978/1991

För sockerbetor, oljefrö och stärkelsepotatis ( specialväxter ) som produceras 1991 och 1992 skall till staten betalas marknadsföringsavgift enligt denna lag.

I denna lag nämnda marknadsföringsavgifter beaktas inte såsom kostnader för lantbruket i den kalkyl enligt lantbruksinkomstlagen (736/89) som skall göras upp för utvecklande av lantbruksinkomsten.

När en proposition med förslag till ändring eller temporärt slopade av marknadsföringsavgifter för specialväxter har avlåtits till riksdagen, får statsrådet bestämma att för dessa produkter skall uppbäras marknadsföringsavgift enligt propositionen eller att sådan avgift temporärt inte skall uppbäras.

Om den marknadsföringsavgift som har uppburits enligt 1 mom. är högre än vad som fastställs därefter, skall skillnaden utan ansökan återbäras till den avgiftsskyldige. Denne skall utan ansökan gottskriva den producent som avses i 12 § nämnda skillnad.

En i lagen om socker (1327/87) nämnd sammanslutning som bedriver sockerproduktion är skyldig att betala marknadsföringsavgift för sockerbetor.

I marknadsföringsavgift för sockerbetor skall betalas 2,8 penni för varje kilogram sockerbetor.

Om den 1992 producerade sammanlagda mängd sockerbetor som skall marknadsföras överstiger den mängd på 860 miljoner kilogram som nämns i 2 § lagen om socker, betalas i marknadsföringsavgift för varje kilogram sockerbetor ett belopp som fås då 24 080 000 mark divideras med den sammanlagda mängd sockerbetor som mottagits. Marknadsföringsavgiften skall härvid avrundas till närmaste tiondedels penni. Närmare föreskrifter om marknadsföringsavgiftens storlek meddelas vid behov av jord- och skogsbruksministeriet. (13.11.1992/1000)

En spannmålsaffär som avses i lagen om spannmålshandeln (580/78) är skyldig att betala marknadsföringsavgift för oljefrö.

Marknadsföringsavgiften för oljefrö är 22 penni för varje i Finland producerat kilogram ryps- eller rapsfrö.

När marknadsföringsavgiften för oljefrö fastställs, är grunden för denna frö som har omvandlats till frö med en fukthalt om 9 procent.

En i lagen om stärkelseproduktionen i Finland (1334/87) nämnd sammanslutning som framställer stärkelse är skyldig att betala marknadsföringsavgift för stärkelsepotatis.

Marknadsföringsavgiften för stärkelsepotatis är 2,8 penni för varje kilogram potatis som används till framställning av stärkelse.

Jordbruksstyrelsen fastställer, debiterar och bär upp marknadsföringsavgiften.

Den avgiftsskyldige skall självmant betala in marknadsföringsavgiften på jordbruksstyrelsens postgirokonto. Marknadsföringsavgiften för oljefrö skall för frö som tagits emot under varje kalendermånad betalas senast den 25 dagen i följande kalendermånad. Marknadsföringsavgiften för sockerbetor och stärkelsepotatis skall betalas senast den 25 dagen i den kalendermånad som följer efter den slutliga avräkningen för skörden under varje skördeår, dock senast den 25 mars det år det är fråga om.

Den avgiftsskyldige skall från det pris som betalas till respektive producent dra av ett belopp som motsvarar marknadsföringsavgiften.

Den avgiftsskyldige skall senast vid de i 1 mom. nämnda tidpunkterna för betalning av marknadsföringsavgift, på det sätt som jordbruksstyrelsen bestämmer, meddela styrelsen de mängder sockerbetor, oljefrö och stärkelsepotatis som han har tagit emot.

Om den avgiftsskyldige inte betalar marknadsföringsavgiften i rätt tid eller betalar avgiften till ett för lågt belopp, skall jordbruksstyrelsen debitera honom det belopp som inte har betalts. För det obetalda beloppet skall den avgiftsskyldige dessutom betala ett tillägg om 1 mark 50 penni för varje fullt hundratal mark för varje påbörjad kalendermånad räknat från början av den månad då avgiften borde ha betalts till utgången av månaden före den i 18 § nämnda debetsedelns förfallodag eller, om avgiften redan har betalts, till utgången av månaden före betalningsdagen.

Marknadsföringsavgift får likväl inte debiteras, om tre år har förflutit från den tidpunkt då avgiften borde ha betalts.

