60/1985

För bevarande av det nationella kulturarvet skyddas byggnader, byggnadsgrupper och bebyggda områden som anknyter till den kulturella utvecklingen eller historien, i enlighet med vad som stadgas i denna lag.

Föremål för skydd som avses i denna lag är byggnader, byggnadsgrupper och bebyggda områden som har kulturhistorisk betydelse med hänsyn till byggnadshistoria, byggnadskonst, byggnadsteknik, särskilda miljövården, en byggnads användning eller med den förknippade händelser, eller en byggnads egenart eller typiska karaktär. Till byggnad hänförs dess fasta inredning.

Skydd som åsyftas i denna lag kan även avse del av byggnad och dess fasta inredning samt bro, brunn eller annan dylik konstruktion ävensom sådan park eller sådant annat motsvarande område i anslutning till byggnad, som har åstadkommits genom byggande eller plantering.

Vad som nedan i denna lag stadgas om byggnad gäller på motsvarande sätt andra i 1 och 2 mom. nämnda skyddsobjekt.

Bestämmelser om byggnadsskydd inom ett detaljplaneområde samt ett område för vilket byggförbud gäller på grund av att detaljplan utarbetas finns i markanvändnings- och bygglagen (132/1999) .

Utan hinder av 1 mom. kan ett förfarande enligt denna lag iakttas också inom områden som avses i 1 mom., men det kan bestämmas att en byggnad skall förklaras skyddad endast när skydd inte är möjligt med stöd av markanvändnings- och bygglagen, när bevarandet av en byggnad inte i tillräcklig mån kan säkerställas med stöd av markanvändnings- och bygglagen, när en byggnad har ett betydande nationellt värde eller när särskilda skäl annars föreligger.

Om byggnader som utgör fasta fornlämningar är stadgat i lagen om fornminnen (295/63) .

Angående skydd av kyrkliga byggnader är stadgat i kyrkolagen (635/64) .

Om skydd av staten tillhöriga byggnader stadgas genom förordning.

Beslut om att en byggnad ska förklaras skyddad fattas av närings-, trafik- och miljöcentralen. Närings-, trafik- och miljöcentralen kan besluta att en byggnad ska förklaras skyddad, om den har kulturhistorisk betydelse på det sätt som förutsätts i 2 § 1 mom. (22.12.2009/1578)

Skyddsbeslut i fråga om byggnad skall underställas miljöministeriet. Ministeriet skall i skyndsam ordning behandla ärendet. (10.12.1993/1152)

Miljöministeriet skall inhämta utlåtande av undervisningsministeriet om ett skyddsbeslut, om avsikten är att fastställa beslutet med avvikelse från museiverkets ståndpunkt. (10.12.1993/1152)

I närings-, trafik- och miljöcentralens skyddsbeslut ska intas sådana föreskrifter som behövs för bevarande av det kulturhistoriska värdet hos skyddsobjektet. (22.12.2009/1578)

Skyddsföreskrifterna kan avse

I skyddsbeslut kan museiverket ges rätt att utfärda närmare bestämmelser om tillämpningen av skyddsföreskrifterna samt att medge smärre avvikelser från dem.

Ett ärende som gäller skydd av en byggnad blir anhängigt vid närings-, trafik- och miljöcentralen på dess eget initiativ eller på framställning som gjorts till den. (22.12.2009/1578)

Framställning om att byggnad skall förklaras skyddad får göras av byggnadens ägare, statlig myndighet, regionplansförbund eller den kommun inom vilken byggnaden är belägen samt av landskapsförbund och registrerad förening på den ort där byggnaden är belägen.

Framställning skall göras skriftligen och innefatta uppgifter om byggnaden samt om var den är belägen och vem som äger den. Framställningen skall motiveras noggrant.

Närings-, trafik- och miljöcentralen ska, innan den meddelar ett beslut, bereda byggnadens och fastighetens ägare och, om byggnaden eller fastigheten inte innehas av ägaren, även dess innehavare tillfälle att bli hörd. Närings-, trafik- och miljöcentralen ska likaså höra den kommun inom vilken byggnaden är belägen samt Museiverket.

Skyddsföreskrifterna ska om möjligt utformas i samförstånd med byggnadens och fastighetens samt det kringliggande områdets ägare och innehavare.

Sedan ett skyddsärende anhängiggjorts ska närings-, trafik- och miljöcentralen, om det kan vara fråga om ett i denna lag avsett skyddsobjekt, förbjuda att sådana åtgärder vidtas som äventyrar byggnadens kulturhistoriska värde.

Förbudet träder i kraft, då beslutet därom har delgetts, och gäller till dess ärendet har avgjorts genom beslut som vunnit laga kraft, om inte besvärsmyndigheten bestämmer annorlunda.

