105/2009

I denna lag föreskrivs om de grunder och förfaranden som ska iakttas när medel ur anslag i statsbudgeten beviljas för ersättning av skador som orsakats av vilt och för förebyggande av sådana skador.

I denna lag avses med

Skada som orsakats av hjortdjur ersätts som följer:

Personskada som orsakats av stora rovdjur ersätts enligt denna lag.

Skada som orsakats av stora rovdjur ersätts som följer:

Även synnerligen betydande skador som orsakats av annat vilt än hjortdjur eller stora rovdjur kan ersättas enligt denna lag av medel som årligen anslagits i budgeten, om den skada som viltet orsakat drabbar en viss näring på ett stort område och uppkomsten av skadan inte har kunnat förebyggas och skadorna inte kan förhindras eller minskas i tillräcklig utsträckning genom jakt på viltet i fråga.

Närmare bestämmelser om ersättning för skador som orsakats av sådant vilt som avses i 1 mom. kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Av hjortdjur orsakade skador på odling och djur samt skogsskador kan ersättas endast till den del skadan har drabbat

Personskador samt skador på odling, djur och lösöre som orsakats av stora rovdjur kan ersättas var och en som lidit skada eller dennes rättsinnehavare. Skador på ren orsakade av stora rovdjur kan ersättas renägare och renbeteslag.

Jord- och skogsbruksministeriet får bevilja understöd för förebyggande av sådana skador som avses i 3–5 § inom ramen för de anslag som anvisats i statsbudgeten.

Understöd kan beviljas för materialanskaffningar, forskning och utvecklingsarbete till den del de har som syfte att förebygga eller minska skador.

Understöd enligt 1 och 2 mom. fråntar inte ersättningstagarna skyldigheten enligt 8 § 2 mom. att på egen hand försöka förhindra att en skada uppkommer eller förvärras.

I statsunderstödslagen (688/2001) föreskrivs om ansökan om samt utbetalning, övervakning, granskning, återbetalning och återkrav av understöd.

Skador som orsakats av vilt ersätts inom ramen för statsbudgeten på det sätt som bestäms nedan.

En förutsättning för att få ersättning är att den som lidit skada med alla rimliga och till buds stående medel har försökt förhindra att skadan uppkommer eller förvärras.

Ersättning kan vägras eller den kan sänkas, om den skadelidande har medverkat till att den skada som avses i ansökan om ersättning har uppkommit eller förvärrats eller utan godtagbar orsak har förbjudit vidtagandet av åtgärder som skulle ha kunnat förhindra att skadan uppkommer eller förvärras.

Maximibeloppet av ersättningen får inte överstiga den skadade egendomens gängse värde.

Om ersättningar inte kan betalas till fullt belopp inom ramen för budgeten, minskas ersättningsbeloppet i samma proportion för alla som har rätt till ersättning. Beloppen minskas dock inte vid ersättning för personskada eller vid ersättning för de skador på odling, djur eller lösöre som orsakats av stora rovdjur.

En skada som orsakats av vilt ersätts om det sammanlagda beloppet av de i denna lag avsedda skador som den sökande lidit överstiger 170 euro per kalenderår. Begränsningen gäller dock inte personskador som orsakats av stora rovdjur.

Om en skada ersätts får den som söker ersättning också ersättning för de värderingskostnader som han eller hon har betalt och som kan anses behövliga och rimliga med tanke på skadeutredningen.

Vid beräkningen av ersättningsbeloppet beaktas som avdrag de ersättningar som på basis av annan lagstiftning eller försäkring fås på grund av skadefallet.

Skador på odling orsakade av vilt kan ersättas högst till ett belopp som motsvarar värdet av den förlorade skörden och det gängse värdet av de skadade trädgårds- och plantskoleväxterna. Vid beräkningen av ersättningsbeloppet för skador på odling beaktas såsom avdrag inbesparade skördekostnader och andra kostnader. Ersättning betalas inte för skador på viltvårdsåkrar.

