1126/2002

I denna förordning bestäms om Kommunikationsverkets avgiftsbelagda prestationer och grunderna för dessa samt om fasta avgifter för offentligrättsliga prestationer.

I 6 § 2 mom. lagen om grunderna för avgifter till staten avsedda avgiftsbelagda offentligrättsliga prestationer, för vilka Kommunikationsverket uppbär fasta avgifter som bestäms i 6 §, 10–13 § och 16–17 b § i denna förordning, är:

Avgiftsbelagda offentligrättsliga prestationer, för vilka Kommunikationsverket uppbär en avgift som det fastställer enligt prestationens självkostnadsvärde, är:

Avgiftsbelagda offentligrättsliga prestationer, för vilka Kommunikationsverket uppbär en i 6 § 3 mom. lagen om grunderna för avgifter till staten avsedd avgift som avviker från prestationens självkostnadsvärde, är följande prestationer:

I 7 § lagen om grunderna för avgifter till staten avsedda prestationer som Kommunikationsverket prissätter enligt företagsekonomiska grunder är:

För rätten att inneha och använda radiosändare som är beroende av tillstånd uppbärs årligen tillståndsavgift enligt följande:

För rätten att inneha och använda andra än i 1 mom. eller 7 § avsedda radiosändare som är beroende av tillstånd uppbärs tillståndsavgift, på samma sätt som en tillståndsavgift uppbärs enligt 1 mom. för närmast motsvarande utrustning.

För rätten att inneha och använda radiosändare som är beroende av tillstånd och anslutna till basstationer i mobilnät, radiosystem i fasta accessnät som fungerar inom de frekvensområden som Kommunikationsverket fastställer eller myndighetsradionätet (VIRVE) eller GSM-R-radiosystemet för järnvägarna eller tillståndspliktiga radiosändare när dessa är anslutna till radiosondsystem inom meteorologisk radiokommunikation uppbärs årligen en frekvensavgift enligt följande:

(22.12.2004/1271)

Ett frekvensband består av det totala antalet radiofrekvensband som har anvisats ett radiosystem.

K1 är en frekvensbandskoefficient vars storlek bestäms enligt det frekvensområde som har anvisats tillståndshavaren. Frekvensbandskoefficienterna är:

K2 är en täckningsområdeskoefficient som bestäms enligt det område där en tillståndshavare har rätt att använda ett radiosystem. Koefficienten är av storleken 1 inom det område med användningsrätt som täcker hela Finland. Täckningsområdeskoefficienten för ett begränsat område med användningsrätt utgörs av summan av arealerna för ett område med användningsrätt och ett nedan definierat skyddsområde dividerat med Finlands areal.

K3 är startkoefficient som bestäms enligt den tidpunkt då användningsrätten för de frekvenser som anvisats tillståndshava rens radiosystem trädde i kraft. Start koefficienterna är:

K4 är koefficient för separata nät vilkens storlek bestäms särskilt på basis av användninsändamålet för det separata nätet. Koefficienterna för separata nät är:

Det skyddsområde som nämns ovan i 4 mom. består av en 20 kilometer bred zon som omringar det område med användningsrätt som anvisats ett radiosystem. Ett skyddsområde omfattar dock inte havsområden eller områden som överskrider riksgränsen. Ett område som sträcker sig till ett område där en tillståndshavare har rätt att använda ett annat motsvarande radiosystem betraktas inte heller som ett skyddsområde ifall tillståndshavarna sinsemellan koordinerar användningen av frekvenser. Vid bestämmande av täckningsområdeskoefficient för radiosystemet i ett fast accessnät beaktas skyddsområdet inte.

För frekvensreservering som beviljats för radiofrekvenser som behövs för användningen av tillståndspliktiga radiosändare när dessa är anslutna till basstationer för radiosystem i fasta accessnät uppbärs en frekvensavgift enligt samma grunder som för rätten att inneha och använda tillståndspliktiga radiosändare när dessa är anslutna till basstationer för radiosystem. Den frekvensavgift som uppbärs består av den årliga frekvensavgiften multiplicerad med det antal månader frekvensreserveringen har varit i kraft dividerad med tolv.

