1072/1993

Syftet med denna lag är att stöda en hållbar utveckling genom att främja en förnuftig användning av naturtillgångarna samt genom att förebygga och bekämpa den fara och skada som avfall förorsakar hälsan och miljön.

Denna lag gäller avfall, förhindrande av uppkomsten av avfall samt minskning av avfallets farliga eller skadliga egenskaper, främjande av återvinning ur avfall, anordnande av avfallshantering i övrigt, förhindrande av nedskräpning samt uppsnyggning av nedskräpade områden. (4.2.2000/91)

Denna lag tillämpas inte på avfall från explosiva varor enligt lagen om explosionsfarliga ämnen (263/1953) , kärnavfall enligt kärnenergilagen (990/1987) , radioaktivt avfall enligt strålskyddslagen (592/1991) eller på avfall som deponeras i havet med stöd av tillstånd enligt havsskyddslagen (1415/1994) . (4.2.2000/91)

Om hindrande av sådan förorening av miljön som orsakas av avfall bestäms dessutom i miljöskyddslagen (86/2000) . (4.2.2000/91)

Närmare stadganden om lagens tillämpningsområde kan utfärdas genom förordning.

I denna lag avses med

Vad som i denna lag föreskrivs om kommuner gäller även den samkommun som avses i 2 § i lagen om samarbete inom avfallshanteringen och kollektivtrafiken mellan kommunerna i huvudstadsregionen (829/2009) samt andra samkommuner till den del som de har getts uppgifter som i denna lag eller med stöd av den bestäms eller föreskrivs för kommunerna. (6.11.2009/830)

I all verksamhet skall det i mån av möjlighet ses till att det uppkommer så lite avfall som möjligt och att avfallet inte förorsakar avfallshanteringen någon betydande olägenhet eller svårighet och inte hälsan eller miljön någon fara eller skada. Härvid skall i synnerhet

Statsrådet kan för verkställigheten av stadgandena i detta kapitel meddela allmänna föreskrifter om

Då statsrådet meddelar en allmän föreskrift kan det samtidigt bestämma att upplysningar som är nödvändiga för föreskriftens verkställighet skall lämnas till myndigheterna om verksamheten, produkten eller avfallet.

Avfallshanteringen skall ordnas så att följande iakttas:

Avfallsproducenten skall se till att avfallsinsamlingen ordnas.

Fastighetsinnehavaren skall dock sörja för att insamling av avfall som omfattas av ordnad avfallstransport anordnas. Avfallsproducenten skall föra avfallet till den insamlingsplats som anordnas av fastighetsinnehavaren.

En verksamhetsarrangör skall å sin sida se till att insamling av avfall som uppkommer på hans område eller utmed hans led ordnas.

Kommunen kan bestämma till vilken insamlingsplats avfallet skall föras för ordnad avfallstransport.

Avfallsinnehavaren skall se till att avfallstransporten ordnas.

Den som transporterar avfall skall se till att avfallet transporteras på behörigt sätt och förs till den plats som avfallsinnehavaren har anvisat eller myndigheterna föreskrivit. Om avfallet inte tas emot på platsen, skall tranportören återbörda avfallet till innehavaren.

Kommunen skall antingen som egen verksamhet eller genom att anlita en sammanslutning eller en privat företagare ordna transport av avfall som uppkommit från bosättning samt av i fråga om beskaffenhet, sammansättning och mängd därmed jämförbart sådant annat avfall än problemavfall som uppkommit vid statens, kommuners och församlingars samt offentligrättsliga sammanslutningars och föreningars offentliga förvaltning och serviceverksamhet ( kommunalt anordnad avfallstransport ). Detsamma gäller även annat sådant avfall än problemavfall som uppkommer från affärslägenheter i bostadsfastigheter och som till beskaffenheten, sammansättningen och mängden motsvarar avfall som uppkommer från bosättning samt som med fastighetsinnehavarens tillstånd förs till insamlingsplatsen på fastigheten. Som avfall från bosättning anses allt avfall från bosättning, såsom avfall från fasta bostäder och fritidsbostäder samt gårdsbrukslägenheters bostadsbyggnader, oberoende av kategori, kvalitet och volym, inbegripet slam från slamavskiljare och samlingsbrunnar. Genom förordning av statsrådet föreskrivs närmare om vilken verksamhet som anses som offentlig verksamhet som ger upphov till avfall jämförbart med avfall från bosättning. Genom ett avtal med avfallsinnehavaren kan kommunen ta emot även annat avfall för transport med den avfallstransport som kommunen ordnat. (13.4.2007/411)

Avfallstransport som nämns i 1 mom. kan ordnas i kommunen eller en del av den genom kommunens beslut och på villkor som den närmare bestämmer även så att avfallsinnehavaren avtalar därom med transportören ( avfallstransport enligt avtal ). Kommunens villkor kan gälla arten och beskaffenheten av det avfall som skall transporteras, det skäliga högsta pris enligt avfallsart som kan uppbäras för transporten liksom även det område där transportören skall erbjuda transportservice.

Kommunen kan besluta att avfallstransport som avses i 1 eller 2 mom. ( ordnad avfallstransport ) inte ordnas inom ett område med besvärliga kommunikationer eller med få avfallsinnehavare eller lite avfall att transportera, om transporten inte av hälso- eller miljövårdsskäl eller andra därmed jämförbara skäl skall anses nödvändig.

Ordnad avfallstransport skall planeras och skötas så att den för sin del fullgör de allmänna skyldigheterna i 6 § och tryggar en tillräcklig servicenivå för avfallsinnehavarna. Har avfallstransport inte ordnats fastighetsvis, skall kommunen se till att insamlingsplatserna skäligen kan nås. (4.6.2004/452)

En avfallsinnehavare skall ansluta sig till avfallstransport som ordnas inom området. Avfallsinnehavaren skall föra avfallet till ett sopkärl eller en insamlingsplats som hör till den ordnade avfallstransporten, med undantag för avfall som avfallsinnehavaren i enlighet med denna lag och bestämmelser som utfärdats med stöd av den samt de kommunala avfallshanteringsbestämmelserna återvinner eller behandlar själv.

Avfallsinnehavaren skall se till att återvinning eller behandling av avfallet ordnas.

Kommunen skall ordna återvinning och behandling av i 10 § 1 mom. avsett avfall från bosättning samt av annat avfall än problemavfall som kan jämföras med avfall från bosättning. Kommunen skall också ordna återvinning och behandling av problemavfall från bosättning samt från jord- och skogsbruket, om det inte är fråga om oskäliga mängder. Ovan nämnda avfall skall föras till återvinning eller behandling som anordnas av kommunen. Genom avtal med avfallsinnehavaren kan kommunen ordna återvinning eller behandling av även annat avfall. (13.4.2007/411)

Kommuner kan överlåta skötseln av avfallshanteningen enligt 1 mom. delvis eller helt på en sammanslutning eller en privat företagare. Kommunen ansvarar också då för att de skyldighet som stadgas för den fullgörs.

Om avfallsinnehavaren försummar sin skyldighet enligt 7, 8 eller 12 §, skall den fastighetsinnehavare som besitter den fastighet där avfallet har uppkommit eller som har tillåtit att avfallet förs till fastigheten se till att avfall hanteringen ordnas. Om fastighetsinnehavare byts ut efter att avfallet har förts bort från fastigheten, skall fastighetsägaren sörja för att avfallshantering enligt denna paragraf ordnas.