Närings-, trafik- och miljöcentralen ska behandla ett skyddsärende inom två år från det förbudet utfärdades.

Vad som i detta kapitel är stadgat om att byggnad skall förklaras skyddad skall i tillämpliga delar iakttas även då ett skyddsbeslut ändras eller upphävs.

Kan ägare av byggnad till följd av skyddsföreskrifter som överensstämmer med skyddsbeslutet ej använda byggnaden på sedvanligt sätt eller på ett sådant sätt som medför skälig nytta, är han berättigad till full ersättning av staten för sådan olägenhet eller skada som åsamkats honom och som inte är ringa till sin betydelse.

Nödgas ägaren till följd av skyddsföreskrifterna vidta särskilda åtgärder för bevarandet av byggnadens kulturhistoriska värde, skall kostnaderna ersättas av statens medel. Vid prövning av ersättningsskyldigheten och ersättningens belopp anses såsom kostnader som skall ersättas dock inte kostnader, som föranletts av underhållsskyldighet som avses i byggnadslagen, eller annars av sedvanligt underhåll av byggnaden.

Vad som i 1 och 2 mom. är stadgat om rätt för ägare av byggnad att få ersättning gäller även sådan innehavare av byggnad som är jämförbar med ägare samt innehavare av lego- eller nyttjanderätt, som hänför sig till byggnaden, eller annan därmed jämförbar särskild rättighet. Statens ersättningsskyldighet gäller dock ej kommun.

Museiverket och den som anser sig vara berättigad till ersättning enligt 11 § skall försöka uppnå överenskommelse om ersättningens belopp, överenskommelsen skall avfattas skriftligen och underställas miljöministeriet. (10.12.1993/1152)

Då överenskommelse om ersättning ej uppnås, skall ersättning sökas inom två år från den tidpunkt då det beslut som ersättningsyrkandet grundar sig på vann laga kraft. Söks ej ersättning inom utsatt tid, har rätten till ersättning gått förlorad. Om konstaterande av ersättningsskyldighet och bestämmande av ersättning gäller vad som är stadgat i lagen om inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter (603/77) . Detsamma gäller ersättningens belopp, dock med beaktande av vad som är stadgat i denna lag.

Då förhållandena förändrats, har staten eller ägaren eller innehavaren av byggnaden rätt att få frågan om ersättning prövad på nytt enligt 11 §. Den ersättningsskyldighet som föreligger då förhållandena förändrats gäller dock ej sådana förluster eller kostnader som skall ersättas enligt tidigare beslut som vunnit laga kraft.

Statsrådet kan, då ett allmänt behov påkallar det, bevilja staten eller kommun tillstånd att inlösa byggnad som avses i denna lag jämte erforderligt markområde, oberoende av om byggnaden har förklarats skyddad eller inte. Vid inlösningen iakttas de stadganden om inlösningsförfarandet samt grunderna för och bestämmandet av ersättning som ingår i lagen om inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter.

Tillsynen över efterlevnaden av denna lag utövas av närings-, trafik- och miljöcentralerna, Museiverket och kommunernas byggnadsnämnder.

Vid överlåtelse av byggnad som förklarats skyddad eller byggnad vars skyddande är anhängigt skall överlåtaren genom ett omnämnande i överlåtelsehandlingen eller annars bevisligen underrätta mottagaren om skyddsföreskrifterna eller om att skyddsärendet är anhängigt.

Har någon i strid med denna lag eller därpå grundade förbud eller föreskrifter ändrat, flyttat eller rivit en byggnad, kan närings-, trafik- och miljöcentralen ålägga honom att inom utsatt tid vidta de åtgärder som behövs för att återställa byggnaden i ursprungligt skick.

Vad som föreskrivs i 1 mom. tillämpas på motsvarande sätt då ägaren har försummat att sköta byggnaden på det sätt som syftet med skyddet förutsätter.

Iakttas inte ett åläggande som avses i 1 och 2 mom., har närings-, trafik- och miljöcentralen rätt att låta utföra sådana åtgärder som avses i dessa moment. Kostnaderna för åtgärderna betalas i förskott av statens medel och indrivs till staten i den ordning som föreskrivs i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007) .

Staten kan på egen bekostnad låta utföra nödvändiga iståndsättningsarbeten i byggnad som förklarats skyddad.

För att utföra inspektioner och undersökningar som behövs med tanke på efterlevnad och tillämpning av lagen har de behöriga myndigheterna rätt att få tillträde till en byggnad om den har förklarats skyddad eller om ett ärende som gäller att förklara den skyddad är anhängigt.