Livsmedelsverket meddelar årligen föreskrifter om normskördeområden, normskördar och om priser per enhet på olika växtarter som ska tillämpas vid värderingen av skördeskador. Priserna per enhet fastställs så att de motsvarar de genomsnittliga försäljningspriserna under skördeåret i fråga. Med en växtarts normskörd avses den genomsnittliga årsskörd per arealenhet som fåtts från normskördeområdet. Normskörden är det aritmetiska medelvärdet av skördemängderna under de fem år som föregår skadeåret. Vid beräkningen av medelvärdet beaktas inte den största och minsta skörden.

Värdet av en växtarts normskörd beräknas genom att det pris per enhet som enligt Livsmedelsverkets föreskrift fastställts för växtarten i fråga används som koefficient.

Ersättning för skador som hjortdjur orsakat på odling beviljas i form av stöd av mindre betydelse. Bestämmelser om beviljande av sådant stöd finns i kommissionens förordning (EU) nr 1408/2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse inom jordbrukssektorn och i kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse.

Skador på husdjur och andra djur som orsakats av vilt kan ersättas högst till ett belopp som motsvarar det gängse värdet av det dödade eller på grund av skada avlivade djuret. Ersättning betalas inte för försvunna djur, såvida det inte går att bevisa att försvinnandet har orsakats av ett stort rovdjur. För ett skadat djur kan ersättning betalas högst till ett belopp som motsvarar veterinärkostnaderna och förlusten av avkastningen, dock högst till ett belopp som motsvarar det gängse värdet av djuret eller honungen. Vid beräkning av ersättningsbeloppet för skador på djur beaktas som avdrag det belopp till vilket djuret kan användas.

Bestämmelser om de gängse värden som avses i 1 mom. utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Skada på hund som orsakats av ett stort rovdjur kan ersättas endast i det fall att hunden när skadan inträffade

Ersättning betalas inte för skada som ett jagat, stort rovdjur i samband med jakt orsakar en hund som används vid jakten. Ersättning betalas inte heller för skador som hjortdjur orsakat hundar.

Ersättning betalas inte för skador som orsakats djur som hålls i viltvårdssyfte.

Skador på ren kan ersättas till högst ett belopp som motsvarar en och en halv gång det gängse värdet av en ren som dödats av ett stort rovdjur eller som avlivats på grund av i 4 § avsedda skador orsakade av ett stort rovdjur. För renkalvar som dödats av ett stort rovdjur eller som avlivats på grund av skador orsakade av ett stort rovdjur under tiden mellan kalvningen och den sista november betalas ersättning enligt 14 §. För renkalvar som från och med den första december dödats av ett stort rovdjur eller som avlivats på grund av skador orsakade av ett stort rovdjur betalas ersättning enligt denna paragraf.

Ersättning för skador på ren betalas till renägaren eller, om denne inte är känd, till renbeteslaget. Vid beräkningen av ersättningsbeloppet beaktas som avdrag det belopp till vilket renen kan användas.

Landsbygdsverket utfärdar minst vart femte år närmare bestämmelser enligt slag av ren om de gängse värden som ska användas vid ersättning för skador på ren. Det gängse värdet för varje slag av ren fastställs utifrån den genomsnittliga vikten och avelsindex samt producentpriset på renkött. Producentpriset på renkött baserar sig på medelvärdet av producentpriserna under de tre senaste renskötselåren.

Till renbeteslaget kan för vidarefördelning till renägarna på kalkylerade grunder betalas ersättning för tiden mellan kalvningen och den sista november för renkalvar som försvunnit på grund av skador som orsakats av stora rovdjur ( ersättning för försvunna kalvar ).

Ersättning för försvunna kalvar beräknas per renbeteslag utifrån producentpriset på renkött och den beräknade kalvningsprocenten för renskötselområdet samt antalet renkor inom renbeteslagets område och procenten för kalvdödligheten inom området på grund av skador orsakade av stora rovdjur.

Producentpriset på renkött, som används vid beräkningen, ska bestämmas som medelvärdet av producentpriserna under de tre senaste renskötselåren.

Genom förordning av statsrådet utfärdas minst vart tredje år närmare bestämmelser om följande:

Genom beslut av jord- och skogsbruksministeriet betalas med iakttagande av statsunderstödslagen (688/2001) årligen på ansökan av Renbeteslagsföreningen ersättning till renbeteslagen för försvunna kalvar.