Om ett meddelande som avses i 12 § 3 mom. trots uppmaning inte har lämnats eller kompletterats eller om ett sådant efter komplettering är så bristfälligt att det inte kan godkännas som grund för fastställande av marknadsföringsavgiften, skall jordbruksstyrelsen fastställa avgiften enligt uppskattning.

Har den avgiftsskyldige utan giltigt skäl försummat att lämna i 12 § 3 mom. nämnt meddelande i rätt tid eller lämnat ett väsentligen bristfälligt meddelande, skall jordbruksstyrelsen bestämma att avgiften höjs med högst 20 procent. Om den avgiftsskyldige efter att ha fått uppmaningen utan godtagbart hinder helt eller delvis fortfarande underlåter att lämna meddelande, skall marknadsföringsavgiften höjas med ytterligare högst 20 procent.

Om den avgiftsskyldige uppsåtligen eller av grov vårdslöshet har lämnat ett väsentligen oriktigt meddelande, skall det bestämmas att avgiften skall höjas högst till det dubbla beloppet.

Marknadsföringsavgiften fastställs i hela mark så att överskjutande pennibelopp inte beaktas. Är avgiften eller avgiftstillägget mindre än 100 mark, uppbärs beloppet inte.

Har något förhållande eller någon åtgärd givits en rättslig form som inte motsvarar sakens egentliga natur eller syfte, skall vid fastställandet av marknadsföringsavgiften förfaras som om riktig form hade använts. Har någon uppenbart vidtagit en åtgärd i syfte att undandra marknadsföringsavgift, kan jordbruksstyrelsen fastställa avgiften enligt uppskattning.

På basis av beslutet om fastställande av marknadsföringsavgift skall vid behov en debetsedel skrivas ut för den avgiftsskyldige.

Beslutet och debetsedeln skall för kännedom meddelas den avgiftsskyldige i den ordning som lagen om delgivning i förvaltningsärenden (232/66) stadgar för enskild delgivning. Beslutet och debetsedeln får dock även i rekommenderat brev sändas till den avgiftsskyldige genom postens förmedling.

Vid uppbörd av obetald marknadsföringsavgift skall iakttas lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/61) .

Ändring i ett beslut som jordbruksstyrelsen har fattat med stöd av denna lag får sökas genom besvär enligt lagen om ändringssökande i förvaltningsärenden (154/50) .

Besvärsskriften får även ges in till jordbruksstyrelsen, som skall sända den samt handlingarna i ärendet och sitt utlåtande till högsta förvaltningsdomstolen.

Marknadsföringsavgiften skall betalas trots besvär, om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat. Har avgiften på grund av besvär avlyfts eller sänkts, skall jordbruksstyrelsen utan ansökan återbära det överbetalda beloppet.

Den avgiftsskyldige skall på uppmaning av jordbruksstyrelsen för granskning för nämnda myndighet eller för en av denna förordnad sakkunnig och ojävig person visa sin anläggning samt sina bokförings- eller anteckningsböcker jämte till dem hörande verifikat, avtal, korrespondens och övriga handlingar.

Den avgiftsskyldige skall till den som utför granskningen lämna de uppgifter som behövs för fastställande av avgiftens storlek samt även i övrigt bistå vid granskningen.

Den som vid utförandet av ett uppdrag enligt denna lag har tagit del av uppgifter om en enskilds eller en sammanslutnings företagshemlighet eller ekonomiska ställning får trots bestämmelserna om sekretess i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) lämna ut uppgifterna till åklagar- och polismyndigheterna för utredning av brott samt till den som avses i 21 § för utförande av uppgifter enligt denna lag.

Överexekutor och polisen skall lämna handräckning i ärenden som anges i denna lag.

Om straff för lagstridigt undandragande av marknadsföringsavgift eller för försök därtill stadgas i 29 kap. 1-3 §§ strafflagen.

25 § har upphävts genom L 21.5.1999/676 .

Jordbruksstyrelsen får av synnerligen vägande skäl medge anstånd med betalningen av marknadsföringsavgift högst för ett år. För anstånd krävs att en godtagbar säkerhet ställs för betalningen. På avgift, för vilken anstånd medges, uppbärs för anståndstiden en årlig ränta om 16 procent.

För beslut som meddelas med stöd av denna lag uppbärs inte stämpelskatt.

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas vid behov genom förordning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991. Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.