Avfall får överlämnas endast

(4.2.2000/91)

När avfall överlämnas så som stadgas i 1 mom., övergår skyldigheten att se till att avfallshanteringen ordnas på avfallsmottagaren. Skyldigheten övergår emellertid inte på en transportör som är antecknad i avfallsregistret enligt 49 § vid transport av avfall som inte omfattas av ordnad avfallstransport.

Kommunerna skall enligt behov ordna i samarbete den avfallshantering som ankommer på dem.

Om samarbete mellan kommunerna behövs för att avfallshanteringen skall kunna ordnas enligt stadganden eller bestämmelser som ingår i denna lag eller som utfärdas med stöd av den, men kommunerna inte kommer överens om samarbetet, kan statsrådet ålägga kommunerna att samarbeta och bestämma villkoren för samarbetet.

Kommunen kan för att precisera verkställigheten av bestämmelserna i detta kapitel, eller allmänna föreskrifter som statsrådet meddelat med stöd av dem, meddela lokala allmänna föreskrifter om

Föreskrifterna ska delges offentligen så som kommunala tillkännagivanden offentliggörs i kommunen. Föreskrifterna ska dessutom sändas till närings-, trafik- och miljöcentralen för kännedom.

Statsrådet kan för verkställigheten av stadgandena i detta kapitel meddela allmänna föreskrifter om

Då statsrådet meddelar en allmän föreskrift kan det samtidigt bestämma att sådana upplysningar om avfallet eller avfallshanteringen som är nödvändiga för tillsynen över föreskriftens verkställighet skall lämnas till myndigheterna.

Med producentansvar avses skyldigheten för en producent som avses i 18 b § att se till att det ordnas återanvändning eller återvinning av de produkter producenten släpper ut på marknaden samt återanvändning eller återvinning och annan avfallshantering av avfallet från dem, samt att sörja för de kostnader som detta orsakar.

Syftet med producentansvaret är att enligt principerna för en hållbar användning av naturtillgångarna samt för en hållbar produktion och konsumtion

Följande produkter och producenter omfattas av producentansvar:

Genom förordning av statsrådet föreskrivs närmare om vilka de produkter och producenter som avses i 1 mom. är. (25.4.2008/277)

Producenten är skyldig att främja återanvändningen av produkter som avses i 18 b § och att ordna återanvändning, återvinning och annan avfallshantering av sådana produkter och delar av produkter som kasserats såsom avfall samt att svara för kostnaderna för detta, om inte något annat bestäms nedan.

Producentens skyldighet gäller de produkter som producenten själv släpper ut på marknaden och en sådan andel av alla motsvarande produkter som släppts ut på marknaden som är skälig med hänsyn till den mängd produkter som släppts ut på marknaden eller deras marknadsandel, oberoende av tidpunkten för när produkterna släpptes ut på marknaden. (25.4.2008/277)

Vid återanvändning, återvinning och annan avfallshantering som grundar sig på producentansvar skall i tillämpliga delar iakttas vad som i 4 § och 6 § 2–11 punkten bestäms om allmän omsorgsplikt, om avfallstransport i 9 § och om överlämnande av avfall och mottagarens skyldighet i 15 §.

Genom förordning av statsrådet kan närmare bestämmelser utfärdas om

Producenten ska se till att det finns ett så heltäckande nätverk av insamlings- och mottagningsplatser för sådana kasserade produkter som avses i 18 b § att den sista innehavaren har en skälig möjlighet att var som helst i landet lämna en kasserad produkt till återanvändning, återvinning eller annan avfallshantering.

Genom förordning av statsrådet kan utfärdas närmare bestämmelser om de krav som ska ställas på ordnandet av insamling och mottagning av sådana kasserade produkter som avses i 1 mom.

Den som producerar i 18 b § avsedda fordon ska se till att produkten eller dess delar är märkta på ett sådant sätt att delar som innehåller farliga ämnen kan identifieras. Elektriska och elektroniska produkter ska vara försedda med en märkning som anger producenten, när produkten släppts ut på marknaden och kravet på separat insamling.

Den som producerar fordon eller elektriska och elektroniska produkter ska dessutom se till att den som säljer produkten och vid behov även andra aktörer får tillräckliga uppgifter och anvisningar om produkten och om återanvändning och demontering av den, om möjligheten till materialåtervinning av delarna samt information om var i produkten farliga ämnen och delar finns.

Den som producerar batterier och ackumulatorer ska se till att batterierna och ackumulatorerna är försedda med en märkning som anger att de ska samlas in separat och vid behov med en symbol för den tungmetall som batteriet eller ackumulatorn innehåller. Bärbara batterier och ackumulatorer samt bilbatterier och bilackumulatorer ska dessutom vara försedda med en märkning som anger batteriets eller ackumulatorns kapacitet.

Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om märkning av produkter som avses i 1–3 mom. samt om uppgifter och anvisningar som gäller produkter och demontering av dem.

Producenten skall tillställa Birkalands miljöcentral de uppgifter om produkter som släppts ut på marknaden, inlämnade kasserade produkter och insamling av sådana samt återanvändning, återvinning, export eller annan avfallshantering av dem samt andra jämförbara uppgifter som behövs för att verkställigheten av denna lag och bestämmelser om producentansvar som utfärdats med stöd av lagen skall kunna övervakas.

Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare produktvisa bestämmelser om den information som avses i 1 mom.

Producenten kan fullgöra sina skyldigheter enligt 18 c § och andra skyldigheter enligt denna lag eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den i samarbete med andra producenter och aktörer genom att bilda en sammanslutning eller stiftelse som har rättskapacitet ( producentsammanslutning ), genom att ansluta sig till en befintlig producentsammanslutning eller genom att ingå avtal med en befintlig producentsammanslutning. Om producenten har anslutit sig till en producentsammanslutning eller ingått avtal med den, övergår producentansvaret från producenten på producentsammanslutningen, då en anmälan om producentsammanslutningen, anslutningen eller avtalet i enlighet med 50 c § har godkänts för anteckning i eller antecknats i producentregistret.

I en producentsammanslutning skall skyldigheterna fördelas rättvist mellan producenterna och eventuella andra aktörer med avseende på verksamhetens beskaffenhet och omfattning och på så sätt att det inte uppstår handelshinder och snedvridning av konkurrensen. Producentsammanslutningen skall på samma villkor som gäller för producenter som redan hör till sammanslutningen anta en ny producent som delägare, medlem eller i avtalsförhållande, om det på grund av en obetydlig marknad eller av något annat särskilt skäl är ekonomiskt orimligt att producenten ensam ordnar en heltäckande återanvändning, återvinning och annan avfallshantering.

För att nå de mål som föreskrivs i 18 a § 2 mom. skall en producentsammanslutning på ett icke-diskriminerande sätt beakta alla ekonomiska aktörer och deras adekvata verksamhetsmöjligheter på marknaden när sammanslutningen ingår avtal om återanvändning, återvinning och annan avfallshantering.

