbas minskar på grund av förväntade eller inträffade förluster.

Ett kreditinstitut som i enlighet med EU:s tillsynsförordning har fått tillstånd att använda interna klassificeringsmetoder för beräkning av riskvägda exponeringar eller kapitalbaskrav ska regelbundet, dock minst en gång om året, meddela Finansinspektionen resultaten av beräkningar i fråga om de exponeringar eller positioner som ingår i referensportföljen, med undantag för den operativa risken, samt vilka interna metoder som använts.

Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om sådana förfaranden för bedömning av kreditrisker som avses i 9 § 1 och 2 mom., om kredit- och motpartsrisker som avses i 10 §, om marknadsrisker som avses i 14 §, om operativa risker som avses i 16 §, om likviditetsrisker som avses i 17 § och om planer som avses i 21 §.

Ett institut och de företag som hör till samma finansiella företagsgrupp som institutet kan trots vad som någon annanstans i lag föreskrivs om begränsningar i rätten att ingå avtal, ingå ett avtal som uppfyller kraven i detta kapitel om finansiellt stöd till ett annat företag inom gruppen, om det uppfyller förutsättningarna för tidigt ingripande enligt 11 kap. 5 a §.

Trots vad som föreskrivs i 1 mom. ska ett institut och ett företag som hör till dess finansiella företagsgrupp iaktta vad som i EU:s tillsynsförordning, i övriga EU-förordningar om tillsyn över instituts stabilitet och i kreditinstitutsdirektivet föreskrivs om begränsning av transaktioner mellan företag som hör till en finansiell företagsgrupp.

Ett företag som hör till en finansiell företagsgrupp och är part i ett avtal om finansiellt stöd kan bevilja ett annat företag inom gruppen finansiellt stöd genom att bevilja lån eller genom att ställa borgen eller säkerhet.

Ett avtal om finansiellt stöd ska gälla arrangemang för betalning av vederlag på marknadsvillkor då stödet beviljas eller nämna grunderna för fastställande av vederlaget. Vederlaget fastställs utifrån tidpunkten då det finansiella stödet beviljas. Avtalet ska dessutom uppfylla följande krav:

Finansinspektionen godkänner på ansökan av en finansiell företagsgrupps moderföretag ett finansieringsavtal för den finansiella företagsgruppen, om Finansinspektionen ansvarar för den gruppbaserade tillsynen över ett institut som hör till gruppen och om institutet inte är dotterföretag till ett kreditinstitut som står under gruppbaserad tillsyn av en annan EES-stats myndighet. Till ansökan ska fogas ett avtalsförslag varav framgår vilka företag inom den finansiella företagsgruppen avtalet är avsett att gälla.

Finansinspektionen ska, med tanke på ett gemensamt beslut, utan dröjsmål för kännedom förmedla ansökan till den behöriga tillsynsmyndigheten för varje dotterföretag som föreslås blir part i stödavtalet.

Finansinspektionen kan förbjuda parterna att ingå avtal, om avtalsförslaget inte uppfyller de villkor som föreskrivs i detta kapitel.

Finansinspektionen och övriga behöriga myndigheter ska inom fyra månader från den dag då Finansinspektionen mottagit en ansökan enligt 1 mom. om möjligt fatta ett gemensamt beslut om huruvida ett förslag till avtal om finansiellt stöd uppfyller villkoren i detta kapitel.

Om Finansinspektionen och övriga behöriga myndigheter inte når ett gemensamt beslut inom den tidsfrist som avses i 4 mom., ska Finansinspektionen fatta ett eget beslut. I beslutet ska beaktas de synpunkter och reservationer som inom fyra månader har framförts av övriga behöriga myndigheter. Finansinspektionen ska delge beslutet till de övriga behöriga myndigheterna.

Om en behörig myndighet inom den tidsfrist som avses i 4 mom. i enlighet med artikel 19 i Europeiska banktillsynsförordningen har hänskjutit ärendet till Europeiska bankmyndigheten, ska Finansinspektionen skjuta upp sitt beslut och invänta Europeiska bankmyndighetens beslut samt fatta sitt eget beslut i enlighet med Europeiska bankmyndighetens beslut.

Ett ärende kan inte hänskjutas till Europeiska bankmyndigheten efter utgången av den tidsfrist som avses i 4 mom. eller efter det att ett gemensamt beslut har fattats i ärendet.

Om Finansinspektionen från en annan EES-tillsynsmyndighet som ansvarar för den gruppbaserade tillsynen över ett institut har fått ett meddelande om att ett till gruppen hörande dotterföretag som är registrerat i Finland har förslagits som part i ett finansiellt stödavtal för gruppen, ska Finansinspektionen bedöma om det föreslagna finansiella stödavtalet är förenligt med de villkor som föreskrivs i detta kapitel.

Om Finansinspektionen konstaterar att ett förslag till finansiellt stödavtal enligt 1 mom. inte uppfyller de krav som föreskrivs i denna lag, ska Finansinspektionen underrätta den finansiella företagsgruppens moderföretag och den andra EES-tillsynsmyndighet som svarar för den gruppbaserade tillsynen om sitt beslut.

Om Finansinspektionen och övriga behöriga myndigheter inte inom den tidsfrist som avses i 2 § 4 mom. når ett gemensamt beslut om stödavtal för en finansiell företagsgrupp, kan Finansinspektionen hänskjuta behandlingen av det föreslagna finansiella stödavtalet till Europeiska bankmyndigheten inom en fyra månaders tidsfrist.

Ett företag som är avtalspart ska för ett förslag till finansiellt stödavtal som godkänts av Finansinspektionen inhämta ett godkännande från bolagsstämman, andelsstämman eller principalmötet.

Ett finansiellt stödavtal träder i kraft då ett i 1 mom. avsett förvaltningsorgan i det företag som är part i avtalet för sin del har godkänt avtalet och befullmäktigat företagets styrelse att slutgiltigt besluta att företaget vid behov ska tillhandahålla eller ta emot finansiellt stöd i enlighet med avtalet och bestämmelserna i detta kapitel.

Styrelsen för ett företag som är part i ett finansiellt stödavtal ska årligen till det förvaltningsorgan som avses i 1 mom. ge en rapport om avtalet och om genomförandet av eventuella beslut i enlighet med avtalet.

Finansinspektionen ska tillställa Verket för finansiell stabilitet de finansiella stödavtal som inspektionen godkänt och de ändringar som gjorts i avtalen.

Finansiellt stöd ska uppfylla följande villkor:

Ett beslut om tillhandahållande eller mottagande av finansiellt stöd i enlighet med ett godkänt stödavtal ska fattas av styrelsen för respektive företag som är part i avtalet.

Av beslutet om tillhandahållande av finansiellt stöd ska framgå syftet med stödförslaget och uttryckligen att de stödvillkor som anges i detta kapitel är uppfyllda.

Beslut om beviljande av finansiellt stöd ska rapporteras till Finansinspektionen eller till någon annan myndighet som ansvarar för tillsynen över den finansiella företagsgruppen, till den myndighet som ansvarar för tillsynen över företaget som mottar det finansiella stödet och till Europeiska bankmyndigheten. Av rapporten ska framgå syftet med det finansiella stöd som föreslås samt att det föreslagna stödet uppfyller de villkor för finansiellt stöd som föreskrivs i detta kapitel. Till rapporten ska fogas avtalet om det finansiella stödet.

Finansinspektionen ska utan dröjsmål underrätta de myndigheter i andra EES-stater om beslutet vilka ansvarar för tillsynen över företag som hör till den finansiella företagsgruppen och de övriga myndigheterna i det tillsynskollegium som avses i 65 b § i lagen om Finansinspektionen samt de myndigheter som hör till resolutionskollegiet för gruppen.

Finansinspektionen kan inom fem arbetsdagar från mottagandet av en rapport som avses i 7 § förbjuda eller begränsa tillhandahållandet av finansiellt stöd, om de villkor för tillhandahållande av finansiellt stöd som föreskrivs i detta kapitel inte är uppfyllda. Finansinspektionen ska utan dröjsmål underrätta Europeiska bankmyndigheten, de myndigheter i andra EES-stater som svarar för tillsynen över företag som hör till den finansiella företagsgruppen och de övriga tillsynsmyndigheterna i det tillsynskollegium som avses i 65 b § i lagen om Finansinspektionen samt de myndigheter som hör till resolutionskollegiet för gruppen, om sitt beslut att förbjuda eller begränsa det finansiella stödet.

Om Finansinspektionen förbjuder eller begränsar tillhandahållandet av finansiellt stöd ska Finansinspektionen, om den myndighet som ansvarar för tillsynen över det stödmottagande företaget kräver det, bedöma om den finansiella företagsgruppens återhämtningsplan eller, om det stödmottagande företaget är skyldigt att upprätta en separat återhämtningsplan, om företagets återhämtningsplan uppfyller de krav som föreskrivs i 8 a kap. 10 §.

Om en annan EES-tillsynsmyndighet har förbjudit eller begränsat tillhandahållandet av finansiellt stöd till ett företag under Finansinspektionens tillsyn, kan Finansinspektionen hänskjuta ärendet till Europeiska bankmyndigheten inom två dagar efter att ha fått vetskap om saken.

Finansiellt stöd får inte betalas ut förrän Finansinspektionen har fattat ett beslut enligt denna paragraf eller före utgången av den beslutsfrist som avses i 1 mom.

Företag som har ingått avtal om finansiellt stöd ska offentliggöra avtalets centrala villkor och namnen på de företag som är parter i avtalet samt uppdatera informationen minst en gång om året, med iakttagande av vad som i artiklarna 431–434 i EU:s tillsynsförordning föreskrivs om offentliggörande av information om instituts finansiella ställning.

Informationen ska i samband med att den offentliggörs lämnas in till Finansinspektionen i enlighet med artikel 128a i resolutionsdirektivet i det format som avses i artikel 2.3 eller artikel 2.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2859 om inrättande av en europeisk gemensam åtkomstpunkt som ger centraliserad tillgång till allmänt tillgänglig information som är relevant för finansiella tjänster, kapitalmarknader och hållbarhet, nedan Esap-förordningen . Följande data ska fogas till informationen:

(19.12.2024/993)

Ett företag ska ha en identifieringskod för juridiska personer i enlighet med artikel 7.4 b i Esap-förordningen. (19.12.2024/993)

Ett kreditinstitut ska fortlöpande ha en kapitalbas och en konsoliderad kapitalbas som uppgår till minst det belopp som föreskrivs i EU:s tillsynsförordning och i detta kapitel. I enlighet med 11 kap. 6 § kan Finansinspektionen dessutom enligt prövning fastställa ett buffertkrav för kreditinstitutet.

Med kapitalbas avses i detta kapitel den kapitalbas som avses i artikel 4.1.118 i EU:s tillsynsförordning. Den konsoliderade kapitalbasen ska beräknas i enlighet med den förordningen.

Med totalt exponeringsbelopp avses i detta kapitel exponering enligt artikel 92.3 i EU:s tillsynsförordning.

Ett kreditinstitut ska täcka de kapitalkrav som gäller kapitalbasen i följande ordning:

Den kapitalbas och den konsoliderade kapitalbas som ska räknas med i de krav som avses i 1 mom. får inte samtidigt räknas med för att täcka mer än det krav som avses i en av punkterna i 1 mom. åt gången. Den nämnda kapitalbas som ska räknas med i kravet får inte heller samtidigt räknas med för att täcka det sammanlagda buffertkravet enligt 3 § 2 mom., det krav som avses i artiklarna 92a eller 92b i EU:s tillsynsförordning eller det minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder enligt 8 kap. 7 a, 7 b och 7 d § i resolutionslagen som baserar sig på det totala riskexponeringsbeloppet. (11.3.2022/152)

Utöver det som föreskrivs i denna paragraf får ett kreditinstitut täcka det riktgivande tilläggskapital som avses i 11 kap. 6 d § endast med sådan kapitalbas som inte har använts för att uppfylla kraven enligt 1 mom.

Det totala riskvägda exponeringsbelopp som avses i artikel 92 i EU:s tillsynsförordning ska beräknas på det sätt som anges i artikel 92.3 andra stycket genom att golvet för det totala riskvägda exponeringsbeloppet tillämpas endast på gruppnivå i fråga om sådana kreditinstitut och moderföretag som har sitt säte i Finland.

Vad som i 1 mom. föreskrivs om moderföretag tillämpas på det centralinstitut som avses i 4 § i lagen om en sammanslutning av inlåningsbanker.

Ett kreditinstituts aktiekapital, andelskapital eller grundkapital ska uppgå till minst fem miljoner euro. Kapitalet ska vara tecknat i sin helhet när koncessionen beviljas. Kapitalet ska uppfylla kraven på primärkapitalinstrument i enlighet med artikel 26.1 a i EU:s tillsynsförordning.

Aktiekapital som räknas till minimikapitalet ska uppfylla kraven enligt artikel i 28 EU:s tillsynsförordning. Andelskapitalet och grundkapitalet ska på motsvarande sätt uppfylla kraven enligt artiklarna 27–29 i EU:s tillsynsförordning.

Kapital som motsvarar aktier och andelar och som tagits upp i fonden för inbetalt fritt eget kapital enligt 8 kap. 2 § i aktiebolagslagen, och som räknats som kreditinstitutets kärnprimärkapital får inte återbetalas eller användas till vinstutdelning utan att Finansinspektionen gett tillstånd till det på förhand.

Bestämmelserna om minoritetens rätt att kräva vinstutdelning i 13 kap. 7 § i aktiebolagslagen och om inlösen av aktier i 16 kap. 13 § och 17 kap. 13 § i den lagen tillämpas inte på kreditinstitut.

Utöver vad som föreskrivs i EU:s tillsynsförordning ska ett kreditinstitut ha ett kärnprimärkapital och konsoliderat kärnprimärkapital som täcker de buffertkrav och konsoliderade buffertkrav som föreskrivs i detta kapitel.

Det sammanlagda buffertkravet består av en kapitalkonserveringsbuffert, en kontracyklisk kapitalbuffert som bestäms utifrån ekonomiska helhetsvariabler, ett systemriskbuffertkrav som fastställs utifrån strukturella egenskaper och ett buffertkrav för systemviktiga kreditinstitut.

Kapitalkonserveringsbufferten utgör 2,5 procent av summan av kreditinstitutets totala riskvägda exponeringsbelopp.

En kontracyklisk kapitalbuffert ska bestämmas med iakttagande av 4, 5 och 6 §. Bufferten får vara högst 2,5 procent av kreditinstitutets totala riskvägda exponeringsbelopp, om inte något annat följer av 6 §.

Systemriskbuffertkrav ska bestämmas med iakttagande av 4 a–4 c §. En buffert enligt detta moment får utgöra högst 5 procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet för det yttersta finländska moderbolaget i kreditinstitutets finansiella företagsgrupp eller för sammanslutningen av inlåningsbanker eller, till den del som buffertkravet baserar sig på en eller flera riskkoncentrationer som avses i 4 b §, sammanlagt högst 10 procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet för deras balansposter och poster utanför balansräkningen. De sammanlagda buffertkraven enligt detta moment får dock utgöra högst 5 procent av kreditinstitutets totala riskvägda exponeringsbelopp på gruppnivå.

Buffertkravet för ett globalt systemviktigt institut ska bestämmas med iakttagande av 7 och 9 §. Buffertkravet för ett globalt systemviktigt institut får utgöra högst 3,5 procent.

Buffertkravet för andra systemviktiga institut ska bestämmas med iakttagande av 8 och 9 §. Buffertkravet för andra systemviktiga institut får vara högst 3,0 procent av kreditinstitutets totala riskavvägda exponeringsbelopp.

Vad som i detta kapitel föreskrivs om buffertkrav gäller också konsoliderade buffertkrav. Vad som i EU:s tillsynsförordning föreskrivs om kreditinstituts skyldighet att uppfylla konsoliderade minimikapitalkrav, gäller också kreditinstituts skyldighet att uppfylla konsoliderade fasta kapitalkrav, konsoliderade systemriskbuffertkrav och konsoliderade rörliga kapitalkrav samt sådana konsoliderade buffertkrav för andra systemviktiga institut som avses i 8 §. I 7 § föreskrivs om kreditinstituts skyldighet att uppfylla konsoliderade buffertkrav för globalt systemviktiga institut.

Finansinspektionen ställer kontracykliska buffertkrav.

Finansinspektionen ska i samråd med finansministeriet, Finlands Bank och Verket för finansiell stabilitet kvartalsvis bedöma om det finns anledning att ställa ett kontracykliskt buffertkrav eller att ändra eller hålla i kraft gällande krav. Beslut om saken ska fattas inom tre kalendermånader efter utgången av varje kvartal.

Finansinspektionen ska dessutom utan dröjsmål ta upp ärenden som gäller ställande eller ändring av buffertkrav, om finansministeriet eller Finlands Bank kräver det eller om Europeiska systemrisknämnden har gett en rekommendation eller varning som är relevant för Finlands finansmarknad.

Finansinspektionen ska innan buffertkravet fastställs samråda med finansministeriet, social- och hälsovårdsministeriet och Finlands Bank samt vid behov med Europeiska systemrisknämnden och Europeiska kommissionen.

Ett i denna paragraf avsett buffertkrav träder i kraft tolv månader efter beslutet, om inte Finansinspektionen av särskilda skäl beslutar om en tidigare tidpunkt för ikraftträdandet. Ett beslut om att sänka eller slopa ett buffertkrav träder i kraft omedelbart. Ett buffertkrav kan ställas med 0,25 procentenheters noggrannhet.

Utöver vad som någon annanstans i lag föreskrivs om beslutsmotivering ska av ett beslut som avses i denna paragraf framgå hur länge det är i kraft, buffertkravets belopp och det sammanlagda buffertkravets belopp samt om beloppen eventuellt ändrats sedan det föregående beslutet, eventuella särskilda skäl för att ikraftträdandet av ändringen tidigarelagts samt andra behövliga uppgifter. Av motiveringen ska dessutom framgå de omständigheter som ligger till grund för att villkoren för ställande av buffertkravet anses vara uppfyllda samt en utredning om buffertkravens inriktning.