På ändringar i frekvensband eller områden med användningsrätt som anvisats en tillståndshavare tillämpas samma startkoefficient som den som tillämpas på sådana frekvensband och områden med användningsrätt som redan är i bruk.

För frekvensplanering i anslutning till det militära försvaret uppbärs årligen av försvarsmakten en frekvensplaneringsavgift på grundval av den genomsnittliga kostnad per arbetstimme som föranleds av utförandet av prestationen och på grundval av det antal arbetstimmar per år som använts för att producera prestationen. Den genomsnittliga kostnaden per arbetstimme är 98,45 euro.

9 § har upphävts genom F 9.6.2004/466 .

För typgodkännande av radioanläggningar eller godkännande av enskilda anläggningar uppbärs en avgift för godkännande enligt följande:

Om den fasta avgift för godkännande som bestäms i 1 mom. och som baserar sig på de av prestationen föranledda genomsnittliga kostnaderna i ett enskilt fall är oskäligt hög eller låg i jämförelse med de kostnader som typgodkännandet eller godkännandet föranleder Kommunikationsverket, uppbärs i stället för den fasta avgiften för godkännande en avgift enligt prestationens självkostnadsvärde.

För idrifttagningskontroll eller ändringskontroll av radioanläggningar eller radiostationer uppbärs en kontrollavgift om 840,95 euro.

Följande avgift för examen för radiokommunikation uppbärs varje gång examinanden deltar:

För delexamen för en examen som avses i 1-4 punkten uppbärs av examinanden hälften av motsvarande examensavgift avrundad till närmaste fem eller tio cent varje gång han deltar.

För andra än i 1 mom. nämnda examina eller delexamina uppbärs examensavgift i enlighet med den avgift som enligt 1 mom. uppbärs för den mest jämförbara examen eller delexamen.

För ett behörighetsintyg som utfärdas över en examen som avses i 12 § 1 mom. 1-3 och 5 punkten uppbärs en avgift om 43,75 euro.

För ett intyg om erkännande som utfärdas över en examen som avses i 12 § 1 mom. 4 punkten uppbärs en avgift om 28,60 euro.

I enlighet med 15 a-c § kommunikationsmarknadslagen (393/2003) uppbärs en årlig kommunikationsmarknadsavgift årligen i en rat.

Kommunikationsverket har rätt att av teleföretagen få de uppgifter om företagets omsättning under den period som föregår bestämmandet av teleavgiften som behövs för att fastställa avgiften. Företag som ingår i en koncern skall dessutom tillställa en utredning över vilka rater som uppkommit till följd av koncernbolagens inbördes televerksamhet i enlighet med 15 b § 1 mom. kommunikationsmarknadslagen dragits av från omsättningen av televerksamheten. Teleföretaget skall lämna uppgifterna till Kommunikationsverket inom en månad efter det att bokslutet fastställts. Till utredningen skall fogas en kopia av det fastställda bokslutet och koncernbokslutet.

Av teleentreprenörer uppbärs en i 137 a § 1 mom. kommunikationsmarknadslagen fastställd teleentreprenadavgift årligen i två rater. Faktureringsperioderna är 1.1-30.6 och 1.7-31.12.

Enligt 49 § kommunikationsmarkandslagen är teleföretag och andra personer som får ett nummer eller prefix skyldiga att till Kommunikationsverket betala en fast avgift, vars storlek årligen är som följer:

Den avgift för abonnentnummer som avses i 1 mom. 1 punkten uppbärs på basis av antalet anslutningar till teleföretagets nät vid uppbördsårets första dag.

I avgift för servicenummer inom ett enskilt teleområde uppbärs inom Ålands teleområde en tiondedel och i övriga Finland, förutom inom Nylands I, Åbo- och Björneborgs eller Tavastlands teleområden, sex tiondedelar av den avgift för servicenummer inom ett enskilt teleområde som fastställs i 1 mom. 4 punkten. (17.12.2003/1112)

Avgift för servicenummer uppbärs inte för allmänt nödnummer eller motsvarande allmännyttiga servicenummer.

