442/1987

De kunskaper i finska och svenska som fordras för statlig tjänst skall ådagaläggas genom särskilda språkexamina eller anses förvärvade i samband med studier i enlighet med vad som stadgas i denna förordning.

För anställande av språkexamina finns i samband med utbildningsstyrelsen två examensnämnder, en för finska och en för svenska språket. Vardera nämnden består av tre ordinarie medlemmar samt av ett behövligt antal adjungerade medlemmar i olika delar av landet. Sekreterare för nämnderna är en tjänsteman vid utbildningsstyrelsen som utbildningsstyrelsen förordnar till uppgiften. (12.12.2001/1300)

De ordinarie medlemmarna av examensnämnden förordnas av undervisningsministeriet. Av dem skall två vara förtrogna med språkundervisning och en ha avlagt juris kandidatexamen. På framställning av de ordinarie medlemmarna förordnar undervisningsministeriet adjungerade medlemmar, som antingen skall vara förtrogna med språkundervisning eller ha avlagt juris kandidatexamen.

De ordinarie och de adjungerade medlemmarna förordnas att handha sitt uppdrag längst till dess de fyller 67 år.

Språkexamina är följande:

Över godkända examina utfärdas intyg, om vilka närmare bestämmelser ges i instruktionen för examensnämnderna.

Examen som gäller fullständigt behärskande av finska eller svenska skall avläggas inför examensnämnden.

Övriga i 3 § nämnda examina avläggs inför en ordinarie eller adjungerad medlem av nämnden. Avläggs examen för en sådan tjänst, för vilken juridisk examen ingår i behörighetsvillkoren, skall den avläggas inför en medlem som har avlagt juris kandidatexamen.

Om examinanden inte är nöjd med en medlems eller adjungerad medlems beslut, har han rätt att avlägga examen inför nämnden.

I examen som gäller fullständigt behärskande av finska eller svenska skall examinanden visa att han utan att använda hjälpmedel behärskar språket i samma utsträckning som den som har fått sin skolutbildning och avlagt akademiskt mogenhetsprov på språket i fråga.

Examensnämnden kan utan examen utfärda intyg över fullständigt behärskande av språket för den som på ett godtagbart sätt kan dokumentera att han genom litterär verksamhet eller tidigare tjänsteverksamhet visat att han behärskar språket fullständigt.

I examen som gäller förmåga att använda finska eller svenska i tal och skrift skall examinanden visa att han förstår språket i tal och skrift, att han kan använda det i tal och att han på det förmår avfatta skrivelser och göra framställningar. Godkänd examen bedöms med vitsordet god eller nöjaktig.

I examen som gäller förmåga att använda finska eller svenska i tal skall examinanden visa att han förstår språket i tal och skrift och att han kan använda det i tal. Godkänd examen bedöms med vitsordet god, nöjaktig eller hjälplig.

Avläggs en sådan examen inför en ordinarie medlem av nämnden, kan den också bedömas med vitsordet utmärkt.

I examen som gäller förmåga att förstå finska eller svenska skall examinanden visa att han förstår språket i tal och skrift. Godkänd examen bedöms med vitsordet god eller nöjaktig.

Nämnden kan fatta beslut om godkännande eller underkännande av en sådan examen som avses i 4 § 1 eller 3 mom. då två medlemmar är närvarande, om medlemmarna är eniga om beslutet. I annat fall är nämnden beslutför då tre medlemmar är närvarande.

När nämnden behandlar godkännande av examen skall alltid närvara en medlem som är förtrogen med språkundervisning och, om examinanden har avlagt juridisk examen, även en medlem som har avlagt juris kandidatexamen. Minst en av de närvarande medlemmarna skall vara ordinarie.

Nämnden kan vid behov som sakkunnig kalla in en person med kännedom om examinandens yrkesområde.

För ådagaläggande av den språkkunskap som krävs av lärare vid statlig läroanstalt fordras, om inte annat stadgats särskilt, att han på läroanstaltens språk har fullgjort de undervisningsövningar som hör till utbildningen eller att han enligt intyg utfärdat av en lärarutbildningsenhet eller ett institut för lärarutbildning har visat att han fullständigt behärskar läroanstaltens undervisningsspråk.

Ett sådant intyg kan utfärdas också för den som på ett godtagbart sätt kan dokumentera att han genom tidigare verksamhet och studier har visat att han behärskar språket fullständigt.

Om högskoleexamen inte ingår i behörighetsvillkoren för en lärartjänst eller lärarbefattning, skall kraven i 1 mom. inte gälla den som fått sin skolutbildning på språket i fråga.

Intyg av examensnämnden över fullständigt behärskande av finska eller svenska fordras inte av den som har fått sin skolutbildning och avlagt akademiskt mogenhetsprov eller mogenhetsprov vid yrkeshögskola på språket i fråga. (22.12.1994/1329)

Ett sådant examensintyg fordras inte för officerstjänst av den som har fått sin skolutbildning på språket i fråga och som enligt det lärdomsprov som ingår i hans officersexamen behärskar språket fullständigt.

Intyg över god förmåga att använda finska eller svenska i tal och skrift fordras inte av den som på språket i fråga antingen

Intyg över nöjaktig förmåga att använda finska i tal och skrift fordras inte av den som i detta språk har avlagt ett sådant språkprov som ingår i grundexamen vid högskola och som visar sådan kunskap i landets andra språk som enligt 1 § lagen angående den språkkunskap, som skall av statstjänsteman fordras krävs av en tjänsteman som har avlagt högskoleexamen och är verksam inom ett tvåspråkigt ämbetsdistrikt.