Utöver vad som någon annanstans i lag föreskrivs om delgivning av beslut ska Finansinspektionen på sina webbsidor offentliggöra beslut som avses i denna paragraf.

Genom förordning av finansministeriet utfärdas närmare bestämmelser om de uppgifter som ska fogas till beslut som avses i denna paragraf samt om offentliggörande av besluten.

I SSM-förordningen föreskrivs om ECB:s rätt att fastställa buffertkrav som överstiger de buffertkrav som bestämts i enlighet med denna paragraf.

Finansinspektionen ställer systemriskbuffertkrav.

Finansinspektionen ska i samråd med finansministeriet, Finlands Bank och Verket för finansiell stabilitet minst vartannat år bedöma huruvida det finns anledning att ställa ett systemriskbuffertkrav eller att ändra eller hålla i kraft gällande krav. Beslut om saken ska fattas inom sex kalendermånader efter utgången av varje år.

På behandlingen av ärenden, samrådsförfarandet samt ikraftträdandet av, uppgifterna i samt delgivningen och offentliggörandet av beslut som gäller det buffertkrav som avses i denna paragraf tillämpas 4 § 3–7 mom. Ett buffertkrav som avses i denna paragraf kan dock ställas med 0,5 procentenheters noggrannhet.

Genom förordning av finansministeriet utfärdas närmare bestämmelser om beräkning av buffertkravet och om de uppgifter som ska lämnas i beslutet samt om offentliggörande av beslutet.

I SSM-förordningen föreskrivs om ECB:s rätt att fastställa buffertkrav som överstiger de buffertkrav som bestämts i enlighet med denna paragraf.

Grunden för fastställande av ett systemriskbuffertkrav är att förhindra och minska risker som inverkar negativt på det finansiella systemets stabila funktion eller realekonomin.

Ett systemriskbuffertkrav kan ställas om

Finansinspektionen ska vid fastställandet av buffertkravet åtminstone beakta

Genom förordning av finansministeriet utfärdas närmare bestämmelser om indikatorer som anknyter till grunderna för bestämmande av buffertkravet.

Finansinspektionen kan ställa ett systemriskbuffertkrav på basis av kreditinstitutets totala exponeringsbelopp enligt 1 § 3 mom. och en eller flera riskkoncentrationer eller en kombination av dem.

Ett buffertkrav som ställs på basis av kreditinstitutets riskkoncentration kan ställas utifrån följande balansposter i Finland eller i en annan EES-stat:

Det buffertkrav som ställs på basis av det totala exponeringsbeloppet fastställs på samma grunder för alla kreditinstitut. Det buffertkrav som ställs på basis av en eller flera riskkoncentrationer fastställs på samma grunder för alla kreditinstitut.

Om Finansinspektionen fastställer ett buffertkrav på basis av exponeringar i andra EU-stater, ska buffertkravet dock fastställas på samma nivå för alla exponeringar inom Europeiska unionen, utom om buffertkravet ställs för officiellt godkännande enligt artikel 134 i kreditinstitutsdirektivet av ett buffertkrav som en annan medlemsstat ställt.

När ett buffertkrav bestäms ska Europeiska systemrisknämndens rekommendationer och varningar till den del de berör Finlands finansmarknad beaktas liksom också Europeiska bankmyndighetens anvisningar och rekommendationer.

Ett buffertkrav enligt denna paragraf får inte fastställas för att täcka en risk som ska täckas enligt någon annan bestämmelse i detta kapitel.

Finansinspektionen kan besluta att ett krav som motsvarar buffertkrav enligt 4 b § och som ställts av tillsynsmyndigheten i en annan EES-stat ska tillämpas på ett kreditinstituts balansposter och åtaganden utanför balansräkningen i den staten.

Finansinspektionen kan begära att Europeiska systemrisknämnden ger en rekommendation till en annan EES-stat om att godkänna ett buffertkrav som ställts med stöd av 4 b §.

Finansinspektionen ska underrätta Europeiska systemrisknämnden om ett beslut som avses i 1 mom.

Finansinspektionen ska underrätta Europeiska systemrisknämnden om ett beslut om fastställande av ett systemriskbuffertkrav enligt 4 a § minst en kalendermånad innan beslutet offentliggörs, om det buffertkrav som beräknas på basis av det totala exponeringsbeloppet eller riskkoncentrationen är högst 3 procent.

Om buffertkravet enligt ett beslut som avses i 4 a § är över 3 procent och högst 5 procent, ska Finansinspektionen i den underrättelse som avses i 1 mom. dessutom begära Europeiska kommissionens ståndpunkt till ställande, ändring eller slopande av buffertkravet. Finansinspektionen är inte skyldig att iaktta Europeiska kommissionens negativa ståndpunkt. Om Finansinspektionen inte iakttar Europeiska kommissionens ståndpunkt, ska Finansinspektionen motivera avvikelsen från ståndpunkten.

Om det sammanlagda buffertkravet enligt beslut som avses i 4 a § och 7 eller 8 § är över 5 procent, ska Finansinspektionen i den underrättelse som avses i 1 mom. begära Europeiska kommissionens godkännande av ställandet, ändringen eller slopandet av buffertkravet.

Finansinspektionen ska utan ogrundat dröjsmål underrätta den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten när ett beslut som avses i 4 a § tillämpas på ett kreditinstitut vars holdingföretag är etablerat i en annan medlemsstat.

Finansinspektionen ska utan ogrundat dröjsmål underrätta Europeiska systemrisknämnden när ett beslut som avses i 4 a § tillämpas på exponeringar i tredjeländer.

Om mottagaren av en i 4 mom. avsedd underrättelse motsätter sig ställande, ändring eller slopande av ett buffertkrav, kan Finansinspektionen föra ärendet till behandling hos Europeiska bankmyndigheten. Bestämmelser om hur ärendet ska behandlas finns i artikel 19 i Europeiska banktillsynsförordningen. Ett beslut enligt detta moment får inte tillämpas förrän Europeiska bankmyndigheten fattat ett interimistiskt beslut i ärendet.

En underrättelse som avses i denna paragraf ska innehålla åtminstone

Kontracykliska bufferkrav ska i första hand fastställas på basis av hur förhållandet mellan kreditstocken och bruttonationalprodukten utvecklas på lång sikt.

Utöver eller i stället för den grund som avses i 1 mom. kan man av särskilda skäl som grund för kontracykliska buffertkrav använda en eller flera andra variabler som är baserade på utvecklingen inom kreditinstitutsbranschen i förhållande till samhällsekonomin eller någon sektor av den.

Utöver vad som föreskrivs ovan i denna paragraf ska vid ställandet av buffertkrav beaktas Europeiska systemrisknämndens rekommendationer och varningar, till den del som de berör Finlands finansmarknad.

Genom förordning av finansministeriet utfärdas närmare bestämmelser om grunderna för fastställande av kontracykliska buffertkrav.

Om ett kreditinstitut i flera stater har poster som utgör bidrag till totalexponeringen ska det totala exponeringsbeloppet beräknas separat i fråga om varje stat, och varje stats buffertkrav för en på detta sätt beräknad andel ska fastställas i enlighet med respektive stats lagstiftning.

Vid tillämpning av denna paragraf utgör det kontracykliska buffertkravet för kreditinstitutet summan av de kapitalkrav per land som beräknats i enlighet med 1 mom.

Om ett tredjelands myndighet som motsvarar Finansinspektionen har ställt ett buffertkrav som motsvarar ett buffertkrav enligt denna paragraf men som avviker från det krav som beräknats enligt denna lag, kan Finansinspektionen bestämma att kreditinstitutet ska tillämpa det högre kravet, om det behövs för att förhindra alltför stor kreditgivning i den stat är balansposterna finns.

Om kreditinstitutet har poster som utgör bidrag till totalexponeringen i en sådan stat utanför EES där det inte föreskrivs om krav som motsvarar buffertkrav enligt denna paragraf, kan Finansinspektionen ställa ett buffertkrav i enlighet med denna lag.

6 a § har upphävts genom L 26.3.2021/233 .

Med globalt systemviktiga institut avses i denna paragraf kreditinstitut vars fallissemang kan äventyra det globala finansiella systemets stabilitet.

Ett globalt systemviktigt institut ska utöver vad som föreskrivs någon annanstans ha kärnprimärkapital som föreskrivs i denna paragraf, om kreditinstitutet inte omfattas av sådan gruppbaserad tillsyn som Finansinspektionen eller tillsynsmyndigheten i en annan EES-stat ansvarar för.

Andra än globalt systemviktiga institut som avses i 2 mom. ska utöver vad som föreskrivs någon annanstans ha konsoliderat kärnprimärkapital enligt denna paragraf, om Finansinspektionen svarar för den gruppbaserade tillsynen över kreditinstitutet och detta inte är dotterföretag till ett kreditinstitut eller holdingföretag som på nivån yttersta moderföretag står under gruppbaserad tillsyn av tillsynsmyndigheten i en annan EES-stat.

Finansinspektionen ska dela in de kreditinstitut som avses i 1 mom. i sex klasser, för vilka buffertkravet i enlighet med följande tabell ska beräknas som en procentandel av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp:

Finansinspektionen ska på sina webbsidor offentliggöra principerna för tillämpning av denna paragraf, de kreditinstitut som paragrafen ska tillämpas på samt, i fråga om varje sådant kreditinstitut, det buffertkrav som ska tillämpas med stöd av denna paragraf, som en procentandel enligt 4 mom.

De principer som ska tillämpas när de kreditinstitut som avses i denna paragraf identifieras anges genom förordning av Europeiska kommissionen.

Med andra systemviktiga institut avses i denna paragraf andra än sådana institut enligt 7 § vars balansomslutning uppgår till minst en miljard euro och vars fallissemang skulle äventyra stabiliteten på Finlands eller någon annan EU-stats finansmarknad.

Kreditinstitut som avses i denna paragraf ska utöver vad som föreskrivs någon annanstans ha kärnprimärkapital enligt denna paragraf, om kreditinstitutet inte omfattas av ett sådant kreditinstituts gruppbaserade tillsyn som Finansinspektionen ansvarar för. (19.12.2014/1199)

Kreditinstitut som avses i denna paragraf ska utöver vad som föreskrivs någon annanstans ha konsoliderat kärnprimärkapital enligt denna paragraf, om Finansinspektionen svarar för den gruppbaserade tillsynen över kreditinstitutet. (19.12.2014/1199)

Finansinspektionen ska dela in de kreditinstitut som avses i 1 mom. i sju kategorier, för vilka buffertkravet i enlighet med följande tabell ska beräknas som en procentandel av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp:

Finansinspektionen ska i enlighet med 4 mom. dela in de kreditinstitut som avses i 1 mom. i en eller flera klasser på följande grunder:

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 3 § 8 mom. och i denna paragraf, om kreditinstitutet är dotterföretag till ett sådant kreditinstitut enligt 7 § eller denna paragraf som är moderföretag inom Europeiska unionen och på vilket kravet enligt detta moment tillämpas på gruppnivå, får det buffertkrav som ska tillämpas på ett sådant kreditinstitut inte på individuell nivå eller på undergruppsnivå överstiga det lägre av följande:

(26.3.2021/233)

Finansinspektionen ska på sin webbplats offentliggöra principerna för tillämpning av denna paragraf, de kreditinstitut som paragrafen ska tillämpas på samt, i fråga om varje sådant kreditinstitut, det buffertkrav som ska tillämpas med stöd av denna paragraf, som en procentandel enligt 4 mom. Finansinspektionen ska samtidigt som den offentliggör informationen lämna in den till den åtkomstpunkt som avses i artikel 1 i Esap-förordningen i det format som avses i artikel 2.3 i förordningen. Följande data ska fogas till informationen:

(19.12.2024/993)

Finansinspektionen ska på sina webbsidor offentliggöra principerna för tillämpning av denna paragraf, de kreditinstitut som paragrafen ska tillämpas på samt, i fråga om varje sådant kreditinstitut, det buffertkrav som ska tillämpas med stöd av denna paragraf, som en procentandel enligt 4 mom.

Finansinspektionen ska årligen justera det buffertkrav som i enlighet med denna paragraf har beräknats för varje kreditinstitut. Om kreditinstitutet överskrider eller underskrider den gräns som föreskrivs i 1 mom. eller om kapitalkravet som avses i denna paragraf förändras, ska Finansinspektionen fatta ett beslut om saken. Om de krav som tillämpas på institutet skärps med anledning av beslutet, ska Finansinspektionen i beslutet ange en tid på minst sex månader inom vilken institutet ska uppfylla de krav som följer av beslutet.

Om det är möjligt att tillämpa buffertkrav enligt 7 och 8 § på ett kreditinstitut, ska kreditinstitutet uppfylla endast det högre av kraven.

Om det är möjligt att på ett kreditinstitut tillämpa buffertkrav enligt antingen 7 eller 8 § och ett buffertkrav för att täcka systemriskerna, ska kreditinstitutet uppfylla bägge buffertkraven.

Om det är möjligt att på ett kreditinstitut tillämpa ett systemriskbuffertkrav som ställts av en tillsynsmyndighet i en annan EES-stat och ett buffertkrav som avses i 4 a §, ska kreditinstitutet uppfylla bägge kraven, om kraven riktar sig mot olika exponeringar och poster utanför balansräkningen. Om kraven riktar sig mot samma exponeringar och poster utanför balansräkningen, ska kreditinstitutet uppfylla det högre av kraven.

Ett kreditinstitut får inte dela ut medel på ett sådant sätt att det inte längre uppfyller buffertkravet enligt detta kapitel.

Ett kreditinstitut som inte uppfyller buffertkravet enligt detta kapital ska begränsa utdelningen på det sätt som anges i 3 mom.

Om den kapitalbas som ska räknas med för att täcka buffertkravet enligt detta kapital utgör

Som kapitalbas enligt 3 mom. som ska räknas med för att täcka buffertkravet betraktas i denna paragraf sådant kärnprimärkapital som inte används för att täcka kapitalbaskraven enligt artikel 92.1 a–92.1 c i EU:s tillsynsförordning eller buffertkravet enligt prövning enligt 11 kap. 6 § i denna lag.

Som utdelningsbara medel betraktas i denna paragraf den föregående och innevarande räkenskapsperiodens vinst som inte har räknats som en post i kärnprimärkapitalet och med avdrag för den latenta skatteskulden med antagandet att kreditinstitutet inte genomför någon utdelning.

Som utdelning betraktas i denna paragraf följande utdelningssätt som har en minskande inverkan på kärnprimärkapitalet eller vinstmedlen och beträffande vilka utebliven utbetalning inte leder till att kreditinstitutet ska betraktas som insolvent:

Om ett kreditinstitut har för avsikt att genomföra en utdelning på det sätt som avses i 6 mom., ska det i god tid före utdelningen göra upp en kalkyl över den maximala utdelningen och lämna den till Finansinspektionen. Av kalkylen ska framgå den maximala utdelningen beräknad i enlighet med denna paragraf samt kreditinstitutets kapitalbas enligt slag, den föregående och den innevarande räkenskapsperiodens vinst eller förlust samt den planerade utdelningen och utdelningssättet.

Ett globalt systemviktigt institut får inte dela ut medel så att det inte längre uppfyller det ytterligare kravet avseende bruttosoliditetsgraden enligt artikel 92.1a i EU:s tillsynsförordning.

Ett globalt systemviktigt institut som inte uppfyller det ytterligare kravet avseende bruttosoliditetsgraden enligt 1 mom. ska begränsa utdelningen på det sätt som anges i 3 mom.

Om det primärkapital som ska räknas med för att täcka det ytterligare kravet avseende bruttosoliditetsgraden enligt artikel 429 i EU:s tillsynsförordning är

Som primär kapitalbas enligt 3 mom. som ska räknas med för att täcka det ytterligare kravet avseende bruttosoliditetsgraden betraktas i denna paragraf sådant primärkapital som inte används för att täcka kapitalbaskraven eller bruttosoliditetskraven enligt artikel 92.1 eller 92.1a i EU:s tillsynsförordning eller buffertkravet enligt prövning enligt 11 kap. 6 § i denna lag.

Som utdelningsbara medel betraktas utdelningsbara medel som avses i 10 § 5 mom. i detta kapitel. Som utdelning betraktas i denna paragraf sådana utdelningssätt som har en minskande inverkan på primärkapitalet eller vinstmedlen och beträffande vilka utebliven utbetalning inte leder till att kreditinstitutet kan betraktas som insolvent och som uppfyller övriga villkor enligt 10 § 6 mom.

Om ett kreditinstitut inte uppfyller buffertkraven enligt detta kapitel eller det ytterligare kravet avseende bruttosoliditetsgraden enligt artikel 92.1a i EU:s tillsynsförordning, ska kreditinstitutet utarbeta en plan för att öka kapitalbasen. Plan ska lämnas till Finansinspektionen senast inom fem vardagar, eller med Finansinspektionens tillstånd inom 10 vardagar, efter det att kreditinstitutet har upptäckt att det inte uppfyller dessa krav.

Planen för att öka kapitalbasen ska innehålla prognoser för resultaträkningens och balansräkningens utveckling, de åtgärder som planerats för att öka kapitalbasen jämte tidsplaner samt andra uppgifter som behövs för att bedöma hur kreditinstitutets finansiella ställning utvecklas för att uppfylla olika kapitalbaskrav.

Finansinspektionen ska godkänna kreditinstitutets plan för att öka kapitalbasen, om Finansinspektionen på basis av den bedömer att kreditinstitutet enligt en lämplig tidsplan sannolikt kan uppfylla de buffertkrav och det ytterligare krav avseende bruttosoliditetsgraden som ställts på kreditinstitutet.

Om Finansinspektionen inte godkänner planen för att öka kapitalbasen på det sätt som föreskrivs i 3 mom., ska Finansinspektionen vidta åtminstone en av följande åtgärder:

I EU:s tillsynsförordning föreskrivs om rapportering av kreditinstituts exponeringar och konsoliderade exponeringar, om begränsningar som gäller exponeringar och konsoliderade exponeringar samt om de kvalitativa krav som ska ställas på exponeringar och konsoliderade exponeringar.