Ägaren eller innehavaren av byggnaden ska meddelas minst tre dygn tidigare att en inspektion eller undersökning kommer att utföras. Om den behöriga myndigheten vägras tillträde till byggnaden, kan myndigheten begära handräckning av polisen. Bestämmelser om polisens skyldighet att ge handräckning finns i 40 § i polislagen (493/1995) .

Museiverket kan inom ramen för statsförslaget bevilja ägare till skyddad byggnad bidrag för underhåll eller förbättring av byggnaden eller dess omgivning.

Ägaren till kulturhistoriskt märklig byggnad kan beviljas bidrag även då byggnaden inte har förklarats skyddad med stöd av denna lag. Förutsättning för beviljande av bidrag är att bidragstagaren förbinder sig att bevara byggnaden på det sätt som museiverket föreskriver.

För bidrag kan som villkor uppställas att allmänheten skall ha tillträde till området eller till byggnaden eller del därav, i enlighet med vad som därom avtalas särskilt. Har byggnaden förklarats skyddad, skall villkoren överensstämma med skyddsföreskrifterna.

När ett skyddsärende har anhängiggjorts hos en närings-, trafik- och miljöcentral, när ett skyddsbeslut har vunnit laga kraft eller när skyddet har upphävts genom ett beslut som vunnit laga kraft, ska närings-, trafik- och miljöcentralen anmäla detta till inskrivningsmyndigheten, som därefter ska införa en anteckning om anmälan i lagfarts- och inteckningsregistret. I anmälan ska anges den fastighet på vilken byggnaden är belägen.

Har en skyddad byggnad skadats eller förstörts, ska dess ägare utan dröjsmål anmäla detta till närings-, trafik- och miljöcentralen. Centralen ska omedelbart underrätta Museiverket om saken.

Närings-, trafik- och miljöcentralen ska dessutom utan dröjsmål underrätta den i 20 § nämnda inskrivningsmyndigheten om att byggnaden förstörts. Inskrivningsmyndigheten ska stryka anteckningen om skydd av byggnaden i lagfarts- och inteckningsregistret.

Byggnad, i vilken finns eller i vars fasta inredning ingår gamla målningar, inskrifter eller arkitektoniska utsmyckningar, får ej rivas eller ändras innan museiverket har underrättats om planerade åtgärder, även om byggnaden inte har förklarats skyddad med stöd av denna lag.

Det är också förbjudet att rappa över, måla om eller på annat sätt förstöra i 1 mom. nämnda målningar eller inskrifter, innan museiverket har underrättats om de planerade åtgärderna.

I fall som avses i 1 och 2 mom. skall museiverket beredas tillfälle att låta kopiera eller fotografera målningarna, inskrifterna och utsmyckningarna.

Ändring i närings-, trafik- och miljöcentralens beslut i ett skyddsärende söks hos miljöministeriet.

Ändring i närings-, trafik- och miljöcentralens beslut genom vilket vidtagande av åtgärder som kan äventyra byggnadens kulturhistoriska värde interimistiskt har förbjudits, söks hos högsta förvaltningsdomstolen.

Är ej annorlunda stadgat ovan, gäller i fråga om förfarandet och sökande av ändring i förvaltningsärenden som avses i denna lag vad som är stadgat i lagen om förvaltningsförfarande (598/82) och i lagen om ändringssökande i förvaltningsärenden (154/50) .

Om straff för byggnadsskyddsbrott stadgas i 48 kap. 6 § 1 mom. strafflagen. (21.4.1995/703)

Den som på något annat sätt än vad som avses i 1 mom. uppsåtligen eller av oaktsamhet överträder förbud eller bestämmelser som ingår i eller har utfärdats med stöd av denna lag skall för byggnadsskyddsförseelse dömas till böter. (21.4.1995/703)

3 mom. har upphävts genom L 26.10.2001/893 . (26.10.2001/893)

Närmare stadganden om tillämpningen av denna lag utfärdas vid behov genom förordning.

26 a § har upphävts genom L 22.12.2009/1578 .

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985. Genom den upphävs lagen den 27 november 1964 om skydd för kulturhistoriskt märkliga byggnader (572/64) .

Åtgärder som verkställigheten av denna lag förutsätter kan vidtas innan lagen träder i kraft.

Stadgandena i denna lag tillämpas även i ärenden som har anhängiggjorts innan denna lag trätt i kraft och som rör byggnads förklarande för skyddad.

Med stöd av tidigare lag meddelat beslut som rör byggnads förklarande för skyddad förblir fortfarande gällande efter det denna lag trätt i kraft, och på byggnad som avses i beslutet tillämpas vad som i denna lag är stadgat om skyddad byggnad.