15 § har upphävts genom L 15.3.2019/318 .

Omedelbara skador som stora rovdjur orsakat djurhållning kan ersättas högst till ett belopp som motsvarar kostnaderna för reparation av skadade stängsel, byggnader eller andra liknande konstruktioner.

Omedelbara skador som stora rovdjur orsakat dött lösöre kan ersättas till högst ett belopp som motsvarar lösörets värde då skadan inträffade.

Av skogsskador som orsakats av hjortdjur kan den ekonomiska skada ersättas som orsakas av en avsevärd värdeminskning i fråga om skogsodlingsmaterial samt en avsevärd värdeminskning i fråga om plantbestånd eller äldre trädbestånd samt av nödvändig kompletteringsodling eller ny beskogning av skadeområdet.

2 mom. har upphävts genom L 18.2.2011/157 . (18.2.2011/157)

Skogsodlingsmaterialets värde anses ha minskat avsevärt när det till följd av skador som har orsakats av hjortdjur inte längre uppfyller kvalitetskraven för materialet.

Ersättning för skador på skogsodlingsmaterial kan betalas till högst det gängse värdet av materialet, varvid inbesparade upptagnings- och lagringskostnader samt andra inbesparade kostnader beaktas såsom avdrag.

Plantbestånds och äldre trädbestånds värdeminskning anses vara avsevärd, om det inom skadeområdet finns ett eller flera enhetliga områden på minst 0,1 hektar där hjortdjur skadat träden.

Skadebeloppet i fråga om plantbestånd och äldre trädbestånd bedöms utifrån storleken av de skador som hjortdjur har orsakat enskilda träds huvudstam, sidogrenar, barr- eller lövmassa eller bark. Som skadade betraktas för tillväxt avsedda träd som förstörts helt och hållet samt sådana träd vilkas tillväxt eller kvalitet har försämrats varaktigt genom skadorna. När skadornas omfattning fastställs beaktas dessutom det skadedrabbade områdets geografiska läge, arealen, skogstypen eller växtplatsen, trädslaget, antalet plantor eller träd och deras medelhöjd före skadan samt antalet skadade plantor eller träd.

Ersättning betalas inte om antalet oskadda plantor av utvecklingsdugliga trädslag jämt fördelade överstiger skogsvårdsrekommendationerna för planttäthet vid skogsföryngring.

Genom förordning av statsrådet föreskrivs närmare om de skadeklasser för olika trädslag som ska tillämpas när ersättning för skador på plantbestånd och äldre trädbestånd räknas ut.

Storleken av skador på plantbestånd och äldre trädbestånd bestäms skogscentralsvis utifrån plantbeståndens och det äldre trädbeståndets kalkylerade gängse värden och de faktorer som avses i 19 § 2 mom.

Genom förordning av statsrådet föreskrivs om de kalkyler som ska användas vid bestämmandet av det kalkylerade gängse värdet och vid beräkningen av ersättning för skador på plantbestånd och äldre trädbestånd.

Vid beräkningen av ersättningsbeloppet beaktas som avdrag ersättningar som under de tre åren närmast före ansökan om ersättning betalats för avsevärd värdeminskning på plantbestånd eller äldre trädbestånd inom samma skadeområde. Avdrag görs dock inte om

Plantor som skadats av andra skadegörare på ett sådant sätt att de inte längre är utvecklingsdugliga beaktas inte vid beräkning av ersättingen för tillväxt- och kvalitetsförluster.

När ersättning för nödvändig kompletteringsodling eller ny beskogning av skadeområdet beräknas ska de skäliga kostnader som orsakas av planering och genomförande av skogsodling beaktas. (8.4.2016/229)

Ersättning för plantskydd, gräsbekämpningsmedel eller för anskaffning av dessa ersätts inte.

Om kompletteringsodling eller nyodling av skadeområdet sker på grund av sammantagna skador som orsakats av hjortdjur och andra skadegörare, kan ersättning för kompletteringsodling eller nyodling betalas för den skada som orsakats av hjortdjur.