Genom förordning av finansministeriet föreskrivs om sådana exponeringar mot kunder som enligt artikel 493.3 i EU:s tillsynsförordning inte behöver beaktas.

Undantag som avses i artikel 493.3 c i EU:s tillsynsförordning kan endast med Finansinspektionens tillstånd tillämpas på exponeringar mot kreditinstitutets moderföretag eller mot övriga dotterföretag till moderföretaget.

Kreditinstitut ska offentliggöra information om sin finansiella ställning så som föreskrivs i del åtta i EU:s tillsynsförordning.

Utöver vad som föreskrivs i 1 mom. ska kreditinstitutet, om det inte någon annanstans i lag föreskrivs om motsvarande skyldighet, i samband med sitt bokslut lämna följande information om varje annat land där kreditinstitutet eller dess holdingföretag har en filial eller ett dotterföretag:

Om ett kreditinstitut eller dess holdingföretag i en etableringsstat som avses i 2 mom. har minst en filial och ett dotterföretag eller minst två dotterföretag, ska från det sammanlagda antal som avses i 2 mom. 2 och 4 punkten dras av sådana betydande avkastningar och kostnader som orsakats av affärstransaktioner mellan koncernföretag som är verksamma i etableringsstaten.

Utöver vad som föreskrivs i 1 och 2 mom. ska kreditinstitutet, om det inte någon annanstans i lag föreskrivs om motsvarande skyldighet, i sin verksamhetsberättelse årligen uppge redovisad avkastning.

Finansinspektionen ska utan dröjsmål till Europeiska kommissionen rapportera information enligt 2 mom. om varje kreditinstitut som avses i 8 §.

Finansinspektionen meddelar närmare föreskrifter om verkställigheten av 4–10 och 12 § i detta kapitel.

Ett kreditinstitut ska kvartalsvis till Finansinspektionen rapportera sådan information om det buffertkrav som anges i 10 kap. 3 §, om inte något annat följer av effektiviserad tillsyn enligt 3 § 3 mom. i detta kapitel eller av den utvidgade skyldigheten att rapportera information enligt 10 § 2 punkten i detta kapitel. Till övriga delar finns bestämmelser om att rapportera information i EU:s tillsynsförordning.

Finansinspektionen ska regelbundet bedöma vilka risker som riktar sig mot ett kreditinstitut och huruvida kreditinstitutet uppfyller de krav som anges i 9 och 10 kap. samt i EU:s tillsynsförordning.

Tillsynsmyndigheten ska i sin bedömning enligt 1 mom. beakta åtminstone

I omfattningen av tillsynsmyndighetens bedömning och i bedömningsfrekvensen ska beaktas arten, omfattningen och komplexiteten av kreditinstitutets verksamhet samt dess betydelse för finansmarknadens stabilitet. Bedömningen ska dock göras åtminstone årligen i fråga om de kreditinstitut som avses i 3 § 2 mom. Finansinspektionen får skräddarsy de bedömningskriterier som föreskrivs i 2 mom. med beaktande av kreditinstitutets riskprofil. De ska skräddarsys på enhetligt sätt för kreditinstitut med liknande riskprofil. Finansinspektionen ska underrätta Europeiska bankmyndigheten om sådana undantag från bedömningskriterierna i enlighet med artikel 97.4a andra stycket i kreditinstitutsdirektivet.

Finansinspektionen ska utifrån tillsynsmyndighetens bedömning vidta åtgärder som avses i 6, 6 d eller 10 § eller förutsätta att kreditinstitutet, på ett av Finansinspektionen förutsatt sätt, ändrar de antaganden som använts för att utvärdera ränterisken i den finansiella balansräkningen. Finansinspektionen är skyldig att vidta dessa åtgärder om

Finansinspektionen får låta bli att vidta åtgärder som avses i 4 mom. på grund av ränterisken i den finansiella balansräkningen, om Finansinspektionen anser att de risker som hänför sig till den finansiella balansräkningen hanteras på ett tillräckligt sätt och att ränterisken i den finansiella balansräkningen inte är alltför stor.

Vid bedömningen av 4 mom. 1 och 2 punkten ska kriterierna i tekniska standarder som antas genom Europeiska kommissionens förordning eller beslut tillämpas.

Finansinspektionen ska åtminstone varje år genom ett beslut för de kreditinstitut som står under dess tillsyn fastställa ett tillsynsprogram varav framgår hur och i vilken omfattning tillsynen över varje kreditinstitut kommer att ske. Av programmet ska dessutom framgå vilka kreditinstitut som kommer att bli föremål för effektiviserad tillsyn enligt 3 mom. samt vilka inspektioner som kommer att utföras i kreditinstituten samt i deras utländska filialer och dotterbolag.

I den plan som avses i 1 mom. ska Finansinspektionen ange alla kreditinstitut i vilka det enligt stresstester eller tillsynsmyndighetens bedömning som avses i 2 § finns allvarliga hot mot institutets fortsatta verksamhet eller i vilka man har brutit mot lag, samt andra kreditinstitut som det enligt Finansinspektionens åsikt är skäl att ta med i planen.

Med effektiviserad tillsyn enligt 1 mom. avses

Finansinspektionen ska vid behov genomföra stresstester på kreditinstitut för att underlätta bedömning enligt 2 §.

Finansinspektionen ska med jämna mellanrum och minst vart tredje år granska att kreditinstitut som i enlighet med EU:s tillsynsförordning fått tillstånd att använda interna metoder för beräkning av riskvägda exponeringar eller kapitalbaskraven, uppfyller förutsättningarna för beviljande av tillstånd och att metoderna också i övrigt är tillräckliga och lämpliga, i synnerhet med beaktande av eventuella förändringar i institutets verksamhet samt avvikelsen mellan resultaten från tillämpningen av de interna metoderna på den referensportfölj som avses i 3 mom. och motsvarande resultat från andra kreditinstitut.

Om de interna metoder som avses i denna paragraf inte uppfyller kraven i EU:s tillsynsförordning eller inte i tillräcklig utsträckning täcker kreditinstitutets exponeringar eller om kapitalbaskravet som beräknats i enlighet med 3 mom. omotiverat och mycket avviker från övriga kreditinstituts på motsvarande sätt beräknade kapitalbaskrav, kan Finansinspektionen kräva att kreditinstitutet gör ändringar i metoderna eller återkalla sitt tillstånd, om kreditinstitutet inte inom den tidsfrist som Finansinspektionen satt ut har ändrat metoderna. Finansinspektionen ska vid tillämpning av denna paragraf beakta Europeiska bankmyndighetens utredningar om harmonisering av interna metoder samt de mål som ställts för användningen av interna metoder.

Ett kreditinstitut som avses i 1 mom. ska minst en gång per år i enlighet med den internmetod som kreditinstitutet använder beräkna kapitalbaskravet för en referensportfölj som Europeiska bankmyndigheten definierat. Resultaten av beräkningarna enligt denna paragraf och de beräkningsmetoder som använts ska meddelas till Finansinspektionen och Europeiska bankmyndigheten på det sätt som dessa bestämmer.

Vad som föreskrivs i denna paragraf ska inte tillämpas på beräkning av kapitalkravet för täckning av operativa risker.

Finansinspektionen kan under de förutsättningar som föreskrivs i 6, 9, 10 och 10 a § vidta tillsynsåtgärder enligt de paragraferna, om

Finansinspektionen kan också vidta tillsynsåtgärder enligt 1 mom., om ett kreditinstitut har meddelat att det är i behov av sådant extraordinärt offentligt stöd som avses 4 kap. 1 § 2 mom. 3 punkten i resolutionslagen, eller om ett kreditinstitut inte uppfyller det minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder som fastställts i enlighet med 8 kap. 7 a § 4 mom. eller 7 e § i den lagen. (26.3.2021/233)

Kreditinstitutet eller dess moderföretag ska utan dröjsmål underrätta Finansinspektionen och Verket för finansiell stabilitet om att förutsättningarna för tidigt ingripande enligt 1 mom. 1 punkten och 2 mom. är uppfyllda.

Finansinspektionen ska i enlighet med 3 mom. underrätta Verket för finansiell stabilitet, finansministeriet, Finlands Bank och insättningsgarantifonden om att de i momentet angivna villkoren är uppfyllda. Finansinspektionen ska dessutom underrätta verket om tillsynsåtgärder som den vidtar med stöd av 6, 9, 10 eller 10 a §.

Vad som föreskrivs i 4 mom. ska tillämpas också på en sådan myndighet i en EES-stat som motsvarar den myndighet som avses i 4 mom. och på insättningsgarantifonden i en sådan EES-stat där kreditinstitutets moderföretag eller moderföretagets dotterföretag eller en filial till kreditinstitutet ett till annat kreditinstitut inom gruppen är belägna samt, om någon annan myndighet än en sådan som nämns ovan ansvarar för makrotillsynen i den andra EES-staten, på den myndigheten, om den som tar emot informationen är bunden av motsvarande sekretesskyldighet som enligt denna lag.

Om Finansinspektionen utifrån tillsynsmyndighetens bedömning har grundad anledning att misstänka att penningtvätt eller finansiering av terrorism eller försök till detta har skett, eller att kreditinstitutet är utsatt för ökad risk för detta, ska Finansinspektionen underrätta Europeiska bankmyndigheten om detta. Europeiska bankmyndigheten ska också tillställas en riskbedömning av risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism.

I situationer som avses i 1 mom. ska Finansinspektionen vidta de åtgärder enligt 6, 6 d, och 10 § samt lagen om Finansinspektionen som iakttagelsen föranleder.

Finansinspektionen ska när de villkor som föreskrivs i 6 a § uppfylls fastställa ett krav på ytterligare kapitalbas för kreditinstitutet utöver det kapitalbaskrav som föreskrivs i EU:s tillsynsförordning ( buffertkrav enligt prövning ). Buffertkravet enligt prövning ska ställas utifrån tillsynsmyndighetens bedömning enligt 2 §, en översyn av interna metoder enligt 5 § eller en bedömning på grunder som fastställts på förhand.

Finansinspektionen kan ställa ett buffertkrav enligt prövning som ett krav på ytterligare kapitalbas eller ett ytterligare krav avseende bruttosoliditetsgraden eller bägge.

Finansinspektionen kan ställa ett buffertkrav enligt prövning för ett kreditinstitut som är föremål för gruppbaserad tillsyn, på basis av ett sådant kreditinstituts gruppbaserade finansiella ställning.

Finansinspektionen får ställa ett buffertkrav enligt prövning för högst tre år åt gången.

Finansinspektionen ska delge Verket för finansiell stabilitet ett beslut om ställande av buffertkrav enligt prövning.

Finansinspektionen ska ställa buffertkrav enligt prövning om

Finansinspektionen får ställa ett buffertkrav enligt prövning för att täcka endast sådana risker som uppkommer i ett enskilt kreditinstituts verksamhet. Som en sådan risk betraktas också den ekonomiska utvecklingens och marknadsutvecklingens inverkan på ett enskilt kreditinstituts riskprofil.

Kravet för kreditinstitutets kapitalbas ska anses vara otillräckligt på det sätt som avses i 6 a § 1 mom. 1 punkten, om Finansinspektionen bedömer att

Vid bedömningen av kapitalbaskravets tillräcklighet ska Finansinspektionen beakta sin egen bedömning av kreditinstitutets bedömning av det interna kapitalets tillräcklighet.

Kreditinstitutet ska täcka buffertkravet enligt prövning så att minst tre fjärdedelar av buffertkravet består av primärkapital, varav minst tre fjärdedelar ska bestå av kärnprimärkapital.

Finansinspektionen får kräva en större andel primärkapital och kärnprimärkapital än vad som anges i 1 mom., om det behövs med beaktande av kreditinstitutets särskilda omständigheter.

Om buffertkravet enligt prövning har ställts som ett ytterligare krav avseende bruttosoliditetsgraden, ska kreditinstitutet täcka buffertkravet enligt prövning med primärkapital.

Finansinspektionen ska efter att ha bedömt tillräckligheten av kreditinstitutets interna kapital i enlighet med 9 kap. 1 § vid behov ge kreditinstitutet en rekommendation om behovet av kapitalbas, som överstiger kapitalkraven i denna lag och i EU:s tillsynsförordning ( riktgivande tilläggskapital ).

Rekommendationen om riktgivande tilläggskapital ska ges utifrån sådana kreditinstitutsspecifika risker som inte täcks tillräckligt med buffertkravet enligt prövning i 6 §.

Finansinspektionen får ge en rekommendation om riktgivande tilläggskapital till ett kreditinstitut som är föremål för gruppbaserad tillsyn utifrån dess gruppbaserade finansiella ställning.

Finansinspektionen ska delge Verket för finansiell stabilitet en rekommendation om riktgivande tilläggskapital.

7 § har upphävts genom L 26.3.2021/233 .

Om ett kreditinstituts kapitalbas eller konsoliderade kapitalbas underskrider det kapitalkrav som avses i EU:s tillsynsförordning eller i 6 § i detta kapitel, får kreditinstitutet inte genomföra utdelning enligt 10 kap. 10 § 6 mom., om inte Finansinspektionen av något särskilt skäl beviljar undantag för en viss tid. (26.3.2021/233)

I fråga om den rätt till utdelning som tillkommer aktieägarna i ett sådant finansiellt institut i aktiebolagsform som hör till kreditinstitutets finansiella företagsgrupp ska, trots vad som föreskrivs i 1 mom., tillämpas 13 kap. 7 § i aktiebolagslagen.

Om kreditinstitutet är ett i lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat avsett företag med ägarintresse i ett finans- och försäkringskonglomerat eller om institutet är dotterföretag till ett sådant konglomerats moderföretag och konglomeratets kapitalbas sjunker under det minimibelopp som avses i 19 § i den lagen, ska 1 och 2 mom. i denna paragraf tillämpas på kreditinstitutet och på företag inom dess finansiella företagsgrupp. Finansinspektionen ska innan den fattar beslut enligt 1 mom. begära yttranden från de övriga centrala tillsynsmyndigheter som avses i den lagen.

I 10 kap. 10 § föreskrivs om begränsningar i användningen av vinstmedel då kapitalbasen sjunker under det belopp som krävs enligt 10 kap. 3 §.

Utöver vad som föreskrivs i EU:s tillsynsförordning ska Finansinspektionen ställa behövliga kvalitativa och kvantitativa krav på ett kreditinstituts likviditet, om Finansinspektionen på basis av en bedömning enligt 2 § anser att det är nödvändigt att ställa krav för att täcka likviditetsriskerna. (29.3.2019/394)

Kraven kan ställas för högst tre år i sänder.

Utöver vad som föreskrivs i 1 mom. kan Finansinspektionen under de förutsättningar som nämns i 1 mom. på basis av den konsoliderade finansiella ställningen hos ett kreditinstitut som är föremål för gruppbaserad tillsyn ålägga kreditinstitutet konsoliderade krav på likviditet.

Finansinspektionen ska vid tillämpningen av denna paragraf beakta att kvaliteten på kreditinstitutets interna process för hantering av likviditeten är tillräcklig samt att kreditinstitutets administrations-, styrnings- och riskhanteringssystem är tillräckligt effektiva från allmän synpunkt. (26.3.2021/233)

Om det inte på något annat ändamålsenligt sätt är möjligt att säkerställa ett kreditinstituts kapitalbas eller likviditet i förhållande till den totala exponeringen kan Finansinspektionen, utöver vad som föreskrivs i 6, 6 d, 8 och 9 § och i lagen om Finansinspektionen (26.3.2021/233)

Vad som i denna paragraf föreskrivs om kraven på kreditinstituts finansiella ställning samt rapportering och offentliggörande av information om den ska tillämpas också i fråga om krav på kreditinstituts konsoliderade finansiella ställning samt rapportering och offentliggörande av information om den.

Finansinspektionen ska för ett kreditinstitut sätta ut en tidsfrist inom vilken kreditinstitutet ska vidta åtgärder som Finansinspektionen kräver med stöd av denna paragraf.

Om Finansinspektionen med stöd av 29 § i lagen om Finansinspektionen har begränsat den verksamhet som kreditinstitutets ledning får bedriva kan Finansinspektionen, när de förutsättningar som föreskrivs i 5 a § är uppfyllda, för högst ett år i sänder tillsätta ett eller flera ombud enligt 29 § i lagen om Finansinspektionen för att utöva den behörighet som tillkommer ledningen, om det behövs för att trygga kreditinstitutets verksamhet. Ombuden ska i sin verksamhet följa Finansinspektionens anvisningar.

Finansinspektionen ska precisera i vilka avseenden ett ombud utövar behörighet som tillkommer kreditinstitutets ledning och offentliggöra ombudets namn och behörighet i kreditinstitutet samt göra registeranmälan om ombudets personuppgifter och behörighet, med iakttagande av vad som föreskrivs om registrering av personuppgifter om den vars behörighet ombudet ut-övar.

Finansinspektionen kan när som helst besluta om indragning av ett ombuds behörighet.

Finansinspektionen ska samtidigt som den offentliggör ett beslut om ett ombud lämna in det till den åtkomstpunkt som avses i artikel 1 i Esap-förordningen i det format som avses i artikel 2.3 i förordningen. Följande data ska fogas till informationen:

(19.12.2024/993)

Om Finansinspektionen ansvarar för den gruppbaserade tillsynen över ett kreditinstitut till vars finansiella företagsgrupp hör ett eller flera utländska EES-kreditinstitut, ska Finansinspektionen innan den vidtar tillsynsåtgärder enligt 6, 8–10 eller 10 a § samråda med den myndighet som ansvarar för tillsynen över kreditinstitutets dotterinstitut som är beläget i en annan medlemsstat och underrätta Europeiska bankmyndigheten om saken.

