393/2003

Syftet med denna lag är att främja utbudet och användningen av tjänster i kommunikationsnät samt att säkerställa att kommunikationsnät och kommunikationstjänster på skäliga villkor är tillgängliga för alla teleföretag och användare i hela landet. Lagens syfte är också att sörja för att de till buds stående möjligheterna till telekommunikation i Finland motsvarar användarnas rimliga behov, konkurrerar sinsemellan, är tekniskt utvecklade, håller god kvalitet, är driftsäkra och trygga samt har förmånliga priser.

I denna lag avses med

Denna lag tillämpas på kommunikationsmarknaden, om inte något annat bestäms nedan. Med kommunikationsmarknad avses en marknad där nättjänster och kommunikationstjänster samt anknytande tjänster tillhandahålls.

Denna lag gäller inte innehållet i meddelanden som förmedlas i kommunikationsnät.

Koncession krävs när nättjänster som förutsätter radiofrekvenser tillhandahålls i sådana digitala markbundna masskommunikationsnät eller mobilnät där allmän televerksamhet utövas.

Vad som föreskrivs i 1 mom. gäller även ett mobilnät som fungerar som myndighetsnät i fler än en kommun.

Koncession krävs däremot inte för tillhandahållande av nättjänster i sådana digitala markbundna masskommunikationsnät som avses i 1 mom., om verksamheten pågår i högst två veckor och om den televisionssändare som används i verksamheten har en strålningseffekt på högst 50 watt. (15.5.2009/331)

Bestämmelser om beviljande av koncession genom auktion finns i lagen om auktion av vissa radiofrekvenser (462/2009) . (26.6.2009/463)

Statsrådet ska förklara en koncession ledig att sökas när frekvenser som tekniskt och med hänsyn till en effektiv användning av frekvenserna är ändamålsenliga blir lediga för koncessionsberoende televerksamhet. Koncessioner som beviljas med stöd av 8 § 3 mom. eller 8 a § ledigförklaras dock inte.

Statsrådet ledigförklarar koncessioner i enlighet med den frekvensplan som avses i 6 § i lagen om radiofrekvenser och teleutrustningar (1015/2001) .

I en koncessionsansökan skall lämnas alla de upplysningar som koncessionsmyndigheten begär och som behövs vid bedömningen av de förutsättningar för koncession som avses i 9 §. Närmare bestämmelser om ansökans innehåll utfärdas genom förordning av kommunikationsministeriet.

Den som ansöker om koncession är skyldig att i samband med ansökan till staten betala en ansökningsavgift på 1 000 euro.

Ansökningsavgift behöver dock inte betalas om koncessionsansökan gäller ett myndighetsnät.

Koncession beviljas av statsrådet för viss tid, dock för högst 20 år.

Statsrådet ska fatta beslutet om koncession inom sex veckor från det att ansökningstiden har gått ut. Statsrådet kan i särskilda fall förlänga tidsfristen på sex veckor med högst åtta månader, om det är nödvändigt för att säkerställa att ansökningsförfarandet är opartiskt, skäligt, klart eller öppet för insyn, för komplettering av ansökningarna eller av någon annan särskild orsak. En förlängning av tidsfristen ska meddelas offentligt.

Kommunikationsministeriet får bevilja koncession för trådlös bredbandstjänst inom ett bestämt frekvensområde för högst 20 år, om

Ett villkor för att koncession enligt 3 mom. ska beviljas är att den som innehar radiotillståndet använder de frekvenser som tillståndet anvisar.

Koncession för att i digitala markbundna masskommunikationsnät tillhandahålla nättjänster som avses i 4 § 1 mom. beviljas av Kommunikationsverket, om verksamheten pågår högst en månad och om den sändare som används för digital televisionsverksamhet har en strålningseffekt på högst två kilowatt.

Kommunikationsverket ska bevilja koncession, om det finns radiofrekvenser att anvisa för verksamheten och det inte finns grundad anledning att misstänka att den sökande bryter mot denna lag eller bestämmelserna om televisions- och radioverksamhet i någon annan lag.

Kommunikationsverket får inte bevilja verksamhetsutövaren koncessioner för perioder av högst en månad som följer omedelbart på varandra.

Koncession skall beviljas, om

Koncession för tillhandahållande av nättjänster i myndighetsnät skall beviljas, om sökanden utöver de förutsättningar som avses i 1 mom. har tillräcklig förmåga och yrkesskicklighet med hänsyn till särdragen i verksamheten.

Om sådan koncession som avses i 1 eller 2 mom. på grund av knapp tillgång på radiofrekvenser inte kan beviljas alla sökande, skall koncession beviljas de sökande vars verksamhet bäst främjar lagens syften enligt 1 §.

I koncessionen skall definieras teleföretagets geografiska verksamhetsområde.

Koncessionen kan förenas med sådana villkor för kommunikationsnätens tekniska egenskaper eller en effektiv användning av frekvenserna som kompletterar bestämmelserna i 1 och 128 § eller Kommunikationsverkets tekniska föreskrifter enligt 129 §. Villkoren skall stämma överens med syftena enligt 1 §.

Koncession för tillhandahållande av nättjänster i ett markbundet masskommunikationsnät kan beviljas på villkor att koncessionshavaren för sin del sörjer för att Rundradion Ab samt innehavare av programkoncession enligt 7 § 1 mom. i lagen om televisions- och radioverksamhet (744/1998) och tillståndshavare enligt 2 § 1 mom. i landskapslagen om rundradioverksamhet (Ålands författningssamling 117/1993) får tillgång till den kapacitet de behöver för utövandet av verksamheten. Med hjälp av ovannämnda koncessionsvillkor ska koncessionsmyndigheten se till att nämnda utövare av televisions- och radioverksamhet i alla situationer får tillgång till den kapacitet de behöver för utövandet av verksamheten. (30.4.2010/336)

Koncessionen kan förenas med villkor som gäller den mängd kapacitet som skall reserveras för en innehavare av programkoncession eller samarbete mellan innehavare av programkoncession i frågor som gäller fördelning av kapacitet eller elektroniska programguider. Koncessionen kan ytterligare förenas med villkor som gäller sändningstekniken.

En koncession kan med koncessionshavarens samtycke och även i övrigt ändras medan koncessionen är i kraft, om det är nödvändigt av en särskild orsak som beror på den tekniska utvecklingen eller en väsentlig förändring i verksamhetsbetingelserna för den koncessionsberoende verksamheten.

Koncessionsvillkoren kan ändras på ansökan av koncessionshavaren. Innan det fattar beslut ska statsrådet underrätta koncessionshavaren om hur en förnyad bedömning kommer att inverka på koncessionen och samtidigt ge koncessionshavaren en rimlig tid för att återkalla ansökan. (8.4.2011/363)

Statsrådet kan återkalla ett teleföretags koncession helt eller delvis, om

En förutsättning för återkallande är dessutom att teleföretaget trots uppmaning inte inom en skälig tid, minst en månad, rättar sitt förfarande, återställer sina ekonomiska resurser till en tillfredsställande nivå eller visar att verksamheten inletts.

Koncessioner får inte överföras. Statsrådet kan återkalla en koncession, om det faktiska bestämmande inflytandet i förhållande till koncessionshavaren förändras. Anmälan om förändrat bestämmande inflytande ska omedelbart göras till koncessionsmyndigheten. Statsrådet ska fatta beslut om återkallandet inom två månader efter anmälan.

Koncessionshavaren kan begära förhandsbeslut om återkallande av koncessionen enligt 3 mom. Koncessionsmyndigheten ska meddela ett beslut inom två månader från det att ansökan anlände till myndigheten. Om förändringen i det bestämmande inflytandet beror på ett företagsförvärv som enligt konkurrenslagen (948/2011) ska meddelas till Konkurrens- och konsumentverket eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 om kontroll av företagskoncentrationer ("EG:s koncentrationsförordning") till kommissionen, ska koncessionsmyndigheten meddela ett beslut senast inom två månader från den dag då företagsförvärvsärendet har avgjorts genom ett beslut som vunnit laga kraft. (30.11.2012/666)

Överföring av koncession inom en koncern mellan moderbolaget och ett dotterbolag som är helt i dess ägo betraktas inte som en sådan överföring av koncession som utgör förutsättning för återkallande. Koncessionsmyndigheten ska omedelbart underrättas om en sådan överföring.

Innan allmän televerksamhet inleds skall en skriftlig anmälan göras till Kommunikationsverket ( televerksamhetsanmälan ). Anmälningsskyldigheten gäller inte allmän televerksamhet om den är tillfällig, riktar sig till ett litet antal mottagare eller annars är av ringa betydelse.

Genom förordning av statsrådet kan utfärdas närmare bestämmelser om hurdan televerksamhet som skall anses vara av ringa betydelse.

I en televerksamhetsanmälan skall lämnas alla de uppgifter som behövs för tillsynen. Närmare bestämmelser om televerksamhetsanmälans innehåll utfärdas genom förordning av kommunikationsministeriet.

Kommunikationsverket skall underrättas om förändringar i uppgifterna i televerksamhetsanmälan. Om ett teleföretag upphör med sin verksamhet, skall det underrätta Kommunikationsverket om detta senast en vecka innan verksamheten upphör. Om det teleföretag som upphör med sin verksamhet är ett tjänsteföretag skall även det nätföretag inom vars kommunikationsnät tjänsteföretaget är verksamt underrätta Kommunikationsverket om saken. Kommunikationsverket kan även på eget initiativ konstatera att ett teleföretags verksamhet har upphört, om verket får tillförlitlig utredning om att verksamheten upphört. (1.9.2006/759)

Kommunikationsverket skall på ett teleföretags begäran inom en vecka från det begäran framställdes ge en bekräftelse på att verket har tagit emot televerksamhetsanmälan. I Kommunikationsverkets bekräftelse skall uppges vilka rättigheter och skyldigheter teleföretag med stöd av denna lag har i Finland.

Teleföretag som bedriver anmälningspliktig eller koncessionsberoende televerksamhet är skyldiga att till Kommunikationsverket betala en årlig kommunikationsmarknadsavgift. Kommunikationsmarknadsavgift tas inte ut för omsättning av sådan televisions- eller radioverksamhet som avses i lagen om televisions- och radioverksamhet. Kommunikationsmarknadsavgiften motsvarar Kommunikationsverkets kostnader för skötseln av sådana uppgifter som gäller teleföretag och som avses i denna lag, med undantag för de uppgifter som avses i 49 §.

Kommunikationsmarknadsavgiften beräknas enligt antalet avgiftsenheter i de olika avgiftsklasserna. En avgiftsenhet uppgår till 430 euro. Företagen delas in i avgiftsklasser för beaktande av Kommunikationsverkets genomsnittliga kostnader för skötseln av de uppgifter som gäller företagen i respektive avgiftsklass. Avgiftsklassen för ett teleföretag bestäms på basis av omsättningen för den televerksamhet som teleföretaget bedrivit i Finland under den period som föregår bestämmandet av avgiften. I 15 b § bestäms närmare om den omsättning som ligger till grund för bestämmande av avgiftsklass. Kommunikationsmarknadsavgiften bestäms enligt följande:

Vid gränserna mellan avgiftsklasserna bestäms avgiften enligt den högre klassen. (19.12.2008/864)

I 15 d § föreskrivs om bestämmande av kommunikationsmarknadsavgiften under det första året av verksamhet. (20.1.2006/26)

Kommunikationsmarknadsavgiften återbetalas inte även om teleföretaget upphör med sin verksamhet under avgiftsperioden. (20.1.2006/26)

Om ett teleföretag ingår i en koncern enligt 1 kap. 6 § bokföringslagen (1336/1997) , är grunden för teleföretagets avgift företagets andel av den gemensamma omsättningen för den televerksamhet som de avgiftsskyldiga teleföretag som ingår i samma koncern bedrivit i Finland, minskad med bolagens inbördes omsättning av verksamheten. Avgiften bestäms på samma sätt också i sådana fall då moderbolaget inte är finländskt.

Om det under tiden mellan utgången av den föregående räkenskapsperioden och tidpunkten för utfärdandet av avgiftsbeslutet har inträffat förändringar i teleföretagets koncernförhållanden, bestäms avgiftsklassen enligt hur stor företagets andel har varit av televerksamhetens omsättning under den föregående avslutade räkenskapsperioden. (20.1.2006/26)

Om televerksamheten under tiden mellan utgången av det föregående årets räkenskapsperiod och tidpunkten för utfärdandet av avgiftsbeslutet har överlåtits till ett annat företag, hänförs avgiftsskyldigheten till det företag som bedriver allmän televerksamhet vid tidpunkten för utfärdandet av avgiftsbeslutet. Vid bestämmande av dess avgiftsklass beaktas den omsättning som fastställts för den överlåtna televerksamheten för den föregående avslutade räkenskapsperioden. (20.1.2006/26)

Om teleföretagets räkenskapsperiod avviker från kalenderåret omvandlas dess omsättning så att den motsvarar omsättningen för ett kalenderår genom att omsättningen multipliceras med talet 12 och divideras med antalet månader i räkenskapsperioden. (20.1.2006/26)

Genom förordning av kommunikationsministeriet kan det utfärdas närmare bestämmelser om hur de uppgifter som behövs för bestämmande av avgift skall anmälas till Kommunikationsverket.

Kommunikationsmarknadsavgiften påförs av Kommunikationsverket. I Kommunikationsverkets beslut om påförande av avgift får ändring sökas enligt 127 § 1 mom. Närmare bestämmelser om verkställigheten av avgiften kan utfärdas genom förordning av kommunikationsministeriet.

Kommunikationsmarknadsavgiften får drivas in utan dom eller beslut på det sätt som bestäms i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/1961) . Om avgiften inte betalas senast på förfallodagen, tas på det obetalda beloppet ut en årlig dröjsmålsränta enligt den räntefot som avses i 4 § räntelagen (633/1982) . I stället för dröjsmålsränta kan myndigheten ta ut en dröjsmålsavgift om 5 euro i sådana fall då dröjsmålsräntan understiger detta belopp.

Kommunikationsverket kan uppskatta den omsättning som ligger till grund för avgiften, om tillräckligt tillförlitlig utredning inte kan fås om omsättningen på grund av att bokslut saknas eller på grund av något annat synnerligen vägande skäl. Vid bedömningen skall följande beaktas:

Innan Kommunikationsverket vidtar åtgärder enligt 1 mom. skall det uppmana teleföretaget att vid hot om uppskattning av omsättningen lämna de uppgifter som behövs för påförande av kommunikationsmarknadsavgiften inom en av verket förelagd skälig tid.