Ersättning för personskada som orsakats av ett stort rovdjur bestäms med iakttagande av 5 kap. 2, 2 a–2 d, 3, 4, 7 och 8 § samt 7 kap. 3 § i skadeståndslagen (412/1974) .

Den som ämnar ansöka om i denna lag avsedd ersättning för skada som orsakats av vilt ska efter att ha upptäckt skadan utan dröjsmål göra en skadeanmälan för konstaterande och värdering av skadan samt för andra i saken påkallade åtgärder. Skador på ren ska märkas ut i terrängen med tanke på eventuella undersökningar. Vid skador på ren ska den skadelidandes renbeteslag göra skadeanmälan utifrån de uppgifter som renbeteslaget fått från renägaren eller någon annan person. Anmälan får också göras elektroniskt.

Skadeanmälan görs

I skadeanmälan ska i enlighet med sakens natur ingå följande detaljerade uppgifter och utredningar:

Livsmedelsverket fastställer formuläret för anmälningsblanketten och får meddela närmare föreskrifter om det förfarande som ska iakttas vid den tekniska behandlingen av skadeanmälningar.

Kommunens landsbygdsnäringsmyndighet ordnar de terrängundersökningar vid skada på odling, djur, lösöre eller ren som behövs för att konstatera och värdera skador som avses i 23 §. Skogscentralen ordnar på motsvarande sätt terrängundersökningar vid skogsskador.

I fråga om behovet av terrängundersökning vid skador på ren och hur de ska ordnas samt om ersättning av kostnader föreskrivs närmare genom förordning av statsrådet. Landsbygdsverket får utfärda närmare bestämmelser om det tekniska förfarandet vid undersökning av skador på odling, djur, lösöre och skog.

Meddelande om terrängundersökning ska i god tid på förhand lämnas till den som lidit skada samt en företrädare för jaktvårdsföreningen. Den skadelidande och en företrädare för jaktvårdsföreningen har rätt att närvara vid undersökningen samt rätt att i värderingsinstrumentet anteckna sin egen uppfattning om skadan.

I fråga om skador på ren ska meddelande om terrängundersökning i god tid på förhand lämnas också till en företrädare för det berörda renbeteslaget. En företrädare för renbeteslaget har också rätt att närvara vid undersökningen samt rätt att i värderingsinstrumentet anteckna sin egen uppfattning om skadan.

Skador på odling konstateras och värderas av landsbygdsnäringsmyndigheten på skadefallsorten.

Skador på djur, lösöre och ren konstateras och värderas av landsbygdsnäringsmyndigheten på skadefallsorten. Kommunens landsbygdsnäringsmyndighet kan vid behov anlita en ojävig sakkunnig vid konstaterandet och värderingen av skador på ren. Värderingen ska göras utan dröjsmål efter det att kommunens landsbygdsnäringsmyndighet har underrättats om skadan.

Om en skada har inträffat inom en annan kommun än den skadelidandes hemkommun ska den som utför värderingen sända skadeanmälan och värderingsinstrumentet till landsbygdsnäringsmyndigheten i den skadelidandes hemkommun för beslut om ersättning.

När en ojävig sakkunnig som avses i 2 mom. konstaterar och värderar skador på ren ska på honom eller henne tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen.

En skogsskada konstateras och värderas av den behöriga skogscentralen på skadefallsorten. Skogscentralen kan vid behov anlita en av centralen godkänd ojävig sakkunnig vid konstaterandet och värderingen av skogsskador. Värderingen ska utföras senast tre år efter skadans uppkomst.

När en anställd vid en skogscentral utför uppgifter enligt denna lag och när en ojävig sakkunnig som avses i 1 mom. konstaterar och värderar skogsskador ska bestämmelserna om straffrättsligt ansvar tillämpas på honom eller henne. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen.

En personskada konstateras av polismyndigheten på skadefallsorten. Polisen ska verkställa en polisundersökning på olycksplatsen för utredning av grunderna för ersättning.

Skadefallet ska polisanmälas, och i anmälan ska det anges den skadelidandes person- och adressuppgifter samt händelseförloppet vid skadefallet och de skador som uppenbarligen har orsakats personen i fråga.