Statsrådet kan genom sitt beslut ålägga producentsammanslutningar och producenter som verkar inom ett visst produktområde att samarbeta, om det är nödvändigt för att undanröja eller förhindra uppkomsten av sådana parallella återanvändnings- och återvinningssystem som orsakar uppenbar olägenhet för systemens allmänna funktion eller för möjligheten för den sista innehavaren av en produkt att få lämna en kasserad produkt till återanvändning, återvinning eller annan avfallshantering.

Vad som i 2–4 mom. föreskrivs om producentsammanslutningar gäller på motsvarande sätt ett sådant annat samarbetsarrangemang för flera producenter som sörjer för återanvändning, återvinning och annan avfallshantering som grundar sig på producentansvar och som när det gäller de aktuella produkterna eller produktgrupperna har en betydande marknadsandel.

Säljare och andra överlåtare av däck som avses i 18 b § 1 mom. 1 punkten är skyldiga att ta emot kasserade däck av den som köper nya däck. Skyldigheten omfattar en sådan mängd som kan anses skälig med hänsyn till mängden sålda däck och sådana kasserade däck som motsvarar den typ av däck som köpts.

Säljare och andra distributörer av elektriska och elektroniska produkter som avses i 18 b § 1 mom. 5 punkten är skyldiga att av köpare ta emot sådana kasserade elektriska och elektroniska produkter från hushåll som ersätts med en motsvarande ny produkt eller anvisa köparen en annan mottagningsplats.

Säljare och andra distributörer av drycker som avses i 18 k § är skyldiga att av den som köper sådana drycker ta emot tomma dryckesförpackningar.

Fastighetsinnehavaren skall på bostadsfastigheter och på fastigheter där det finns kontor eller produktions- eller servicefunktioner ordna behövliga utrymmen och insamlingskärl för insamling av sådana kasserade pappersprodukter som avses i 18 b § 1 mom. 2 punkten. Skyldigheten gäller dock inte fastigheter i småhusområden eller i glesbygden där producenten har ordnat insamling på lokala mottagningsplatser eller där kostnaderna för att ordna insamling skulle bli oskäligt höga med hänsyn till den obetydliga mängden insamlat papper.

Kommunen skall handla så att producentens möjlighet att fullgöra skyldigheterna enligt detta kapitel eller bestämmelser som utfärdats med stöd av det inte äventyras.

Säljare och andra distributörer av bärbara batterier och ackumulatorer är skyldiga att av användaren ta emot sådana bärbara batterier och ackumulatorer som kasseras såsom avfall. Distributörerna är också skyldiga att informera användarna om möjligheten att lämna in kasserade bärbara batterier och ackumulatorer till försäljningsstället. Mottagningen ska vara avgiftsfri för användaren och det får inte förutsättas att användaren köper ett nytt batteri eller en ny ackumulator. Mottagningen ska ordnas på motsvarande sätt i sådana fall då en distributör av bilbatterier och bilackumulatorer, avsedda för privata fordon, tar emot motsvarande kasserade batterier och ackumulatorer. (25.4.2008/277)

Den sista innehavaren av sådana produkter som avses i 18 b § har rätt att kostnadsfritt lämna in en kasserad produkt till ett återanvändnings-, återvinnings- och avfallshanteringssystem som ordnats av producenten. Om produkten saknar för återvinningsvärdet väsentliga delar såsom motor, viktiga delar av karosseriet eller katalysator eller om den kompletterats med föremål eller ämnen som väsentligt försvårar återanvändning, återvinning eller annan avfallshantering, kan hos den som lämnar in ett skrotfordon dock tas ut en avgift som motsvarar värdet av de borttagna delarnas råmaterial eller en motsvarande skälig avgift på grund av extrakostnader för återanvändning, återvinning eller annan avfallshantering.

Producentansvaret för förpackningar är partiellt. Producenten skall för egen del se till att i genomsnitt sammanlagt 61 viktprocent av allt förpackningsavfall återvinns. Till övriga delar ansvarar avfallsinnehavaren samt fastighetsinnehavaren och kommunen för avfallshanteringen av förpackningsavfall på det sätt som föreskrivs i 3 kap. (3.12.2004/1040)

Skyldigheterna i fråga om förpackningar och återvinning av förpackningsavfall och kostnadsansvaret i anslutning därtill, bestämmelserna i 18 f § om skyldighet att lämna uppgifter samt skyldigheten i fråga om avfallsrådgivning enligt 68 § 2 mom. gäller inte förpackare och importörer som avses i 18 b § 1 mom. 3 punkten vars omsättning av verksamheten underskred 1 000 000 euro året innan.

Vad som i denna lag föreskrivs om återanvändning, återvinning och annan avfallshantering som grundar sig på producentansvar samt om producenter gäller på motsvarande sätt i 3 § 1 mom. 2 punkten i lagen om accis på vissa dryckesförpackningar (1037/2004) avsedda fungerande retursystem och sådana accisskyldiga som avses i 4 § i den nämnda lagen.

Den sista innehavaren av ett i 18 b § 1 mom. 4 punkten avsett fordon, som kan anses vara avfall enligt 3 § 1 mom. 1 punkten ( skrotfordon ), skall lämna in skrotfordonet till en insamlare eller förbehandlare som hör till ett system som omfattas av producentansvaret. Mottagaren skall kontrollera den sista innehavarens rätt att lämna in skrotfordonet. Den sista innehavaren skall samtidigt ges ett skrotningsintyg för att skrotfordonet skall kunna avregistreras slutgiltigt i Fordonsförvaltningscentralens fordonstrafikregister. För avregistreringen kan en skälig avgift tas ut hos producenten.

Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om avregistrering och skrotningsintyg, och om avgift som tas ut utfärdas närmare bestämmelser genom förordning av kommunikationsministeriet.

Producenten svarar för kostnaderna för återvinning och annan avfallshantering av elektriska och elektroniska produkter som kasserats av en annan användare än ett hushåll, om produkten har släppts ut på marknaden efter den 13 augusti 2005. I fråga om produkter som släppts ut på marknaden före detta datum svarar producenten för kostnaderna för återvinning och annan avfallshantering endast om den kasserade produkten ersätts med en motsvarande produkt eller med en produkt med samma användningsändamål. I annat fall svarar andra användare än hushåll för kostnaderna för återvinning och annan avfallshantering av kasserade produkter. Producenten och andra användare än hushåll kan även komma överens om en annan kostnadsfördelning.

Producenter av elektriska och elektroniska produkter skall lämna en garanti, till exempel en materialåtervinningsförsäkran eller ett spärrat bankkonto, eller höra till ett behörigt finansieringssystem för att visa att finansieringen av den framtida avfallshanteringen av hushållsapparater som släpps ut på marknaden efter den 13 augusti 2005 är säkerställd.

Genom förordning av statsrådet kan för genomförande av Europeiska gemenskapens rättsakter om producentansvar utfärdas bestämmelser om

Producentens skyldighet att i enlighet med 18 c § 1 mom. ordna avfallshanteringen av produkter som kasseras såsom avfall och svara för kostnaderna för denna tillämpas på batterier och ackumulatorer som har kasserats såsom avfall och insamlats i enlighet med 18 h § 6 mom. från och med att avfallet har tagits emot vid försäljningsstället och samlats ihop i lämpliga partier för bortforsling.

