948/1973

Dödsfall skall ofördröjligen anmälas i första hand hos den läkare, som har behandlat den avlidna under hans sista sjukdom, eller hos läkare vid hälsovårdscentralen eller hos polisen på dödsorten.

Besluter polisen att i 7 § lagen om utredande av dödsorsak avsedd undersökning för utredande av dödsorsak ej skall verkställas, skall polisen anmäla dödsfallet hos ovan i 1 § avsedd läkare.

Ovan i 1 § avsedd läkare skall, efter att ha erhållit anmälan om dödsfall, utan dröjsmål verkställa yttre likbesiktning för konstaterande av döden och för utredande av dess orsaker samt övriga omständigheter därvid.

Framgår icke dödsorsaken på grundvalen av den yttre likbesiktningen och de uppgifter som läkaren har angående den avlidnas sista sjukdom samt om dess behandling, och föreligger likväl icke skäl till rättsmedicinsk utredning av dödsorsaken, skall läkaren,

Har en sjukvårdsanstalt eller hälsovårdscentral inte godkänts såsom plats för medicinsk obduktion, ska Institutet för hälsa och välfärd samt överläkaren vid en sådan sjukvårdsanstalt och den ansvariga läkaren vid hälsovårdscentralen såsom obduktionsplats bestämma en sådan sjukvårdsanstalt eller hälsovårdscentral eller ett sådant universitet som godkänts såsom plats för medicinsk obduktion, och med vars huvudman det välfärdsområde som är huvudman för sjukvårdsanstalten eller hälsovårdscentralen i fråga har ingått avtal om verkställande av sådana medicinska obduktioner som det är i behov av att få utförda. (20.12.2022/1244)

Bestämmelser om skyldigheten för läkare vid en sjukvårdsanstalt eller hälsovårdscentral att utföra åtgärder som hör till medicinsk utredning av dödsorsak finns i reglemente eller instruktion.

Framgår vid medicinsk utredning av dödsorsak omständigheter, som avses i 7 § lagen om utredande av dödsorsak, skall den läkare som utför obduktionen omedelbart bringa saken till polisens kännedom och avbryta den medicinska utredningen av dödsorsaken.

Anser polisen i fråga om dödsfall som på ovan i 1 eller 6 § avsett eller på annat sätt har kommit till dess kännedom, att därvid framkommit i 7 § lagen om utredande av dödsorsak avsedda omständigheter, skall polisen skrida till rättsmedicinsk utredning av dödsorsaken på sätt därom i lagen om utredande av dödsorsak och i denna förordning stadgas eller eljest bestämmes.

Då polisen vid undersökning i anslutning till rättsmedicinsk utredning av dödsorsak behöver hjälp av läkare, skall polisen i första hand vända sig till vederbörande hälsovårdscentral. Angående läkares vid hälsovårdscentral skyldighet att lämna handräckning har bestämts särskilt.

En rättsläkare eller annan läkare som godkänts att verkställa rättsmedicinska obduktioner är på förordnande av Institutet för hälsa och välfärd, centralkriminalpolisen eller domstol skyldig att lämna handräckning vid undersökning. Förordnande ska utfärdas endast då synnerliga skäl för det föreligger. (29.12.2009/1642)

Polisen är berättigad att vid undersökning anlita bistånd även av annan än i 1 och 2 mom. avsedd läkare, om denne samtycker till uppdraget.

Förordnande om verkställande av rättsmedicinsk obduktion utfärdas skriftligt. I brådskande fall kan förordnandet likväl utfärdas även på annat sätt, men det bör så snabbt som möjligt bekräftas skriftligt.

Polisen åligger att sörja för de liktransporter, som direkt föranledes av verkställandet av rättsmedicinsk obduktion, i enlighet med av ministeriet för inrikesärendena utfärdade allmänna föreskrifter.

Polisen tager vård om den egendom som medföljt liket.

De rättsmedicinska obduktionerna verkställs i första hand av rättsläkare. Rättmedicinska obduktioner kan även verkställas av en läkare som har en sådan utbildning för uppgiften som godkänts av Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården.

Institutet för hälsa och välfärd och universitet som meddelar läkarutbildning kan komma överens om att universitetet utför rättsmedicinska obduktioner.