Personskadans art och svårighetsgrad fastställs av Statskontoret utifrån ett utlåtande från den läkare som behandlat den skadade.

Över värderingen av en skada ska upprättas ett särskilt värderingsinstrument när det är fråga om skador på odling, djur, lösöre, ren eller skog. Formuläret för värderingsinstrumentet fastställs av Landsbygdsverket.

Behörig myndighet vid behandlingen av ersättning för skador på odling, djur, lösöre och ren är landsbygdsnäringsmyndigheten i sökandens hemkommun.

Ärenden som gäller ersättning för skogsskador avgörs av den behöriga skogscentralen på skadefallsorten.

Behörig myndighet vid behandlingen av ersättning för personskador är Statskontoret.

En skriftlig ansökan om ersättning ska lämnas in till den behöriga myndigheten eller skogscentralen inom en månad från det att värderingen av skadan färdigställdes eller efter det att den läkare som behandlat den skadade gav sitt utlåtande.

Om det med anledning av en skada på ren inte ordnas någon terrängundersökning ska ansökan om ersättning lämnas in inom en månad från anmälan om skadan.

Av särskilda skäl får ersättning sökas även senare.

Ansökan om ersättning ska innehålla följande uppgifter:

Till ansökan om ersättning ska fogas det värderingsinstrument som upprättats över skadan. Till ansökan om ersättning för personskador ska fogas polisanmälan samt ett utlåtande från den läkare som behandlat den skadade och en utredning över vårdkostnader och andra kostnader som föranletts av skadan.

Sökanden ska i samband med ansökan om ersättning på begäran lämna information även om andra omständigheter som den behöriga myndigheten enligt 30 § behöver för att avgöra ansökan om ersättning.

Landsbygdsverket fastställer formuläret för ansökan om ersättning och får utfärda närmare bestämmelser om det förfarande som ska iakttas vid den tekniska behandlingen av ansökningar om ersättning.

På ansökan om ersättning ska ges ett skriftligt beslut av vilket ska framgå följande:

Bestämmelser om ersättningsbeslut och anvisning för sökande av ändring finns dessutom i 7 kap. i förvaltningslagen (434/2003) .

Beslut om ersättning och handlingar som hänför sig till behandlingen av ett ärende får undertecknas maskinellt.

Jord- och skogsbruksministeriet, Livsmedelsverket, kommunernas landsbygdsnäringsmyndigheter och Finlands skogscentral har trots sekretessbestämmelserna rätt att av en myndighet få sådana uppgifter om sökanden som är nödvändiga för behandlingen av ett ersättningsärende. Uppgifterna kan gälla sökandens ekonomiska situation och affärs- eller yrkesverksamhet eller andra omständigheter av betydelse för beviljande eller återkrav av ersättning.

Livsmedelsverket har dessutom trots sekretessbestämmelserna rätt att för behandling av ett ersättningsärende använda sådana i 1 mom. avsedda uppgifter som finns i livsmedelsförvaltningens informationsresurs enligt lagen om livsmedelsförvaltningens informationsresurs (560/2021) .

Viltskaderegistret fungerar som ett informationssystem för övervakning av beviljande, utbetalning, granskning och återkrav av ersättningar och understöd samt för övervakning av ersättningssystemets funktion och verkningar.

Jord- och skogsbruksministeriet och Livsmedelsverket svarar för utvecklingen av registret. För driften av registret svarar och som personuppgiftsansvariga verkar ovannämnda myndigheter samt kommunernas landsbygdsnäringsmyndigheter, skogscentralerna och Statskontoret gemensamt. (18.1.2019/98)

I registret kan följande uppgifter föras in:

Jord- och skogsbruksministeriet, Landsbygdsverket, kommunernas landsbygdsnäringsmyndigheter och skogscentralerna har trots sekretessbestämmelserna rätt att till andra myndigheter eller till Europeiska gemenskapens organ överlämna sådana uppgifter om ersättningstagaren som erhållits vid skötseln av uppgifter enligt denna lag och som behövs för fullgörande av den inspektionsuppgift som föreskrivs för myndigheten eller organet eller för att se till att Europeiska gemenskapens lagstiftning har följts.