Om Finansinspektionen ansvarar för tillsynen över ett kreditinstitut som är dotterföretag till ett holdingföretag eller kreditinstitut som är beläget i en annan EES-stat, ska Finansinspektionen innan den vidtar tillsynsåtgärder som avses i 1 mom. samråda med den utländska EES-tillsynsmyndighet som ansvarar för den gruppbaserade tillsynen.

Finansinspektionen ska, efter att från en annan EES-tillsynsmyndighet ha fått meddelande om tillsynsåtgärder vilka motsvarar åtgärder enligt 1 mom. och avser ett i en annan EES-stat etablerat dotterinstitut till ett finländskt kreditinstitut, bedöma tillsynsåtgärdernas inverkan på kreditinstitutets övriga dotterföretag och rapportera sin bedömning till den EES-tillsynsmyndighet som ansvarar för tillsynen över detta dotterföretag senast tre dagar efter att ha mottagit meddelandet.

11 § har upphävts genom L 26.3.2021/233 .

Finansinspektionen ska

Om Finansinspektionen svarar för den gruppbaserade tillsynen över ett kreditinstitut till vars finansiella företagsgrupp hör ett eller flera utländska EES-kreditinstitut, ska Finansinspektionen med tillsynsmyndigheten i ett sådant EES-kreditinstituts hemstat försöka nå samförstånd i fråga om tillämpningen av 2, 3, 6, 6 d och 9 § på kreditinstitutets gruppbaserade interna kapitalutvärdering. Finansinspektionen ska begära ett utlåtande om saken från Europeiska bankmyndigheten, om någon av de myndigheter som avses i detta moment begär det.

Om samförstånd inte har nåtts inom fyra månader efter det att Finansinspektionen har gjort en sådan utvärdering som avses i 2 § 1 mom. och delgett denna till de myndigheter som avses i 4 mom. i denna paragraf, får Finansinspektionen ensam fatta beslut om tillämpning av de paragrafer som anges i 1 mom. på kreditinstitutets gruppbaserade interna kapitalutvärdering. Finansinspektionen ska utan dröjsmål delge den utvärdering som avses i 2 § och ett beslut som fattats med stöd av 3, 6, 6 d och 9 § till de myndigheter som avses i 4 mom. Om Finansinspektionen eller någon annan av de behöriga myndigheter som avses i det momentet inom den fyra månaders tidsfrist som föreskrivs i detta moment har hänskjutit ärendet till Europeiska bankmyndigheten så som föreskrivs i artikel 19 i Europeiska banktillsynsförordningen, ska Finansinspektionen invänta Europeiska bankmyndighetens avgörande och handla i enlighet med det.

Om en utländsk EES-tillsynsmyndighet svarar för den gruppbaserade tillsynen över ett kreditinstitut till vars finansiella företagsgrupp hör ett finländskt kreditinstitut, ska Finansinspektionen höra den utländska EES-tillsynsmyndigheten innan Finansinspektionen gör en sådan utvärdering som avses i 2 § eller fattar ett sådant beslut som avses i 3, 6, 6 d eller 9 §. Om Finansinspektionen eller en annan behörig myndighet som svarar för tillsynen över ett företag som hör till den finansiella företagsgruppen har hänskjutit ärendet till Europeiska bankmyndigheten så som föreskrivs i artikel 19 i Europeiska banktillsynsförordningen, ska Finansinspektionen invänta Europeiska bankmyndighetens avgörande och handla i enlighet med det.

Utvärderingar och beslut som avses i 1 och 3 mom. ska årligen omprövas med iakttagande av vad som föreskrivs ovan i denna paragraf, eller av särskilda skäl oftare än så, om en sådan utländsk EES-tillsynsmyndighet som avses i denna paragraf begär det.

Om Europeiska bankmyndigheten har ombetts ge ett yttrande i ett sådant fall som avses i 1 mom. eller vid tillämpning av 3 mom., ska Finansinspektionen beakta yttrandet i sitt beslut och, om beslutet avsevärt avviker från yttrandet, motivera avvikelsen.

Om Finansinspektionen ansvarar för den gruppbaserade tillsynen över ett kreditinstitut vars finansiella företagsgrupp omfattar ett eller flera utländska EES-kreditinstitut, ska Finansinspektionen med tillsynsmyndigheten i ett sådant utländskt EES-kreditinstituts hemstat eftersträva enighet om tillämpningen av 5 a § på kreditinstitutets moderföretag. Finansinspektionen ska be Europeiska bankmyndigheten om ett yttrande, ifall någon av de myndigheter som avses i detta moment ber om ett sådant.

Om enighet om tillämpningen av 5 a § inte uppnås inom fem dagar från det att Finansinspektionen har delgivit beslutet till de myndigheter som avses i 10 b § 1 mom., kan Finansinspektionen ensam besluta att 5 a § ska tillämpas på den finansiella företagsgruppens moderföretag. Finansinspektionen ska utan dröjsmål delge beslutet till de myndigheter som avses ovan i detta moment. Om Finansinspektionen eller någon av de övriga behöriga myndigheter som avses i detta moment före utgången av den tidsfrist som avses ovan har hänskjutit ärendet till Europeiska bankmyndigheten på det sätt som avses i artikel 19 i Europeiska banktillsynsförordningen, ska Finansinspektionen skjuta upp sitt beslut, invänta Europeiska bankmyndighetens beslut och fatta sitt eget beslut i enlighet med Europeiska bankmyndighetens beslut.

Om en utländsk EES-tillsynsmyndighet ansvarar för den gruppbaserade tillsynen över ett kreditinstitut till vars finansiella företagsgrupp hör ett finländskt kreditinstitut, ska Finansinspektionen före ett beslut om ett kreditinstitut som avses i 1 mom. höra den utländska EES-tillsynsmyndighet som avses ovan. Om Finansinspektionen eller någon annan behörig myndighet som ansvarar för tillsynen över ett företag inom den finansiella företagsgruppen har hänskjutit ärendet till Europeiska bankmyndigheten på det sätt som avses i artikel 19 i Europeiska banktillsynsförordningen, ska Finansinspektionen skjuta upp sitt beslut, invänta Europeiska bankmyndighetens beslut och fatta sitt eget beslut i enlighet med Europeiska bankmyndighetens beslut.

På tillsynsåtgärder som avses i 5 a § ska tillämpas vad som i 12 kap. 7 § i resolutionslagen föreskrivs om den inverkan som resolutionsåtgärder har på avtalsvillkor som avses i den paragrafen.

Om Finansinspektionen svarar för den gruppbaserade tillsynen över ett kreditinstitut till vars finansiella företagsgrupp hör ett eller flera företag som regleras i en annan EES-stat, ska Finansinspektionen utan dröjsmål underrätta en sådan annan EES-stats myndighet som avses i 71 § 1 mom. 3 och 11 punkten i lagen om Finansinspektionen om krissituationer som avses i artikel 18 i Europeiska banktillsynsförordningen och om därmed jämförbara krissituationer samt ge myndigheterna den information som de behöver för att sköta sina uppgifter.

Med företag som regleras ovan i 1 mom. avses sådana i andra EES-stater auktoriserade företag som motsvarar kreditinstitut enligt denna lag, värdepappersföretag enligt lagen om investeringstjänster, fondbolag enligt lagen om placeringsfonder, AIF-förvaltare enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, försäkringsbolag enligt försäkringsbolagslagen och betalningsinstitut enligt lagen om betalningsinstitut.

Finansinspektionen kan med tillsynsmyndigheterna i en eller flera andra EES-stater avtala att som ansvarig myndighet för den gruppbaserade tillsynen ska verka en annan EES-tillsynsmyndighet och att på den gruppbaserade tillsynen ska tillämpas den andra statens lagstiftning. En förutsättning för avtal som avses i detta moment är att den finansiella företagsgruppens moderföretag inte är ett finländskt kreditinstitut.

Finansinspektionen kan med en eller flera EES-staters tillsynsmyndigheter avtala att Finansinspektionen ska vara den myndighet som ansvarar för den gruppbaserade tillsynen över en annan än en sådan finansiell företagsgrupp som avses i 1 kap. 16 § och att finsk lag ska tillämpas på den gruppbaserade tillsynen. En förutsättning för avtal som avses i detta moment är att till den finansiella företagsgruppen hör minst ett finländskt kreditinstitut.

En förutsättning för avtal enligt 1 och 2 mom. är att det föreligger vägande skäl att ordna effektiv gruppbaserad tillsyn. Finansinspektionen ska upprätta ett skriftligt tillsynsprotokoll över avtalet som ska undertecknas av samtliga myndigheter som svarar för tillsynen över de kreditinstitut och värdepappersföretag som hör till den finansiella företagsgrupp som avses i 1 och 2 mom. Finansinspektionen ska delge tillsynsprotokollet till den finansiella företagsgruppens moderföretag, till Europeiska kommissionen och till Europeiska bankmyndigheten.

Finansinspektionen meddelar sådana närmare föreskrifter om de finansiella förutsättningarna för kreditinstitutsverksamhet enligt 9 och 10 kap. och om skyldigheten att regelbundet informera om dem, som förutsätts för genomförande av kreditinstitutsdirektivet och EU:s tillsynsförordning.

Ett kreditinstituts bokslut ska upprättas och offentliggöras enligt detta kapitel samt enligt finansministeriets förordning och Finansinspektionens föreskrifter som utfärdats med stöd av kapitlet. På kreditinstitut tillämpas dessutom bokföringslagen och bestämmelser som utfärdats med stöd av den när något annat inte föreskrivs i denna lag eller i finansministeriets förordningar som utfärdats med stöd av den eller någon annanstans i lag. På affärsbanker och kreditinstitut i aktiebolagsform tillämpas dessutom bokslutsbestämmelserna i aktiebolagslagen och på andelsbanker samt övriga kreditinstitut i andelslagsform bokslutsbestämmelserna i lagen om andelslag när något annat inte föreskrivs nedan. På kreditinstitut tillämpas inte 8 kap. 11 § i aktiebolagslagen eller 8 kap. 11 § i lagen om andelslag. Vad som i detta kapitel föreskrivs om bokslut ska tillämpas på den helhet som omfattar handlingar som ingår i och har bifogats bokslutet, om inte annat föreskrivs nedan.

Vid upprättande av bokslut för kreditinstitut tillämpas inte bokföringslagens 1 kap. 4 § 1 mom. om räkenskapsperiod, 3 kap. 1 § 1 mom. 3 punkten om begränsning av skyldigheten att upprätta finansieringsanalys och 3 mom. om begränsning av skyldigheten att upprätta verksamhetsberättelse, 1 a § 1–4 mom. om verksamhetsberättelsens innehåll och 6 § om tiden för upprättande av bokslut, 3 § om definitionen på bestående och rörliga aktiva och 4 § om definitionen på omsättnings- och finansieringstillgångar samt 5 kap. 2 § om hur fordringar, finansiella tillgångar och skulder tas upp i balansräkningen, 2 a § om upptagande av finansiella instrument till verkligt värde samt om fonden för verkligt värde, 4 § om redovisning av inkomst som intäkt enligt tillverkningsgrad och 6 § om periodisering av anskaffningsutgiften för omsättningstillgångar. Därvid ska inte heller tillämpas vad som i 8 kap. 1 § 1 mom., 3 och 4 §, 5 § 3 mom. 2 punkten och 6 § i aktiebolagslagen föreskrivs om eget kapital, bokslut, verksamhetsberättelse och koncern eller i 8 kap. 1 § 1 mom., 3 och 4 §, 5 § 3 mom. 3 punkten och 6 § i lagen om andelslag föreskrivs om eget kapital, bokslut, verksamhetsberättelse och koncern. (21.12.2023/1254)

Vid upprättande av koncernbokslut för kreditinstitut tillämpas inte bokföringslagens 6 kap. 1 § 3–6 mom. om undantag från skyldigheten att upprätta koncernbokslut och 2 § 3 mom. om verksamhetsberättelse för koncerner och inte heller 8 kap. 9 § 1 mom. i aktiebolagslagen samt 8 kap. 9 § 1 mom. i lagen om andelslag. (30.12.2015/1624)

Vad som föreskrivs i 3 kap. 9 och 11 § i bokföringslagen, 8 kap. 10 § i aktiebolagslagen och 8 kap. 10 § i lagen om andelslag ska inte tillämpas på registrering eller annat offentliggörande av kreditinstituts eller holdingföretags bokslut.

Genom förordning av finansministeriet utfärdas närmare bestämmelser om hur finansiella instrument och förvaltningsfastigheter samt förändringar i deras värden ska upptas i bokslutet, om balans- och resultaträkningens uppställningsformer och om finansieringsanalys, om upplysningar som ska ges i noterna till balans- och resultaträkningen och finansieringsanalysen samt i verksamhetsberättelsen, om koncernbalans- och koncernresultaträkningens uppställningsformer och koncernens finansieringsanalys, om upplysningar som ska ges i noterna till koncernbalans- och koncernresultaträkningen samt till koncernens finansieringsanalys samt om specifikationer till balansräkningen och noterna. Genom förordning av finansministeriet får det dessutom föreskrivas om undantag från de internationella redovisningsstandarderna om hur finansiella instrument och förvaltningsfastigheter samt förändringar i deras värden ska upptas i bokslutet och om på tillämpningen av standarderna baserade tilläggskrav i fråga om vad som ska framgå av bokslutet eller verksamhetsberättelsen .

Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om hur bokslut för kreditinstitut ska upprättas. Finansinspektionen får genom sina föreskrifter begränsa upptagandet av noter som enligt de i 7 a kap. 1 § i bokföringslagen avsedda internationella redovisningstandarderna ska anges samt rätten att som räkenskapsperiodens intäkter bokföra ränte- och hyresinkomster som grundar sig på sådana fordringar eller finansiella leasingavtal, vilkas till betalning förfallna räntor, amorteringar eller hyror vid bokslutstidpunkten har varit obetalda en längre tid än den som nämns i Finansinspektionens föreskrifter eller som till följd av gäldenärens konstaterade fallissemang sannolikt inte kommer att betalas. Finansinspektionen ska innan den meddelar dessa föreskrifter begära yttrande från finansministeriet och bokföringsnämnden.

Om Finansinspektionens anvisningar eller yttranden om hur de i detta kapitel, i aktiebolagslagen, i lagen om andelslag och i bokföringslagen ingående bokslutsbestämmelserna samt om hur de förordningar som utfärdats med stöd av dem ska tillämpas på kreditinstitut är viktiga för den allmänna tillämpningen av bokföringslagen, bokföringsförordningen, aktiebolagslagen eller lagen om andelslag, ska Finansinspektionen begära yttrande från bokföringsnämnden innan den ger en anvisning eller yttrar sig.

Finansinspektionen kan på ansökan av ett kreditinstitut av särskilda skäl för viss tid bevilja undantag från de internationella redovisningsstandarderna, från tiden för upprättande av bokslut, från räkenskapsperioden för ett inhemskt dotterföretag som ingår i ett sammanställt koncernbokslut och från upptagande i koncernbokslutet av tillgångar som är föremål för leasingavtal enligt 10 § 2 mom. i detta kapitel. En förutsättning för sådana undantag är att de inte står i strid med Europeiska unionens rättsakter om kreditinstitut.

Räkenskapsperioden är ett kalenderår. När affärsverksamheten inleds eller avslutas får räkenskapsperioden vara kortare eller längre än ett kalenderår, dock högst 18 månader.

Bokslutet och verksamhetsberättelsen ska upprättas inom två månader från räkenskapsperiodens utgång.

Verksamhetsberättelsen ska ge en rättvisande översikt över omständigheter som är relevanta för utvecklingen av den bokföringsskyldiges verksamhet. Verksamhetsberättelsen ska innehålla en kapitaltäckningsanalys med uppgifter om beloppet på den bokföringsskyldiges kapital enligt 10 kap. 1–3 § och kapitalkrav.

Om den hållbarhetsinformation som ska ges i verksamhetsberättelsen föreskrivs i 7 kap. i bokföringslagen. (21.12.2023/1254)

När derivatinstrument och andra finansiella instrument registreras, värderas och redovisas i bokslutet ska de internationella redovisningsstandarderna iakttas. (28.12.2017/1073)

Förändringar i finansiella instruments verkliga värde, inklusive kreditrisker som är förenade med finansiella skulder, ska redovisas i fonden för verkligt värde när en sådan internationell redovisningsstandard som avses i 1 mom. förutsätter att de redovisas i övrigt totalresultat. (28.12.2017/1073)

Fonden för verkligt värde ska justeras när ett finansiellt instrument avyttras eller förfaller eller annars enligt en standard som avses i 1 mom. är föremål för nedskrivning via resultaträkningen.

Om de internationella redovisningsstandarder som avses i 1 mom. inte förutsätter att motsvarande omständigheter tas upp i noterna ska det av verksamhetsberättelsen, i fråga om finansiella instrument som tagits upp till verkligt värde, framgå

7 § har upphävts genom L 30.12.2015/1624 .

Förvaltningsfastigheter får tas upp till verkligt värde. När sådana fastigheter tas upp och presenteras i bokslutet ska de internationella redovisningsstandarderna samt bestämmelserna i 6 § 2–4 mom. om fonden för verkligt värde iakttas.

Det bundna egna kapitalet består av aktie-, andels- eller grundkapital, tilläggskapital, tilläggsandelskapital, grundfond, reservfond, överkursfond, uppskrivningsfond, omvärderingsfond och fond för verkligt värde. Övriga fonder samt räkenskapsperiodens och de föregående räkenskapsperiodernas vinst hänförs till fritt eget kapital.

Ett kreditinstitut är skyldigt att upprätta koncernbokslut om det är moderföretag i en koncern eller ett sådant moderföretag som avses i artikel 4.15 i EU:s tillsynsförordning och är föremål för gruppbaserad tillsyn enligt den förordningen.

Om kreditinstitutet har slutit ett leasingavtal enligt vilket riskerna och förmånerna i anslutning till de tillgångar som avtalet avser till väsentliga delar övergår på leasingtagaren i början av leasingperioden, får leasinggivaren ta upp tillgången i sitt koncernbokslut som om den vore såld, och leasingtagaren som om den vore köpt. När tillgångarna tas upp och presenteras i bokslutet ska de internationella redovisningsstandarderna iakttas.