Den som utfärdat förordnande om verkställande av rättsmedicinsk obduktion eller av denna förordnad representant äger rätt att närvara vid obduktionen. Utfärdaren av förordnandet skall i god tid underrättas om tidpunkten för obduktionen.

På begäran av den som utför rättsmedicinsk obduktion skall utfärdaren av förordnandet eller dennes representant vara närvarande vid obduktionen eller tillställa obducenten för hans användning de uppgifter han anhåller om.

Då det för utredande av dödsorsak är nödvändigt att utföra specialundersökning av någon kroppsdel, skall läkaren taga erforderliga prov och låta sända dem till vidare undersökning.

Över rättsmedicinsk obduktion skall föras protokoll på det sätt som det behöriga ministeriet föreskriver.

Obducent skall om dödsorsaken och dödsklassen avgiva ett motiverat utlåtande, i vilket beträffande varje slutledning hänvisas till vederbörande ställen i obduktionsprotokollet. Av motiveringen skall tydligt framgå till vilken del slutledningarna stöder sig på enbart vid obduktionen gjorda iakttagelser, till vilken del på resultaten av en eventuell specialundersökning och till vilken del på uppgifter som erhållits vid undersökningen.

I utlåtandet skall iakttagelserna och slutledningarna jämföras med de uppgifter som erhållits vid undersökningen i övrigt samt överensstämmelsen eller motsägelsen mellan dem påvisas.

Kan obducenten icke fastställa dödsorsaken med säkerhet och ej heller framföra sin uppfattning om dödsklassen, skall även detta tydligt uppgivas och motiveras.

Obduktionsprotokollet och -utlåtandet i original samt undersökningsbeviset ska förvaras i Institutet för hälsa och välfärds eller universitetets arkiv.

Obducenten ska vid första tillfälle efter slutförd undersökning sända en av honom eller henne till riktigheten styrkt avskrift av obduktionsprotokollet och -utlåtandet till utfärdaren av obduktionsförordnandet.

17 § har upphävts genom F 22.2.1991/415 .

När läkaren har konstaterat ett dödsfall, ska en verksamhetsenhet för hälso- och sjukvård, Institutet för hälsa och välfärd eller läkaren utan dröjsmål göra en anmälan om dödsfallet till befolkningsdatasystemet.

Om dödsdagen inte kan fastställas i samband med konstaterande av dödsfallet, ska den i 1 mom. avsedda aktören utan dröjsmål göra en anmälan om dödsfallet till befolkningsdatasystemet efter det att dödsdagen har fastställts eller uppskattats.

Om inte anmälan görs via ett tekniskt gränssnitt, ska uppgift om dödsfallet anmälas till Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata eller Statens ämbetsverk på Åland. (19.12.2019/1334)

Efter att ha utrett dödsorsaken ska läkaren skriva ut en dödsattest och utfärda begravningstillstånd till den som har meddelat att han eller hon sköter den avlidnes begravning eller kremering. Begravningstillståndet eller en kopia av det får lämnas också till en aktör som på uppdrag av den som sköter begravningen eller kremeringen har hand om de praktiska arrangemangen i anslutning till begravningen eller kremeringen.

Om utredningen av dödsorsaken blir fördröjd på grund av specialundersökningar eller någon annan motsvarande orsak, ska läkaren, efter att ha verkställt de undersökningar som direkt hänför sig till liket, utfärda ett begravningstillstånd. När dödsorsaken blivit utredd ska läkaren utan dröjsmål skriva ut en dödsattest.

Verksamhetsenheten för hälso- och sjukvård eller läkaren ska utan dröjsmål, dock senast inom tre månader efter det att dödsfallet har konstaterats, sända dödsattesten till Institutet för hälsa och välfärd.

Om dödsorsaken vid en rättsmedicinsk utredning av orsaken anses fastställd utan att någon rättsmedicinsk obduktion verkställts, ska saken meddelas den läkare som bistått vid undersökningen eller, om undersökningen har genomförts utan bistånd av läkare, en läkare som avses i 6 § eller den läkare som har skött den avlidne under dennes sista sjukdom och som ska utfärda begravningstillstånd och dödsattest. Om läkaren likväl anser att dödsorsaken inte har blivit fastställd och att det är nödvändigt att verkställa rättsmedicinsk obduktion samt på denna grund vägrar att utfärda handlingarna, ska ärendet hänskjutas till Institutet för hälsa och välfärd. Institutet för hälsa och välfärd kan utfärda en dödsfallsredogörelse som motsvarar de handlingar som avses i 19 §.