Kommunikationsverket ska genom beslut regelbundet definiera relevanta kommunikationsmarknader. Verket ska då på lämpligt sätt beakta Europeiska kommissionens, nedan kallad kommissionen , rekommendation om relevanta marknader och yttrandena i saken från organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation. (8.4.2011/363)

2 mom. har upphävts genom L 8.4.2011/363 . (8.4.2011/363)

Ändring i ett beslut om marknadsdefinition får inte sökas särskilt.

Kommunikationsverket ska i syfte att klarlägga konkurrensläget regelbundet göra en marknadsanalys av parti- och detaljmarknader som definierats som relevanta. Marknadsanalysen ska göras senast inom två år efter det att kommissionen utfärdat en marknadsrekommendation, om det är fråga om marknader som inte definierats tidigare, och med högst tre års mellanrum när det är fråga om marknader som definierats tidigare. Tidsfristen på tre år kan förlängas med högst tre år, om Kommunikationsverket begär det av kommissionen och kommissionen inte förbjuder detta inom en månad från det att begäran lämnades.

Om det är fråga om gränsöverskridande marknader ska Kommunikationsverket utarbeta marknadsanalysen i samarbete med regleringsmyndigheten i den berörda staten inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Kommunikationsverket ska genom sitt beslut bestämma att ett teleföretag är ett företag med betydande marknadsinflytande, om företaget utifrån en marknadsanalys konstateras ensamt eller tillsammans med andra ha ett sådant ekonomiskt inflytande på en viss marknad att det i betydande utsträckning kan verka oberoende av konkurrenter, konsumenter eller andra användare. Ett teleföretag som har betydande marknadsinflytande på en viss marknad kan anses ha samma ställning även på en närliggande marknad, om teleföretaget kan stärka sitt marknadsinflytande även på denna marknad.

Kommunikationsverket ska ändra ett beslut om betydande marknadsinflytande, om det utifrån en marknadsanalys konstateras ha skett betydelsefulla förändringar i konkurrensläget på marknaden. I beslutet kan skyldigheter som ålagts ett företag med betydande marknadsinflytande ändras eller bestämmas att teleföretaget inte längre ska anses vara ett företag med betydande marknadsinflytande.

Kommunikationsverket ska genom sitt beslut ålägga företag med betydande marknadsinflytande de skyldigheter som avses i 2 mom., om dessa behövs för att undanröja konkurrenshinder eller främja konkurrensen. När verket bestämmer om sådana skyldigheter ska det samarbeta på lämpligt sätt med kommissionen och organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation. Skyldigheterna ska stå i rätt proportion till det mål som eftersträvas. Vid införandet av en skyldighet ska följande särskilt beaktas: (8.4.2011/363)

(21.12.2007/1327)

Företag med betydande marknadsinflytande kan under de förutsättningar och villkor som anges nedan i denna lag förpliktas att

Kommunikationsverket skall ändra det beslut som nämns i 1 mom., om det sker betydelsefulla förändringar i de omständigheter som avses i 1 mom. eller i konkurrensläget på marknaden.

Kommunikationsverket kan genom sitt beslut ålägga även andra teleföretag än företag med betydande marknadsinflytande särskilda skyldigheter enligt denna lag.

Teleföretag kan under de förutsättningar och villkor som anges nedan i denna lag förpliktas att

Kommunikationsverket skall ändra det beslut som nämns i 1 mom., om det sker betydelsefulla förändringar i de förhållanden som varit förutsättningen för införandet av en skyldighet.

Om Kommunikationsverket utifrån en marknadsanalys av detaljmarknaden konstaterar att det inte förekommer någon konkurrens på den definierade detaljmarknaden och att skyldigheterna enligt 18 § som ålagts ett företag med betydande marknadsinflytande som är verksamt på partimarknaden inte tillräckligt främjar konkurrensen på detaljmarknaden utan att tilläggsskyldigheter måste införas i syfte att trygga en effektiv konkurrens, skall Kommunikationsverket genom sitt beslut vid behov införa tilläggsskyldigheter enligt 2 mom. för företag med betydande marknadsinflytande som är verksamma på detaljmarknaden.

Kommunikationsverket kan för att det mål som avses i 1 mom. skall uppnås bestämma att ett företag med betydande marknadsinflytande som är verksamt på detaljmarknaden

En tilläggsskyldighet skall stå i rätt proportion till det mål som eftersträvas genom den.

Kommunikationsverket skall ändra det beslut som avses i 1 mom., om det sker betydelsefulla förändringar i konkurrensläget på marknaden.

Kommunikationsverket ska ge kommissionen och organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation tillfälle att yttra sig inom en månad före

Kommunikationsverket ska skjuta upp ett beslut enligt 1 mom. med två månader, om kommissionen meddelat att den anser att det föreslagna beslutet strider mot EU-rätten. Verket ska inom sex månader från meddelandet återta beslutet enligt 1 mom. eller ändra beslutet, om kommissionen kräver det.

Om Kommunikationsverket ändrar sitt beslutsförslag enligt 1 mom. på krav från kommissionen ska verket ge de parter vars rättigheter eller intressen beslutet gäller möjlighet att yttra sig över det ändrade beslutsförslaget. När Kommunikationsverket fattar sitt slutliga beslut ska det på lämpligt sätt också beakta de yttranden som avses i 1 mom. Verket ska underrätta kommissionen om sitt beslut.

Kommunikationsverket ska ge kommissionen och organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation tillfälle att yttra sig inom en månad innan verket fattar ett beslut som påverkar handeln mellan EES-staterna och genom vilket det ålägger ett företag med betydande marknadsinflytande skyldigheter enligt 18 §, med undantag av ett beslut enligt 89 a §.

Om kommissionen anser att Kommunikationsverkets beslutsförslag enligt 1 mom. skulle utgöra ett hinder för den inre marknaden eller om kommissionen allvarligt tvivlar på om verkets beslutsförslag är förenligt med EU-rätten, ska Kommunikationsverket senarelägga sitt beslut med ytterligare tre månader. Verket ska då fortsätta beredningen av beslutet i nära samarbete med kommissionen och organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation.

Inom tidsfristen på tre månader kan Kommunikationsverket antingen ändra eller dra tillbaka beslutsförslaget eller så kan det efter tre månader behålla förslaget som sådant. Kommissionen rekommenderar då en lösning i fråga om Kommunikationsverkets förslag, och verket ska efter att ha fått rekommendationen inom en månad underrätta kommissionen och organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation om sitt slutliga beslut. Denna tidsfrist på en månad kan emellertid förlängas om det behövs för att parterna ska kunna höras.

Om Kommunikationsverket trots kommissionens rekommendation beslutar att inte ändra eller dra tillbaka beslutet ska verket motivera sitt beslut.

Marknadsdefinitioner och marknadsanalyser kan utföras och Kommunikationsverkets beslut om betydande marknadsinflytande och om skyldigheter som ska åläggas teleföretag kan fattas utan att kommissionen och organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation hörs, om åtgärden är brådskande och nödvändig för att säkerställa konkurrensen och skydda konsumenternas intressen. Åtgärden ska vara tillfällig och stå i rätt proportion till det eftersträvade målet.

Kommunikationsverket ska utan dröjsmål ge in en sådan marknadsdefinition och marknadsanalys eller ett sådant beslut som avses i 1 mom. för kännedom till kommissionen och organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation.

Kommunikationsverket kan genom ett beslut enligt 18 § ålägga ett nätföretag med betydande marknadsinflytande en skyldighet att till tjänsteföretag överlåta nyttjanderätt till nätföretagets mobilnät.

Tjänsteföretag har i de fall som nämns i 1 mom. rätt att själva öppna och stänga anslutningar till mobilnätet samt rätt att självständigt styra kundrelationerna i anslutning till dem.

Bestämmelser om roaming i mobilnät finns i 36 och 37 §.

Kommunikationsverket kan genom ett beslut enligt 18 § ålägga teleföretag med betydande marknadsinflytande en skyldighet att i ett fast telefonnät till teleföretag hyra ut

Sådan skyldighet föreligger dock inte, om uthyrningen leder till att datasekretessen äventyras eller om det är tekniskt oändamålsenligt eller annars oskäligt för nätföretaget. (20.1.2006/26)

3 mom. har upphävts genom L 8.4.2011/363 . (8.4.2011/363)

Nätföretag som ålagts skyldighet enligt 37 § att iaktta kostnadsorienterad prissättning får ta ut en sådan avgift för parallellanvändning av en abonnentförbindelse som utgör högst hälften av den avgift som företaget tar ut för motsvarande abonnentförbindelse, om inte nätföretaget visar att kostnaderna är högre. I fråga om överföringskapaciteten får avgiften dessutom innehålla en ersättning för användningen av utrustningen.

Kommunikationsverket kan genom ett beslut enligt 19 § ålägga ett annat företag än ett företag med betydande marknadsinflytande en skyldighet enligt 1 mom., om teleföretaget administrerar användarnas förbindelser till kommunikationsnätet och det är nödvändigt att införa skyldigheten för att användarnas intressen skall kunna säkerställas.

Kommunikationsverket kan genom ett beslut enligt 18 § ålägga ett företag med betydande marknadsinflytande som är verksamt i ett fast telefonnät en skyldighet att erbjuda användare möjlighet att både samtalsvis med hjälp av ett prefix och genom att använda ett förval som vid behov kan förbigås med ett prefix använda de tjänster som en leverantör av telefonitjänster tillhandahåller i teleområdet.

Kommunikationsverket kan genom ett beslut enligt 18 § ålägga ett teleföretag med betydande marknadsinflytande en skyldighet att hyra ut en fast förbindelse till teleföretag.

Kommunikationsverket kan genom ett beslut enligt 18 § ålägga ett teleföretag med betydande marknadsinflytande en skyldighet att till teleföretag hyra ut en kabelkanal eller en antennplats i en radiomast.

Kommunikationsverket kan genom ett beslut enligt 19 § ålägga även andra företag än företag med betydande marknadsinflytande den skyldighet som avses i 1 mom., om det av en orsak som beror på miljövård, naturskydd eller markanvändningsplanering eller någon annan därmed jämförbar orsak inte är ändamålsenligt att bygga en parallell kabelkanal eller radiomast.

Skyldigheten att hyra ut antennplatser i en radiomast kan på de i 2 mom. avsedda grunderna åläggas också ett annat företag än ett teleföretag, om företaget hyr ut antennplatser till något teleföretag.

Kommunikationsverket kan genom ett beslut enligt 18 § ålägga teleföretag med betydande marknadsinflytande en skyldighet att till teleföretag överlåta nyttjanderätt till kapaciteten i ett kabeltelevisionsnät.

Kommunikationsverket kan genom ett beslut enligt 18 § ålägga teleföretag med betydande marknadsinflytande en skyldighet att till teleföretag hyra ut markbundet masskommunikationsnät.

Kommunikationsverket kan genom ett beslut enligt 18 § ålägga ett teleföretag med betydande marknadsinflytande som har nätkoncession enligt 4 § en skyldighet att till teleföretag överlåta nyttjanderätt till kapaciteten i ett markbundet masskommunikationsnät.

Kommunikationsverket kan genom ett beslut enligt 18 § ålägga teleföretag med betydande marknadsinflytande en skyldighet att till teleföretag och andra företag överlåta nyttjanderätt till kapaciteten i smartkort som används vid administreringen av mobiltelefonanslutningar eller andra motsvarande anslutningspunkter i ett kommunikationsnät. Sådan skyldighet kan dock inte införas, om teleföretaget inte använder kapaciteten i ett smartkort för något annat ändamål än administrering av en anslutningspunkt.

Kommunikationsverket kan genom ett beslut enligt 18 § ålägga ett teleföretag med betydande marknadsinflytande en skyldighet att till teleföretag överlåta nyttjanderätt till en elektronisk programguide för digital television eller radio.

Kommunikationsverket kan genom ett beslut enligt 19 § ålägga även andra företag än företag med betydande marknadsinflytande den skyldighet som avses i 1 mom., om det behövs för att säkerställa att uppgifter om digitala televisions- och radiosändningar som omfattas av den distributionsskyldighet som avses i 134 § görs tillgängliga för allmänheten i en elektronisk programguide.

Kommunikationsverket kan genom ett beslut enligt 18 § ålägga ett teleföretag med betydande marknadsinflytande en skyldighet att till teleföretag överlåta nyttjanderätt till programmeringsgränssnittet i ett digitalt televisions- eller radiosystem.

Kommunikationsverket kan genom ett beslut enligt 19 § ålägga även andra företag än företag med betydande marknadsinflytande den skyldighet som avses i 1 mom., om det behövs för att säkerställa att digitala televisions- och radiosändningar som omfattas av den distributionsskyldighet som avses i 134 § kan fogas till det programmeringsgränssnitt som används.

Kommunikationsverket kan genom ett beslut enligt 18 eller 19 § ålägga ett teleföretag en skyldighet att offentliggöra uppgifter som är av betydelse för uthyrningsskyldigheten, nyttjanderätten eller sammankoppling, såsom leveransvillkor och prislistor för tjänster samt ingångna avtal till den del de inte innehåller affärshemligheter eller konfidentiella uppgifter.

Kommunikationsverket kan ålägga ett teleföretag med betydande marknadsinflytande den skyldighet som nämns i 1 mom. även utan att teleföretaget åläggs uthyrningsskyldighet eller skyldighet att överlåta nyttjanderätt.

Kommunikationsverket kan genom ett beslut enligt 18 § ålägga företag med betydande marknadsinflytande som är verksamma i ett mobilnät en skyldighet att ordna nationell roaming.

35 § har upphävts genom L 2.2.2007/70 .

Nätföretag med betydande marknadsinflytande som har koncession i ett mobilnät är skyldiga att förhandla om internationell roaming med andra nätföretag som etablerat sig inom en EES-stat.

Kommunikationsverket kan på ansökan av ett annat teleföretag som etablerat sig inom en EES-stat genom ett beslut enligt 18 § ålägga ett företag med betydande marknadsinflytande en skyldighet att ordna internationell roaming.

Kommunikationsverket kan genom ett beslut enligt 18 § ålägga ett teleföretag med betydande marknadsinflytande en skyldighet att till teleföretag överlåta någon annan sådan nyttjanderätt till ett kommunikationsnät, en kommunikationstjänst eller nära anknutna tjänster som kan anses skälig och som kan jämföras med en nyttjanderätt som avses i 23, 24, 25–32, 34 och 36 §.