Koncernens finansieringsanalys ska ingå i koncernbokslutet, och i den ska utredas anskaffningen och användningen av medel under räkenskapsperioden. Dessutom ska moderbolagets verksamhetsberättelse presentera information om koncernens verksamhet och kapitaltäckning.

Koncernens dotter- eller ägarintresseföretag vars balansomslutning utgör mindre än en procent av moderföretagets senast fastställda balansomslutning och understiger 10 miljoner euro, får lämnas utanför det sammanställda koncernbokslutet. Om dotter- eller intresseföretagets balansomslutning sammanräknad med balansomslutningen för koncernens övriga dotter- och ägarintresseföretag utgör minst fem procent av koncernens balansomslutning, ska den ändå sammanställas med koncernbokslutet.

Om ett försäkringsbolag eller ett därmed jämförbart utländskt försäkringsföretag hör till ett kreditinstituts eller holdingföretags koncern, får koncernbokslutet trots detta kapitel upprättas i enlighet med 3 kap. i lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat, om det behövs för att ge en rättvisande bild av resultatet av koncernens verksamhet och finansiella ställning.

Kreditinstitut och holdingföretag ska anmäla bokslutet och verksamhetsberättelsen för registrering inom två månader efter det att balansräkningen och resultaträkningen har fastställts. Till anmälan ska fogas en kopia av revisionsberättelsen samt en styrelsemedlems eller verkställande direktörens skriftliga intyg om datum för fastställandet av bokslutet och om bolagsstämmans, andelsstämmans, fullmäktiges, principalmötets eller hypoteksföreningens stämmas beslut om kreditinstitutets vinst eller förlust.

Ett kreditinstitut ska, när två veckor har förflutit från det att resultaträkningen och balansräkningen fastställdes, hålla kopior av de i 1 mom. nämnda, senast fastställda handlingarna för kreditinstitutet och det holdingföretag eller kreditinstitut som är dess moderföretag, framlagda för allmänheten på sitt kontor. Holdingföretaget ska dessutom hålla kopior av de handlingar som gäller företaget framlagda på sitt huvudkontor. Var och en som ber om en kopia av de framlagda handlingarna ska ges en sådan inom två veckor från begäran.

Moderföretaget ska på begäran ge kopior av bokslut och verksamhetsberättelse för dotterföretag som inte redovisats i koncernen, om de inte har anmälts för registrering enligt finsk lag.

Kreditinstitut och holdingföretag har rätt att av andra än myndigheter ta betalt för kopior enligt samma grunder som registermyndigheten när den tar betalt för motsvarande kopior.

Registermyndighet enligt 1 mom. är Patent- och registerstyrelsen. Registermyndigheten övervakar att anmälningsskyldigheten enligt 1 mom. uppfylls. Om anmälningsskyldigheten försummas kan registermyndigheten ålägga den som ska underteckna bokslutet att vid vite inkomma med anmälan inom en tid som myndigheten sätter ut. Beslutet om föreläggande av vite får inte överklagas genom besvär.

I lagen om en sammanslutning av inlåningsbanker föreskrivs om de till sammanslutningens centralinstitut hörande medlemskreditinstitutens skyldighet att hålla sammanslutningens konsoliderade bokslut till påseende.

En inlåningsbank ska för de sex första månaderna av en räkenskapsperiod upprätta en halvårsrapport, om inte annat följer av 7 kap. 10 § 1 mom. i värdepappersmarknadslagen. På halvårsrapporten tillämpas i övrigt 2 och 3 mom. i denna paragraf samt 7 kap. 10 § 2 och 3 mom. i värdepappersmarknadslagen. Om inte annat följer av denna paragraf ska på en sådan inlåningsbanks halvårsrapport som 7 kap. 10 § i värdepappersmarknadslagen tillämpas på, dessutom tillämpas vad som i den lagen i övrigt föreskrivs om halvårsrapporter.

En inlåningsbanks halvårsrapport ska innehålla en för den aktuella perioden upprättad resultaträkning och balansräkning eller, om inlåningsbanken är moderföretag i en koncern, en koncernresultaträkning och koncernbalansräkning samt en redogörelse för bankens eller koncernens resultatutveckling och för sådana betydande förändringar i tillgångarna och skulderna samt posterna utanför balansräkningen och i verksamhetsmiljön som inträffat under rapportperioden, för exceptionella omständigheter som påverkat resultatutvecklingen, för väsentliga händelser som inträffat efter rapportperioden samt för bankens eller koncernens sannolika utveckling under räkenskapsperioden. Halvårsrapportens uppgifter ska vara jämförbara med uppgifterna för motsvarande rapportperiod under den föregående räkenskapsperioden.

Halvårsrapporten ska offentliggöras inom två månader efter rapportperiodens utgång. Bestämmelserna i 11 § 2 och 4 mom. tillämpas också på offentliggörande av halvårsrapporter, utöver vad som någon annanstans i lag föreskrivs om offentliggörande av halvårsrapporter.

Bestämmelser om den skyldighet som centralinstitutet för sammanslutningen av inlåningsbanker har att upprätta och offentliggöra halvårsrapporter och årsrapporter för sammanslutningen finns i lagen om en sammanslutning av inlåningsbanker.

Om ett holdingföretag är en inlåningsbanks moderföretag ska på dess halvårsrapporter tillämpas 1–3 mom. På en inlåningsbank vars moderföretag i enlighet med denna paragraf offentliggör en halvårsrapport ska inte tillämpas vad som föreskrivs ovan i denna paragraf, om inte annat föreskrivs någon annanstans i lag.

Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter samt ge anvisningar och yttranden om upprättande av halvårsrapporter som avses i denna paragraf samt av särskilda skäl för viss tid bevilja undantag från bestämmelserna i denna paragraf, om detta inte äventyrar investerarnas eller insättarnas ställning. I fråga om föreskrifter, anvisningar, yttranden samt beviljande av undantag ska 2 § 2–4 mom. följas. I halvårsrapporten ska nämnas om undantag har beviljats.

På kreditinstituts revision, revisorer, hållbarhetsgranskning och hållbarhetsrevisorer tillämpas revisionslagen, och när det gäller kreditinstitut i aktiebolagsform dessutom aktiebolagslagen samt när det gäller kreditinstitut i andelslagsform dessutom lagen om andelslag, om inte något annat föreskrivs nedan. (21.12.2023/1254)

På kreditinstituts revision och revisorer tillämpas 4 kap. 11 § 2 mom. och 5 kap. i revisionslagen samt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 537/2014 om särskilda krav avseende lagstadgad revision av företag av allmänt intresse och om upphävande av kommissionens beslut 2005/909/EG.

På kreditinstituts revisorer tillämpas inte 4 kap. 7 § 1 mom. 5 punkten i revisionslagen. En revisor ska emellertid underrätta Finansinspektionen om kredit som revisorn fått av kreditinstitutet eller ett företag inom samma koncern samt om borgensförbindelser, ansvarsförbindelser, säkerheter eller motsvarande förmåner som kreditinstitutet eller företaget har ställt eller beviljat till förmån för revisorn.

Vad som ovan i denna paragraf föreskrivs om revision av kreditinstitut och dess revisorer tillämpas också på revision av holdingföretag och deras revisorer.

Om en hållbarhetsrevisor för kreditinstitutet eller dess holdingföretag inte har valts i enlighet med revisionslagen, aktiebolagslagen, lagen om andelslag eller annan tillämplig lag, ska Finansinspektionen förordna en behörig hållbarhetsrevisor för det hållbarhetsrapporterande företaget. (21.12.2023/1254)

Av ett kreditinstituts och ett holdingföretags revisorer ska minst en vara en CGR-revisor eller en revisionssammanslutning, vars huvudansvariga revisor ska vara en CGR-revisor.

Finansinspektionen ska för kreditinstitut och deras holdingföretag förordna en revisor enligt 2 kap. 8 § i revisionslagen, 7 kap. 5 § i aktiebolagslagen och 7 kap. 5 § i lagen om andelslag samt förordna om särskild granskning enligt 7 kap. 7 § i aktiebolagslagen och 7 kap. 15 § i lagen om andelslag och granskare enligt 7 kap. 8 § i aktiebolagslagen och 7 kap. 16 § i lagen om andelslag. När det gäller förordnande av revisor och särskild granskare i de ovan angivna fallen ska i övrigt tillämpas revisionslagen, aktiebolagslagen och lagen om andelslag. Finansinspektionen ska dessutom förordna en behörig revisor för ett kreditinstitut och dess holdingföretag, om institutet eller företaget inte har en revisor som uppfyller de i 14 § i detta kapitel angivna kraven.

Ett kreditinstitut som tillhandahåller investeringstjänster ska minst en gång om året lämna Finansinspektionen ett revisorsyttrande och huruvida kreditinstitutets åtgärder vid förvaringen och hanteringen av kundmedel uppfyller de krav som föreskrivs i 9 kap. i lagen om investeringstjänster och i föreskrifter som meddelats med stöd av bestämmelserna i det kapitlet. (28.12.2017/1073)

För att trygga stabiliteten i inlåningsbankernas verksamhet kan bankerna höra till en säkerhetsfond.

En inlåningsbank som hör till en säkerhetsfond kan utträda ur fonden genom att skriftligen meddela fondens styrelse detta. Utträdet träder i kraft vid utgången av kalenderåret efter det kalenderår då anmälan gjordes.

Om en bank som utträtt ur en säkerhetsfond har fått understöd ur fonden under det år då utträdet skedde eller under de fem omedelbart föregående kalenderåren ska banken enligt vad som föreskrivs i fondens stadgar på anfordran av fonden återbetala understödet till fonden.

I en säkerhetsfonds stadgar ska anges

En säkerhetsfonds stadgar och ändringar i dem ska sändas till Finansinspektionen för kännedom så som Finansinspektionen närmare föreskriver.

En säkerhetsfond förvaltas av en delegation som utses av de inlåningsbanker som hör till fonden och av en styrelse som delegationen utser.

En säkerhetsfonds delegation kan bestämma att de inlåningsbanker som hör till fonden varje år ska betala en garantiavgift som räcker för att uppfylla fondens förpliktelser.

Garantiavgiften ska baseras på de risker som inlåningsbanken tar i sin verksamhet. Grunden för beräkning av garantiavgiften ska vara densamma för alla banker som hör till säkerhetsfonden. I fråga om inlåningsbanker som har olika företagsform kan grunderna för beräkning av avgiften dock skilja sig från varandra. Inlåningsbanker som har olika företagsform får dock inte grundlöst särbehandlas när beräkningsgrunden bestäms. De årliga garantiavgifterna till fonden kan utgöra högst 0,5 procent av de senast fastställda, sammanräknade balansomslutningarna för de banker som hör till fonden.

Säkerhetsfondens styrelse kan för viss tid befria en inlåningsbank från skyldigheten att betala garantiavgift.

En inlåningsbank som hör till en säkerhetsfond har inte rätt att kräva att bankens andel i fonden ska avskiljas för den själv eller att överlåta andelen till någon annan. Andelen får inte räknas som bankens medel.

Understödslån eller understöd av en säkerhetsfonds medel kan på de villkor som säkerhetsfonden bestämmer beviljas en inlåningsbank som hör till fonden, om den har råkat i sådana ekonomiska svårigheter att det för tryggande av dess verksamhet är behövligt att den beviljas understödslån eller understöd. En säkerhetsfond kan också på de villkor som den bestämmer ställa garantier för lån som tas av en inlåningsbank som hör till fonden eller teckna aktier eller andelar i banken, kapitallån som banken emitterat eller andra åtaganden som räknas in i bankens kapitalbas.

När en säkerhetsfond fattar stödbeslut enligt 1 mom. får den inte utan grundad anledning särbehandla inlåningsbanker som hör till fonden. Varje stödbeslut ska grunda sig på noggrann utredning av den stödtagande bankens finansiella situation.

En säkerhetsfond kan besluta att fondmedel ska överlåtas till Statens säkerhetsfond och i enlighet med 1 § i lagen om statens säkerhetsfond användas till stödåtgärder för en finländsk inlåningsbank.

Om en bank som avses i 1 mom. fusioneras med en annan bank, kan också den mottagande banken ges understödslån, kapitallån eller understöd.

Delegationen för en säkerhetsfond kan på förslag av styrelsen helt eller delvis avstå från att återkräva understödslån eller kapitallån, om ett återkrav är oskäligt mot den inlåningsbank som fått lånet. Säkerhetsfondens delegation och styrelse ska iaktta 7 § 2 mom. när de beslutar att ett understödslån eller kapitallån inte ska återkrävas.

Om en inlåningsbank som fått lån av en säkerhetsfond försätts i likvidation eller konkurs, får för återbetalning av understödslån eller kapitallån endast användas medel som återstår när bankens övriga åtaganden har fullgjorts.

En säkerhetsfond får inte uppta lån för sin verksamhet, om inte finansministeriet av särskilda skäl beviljar tillstånd för detta.

En säkerhetsfonds medel ska placeras på ett säkert sätt och så att fondens likviditet tryggas.

14 kap. har upphävts genom L 19.12.2014/1199 .

Utöver vad som föreskrivs någon annanstans i denna lag ska kreditinstitut iaktta god banksed.

Ett kreditinstitut ska i sin marknadsföring ge kunden all den information om de marknadsförda produkterna som kan ha betydelse för kundens beslut om dessa.

Ett kreditinstitut får inte i sin marknadsföring lämna osanna eller vilseledande upplysningar eller annars använda något förfarande som är otillbörligt från kundens synpunkt eller som strider mot god sed. Bestämmelser om förfaranden som från konsumentsynpunkt är otillbörliga eller strider mot god sed finns även i 2 kap. i konsumentskyddslagen (38/1978) .

Marknadsföring som inte innehåller den information som är relevant för kundens finansiella säkerhet ska alltid anses vara otillbörlig.

Ett kreditinstitut får inte i sin verksamhet använda avtalsvillkor som inte har samband med kreditinstitutets verksamhet eller som med hänsyn till innehållet, parternas ställning eller förhållandena ska anses vara oskäliga från kundens synpunkt. Ett avtalsvillkor ska alltid anses vara oskäligt, om förvärv eller bruk av produkter som faller utanför kreditinstitutets verksamhetsområde, enligt en helhetsbedömning ur kundens synvinkel på ett osakligt sätt påverkar kundens kreditmöjligheter, ett avtals giltighetstid eller övriga avtalsvillkor eller om kundens rätt att ingå avtal med någon annan näringsidkare begränsas.

Kreditinstitutet ska till Finansinspektionen lämna in avtalsvillkoren för de standardavtal som det använder i sin verksamhet.

I en inlåningsbanks firma ska ingå ordet "bank" eller en sammansättning där ordet "bank" ingår och bankens företagsform ska framgå av firman.

En inlåningsbank får inte i sin marknadsföring använda uppgifter om det skydd som insättningsgarantifonden garanterar för inlåning eller om annat motsvarande skydd eller om säkerhetsfondsskyddet på ett sätt som äventyrar stabiliteten på finansmarknaden eller insättarnas förtroende.

En inlåningsbank får i sin marknadsföring endast använda uppgifter om det skydd som insättningsgarantifonden garanterar för inlåning, om annat motsvarande skydd eller om det egna säkerhetsfondsskyddet.

3 mom. har upphävts genom L 29.3.2019/394 . (29.3.2019/394)

En inlåningsbank ska på ett jämlikt och icke-diskriminerande sätt tillhandahålla betalkonton, betaltjänster och elektroniska identifieringstjänster för den som är lagligen bosatt i en EES-stat. En inlåningsbank som tillhandahåller betaltjänster ska tillhandahålla ett betalkonto med grundläggande funktioner i euro, tillhörande betaltjänster och elektroniska identifieringstjänster för fysiska personer som är lagligen bosatta i en EES-stat, med iakttagande av denna paragraf samt 6 a och 6 b §. När inlåningsbanken tillhandahåller ett betalkonto med grundläggande funktioner, tillhörande betaltjänster och elektroniska identifieringstjänster ska den bemöta alla kunder på ett jämlikt och icke-diskriminerande sätt. Med kunder avses i denna paragraf samt i 6 a och 6 b § fysiska personer som huvudsakligen handlar för ändamål som faller utanför deras närings- eller yrkesverksamhet.

En inlåningsbank ska utan obefogat dröjsmål och senast inom tio bankdagar efter att ha tagit emot ansökan godkänna eller avslå en kunds ansökan om ett betalkonto med grundläggande funktioner. Inlåningsbanken får vägra att öppna ett betalkonto med grundläggande funktioner och att tillhandahålla betaltjänster i anslutning till kontot endast av skäl som anges i lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism (444/2017) och i lagen om uppfyllande av vissa förpliktelser som grundar sig på Finlands medlemskap i Förenta Nationerna och Europeiska unionen (659/1967) . (28.6.2017/448)

Kunden ska utan dröjsmål, skriftligen och avgiftsfritt underrättas om den exakta orsaken till vägran. Kunden ska dock inte underrättas, om det skulle strida mot den nationella säkerheten, den allmänna ordningen eller mot lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism. Inlåningsbanken ska ge kunden tillräcklig utredning om förfarandet för överklagande av avslagsbeslutet och om rätten att kontakta den behöriga myndigheten och det alternativa organet för tvistlösning samt tillhandahålla relevanta kontaktuppgifter. (28.6.2017/448)

En inlåningsbank ska ge kunderna avgiftsfri tillgång till lättillgänglig information och ge tillräcklig utredning om betalkonton med grundläggande funktioner och tillhörande betaltjänster, om elektroniska identifieringstjänster samt om avgifter och nyttjandevillkor.

En inlåningsbank ska ge allmänheten tillräcklig information om möjligheten att öppna betalkonton med grundläggande funktioner, om egenskaperna hos och villkoren för betalkonton med tillhörande betaltjänster, om elektroniska identifieringstjänster samt om de förfaranden som möjliggör anlitande av alternativa tvistlösningsförfaranden.

