298/2010

Denna lag gäller utländska betalningsinstituts rätt att affärsmässigt tillhandahålla betaltjänster i Finland. Vad som i 4–6 § föreskrivs om utländska betalningsinstitut tillämpas även på ombud för och filialer till sådana utgivare av elektroniska pengar som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet, om ändring av direktiven 2005/60/EG och 2006/48/EG och om upphävande av direktiv 2000/46/EG, när utgivaren distribuerar elektroniska pengar i Finland via en sådan person. (14.12.2017/891)

Vad som i denna lag föreskrivs om utländska betalningsinstituts filialer ska i tillämpliga delar tillämpas också på utländska betalningsinstituts ombud som är etablerade i Finland.

I denna lag avses med

Bestämmelser om tillsyn över utländska betalningsinstituts verksamhet i Finland och om Finansinspektionens rätt att lämna uppgifter till utländska tillsynsmyndigheter som motsvarar Finansinspektionen, till Europeiska kommissionen och till Europeiska bankmyndigheten finns i denna lag, i lagen om Finansinspektionen (878/2008) och i 4 § 2 mom. i lagen om betalningsinstitut.

Ett utländskt betalningsinstitut kan tillhandahålla betaltjänster i Finland via filial eller ombud, när filialen eller ombudet har införts i ett register över betalningsinstitut som förs i betalningsinstitutets hemstat.

Finansinspektionen ska inom en månad efter att ha fått information från den behöriga myndigheten i betalningsinstitutets hemstat om att betaltjänster börjar tillhandahållas via filial eller ombud bedöma informationen och förse de behöriga myndigheterna i hemstaten med relevant information om de betaltjänster som betalningsinstitutet planerar att tillhandahålla. Finansinspektionen ska i sitt samarbete och sitt utbyte av information med den behöriga myndigheten i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet följa de tekniska standarder för tillsyn som antagits med stöd av artiklarna 28 och 29 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 om betaltjänster på den inre marknaden, om ändring av direktiven 2002/65/EG, 2009/110/EG och 2013/36/EU samt förordning (EU) nr 1093/2010 och om upphävande av direktiv 2007/64/EG, nedan betaltjänstdirektivet .

Betalningsinstitut och institut för elektroniska pengar som med stöd av etableringsrätten i väsentlig grad tillhandahåller betaltjänster i Finland ska utse en central kontaktperson. Den centrala kontaktpersonen svarar på institutets vägnar för de kontakter med Finansinspektionen och konsumentombudsmannen som hänför sig till tillsynen över efterlevnaden av betaltjänstlagen. I de tekniska standarder för tillsyn som antas med stöd av artikel 29 i betaltjänstdirektivet anges de omständigheter under vilka en kontaktperson ska utses samt kontaktpersonens uppgifter.

Ett utländskt betalningsinstitut har rätt att bedriva verksamhet i Finland också utan att etablera dotterföretag eller filial eller utan att anlita ombud.

Ett utländskt betalningsinstitut kan börja tillhandahålla betaltjänster i Finland när den behöriga myndigheten i betalningsinstitutets hemstat har gett sitt godkännande. Dessutom tillämpas 4 § 2 mom. på verksamheten.

Om Finansinspektionen upptäcker att ett betalningsinstitut som tillhandahåller betaltjänster via filial eller ombud handlar i strid med denna lag eller bestämmelser som utfärdats eller föreskrifter som meddelats med stöd av den, ska Finansinspektionen utan dröjsmål informera den behöriga myndigheten i betalningsinstitutets hemstat.

Om ärendets brådskande natur kräver det ska Finansinspektionen vidta de åtgärder som behövs för att förhindra verksamhet som allvarligt kan äventyra betaltjänstanvändarnas ställning. Vid behov kan Finansinspektionen förhindra att nya transaktioner inleds. Åtgärderna ska vara temporära och opartiska. Finansinspektionen ska informera betalningsinstitutet om åtgärderna och om grunderna för dem. Finansinspektionen ska informera den behöriga myndigheten i betalningsinstitutets hemstat och i förekommande fall de behöriga myndigheterna i andra stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, Europeiska kommissionen och Europeiska bankmyndigheten om åtgärderna. Myndigheterna ska informeras på förhand, om inte något annat följer av ärendets brådskande natur, och i varje fall utan obefogat dröjsmål. På förbud mot filial- eller ombudsverksamhet och tillhandahållande av betaltjänster tillämpas dessutom 61 § i lagen om Finansinspektionen.

En filial ska ha en för verksamheten ansvarig chef som också företräder det utländska betalningsinstitutet i rättsförhållanden som gäller filialens verksamhet.

Den som är omyndig, försatt i konkurs eller som har meddelats näringsförbud får inte vara chef för en filial.

Filialchefen är skyldig att ersätta skada som filialchefen i sitt uppdrag genom överträdelse av denna lag eller någon annan bestämmelse eller föreskrift om filialens verksamhet uppsåtligen eller av vårdslöshet har vållat filialens kunder eller andra.

En filial ska anmälas till handelsregistret. Bestämmelser om anmälan finns i handelsregisterlagen (564/2023) . (23.3.2023/594)

Trots vad som någon annanstans i lag föreskrivs om firma kan ett betalningsinstitut bedriva verksamhet i Finland under samma firma som i sin hemstat.

Patent- och registerstyrelsen kan kräva att firman förses med ett förtydligande tillägg, om den inte klart skiljer sig från firmor med bättre företrädesrätt eller om det finns risk för att den förväxlas med en firma eller ett varumärke som någon annan redan har ensamrätt till i Finland.

Filialens firma tecknas av dess chef eller, med fullmakt av det utländska betalningsinstitutet, av en eller flera andra personer tillsammans.

En filial får inte i sin verksamhet ta så stora risker att verksamheten utsätts för väsentlig fara. Filialen ska ha med hänsyn till sin verksamhet tillräckliga riskhanteringssystem.

I fråga om de vid en filial anställdas tystnadsplikt och rätt att lämna uppgifter samt i fråga om brott mot tystnadsplikten gäller 37, 38 och 50 § i lagen om betalningsinstitut.

Trots 1 mom. har en filial rätt att till tillsynsmyndigheten som motsvarar Finansinspektionen i den stat som har auktoriserat det utländska betalningsinstitut som filialen representerar samt till det utländska betalningsinstitutets revisorer lämna information enligt vad som föreskrivits eller i vederbörlig ordning bestämts.

På utländska betalningsinstituts filialer och på utländska betalningsinstitut som annars i Finland tillhandahåller betaltjänster ska 9 a, 32–36, 36 a, 39 a och 41 c § i lagen om betalningsinstitut tillämpas, om inte något annat föreskrivs någon annanstans i lag.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2010.