Kommunikationsverket kan genom ett beslut enligt 18 eller 19 § ålägga ett teleföretag en skyldighet att

Kommunikationsverket kan ålägga ett teleföretag med betydande marknadsinflytande en sådan skyldighet som avses i 1 mom. 1 och 2 punkten även om teleföretaget inte åläggs en skyldighet som gäller sammankoppling eller nyttjanderätt.

Det i 1 mom. 3 punkten avsedda högsta priset får fastställas endast i undantagsfall, om priset för nyttjanderätten klart överstiger den allmänna prisnivån eller om det annars behövs för att tillgodose syftet med nyttjanderätten. Det högsta priset skall fastställas med hänsyn till att det är kostnadsorienterat i enlighet med 84 §. Pristaket fastställs för högst tre år i sänder. I fråga om Kommunikationsverkets skyldighet att upphäva pristaket gäller vad som bestäms i 18 § 3 mom. och 19 § 3 mom.

Kommunikationsverket kan i ett beslut som gäller skyldighet att överlåta nyttjanderätt ålägga ett teleföretag sådana tekniska skyldigheter och ställa sådana villkor för nyttjande av överlåtelseskyldigheten som är nödvändiga för det tekniska fullgörandet av skyldigheten att överlåta nyttjanderätten.

Trots att en skyldighet införts med stöd av 23–30, 34, 36 eller 36 a § finns skyldigheten inte, om föremålet för nyttjanderätten är i teleföretagets eller ett i 26 § 3 mom. avsett företags eget bruk eller behövs för dessas eget rimliga framtida behov.

Ett nätföretag är skyldigt att med andra nätföretag föra uppriktiga förhandlingar om sammankoppling. (8.4.2011/363)

Kommunikationsverket kan genom ett beslut enligt 18 § ålägga ett företag med betydande marknadsinflytande en skyldighet att koppla samman ett kommunikationsnät eller en kommunikationstjänst med ett annat teleföretags kommunikationsnät eller kommunikationstjänst. Företaget med betydande marknadsinflytande ska därefter förhandla om sammankoppling med det andra teleföretaget på villkor som inte står i strid med de sammankopplingsskyldigheter som Kommunikationsverket ålagt företaget genom ett beslut enligt 18 §. (8.4.2011/363)

Kommunikationsverket kan genom ett beslut enligt 19 § ålägga även andra företag än företag med betydande marknadsinflytande en sådan skyldighet som avses i 2 mom., om teleföretaget administrerar användarnas förbindelser till ett kommunikationsnät och det är nödvändigt att införa skyldigheten för att det skall kunna säkerställas att en sammankoppling av kommunikationsnäten är möjlig.

Teleföretag som Kommunikationsverket har ålagt sammankopplingsskyldighet skall iaktta 40–42 och 45 §, om en överenskommelse om sammankopplingsskyldighetens innehåll inte annars kan nås.

Sammankoppling skall ske vid den punkt som det teleföretag som anhåller om sammankoppling anvisar, om det inte är tekniskt oändamålsenligt eller oskäligt för det sammankopplingsskyldiga teleföretaget.

Sammankopplingen skall utföras så snabbt som det tekniskt är möjligt.

Den ersättning som tas ut hos ett sammankopplingsskyldigt teleföretag för användningen av ett telefonnät som ägs av det teleföretag som anhåller om sammankoppling får inte vara oskälig.

Telekommunikationen till utlandet skall styras till en internationell teletjänst via en fjärrteletjänst som väljs av det teleföretag som tillhandahåller den internationella teletjänsten.

Från varje allmän internationell teletjänst skall ordnas tillträde till samtliga lokalteletjänster.

42 § har upphävts genom L 20.1.2006/26 .

Ett teleföretag skall prissätta särskilt för sig ersättning som tas ut hos ett annat teleföretag för användningen av telefonnätet till att upprätta en förbindelse, när förbindelsen upprättas från teleföretagets telefonnät till det andra teleföretagets telefonnät ( utgående trafik ).

Utgående trafik behöver dock inte prissättas särskilt om förbindelsen upprättas från ett mobilnät till ett fast telefonnät eller till ett annat mobilnät eller från ett fast telefonnät till ett fast telefonnät inom samma teleområde, utom om förbindelsen har valts med prefix eller förhandsval.

Ett teleföretag skall prissätta särskilt för sig ersättning som tas ut hos ett annat teleföretag för användningen av telefonnätet till att upprätta en förbindelse, när förbindelsen upprättas från det andra teleföretagets telefonnät till teleföretagets telefonnät ( inkommande trafik ).

Inkommande trafik behöver dock inte prissättas särskilt om förbindelsen upprättas från ett fast telefonnät till ett mobilnät, utom om förbindelsen har valts med prefix eller förhandsval. (28.1.2005/47)

Den ersättning som tas ut för sammankoppling av telefonnät får inte vara beroende av den mängd telekommunikation som förmedlas.

Ett teleföretag som har ingått ett anslutningsavtal är, enligt vad ett annat teleföretag som tillhandahåller kommunikationstjänster väljer, skyldigt att till ett kostnadsorienterat och icke-diskriminerande pris ta ut det andra teleföretagets avgifter eller lämna detta de uppgifter som behövs för att avgifterna skall kunna tas ut. Det teleföretag som ingått anslutningsavtalet skall beredas en skälig övergångstid innan det teleföretag som tillhandahåller kommunikationstjänster börjar ta ut avgifterna.

Information om abonnentnumret till en anslutning som omfattas av betalningsskyldighet skall överföras medan en teleförbindelse pågår. Om det inte är tekniskt möjligt att överföra informationen om abonnentnumret, är det teleföretag som ingått anslutningsavtalet skyldigt att till det andra teleföretaget lämna sådana uppgifter som behövs vid faktureringen eller, om detta inte är möjligt, utan ersättning ta ut avgifterna.

Kommunikationsverket bestämmer om indelningen av Finland i teleområden.

Indelningen i teleområden skall vara ändamålsenlig. När teleområden bildas skall i synnerhet beaktas mängden telekommunikation inom ett visst område, hur den är inriktad, kommunikationsnätens tekniska konstruktion samt en så effektiv nummeranvändning som möjligt.

Vid tilldelningen av nummer och prefix i televerksamheten skall eftersträvas en klar och effektiv numrering samt beaktas de internationella förpliktelserna i fråga om numrering och prefix.

Kommunikationsverket kan utfärda närmare föreskrifter om numrering. Genom Kommunikationsverkets föreskrifter bestäms hurdana nummer och prefix som får användas i televerksamheten och för vilket ändamål de skall användas. I Kommunikationsverkets föreskrift om numrering kan dessutom bestämmas om det geografiska användningsområdet för nummer och prefix.

Om domännamn på Internet bestäms särskilt.

Kommunikationsverket beslutar om nummer och prefix som tilldelas teleföretag och andra personer.

Nummer och prefix skall delas ut så att teleföretag och andra personer behandlas så rättvist som möjligt med hänsyn till omfattningen och arten av deras verksamhet.

Kommunikationsverket skall fatta beslut om tilldelningen av nummer eller prefix ( numreringsbeslut ) inom tre veckor efter att verket tagit emot ansökan. Om ett nummer eller prefix har ett exceptionellt ekonomiskt värde, kan numreringsbeslutet dock fattas inom sex veckor från det att verket tagit emot ansökan.

I ett numreringsbeslut kan innehavaren av nyttjanderätten till ett nummer eller prefix förpliktas att ta numret i bruk inom en skälig tid.

Ett numreringsbeslut kan fattas att gälla tills vidare eller för en viss tid som är ändamålsenlig med hänsyn till den tjänst som tillhandahålls. Kommunikationsverket kan i numreringsbeslutet bestämma att numret skall användas för att tillhandahålla en viss tjänst samt förena användningen av numret med andra villkor som behövs för att en klar och effektiv numrering samt användarnas intressen skall säkerställas.

Teleföretag och andra personer som får ett nummer eller prefix är skyldiga att till Kommunikationsverket betala en fast avgift som täcker kostnaderna för användningen av numret eller prefixet och för administreringen och övervakningen av numreringen. Avgiftens storlek fastställs enligt hur stor andel av den tillgängliga nummerplanen det ibruktagna numret förbrukar. Närmare bestämmelser om avgiftens storlek utfärdas genom förordning av kommunikationsministeriet.

Kommunikationsverket kan genom ett beslut återkalla nyttjanderätten till ett nummer eller prefix, om

och innehavaren av nyttjanderätten till numret eller prefixet trots uppmaning inte rättar sitt förfarande inom en månad.

Nyttjanderätten till ett nummer eller prefix kan återkallas även om det finns något annat motsvarande synnerligen vägande skäl som har samband med en klar och effektiv numrering eller användarnas intresse, och innehavaren av nyttjanderätten till numret eller prefixet har getts möjlighet att inom en månad föra fram sin uppfattning i saken. Hörande är obehövligt, om ett företag med nyttjanderätt har upphört med verksamheten eller innehavaren av nyttjanderätten av någon annan orsak har upphört att existera. (20.1.2006/26)

Ett teleföretag är skyldigt att utan dröjsmål sörja för att en användare som ingått avtal med företaget kan, om användaren så önskar, behålla sitt telefonnummer vid byte av tjänstelevererande teleföretag. Ett tidsbegränsat avtal om kommunikationstjänster som är kopplat till ett telefonnummer befriar inte teleföretaget från skyldigheten att överlämna telefonnummer. I ett fast telefonnät kan teleområdets abonnentnummer flyttas över inom teleområdet. (8.4.2011/363)

Ett teleföretag får inte hos en användare ta ut ersättning för överföring av ett telefonnummer till ett annat teleföretag. Teleföretaget får dock hos ett annat teleföretag ta ut en engångsersättning som motsvarar kostnaderna för sådan nummeröverföring som avses i 1 mom., om det tekniska utförandet av överföringen medför kostnader av engångsnatur. Engångsersättningen får dock inte vara så stor att den hämmar användningen av tjänsten. Kommunikationsverket kan i enskilda fall besluta om engångsersättningens maximibelopp.

Teleföretag har inte i 1 mom. avsedd skyldighet till nummeröverlämning mellan fasta telenät och mobilnät. (8.4.2011/363)

Det teleföretag som ursprungligen gett det överförda numret och det teleföretag som tar emot numret svarar till hälften var för de samtalskostnader som eventuellt orsakas av överföringen.

Teleföretag som är verksamma i ett telefonnät är skyldiga att för sin del sörja för att användarna har tillgång till en allmän, täckande och avgiftsfri informationstjänst som gäller överförda telefonnummer.

Kommunikationsverket kan utfärda tekniska föreskrifter om nummerportabilitet.

Kommunikationsverkets föreskrifter kan gälla

Teleföretag som är verksamma i ett telefonnät är skyldiga att för sin del sörja för att det från stater som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet är möjligt att ringa också till andra än geografiska nummer som används i Finland, om det är tekniskt och ekonomiskt möjligt.

Teleföretag har inte den skyldighet som nämns i 1 mom., om samtalets mottagare av kommersiella skäl har begränsat samtal från vissa geografiska områden.

Kommunikationsverket kan meddela närmare föreskrifter om tekniska åtgärder som behövs för att skyldigheten enligt 1 mom. skall kunna fullgöras.

Teleföretag som är verksamma i ett telefonnät är skyldiga att för sin del sörja för att användarna kan ringa till utlandet med hjälp av det allmänna utlandsprefixet 00.

Kommunikationsverket kan meddela närmare föreskrifter om tekniska åtgärder som behövs för att skyldigheten enligt 1 mom. skall kunna fullgöras.

Teleföretag som är verksamma i ett telefonnät är skyldiga att för sin del sörja för att användarna per telefon eller via sms avgiftsfritt får kontakt med det allmänna nödnumret 112. (8.4.2011/363)

Kommunikationsverket kan meddela närmare föreskrifter om tekniska åtgärder som behövs för att skyldigheten enligt 1 mom. skall kunna fullgöras.

Teleföretag som är verksamma i ett telefonnät är skyldiga att för sin del sörja för att användarna har tillgång till en allmän och täckande nummerupplysningstjänst till ett skäligt pris.

Företag som tillhandahåller nummerupplysningstjänst får vid behandlingen av nummeruppgifter inte gynna ett teleföretag på bekostnad av ett annat teleföretag eller annars handla på ett diskriminerande sätt.

Kommunikationsverket kan meddela närmare föreskrifter om tekniska åtgärder som behövs för att skyldigheten enligt 1 mom. skall kunna fullgöras.

Ett teleföretag skall sörja för att kontaktinformation om namn, adress och telefonnummer i fråga om en användare som med företaget ingått avtal om användning av en anslutning i ett fast telefonnät eller ett mobilnät samlas in och publiceras i en allmänt tillgänglig, täckande telefonkatalog som kan fås till ett skäligt pris och som uppdateras minst en gång om året. Telefonkatalogen kan vara i tryckt eller elektronisk form.

Företag som tillhandahåller telefonkatalogstjänst får vid behandlingen av kontaktinformation inte gynna ett teleföretag på bekostnad av ett annat teleföretag eller annars handla på ett diskriminerande sätt.

Om användarens rätt att förbjuda att kontaktinformationen lämnas ut bestäms särskilt.

Teleföretaget och ett företag som med det ingått avtal om upprätthållande av den kontaktinformation som avses i 57 § skall på begäran lämna ut den kontaktinformation som avses i 57 § till ett annat företag i en form som är användbar med tanke på uppgörandet av en telefonkatalog eller tillhandahållandet av nummerupplysningstjänst. Kontaktinformationen skall lämnas ut till ett kostnadsorienterat pris och på icke-diskriminerande villkor.

Teleföretaget och ett företag som med det ingått avtal om upprätthållande av kontaktinformation är skyldigt att offentliggöra uppgifter om det pris som tas ut för utlämnande av kontaktinformation.

Om användarens rätt att förbjuda att kontaktinformationen lämnas ut bestäms särskilt.

Kommunikationsverket skall genom beslut utse ett eller flera teleföretag, företag som tillhandahåller nummerupplysningstjänster eller företag som tillhandahåller telefonkatalogstjänster till operatörer för samhällsomfattande tjänster, om det är nödvändigt för att säkerställa att samhällsomfattande tjänster tillhandahålls inom ett visst geografiskt område.

Urvalsförfarandet skall vara effektivt, objektivt, öppet och icke-diskriminerande. Till operatör för samhällsomfattande tjänster skall det företag utses som har de bästa förutsättningarna för att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster enligt 1 §.

Kommunikationsverket skall ändra det beslut som avses i 1 mom., om det sker betydande förändringar i de omständigheter som ligger till grund för beslutet.

