Go to front page
Legislation

360/1968

Updated legislation

Updated legislative texts incorporating amendments to an act or decree

Statutes followed up to and including statute 59/2025.

Lag om beskattning av inkomst av näringsverksamhet

Up-to-date
Translations of statutes
Keywords
Näringsverksamhet, Skatt
Type of statute
Lag
Administrative sector
Finansministeriet
Date of Issue
Entry into force
ELI identifier
http://data.finlex.fi/eli/sd/1968/360/ajantasa/2024-12-05/swe
Pending government proposals
RP 7/2025

I enlighet med Riksdagens beslut stadgas:

I AVDELNINGEN.Allmänna stadganden.

1 § (30.12.1992/1539)

Resultatet av näringsverksamhet beräknas vid verkställande av inkomstbeskattningen så som denna lag stadgar. Med näringsverksamhet avses rörelse och yrkesutövning.

Vid beräkning av resultatet av annan verksamhet än jordbruk som bedrivs av andra samfund än offentliga samfund eller andra i 21, 21 a och 21 b § i inkomstskattelagen (1535/1992) avsedda delvis skattefria samfund, utländska dödsbon, i 22 § i inkomstskattelagen avsedda allmännyttiga samfund samt i 1 kap. 2 § i lagen om bostadsaktiebolag (1599/2009) avsedda bostadsaktiebolag, i 28 kap. 2 § i den lagen avsedda ömsesidiga fastighetsaktiebolag samt sådana andelslag som kan jämföras med bostadsaktiebolag, tillämpas vad som i denna lag föreskrivs om näringsverksamhet. (15.3.2019/308)

2 § (30.12.1992/1539)

Den skattskyldiges rörelse och yrkesutövning utgör näringsverksamhetens förvärvskälla.

Verksamhet som bedrivs av samfund som avses i 1 § 2 mom., med undantag av jordbruk, utgör näringsverksamhetens förvärvskälla. (15.3.2019/308)

3 § (30.12.1992/1539)

Vid verkställande av beskattningen periodiseras skattepliktiga inkomster och avdragbara utgifter samt övriga nedan angivna avdragbara poster till intäkter och kostnader för varje skatteår. Näringsverksamhetens resultat är skillnaden mellan intäkterna och kostnaderna för skatteåret.

Resultatet av den skattskyldiges näringsverksamhet beaktas vid beräkning av skatteårets inkomst så som inkomstskattelagen (1535/92) stadgar.

II AVDELNINGEN.Skatteplikt för inkomster och avdragsrätt för utgifter.

1 kap.Skatteplikt för inkomster.

4 §

Skattepliktiga inkomster av näringsverksamhet äro de inkomster i penningar eller de förmåner med penningvärde, som erhållits i näringsverksamheten.

Inkomster som hänför sig till arrangemang som avses i lagen om beskattning av vissa gränsöverskridande hybridarrangemang (1567/2019) är dock skattepliktiga på det sätt som föreskrivs i den lagen. (30.12.2019/1569)

5 § (30.12.2008/1077)

Ovan i 4 § avsedda skattepliktiga näringsinkomster är bland andra

1)

överlåtelsepris och övriga vederlag för finansierings-, omsättnings-, investerings-, anläggnings- och övriga tillgångar samt för andra i näringen använda materiella och immateriella tillgångar, med de undantag som anges i 6 § 1 mom. 1 punkten,

(15.3.2019/308)

2)

ersättning för uthyrning, för utfört arbete eller utförd tjänst och för annat dylikt, som utförts i form av näringsverksamhet,

3)

så som bestäms i 6 a § dividender, räntor och övriga inkomster av egendom som hör till näringsverksamheten,

4)

ersättning för uthyrning av rörelse eller yrke eller därtill hörande egendom, rättighet eller förmån,

5)

vinster på finansieringstillgångar och övriga tillgångar,

(15.3.2019/308)

6)

i försäkringsbolags, försäkringsföreningars, försäkringskassors och andra därmed jämförbara försäkringsanstalters samt pensionsstiftelsers, pensionskassors, tilläggspensionsstiftelsers, tilläggspensionskassors, EES-tilläggspensionsstiftelsers och EES-tilläggspensionskassors bokföring gjorda uppskrivningar av investeringstillgångar,

(19.11.2021/957)

7)

inkomst av överlåtelse av virke samt av rätten att avverka stamvirke,

8)

värdestegring på finansiella instrument som innehas för handel, när värdestegringen med stöd av 5 kap. 2 a § i bokföringslagen (1336/1997) eller med stöd av de internationella redovisningsstandarder som avses i 7 a kap. 1 § i den nämnda lagen har tagits upp som intäkt i resultaträkningen,