Intyg över god förmåga att använda finska i tal och skrift fordras inte av den som vid högskola har slutfört minst 35 studieveckors studier eller tagit minst vitsordet cum laude approbatur i finska språket, finsk filologi, finska språket och stillära, finskugrisk språkforskning eller östersjöfinska språk eller som avlagt i 1 mom. nämnd språkexamen med minst vitsordet god.

Intyg över förmåga att förstå finska fordras inte av den som i något av de läroämnen som nämns i 2 mom. har slutfört minst 15 studieveckors studier eller tagit minst vitsordet approbatur.

Intyg över nöjaktig förmåga att använda svenska i tal och skrift fordras inte av den som i detta språk har avlagt ett sådant språkprov som ingår i grundexamen vid högskola och som visar sådan kunskap i landets andra språk som enligt 1 § lagen angående den språkkunskap, som skall av statstjänsteman fordras krävs av en tjänsteman som har avlagt högskoleexamen och är verksam inom ett tvåspråkigt ämbetsdistrikt.

Intyg över god förmåga att använda svenska i tal och skrift fordras inte av den som vid högskola har slutfört minst 35 studieveckors studier eller tagit minst vitsordet cum laude approbatur i nordisk filologi, nordiska språk eller svenska språket eller som avlagt i 1 mom. nämnd språkexamen med minst vitsordet god.

Intyg över förmåga att förstå svenska fordras inte av den som i något av de läroämnen som nämns i 2 mom. har slutfört minst 15 studieveckors studier eller tagit minst vitsordet approbatur.

Intyg över nöjaktig förmåga att använda det andra inhemska språket i tal och skrift fordras inte av den som i detta språk har slutfört sådana språkstudier som ingår i yrkeshögskoleexamen och som visar sådan kunskap i landets andra språk som enligt 1 § lagen angående den språkkunskap, som skall av statstjänsteman fordras krävs av en tjänsteman som har avlagt högskoleexamen och är verksam inom ett tvåspråkigt ämbetsdistrikt.

Intyg över god förmåga att använda det andra inhemska språket i tal och skrift fordras inte av den som i detta språk har slutfört de i 1 mom. nämnda språkstudierna med minst vitsordet god.

Betyg över grundexamen vid högskola skall ange det språk på vilket den betyget gäller har fått sin skolutbildning respektive avlagt akademiskt mogenhetsprov, samt det språk i vilket han avlagt språkexamen som gäller förmåga att använda landets andra språk i tal och skrift.

Betyg över yrkeshögskoleexamen skall ange det språk på vilket den betyget gäller har fått sin skolbildning samt det språk i vilket han slutfört språkstudier som gäller förmåga att använda landets andra språk i tal och skrift. (22.12.1994/1329)

Intyg över officersexamen skall ange det språk på vilket officeren fått sin skolutbildning samt det språk på vilket lärdomsprovet avlagts.

En person anses ha fått sin skolutbildning på det språk, finska eller svenska, som på hans avgångsbetyg från grundskola, mellanskola eller annan motsvarande skola betraktas som modersmål, om han på avgångsbetyget fått godkänt vitsord i modersmålet.

Den som avlagt studentexamen på ett språk som enligt 1 mom. inte är hans skolutbildningsspråk, anses likväl ha fått sin skolutbildning också på det språk på vilket han i studentexamen har avlagt godkänt prov i modersmålet.

På gemensam framställning av de ordinarie medlemmarna i de båda examensnämnderna skall undervisningsministeriet fastställa en instruktion för nämnderna. I instruktionen ges föreskrifter om nämndernas verksamhet, om anställande av examina samt om bedömningsgrunderna för de olika examina och om de intyg som skall ges över examina. Nämnderna har rätt att var för sig ge närmare anvisningar om grunderna för bedömning av examina.

Om storleken på de avgifter som skall tas ut för deltagande i en språkexamen bestäms genom en förordning som undervisningsministeriet utfärdar med stöd av lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992) .

För anställande av språkexamina betalas till de ordinarie och adjungerade medlemmarna av examensnämnderna arvoden enligt grunder som utbildningsstyrelsen fastställer. På arvodena tillämpas i övrigt bestämmelserna om statliga kommittéer.

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1987.

Genom denna förordning upphävs förordningen den 29 december 1922 angående de examina, som skola avläggas för ådagaläggande av kunskap i finska och svenska språken (313/22) samt förordningen den 28 april 1923 innefattande tilläggsbestämmelser om ådagaläggande av kunskap i finska och svenska språken (113/23) jämte senare ändringar. Intyg över språkkunskap som utfärdats med stöd av dessa förordningar skall dock alltjämt gälla.

Stadgandena i 13 § 1 mom. och 14 § 1 mom. denna förordning gäller även sådana grundexamina vid högskola som avlagts innan denna förordning trätt i kraft under förutsättning att betyget över grundexamen anger det språk i vilket den studerande har avlagt godkänd examen gällande förmåga att använda landets andra språk i tal och skrift. Har i betyget över grundexamen antecknats att språkprovet har avlagts med minst vitsordet god, skall sådant intyg som avses i 13 § 2 mom. och 14 § 2 mom. inte krävas.

Denna förordning medför inte ändring i tidigare förordnanden för de ordinarie eller adjungerade medlemmar av examensnämnderna som är förtrogna med språkundervisning eller lagfarna. En ordinarie eller adjungerad medlem kan likväl inte längre handha sitt uppdrag efter det han fyllt 67 år.