Kommunikationsverket ska övervaka prissättningen av de samhällsomfattande tjänsterna och jämföra den med kommunikationstjänsternas allmänna prisnivå samt bedöma prissättningen av de samhällsomfattande tjänsterna i förhållande till den allmänna konsumentprisnivån och befolkningens allmänna inkomstnivå.

Med nettokostnaderna för samhällsomfattande tjänster avses de kostnader för tjänsteproduktionen som operatören för samhällsomfattande tjänster inte kan täcka med intäkterna från dessa tjänster.

Om det är uppenbart att tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster är en oskälig ekonomisk belastning för ett företag som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster, skall Kommunikationsverket på yrkande av operatören beräkna nettokostnaderna för de samhällsomfattande tjänsterna.

Kommunikationsverket är vid beräkning av nettokostnaderna inte bundet av de uppgifter som operatören för samhällsomfattande tjänster har lämnat eller de principer operatören iakttagit vid beräkningen av kostnaderna.

Den andel av nettokostnaderna för de samhällsomfattande tjänsterna som med hänsyn till företagets storlek, arten av företagsverksamheten och omsättningen av företagets televerksamhet, nummerupplysningstjänst eller telefonkatalogstjänst samt andra omständigheter som kan jämställas med dessa utgör en oskälig ekonomisk belastning skall på yrkande av denna operatör för samhällsomfattande tjänster ersättas av statens medel.

Kommunikationsministeriet bestämmer utifrån en nettokostnadskalkyl som görs av Kommunikationsverket om ersättning för de kostnader som avses i 1 mom.

Ersättning betalas retroaktivt för högst ett år från det att yrkandet framställts.

Teleföretag som Kommunikationsverket i enlighet med 59 § utsett för att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster i form av allmänna telefonitjänster är skyldiga att oberoende av geografiskt läge och till ett skäligt pris tillhandahålla anslutningar till ett allmänt kommunikationsnät på den ort där användaren stadigvarande bor eller finns. Teleföretaget ska leverera anslutningen inom skälig tid från beställningen.

Anslutningen ska vara sådan att alla användare, även personer med funktionsnedsättning, kan använda nödtjänster, ringa och ta emot inrikes- och utlandssamtal och använda andra sedvanliga telefonitjänster. Anslutningen ska dessutom vara sådan att alla användare kan ha en ändamålsenlig Internetförbindelse, med beaktande av den överföringshastighet som de flesta abonnenter har samt den tekniska genomförbarheten och kostnaderna. Teleföretaget kan också tillhandahålla de ovannämnda tjänsterna via flera anslutningar, om det inte medför oskäliga extra kostnader för användaren.

Genom förordning av kommunikationsministeriet utfärdas bestämmelser om en ändamålsenlig Internetförbindelses minimihastighet enligt 2 mom. Genom förordning av statsrådet utfärdas bestämmelser om användargrupper enligt 2 mom. och deras särskilda behov inom ramen för åtagandet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster. Innan en förordning utfärdas ska Kommunikationsverket vid behov utarbeta en rapport om marknaden för dataöverföringstjänster, vilken överföringshastighet de flesta abonnenterna har och vilken nivå den tekniska utvecklingen ligger på, uppskatta bestämmelsernas ekonomiska konsekvenser för teleföretagen och utreda funktionshindrade personers särskilda behov.

Kommunikationsverket får utfärda närmare föreskrifter om hur anslutningar tekniskt ska genomföras eller vilka tekniska egenskaper de ska ha för att även personer med funktionsnedsättning ska kunna använda dem.

En operatör för samhällsomfattande tjänster har rätt att vägra ingå avtal om en anslutning som avses i 1 mom. med en användare, om användaren har åtalats eller under det senaste året dömts för störande av post- och teletrafik som begåtts med hjälp av ett teleföretags anslutning eller om användaren har obetalda, förfallna och ostridiga skulder hos någon annan operatör för samhällsomfattande tjänster för användningen av dennes anslutning.

Ett nätföretag som Kommunikationsverket i enlighet med 59 § utsett för att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster är skyldigt att till ett kostnadsbaserat pris erbjuda ett tjänsteföretag som utsetts till operatör för samhällsomfattande tjänster den nättjänst som behövs för anslutning till ett kommunikationsnät.

Tjänsteföretag som utsetts till operatör för samhällsomfattande tjänster är skyldiga att erbjuda konsumenterna möjlighet att betala den ersättning som byggande av en anslutning enligt 60 c § medför i flera poster.

Ett teleföretag får vägra fullgöra sin skyldighet enligt 1 mom. endast om det finns sådana vägande skäl för denna vägran som har samband med konsumentens betalningsförmåga.

58 a § har upphävts genom L 2.2.2007/70 .

Ett teleföretag får avkräva en konsument förhandsbetalning eller säkerhet för ett avtal om en telefonanslutning endast i samband med att avtalet ingås och endast om det finns en särskild anledning till detta som beror på förutsägbar insolvens eller någon annan därmed jämförbar omständighet. Förhandsbetalningen eller säkerheten får inte överstiga det sammanlagda beloppet av de avgifter som för de tjänster som tillhandahållits beräknas inflyta innan teleföretaget kan förhindra användningen av anslutningen på grund av betalningsförsummelse.

Teleföretaget och konsumenten kan under avtalsperioden avtala om en skälig limit i euro för telefonanslutningen.

62 § har upphävts genom L 8.4.2011/363 .

Användaren har rätt att koppla en terminal till flera anslutningar samtidigt.

Kommunikationsverket kan meddela närmare föreskrifter om tekniska åtgärder som den rättighet som avses i 1 mom. förutsätter.

Teleföretag som är verksamma i ett telefonnät är skyldiga att erbjuda användarna tonval och en tjänst med vars hjälp den som tar emot ett samtal ser det anropande numret innan samtalet besvaras.

Ett teleföretag som är verksamt i ett mobilnät ska avgiftsfritt erbjuda användaren möjlighet att hålla sig informerad om storleken av de avgifter som användningen av anslutningen föranleder.

Teleföretag som är verksamma i ett telefonnät är skyldiga att mot ersättning förmedla alla samtal som rings till det europeiska nummerområde som definierats i en allmän standard.

Kommunikationsverket kan meddela närmare föreskrifter om tekniska åtgärder som behövs för att den skyldighet som avses i 1 mom. skall kunna fullgöras.

Ett teleföretag skall utarbeta standardavtalsvillkor för avtal om kommunikationstjänster som ingås med konsumenter och tillämpa dessa villkor när avtal ingås med en konsument. Avtalen får inte innehålla villkor eller begränsningar som är oskäliga för konsumenten. (1.9.2006/759)

Ett teleföretag skall offentliggöra de standardavtalsvillkor som avses i 1 mom. och övriga standardavtalsvillkor som företaget använder samt prislistor över kommunikationstjänsterna så att användarna lätt och kostnadsfritt har tillgång till dem. (1.9.2006/759)

Teleföretagen skall sända standardavtalsvillkoren och prislistorna till konsumentombudsmannen och Kommunikationsverket för kännedom.

Avtal om anslutning till telefonnätet och andra avtal om kommunikationstjänster skall ingås skriftligen. Avtal kan också ingås elektroniskt, förutsatt att innehållet i ett elektroniskt avtal inte ensidigt kan ändras och att parterna har tillgång till avtalet. (1.9.2006/759)

I ett avtal skall teleföretagets namn och kontaktinformation specificeras. (1.9.2006/759)

I ett avtal skall åtminstone nämnas

(1.9.2006/759)

I avtalet skall dessutom nämnas konsumentens rätt att föra en tvist om avtalet till konsumentklagonämnden för avgörande.

5 mom. har upphävts genom L 759/2006. (1.9.2006/759)

Leveransen av en kommunikationstjänst är fördröjd, om tjänsten inte har levererats vid en överenskommen tidpunkt och detta inte beror på användaren eller på någon annan omständighet som sammanhänger med användaren. Har ingen leveranstidpunkt överenskommits, är leveransen fördröjd om kommunikationstjänsten inte har levererats inom skälig tid efter det att avtalet ingicks.

Användaren är skyldig att betala de avgifter som grundar sig på avtalet om kommunikationstjänster först från den tidpunkt då tjänsten kan användas. Efter det att tjänsten har aktiverats har användaren rätt att hålla inne betalningen av en sådan del av avgiften som är nödvändig som säkerhet för ersättning på grund av dröjsmålet.

Användaren har i sådana fall som avses i 67 a § rätt till standardersättning. Denna ersättning uppgår till minst 20 euro för varje påbörjad vecka som leveransen fördröjs, dock högst till 160 euro. (30.4.2010/336)

Rätt till standardersättning föreligger dock inte, om teleföretaget visar att dröjsmålet orsakats av ett hinder som ligger utanför teleföretagets kontroll och som företaget inte skäligen kan förväntas ha räknat med då avtalet ingicks samt vars följder företaget inte skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit.

Beror dröjsmålet på en person som teleföretaget har anlitat vid fullgörandet av avtalet eller en del av det, är teleföretaget fritt från ansvar endast om även denna person skulle vara fri från ansvar enligt 2 mom.

Användaren har rätt till ersättning på grund av skada som föranletts av dröjsmål och som överstiger det standardersättningsbelopp som avses i 67 b §. Rätt till skadestånd föreligger dock inte, om användaren inte enligt 67 b § 2 eller 3 mom. har rätt till standardersättning.

Teleföretaget ansvarar för en indirekt skada som orsakats av ett dröjsmål endast om dröjsmålet eller skadan föranletts av vårdslöshet från teleföretagets sida. Som indirekt skada anses

Det föreligger ett fel i leveransen av en kommunikationstjänst, om kommunikationstjänstens kvalitet eller leveranssättet inte överensstämmer med vad som kan anses avtalat. Har inte annat överenskommits, föreligger ett fel i leveransen av en kommunikationstjänst, om

Användaren har rätt att kräva att teleföretaget avhjälper felet eller utför en ny prestation i stället för den felaktiga utan att detta medför kostnader för användaren. Teleföretaget är dock inte skyldigt att avhjälpa felet, om detta förorsakar teleföretaget oskäliga kostnader eller oskäliga olägenheter. Vid bedömningen av huruvida kostnaderna eller olägenheterna är oskäliga ska det särskilt beaktas felets betydelse och prestationens värde, om den var avtalsenlig, och om rättelse kan ske på något annat sätt utan att detta medför avsevärd olägenhet för användaren. (30.4.2010/336)

Även om användaren inte kräver att felet skall avhjälpas eller prestationen förnyas, får teleföretaget på egen bekostnad göra en sådan rättelse, om det utan dröjsmål erbjuder sig att göra det när användaren anmäler felet. Användaren får avböja rättelsen, om denna skulle förorsaka honom väsentlig olägenhet eller en risk för att de kostnader som förorsakas användaren inte blir ersatta eller om användaren har en annan särskild orsak att avböja.

Teleföretaget får inte hänvisa till att det inte har fått tillfälle att avhjälpa felet, om användaren har låtit avhjälpa felet och denne med beaktande av omständigheterna inte skäligen kan förutsättas vänta på att teleföretaget skall avhjälpa felet.

Om det inte kommer på fråga att avhjälpa felet eller utföra en ny prestation eller om felet inte avhjälps inom en skälig tid efter att användaren har anmält det, har användaren rätt till ett prisavdrag som motsvarar felet.

Användaren har rätt till standardgottgörelse om en skada som avses i 67 d § beror på ett avbrott i leveransen. Standardgottgörelsen uppgår till minst 20 euro för varje påbörjad vecka då leveransen är avbruten, dock högst till 160 euro. Om en standardgottgörelse betalas till användaren, har användaren inte på grund av samma avbrott rätt till ett prisavdrag enligt 1 mom. (30.4.2010/336)

En användare har rätt till ersättning för skada som användaren lider till följd av ett fel i kommunikationstjänsten.

För en sådan indirekt skada som avses i 67 c § 2 mom. ansvarar teleföretaget endast om felet eller skadan beror på vårdslöshet från teleföretagets sida.

Användaren får häva ett avtal om kommunikationstjänster på grund av ett dröjsmål eller fel från teleföretagets sida, om avtalsbrottet är väsentligt.

En användare får inte åberopa ett dröjsmål, om inte användaren underrättat teleföretaget om dröjsmålet inom skälig tid efter det att tjänsten har levererats. En användare får inte åberopa ett fel, om inte användaren underrättat teleföretaget om felet inom skälig tid efter det att användaren märkte eller borde ha märkt felet.

Utan hinder av 1 mom. får en användare åberopa ett dröjsmål eller ett fel, om teleföretaget har handlat grovt vårdslöst eller i strid med tro och heder eller om kommunikationstjänsten inte överensstämmer med de krav som uppställs i lag eller i Kommunikationsverkets föreskrifter som utfärdats med stöd av lag.

I villkoren för avtal om anslutning till telefonnätet och om mottagande av andra kommunikationstjänster får inte användarens rätt att välja leverantör av innehållstjänster begränsas.

Teleföretag får inte hindra användare från att till allmänt kommunikationsnät ansluta radio- och teleterminalutrustning som uppfyller kraven i radiolagen eller avkodningsutrustning eller televisionsapparater som uppfyller kraven i denna lag.

Teleföretag får inte hindra användare från att till allmänt kommunikationsnät ansluta ett sådant internt kommunikationsnät i en fastighet eller byggnad som uppfyller kraven i denna lag.

Ett teleföretag får inte förutsätta att sammankopplingen av ett internt kommunikationsnät i en fastighet eller en byggnad med allmänt kommunikationsnät får utföras endast av en person som valts av teleföretaget.

Användarna får inte till allmänt kommunikationsnät ansluta annan utrustning än radio- och teleterminalutrustning som är funktionsduglig och som överensstämmer med kraven i radiolagen.

Kommunikationsverket kan i syfte att garantera användare valfrihet ålägga bostadsaktiebolag, fastighetsaktiebolag och med dem jämförbara sammanslutningar som äger eller förvaltar en fastighets interna eller flera fastigheters gemensamma fasta kommunikationsnät som är kopplat till ett allmänt kommunikationsnät en skyldighet att på icke-diskriminerande villkor ge det teleföretag som en användare väljer nyttjanderätt till en icke-upptagen del av fastighetens eller fastighetsgruppens interna kommunikationsnät för förmedling av kommunikationstjänster till användarens terminalutrustning inom fastigheten.

Kommunikationsverket kan ålägga en skyldighet enligt 1 mom., om det sett till helheten är tekniskt ogenomförbart eller olönsamt att bygga ett parallellt internt kommunikationsnät eller delar av ett sådant.