Producenter av industribatterier och industriackumulatorer samt bilbatterier och bilackumulatorer, avsedda för andra än privata fordon, och de som använder sådana batterier eller ackumulatorer kan komma överens om att kostnaderna för avfallshanteringen ska fördelas på annat sätt än det som anges i 18 c § 1 mom.

Producenter av batterier och ackumulatorer, elektriska och elektroniska produkter samt fordon ska genom nödvändiga gemensamma åtgärder se till att genomförandet av 18 c § 1 mom. inte föranleder dubbla avgifter för producenter inom andra produktgrupper i sådana fall då insamlingen och den övriga avfallshanteringen av nämnda produkter som kasseras såsom avfall ordnas i samarbete.

Skräp, smuts eller en maskin, en anordning, ett fordon, ett fartyg eller något annat kasserat föremål får inte lämnas i miljön så att det kan förorsaka hälsan någon fara eller skada, osnygghet, förfulning av landskapet, minskad trivsel eller någon annan liknande risk eller olägenhet ( nedskräpningsförbud ).

Den som har skräpat ned är skyldig att snygga upp det nedskräpade området. Som nedskräpare betraktas även en arrangör av en nöjes- eller annan liknande tillställning, ifall omgivningen blir nedskräpad till följd av tillställningen.

Om det inte kan utredas vem som har skräpat ned eller om han inte anträffas eller om han försummar sin uppsnyggningsskyldighet och det är fråga om ett allmänt eller privat vägområde eller vägens sidoområde eller biområde, ett järnvägsområde, ett område med en allmän frilufts- eller snöskoterled, ett allmänt frilufts- eller rekreationsområde eller ett därmed jämförbart område som är avsett för allmänt bruk eller ett område för vilket det finns en gällande detaljplan, är innehavaren av det nedskräpade området och på ett område med en allmän frilufts- eller snöskoterled upprätthållaren av leden skyldig att snygga upp området. (5.2.1999/147)

Om skyldigheten att rengöra gator bestäms särskilt. (5.2.1999/147)

Den kommunala miljövårdsmyndigheten kan bestämma att nedskräparen eller någon annan som är skyldig att snygga upp ska snygga upp ett nedskräpat område.

Om det inte kan utredas vem som har skräpat ned eller om han inte anträffas eller om han försummat sin uppsnyggningsskyldighet och det inte är fråga om ett område som nämns i 20 § 2 mom., kan den kommunala miljövårdsmyndigheten bestämma att områdets innehavare ska snygga upp det nedskräpade området under förutsättning att uppsnyggningsskyldigheten inte kan anses oskälig. Om det är fråga om ett område i kommunens besittning, kan närings-, trafik- och miljöcentralen bestämma att kommunen ska snygga upp det nedskräpade området.

Om någon annan sådan innehavare av ett nedskräpat område som avses i 2 mom. än kommunen försummar sin uppsnyggningsskyldighet eller om uppsnyggningsskyldigheten ska anses oskälig, kan närings-, trafik- och miljöcentralen bestämma att kommunen ska snygga upp området.

22 § har upphävts genom L 4.2.2000/91 .

23 § har upphävts genom L 4.2.2000/91 .

24 § har upphävts genom L 4.2.2000/91 .

25 § har upphävts genom L 4.2.2000/91 .

26 § har upphävts genom L 4.2.2000/91 .

Avfallsinnehavaren eller föregående innehavare svarar för de kostnader som föranleds av avfallet, om inte något annat följer av 3 a kap. i fråga om producentansvar.

Kostnaderna för behandlingen av avfallet och den avgift som tas ut för behandlingen ska omfatta de kostnader som föranleds av inrättandet, användningen, urbruktagandet och eftervården av behandlingsplatsen, inklusive kostnaderna för säkerhet eller motsvarande arrangemang för avstjälpningsplatsen enligt 42 § 3 mom. i miljöskyddslagen samt de beräknade kostnaderna för urbruktagandet och eftervården av avstjälpningsplatsen under en tid av minst 30 år.

Kommunen har rätt att ta ut en avfallsavgift för täckande av de kostnader som kommunen har för den kommunalt anordnade avfallshanteringen samt uppgifterna i anslutning till den. Avfallsavgiften kan bestå av en eller flera avgifter.

För behandlingen av avfall ska det dock tas ut en avfallsavgift som täcker åtminstone de kostnader som avses i 27 § 2 mom.

De allmänna grunderna för bestämmande av avfallsavgiften är avfallets art, beskaffenhet och mängd samt antalet avhämtningar. Som grunder får dessutom beaktas insamlings- och transportförhållandena på fastigheten och uppsamlingsområdet, användningen av kommunens insamlingsmateriel samt transportsträckan då avfallet transporteras som enskild transport.

Om avfallets mängd eller beskaffenhet inte utan svårighet kan utredas på ett tillförlitligt sätt eller om det för miljövården eller anordnandet av avfallshanteringen är nödvändigt, kan som bestämningsgrund för avfallsavgiften också användas fastighetens våningsyta, antalet personer eller någon annan motsvarande grund.

En taxa som i detalj utvisar grunderna för bestämmande av avfallsavgiften skall antas av kommunen. Taxan skall vara sådan att avfallsavgiften motsvarar den servicenivå som tillhandahålls och uppmuntrar till en minskning av avfallets mängd och skadlighet samt till återvinning av avfall. Avfallsavgiften bestäms och debiteras av en myndighet som utses av kommunen. (4.6.2004/452)

Om avfallsavgiften enligt taxan måste anses oskäligt stor eller liten, kan avgiften bestämmas så att den avviker från taxan eller avgiften efterskänkas särskilt med beaktande av avfallets mängd, servicenivån på den ordnade avfallshanteringen och sådan egen återvinning och behandling av avfall som avses i 11 §. (4.6.2004/452)

I enskilda fall kan grunderna för avgiften bestämmas oberoende av taxan.

Då avfallsavgiften bestäms på ett avvikande sätt eller då den bestäms oberoende av taxan skall avgiftsgrunderna vara objektiva och skäliga.

En avfallsinnehavare eller den föregående innehavaren, vars avfall tas om hand av kommunen, är skyldig att betala avfallsavgift.

Om kommunen ordnar återvinning eller behandling av avfall, men inte transporten, kan avfallsavgiften uppbäras hos transportören.

Den betalningsskyldige har rätt att inom 14 dagar från det debetsedeln mottogs framställa anmärkning hos den kommunala myndighet som beslutar om bestämmandet och debiteringen av avfallsavgiften. Med anledning av anmärkningen skall ett beslut fattas och en ny debetsedel sändas till den betalningsskyldige.

Avfallsavgiften betalas till kommunen. Kommunen kan också bestämma att avgiften betalas till en sammanslutning eller en företagare som verkar för kommunens räkning.