Om begravningstillstånd eller dödsattest som utfärdats av läkare inte kan fås utan oskälig svårighet eller oskäligt dröjsmål, kan polisen, efter att ha rådgjort med rättsläkaren eller en i 11 § 2 mom. avsedd läkare, på grundval av den undersökning som utförts utfärda en dödsfallsredogörelse som motsvarar de handlingar som avses i 19 §.

Polisen ska utan dröjsmål sända dödsfallsredogörelsen till Institutet för hälsa och välfärd.

Om Institutet för hälsa och välfärd får kännedom om att ett dödsfall inte har anmälts till befolkningsdatasystemet och den läkare eller verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvård som ska anmäla detta inte är känd, eller om en läkare eller verksamhetsenhet trots uppmaning inte utan dröjsmål gör en anmälan, ska institutet anmäla dödsfallet till befolkningsdatasystemet på det sätt som föreskrivs i 18 § 3 mom.

Rättsläkaren vid Institutet för hälsa och välfärd ska granska dödsattesten eller dödsfallsredogörelsen samt i oklara fall skaffa nödvändig tilläggsutredning och försöka klarlägga den verkliga dödsorsaken och göra behövlig anteckning om detta i dödsattesten eller dödsfallsredogörelsen.

Institutet för hälsa och välfärd ska månatligen sända dödsattesterna och dödsfallsredogörelserna till Statistikcentralen.

Institutet för hälsa och välfärd ska se till att dödsattesterna och dödsfallsredogörelserna utfärdas och sänds i väg i enlighet med 19–21 §.

Verksamhetsenheten för social- och hälsovård, Institutet för hälsa och välfärd eller någon annan aktör som förvarar den avlidnes kropp får överlämna kroppen för begravning eller kremering när läkaren har utfärdat begravningstillstånd eller när dödsfallsredogörelsen har upprättats och tillståndet eller redogörelsen lämnats till den som har meddelat att han eller hon sköter den avlidnes begravning eller kremering, eller till den som på uppdrag av den som sköter begravningen eller kremeringen har hand om de praktiska arrangemangen i anslutning till begravningen eller kremeringen.

Begravningen får förrättas när begravningstillståndet eller dödsfallsredogörelsen har lämnats till huvudmannen för den begravningsplats där den avlidne ska begravas. Den avlidnes kropp får kremeras när begravningstillståndet eller dödsfallsredogörelsen har lämnats till det krematorium där kremeringen ska ske.

Huvudmannen för begravningsplatsen ska utan dröjsmål efter begravningen anmäla tiden för begravningen och den begravningsplats där den avlidne är begraven till Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata eller Statens ämbetsverk på Åland. Om den avlidne har kremerats, ska huvudmannen för krematoriet anmäla när och var den avlidne kremerades. Om den avlidne vid sin död var medlem i den evangelisk-lutherska eller ortodoxa kyrkan, ska dessa anmälningar emellertid göras till den avlidnes församling. (19.12.2019/1334)

Denna förordning ska i tillämpliga delar också tillämpas i fråga om dödfödda barn och personer som dött utomlands. Med avvikelse från vad som föreskrivs i 18 § ska verksamhetsenheten för hälso- och sjukvård eller läkaren i fråga dock anmäla uppgiften om ett dödfött barn till Folkpensionsanstalten.

24 § har upphävts genom F 19.12.2018/1253 .

25 § har upphävts genom F 29.12.2009/1642 .

26 § har upphävts genom F 19.12.2018/1253 .

Formulären för de blanketter som avses i denna förordning fastställs av Institutet för hälsa och välfärd efter att institutet har hört Statistikcentralen och Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata.

Denna förordning trader i kraft den 1 januari 1974 och genom densamma upphäves förordningen den 28 februari 1947 angående rättsmedicinska likbesiktningar och obduktioner (172/47) jämte däri senare vidtagna ändringar, 8, 9, 10 och 11 §§ förordningen den 23 december 1970 om registrering av födelser och dödsfall (824/70) samt 4 § 1 mom. c punkten samt 7, 8 och 11 §§ förordningen den 7 juni 1945 angående eldbegängelse (549/45) .