Det är tillåtet att vid köptillfället binda ihop avtalen om en terminal och en anslutning till mobilnätet på ett sådant sätt att detta påverkar nyttigheternas försäljningspris ( uppbindning ). Teleföretaget ska tillhandahålla användaren motsvarande kommunikationstjänster också utan terminal.

Uppbindning är förbjuden när det gäller avtal om GSM-mobilnätsanslutningar, om det inte är fråga om uppbindning mellan en anslutning och en bordstelefon, en larmtelefon eller någon annan motsvarande telefon i GSM-mobilnätet som används för ett annat syfte än en sedvanlig mobiltelefon.

I marknadsföringen ska, utöver de uppgifter som avses i 2 kap. 12 § i konsumentskyddslagen (38/1978) , också uppges de totala merkostnader som konsumenten orsakas av uppbindningen.

En konsument har rätt att säga upp ett tidsbegränsat avtal att upphöra två veckor efter uppsägningen om han eller hon betalar de avgifter som hänför sig till den outnyttjade avtalstiden samt de övriga avgifter man eventuellt kommit överens om med tanke på en sådan situation.

Ett teleföretag får förhindra att en mobiltelefon som erbjudits med uppbindning används för ett annat teleföretags anslutning. Spärren ska på konsumentens begäran hävas inom två veckor från det att abonnemanget upphör. För hävandet av spärren får ingen avgift tas ut av konsumenten.

Ett avtal om kommunikationstjänster gäller tills vidare och upphör till följd av uppsägning. Konsumenten har rätt att när som helst säga upp ett avtal så att det upphör att gälla två veckor efter uppsägningen, om inte något annat följer av 2 mom.

Teleföretag får ingå högst tvååriga tidsbegränsade avtal med konsumenter. Om företaget erbjuder avtal som gäller i mer än tolv månader ska konsumenten också erbjudas möjlighet att ingå ett tidsbegränsat avtal på tolv månader.

Teleföretag får inte förlänga ett tidsbegränsat avtal med ett nytt tidsbegränsat avtal utan att ha ingått ett nytt skriftligt avtal med konsumenten.

En konsument har rätt att säga upp ett avtal så att det upphör två veckor efter uppsägningen även om det är tidsbegränsat, om han eller hon råkat i betalningssvårigheter till följd av sjukdom, arbetslöshet eller någon annan av konsumenten oberoende orsak eller om det ur konsumentens synvinkel är oskäligt att hålla avtalet i kraft av någon annan särskild orsak. Teleföretaget får inte ta ut sådana avgifter av konsumenten som gäller oanvänd avtalstid enligt avtalet om kommunikationstjänster. Teleföretag har dock rätt att få tillbaka terminaler som överlämnats i samband med uppbindning.

Ett teleföretag får ändra avgifter och övriga villkor enligt ett avtal om kommunikationstjänster som gäller tills vidare till nackdel för konsumenten endast

Ett teleföretag har dessutom rätt att göra mindre ändringar i villkoren till avtal om kommunikationstjänster som gäller tills vidare, om ändringarna inte påverkar avtalets centrala innehåll.

Villkoren i ett tidsbegränsat avtal om kommunikationstjänster får inte ändras till nackdel för konsumenten under avtalstiden. Det är emellertid tillåtet att ändra avtalsvillkoren, om ändringsbehovet föranleds av ändringar i lagstiftningen eller av myndighetsbeslut.

En användare har rätt att säga upp ett avtal om kommunikationstjänster med omedelbar verkan, om teleföretaget meddelar att det kommer att ändra avtalsvillkoren till användarens nackdel.

Teleföretagen ska underrätta användarna om ändringar i avtalsvillkoren och om deras innehåll senast en månad innan de ändrade villkoren träder i kraft. Teleföretaget ska samtidigt informera användaren om dennes rätt att säga upp avtalet med omedelbar verkan, om denne inte godkänner de ändrade villkoren.

Ett teleföretag får tillfälligt utan användarens samtycke avbryta leveransen av en kommunikationstjänst eller begränsa dess användning, om åtgärden är nödvändig på grund av bygg- eller underhållsarbete på kommunikationsnätet eller av dataskyddsskäl. Avbrottet skall göras så att det orsakar användaren minsta möjliga olägenhet och om detta skall i mån av möjlighet informeras i god tid på förhand. (1.9.2006/759)

Om en tjänst på grund av ett sådant skäl som avses i 1 mom. har varit avbruten sammanlagt minst 48 timmar under en kalendermånad, skall teleföretaget på begäran gottgöra användaren tjänstens grundavgift för en månad eller betala en motsvarande skälig gottgörelse. (1.9.2006/759)

Skyldigheten till gottgörelse enligt 2 mom. föreligger dock inte, om felet berott på

Om fel eller störningar i kommunikationsnäten eller kommunikationstjänsterna hindrar eller väsentligt stör tjänstens funktion ska teleföretaget utan dröjsmål informera användarna om detta och samtidigt lämna en bedömning av hur länge felet eller störningen kvarstår.

Kommunikationsverket får utfärda närmare föreskrifter om innehållet i och utformningen av den information som avses i 1 mom.

Ett teleföretag har rätt att begränsa användningen av en telefonnätanslutning eller stänga anslutningen, om användaren inte har betalat en avgift som hänför sig till anslutningen i fråga och som förfallit till betalning. (1.9.2006/759)

Teleföretaget har dock inte rätt att stänga anslutningen, om

Teleföretaget har också rätt att stänga en anslutning eller begränsa dess användning, om

Ett teleföretag har rätt att begränsa användningen av en anslutning även om användaren överskrider den limit som avses i 61 § 2 mom. Teleföretaget skall på förhand underrätta användaren om begränsningen av användningen och samtidigt instruera användaren om hur en begränsning kan förhindras. (1.9.2006/759)

Ett teleföretag skall på användarens begäran öppna en anslutning till telefonnätet som stängts med stöd av 73 § eller upphöra att begränsa dess användning genast när det inte längre finns grunder för begränsning av användningen eller stängning av anslutningen.

Teleföretaget har rätt att ta ut en skälig avgift för att öppna en anslutning eller avbryta en begränsning av användningen. För avbrytande av en sådan begränsning av användningen som avses i 73 § 3 mom. får dock ingen avgift tas ut. (1.9.2006/759)

Ett teleföretag har rätt att häva ett avtal om anslutning till telefonnätet, om

Teleföretaget skall skriftligen häva ett anslutningsavtal. Teleföretaget skall förvarna användaren om att anslutningsavtalet kommer att hävas.

Användaren kan säga upp ett anslutningsavtal muntligen. Teleföretaget ska sända användaren en skriftlig bekräftelse på uppsägningen. (8.4.2011/363)

Ett teleföretag skall utan dröjsmål stänga en anslutning eller förhindra användningen av en telefon, om användaren, polisen, ett försäkringsbolag eller ett annat teleföretag uppger att en mobiltelefon eller det smartkort som används vid administreringen av mobiltelefonen har kommit bort och anhåller om att anslutningen skall stängas eller att användningen av telefonen skall förhindras.

Ett teleföretag vars telefonanslutning används av ett annat teleföretag för tillhandahållande av kommunikationstjänster eller som tar ut avgifter för ett annat teleföretags räkning, skall på begäran spärra användningen av det andra teleföretagets kommunikationstjänster, om

Ett teleföretag har rätt att spärra användningen av en annan tjänst än en kommunikationstjänst, om användaren inte inom två veckor från det att en betalningsuppmaning har sänts betalar en till betalning förfallen räkning för den andra tjänsten.

Ett teleföretag skall på användarens begäran utan ersättning spärra användningen av en anslutning för andra tjänster än kommunikationstjänster och utgående trafik från anslutningen till en viss trafiktyp, om det tekniskt är lätt att genomföra spärrningen. Om spärrningen senare avlägsnas på användarens begäran, får teleföretaget ta ut en avgift för åtgärden.

Kommunikationsverket kan meddela närmare föreskrifter om vilka spärrkategorier för utgående trafik från en anslutning användarna åtminstone ska erbjudas, föreskrifter om det tekniska utförandet av spärrtjänster och föreskrifter om prisinformation för samtalen. (8.4.2011/363)

En konsument ansvarar för obehörig användning av en kommunikationstjänst endast om den obehöriga användningen berott på sådan vårdslöshet från konsumentens sida som inte är lindrig.

Konsumenten ansvarar inte för obehörig användning av en kommunikationstjänst, om kommunikationstjänsten har använts efter det att konsumenten har anmält till teleföretaget att anslutningen eller ett annat vid administreringen av kommunikationstjänsten använt medel har försvunnit eller obehörigen innehas av någon annan.

Ett teleföretag har rätt att stänga en kommunikationstjänst omedelbart efter det att en anmälan enligt 2 mom. har tagits emot. I fråga om teleföretags skyldighet att stänga en mobiltelefonanslutning och förhindra användning av mobiltelefonen föreskrivs i 76 §.

Om en anslutning eller ett annat vid administreringen av kommunikationstjänsten använt medel har använts för genomförande av betalningstransaktioner enligt 1 § 2 mom. 6 punkten i betaltjänstlagen (290/2010) , gäller i fråga om användarens ansvar för obehöriga transaktioner vad som föreskrivs i den lagen. (30.4.2010/292)

Teleföretaget ska avgiftsfritt och, om räkningen överstiger 50 euro, utan begäran specificera räkningen för användningen av en telefonanslutning. Av räkningen ska åtminstone följande faktureringsposter framgå utan svårighet:

Teleföretaget ska oberoende av räkningens storlek utan begäran och avgiftsfritt specificera avgifterna för andra tjänster än kommunikationstjänster på det sätt som föreskrivs i 24 § i lagen om dataskydd vid elektronisk kommunikation.

Av en specificerad räkning får inte samtal till kostnadsfria nummer framgå.

En part i ett avtal om kommunikationstjänster har rätt att på begäran få en icke-specificerad räkning.

Teleföretagen ska effektivt och i god tid ge användarna

Kommunikationsverket kan genom sitt beslut ålägga ett teleföretag eller en tillhandahållare av nummerupplysningstjänst en skyldighet att offentliggöra jämförbara och aktuella uppgifter om kvaliteten på de tjänster företaget tillhandahåller.

Kommunikationsverket ska i beslutet ange vilka uppgifter som ska offentliggöras och hur de ska offentliggöras. (8.4.2011/363)

På rättsförhållandet mellan en konsument och ett teleföretag tillämpas dessutom konsumentskyddslagen (38/1978) .

Kommunikationsverket övervakar tillämpningen av teleföretagens avtalsvillkor. Tillämpningen av avtalsvillkor ur konsumentskyddets synvinkel övervakas även av konsumentombudsmannen. Kommunikationsverket och konsumentombudsmannen skall samarbeta med varandra på behörigt sätt. (1.9.2006/759)

Avvikelse från bestämmelserna i detta kapitel får inte genom avtal göras till nackdel för konsumenten. Bestämmelserna i 67 a–67 i, 71–75, 78, 79, 79 a och 80 § i detta kapitel tillämpas på andra avtal än avtal med konsumenter endast om inget annat har överenskommits.

Med kostnadsorienterade pris avses pris som med hänsyn till kostnaderna och verksamhetens effektivitet är skäliga. Vid bedömningen av skäligheten skall även beaktas en skälig avkastning på kapitalet, vilket påverkas av teleföretagets investeringar och riskerna i anslutning till dem.

Med icke-diskriminerande villkor avses villkor som berör teleföretag i samma situation på samma sätt. Om ett teleföretag använder en viss tjänst själv eller tillhandahåller den för sitt dotterbolag eller någon annan sådan aktör, skall det tillhandahålla motsvarande tjänst till motsvarande villkor även för konkurrerande teleföretag.

Teleföretag kan av andra teleföretag kräva skälig förhandsbetalning eller säkerhet för ersättning som skall betalas för överlåtelse av nyttjanderätt eller för sammankoppling.

Om ett teleföretag eller ett företag som avses i 58 §, i denna lag eller i ett beslut av Kommunikationsverket ålagts en skyldighet att iaktta kostnadsorienterad eller icke-diskriminerande prissättning, är teleföretaget och ett företag som avses i 58 § när Kommunikationsverket behandlar ett prissättningsärende skyldigt att visa att det pris som företaget tar ut för en produkt eller en tjänst är kostnadsorienterat och icke-diskriminerande.

Kommunikationsverket är inte bundet av de principer som teleföretaget följt vid kostnadsredovisningen när verket bedömer om prissättningen är kostnadsorienterad.

När Kommunikationsverket bedömer om prissättningen är kostnadsorienterad kan verket i enlighet med 84 § 1 mom. i enskilda fall besluta om maximibeloppet av den ersättning som tas ut. (28.1.2005/47)

Kommunikationsverket kan genom ett beslut enligt 18 § ålägga ett företag med betydande marknadsinflytande en skyldighet att använda ett kostnadsredovisningssystem, om det behövs för att prissättningen på partimarknaden eller detaljmarknaden skall kunna övervakas.

Teleföretaget får själv välja vilket kostnadsredovisningssystem det använder. Teleföretaget skall för Kommunikationsverket göra upp en beskrivning av kostnadsredovisningssystemet, av vilken framgår åtminstone kostnadernas huvudtitlar och de regler enligt vilka kostnaderna fördelas.

Kommunikationsverket kan meddela närmare föreskrifter om de uppgifter som samlas in med hjälp av kostnadsredovisningssystemet och om beskrivningen av kostnadsredovisningssystemet. Föreskrifterna kan gälla

(2.2.2007/70)

Teleföretaget skall välja en sådan godkänd och oberoende revisor som avses i revisionslagen (936/1994) för granskning av teleföretagets kostnadsredovisningssystem i samband med revisionen av teleföretaget. Revisorn skall upprätta en berättelse över granskningen. Teleföretaget skall lämna berättelsen till Kommunikationsverket före utgången av augusti månad efter det att teleföretagets räkenskapsperiod utgått.

Kommunikationsverket kan meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter och vilket material som skall ingå i granskningsberättelsen. Föreskrifterna kan gälla

Kommunikationsverket skall årligen offentliggöra en berättelse om hur kostnadsredovisningssystemen följs i teleföretagen.

Kommunikationsverket kan genom ett beslut enligt 18 § ålägga ett företag med betydande marknadsinflytande en skyldighet att i sin bokföring särredovisa funktioner i anslutning till överlåtelse av nyttjanderätt eller till sammankoppling från teleföretagets övriga utbud av tjänster, om det behövs för att prissättningen i samband med överlåtelse av nyttjanderätt eller sammankoppling skall kunna övervakas.