Uppgifter om sökandens hemort, vad som orsakat skadan, skadans art, skadefallsorten, geografisk information om skadefallsorten, värderingskostnader samt beloppet av den ersättning som sökts respektive beviljats får trots sekretessbestämmelserna även utlämnas för forskning angående viltbestånd, skador som orsakas av vilt och förebyggande av sådana skador samt för beslutsfattande om dimensionering och inriktning av jakt på viltbestånd.

Uppgifter som erhållits på basis av 1 och 2 mom. får inte användas för något annat syfte än det för vilket uppgifterna har begärts.

Bestämmelser om uppgifternas offentlighet finns i övrigt i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) .

Livsmedelsverket offentliggör utifrån uppgifterna i viltskaderegistret stödtagare och mottagna stöd i enlighet med Europeiska unionens lagstiftning.

Uppgifterna i viltskaderegistret förvaras i tio år efter det att den sista betalningsposten för ersättningen i fråga har betalats. Om det har bestämts att ersättningen ska återkrävas förvaras uppgifterna utöver ovan nämnda tio år ytterligare ett år från det att beslutet om återkrav har verkställts.

Bestämmelser om de registrerades rätt till insyn i uppgifterna om dem i viltskaderegistret, om rättelser av fel eller brister i uppgifterna samt om avförande av föråldrade och onödiga uppgifter finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning). På behandling av personuppgifter tillämpas dock inte det som anges i artikel 18.1 a och b i den förordningen. (18.1.2019/98)

Landsbygdsverket ska för reservering av anslag årligen före utgången av februari till jord- och skogsbruksministeriet sända en sammanställning över de under föregående kalenderår värderade skadorna på odling, djur, lösöre och ren.

Skogscentralerna ska för reservering av anslag årligen före utgången av februari till jord- och skogsbruksministeriet sända en sammanställning över de under föregående kalenderår värderade skogsskadorna samt skogsskador som fortfarande ska ersättas på basis av tidigare beslut om ersättning.

Statskontoret ska för reservering av anslag årligen före utgången av februari till jord- och skogsbruksministeriet sända en sammanställning över de under föregående kalenderår värderade personskadorna samt personskador som fortfarande ska ersättas på basis av tidigare beslut om ersättning.

Närmare bestämmelser om innehållet i skadesammanställningar kan utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Landsbygdsverket, skogscentralerna och Statskontoret ska årligen före utgången av november till jord- och skogsbruksministeriet sända sammanställningar över ersatta skador.

Närmare bestämmelser om innehållet i sammanställningarna över betalningar kan utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Ersättningstagaren ska utan dröjsmål betala tillbaka en ersättning eller en del av den som erhållits på felaktiga grunder, till för stort belopp eller uppenbart utan grund. Om det belopp som ska återbetalas är högst 10 euro, behöver det inte betalas tillbaka.

Den myndighet som har beviljat eller betalat ut ersättning eller, på framställning av skogscentralen då det är fråga om ersättning för skogsskador, Landsbygdsverket ska genom sitt beslut bestämma att utbetalningen av ersättning ska upphöra och att ersättning som redan betalats ut ska återkrävas, om

Återkrav får verkställas i den ordning som föreskrivs om indrivning av skatter i utsökningsväg. Återkravet kan även verkställas så att det från en ersättning enligt denna lag som samma myndighet eller skogscentral senare beviljar ersättningstagaren dras av det belopp som ska återkrävas.

På det belopp som återbetalas eller återkrävs ska ersättningstagaren räknat från den dag då ersättningen betalades ut fram till återbetalningsdagen betala en årlig ränta enligt 3 § 2 mom. i räntelagen (633/1982) ökad med tre procentenheter.

Om det återkrävda beloppet inte betalas senast på den förfallodag som satts ut i återkravsbeslutet, ska på beloppet från och med förfallodagen betalas en årlig dröjsmålsränta enligt den räntesats som avses i 4 § 1 mom. i räntelagen.