Avfallsavgiften skall, oberoende av ändringssökande, betalas inom den tid som anges på debetsedeln eller på den nya debetsedel som utfärdats med anledning av en anmärkning. Betalas inte avgiften inom utsatt tid, skall på det förfallna beloppet erläggas en årlig dröjsmålsränta enligt den räntefot som avses i 4 § 3 mom. räntelagen räknat från förfallodagen. (3.3.1995/298)

Om avfallsavgiften avlyfts eller nedsätts med anledning av ändringssökande, skall kommunen återbetala det överbetalda beloppet jämte årlig ränta från betalningsdagen till återbetalningsdagen enligt en räntefot som vid tidpunkten i fråga svarar mot det årsmedeltal för marknadsräntan under tre månader som fastställts av finansministeriet med stöd av lagen om vissa referensräntor (996/1998) . (4.2.2000/91)

Stadgandena om kommunal avfallsavgift tillämpas inte till de delar som skötseln av återvinningen eller behandlingen av avfallet har överlåtits på en sammanslutning eller en företagare enligt 13 § 2 mom.

Om avfall i miljön eller andra kasserade föremål eller ämnen medför fara, skada eller någon annan påföljd som nämns i 19 § eller i 7 § i miljöskyddslagen och det arbete eller den åtgärd som behövs för att förebygga eller avlägsna denna har orsakat eller kan orsaka kommunen sådana kostnader för avfallshantering som ska anses oskäliga, kan närings-, trafik- och miljöcentralen, efter att vid behov ha avtalat därom med kommunen, enligt statsbudgeten utföra eller låta utföra ett arbete eller vidta eller låta vidta en åtgärd i form av avfallshanteringsarbete eller annars delta i de kostnader som avses ovan.

Miljöministeriet leder, styr och utvecklar skötseln av de uppgifter som avses i denna lag och de stadganden och bestämmelser som utfärdas med stöd av den.

Finlands miljöcentral är behörig myndighet och kontaktorgan enligt avfallstransportförordningen. Finlands miljöcentral övervakar iakttagandet av bestämmelserna om internationella avfallstransporter och ansvarar för behövligt samarbete med andra behöriga myndigheter i tillsynen över internationella avfallstransporter. (29.6.2007/747)

Närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland övervakar i egenskap av riksomfattande myndighet efterlevnaden av de bestämmelser om producenter, producentsammanslutningar och producentansvar som ingår i denna lag och som utfärdats med stöd av den. (22.12.2009/1583)

Närings-, trafik- och miljöcentralerna styr och utvecklar skötseln av de uppgifter som avses i denna lag och i bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den samt övervakar iakttagandet av bestämmelserna och föreskrifterna.

Den kommunala miljövårdsmyndighet som avses i lagen om kommunernas miljövårdsförvaltning (64/86) övervakar att denna lag och de stadganden och bestämmelser som utfärdas med stöd av den iakttas i kommunen. (5.12.1996/1015)

2 mom. har upphävts genom L 4.2.2000/91 . (4.2.2000/91)

Iakttagandet av denna lags bestämmelser om och av de bestämmelser och föreskrifter som med stöd av den utfärdats om internationella avfallstransporter och om import och export av en produkt enligt 5 § 1 mom. övervakas även av tullverket. Tullverket övervakar i samarbete med Finlands miljöcentral internationella avfallstransporter inom sitt ansvarsområde. Tullen skall vid behov stoppa transporter som inte uppfyller kraven i avfallstransportförordningen eller i denna lag och anmäla detta till Finlands miljöcentral, som utan dröjsmål beslutar om fortsatta åtgärder. (29.6.2007/747)

Då statsrådet utfärdar en författning enligt 5 eller 18 § kan statsrådet bestämma att även någon annan statlig myndighet skall delta i tillsynen över att författningen iakttas. (4.2.2000/91)

För skötseln och utvecklandet av de uppgifter som föreskrivs och bestäms i denna lag och med stöd av den ska miljöministeriet och närings-, trafik- och miljöcentralen göra upp planer för avfall och avfallshantering ( den riksomfattande avfallsplanen och regional avfallsplan ).

I avfallsplanen ska presenteras uppgifter om nuläget beträffande avfallet och avfallshanteringen samt utvecklingsmålen och de åtgärder som behövs för att nå dem.

När den riksomfattande avfallsplanen bereds skall de myndigheter och intressegrupper vilkas rätt eller fördel ärendet berör samt de riksomfattande föreningar och stiftelser som avses i 59 § ges tillfälle att avge utlåtande om utkastet till plan. Utkastet skall publiceras i elektronisk form och allmänheten skall i tillräckligt god tid ges tillfälle att framföra sina åsikter. Information om en godkänd plan jämte motivering samt om hur de framförda åsikterna har blivit beaktade skall ges i elektronisk form.

Bestämmelser om deltagande i beredningen av en regional avfallsplan finns i lagen om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program (200/2005) .

Kommunen ska lämna närings-, trafik- och miljöcentralen och denna i sin tur miljöministeriet de uppgifter om avfall som uppkommer i kommunen, om anordnandet av och tillsynen över avfallshanteringen samt om utvecklingsmål beträffande dessa som behövs för uppgörandet av avfallsplanen.

42 § har upphävts genom L 4.2.2000/91 .

43 § har upphävts genom L 4.2.2000/91 .

44 § har upphävts genom L 4.2.2000/91 .

I fråga om avfallstransport och godkännande av transporter gäller avfallstransportförordningen samt vad som föreskrivs i denna lag och med stöd av den. Angående avfallstransporter som äger rum enbart på finskt territorium gäller dock denna lag och vad som föreskrivs med stöd av den.

Utöver vad som bestäms i 45 § får avfall transporteras från Finland till ett annat land endast om

Utöver vad som bestäms i 45 § får avfall transporteras till Finland för behandling endast om

Avfall får dock inte transporteras till Finland för behandling om avsikten är att

Annat avfall än problemavfall får likväl transporteras till en sådan avfallsbehandlingsplats som avses i 2 mom. 1 eller 2 punkten, om transporten grundar sig på samarbete inom avfallshanteringen mellan en finsk och en svensk eller en finsk och en norsk kommun. (28.11.2008/806)

Finlands miljöcentral kan i enlighet med avfallstransportförordningen förbjuda en internationell avfallstransport om det tidigare genom dom eller beslut som vunnit laga kraft har slagits fast att anmälaren eller mottagaren uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har gjort sig skyldig till olaglig transport eller till någon annan handling som är olaglig av miljöskyddsskäl.

På internationell avfallstransport inom Finlands gränsområden tillämpas de överenskommelser enligt artikel 30 i avfallstransportförordningen som Finland ingår med andra medlemsstater i Europeiska unionen eller stater som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Finlands miljöcentral kan i enlighet med avfallstransportförordningen besluta

Innan Finlands miljöcentral fattar ett beslut enligt 1 mom. skall den informera den behöriga myndigheten i mottagarlandet. Finlands miljöcentral skall också före utgången av varje kalenderår underrätta miljöministeriet och Europeiska gemenskapernas kommission om sådana beslut.

Finlands miljöcentral har rätt att på begäran få de uppgifter som avses i bilaga VII till avfallstransportförordningen och som gäller avfall som avses i artikel 18 i förordningen av den som ansvarar för en internationell avfallstransport eller av avfallstransportören, om det är nödvändigt med tanke på inspektionerna och verkställigheten.