Följande tjänster ska vara knutna till sådana betalkonton med grundläggande funktioner som tillhandahålls av en inlåningsbank:

En inlåningsbank ska tillhandahålla tjänster som avses i 1 mom. i lika stor utsträckning som den redan tillhandahåller sådana tjänster för sina kunder som har någon annan typ av betalkonto än ett betalkonto med grundläggande funktioner. Inlåningsbanken får inte begränsa antalet transaktioner i fråga om tjänster eller elektroniska identifieringstjänster som avses i 1 mom. Om en inlåningsbank tillhandahåller sina övriga kunder tjänster för stark elektronisk autentisering ska den tillhandahålla sådana tjänster också för kunder som har betalkonton med grundläggande funktioner.

De avgifter som tas ut hos kunderna ska vara rimliga och motsvara inlåningsbankens faktiska kostnader för tjänsterna. Vid bedömningen av avgifternas rimlighet ska åtminstone beaktas den nationella inkomstnivån och de genomsnittliga avgifterna för betalkontotjänster.

På ramavtal om betalkonton med grundläggande funktioner tillämpas betaltjänstlagen (290/2010) , om inte något annat följer av denna paragraf.

En inlåningsbank får säga upp ett ramavtal om ett betalkonto med grundläggande funktioner endast om

Grunden för uppsägningen ska delges kunden skriftligen och avgiftsfritt senast två månader innan uppsägningen träder i kraft, om inte detta skulle strida mot den nationella säkerheten eller allmänna ordningen.

En inlåningsbank får häva ett ramavtal om ett betalkonto med grundläggande funktioner endast om

Inlåningsbanken ska i sitt meddelande om uppsägning eller hävning informera kunden om förfarandet för överklagande av uppsägningen eller hävningen och om kundens rätt att kontakta den behöriga myndigheten och det alternativa organet för tvistlösning samt tillhandahålla relevanta kontaktuppgifter.

En inlåningsbank ska underrätta Finansinspektionen om huruvida den tillhandahåller sådana betalkonton med grundläggande funktioner som avses i 6 och 6 a § samt om antalet öppnade betalkonton med grundläggande funktioner och om antalet avslag på ansökningar som avser sådana konton.

I lagen om Finansinspektionen föreskrivs om Finansinspektionens skyldighet att upprätthålla en webbplats för jämförelse av tjänsteleverantörers priser på sina betaltjänster.

På den jämförelsewebbplats som avses i 1 mom. ska det finnas åtminstone

Jämförelsewebbplatsen ska vara oberoende och ge exakt, uppdaterad och tillräckligt täckande information om betaltjänsterna och prissättningen av dem. Finansinspektionen upprätthåller på sina webbsidor en förteckning över jämförelsewebbplatser enligt denna paragraf.

Finansinspektionen kan som den som upprätthåller en jämförelsewebbplats hos tjänsteleverantörerna ta ut rimliga kostnader för att inrätta och upprätthålla webbplatsen. Användningen av webbplatsen ska vara avgiftsfri för konsumenterna.

Vid insättning av medel i en bank ska banken och den som öppnar kontot ingå ett avtal om insättningen. Identiteten hos den som öppnar kontot ska alltid kontrolleras och i avtalet ska antecknas tillräckliga uppgifter om den som öppnar kontot, om kontoinnehavaren och om vilka som har rätt att använda kontot.

Om ett särskilt bevis utfärdas över insättningen, ska detta ställas till viss man och kan endast transporteras på en namngiven person.

Om särskilda villkor tas in i det avtal som nämns i 1 mom. ska de även antecknas på beviset. Villkoren, med undantag för kontoinnehavarens förbehåll om rätten att förfoga över kontot, kan ändras eller återkallas endast med bankens samtycke.

En omyndig person som har fyllt 15 år kan själv med en inlåningsbank ingå inlåningsavtal om de medel som han eller hon enligt 25 § 1 mom. i lagen om förmyndarverksamhet (442/1999) eller på någon annan grund har rätt att förfoga över samt göra insättningar och uttag och även annars förfoga över insättningen. En intressebevakare kan emellertid med förmyndarmyndighetens samtycke överta förvaltningen av de insatta medlen, om den omyndiges intresse kräver det.

Om en insättning i en inlåningsbank har gjorts i en minst 15 år gammal omyndig persons namn på villkor att endast denne själv har rätt att lyfta medlen, förfogar den omyndige över de insatta medlen tillsammans med sin intressebevakare. Undantag från villkoret får dock göras med tillstånd av domstol.

När tio år har förflutit från utgången av det kalenderår då ett inlåningskonto i en inlåningsbank senast använts upphör inlåningsbankens skyldighet att betala ränta på de insatta medlen, om inte annat följer av kontovillkoren.

En inlåningsbank får inte med sin motfordran kvitta medel som finns på en privatpersons konto eller som anvisats bli betalda till privatpersonen och som enligt lag inte får utmätas. Före kvittningen ska banken reda ut om medlen kan utmätas. Kontoinnehavaren ska underrättas om ett kvittningsyrkande. En kvittning i strid med detta moment är ogiltig.

Om det inte är möjligt att utan oskäligt besvär reda ut om medlen är utmätningsbara får banken ändå kräva kvittning, om den i samband med kvittningsyrkandet skriftligen meddelar kontoinnehavaren att kvittningsrätten begränsats enligt 1 mom. och att kvittningen återgår enligt detta moment. Kvittningen återgår om kontoinnehavaren inom 14 dagar efter att ha fått kännedom om kvittningsyrkandet lägger fram utredning om att medlen inte är utmätningsbara. Om inte någon annan utredning kan läggas fram om tidpunkten för delfåendet av kvittningsyrkandet ska kontoinnehavaren anses ha fått del av detta den sjunde dagen efter att meddelandet om yrkandet avsändes. Kvittningen är ogiltig om kontoinnehavaren inte informeras enligt detta moment.

Vad som föreskrivs i 1 mom. gäller inte när kontoinnehavarens konto debiteras med stöd av dennes uttryckliga fullmakt. En sådan fullmakt kan kontoinnehavaren återkalla när som helst. Andra avtal som minskar kontoinnehavarens rättigheter enligt denna paragraf är ogiltiga.

Ett kreditinstitut får lämna konsumentkrediter där andelar i en sammanslutning som ger rätt att besitta en bostadslägenhet eller där en bostadsfastighet eller nyttjanderätten till en fastighet inklusive byggnader lämnas som säkerhet för krediten, upp till den maximala belåningsgraden enligt denna paragraf, om krediten är avsedd att användas för

Kreditbeloppet enligt 1 mom. får, då krediten beviljas, uppgå till högst 90 procent av det verkliga värdet av säkerheterna. Beloppet av en kredit för förvärv av en första bostad får dock, då krediten beviljas, uppgå till högst 95 procent av det verkliga värdet av säkerheterna. Som säkerhet enligt detta moment beaktas inte personborgen.

Finansinspektionen får i syfte att begränsa en exceptionell ökning av risker som hotar den finansiella stabiliteten besluta att sänka kreditens maximibelopp enligt 2 mom. med högst 10 procentenheter. Finansinspektionen får också begränsa användningen av andra säkerheter än realsäkerheter för beräkning av belåningsgraden, om det behövs för hantering av riskerna enligt detta moment. Finansinspektionen ska åtminstone årligen besluta huruvida beslut som har fattats med stöd av detta moment ska ändras eller huruvida giltighetstiden ska förlängas. Finansinspektionen ska på sina webbsidor informera om principerna för tillämpningen av detta moment. På beredningen av beslutet ska tillämpas 10 kap. 4 § om beredning av beslut om kontracykliska buffertkrav, med undantag av tidsfristen enligt 2 mom. i den paragrafen.

Beslut om sänkning av belåningsgraden enligt denna paragraf träder i kraft tre månader efter det att det fattades eller vid en senare tidpunkt som Finansinspektionen bestämmer.

Finansinspektionen får meddela föreskrifter om hur de säkerheter som avses i denna paragraf och deras verkliga värde ska bestämmas och om sådana särskilda situationer där ett kreditinstitut får avvika från begränsningarna enligt 2 mom.

Ett kreditinstitut får i den byggnadsfas som avses i 1 kap. 5 § i lagen om bostadsköp (843/1994) bevilja bostadsaktiebolag kredit till högst ett belopp som motsvarar 60 procent av det skuldfria priset för de bostadsaktier som saluförs.

Avtal om krediter som avses i 1 mom. får inte innehålla villkor enligt vilka inga regelbundna amorteringar betalas på skuldkapitalet under de fem första åren från det att byggnadsfasen har avslutats på det sätt som avses i 1 kap. 5 § 2 mom. i lagen om bostadsköp. I kreditavtalet får det dock avtalas om

Dessutom får återbetalningstiden för i 1 mom. avsedda krediter vara högst 30 år från den dag krediten lyfts eller, om krediten lyfts i rater, från den sista raten, dock högst 30 år från det att byggnadsfasen avslutats. Kreditinstitutet får dock i 10 procent av det totala beloppet av den kreditgivning som hänför sig till krediter till bostadssammanslutningar under varje kvartal avvika från den maximala återbetalningstiden. I fråga om medlemskreditinstitut som hör till en i lagen om en sammanslutning av inlåningsbanker avsedd sammanslutning räknas procentandelen ut på sammanslutningsnivå.

Vad som i denna paragraf föreskrivs om bostadsaktiebolag och bostadsaktier gäller även andra bostadssammanslutningar och andra sådana andelar i en sammanslutning som ger rätt att besitta en bostadslägenhet.

Kreditinstituts konsumentkreditgivning ska ha sunda och på förhand skriftligt definierade kriterier som inte uppenbarligen äventyrar konsumenternas solvens. Den affärsmodell som kreditinstitutet tillämpar vid kreditgivning får inte enligt en helhetsbedömning leda till att krediter beviljas sådana konsumenter vars insolvensrisk är oskäligt hög. Kreditinstitutet ska bevara kriterierna för kreditgivning i minst tio år från utgången av det kalenderår då de senast tillämpades.

Kreditinstitutet ska ha ett system för riskklassificering med vilket det pålitligt kan följa och bedöma insolvensrisker vid konsumentkreditgivning.

Kreditinstitutet ska till Finansinspektionen lämna för tillsynen behövliga uppgifter om sådana betalningsdröjsmål, oreglerade fordringar och realiserade kreditförluster som hänför sig till krediter som kreditinstitutet beviljat samt om de riskklassificeringar som använts vid tidpunkten för beviljande av kredit, om inte Finansinspektionen med stöd av annan lagstiftning får dessa uppgifter i en för tillsynen tillräcklig omfattning. Uppgifterna ska lämnas regelbundet, dock minst årligen, samt på särskild begäran av Finansinspektionen.

Finansinspektionen får utfärda närmare föreskrifter

Ett kreditinstitut får inte utan samtycke av säkerhetens ägare vidarepantsätta en säkerhet som har överlåtits till kreditinstitutet.

Ett kreditinstituts personal och personer som på annat sätt agerar för kreditinstitutets räkning och som deltar i lämnande av krediter som omfattas av tillämpningsområdet för 7 a kap. i konsumentskyddslagen ska ha tillräcklig kunskap och kompetens i fråga om kreditverksamhet med beaktande av de krav som anges i bilaga III till Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/17/EU om konsumentkreditavtal som avser bostadsfastighet och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2013/36/EU och förordning (EU) nr 1093/2010 ( direktivet om bostadskrediter ). Även de personer under vars direkta ledning och tillsyn ovan avsedda personer agerar ska ha motsvarande kunskap och kompetens. Närmare bestämmelser om vilken kunskap och kompetens som fordras utfärdas genom förordning av statsrådet.

Om bostadsegendom som avses i 7 a kap. 3 § 1 mom. 1 punkten i konsumentskyddslagen värderas i samband med lämnande av en konsumentkredit som omfattas av tillämpningsområdet för det kapitlet, ska värderaren ha tillräcklig yrkesskicklighet för värderingsuppdraget.

Beslut som gäller utlåning och därmed jämförbar annan finansiering till en fysisk person, ett företag eller en stiftelse som hör till ett kreditinstituts närmaste krets och beslut om placering i företag som hör till den närmaste kretsen samt de allmänna villkoren för sådan utlåning och sådana placeringar ska godkännas i kreditinstitutets styrelse. På villkoren för i denna paragraf avsedda andra affärstransaktioner än sedvanliga personalkrediter tillämpas 5 kap. 15 § 3 mom.

Till ett kreditinstituts närmaste krets hör

Trots vad som föreskrivs i 2 mom. 4 punkten tillämpas på medlemmarna i kreditinstitutets förvaltningsråd vad som i 2 mom. föreskrivs om styrelsemedlemmarna, om uppgifter som enligt denna lag ankommer på styrelsen har överförts på förvaltningsrådet i kreditinstitutets bolagsordning eller stadgar.

Kreditinstitutet ska föra en förteckning över de fysiska personer, företag och stiftelser som avses i 2 mom. Uppgifterna i förteckningen och förändringar i dem samt de beslut eller villkor som gäller krediter som beviljats fysiska personer, företag och stiftelser som räknas upp i förteckningen samt placeringar i företag och som avses i 1 mom. ska anmälas till Finansinspektionen då Finansinspektionen kräver det. Skyldigheten att föra en förteckning enligt detta moment tillämpas inte på ett kreditinstitut som inte beviljar krediter till dem som avses i 2 mom. eller placerar i företag som hör till den närmaste kretsen.

Vad som i denna paragraf föreskrivs om utlåning ska på motsvarande sätt tillämpas på ställande av borgen eller annan säkerhet för betalningen av en kredit som någon annan beviljat.

Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om registreringen av beslut som avses i 1 mom. och om den förteckning som avses i 4 mom. och om rapporteringen till Finansinspektionen av uppgifter som avses i det momentet. Finansinspektionen får dessutom meddela närmare föreskrifter om när ett i 2 mom. 1 punkten avsett företag anses vara av liten betydelse när det gäller hela koncernen.

Den som i egenskap av medlem eller suppleant i ett organ inom ett kreditinstitut eller företag inom samma finansiella företagsgrupp, inom en sammanslutning av kreditinstitut eller inom företag som kreditinstitutet anlitar som ombud eller inom något annat företag som agerar för kreditinstitutets räkning eller i egenskap av anställd hos dessa eller vid utförande av någon uppgift på uppdrag av dem har fått kännedom om den ekonomiska situationen hos någon av kreditinstitutets kunder eller hos kunder till företag som tillhör samma finansiella företagsgrupp eller samma konglomerat enligt lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat som kreditinstitutet eller hos någon annan person med anknytning till kreditinstitutets eller företagets verksamhet eller om någons personliga förhållanden eller om en företagshemlighet, är skyldig att hemlighålla saken, om inte den till vars förmån tystnadsplikten har föreskrivits ger sitt samtycke till att saken röjs. Sekretessbelagda uppgifter får inte heller lämnas till bolagsstämma, principalmöte, andelsstämma eller fullmäktige eller till en hypoteksförenings stämma eller till aktieinnehavare eller medlemmar som deltar i stämman eller mötet. (10.8.2018/628)

Kreditinstitut och företag som hör till samma finansiella företagsgrupp är skyldiga att lämna upplysningar som avses i 1 mom. till åklagar- eller förundersökningsmyndigheterna för utredning av brott samt till andra myndigheter som enligt lag har rätt att få sådana upplysningar.

Ett kreditinstitut har rätt att lämna information som avses i 1 mom. till en sådan börs, en sådan marknadsplatsoperatör som ordnar multilateral handel och en sådan marknadsplatsoperatör som ordnar organiserad handel som avses i lagen om handel med finansiella instrument, om informationen är nödvändig för att trygga den tillsynsuppgift eller skyldighet att bevara information som ålagts dem. Ett kreditinstitut har samma rätt att lämna information till en i 3 kap. 1 § i lagen om handel med finansiella instrument avsedd marknadsoperatör som motsvarar en börs och är verksam i en annan EES-stat. (28.12.2017/1073)

Trots vad som föreskrivs i 1 mom. har ett kreditinstitut rätt att bedriva sådan kreditupplysningsverksamhet som normalt hör till dess affärsverksamhet.

Vad som föreskrivs i 7 kap. 14 § i lagen om andelslag gäller inte kreditinstitut eller företag som hör till samma finansiella företagsgrupp som kreditinstitutet.

Om inte något annat följer av allmänna dataskyddsförordningen, har ett kreditinstitut och ett företag som hör till samma finansiella företagsgrupp som detta rätt att trots tystnadsplikten enligt 14 §

Vad som föreskrivs i 1 mom. 1 punkten tillämpas också på andelsbankernas och sparbankernas centrala finansiella institut.

I de situationer som avses i 1 mom. 1–4 och 6 punkten får endast sådana uppgifter som är nödvändiga för att sköta uppgifterna i fråga utlämnas, och om mottagaren omfattas av i denna lag föreskriven eller motsvarande tystnadsplikt.

Vad som i 1 mom. 1, 2 och 4–6 punkten föreskrivs om utlämnande av uppgifter gäller inte utlämnande av uppgifter som avses i artiklarna 9.1 och 10 i allmänna dataskyddsförordningen.

16 § har upphävts genom L 29.3.2019/394 .

17 § har upphävts genom L 29.3.2019/394 .

Ett kreditinstitut och ett företag som hör till kreditinstitutets finansiella företagsgrupp ska ha kännedom om sina kunder. Ett kreditinstitut och ett företag som hör till dess finansiella företagsgrupp ska dessutom känna till kundens verkliga förmånstagare och den person som handlar för kundens räkning, samt vid behov kontrollera dennes identitet. Ett kreditinstitut och ett företag som hör till dess finansiella företagsgrupp får inte tillhandahålla sina kunder anonyma konton eller bankfack. När skyldigheterna enligt detta moment fullgörs kan de system som avses i 2 mom. nyttiggöras. (1.6.2018/405)

Ett kreditinstitut och ett företag som hör till dess finansiella företagsgrupp ska ha tillräckliga riskhanteringssystem för att bedöma de risker som kunderna medför för dess verksamhet.