9)

värdestegring på sådana finansiella instrument och på sådana säkringar av verkligt värde som bokförs till verkligt värde på ett resultatpåverkande sätt och som innehas av i kreditinstitutslagen (610/2014) avsedda kreditinstitut eller värdepappersföretag eller av i den lagen avsedda finansiella institut som är skyldiga att tillämpa bokslutsbestämmelserna för kreditinstitut, när värdestegringen tas upp som intäkt i resultaträkningen med stöd av 12 kap. 6 § i kreditinstitutslagen eller de internationella redovisningsstandarder som avses i 7 a kap. 1 § i bokföringslagen,

(8.8.2014/645)

10)

värdestegring på sådana finansiella instrument som försäkrings- och pensionsanstalter innehar för handel när värdestegringen tas upp som intäkt i resultaträkningen med stöd av lagstiftningen om försäkrings- och pensionsanstalter,

11)

sådan värdestegring på finansiella instrument och säkringar av verkligt värde som avses i 8–10 punkten och som i samband med övergången till värdering till verkligt värde har redovisats i eget kapital,

12)

index- och kursvinster på fordringar eller skulder som härrör från näringsverksamheten samt värdestegring på terminsavtal som skyddar skulder eller fordringar mot valutakursförändringar eller på motsvarande säkringsinstrument,

13)

värdestegring på placeringar som enligt 8 kap. 15 § 2 mom. i försäkringsbolagslagen (521/2008) utgör täckning för fondförsäkringar och som har tagits upp som intäkt i resultaträkningen,

(7.6.2019/736)

14)

inkomster beräknade i enlighet med 35 § 1 mom. i inkomstskattelagen av sådana sparlivförsäkringar och kapitaliseringsavtal som inte bygger på en beräkningsränta,

(7.6.2019/736)

15)

inkomster beräknade i enlighet med 35 b § i inkomstskattelagen av sådana sparlivförsäkringar, kapitaliseringsavtal och pensionsförsäkringar som avses i den paragrafen.

(7.6.2019/736)

5 a § (30.12.2008/1077)

Skattepliktiga är också följande korrigeringsposter:

1)

belopp motsvarande ett avdrag som med stöd av 17 § 2 punkten gjorts från finansieringstillgångarna, till de delar som tillgångarnas verkliga värde vid skatteårets slut är högre än deras icke avdragna värde,

2)

belopp som motsvarar den nedskrivningsförlust som med stöd av 17 § 3 punkten har dragits av från försäkringspremiefordringar, till den del som nedskrivningsförlusten i bokföringen ska återföras som intäkt i enlighet med lagstiftning om försäkrings- och pensionsanstalter,

3)

belopp motsvarande ett avdrag som med stöd av 28 § 1 mom. gjorts från omsättningstillgångarnas anskaffningsutgift, till den del som tillgångens sannolika anskaffningsutgift eller överlåtelsepris eller dess nettorealiseringsvärde enligt de internationella redovisningsstandarder som avses i 7 a kap. 1 § i bokföringslagen vid skatteårets slut överstiger den återstående anskaffningsutgiften,

4)

belopp motsvarande ett avdrag som med stöd av 29 § 1 mom. gjorts från investeringstillgångarnas anskaffningsutgift, till den del som tillgångens sannolika anskaffningsutgift eller överlåtelsepris vid skatteårets slut överstiger den återstående anskaffningsutgiften,

5)

belopp motsvarande ett avdrag som med stöd av 42 § 1 mom. gjorts från anläggningstillgångarnas anskaffningsutgift, till den del som tillgångens verkliga värde vid skatteårets slut är väsentligt högre än den icke avskrivna anskaffningsutgiften.

6 §

Skattepliktig inkomst är inte

1)

enligt vad som föreskrivs i 6 b § sådana överlåtelsepriser för i anläggningstillgångarna ingående aktier som aktiebolag och andelslag vilka bedriver annat än kapitalplaceringsverksamhet samt sparbanker och ömsesidiga försäkringsbolag erhållit,

2)

belopp som ett samfund har fått som aktie- eller andelskapital och annan kapitalinvestering, inklusive vederlag som ett aktiebolag fått vid avyttring av egna aktier,

3)

sådana av samfund, som upprätthåller el-, tele-, vatten-, avlopps- eller fjärrvärmeledningsnät, uppburna avgifter för anslutning till nätet som återbärs till betalaren,

4)

andel av inkomsten för ett dödsbo som ska beskattas såsom en särskild skattskyldig eller en delägares andel av en sammanslutnings vinst vid sidan av den andel av inkomsten som ska anses som skattepliktig inkomst för honom och inte heller inkomst som en i Finland bosatt ägare i ett utländskt dödsbo har fått som andel av dödsboets inkomst till den del dödsboet ska betala skatt här för nämnda inkomst,

5)

produktionsstöd som har beviljats en filmproducent som är bosatt inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet av statens eller Finlands filmstiftelses medel,

(24.4.2015/456)

6)

bostadsrättsavgift som avses i lagen om bostadsrättsbostäder (650/1990) ,

(17.12.2020/1075)

7)

stöd som avses i 4 kap. i naturvårdslagen (9/2023) eller i 1 a kap. i lagen om vattenvårds- och havsvårdsförvaltningen (1299/2004) , om stödet beviljas stödmottagaren i form av varor eller tjänster.