Till närings-, trafik- och miljöcentralen ska för godkännande i avfallsregistret enligt 70 § göras anmälan om

Anmälan ska innehålla tillräckliga uppgifter om verksamheten och utövaren. Anmälan ska göras minst 60 dagar innan verksamheten inleds. Anmälan ska också göras för övervakning av verksamheten på det sätt som närmare bestäms genom förordning av statsrådet.

Om det sker en väsentlig ändring i den verksamhet som nämns i anmälan eller om verksamheten upphör, ska närings-, trafik- och miljöcentralen omedelbart underrättas om detta.

Verksamheten godkänns för anteckning i avfallsregistret om det på grundval av den redogörelse som bifogats anmälan eller annars påvisas att

Närings-, trafik- och miljöcentralen ska fatta beslut med anledning av en anmälan som gäller godkännande för anteckning i avfallsregistret. I beslutet kan meddelas behövliga föreskrifter för uppfyllande av förpliktelserna enligt 49 a § och för övervakning av verksamheten. Genom föreskrifterna kan verksamheten vid behov begränsas så att den gäller endast avfall av en viss typ eller så att mängden avfall som får lagras begränsas.

Ett beslut om internationell avfallstransport eller godkännande för anteckning i avfallsregistret kan ändras på initiativ av den myndighet som meddelat beslutet, om omständigheterna har förändrats väsentligt eller om det visar sig att den fara eller skada som verksamheten förorsakar är väsentligt större än vad som bedömts eller om grunderna för beslutet annars senare konstateras ha varit väsentligt annorlunda än vad som har förutsatts då beslutet meddelades. Beslutet kan ändras också om det är nödvändigt för verkställighet av internationella fördrag som är bindande för Finland. Ett ärende som gäller ändring av ett beslut skall i tillämpliga delar behandlas på samma sätt som när ett beslut meddelas.

Ett godkännande kan återkallas, om någon väsentlig förutsättning för godkännandet inte längre föreligger eller om bestämmelser har överträtts så att verksamheten förorsakar väsentlig fara eller skada för hälsan eller miljön.

Varje producent som avses i 18 b § ska göra en anmälan till Närings-, trafik- och miljöcentral i Birkaland för anteckning i producentregistret. Varje producentsammanslutning ska på motsvarande sätt göra en anmälan för godkännande för anteckning i producentregistret, varvid en producent som hör till sammanslutningen inte särskilt behöver göra anmälan. Närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland ska också underrättas om väsentliga förändringar i verksamheten och om upphörande av verksamheten samt om förändringar som gäller producentsammanslutningars medlemmar och avtalsparter.

Anmälan ska innehålla tillräckliga uppgifter och utredningar om producenten och verksamheten samt om återanvändning, återvinning och annan avfallshantering av kasserade produkter, på basis av vilka det är möjligt att bedöma om arrangemangen är behöriga. Producenter av elektriska och elektroniska produkter ska visa att garanti har ordnats enligt 18 m § 2 mom. I en producentsammanslutnings anmälan ska dessutom lämnas behövliga uppgifter om avtal och regler på basis av vilka det är möjligt att bedöma om verksamheten uppfyller kraven i 18 g § 2 och 3 mom.

Den som i accisdeklaration enligt 22 § i lagen om påförande av accis (1469/1994) anmäler att dryckesförpackningar ingår i ett i 3 § 1 mom. 2 punkten i lagen om accis på vissa dryckesförpackningar (1037/2004) avsett fungerande retursystem ska göra anmälan om retursystemet för dryckesförpackningar till Närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland för godkännande för anteckning i producentregistret. På anmälan tillämpas i övrigt bestämmelserna i 1 och 2 mom. i denna paragraf.

Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om innehållet i den anmälan som avses i 1 mom. Genom förordning av statsrådet kan också utfärdas närmare bestämmelser om förfarandet vid anmälan.

Närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland antecknar producenter i producentregistret. Producenter av elektriska och elektroniska produkter kan inte antecknas i registret om de inte visar att garanti har ordnats enligt 18 m § 2 mom. (22.12.2009/1583)

En producentsammanslutning godkänns i producentregistret, om det på basis av de utredningar som fogats till anmälan eller på annat sätt visas att

Med anledning av en producentsammanslutnings anmälan för godkännande för anteckning i producentregistret ska fattas ett beslut. I samband med anteckning eller godkännande för anteckning i registret kan närings-, trafik- och miljöcentralen meddela sådana förpliktelser som behövs för fullgörandet av skyldigheterna enligt denna lag och bestämmelser som utfärdats med stöd av den och för övervakningen av verksamheten. (22.12.2009/1583)

Vad som ovan i 1–3 mom. föreskrivs om godkännande av producent eller producentsammanslutning för anteckning i producentregistret gäller i tillämpliga delar även godkännandet av ett i 3 § 1 mom. 2 punkten i lagen om accis på vissa dryckesförpackningar avsett fungerande retursystem. (3.12.2004/1040)

Genom förordning av statsrådet kan närmare bestämmelser utfärdas om det förfarande som ska iakttas vid anteckning i producentregistret eller godkännande för anteckning i producentregistret och om de förpliktelser som ingår i ett beslut som avses i 3 mom. (25.4.2008/277)

Den som idkar produktion och den som tillverkar eller importerar en produkt skall tillräckligt väl känna till det avfall som produktionen eller produkten ger upphov till, dess hälso- och miljökonsekvenser samt sätten att minska avfallets mängd och skadlighet liksom även avfallshanteringen och möjligheterna att utveckla produktionen eller produkten så att avfallets mängd och skadlighet minskar.

Avfallsinnehavaren skall tillräckligt väl känna till mängden och arten av det avfall han innehar, dess beskaffenhet och ursprung, de egenskaper hos avfallet som är av betydelse för avfallshanteringen samt hälso- och miljökonsekvenserna av avfallet.

Den som har miljötillstånd, den som producerar problemavfall, med undantag för hushållen, och den som yrkesmässigt transporterar problemavfall samt en säljare och en förmedlare som avses i 49 § 1 mom. 2 punkten skall föra bok över mängden och arten av det avfall som uppkommer, insamlas, lagras eller mellanlagras, transporteras, återvinns eller behandlas samt säljs eller förmedlas i hans verksamhet, över dess beskaffenhet och ursprung samt, då han för avfallet någon annanstans, över den plats där det har uppkommit liksom över leveransplatsen och leveransdatumet samt över transport- och återvinnings- eller behandlingssättet. Bokföringsskyldigheten gäller även en i 18 b § avsedd producent i fråga om de uppgifter som avses i 18 f §. (4.6.2004/452)

Tillsyns- eller tillståndsmyndigheten kan i enskilda fall och miljöministeriet allmänt meddela föreskrifter och anvisningar om hur skyldigheten att inhämta information och bokföringsskyldigheten skall fullgöras.

Tillsynsmyndigheten, miljöministeriet, Finlands miljöcentral och kommunen har på begäran rätt att av avfallsinnehavaren eller någon annan som ordnar avfallshantering eller den som är skyldig att snygga upp ett nedskräpat område få de upplysningar som behövs för tillsynen över att denna lag och de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den iakttas eller för skötseln av sina uppgifter. Tillsynsmyndigheten, miljöministeriet och Finlands miljöcentral har på begäran också rätt att av den som idkar produktion och den som tillverkar eller importerar en produkt få de uppgifter om produktionen som behövs för verkställigheten av denna lag och de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den samt om de ämnen som används i produktionen och om de produkter som tillverkas eller importeras liksom även om det avfall som de ger upphov till och om avfallshanteringen. Närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland och miljöministeriet har dessutom rätt att av producenter och producentsammanslutningar på begäran få de för verkställigheten av denna lag och med stöd av den utfärdade bestämmelser behövliga uppgifterna om tillverkning och import av produkter och återanvändning av dem samt om återanvändning, återvinning och annan avfallshantering av produkter som kasserats såsom avfall och delar av dem.