I fråga om kundkontroll gäller dessutom vad som föreskrivs i lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism. (28.6.2017/448)

Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om de tillvägagångssätt som ska iakttas vid kundkontroll enligt 1 mom. och om den riskhantering som avses i 2 mom.

Kreditinstitut och finansiella institut får behandla uppgifter om personuppgifter som hänför sig till anmärkningar om kunder och föra register över dem ( kundanmärkningsregister ) i den utsträckning som är nödvändig för att förhindra och utreda störningar, brott eller överträdelser som riktas direkt mot deras verksamhet.

I kundanmärkningsregistret får följande uppgifter antecknas:

Ett kreditinstitut eller finansiellt institut får inte göra en anteckning i kundanmärkningsregistret förrän det misstänkta brottet eller överträdelsen har anmälts till förundersökningsmyndigheten eller åklagaren eller en fordran som har förfallit till betalning har varit obetald i mer än 60 dagar från förfallodagen. Anteckning i registret ska göras inom ett år från det att

Uppgifterna om ett brott ska avföras ur kundanmärkningsregistret omedelbart efter det att den registrerade genom underrättens dom har konstaterats vara oskyldig, straffprocessen har lagts ner eller om en högre rättsinstans har friat den person som dömts av den lägre rättsinstansen. Kreditinstitutet eller det finansiella institutet kan registrera uppgifterna på nytt, om en högre rättsinstans dömer en person som den lägre instansen har friat.

Uppgifterna ska avföras ur kundanmärkningsregistret senast fem år efter det att en uppgift om brottet i fråga registrerades första gången. En uppgift om en betalningsstörning ska avföras senast när det har gått två år sedan betalningen gjordes.

Den registrerade ska underrättas om användningen av uppgifterna för beslutsfattande, om avslag på en ansökan om kredit eller något annat för den registrerade negativt beslut beror på uppgifter i kundanmärkningsregistret.

Vad som i denna paragraf föreskrivs om kreditinstitut tillämpas också på företag som hör till samma finansiella företagsgrupp som ett kreditinstitut.

Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om betalkonton med grundläggande funktioner enligt 6 och 6 a § samt om kontonas egenskaper och de tjänster som tillhandahålls, om rapportering om betalkonton med grundläggande funktioner enligt 6 c § samt om jämförelsewebbplatsens information och egenskaper enligt 6 d § 2 och 3 mom.

Ett kreditinstitut ska tillhandahålla konsumenterna kontobytestjänster.

Ett kreditinstitut ska ge konsumenterna tillgång till information om åtminstone

Kreditinstitutet ska göra information som avses i 1 mom. tillgänglig avgiftsfritt på papper eller på ett annat varaktigt medium i alla de av kreditinstitutets lokaler som är tillgängliga för konsumenter och på sina webbsidor.

Konsumenterna ska avgiftsfritt från det överförande och det mottagande kreditinstitutet få uppgifter om befintliga permanenta uppdrag, direktdebiteringar, direktbetalningsfullmakter och elektroniska fakturor. Ett överförande kreditinstitut får inte debitera ett mottagande kreditinstitut eller en konsument för information som avses i 3 § 1 mom. 1 punkten eller för avslutande av ett konto. Debiteringen för andra tjänster som anknyter till kontobytestjänsten ska vara rimlig och motsvara kreditinstitutets kostnader.

Ett kreditinstitut ska utan dröjsmål ersätta ekonomisk skada som orsakas konsumenten och som direkt beror på att kreditinstitutet försummar sina skyldigheter i anslutning till en kontobytestjänst enligt detta kapitel. Skadeståndsskyldighet föreligger dock inte om kreditinstitutet kan åberopa osedvanliga eller oförutsägbara omständigheter som det inte skulle ha kunnat inverka på och vars konsekvenser hade varit omöjliga att undvika ens med iakttagande av yttersta omsorg.

Det mottagande kreditinstitutet ska inom två bankdagar efter att ha mottagit konsumentens fullmakt be det överförande kreditinstitutet att

Det mottagande kreditinstitutet ska ge det överförande kreditinstitutet tillräcklig information om konsumentens konton som förvaltas av det mottagande kreditinstitutet och om konsumentens elektroniska fakturaadress, för överföring av elektroniska fakturor och kontosaldot enligt 1 mom. 4 punkten.

Det mottagande kreditinstitutet ska inom fem bankdagar från att ha fått den information som avses i 1 mom.

Den utsatta dag som anges i den fullmakt som konsumenten utfärdat då åtgärder börjar vidtas i fråga om de permanenta uppdrag, direktdebiteringar, direktbetalningar och elektroniska fakturor som avses i 3 mom. 1 punkten, får infalla tidigast sex bankdagar efter den dag då det mottagande kreditinstitutet får den information som avses i 1 mom. 1 punkten.

Om konsumenten själv översänder den information som avses i 3 mom. 3 och 4 punkten till betalarna samt till dem som direktdebiterar och fakturerar elektroniskt, ska det mottagande kreditinstitutet inom den tid som nämns i 3 mom. sända konsumenten ett standardbrev med detaljerade uppgifter om betalkontot, elektroniska fakturaadressen och den utsatta dag som anges i fullmakten.

Det överförande kreditinstitutet ska inom fem bankdagar överföra den information som avses i 3 § och utföra åtgärderna den utsatta dag som anges i den fullmakt som konsumenten utfärdat.

Användningen av de till kontot anslutna betalningsinstrumenten får inte blockeras före den utsatta dag som nämns i den fullmakt som konsumenten utfärdat. Om det på grund av konsumentens obetalda förbindelser inte är möjligt att avsluta betalkontot ska konsumenten utan obefogat dröjsmål underrättas om detta.

Det överförande kreditinstitutet ska på begäran av en konsument

Den dag som satts ut av konsumenten för åtgärder som avses i 1 mom. får infalla tidigast sex bankdagar efter den dag då det överförande kreditinstitutet får begäran. Om det på grund av konsumentens obetalda förbindelser inte är möjligt att avsluta betalkontot ska konsumenten utan obefogat dröjsmål underrättas om detta.

Ett kreditinstitut ska underrätta Finansinspektionen om antalet inom kontobytestjänsten överförda konton och avslagna ansökningar om överföring.

Kreditinstituten ska säkerställa att enskilda meningsskiljaktigheter mellan konsumenter och kreditinstitut om jämförbarheten och öppenheten i fråga om avgifter för tjänster, om konton med grundläggande funktioner eller tillhörande tjänster, om elektroniska identifieringstjänster och om kontobytestjänster kan hänskjutas till ett oavhängigt organ som ger rekommendationer till avgöranden. Organets stadgar ska trygga en opartisk, öppen, effektiv och rättvis behandling av meningsskiljaktigheter.

Inlåningsbankerna ska informera konsumenterna om förfarandet för att till ett alternativt tvistlösningsorgan hänskjuta bankens beslut att avslå ansökningar om betalkonton med grundläggande funktioner eller om uppsägning eller hävning av sådana betalkonton.

Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om rapportering enligt 6 § om kontobytestjänst.

Ett utländskt EES-kreditinstitut, ett finansinstitut som beviljats koncession i en annan EES-stat ( utländskt EES-finansinstitut ) och ett dotterföretag till ett sådant finansiellt institut får etablera en filial i Finland eller annars i Finland tillhandahålla sådana tjänster som avses i 5 kap. 1 § som ingår i dess koncession.

Det som i detta kapitel föreskrivs om utländska EES-kreditinstitut gäller också utländska EES-finansinstitut och dotterföretag till sådana finansiella institut.

Ett utländskt EES-kreditinstitut får etablera filial i Finland efter att tillsynsmyndigheten i kreditinstitutets hemstat har gjort en anmälan om detta till Finansinspektionen.

Anmälan ska innehålla tillräckliga uppgifter om den planerade filialens driftställe, affärsverksamhet och förvaltning samt om dess ansvariga personer, varav en ska utses till direktör för filialen.

I anmälan ska också nämnas de koncessionsenliga tjänster som avses i 1 § som kreditinstitutet tillhandahåller, kapitalbas och kapitaltäckning och det garantisystem som skyddar filialens insättares fordringar och hur täckande systemet är.

Ett utländskt EES-kreditinstitut ska skriftligen underrätta Finansinspektionen om ändringar i de uppgifter som avses i 2 mom. minst en månad innan ändringarna genomförs. Finansinspektionen kan till följd av planerade ändringar ändra föreskrifterna och villkoren i den anmälan som avses i 59 § i lagen om Finansinspektionen.

En filial får inleda sin verksamhet när det utländska EES-kreditinstitutet har fått en anmälan som avses i 59 § i lagen om Finansinspektionen eller, om Finansinspektionen inte har gjort anmälan inom den tid som föreskrivs i den paragrafen, då tidsfristen för behandling av anmälan har gått ut.

I 61 § i lagen om Finansinspektionen föreskrivs det om Finansinspektionens rätt att helt eller delvis förbjuda en filial att fortsätta med sin verksamhet.

Tredjeländers kreditinstitut får via sina filialer i Finland tillhandahålla sådana tjänster som avses i 5 kap. 1 § och omfattas av den koncession som de beviljats enligt 2 §.

Tredjeländers kreditinstitut får dessutom öppna representationer i Finland.

Tredjeländers kreditinstitut får på de villkor som anges i 5 kap. 7 § 2 och 3 mom. i lagen om investeringstjänster i Finland tillhandahålla investeringstjänster eller bedriva investeringsverksamhet samt tillhandahålla sidotjänster utan att etablera en filial.

Tredjeländers kreditinstitut som planerar kreditinstitutsverksamhet i Finland ska hos Finansinspektionen ansöka om koncession för filialetablering i Finland. Yttranden om ansökan ska begäras från Finlands Bank samt från insättningsgarantifonden, om kreditinstitutet tar emot inlåning, och från ersättningsfonden för investerarskydd, om kreditinstitutet tillhandahåller investeringstjänster.

Till ansökan ska fogas följande utredningar om kreditinstitutet:

Till ansökan ska dessutom fogas behövliga utredningar om hur filialens förvaltning och verksamhet har organiserats, förfarandena för identifiering av kunder och förhindrande av penningtvätt och terrorism, om filialledningens kompetens och tillförlitlighet och om de tillgångar som står till filialens förfogande i Finland.

Genom förordning av finansministeriet får utfärdas bestämmelser om de kontaktuppgifter som ska uppges i ansökan och närmare bestämmelser om de utredningar som ska fogas till ansökan.

Finansinspektionen ska bevilja koncession om

Finansinspektionen ska besluta om koncessionen inom sex månader efter att ha mottagit ansökan eller, om ansökan är bristfällig, efter att sökanden har lämnat in de för avgörandet behövliga handlingarna och utredningarna. Koncessionsbeslutet ska dock alltid fattas inom 12 månader efter mottagandet av ansökan.

Finansinspektionen får, efter att ha hört sökanden, förena koncessionen med sådana begränsningar och villkor för filialens verksamhet som är nödvändiga för tillsynen. Efter att koncessionen har beviljats kan Finansinspektionen på ansökan ändra koncessionsvillkoren.

Om koncessionsbeslutet inte har meddelats inom den tid som föreskrivs i 2 mom. får sökanden anföra besvär. Besvären anförs och behandlas på samma sätt som vid besvär som gäller avslag på ansökan. Sådana besvär får anföras till dess att beslut har meddelats. Om beslutet meddelas efter att besvär anförts, ska Finansinspektionen underrätta besvärsmyndigheten om beslutet. Bestämmelser om anförande av besvär och om behandlingen av dem finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. (17.1.2020/26)

Finansinspektionen ska lämna Europeiska bankmyndigheten, Verket för finansiell stabilitet, insättningsgarantifonden och, om filialen tillhandahåller investeringstjänster, ersättningsfonden för investerarskydd, följande uppgifter om filialer till tredjelands kreditinstitut:

(26.3.2021/233)

I 26 och 27 § i lagen om Finansinspektionen föreskrivs om återkallande av koncessionen för en filial och om begränsning av filialens verksamhet. Dessutom ska Finansinspektionen utan dröjsmål återkalla koncessionen för en filial till ett tredjelands kreditinstitut då motsvarande myndighet i hemstaten har återkallat kreditinstitutets koncession.

En anmälan om återkallandet av koncessionen ska göras till Europeiska kommissionen, Europeiska bankmyndigheten, Europeiska bankkommittén och insättningsgarantifonden samt till ersättningsfonden för investerarskydd, om kreditinstitutet från tredjeland är medlem i fonden.

Då Finansinspektionen återkallar koncessionen för en filial, ska filialens verksamhet omedelbart avslutas. Det som föreskrivs om tillsynen över filialer någon annanstans i lag ska tillämpas på tillsynen över filialen efter att den avslutat sin verksamhet, tills en anmälan som avses i 2 mom. har gjorts och filialens inlåning har betalats till insättarna.

Ett utländskt kreditinstitut ska utan dröjsmål efter det att verksamheten vid dess filial har avslutats underrätta de av sina borgenärer och gäldenärer vars fordringar eller skulder grundar sig på avtal som ingåtts genom förmedling av filialen, hur gäldenärerna kan fullfölja sina avtalsenliga förpliktelser och hur borgenärerna kan få betalning för sina förfallna fordringar efter det att verksamheten har avslutats. Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om förfarandet enligt detta moment.

Det som föreskrivs i denna paragraf tillämpas också på begränsning av verksamheten vid en filial med stöd av 4 § i detta kapitel eller 27 § i lagen om Finansinspektionen.

Om ett tredjelands kreditinstitut planerar att öppna en representation i Finland ska den anmäla detta till Finansinspektionen. Av anmälan ska framgå representationens adress, vem som ansvarar för representationens verksamhet samt verksamhetens art och omfattning. Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om den information som avses i detta moment och om anmälningsförfarandet.

Representationen får inte bedriva verksamhet som avses i 5 kap. 1 §.

Representationen kan inleda sin verksamhet när en anmälan enligt 1 mom. har gjorts.

Finansinspektionen kan förbjuda en representation att fortsätta sin verksamhet i Finland, om en anmälan enligt 6 § inte har gjorts eller om anmälan är felaktig eller bristfällig eller om det i representationens verksamhet har förekommit väsentliga överträdelser av bestämmelser eller föreskrifter om finansmarknaden.

På kreditinstitut från tredjeland som avser att via en filial tillhandahålla investeringstjänster eller bedriva investeringsverksamhet i Finland tillämpas i stället för det som föreskrivs i detta kapitel det som föreskrivs i lagen om investeringstjänster och i avdelning VIII i EU:s förordning om marknader för finansiella instrument.

Bestämmelser om tillämpningen av lagen om investeringstjänster på utländska EES-kreditinstitut som tillhandahåller investeringstjänster eller bedriver investeringsverksamhet finns i 1 kap. 5 § 2–5 mom. och 8 § 2 mom. i lagen om investeringstjänster.

Bestämmelser om tillämpning av lagen om investeringstjänster på tredjeländers kreditinstitut som tillhandahåller investeringstjänster eller bedriver investeringsverksamhet finns i 1 kap. 7 § och 8 § 3 mom. i lagen om investeringstjänster.

Bestämmelser om utländska kreditinstituts filialers medlemskap i ersättningsfonden för investerarskydd finns i 11 kap. 18–25 § i lagen om investeringstjänster.

Ett utländskt kreditinstitut får inte i sin verksamhet i Finland ta så stora risker att de äventyrar filialens insättares intressen. En filial ska ha tillräckliga riskkontrollsystem i förhållande till sin verksamhet.

Ett utländskt kreditinstituts filials likviditet ska vara tillräckligt väl tryggad med hänsyn till dess verksamhet. Ett kreditinstitut från tredjeland ska dessutom i Finland kontinuerligt ha tillgångar på minst fem miljoner euro för filialens verksamhet. Kreditinstitutet ska se till att filialen klarar av att fullfölja alla sina betalningsförpliktelser vid rätt tidpunkt. Kreditinstitutet ska på begäran av Finansinspektionen presentera de allmänna principer för hantering av likviditeten som godkänts av kreditinstitutets styrelse eller motsvarande organ. Av principerna ska det även framgå hur tillsynen över filialens likviditet och över de risker som hänför sig till likviditeten har ordnats med hänsyn till arten och omfattningen av filialens affärsverksamhet.

Finansinspektionen utövar tillsyn över likviditeten och marknadsriskerna hos filialer till utländska EES-kreditinstitut, i samarbete med tillsynsmyndigheterna i kreditinstitutets hemstat.

Filialen ska ha sådana kundinformationssystem som är tillräckliga med avseende på dess verksamhet, så att filialen kontinuerligt kan ge sina kunder sådan information om kundrelationen som krävs enligt lag och avtal.

På filialer till tredjeländers kreditinstitut ska tillämpas vad som i 5 kap. 10 och 11 § föreskrivs om förutsättningar för utläggande av kreditinstitutsverksamhet på entreprenad.

Finansinspektionen meddelar närmare föreskrifter om beräkning om de krav som föreskrivs i 2 mom.

Vad som i 5 kap. 16 § 1 och 3 mom. och 17 § föreskrivs om beredskap för undantagsförhållanden och ersättning för beredskapsrelaterade kostnader gäller också filialer till utländska kreditinstitut. Vad som i 5 kap. 16 § 2 mom. föreskrivs om skyldigheten att upprätthålla beredskap att använda system som är avsedda att trygga försörjningsberedskapen gäller sådana betydande filialer som avses i 59 a § i lagen om Finansinspektionen. (8.7.2022/667)

Bestämmelserna i 1 mom. gäller inte filialer till utländska EES-kreditinstitut till den del filialen med stöd av lagstiftningen i kreditinstitutets hemstat har säkerställt att dess uppgifter under undantagsförhållanden sköts i överensstämmelse med 1 mom. och presenterat en tillräcklig utredning om detta för Finansinspektionen.