Kommunikationsverket skall i sitt beslut specificera vilka uppgifter som skall utredas genom särredovisningsförfarande och huvuddragen i särredovisningsförfarandet. Särredovisningsskyldigheten skall vara skälig med hänsyn till teleföretagets storlek och verksamhetens art.

Särredovisningskalkylerna skall tillställas Kommunikationsverket.

Teleföretagets revisorer skall granska särredovisningskalkylerna och ge ett separat utlåtande om dem till teleföretaget.

Kommunikationsverket kan genom ett beslut enligt 18 § ålägga ett företag med betydande marknadsinflytande en skyldighet att separera en funktionell helhet från teleföretagets övriga affärsverksamhet, om det har observerats betydande och bestående störningar på marknaden för nättjänsten i fråga och skyldigheter enligt 18 § 2 mom. inte har haft inverkan på konkurrensläget på marknaden.

Den funktionella helhet som separationen ger upphov till ska erbjuda både moderföretaget och konkurrerande teleföretag sina tjänster på samma icke-diskriminerande villkor.

Innan Kommunikationsverket ålägger ett företag skyldighet till funktionell separation ska det lämna kommissionen ett motiverat beslutsförslag som ska innehålla åtminstone följande:

Ett företag med betydande marknadsinflytande och ett företag som utsetts att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster ska i förväg och utan dröjsmål till Kommunikationsverket anmäla om det avser att överlåta sitt lokala nät eller en betydande del av det till en separat affärsenhet som det inrättat eller till en separat juridisk person under ett annat ägarskap.

Efter att ha tagit emot anmälan ska Kommunikationsverket utvärdera hur överlåtelsen inverkar på teleföretagets eventuella skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster och göra en ny marknadsanalys enligt 17 § i fråga om den relevanta marknaden för kommunikationsnätet, om överlåtelsen har betydande inverkan på den marknaden.

Teleföretagen skall genom beredskapsplanering och förberedelser för undantagsförhållanden sörja för att deras verksamhet fortgår så störningsfritt som möjligt även under sådana undantagsförhållanden som avses i beredskapslagen (1080/1991) samt vid störningar under normala förhållanden.

Med prioriteringsfacilitet avses en sådan egenskap hos en telefoncentral och en växel som anslutits till den samt ett serietelefonsystem som gör det möjligt att ge telekommunikation från vissa anslutningar i ett fast telefonnät företräde framför telekommunikation från andra anslutningar eller nummer. Prioriteringsfaciliteten får endast användas under sådana undantagsförhållanden som avses i beredskapslagen samt vid störningar under normala förhållanden.

Telefoncentralerna i fasta telefonnät skall utrustas med prioriteringsfacilitet.

Teleföretagen får inte bjuda ut prioriterade anslutningar till allmänheten.

Kommunikationsministeriet fastställer de användargrupper vars anslutningar prioriteras på det sätt som avses i 1 mom.

Angående användningen av prioriteringsfaciliteten under undantagsförhållanden som avses i beredskapslagen bestäms genom förordning av statsrådet. Kommunikationsverket beslutar om användningen av prioriteringsfaciliteten vid störningar under normala förhållanden. (20.1.2006/26)

Med nödlägeskoppling avses ett sådant system i ett fast telefonnät där utgående telekommunikation från andra än prioriterade anslutningar tillfälligt kan spärras för att prioriterad trafik skall tryggas.

Bestämmelser om användning av nödlägeskoppling under sådana undantagsförhållanden som avses i beredskapslagen utfärdas genom förordning av statsrådet. Vid störningar under normala förhållanden bestämmer Kommunikationsverket om användningen av nödlägeskoppling.

Telefoncentralerna skall utrustas med nödlägeskoppling.

Närmare bestämmelser om den beredskapsskyldighet för teleföretag som avses i 90 § kan utfärdas genom förordning av statsrådet. Bestämmelserna kan gälla sådan organisering av kommunikationsnäten som behövs för att ledningen av eller säkerheten i samhället eller näringslivets funktionsförmåga skall kunna tryggas.

Kommunikationsministeriet kan meddela anvisningar om teleföretagens beredskapsskyldighet liksom även anvisningar om allmän beredskapsplanering.

Kommunikationsverket kan meddela närmare tekniska föreskrifter om teleföretags beredskapsskyldighet. Föreskrifterna kan gälla

Ett teleföretag har rätt att få ersättning för beredskapskostnader ur den försörjningsberedskapsfond som avses i lagen om tryggande av försörjningsberedskapen (1390/1992) endast, om kostnaderna med hänsyn till arten och omfattningen av teleföretagets verksamhet är avsevärda eller, om kostnaderna orsakas av upprätthållandet av ett datasystem över prioriterade abonnenter och kostnaderna orsakas av de tekniska nyttigheter som beställts på kommunikationsministeriets begäran.

Försörjningsberedskapscentralen bestämmer på förslag av kommunikationsministeriet om ersättning för kostnader som avses i 1 mom.

Teleföretag ska utrusta sina kommunikationsnät och kommunikationstjänster med sådana tekniska hjälpmedel och egenskaper att teleavlyssning och teleövervakning som avses i tvångsmedelslagen (806/2011) , i polislagen (872/2011) och i den i Bryssel den 29 maj 2000 ingångna konventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater är möjlig att genomföra.

Den myndighet som utför teleavlyssning eller teleövervakning skall till Kommunikationsverket lämna en framställning om vilka funktionella krav kommunikationsnät och kommunikationstjänster skall uppfylla.

Kommunikationsverket beslutar i enskilda fall om vilka tekniska krav som skall ställas på hjälpmedel eller egenskaper som används vid teleavlyssning eller teleövervakning efter att ha hört teleföretaget och den myndighet som avses i 1 mom.

Teleföretagen skall sträva efter att tekniska hjälpmedel och egenskaper installeras i kommunikationsnät eller kommunikationstjänster innan kommunikationsnäten eller kommunikationstjänsterna tas i bruk.

Teleföretagen skall till en myndighet avgiftsfritt lämna ut uppgifter som de förfogar över och som behövs för att myndigheten skall kunna utföra sin lagstadgade uppgift att upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt räddningsverksamhet, enligt vad som särskilt bestäms därom.

En myndighet ordnar på egen bekostnad ett system med hjälp av vilket den kan ta emot och behandla sådana uppgifter som avses i 97 §. Myndigheten svarar även för kostnader för anslutning av systemet till ett kommunikationsnät.

Teleföretagen har rätt att av statens medel få ersättning för omedelbara kostnader för investeringar i, användning och underhåll av system, utrustning och programvara som anskaffats enbart för de behov som myndigheten uppgett. Teleföretagen har rätt att av statens medel få ersättning även för omedelbara kostnader som orsakas av en åtgärd som myndigheten förordnat. Kommunikationsverket bestämmer om ersättning för kostnaderna.

Teleföretagen får inte för sin kommersiella verksamhet använda system, utrustning eller programvara som bekostats av myndigheten.

På myndighetsnät tillämpas inte 3–5 kap., 51 § eller 7 och 8 kap.

Kommunikationsministeriet fastställer vilka användargrupper som har rätt att använda ett myndighetsnät.

Teleföretag skall på begäran utan ersättning ansluta ett myndighetsnät till allmänt kommunikationsnät. Teleföretag som är verksamma i ett myndighetsnät har inte rätt att få ersättning för telekommunikation från allmänt kommunikationsnät till myndighetsnätet. Ett teleföretag som är verksamt i allmänt kommunikationsnät har rätt att få ersättning enligt teleföretagets prislista för telekommunikation från ett myndighetsnät till allmänt kommunikationsnät.

Bestämmelser om teleföretags rätt att lägga ut telekablar för ett samhälles eller en fastighets behov på ett område som ägs eller innehas av någon annan finns i markanvändnings- och bygglagen (132/1999) .

Teleföretags rätt att lägga ut telekablar samt därtill hörande anordningar, smärre konstruktioner och stolpar på ett område som ägs eller innehas av någon annan kan enligt vad som föreskrivs i denna lag även vara grundad på ett sådant beslut av kommunens byggnadstillsynsmyndighet som avses i markanvändnings- och bygglagen.

Telekablar skall i mån av möjlighet läggas ut på ett sådant vägområde som avses i lagen om allmänna vägar (243/1954) eller på ett sådant allmänt område som avses i fastighetsbildningslagen (554/1995) .

Vid utläggningen av telekablar skall gällande planläggning och övriga planer för markanvändning samt landskaps- och miljösynpunkter beaktas.

Utläggning och underhåll av telekablar får inte orsaka sådan olägenhet eller skada som kan undvikas till skäliga kostnader.

Om parterna inte når en överenskommelse om utläggningen av en telekabel på ett område som ägs eller innehas av någon annan, skall teleföretaget göra upp en plan för utläggningen av telekabeln ( telekabelplan ).

Telekabelplanen skall innehålla följande handlingar:

Teleföretaget skall lägga fram telekabelplanen offentligt. Teleföretaget skall dessutom publicera ett meddelande om telekabelplanen i en tidning som är allmänt spridd på orten. I meddelandet skall nämnas vilka fastigheter planen gäller. I meddelandet skall dessutom nämnas att fastighetsägare och de, vars rätt eller fördel planen gäller, har rätt att framställa en anmärkning om telekabelplanen inom en viss tid.

Telekabelplanen skall som vanlig brevförsändelse sändas till alla fastighetsägare och andra personer, vars rätt eller fördel planen gäller, för kännedom.

Teleföretaget ska inhämta utlåtande om telekabelplanen av kommunen och den behöriga närings-, trafik- och miljöcentralen samt efter behov av andra behöriga myndigheter.

En fastighetsägare eller någon annan vars rätt eller fördel telekabelplanen gäller har rätt att framställa anmärkning hos teleföretaget inom 30 dagar från den dag då telekabelplanen offentliggjordes i enlighet med 103 §.

Telekablar samt tillhörande anordningar, smärre konstruktioner och stolpar får placeras ut på ett område som ägs eller innehas av någon annan, om man överenskommer om utläggningen. Kan överenskommelse inte nås om utläggningen, kan kommunens byggnadstillsynsmyndighet på ansökan av teleföretaget besluta ge teleföretaget denna rättighet genom att fastställa en telekabelplan enligt 102 §. Kommunens byggnadstillsynsmyndighet ska fatta beslut inom sex månader från teleföretagets ansökan. (8.4.2011/363)

Telekabelplanen kan fastställas om teleföretaget har iakttagit förfarandet i 103 och 104 §. Om en anmärkning har anförts mot planen krävs det också att den skall uppfylla kraven i 101 § för att kunna fastställas.

Kommunens byggnadstillsynsmyndighet kan bestämma att beslutet skall iakttas innan det har vunnit laga kraft. Har besvär anförts över beslutet, kan besvärsmyndigheten förbjuda verkställigheten av beslutet tills den har avgjort besvären.

Ändring i ett beslut enligt 2 mom. av byggnadstillsynsmyndigheten söks genom besvär hos förvaltningsdomstolen i enlighet med 190 § markanvändnings- och bygglagen.

Om det för genomförande av telekabelplanen är nödvändigt, får ett teleföretag med en rättighet som baserar sig på ett beslut enligt 106 § 2 mom. utan ägarens eller innehavarens tillstånd fälla träd och andra växter på området enligt telekabelplanen, förse byggnader och konstruktioner med nödvändiga utrustningar samt utföra andra byggarbeten på området. Teleföretagets personal har i detta syfte rätt att röra sig på privat område och placera ut behövliga märken i terrängen.

Teleföretaget skall i andra än brådskande fall ge områdets ägare och innehavare möjlighet att själv utföra de åtgärder som nämns i 1 mom.

Teleföretaget skall iståndsätta området efter arbetet.

Om ett nätföretag på det sätt som avses i 106 § har placerat ut telekablar, tillhörande anordningar, smärre konstruktioner eller stolpar på ett område som ägs eller innehas av någon annan eller på det sätt som avses i 107 § har försett byggnader eller konstruktioner med nödvändiga utrustningar, kan Kommunikationsverket förplikta nätföretaget att för andra teleföretag tillåta gemensamt utnyttjande eller samlokalisering av sådan egendom.

Kommunikationsverket kan ålägga företaget en skyldighet enligt 1 mom. om byggandet eller utplaceringen inte annars kan ordnas på ett tillfredsställande sätt och till skälig kostnad. Dessutom får förpliktelsen inte oskäligt förhindra eller begränsa nätföretagets eget nyttjande.

Kommunikationsverket får bestämma att kostnaderna för det gemensamma utnyttjandet och samlokaliseringen ska fördelas om parterna inte kommer överens om kostnaderna.

Fastigheters ägare och innehavare, kommunen i egenskap av ägare och innehavare av allmänna områden samt staten i egenskap av ägare och innehavare av allmänna vägområden har rätt till full ersättning för olägenhet och skada som orsakats av åtgärder som avses i 107 §.

Ersättningsyrkande skall framställas hos teleföretaget inom ett år efter det olägenheten eller skadan uppkom. Kan överenskommelse om ersättningen inte nås, avgörs saken i den ordning som anges i lagen om inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter (603/1977) , nedan inlösningslagen.

Om det för dragande och underhåll av telekablar behövs större befogenheter med avseende på annans egendom än vad som nämns i 107 §, avgörs saken i enlighet med lagen om inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter.

Kommunen skall inom sitt område övervaka att de mål som avses i 101 § iakttas vid utläggningen av telekablar.

Kommunen skall vid behov samordna utläggningen av teleföretagens telekablar så att de mål som avses i 101 § uppnås även när bygg- och underhållsarbeten på mer än ett teleföretags telekablar utförs på kommunens område.

Innan jordbyggnadsarbete, skogsarbete, vattenbyggnadsarbete eller annat arbete som eventuellt äventyrar telekablar inleds skall den som utför arbetet för att undvika skador ta reda på om det finns telekablar på området.

Teleföretagen skall avgiftsfritt lämna upplysningar om var telekablar är utlagda.

Teleföretagen skall lämna den som utför arbetet uppgifter och anvisningar som behövs för att faror skall kunna undvikas.

Teleföretagen är på begäran av kommunikationsministeriet eller Kommunikationsverket skyldiga att samla in och att utan hinder av affärs- och yrkeshemligheter till kommunikationsministeriet och Kommunikationsverket lämna ut uppgifter som behövs för styrningen och övervakningen av televerksamheten. Uppgifterna skall lämnas ut utan dröjsmål, i den form som myndigheten begär och avgiftsfritt.