Tillsynsmyndigheten, miljöministeriet och Finlands miljöcentral har utan hinder av sekretessbestämmelserna rätt att av en annan myndighet få de upplysningar och handlingar som de behöver för sin verksamhet.

Tillsynsmyndigheten, miljöministeriet och Finlands miljöcentral får lämna uppgifter som förutsätts av internationella fördrag som är förpliktande för Finland till de utländska organ, internationella organisationer och samarbetsstater som avses i konventionerna.

Tillsynsmyndigheten eller en person som den utsett har för tillsynen över att denna lag och de stadganden eller bestämmelser som utfärdas med stöd av den iakttas rätt att företa kontroller på andra ställen än i bostäder samt att för kontrollen få nödvändiga uppgifter, se nödvändiga handlingar, göra nödvändiga mätningar eller undersökningar samt ta de prov av skälig storlek som är nödvändiga för undersökningarna. Innan åtgärderna vidtas skall ställets innehavare beredas tillfälle att bli hörd, om inte ändamålet med kontrollen förutsätter något annat.

Tillsynsmyndigheten kan bestämma att innehavaren av ett kontrollerat ställe skall betala de skäliga kostnader som föranletts av mätningarna eller undersökningarna. Innehavaren av ett kontrollerat ställe skall underrättas om mätnings- eller undersökningsresultaten.

55 § har upphävts genom L 4.2.2000/91 .

Polisen och tullmyndigheterna skall vid behov ge tillsynsmyndigheten handräckning vid tillsynen över iakttagandet av denna lag och de stadganden och bestämmelser som utfärdas med stöd av den.

Om denna lag eller bestämmelser som utfärdas med stöd av den överträds vid avfallshantering eller vid någon annan verksamhet som avses i denna lag, kan tillsynsmyndigheten eller miljöministeriet förbjuda gärningsmannen att fortsätta eller upprepa det förfarande som strider mot bestämmelserna och förelägga den som överträtt bestämmelserna att inom utsatt tid fullgöra sin skyldighet samt bestämma om temporära åtgärder beträffande avfallet eller produkten. Kostnaderna för dessa åtgärder betalas av den som har handlat i strid med bestämmelserna. (19.6.1997/605)

Om en produkt eller dess märkningar inte uppfyller de krav som föreskrivs i denna lag eller med stöd av den, kan miljöministeriet eller, i fråga om elektriska och elektroniska produkter eller batterier eller ackumulatorer, Säkerhets- och kemikalieverket (21.12.2010/1283)

(25.4.2008/277)

Om en producent, en producentsammanslutning eller en upprätthållare av ett retursystem för dryckesförpackningar inte har ordnat sådan återanvändning, återvinning och annan avfallshantering som grundar sig på producentansvar på det sätt som förutsätts i denna lag eller i bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den, kan Närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland ålägga denna att göra verksamheten lagenlig eller återkalla sitt beslut om godkännande av producentsammanslutningen eller retursystemet för dryckesförpackningar i producentregistret. (22.12.2009/1583)

Miljöministeriet, närings-, trafik- och miljöcentralen eller den kommunala miljövårdsmyndigheten kan förena ett förbud eller en föreskrift som meddelas på grundval av denna lag eller en bestämmelse som utfärdats med stöd av den eller Närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland för iakttagande av bestämmelserna om producentansvar eller Finlands miljöcentral ett förbud eller en föreskrift som meddelas på grundval av avfallstransportförordningen eller Säkerhets- och kemikalieverket ett förbud eller en föreskrift som meddelas enligt 57 § 2 mom. med vite eller med hot om att den försummade åtgärden vidtas på den försumliges bekostnad eller att verksamheten avbryts eller förbjuds. (21.12.2010/1283)

I frågor som gäller vite samt hot om tvångsutförande och hot om avbrytande iakttas i övrigt viteslagen (1113/1990) .

Ett ärende som gäller ett förordnande eller en bestämmelse som avses i 21 eller 57 § får anhängiggöras vid närings-, trafik- och miljöcentralen eller hos den kommunala miljövårdsmyndigheten av

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet

ska, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs på något annat ställe i lag, för avfallsförseelse dömas till böter.

För avfallsförseelse döms likaså den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot en bestämmelse som meddelats med stöd av 13 § 1 mom. eller försummar de skyldigheter som avses i 11 §, 20 § 1 eller 2 mom., 21 eller 49 § eller 50 b § 1–3 mom.

Om straff för miljöförstöring i strid med i 60 § 1 mom. i denna lag stadgas i 48 kap. 1-4 §§ strafflagen.

Bestämmelser om ordningsbot som enda straff för ringa överträdelse av nedskräpningsförbudet enligt 19 § finns i lagen om ordningsbotsförseelser (756/2010) .

Om ordningsbot som påföljd för ringa överträdelse av nedskräpningsförbudet enligt 19 § bestäms i 2 a kap. 9 § 3 mom. strafflagen och genom förordning som utfärdats med stöd av nämnda 9 §.

63 § har upphävts genom L 21.5.1999/661 .

64 § har upphävts genom L 26.10.2001/893 .

Om det har bestämts att ett hot om tvångsutförande som gäller lös egendom ska verkställas och om egendomen har värde i pengar, har miljöministeriet, den kommunala miljövårdsmyndigheten, närings-, trafik- och miljöcentralen och Säkerhets- och kemikalieverket rätt att bortföra sådan egendom för återvinning eller sälja den för att täcka de kostnader som tvångsutförandet vållar. Eventuellt överskott ska återbäras till ägaren.

Ändring i ett beslut som meddelats med stöd av denna lag söks enligt förvaltningsprocesslagen (586/1996) . Den behöriga förvaltningsdomstolen bestäms enligt 12 § i förvaltningsprocesslagen, dock så att om besvären gäller ett beslut av en närings-, trafik- och miljöcentral, är den behöriga förvaltningsdomstolen den förvaltningsdomstol inom vars domkrets huvuddelen av verksamheten i fråga är belägen. Ändring i beslut som gäller de i 17 § avsedda kommunala avfallshanteringsföreskrifterna och den i 30 § avsedda taxan söks däremot enligt kommunallagen (365/1995) . (22.12.2009/1583)

Ändring i ett beslut som meddelats med stöd av denna lag får sökas av en part som avses i 59 § och av en registrerad förening eller stiftelse.

