625/1991

I denna lag föreskrivs om ersättning till personer som bor i Finland samt till sådana personer på vilka i fråga om denna lag tillämpas en för Finland bindande konvention om social trygghet eller en internationell rättsakt om social trygghet för rehabilitering som behövs på grund av sådant olycksfall i arbetet som avses i lagen om olycksfallsförsäkring (608/1948) eller sådan yrkessjukdom som avses i yrkessjukdomslagen (1343/1988) . (30.12.2004/1359)

Vad denna lag stadgar om rehabilitering som skall ersättas med anledning av ett olycksfall i arbete eller en yrkessjukdom tillämpas också på annan skada eller sjukdom som ersätts enligt lagen om olycksfallsförsäkring.

Med rehabilitering avses en åtgärdshelhet som syftar till att främja och stöda rehabiliteringsklientens återgång till arbetslivet och hans förutsättningar att klara arbetet, till att förebygga, undanröja och reducera faktorer som inverkar negativt på arbets- och funktionsförmågan samt till att upprätthålla och förbättra klientens förmåga att reda sig på egen hand.

Rehabiliteringsersättning betalas till den som är ersättningsberättigad enligt lagen om olycksfallsförsäkring och vars arbets- eller funktionsförmåga eller förvärvsmöjligheter har försämrats på grund av ett olycksfall i arbete eller en yrkessjukdom. Rehabiliteringen ersätts också om det är sannolikt att ersättningstagarens arbets- eller funktionsförmåga eller förvärvsmöjligheter i ett senare skede väsentligt kan försämras på grund av ett olycksfall i arbete som han har drabbats av eller en konstaterad yrkessjukdom.

Till rehabiliteringsklienten betalas ersättning för skäliga kostnader för rehabiliteringen samt för inkomstbortfall under rehabiliteringstiden, enligt vad som bestäms nedan. Om inte något annat följer av särskilda orsaker, är rehabiliteringsklienten inte skyldig att ta emot rehabilitering enligt denna lag utom Finlands gränser.

Såsom rehabilitering ersätts kostnaderna för åtgärder som syftar till att förbättra eller upprätthålla arbetsförmågan och förvärvsmöjligheterna och som gör det möjligt för klienten att trots det handikapp som beror på skadan eller sjukdomen fortsätta i sitt tidigare arbete eller yrke eller att välja ett sådant nytt arbete eller yrke av vilket han kan få sin huvudsakliga utkomst.

Vid bedömningen av rehabiliteringsbehovet skall beaktas rehabiliteringsklientens ålder, tidigare verksamhet, utbildning, boendeförhållanden och handikapp som beror på skada eller sjukdom samt hans möjligheter att efter rehabiliteringen placera sig i ett arbete eller yrke på sådana villkor som allmänt iakttas på arbetsmarknaden.

Till ersättning berättigande kostnader för rehabilitering som avser arbets- och förvärvsförmågan är

Om det medan åtgärder vidtas för att förbättra rehabiliteringsklientens förvärvsmöjligheter konstateras att klienten saknar förutsättningar för rehabilitering eller om den annars konstateras vara olämplig för honom, kan rehabiliteringen läggas om eller avslutas.

Såsom rehabilitering ersätts, till den del rehabiliteringen inte såsom sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010) ankommer på hälsovårdscentralen eller sjukvårdsdistriktet, kostnader som föranleds av sådana åtgärder vid en av försäkringsanstalten genom en betalningsförbindelse vald rehabiliteringsplats som behövs för att främja och upprätthålla rehabiliteringsklientens arbets- eller funktionsförmåga eller sociala funktionsförmåga och förmåga att reda sig. (30.12.2010/1337)

Såsom rehabiliteringskostnader ersätts

Till en rehabiliteringsklient, som deltar i arbets- eller utbildningsförsök, besöker en arbetsklinik, deltar i arbetsträning eller yrkesutbildning eller är intagen på sjukhus eller en rehabiliteringsanstalt, betalas för denna tid full dagpenning, olycksfallspension eller livränta enligt lagen om olycksfallsförsäkring, oberoende av invaliditetsgraden eller handikappet. Full ersättning betalas dock inte, om rehabiliteringen är ordnad så att den inte hindrar klienten att utföra för honom lämpligt förvärvsarbete.

Full ersättning betalas också för en skälig tid medan rehabiliteringsbehovet och rehabiliteringsmöjligheterna reds ut samt medan klienten väntar på att rehabiliteringen skall börja, när det är fråga om rehabilitering som avses i 5 §.

Till en rehabiliteringsklient betalas full ersättning enligt 1 mom. också under ledigheter som ingår i undervisningsprogrammet för sådan rehabilitering som avses i 5 §.

En arbetsgivare som till en rehabiliteringsklient har betalat lön på basis av sådan i 17 § lagen om yrkesutbildning (630/1998) avsedd läroavtalsutbildning som ersatts såsom rehabilitering enligt denna lag, har rätt att för motsvarande tid få dagpenning, olycksfallspension och livränta enligt 1 mom. upp till det nämnda lönebeloppet. (30.12.2002/1316)

En försäkringsanstalt skall för en rehabiliteringsklient ordna sådan försäkring som avses i 57 § 1 mom. lagen om olycksfallsförsäkring för olycksfall som inträffar i samband med sådana arbets- och utbildningsförsök för utredning av rehabiliteringsbehov och rehabiliteringsmöjligheter, sådan arbetsträning och sådan arbetspraktik som berättigar till ersättning enligt denna lag, till den del som rehabiliteringsklienten inte på någon annan grund har rätt till ersättning enligt lagen om olycksfallsförsäkring.