Den skyldighet att samla in och lämna ut uppgifter som nämns i 1 mom. gäller även andra företag som förfogar över uppgifter som är nödvändiga och relevanta för televerksamheten och de myndighetsuppgifter som nämns i denna lag.

Kommunikationsministeriet och Kommunikationsverket skall på ett företags begäran uppge uppgifternas användningsändamål samt motivera begäran om utlämnande av uppgifter.

Kommunikationsverket ska på begäran lämna kommunikationsministeriet sådana i 1 mom. avsedda uppgifter som verket fått när det fullgjort uppgifter enligt denna lag. (15.5.2009/331)

Konsumentombudsmannen har trots sekretessbestämmelserna eller andra begränsningar som gäller utlämnande av uppgifter rätt att av teleföretaget få nödvändiga upplysningar för att fullgöra sina uppgifter enligt 121 b §. Upplysningarna ska utan dröjsmål lämnas i den form som myndigheten begär och avgiftsfritt. (8.4.2011/363)

Utöver vad som föreskrivs i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) har kommunikationsministeriet och Kommunikationsverket rätt att till Konkurrens- och konsumentverket och konsumentombudsmannen lämna ut sekretessbelagda handlingar som de har tagit emot eller upprättat i samband med fullgörandet av uppgifterna enligt denna lag, om detta är nödvändigt för att Konkurrens- och konsumentverket eller konsumentombudsmannen ska kunna sköta sina uppgifter.

Kommunikationsministeriet eller Kommunikationsverket får använda en sekretessbelagd handling som tagits emot från en utländsk myndighet endast för det ändamål som den utlämnats för.

Kommunikationsministeriet och Kommunikationsverket är skyldiga att på begäran av kommissionen och tillsynsmyndigheten i en annan EES-stat lämna ut de uppgifter som behövs för tillsynen över kommunikationsmarknaden.

Utöver vad som föreskrivs i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet, har kommunikationsministeriet och Kommunikationsverket rätt att lämna ut en sekretessbelagd handling till och röja en sekretessbelagd uppgift för kommissionen och tillsynsmyndigheten i en annan EES-stat, om det behövs med hänsyn till tillsynen över kommunikationsmarknaden.

Ett teleföretag får använda uppgifter om ett annat teleföretag som det erhållit i samband med överlåtelse av nyttjanderätt enligt 4 kap. eller sammankoppling enligt 5 kap. endast för det ändamål för vilket de har lämnats till teleföretaget. Uppgifterna får vid teleföretaget behandlas endast av dem som ovillkorligen behöver uppgifterna i sitt arbete. Uppgifterna skall även annars behandlas så att det andra teleföretagets affärshemligheter inte äventyras.

Ett teleföretag som genom ett förfarande som strider mot 1 mom. orsakar ett annat teleföretag skada är skyldigt att ersätta den skada som förfarandet orsakar.

Kommunikationsverket skall offentliggöra de beslut som avses i 3–5 och 8 kap., beslut om indelning i teleområden, numreringsbeslut och avgöranden i tvistemål mellan teleföretag så att de är tillgängliga för teleföretag och användargrupper.

Statsrådet skall offentliggöra meddelanden om att en koncession är ledig att sökas och koncessionsbeslut på det sätt som avses i 1 mom.

Företrädare för teleföretag och användare skall ges tillfälle att framföra sin uppfattning om ett meddelande om att en koncession är ledig att sökas, beslut om teleområden och numreringsbeslut som på ett betydande sätt påverkar kommunikationsmarknaden innan meddelandet om att koncessionen är ledig att sökas offentliggörs och beslutet ges.

Koncessionshavare samt företrädare för teleföretag och användare ska ges tillfälle att inom en månad framföra sin uppfattning om en ändring av koncessionsvillkoren eller ett återkallande av koncession. I undantagsfall får avvikelse göras från tidsfristen på en månad. Undantagsfall är till exempel när det orsakas betydande skada för människors hälsa, den allmänna säkerheten eller miljön. (8.4.2011/363)

Om Kommunikationsverkets beslut enligt 3–5 och 8 kap. har en betydande inverkan på kommunikationsmarknaden, skall det ge företrädare för teleföretag och användare tillfälle att framföra sin uppfattning om beslutsförslaget.

I förvaltningslagen (434/2003) föreskrivs i övrigt om myndigheters skyldighet att höra parter. (20.1.2006/26)

Kommunikationsverket ska så noggrant som möjligt i sin verksamhet beakta kommissionens rekommendationer enligt artikel 19 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv). Om Kommunikationsverket inte följer en rekommendation från kommissionen ska det meddela kommissionen detta och motivera sin ståndpunkt.

Den allmänna styrningen och utvecklandet av televerksamheten hör till kommunikationsministeriet.

Kommunikationsverket har till uppgift att övervaka att bestämmelserna i denna lag och bestämmelser som utfärdats med stöd av den iakttas.

Statsrådet skall säkerställa att verksamhet som anknyter till reglering av teleföretag och statsrådets verksamhet i anknytning till ägarskap eller bestämmanderätt strukturellt skiljs åt på ett effektivt sätt.

Kommunikationsministeriet bistås av delegationen för kommunikationsförvaltningen. Delegationen har till uppgift att följa verksamheten inom kommunikationsförvaltningen, ta initiativ till utvecklande av kommunikationsförvaltningen och ge utlåtanden. Delegationen för kommunikationsförvaltningen består av en ordförande, en vice ordförande och högst 16 andra medlemmar, som utses av kommunikationsministeriet för tre år i sänder. För varje medlem skall dessutom utses en personlig suppleant. I delegationen skall ingå företrädare för kommunikationsministeriet och för företagen och sammanslutningarna samt de centrala användargrupperna inom branschen. Delegationen sammanträder på kallelse av ordföranden eller vice ordföranden. Om delegationen gäller i övrigt vad som bestäms om kommittéer.

Kommunikationsministeriet och Kommunikationsverket skall vid skötseln av uppgifter enligt denna lag vid behov samarbeta med konkurrensmyndigheterna och konsumentmyndigheterna.

Om någon bryter mot denna lag eller bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den och trots uppmaning inte inom en skälig tid av minst en månad rättar sitt förfarande, kan Kommunikationsverket ålägga honom att rätta sitt fel eller sin försummelse. Skyldigheten kan förenas med vite eller med hot om att verksamheten avbryts eller att den försummade åtgärden utförs på bekostnad av den som gjort sig skyldig till överträdelsen.

I fråga om vite, hot om avbrytande och hot om tvångsutförande gäller vad som bestäms i viteslagen (1113/1990) .

Om ett fel eller en försummelse utgör ett direkt och allvarligt hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller folkhälsan eller orsakar allvarlig ekonomisk eller operativ skada för andra företag eller användare eller för verksamheten i kommunikationsnäten, kan Kommunikationsverket besluta om behövliga temporära åtgärder utan att vänta på att den tidsfrist som avses i 1 mom. ska gå ut. Som temporär åtgärd kan Kommunikationsverket avbryta verksamhet som orsakar fara eller allvarlig skada. Dessutom kan verket begränsa användningen av frekvenser eller förordna om andra liknande tvångsmedel. Åtgärderna får gälla i högst tre månader. Kommunikationsverket får utsträcka de temporära åtgärderna till att gälla under ytterligare en period om högst tre månader om felet eller försummelsen inte har avhjälpts inom tidsfristen. Ett beslut om temporära åtgärder får överklagas särskilt på samma sätt som ett beslut som avses i 1 mom. (8.4.2011/363)

Kommunikationsverket kan, om detta är nödvändigt för att skydda användaren, förbjuda fortsatt användning av ett avtalsvillkor som strider mot 66 § eller förbjuda användning av sådana eller därmed jämförbara avtalsvillkor på nytt. Kommunikationsverket kan även meddela förbudet temporärt, varvid förbudet gäller tills ärendet har avgjorts slutgiltigt.

Kommunikationsverket kan förena ett förbud som det utfärdat med vite. Marknadsdomstolen dömer ut vitet.

Ändring i Kommunikationsverkets beslut som avses i 1 eller 2 mom. får inte sökas genom besvär.

Ett teleföretag kan föra ett beslut om förbud till marknadsdomstolen inom 30 dagar efter det att företaget har fått del av Kommunikationsverkets beslut. I annat fall står beslutet fast. Bestämmelser om handläggningen av ärenden i marknadsdomstolen finns i lagen om rättegång i marknadsdomstolen (100/2013) . (31.1.2013/128)

Konsumentombudsmannen får ålägga ett teleföretag att vid vite utan dröjsmål stänga ett nummer eller att på något annat sätt förhindra användningen av en tjänst, om det är uppenbart att man med tjänsten eftersträvar orättmätig ekonomisk vinning genom att i marknadsföringen lämna osanna eller vilseledande uppgifter som är betydelsefulla för dem som använder tjänsten och om det uppkommer avgifter på användarnas räkningar för kommunikationstjänster till följd av tjänsten. Konsumentombudsmannen kan också meddela ett temporärt beslut som gäller tills ärendet är slutligt avgjort.

Konsumentombudsmannen ska i ett beslut enligt 1 mom. bestämma att teleföretaget genast då företaget fått del av beslutet ska avbryta faktureringen för innehållstjänsten och upphöra med att till tjänsteleverantören eller ett annat teleföretag redovisa medel som redan flutit in eller som ännu kommer att flyta in för tjänsten.

Innan konsumentombudsmannen meddelar ett beslut enligt 1 mom. ska han eller hon ge teleföretaget och tjänsteleverantören tillfälle att bli hörda, utom när det inte går att ordna med hörandet så snabbt som ärendets brådskande natur nödvändigtvis kräver.

Konsumentombudsmannens beslut enligt 1 mom. får inte överklagas genom besvär. Teleföretaget eller den som tillhandahåller den tjänst vars användning hindras får föra andra än interimistiska beslut till marknadsdomstolen inom 30 dagar från delfåendet. I annat fall står beslutet fast. Bestämmelser om handläggningen av ärenden i marknadsdomstolen finns i lagen om rättegång i marknadsdomstolen. (31.1.2013/128)

Om konsumentombudsmannens i 1 mom. avsedda beslut står fast, ska teleföretaget utan dröjsmål och senast 30 dagar efter det att ärendet blivit slutligt avgjort till användarna återbetala deras avgifter för tjänsten till fullt belopp. Räcker de medel som flutit in till teleföretaget inte till för att täcka alla användares fordringar ska de återbetalas i förhållande till respektive fordrans storlek. En årlig ränta ska betalas på det återbetalda beloppet enligt den referensränta som avses i 12 § i räntelagen.

Ett teleföretag som bryter mot en skyldighet som ålagts företaget med stöd av 18–20 § och som trots uppmaning inte inom en skälig tid av minst tre månader rättar sitt förfarande, kan påföras en påföljdsavgift. Påföljdsavgift får inte påföras, om förfarandet inte har betydande inverkan på marknaden eller om det med hänsyn till tryggandet av konkurrensen annars är uppenbart ogrundat att påföra en påföljdsavgift.

Påföljdsavgift behöver inte påföras, om det för teleföretaget för motsvarande gärning eller försummelse har bestämts eller kommer att bestämmas en sådan konkurrensbrottsavgift som avses i lagen om konkurrensbegränsningar (480/1992) , nedan konkurrensbegränsningslagen.

När påföljdsavgiften fastställs skall arten och omfattningen av förfarandet, dess varaktighet samt den konkurrensbrottsavgift enligt konkurrensbegränsningslagen som bestämts för teleföretaget för motsvarande gärning eller försummelse beaktas.

Avgiftens storlek är minst 1 000 euro och högst en miljon euro. Har gärningen eller försummelsen synnerligen omfattande verkningar på marknaden, får nämnda belopp överskridas. Avgiften får dock utgöra högst fem procent av teleföretagets omsättning under det föregående året för tillhandahållandet av nät och tjänster för elektronisk kommunikation.

Påföljdsavgiften påförs av marknadsdomstolen på framställning av Kommunikationsverket. Bestämmelser om handläggningen och utredningen av ärenden i marknadsdomstolen finns i lagen om rättegång i marknadsdomstolen. Påföljdsavgiften ska betalas till staten. (31.1.2013/128)

Påföljdsavgiften verkställs utan dom eller beslut med iakttagande av lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/1961) . Rättsregistercentralen sörjer för verkställigheten av avgiften. Närmare bestämmelser om verkställigheten av påföljdsavgiften kan utfärdas genom förordning av statsrådet. I förordningen kan det bestämmas om anmälningsskyldighet för myndigheterna när den är av betydelse för verkställigheten av påföljdsavgiften, återbetalning av påföljdsavgift och andra liknande omständigheter som är relevanta för verkställigheten av avgiften.

Om ett teleföretag trots påföljder som avses i 121 och 122 § allvarligt och på ett väsentligt sätt bryter mot eller försummar att iaktta bestämmelserna i denna lag eller föreskrifter som utfärdats med stöd av den och trots uppmaning inte inom en skälig tid av minst en månad rättar sitt förfarande, kan Kommunikationsverket förbjuda teleföretaget att utöva televerksamhet.

Kommunikationsverket kan i de fall som avses i 1 mom. förbjuda teleföretagets verksamhet helt eller delvis.

Bestämmelser om återkallande av koncession finns i 12 §.

Kommunikationsverket får förbjuda eller kräva senareläggning av tillhandahållandet av en tjänst eller en uppsättning tjänster som skulle medföra en avsevärd snedvridning av konkurrensen, tills ett beslut enligt 17 § har fattats. (8.4.2011/363)

Kommunikationsverket har rätt att göra tekniska inspektioner i teleföretag för att övervaka att skyldigheterna enligt denna lag och bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den iakttas. Även ett sådant myndighetsnät eller separat nät som avses i denna lag kan vara föremål för en teknisk inspektion.

Kommunikationsverket har rätt att göra en ekonomisk inspektion i ett teleföretag, om teleföretaget inte har fullgjort den skyldighet som avses i 112 § eller om de uppgifter som lämnats med stöd av 112 § är bristfälliga och det finns särskilda skäl att misstänka att teleföretaget på ett väsentligt sätt bryter mot denna lag eller mot bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av den.

Kommunikationsverket har i samband med en inspektion som avses i 1 och 2 mom. rätt att få tillträde till teleföretagets utrustningsutrymmen och övriga utrymmen samt att för granskning få de handlingar som behövs för övervakningsuppgiften.

En inspektion som avses i 1 och 2 mom. får inte förrättas i utrymmen som omfattas av hemfriden.

Kommunikationsverket har rätt att få handräckning av polisen, tullmyndigheterna och gränsbevakningsväsendet vid skötseln av uppgifterna enligt denna lag.