I förvaltningsdomstolens beslut i ett ärende som gäller betalning av avfallsavgift enligt 33 §, inklusive i 8 § i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/1961) avsedda ärenden som gäller grundbesvär i fråga om avfallsavgift, får ändring sökas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. (2.9.2005/729)

I beslut som fattas med stöd av avfallstransportförordningen och 21, 31, 50, 57 och 58 § i denna lag samt av särskilda skäl i beslut som fattas med stöd av 50 a § i denna lag kan det föreskrivas att beslutet skall följas trots att ändring söks, om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat. Över ett sådant beslut av förvaltningsdomstolen som enbart gäller verkställighet och genom vilket verkställigheten av det överklagade beslutet förbjuds eller avbryts får besvär anföras hos högsta förvaltningsdomstolen endast i samband med huvudsaken.

För verkställigheten av denna lag samt stadganden och föreskrifter som utfärdas med stöd av den skall kommunen tillhandahålla behövlig rådgivning, information och upplysning.

Om avfallshanteringen har ordnats i enlighet med det producentansvar som avses i 3 a kap., skall producenter, producentsammanslutningar och andra ekonomiska aktörer vid behov i samarbete med kommunen sköta behövlig rådgivning, information och upplysning enligt vad som föreskrivs genom förordning av statsrådet. (4.6.2004/452)

Det kan bestämmas att undersökningar som gäller egenskaper hos samt hälso- och miljökonsekvenser av produkter eller avfall och som förutsätts i denna lag eller i stadganden eller bestämmelser som utfärdas med stöd av den skall utföras i ett laboratorium som godkänts av myndigheterna.

Tillsynsmyndigheterna skall föra ett avfallsregister och ett producentregister över de anmälningar som görs till dem enligt denna lag samt över de beslut som har fattats med anledning av anmälningarna.

Den som vid utförandet av uppdrag enligt denna lag har tagit del av uppgifter om en enskilds eller en sammanslutnings ekonomiska ställning, om en affärs- eller yrkeshemlighet eller om en enskilds personliga förhållanden får utan hinder av bestämmelserna om sekretess i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) lämna ut uppgifterna till tillsynsmyndigheten, miljöministeriet, Finlands miljöcentral eller till Närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland för fullgörande av uppgifter enligt denna lag samt till åklagar-, polis- och tullmyndigheterna för utredning av brott. Sekretessbelagda uppgifter kan dessutom lämnas ut till tullmyndigheterna för övervakningen av verkställigheten av avfallsskattelagen (495/1996) samt lagen om accis på vissa dryckesförpackningar.

För behandling av anmälningar som avses i 8 kap. och för de kontroller som ansluter sig därtill samt för behandlingen av de anmälningar enligt författningar utfärdade av statsrådet med stöd av 5 eller 18 § som skall lämnas till statens myndigheter och de kontrolluppgifter enligt nämnda författningar som vid bestämda tidpunkter skall lämnas till statens myndigheter och för de kontroller som ansluter sig därtill kan en avgift tas ut. När avgiften bestäms skall lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992) iakttas.

Kommunal avfallsavgift samt kostnader enligt artikel 33 i avfallstransportförordningen, kostnader enligt 54 § 2 mom. och avgifter enligt 72 § får indrivas utan dom eller beslut i den ordning som stadgas i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/61) .

Förbränning av avfall är förbjudet på finskt vattenområde och i Finlands ekonomiska zon.

Bestämmelser om förbränning av avfall orsakat av fartygs ordinarie drift finns dock i miljöskyddslagen för sjöfarten (1672/2009) . (29.12.2009/1678)

Genom förordning av statsrådet kan föreskrivas om (29.6.2007/747)

Miljöministeriet kan

Denna lag träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning. (L 1072/1993 trädde i kraft enligt F 1389/1993 den 1.1.1994.)

Genom denna lag upphävs lagen den 31 augusti 1978 om avfallshantering (673/78) jämte senare ändringar.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.

De ärenden som är anhängiga när denna lag träder i kraft behandlas enligt de stadganden som gäller vid ikraftträdandet, om inte något annat stadgas eller statsrådet något annat bestämmer med stöd av denna lag.

På nedskräpning och förorening av marken som har skett innan denna lag har trätt i kraft samt på sådana avstjälpningsplatser och andra behandlingsplatser för avfall vilkas verksamhet har upphört innan denna lag har trätt i kraft tillämpas de bestämmelser som gäller vid ikraftträdandet. Närings-, trafik- och miljöcentralen bestämmer dock om rengöring av ett förorenat område. I fråga om de föreskrifter som utfärdas för fullgörandet av skyldigheter som grundar sig på de ovan avsedda bestämmelserna gäller dessutom i tillämpliga delar 57, 58 och 66 § i denna lag. Bestämmelser om den lag som ska tillämpas på brott finns i 3 kap. 2 § i strafflagen (39/1889) . (22.12.2009/1583)

På nedskräpning och förorening av marken enligt 2 mom. tillämpas dessutom 25 och 26 §§ i denna lag.

Skyldigheterna enligt 49 § och 7 kap. skall fullgöras senast två år efter att denna lag har trätt i kraft.

Statsrådets föreskrifter som meddelats med stöd av 22 § lagen om avfallshantering och kommunala avfallshanteringsbestämmelser som utfärdats med stöd av 24 § är fortfarande i kraft till dess något annat stadgas eller bestäms med stöd av denna lag, de kommunala avfallshanteringsbestämmelserna dock högst till den 31 december 1995. (29.12.1994/1413)

Avfallshanteringsplaner och behandlingstillstånd för problemavfall som godkänts med stöd av lagen om avfallshantering skall iakttas i tre års tid efter att denna lag har trätt i kraft, eller om verksamheten förutsätter avfallstillstånd enligt denna lag, till dess att avfallstillståndet har beviljats. Om en verksamhet som baserar sig på en avfallshanteringsplan eller ett behandlingstillstånd för problemavfall eller någon annan verksamhet som idkats innan denna lag har trätt i kraft förutsätter avfallstillstånd enligt denna lag, skall ansökan om tillstånd göras senast tre år efter att lagen har trätt i kraft och verksamheten ordnas så att den stämmer överens med denna lag inom en i tillståndsbeslutet fastställd tid, om inte något annat stadgas eller statsrådet något annat bestämmer med stöd av denna lag.

En avfallshanteringsplan eller ett behandlingstillstånd för problemavfall kan på ansökan eller på myndighetens initiativ ändras med iakttagande i tillämpliga delar av 46 och 47 §§ i denna lag. Ett ärende som gäller en avfallshanteringsplan hör till den regionala miljöcentralen, om länsstyrelsen har godkänt planen, och i annat fall till den kommunala miljötillståndsmyndigheten. Ett ärende som gäller behandlingstillstånd för problemavfall hör till den regionala miljöcentralen. (24.1.1995/63)

Avfall får utan hinder av 15 § 1 mom. överlåtas även till en plats med en avfallshanteringsplan eller ett behandlingstillstånd för problemavfall som gäller med stöd av 3 eller 4 mom. och som godkänts med stöd av lagen om avfallshantering eller till en allmän avfallsbehandlingsplats enligt lagen om avfallshantering, om inte detta förbjuds särskilt. På motsvarande sätt övergår omsorgsplikten beträffande anordnande av avfallshantering härvid till nämnda mottagare.

Har en fastighet med stöd av 14 § lagen om avfallshantering lämnats utanför ordnad avfallstransport skall avfallsinnehavaren ansluta sig till ordnad avfallstransport enligt denna lag, om kommunen så beslutar.