När det gäller sådan försäkring som avses i 1 mom. används som den försäkrades årsarbetsförtjänst den årsarbetsförtjänst som legat till grund för den ersättning för inkomstbortfall som har betalats till följd av det olycksfall eller den yrkessjukdom som orsakat behovet av rehabiliteringsåtgärderna eller rehabiliteringsutredningen. Årsarbetsförtjänsten justeras i samband med att försäkringen tas och därefter kalenderårsvis med den lönekoefficient som anges i 7 b § i lagen om pension för arbetstagare (395/1961) . (30.12.2004/1367)

Om rehabiliteringen avbryts eller om utredningen av rehabiliteringsbehovet och rehabiliteringsmöjligheterna drar ut på tiden eller avbryts, eller om inledandet av rehabiliteringen fördröjs av någon orsak som beror på rehabiliteringsklienten och som inte är en följd av den skada som berättigar till ersättning, skall under avbrottet eller dröjsmålet inte betalas ersättning enligt 8 § 1–3 mom.

Om kommunen med stöd av någon annan lagstiftning tillhandahållit en rehabiliteringsklient tjänster och stödåtgärder vilka har samma syfte och hänför sig till samma tid som rehabilitering som skall ersättas klienten enligt denna lag, övergår rätten till ersättningen till denna del på kommunen.

Har kommunen i ett så sent skede anmält till försäkringsanstalten att den tillhandahållit rehabilitering att försäkringsanstalten inte har kunnat beakta anmälan när den betalt ersättningen till rehabiliteringsklienten, är försäkringsanstalten inte skyldig att betala någon ersättning till kommunen.

Vad som ovan stadgas om kommunens rätt till ersättning gäller på motsvarande sätt folkpensionsanstalten, om den med stöd av lagen om rehabilitering som ordnas av folkpensionsanstalten (610/91) för en rehabiliteringsklient har ordnat rehabilitering som skall ersättas enligt denna lag eller med stöd av lagen om rehabiliteringspenning (611/91) har betalt rehabiliteringspenning för tiden för rehabilitering som skall ersättas enligt denna lag.

Om en skada som berättigar till ersättning medför långvariga begränsningar av arbets- och funktionsförmågan samt förvärvsmöjligheterna, skall försäkringsanstalten på eget initiativ utan dröjsmål väcka ett rehabiliteringsärende som avses i 5 § samt se till att rehabiliteringsbehovet reds ut och att klienten hänvisas till rehabilitering. Behovet av och möjligheterna till sådan rehabilitering som avses här skall, om så behövs, redas ut genom försäkringsanstaltens försorg innan den skadade kan beviljas fortlöpande pension.

Initiativ till rehabilitering kan också tas av den skadade, arbetsgivaren, en sjukvårdsinrättning, en arbetskraftsmyndighet eller av någon annan som reder ut rehabiliteringsärendet. Försäkringsanstalten skall med anledning av ett sådant initiativ utan dröjsmål vidta åtgärder för att reda ut rehabiliteringsbehovet och rehabiliteringsmöjligheterna.

Har ett initiativ till rehabilitering enligt denna lag avslagits, skall försäkringsanstalten se till att arbetstagaren ges information om övriga rehabiliteringsmöjligheter och hänvisas, i samarbete med de instanser som tillhandahåller tjänster, till rehabilitering eller någon annan service som motsvarar hans eller hennes rehabiliteringsbehov. (13.6.2003/506)

4 mom. har upphävts genom L 19.12.2014/1223 . (19.12.2014/1223)

Har ett olycksfall inträffat eller en yrkessjukdom yppat sig före den 1 januari 1964, skall de rehabiliteringskostnader som skadan eller yrkessjukdomen medför fördelas mellan försäkringsbolagen så som stadgas i 6 § lagen om ändring av lagen om invalidvård för emottagare av olycksfallsersättning, sådant detta lagrum lyder i lag av den 20 december 1968 (696/68) .

I de fall som avses i 1 mom. skall ett belopp som behövs för finansiering av den ersatta rehabiliteringen beaktas när den försäkringspremie fastställs som den försäkringspliktiga arbetsgivaren skall betala enligt lagen om olycksfallsförsäkring. Grunderna för uppbörden av avgifterna och fördelningen av dem mellan försäkringsbolagen fastställs av social- och hälsovårdsministeriet.

Vad som i 60 a § lagen om olycksfallsförsäkring stadgas om förhöjning av fördröjt skadestånd skall tillämpas också när en ersättning enligt denna lag fördröjs.

Om sökande av ändring i beslut som avses i denna lag gäller vad lagen om olycksfallsförsäkring stadgar om sökande av ändring i en försäkringsanstalts eller olycksfallsnämndens beslut.

Statsrådet får besluta om sådana undantag från denna lag som följer av ömsesidiga avtal med främmande stater om lagstadgade förmåner.

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1991.

Genom denna lag upphävs lagen den 20 december 1963 om invalidvård för emottagare av olycksfallsersättning (592/63) jämte ändringar.

Lagen tillämpas också på ersättning för rehabilitering som beror på olycksfall i arbete som har inträffat och yrkessjukdom som har yppat sig innan lagen trätt i kraft.