Anser ett teleföretag eller en person, vars rätt eller fördel saken gäller, att någon handlar i strid med denna lag eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den, kan teleföretaget eller personen föra saken till Kommunikationsverket för prövning. Kommunikationsverket kan också på eget initiativ ta saken till prövning.

Kommunikationsverket skall avgöra ett ärende som avses i 1 mom. inom fyra månader efter att ärendet blivit anhängigt. Tidsfristen gäller inte exceptionellt omfattande ärenden. De skyldigheter som i samband med beslutet åläggs parterna skall stämma överens med bestämmelserna i denna lag.

Kommunikationsverket skall främja samarbetet mellan teleföretag och sträva efter att i första hand genom medling lösa meningsskiljaktigheter mellan teleföretag.

Om medlingen inte leder till resultat inom fyra månader, skall Kommunikationsverket på någondera partens begäran fatta beslut i ärendet inom fyra månader efter att medlingen upphört.

Kommunikationsverkets beslutanderätt omfattar inte frågor som gäller avtalsförhållandena eller ersättningsansvaret mellan teleföretag och användare eller teleföretags regressrätt eller återbetalningsskyldighet. (8.4.2011/363)

Vid behov ska 126 § också tillämpas på lösning av gränsöverskridande tvister där de tvistande parterna är etablerade i flera EES-stater. Kommunikationsverket ska lösa sådana tvister i samarbete med regleringsmyndigheterna i de berörda EES-staterna.

Kommunikationsverket kan också höra organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation när det löser gränsöverskridande tvister. Om organet begärts yttra sig i en sådan tvist ska Kommunikationsverket invänta yttrandet innan ärendet avgörs.

I ett beslut som kommunikationsministeriet eller Kommunikationsverket har fattat med stöd av någon annan paragraf än 16–20, 59, 121 a eller 126 § får ändring i enlighet med förvaltningsprocesslagen sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen. Kommunikationsministeriets och Kommunikationsverkets beslut ska iakttas trots att ändring har sökts, om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat. (8.4.2011/363)

Kommunikationsverket har rätt att genom besvär söka ändring i ett sådant beslut av förvaltningsdomstolen som avses i 1 mom. och genom vilket förvaltningsdomstolen har upphävt kommunikationsministeriets eller Kommunikationsverkets beslut eller ändrat det.

Ändring i beslut som Kommunikationsverket har fattat med stöd av 16–20, 59 och 126 § och beslut av statsrådet får sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen. Statsrådets och Kommunikationsverkets beslut ska iakttas trots överklagandet, om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat. (31.1.2013/128)

Bestämmelser om sökande av ändring i marknadsdomstolens beslut i ärenden som avses i 121 a och 121 b § och som gäller meddelande av förbud eller åläggande att stänga ett nummer eller en tjänst finns i lagen om rättegång i marknadsdomstolen. Ändring i ett beslut av marknadsdomstolen i ett ärende enligt 122 § som gäller påförande av påföljdsavgift får sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen. (31.1.2013/128)

Besvär över beslut som avses i 1 och 3 mom. skall behandlas i brådskande ordning.

127 a § gällde temporärt 8.11.2012–30.6.2022 genom L 593/2012.

Allmänna kommunikationsnät och kommunikationstjänster samt kommunikationsnät och kommunikationstjänster som ansluts till dem skall planeras, byggas och underhållas så att

2 mom. har upphävts genom L 8.4.2011/363 . (8.4.2011/363)

Ett teleföretag ska utan dröjsmål underrätta Kommunikationsverket om eventuella väsentliga fel eller störningar i kommunikationsnäten eller kommunikationstjänsterna.

Teleföretaget ska utan onödigt dröjsmål underrätta Kommunikationsverket om vidtagna korrigeringsåtgärder och om åtgärder för att förhindra att felet eller störningen upprepas.

Kommunikationsverket ska samla in uppgifter om fel och störningar som avses i 2 mom. Verket ska årligen sända kommissionen och Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet en sammanfattande rapport om underrättelser enligt 2 mom.

Kommunikationsverket kan meddela föreskrifter enligt 128 § om kvalitetskrav på kommunikationsnät och kommunikationstjänster samt om kompatibilitet. Föreskrifterna kan gälla

Kommunikationsverket kan meddela föreskrifter även om tekniska egenskaper hos sådana kommunikationsnät som inte har kopplats samman med allmänt kommunikationsnät ( separat nät ), om det behövs för att en störningsfri kommunikation skall kunna säkerställas.

I fråga om skyldigheten för innehavaren av ett separat nät att vidta åtgärder för att undanröja en störning gäller vad som bestäms i 131 §.

Om ett kommunikationsnät eller en utrustning orsakar fara eller störning för ett kommunikationsnät, utrustning, kommunikationsnätets användare eller någon annan person, skall teleföretaget eller någon annan innehavare av kommunikationsnätet eller utrustningen omedelbart vidta åtgärder för att korrigera situationen och vid behov koppla bort kommunikationsnätet eller utrustningen från det allmänna kommunikationsnätet.

Kommunikationsverket kan i det fall som avses i 1 mom. bestämma om korrigeringsåtgärder samt om bortkoppling av nätet eller utrustningen.

Kommunikationsverket har rätt att meddela föreskrifter om televisionsapparaters tekniska egenskaper för att säkerställa deras kompatibilitet.

Kommunikationsverket har rätt att meddela föreskrifter om tekniska egenskaper hos avkodningssystem för att säkerställa deras kompatibilitet.

I radiolagen bestäms om radioanläggningar och teleterminalutrustningar som är avsedda att anslutas till allmänt kommunikationsnät.

Teleföretagen skall offentliggöra uppdaterade tekniska specifikationer av till vilka gränssnitt i allmänt kommunikationsnät teleterminalutrustning kan anslutas. Av specifikationerna skall med tillräcklig noggrannhet framgå sådana uppgifter på basis av vilka teleterminalutrustning kan tillverkas och med vars hjälp de tjänster som tillhandahålls via gränssnittet kan användas.

Teleföretag som tillhandahåller nättjänster i kabeltelevisionsnät är skyldiga att i nätet utan ersättning distribuera

Den distributionsskyldighet som avses i 1 mom. gäller teleföretag som tillhandahåller nättjänster i kabeltelevisionsnät även när de förmedlar sitt programutbud med annan teknik än traditionell kabeltelevisionsteknik, förutsatt att det är möjligt att ta emot utbudet med sedvanliga mottagaranordningar.

Distributionsskyldighet föreligger dock inte, om kabeltelevisionsnätets distributionsförmåga utnyttjas av ett teleföretag i dess egen tv- eller radioverksamhet eller om det behövs för detta ändamål med tanke på företagets eget rimliga framtida behov. Teleföretag behöver inte i syfte att fullgöra distributionsskyldigheten göra sådana förbättringar som ökar nätets distributionsförmåga och som kräver betydande ekonomiska investeringar.

De programutbud som avses i 1 mom. jämte tjänster i anknytning till dem ska avgiftsfritt tillhandahållas användaren. Ett teleföretag som tillhandahåller nättjänster i ett kabeltelevisionsnät kan dock kräva en skälig avgift av sina användare för upprätthållande av nätet.

Programutbud och tjänster som avses i 1 mom. ska tillhandahållas användarna i oförändrad form och samtidigt som den ursprungliga sändningen.

Bostadsaktiebolag, fastighetsaktiebolag eller andra med dem jämförbara upprätthållare av centralantennsystem som äger eller administrerar en fastighets interna eller flera fastigheters gemensamma centralantennät som används för förmedling av masskommunikation i fastigheten till användarnas terminalutrustningar ska se till att programutbud och tjänster som avses i 1 mom. tillhandahålls användarna i oförändrad form och samtidigt som den ursprungliga sändningen.

Innehavaren av immateriella rättigheter till ett avkodningssystem som används i ett digitalt televisions- och radionät skall när denna beviljar ett företag som tillverkar avkodningssystem dessa rättigheter tillämpa rättvisa, skäliga och icke-diskriminerande villkor.

Innehavaren av immateriella rättigheter får inte ställa sådana villkor för beviljande av nyttjanderätt som hämmar användningen av avkodningssystemet tillsammans med andra utrustningar eller system eller försvårar den, om inte villkoren behövs på grund av utrustningens säkerhet eller någon annan teknisk orsak.

Företag som använder avkodningssystem är skyldiga att sörja för att avkodningssystemen inte hindrar distributionen eller mottagandet av andra företags televisions- eller radioprogramutbud eller anknytande special- eller tilläggstjänster i ett digitalt televisions- eller radionät. Företag som använder avkodningssystem är vid behov skyldiga att till ett kostnadsorienterat och icke-diskriminerande pris tillhandahålla andra företag sådana tekniska tjänster som ovan nämnda distribution kräver.

Skyldighet enligt 1 mom. föreligger dock inte, om det är tekniskt oändamålsenligt eller annars oskäligt för företaget att fullgöra skyldigheten.

Företag som tillhandahåller avkodningssystem ska särredovisa den verksamhet som avses i 1 mom. från företagets övriga verksamhet.

Sådana företag som avses i 1 mom. är skyldiga att sörja för att det är möjligt att övervaka överföringen i kommunikationsnät.

137 § har upphävts genom L 21.12.2007/1327 .

137 a § har upphävts genom L 21.12.2007/1327 .

Ett teleföretag som uppsåtligen eller av oaktsamhet handlar i strid med skyldigheter som införts med stöd av 18–20 § är skyldigt att ersätta ett annat teleföretag för skada som det tillfogat detta.

Skadeståndet omfattar en ersättning för kostnader, prisskillnad samt annan direkt ekonomisk skada som orsakats av teleföretagets verksamhet enligt 1 mom.

Skadeståndet kan jämkas, om fullt skadeståndsansvar bedöms som oskäligt tungt med tanke på förseelsens art, skadans omfattning, parternas situation och andra omständigheter.

Rätten till skadestånd preskriberas, om skadeståndstalan inte har väckts inom tre år från det att teleföretaget fick eller borde ha fått kännedom om att en skada har framkommit.

Vid prövning av en talan som avses i 1 mom. kan domstolen begära utlåtande av Kommunikationsverket.

Kommunikationsverkets beslut kan med en parts samtycke delges genom elektronisk post. Beslutet anses ha delgivits då parten till Kommunikationsverket sänder en kvittering om att meddelandet har lästs.

Om en part i ett i denna lag avsett förvaltningsbeslut har lämnat Kommunikationsverket kontaktinformation som är väsentligt bristfällig eller felaktig eller inte har anmält väsentlig kontaktinformation, och om denna information inte heller senare blivit rättad eller kompletterad och delgivning av ett beslut inte av denna orsak är möjlig på annat sätt än som offentlig delgivning enligt 62 § i förvaltningslagen, kan Kommunikationsverket delge beslutet även genom att publicera ett meddelande i ärendet på sina webbsidor. Beslutet anses då ha delgivits en månad efter det att meddelandet har publicerats. I meddelandet skall anges när publicering skett och när beslutet anses ha blivit delgivet.

Kommunikationsverket skall i övrigt iaktta vad som bestäms i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003) .

Om ett teleföretag med stöd av denna lag har blivit ansvarigt gentemot användaren för ett dröjsmål eller ett fel som beror på ett annat teleföretags verksamhet, har det teleföretag som blivit ansvarigt rätt till skadestånd av det andra teleföretaget, om detta inte visar att dröjsmålet eller felet inte berott på vårdslöshet från dess sida.

Teleföretaget har regressrätt i enlighet med 1 mom. oberoende av om teleföretagen står i avtalsförhållande sinsemellan eller inte. Ett villkor i ett avtal som ingåtts innan skadan framträtt och som begränsar regressrätten är utan verkan.

Denna lag träder i kraft den 25 juli 2003. Lagens 134 § gäller dock fram till den 31 december 2007.

Genom denna lag upphävs kommunikationsmarknadslagen av den 30 april 1997 (396/1997) jämte ändringar. Teleföretagens rättigheter och skyldigheter som grundar sig på den kommunikationsmarknadslag som upphävs förblir dock i kraft tills Kommunikationsverket första gången gjort en marknadsanalys enligt 17 § i denna lag och till följd av den ålagt teleföretagen rättigheter och skyldigheter enligt denna lag. Vid behov skall upphörandet av sådana skyldigheter för teleföretag som bygger på den kommunikationsmarknadslag som upphävs fastställas genom ett separat beslut av Kommunikationsverket.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

Bestämmelserna i 24 § i trafikministeriets beslut om sammankoppling av teleföretags telenät och teletjänster (1393/1997) , som reglerar resttrafik, tillämpas fram till den 31 december 2003.

På behandlingen av ett förvaltningsärende som är anhängigt när denna lag träder i kraft tillämpas de bestämmelser som gäller vid ikraftträdandet.

Den teleområdesindelning som gäller vid denna lags ikraftträdande förblir i kraft tills den ändras i enlighet med 46 § i denna lag.

Koncessioner ( nätkoncession ) som är i kraft vid denna lags ikraftträdande gäller under den beviljade koncessionsperioden. På nätkoncessioner som gäller vid denna lags ikraftträdande tillämpas bestämmelserna i 12 § om återkallande av koncession.

Ett företag eller ett annat samfund som tillhandahåller nättjänster enligt 4 § 2 mom. i ett myndighetsnät som fungerar redan innan denna lag träder i kraft skall inom två månader från ikraftträdandet ansöka om nätkoncession enligt 4 § 2 mom. I nätkoncessionsansökan skall läggas fram en utredning om användargrupperna i det aktuella myndighetsnätet. Kommunikationsministeriet godkänner dessa användargrupper, om de uppfyller de villkor som nämns i 2 §.

En utredning om användargrupper i andra än sådana myndighetsnät som avses i 4 § 2 mom. skall lämnas till kommunikationsministeriet inom sex månader från denna lags ikraftträdande. Kommunikationsministeriet godkänner dessa användargrupper, om de uppfyller de villkor som nämns i 2 §.

Teleföretag som när denna lag träder i kraft har gjort televerksamhetsanmälan enligt gällande kommunikationsmarknadslag är skyldiga att göra televerksamhetsanmälan enligt 13 § i denna lag till Kommunikationsverket inom två månader från lagens ikraftträdande.

En teleentreprenör som när denna lag träder i kraft har auktorisation för teleentreprenad enligt gällande lag är inte skyldig att göra en sådan anmälan som avses i 137 § 2 mom. till Kommunikationsverket.

Bestämmelserna om påföljdsavgift tillämpas på gärningar och försummelser som sker sedan lagen trätt i kraft.