På utländska kreditinstituts filialer och på utländska kreditinstitut som inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster tillhandahåller i 5 kap. 1 § avsedda tjänster i Finland ska, om inte något annat följer av lag, tillämpas 1 kap. 9 §, 15 kap. 1–3, 5, 6, 6 a–6 d, 7–11, 11 a, 11 b, 12 och 12 a § samt 15 a kap. 1–7 §. På ovan avsedda kreditinstitut som tillhandahåller tjänster inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster, tillämpas dock inte punkt 1 led a, d, och g–i i bilaga III till direktivet om bostadskrediter. (16.2.2023/183)

Då denna lag tillämpas på utländska kreditinstitut, betraktas som inlåning också sådana på konto registrerade återbetalbara medel som tagits emot från allmänheten och som ska ersättas inom ramen för ett utländskt insättningsgarantisystem.

Ett utländskt kreditinstitut ska i sin marknadsföring uppge sitt namn och sin hemstat.

På tystnadsplikten, rätten att lämna upplysningar och brott mot tystnadsplikten när det gäller anställda vid utländska kreditinstituts filialer och representationer samt på kundkontroll och utövande av representationers kreditupplysningsverksamhet tillämpas 15 kap. 14–18 § och 21 kap. 4 §. På rätten att behandla personuppgifter som hänför sig till anmärkningar mot kunder och missbruk när det gäller utländska kreditinstituts filialer tillämpas dessutom 15 kap. 18 a §. (29.3.2019/394)

Filialer och representationer har trots 1 mom. rätt att ge myndigheter eller andra tillsynsansvariga i det kreditinstituts hemstat som de företräder och kreditinstitutets revisorer den information som ska lämnas i enlighet med vad som föreskrivs eller på behörigt sätt bestäms.

En filial till ett utländskt kreditinstitut ska offentliggöra kreditinstitutets bokslut och koncernbokslut, verksamhetsberättelse och koncernens verksamhetsberättelse samt revisorernas utlåtanden om dem. De ska publiceras på finska eller svenska, om inte Finansinspektionen av särskilda skäl beviljar tillstånd att de offentliggörs på något annat språk.

Utöver bokslutsuppgifterna har Finlands Bank rätt att för fullgörande av sin uppgift få motsvarande uppgifter av utländska kreditinstituts filialer som de har rätt att få av kreditinstitut som har fått koncession i Finland. Finansinspektionens rätt att få information regleras i lagen om Finansinspektionen.

En filial till ett tredjelands kreditinstitut ska dock, om Finansinspektionen så bestämmer, åtminstone årligen lämna Finansinspektionen följande information:

(26.3.2021/233)

Anmälningar om utländska kreditinstituts filialer ska lämnas till handelsregistret. Bestämmelser om hur anmälan ska göras finns i handelsregisterlagen (564/2023) . (23.3.2023/590)

Trots vad som föreskrivs om firma någon annanstans i lag, kan ett utländskt EES-kreditinstitut i Finland bedriva verksamhet under samma firma som i sin hemstat.

Patent- och registerstyrelsen kan kräva att firman förses med ett förtydligande tillägg, om den inte klart skiljer sig från firmor med bättre företrädesrätt eller om det finns risk för att firman förväxlas med en firma eller ett varumärke som någon annan redan har ensamrätt till i Finland.

För verksamheten vid ett utländskt kreditinstituts filial svarar filialens direktör, som också företräder kreditinstitutet i rättsförhållanden som gäller filialens verksamhet.

En juridisk person eller en minderårig eller en person för vilken en intressebevakare har förordnats, vars handlingsbehörighet har begränsats eller som är försatt i konkurs får inte vara direktör för en filial. I lagen om näringsförbud (1059/1985) föreskrivs om näringsförbuds inverkan på behörigheten.

På direktörer för filialer till tredjeländers kreditinstitut ska tillämpas vad som i 7 kap. föreskrivs om kreditinstituts verkställande direktör och verkställande ledning.

Direktörer för filialer till tredjeländers kreditinstitut och andra som har rätt att teckna filialens firma ska vara bosatta i Finland, om inte Finansinspektionen beviljar undantag från denna skyldighet.

Stämningar och andra delgivningar anses ha tillställts ett utländskt kreditinstitut när de har delgetts en person som ensam eller tillsammans med någon annan har rätt att företräda kreditinstitutet.

Om ingen av det utländska kreditinstitutets företrädare som avses i 1 mom. är antecknad i handelsregistret, kan delgivningen ske genom att handlingarna överlämnas till någon av kreditinstitutets anställda eller, om en sådan person inte påträffas, till polismyndigheten på den ort där kreditinstitutets filial är belägen, med iakttagande av vad som dessutom föreskrivs i 11 kap. 7 § 2–4 mom. i rättegångsbalken.

Direktören för ett utländskt kreditinstituts filial är skyldig att ersätta skada som han eller hon i sin verksamhet uppsåtligen eller av vårdslöshet har orsakat filialens kunder eller andra, genom att bryta mot denna lag eller andra bestämmelser om filialens verksamhet.

I fråga om jämkning av skadestånd och skadeståndsansvarets fördelning mellan två eller flera ersättningsskyldiga iakttas 2 och 6 kap. i skadeståndslagen (412/1974) .

Om ett tredjelands kreditinstitut inte i enlighet med inlåningsavtalet har betalat en insättares förfallna och ostridiga tillgodohavanden som registrerats på ett konto i en finländsk filial till ett tredjelands kreditinstitut, kan insättaren anmäla saken till Finansinspektionen.

Efter att ha fått en anmälan som avses i 1 mom. ska Finansinspektionen utan dröjsmål framställa krav på ersättning för inlåningen hos den behöriga utländska insättningsgarantifonden eller någon annan myndighet som ansvarar för insättningsgarantin. Finansinspektionen har rätt att föra talan på de i 1 mom. avsedda insättarnas vägnar mot den insättningsgarantifond eller någon annan utländsk myndighet som avses i detta moment.

I detta kapitel avses med

Ett beslut som fattats enligt lagstiftningen i ett utländskt EES-kreditinstituts hemstat om att inleda omstruktureringsåtgärder eller likvidationsförfarande som gäller kreditinstitutet ska tillämpas också på kreditinstitutets filial i Finland.

Om finansministeriet, Finlands Bank eller Finansinspektionen anser att en omstruktureringsåtgärd som gäller ett utländskt EES-kreditinstituts filial bör inledas, ska de underrätta tillsynsmyndigheten i kreditinstitutets hemstat om detta. Underrättelsen ska delges av Finansinspektionen.

Utnämningen av en rekonstruktör eller förvaltare för ett utländskt EES-kreditinstitut ska visas genom en bestyrkt kopia av det ursprungliga utnämningsbeslutet eller med något annat intyg som utfärdats av en myndighet i kreditinstitutets hemstat. Det kan krävas en laggill översättning av beslutet eller intyget till finska eller svenska.

Rekonstruktören och förvaltaren har rätt att i Finland utöva alla de befogenheter som de har rätt att utöva i det utländska EES-kreditinstitutets hemstat. Rekonstruktören och förvaltaren har rätt att i Finland anlita ett biträde som utsetts enligt lagstiftningen i kreditinstitutets hemstat.

Rekonstruktören och förvaltaren ska i samband med sin verksamhet i Finland följa finsk lag, i synnerhet när det gäller omvandling av tillgångar till pengar och information om förfarandet till de anställda.

Om inledandet av en omstruktureringsåtgärd eller ett likvidationsförfarande med stöd av finsk lag ska antecknas i ett register, ska den registeransvarige på begäran av rekonstruktören, förvaltaren eller någon annan berörd myndighet eller person i det utländska EES-kreditinstitutets hemstat, i registret anteckna att en omstruktureringsåtgärd eller ett likvidationsförfarande enligt 2 § som gäller kreditinstitutet har inletts.

Egendom som tillhör ett tredjelands kreditinstitut kan i Finland avträdas till konkurs genom beslut av direktören för kreditinstitutets filial. Innan konkursansökan lämnas in ska kreditinstitutet underrätta Finansinspektionen om saken.

När en borgenär ansöker om att ett tredjelands kreditinstitut ska försättas i konkurs ska domstolen utan dröjsmål underrätta Finansinspektionen om ansökan. Domstolen ska skjuta upp behandlingen av ärendet med högst en månad, om Finansinspektionen framställer en begäran om detta inom en vecka efter mottagandet av den underrättelse som avses i detta moment.

Finansinspektionen ska utan dröjsmål underrätta tillsynsmyndigheterna i de EES-stater där ett tredjelands kreditinstitut har etablerat filial eller tillhandahåller tjänster om beslut som gäller inledande av konkurs enligt 5 § och om konkursens följder samt om beslut som gäller återkallande av koncession.

Finansinspektionen och konkursförvaltaren ska i tillräcklig utsträckning samarbeta med de behöriga myndigheterna och förvaltarna i de andra EES-stater där kreditinstitutet från tredjeland har etablerat en filial som finns upptagen på den lista som årligen offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

På val av tillämplig lag i fråga om en sådan konkurs som avses i 5 § inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet tillämpas 24 a–24 k § i lagen om affärsbanker och andra kreditinstitut i aktiebolagsform.

8 § har upphävts genom L 26.3.2021/233 .

9 § har upphävts genom L 26.3.2021/233 .

Påföljdsavgift ska påföras för försummelse att iaktta och för överträdelse av följande bestämmelser och beslut som avses i 40 § 1 mom. i lagen om Finansinspektionen:

Bestämmelser och beslut som avses i 40 § 1 mom. i lagen om Finansinspektionen är, utöver vad som föreskrivs i 1 mom., dessutom

Påföljdsavgift enligt 1 mom. 4, 5 och 9 punkten samt 2 mom. 4 och 6 punkten får inte påföras andra än kreditinstitut och företag som hör till samma finansiella företagsgrupp som ett kreditinstitut samt personer som hör till ledningen för respektive juridiska person och mot vars förpliktelser gärningen eller försummelsen strider.

Bestämmelser som avses i 40 § 1 mom. i lagen om Finansinspektionen är, utöver de som nämns i 1 och 2 mom. i denna paragraf, följande bestämmelser i EU:s tillsynsförordning:

Bestämmelser som avses i 40 § 1 mom. i lagen om Finansinspektionen är, utöver de som nämns i 1, 2 och 4 mom. i denna paragraf, dessutom de närmare bestämmelser och föreskrifter samt förordningar och beslut som kommissionen antagit med stöd av kreditinstitutsdirektivet, resolutionsdirektivet och EU:s tillsynsförordning och som avses i nämnda moment. (19.12.2014/1199)

6 mom. har upphävts genom L 23.10.2015/1280 . (23.10.2015/1280)

I 4 kap. i lagen om Finansinspektionen föreskrivs om påförande, offentliggörande och verkställighet av administrativa påföljder.

Ett kreditinstituts stiftare, medlemmarna av dess förvaltningsråd eller styrelse samt verkställande direktören är skyldiga att ersätta skada som de i sitt uppdrag uppsåtligen eller av vårdslöshet har orsakat kreditinstitutet.

Ett kreditinstituts stiftare, medlemmarna av dess förvaltningsråd eller styrelse samt verkställande direktören är skyldiga att ersätta också skada som de i sitt uppdrag uppsåtligen eller av vårdslöshet har orsakat aktieägare, medlemmar, andelsägare, innehavare av grundfondsbevis eller andra personer genom överträdelse av EU:s tillsynsförordning, förordningar och beslut som kommissionen antagit med stöd av EU:s tillsynsförordning eller kreditinstitutsdirektivet, denna lag eller en förordning som utfärdats eller en föreskrift av Finansinspektionen som meddelats med stöd av den, lagen om affärsbanker och andra kreditinstitut i aktiebolagsform, sparbankslagen, lagen om andelsbanker och andra kreditinstitut i andelslagsform, lagen om hypoteksbanksverksamhet, lagen om hypoteksföreningar eller kreditinstitutets bolagsordning eller stadgar. I revisionslagen föreskrivs om revisorers ersättningsansvar. (26.3.2021/233)

Om skadan har orsakats genom överträdelse av författningar som avses i 2 mom. eller bestämmelser i bolagsordningen eller stadgarna anses den ha orsakats av vårdslöshet, om inte den som är ansvarig för förfarandet visar att han eller hon har iakttagit omsorgsfullhet. Detsamma gäller skada som har orsakats genom en åtgärd till förmån för en person som enligt 15 kap. 13 § hör till kreditinstitutets närmaste krets.

Ett kreditinstituts aktieägare, en sparbanks principaler och en andelsbanks medlemmar eller fullmäktige är skyldiga att ersätta skada som de genom att medverka till överträdelse av de författningar, den bolagsordning eller de stadgar som avses i 2 mom. uppsåtligen eller av vårdslöshet har orsakat kreditinstitutet, aktieägare, medlemmar, andelsägare, innehavare av grundfondsbevis eller andra personer. Skada som har orsakats genom en åtgärd till förmån för en person som enligt 15 kap. 13 § hör till kreditinstitutets närmaste krets anses ha orsakats av vårdslöshet om inte aktieägaren, principalen eller andelsbankens medlem eller fullmäktige visar att de har iakttagit omsorgsfullhet.

Vid jämkning av skadestånd samt fördelning av skadeståndsansvar mellan två eller flera ersättningsskyldiga iakttas 2 och 6 kap. i skadeståndslagen.

I lagen om affärsbanker och andra kreditinstitut i aktiebolagsform, i sparbankslagen och i lagen om andelsbanker och andra kreditinstitut i andelslagsform föreskrivs om väckande av skadeståndstalan för kreditinstitut i aktiebolagsform, för sparbanker och för kreditinstitut i andelslagsform.

Vad som föreskrivs i denna paragraf ska också tillämpas på företag som hör till samma finansiella företagsgrupp som ett kreditinstitut, om skadan har orsakats genom överträdelse av denna lag eller en med stöd av den utfärdad förordning eller en föreskrift som Finansinspektionen har meddelat med stöd av denna lag.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet

Den som uppsåtligen

Till straff för brott mot tystnadsplikten enligt 7 kap. 6 § 1 mom., 15 kap. 14 och 17 § och 18 kap. 7 § döms enligt 38 kap. 1 eller 2 § i strafflagen, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs på något annat ställe i lag.

Finansinspektionen kan förbjuda den som handlar i strid med denna lag att fortsätta eller upprepa det lagstridiga förfarandet samt samtidigt ålägga denne att återkalla, ändra eller rätta förfarandet, om detta ska anses vara behövligt för uppnående av målen för tillsynen över finansmarknaden.

Finansinspektionen kan förena förbud eller beslut som avses i 1 § med vite. Bestämmelser om vite finns i viteslagen (1113/1990) .

Denna lag träder i kraft den 15 augusti 2014. Genom denna lag upphävs kreditinstitutslagen (121/2007) .

En hänvisning till den upphävda kreditinstitutslagen någon annanstans i lag avser efter lagens ikraftträdande en hänvisning till denna lag.

Kreditinstituten ska från och med den 1 januari 2015 uppfylla de krav som gäller kapitalkonserveringsbuffertar enligt 10 kap. 3 § 3 mom.

Finansinspektionen kan från och med den 1 januari 2015 ställa kontracykliska buffertkrav enligt 10 kap. 3 § 4 mom. (19.12.2014/1199)

På avdrag från kapitalbasen av de poster som avses i artikel 36.1 i i EU:s tillsynsförordning tillämpas före den 1 januari 2016 de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av denna lag. Därefter ska av skillnaden mellan det avdrag som beräknas i enlighet med EU:s tillsynsförordning och det mindre avdrag som beräknas enligt den upphävda kreditinstitutslagen 25 procent beaktas från och med den 1 januari 2016, 50 procent från och med den 1 januari 2017, 75 procent från och med den 1 januari 2018 samt 100 procent från och med den 1 januari 2019.

Buffertkravet för globalt systemviktiga institut enligt 10 kap. 7 § tillämpas från och med den 1 januari 2016 så att 25 procent av kravet ska vara uppfyllt från och med den nämnda tidpunkten, 50 procent från och med den 1 januari 2017, 75 procent från och med den 1 januari 2018 samt 100 procent från och med den 1 januari 2019. Det buffertkrav för andra systemviktiga institut som anges i 10 kap. 8 § tillämpas från och med den 1 januari 2016.

Den upphävda kreditinstitutslagens 22–29 och 40–43 § ska tillämpas i stället för 3 och 4 kap. i denna lag tills ECB övertar de tillsynsuppgifter som gäller de bestämmelserna, i enlighet med artikel 33.2 eller 33.3 i SSM-förordningen.

Lagens 10 kap. 12 § och 12 kap. tillämpas från och med den 1 januari 2015. På institutets bokslut och på uppgifter som offentliggörs i samband med bokslutet tillämpas före nämnda tidpunkt de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av denna lag.

Bestämmelsen i 8 kap. 7 § 3 mom. om maximiandel för rörliga ersättningar och bestämmelsen i 8 kap. 8 § om bolagsstämmans beslutsförfarande ska tillämpas på rörliga ersättningar som förfaller till betalning eller tjänas in efter att denna lag trätt i kraft.

Lagens 15 kap. 11 § tillämpas från och med den 1 juli 2016.

Minimikapitalkravet enligt 10 kap. 2 § gäller inte kreditinstitut som den 1 januari 1994 hade koncession att bedriva kreditinstitutsverksamhet. Om beloppet av ett ovan avsett kreditinstituts aktiekapital, andelskapital eller grundkapital vid nämnda tidpunkt understeg det nämnda minimikravet, får det dock inte sjunka under det belopp som det uppgick till den 2 maj 1992 eller, om kreditinstitutet inte hade koncession den nämnda dagen, under beloppet då kreditinstitutet erhöll koncession, eller det högsta belopp som uppnåtts efter det. Så länge som kreditinstitutet inte uppfyller minimikravet enligt 10 kap. 2 mom. får kapitalbasen inte sjunka av någon annan orsak än förluster. (29.3.2019/394)

De föreskrifter som Finansinspektionen meddelat med stöd av den upphävda kreditinstitutslagen förblir i kraft.