I avgift för operatörsprefix, avgift för mobilnäts riktnummer och avgift för servicenummer uppbärs under det första faktureringsåret hälften av de avgifter som fastställs i 1 mom. 2-4 punkten. (17.12.2003/1112)

Avgifterna för numrering faktureras årligen i fyra rater 1.1-31.3, 1.4-30.6, 1.7-30.9 och 1.10-31.12. Avgifterna för kortmeddelandenummer faktureras årligen i två rater 1.1-30.6 och 1.7-31.12. (17.12.2003/1112)

Kommunikationsverket beviljar på begäran ett nytt domännamn, ändringar av ett domännamn och överföring av ett domännamn i enlighet med 5 och 8 § lagen om domännamn (228/2003) . En domännamnsavgift om 55 euro uppbärs för beviljande av ett nytt domännamn, ändring av ett domännamn och överföring av ett domännamn. En namnserveravgift om 22 euro uppbärs för ändring av namnservrar.

Kommunikationsverket ger på begäran intyg ur domännamnsregistret i enlighet med 17 § 1 mom. 7 punkten lagen om domännamn. En intygsavgift för domännamnsregistret om 5 euro uppbärs för elektroniska intyg över ett domännamn, och en intygsavgift för domännamnsregistret om 10 euro uppbärs för andra än elektroniska intyg.

För registreringen av en anmälan om tillhandahållande för allmänheten av kvalificerade certifikat uppbärs 3 000 euro i registreringsavgift.

Av ett företag som lämnat in ansökan om utnämning till kontrollorgan enligt 6 § lagen om elektroniska signaturer uppbärs en utnämningsavgift som bestäms på basis av den tid som använts för bedömningen av om de krav som ställs på kontrollorgan är uppfyllda. I avgift för utnämningen uppbärs 70 euro för varje arbetstimme.

Dessutom uppbärs av kontrollorganet för bedömning av att kontrollorganet som bedömer säkra anordningar för framställning av elektroniska signaturer överensstämmer med lagens krav årligen en kontrollorgansavgift om 3 000 euro. (17.12.2003/1112)

En certifikatutfärdare som tillhandahåller kvalificerade certifikat för allmänheten och som gjort en i 9 § lagen om elektroniska signaturer nämnd anmälan, är skyldig att till Kommunikationsverket halvårsvis betala en certifikatavgift om 0,25 euro per varje kvalificerat certifikat som certifikatutfärdaren beviljat i Finland och som gällde vid utgången av den faktureringsperiod som föregår uppbärandet av certifikatavgiften, dock minst 3 500 euro och högst 40 000 euro per faktureringsperiod.

Faktureringsperioderna för certifikatavgiften är 1.1-30.6 och 1.7-31.12. Certifikatavgiften uppbärs för första gången för den närmast följande faktureringsperioden efter registreringen av certifikatutfärdaren.

18 § har upphävts genom L 16.6.2004/516 .

För tillsynen över postföretagets postförmedling uppbärs av postföretaget årligen en tillsynsavgift som är 2,46 promille av postföretagets årliga postförmedlingsomsättning, dock minst 1 681,85 euro.

Med omsättning avses i 1 mom. omsättning som har genomförts två år före året då tillsynsavgiften uppbärs. Som postförmedling betraktas sådan postförmedling som hör till tillämpningsområdet för lagen om posttjänster (313/2001) .

Tillsynsavgiften för en utövare av postförmedling är 1 681,85 euro det år verksamheten inleds och 8 409,40 euro det andra året.

De avgifter som avses i 10-12 §, 14 och 17 § i denna förordning uppbärs även för avslagsbeslut.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2003 och gäller till slutet av år 2005.

Genom denna förordning upphävs kommunikationsministeriets förordning av den 12 december 2001 om Kommunikationsverkets avgifter (1245/2001) .

Om en prestation gäller ett ärende som blivit anhängigt innan denna förordning träder i kraft, uppbärs avgift för prestationen enligt de bestämmelser som gäller vid ikraftträdandet.

Åtgärder som verkställigheten av förordningen förutsätter får vidtas innan förordningen träder i kraft.