Kommunens landsbygdsnäringsmyndighet, Statskontoret och Landsbygdsverket kan i de fall som avses i 41 § besluta att en del av det belopp som ska återbetalas eller återkrävas och av räntan eller dröjsmålsräntan på det inte ska drivas in, om återbetalning eller återkrav till fullt belopp vore oskäligt med hänsyn till ersättningsstagarens ekonomiska ställning och omständigheter eller en förändring i omständigheterna.

Av särskilt vägande skäl får kommunens landsbygdsnäringsmyndighet, Statskontoret eller Landsbygdsverket besluta att ett belopp som ska återbetalas eller återkrävas eller räntan eller dröjsmålsräntan på dem inte ska indrivas till någon del.

Ersättning får inte återkrävas när tio år har förflutit från utbetalningen av den sista ersättningsposten.

Kommunen kan hos den som lidit skada på odling, djur eller lösöre ta ut en avgift för verkställande av terrängundersökning och för värdering av skada till ett belopp som inte får överstiga självkostnadsvärdet.

Närmare bestämmelser om verkställande av terrängundersökning vid skador på ren och avgiften för den utfärdas genom förordning av statsrådet.

Skogscentralen kan hos den skadelidande ta ut en avgift för terrängundersökning och värdering av skogsskada. Närmare bestämmelser om avgifterna för skogscentralens prestationer utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Kostnader som orsakas jaktvårdsföreningarna av deras närvaro vid terrängundersökningar ersätts högst till självkostnadsvärde av det anslag som i statsbudgeten anvisats för ersättning av skador. Finlands viltcentral ska årligen före utgången av april lämna jord- och skogsbruksministeriet sammanställningar över de kostnader som jaktvårdsföreningarna orsakats under det föregående kalenderåret för utbetalning.

Omprövning av ett beslut av den kommunala landsbygdsnäringsmyndigheten får begäras hos den närings-, trafik- och miljöcentral inom vars verksamhetsområde kommunen är belägen.

Omprövning av ett beslut av Finlands skogscentral, Livsmedelsverket och Statskontoret får begäras hos den myndighet som har fattat beslutet.

Bestämmelser om begäran om omprövning finns i förvaltningslagen.

Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) .

Vid sökande av ändring i beslut om statsunderstöd som fattats av jord- och skogsbruksministeriet tillämpas vad som föreskrivs i statsunderstödslagen.

Ett beslut om ersättning enligt denna lag får verkställas trots att ändring har sökts.

Ett beslut om återkrav av ersättning får verkställas i den ordning som föreskrivs för indrivning av skatter i utsökningsväg.

Jord- och skogsbruksministeriet har till uppgift att övervaka verksamheten vid kommunernas landsbygdsnäringsmyndigheter, skogscentralerna och Landsbygdsverket när de fullgör sina uppgifter enligt denna lag. Jord- och skogsbruksministeriet har rätt att av kommunernas landsbygdsnäringsmyndigheter, skogscentralerna och Landsbygdsverket få allmänna användnings- och övervakningsuppgifter som hänför sig till dess tillsynsuppgift och att genomföra granskningar som behövs för tillsynen över att denna lag följs. På jord- och skogsbruksministeriets granskningsrätt och utförandet av granskningarna ska bestämmelserna i 16 och 17 § i statsunderstödslagen tillämpas.

Jord- och skogsbruksministeriet har trots sekretessbestämmelserna rätt att av kommunernas landsbygdsnäringsmyndigheter, skogscentralerna och Landsbygdsverket få sådana för skötseln av ministeriets uppdrag nödvändiga uppgifter om omständigheter gällande sökanden eller mottagaren av stöd som är av väsentlig betydelse för säkerställandet av att denna lag iakttas vid övervakningen av beviljandet, utbetalningen och användningen av stödet.

Landsbygdsverket ska utföra de granskningar av kommunernas landsbygdsnäringsmyndigheter och skogscentralerna som behövs för tillsynen över efterlevnaden av denna lag. Närmare bestämmelser om organiseringen av granskningarna kan utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet. På Landsbygdsverkets tillsynsuppgift tillämpas härvid på motsvarande sätt det som bestäms i 49 § om jord- och skogsbruksministeriets tillsynsuppgift.

Landsbygdsverket kan vid behov anlita närings-, trafik- och miljöcentralerna för fullgörande av sin tillsynsuppgift.