(5.1.2023/44)

7 punkten har ändrats genom L 44/2023 , som trädde i kraft 1.6.2023. Den tidigare formen lyder:

7)

stöd som avses i 1 a kap. i naturvårdslagen (1096/1996) eller i 1 a kap. i lagen om vattenvårds- och havsvårdsförvaltningen (1299/2004) , när stödet beviljas stödmottagaren i form av varor eller tjänster.

(17.12.2020/1075)

(30.12.2008/1077)

2 mom. har upphävts genom L 30.7.2004/717 . (30.7.2004/717)

3 mom. har upphävts genom L 21.12.1990/1164 . (21.12.1990/1164)

Såsom överlåtelse anses inte utbyte av ett i 5 kap. 1 § lagen om aktiebolag (734/78) nämnt konvertibelt skuldebrev mot aktier i bolaget eller utnyttjande av rätten att teckna aktier i anslutning till ett i nämnda lagrum angivet optionslån. (30.12.1992/1539)

På yrkande av den skattskyldige anses vid beskattningen inte såsom överlåtelse överlåtelsen av en fastighet för ett naturskyddsområde enligt naturvårdslagen till den del fastigheten byts mot en annan fastighet. Vid beskattningen av den fastighet som erhållits vid bytet anses såsom avdragbar anskaffningsutgift den vid beskattningen av den överlåtna fastigheten oavskrivna delen av anskaffningsutgiften. (5.1.2023/44)

5 mom. har ändrats genom L 44/2023 , som trädde i kraft 1.6.2023. Den tidigare formen lyder:

På yrkande av den skattskyldige anses vid beskattningen inte såsom överlåtelse överlåtelsen av en fastighet för ett skyddsområde enligt naturvårdslagen (1096/1996) till den del fastigheten byts mot en annan fastighet. Vid beskattningen av den fastighet som erhållits vid bytet anses såsom avdragbar anskaffningsutgift den vid beskattningen av den överlåtna fastigheten oavskrivna delen av anskaffningsutgiften. (22.12.2006/1219)

En överlåtelse av värdepapper mellan parterna i ett avtal om återköp eller lån av värdepapper ska inte i den första säljarens eller långivarens beskattning betraktas som överlåtelse, om

1)

avtalet gäller värdepapper i eget kapital som har tagits upp till handel på en reglerad marknad enligt lagen om handel med finansiella instrument (748/2012) eller på en annan reglerad och myndighetsövervakad marknad, eller ett obligationslån eller en jämförbar gäldenärsförbindelse som avses i 2 kap. 1 § 1 mom. 2 punkten i värdepappersmarknadslagen (746/2012) och som överförts till värdeandelssystemet och erbjudits till allmänheten för teckning,

2)

den ursprunglige ägaren enligt avtalsvillkoren ska få ersättning för värdepapperens avkastning under avtalstiden,

3)

det vederlag som ska betalas inte är beroende av värdeutvecklingen på de värdepapper som avtalet gäller,

4)

värdepapperen avtalsenligt ska återställas till den ursprunglige ägaren inom ett år efter den första överlåtelsen,

5)

avtalen clearas hos en clearingorganisation eller en utländsk clearingorganisation enligt lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet (749/2012) eller hos någon annan clearingorganisation som bedriver clearingverksamhet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

6)

den skattskyldige inte i sin bokföring har behandlat transaktionen som en överlåtelse.

(14.12.2012/776)

Med avtal om återköp av värdepapper avses i 6 mom. avtal genom vilka värdepapper säljs med bindande återköpsvillkor och med avtal om lån av värdepapper avtal genom vilka ägaren av värdepapperen mot annat vederlag än köpeskillingen för dessa för en bestämd tid överlåter äganderätten till värdepapperen till den andra avtalsparten, som efter nämnda tid är skyldig att återställa motsvarande värdepapper till den ursprunglige ägaren. (30.12.1997/1385)

6 a § (30.12.2013/1238)

Dividend som ett samfund erhållit från ett inhemskt samfund eller från ett utländskt bolag som avses i artikel 2 i rådets direktiv 2011/96/EU om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater, sådant det lyder ändrat genom rådets direktiv 2013/13/EU och 2014/86/EU, är inte skattepliktig inkomst för samfundet. (29.6.2016/531)

Dividend som ett samfund erhållit från ett annat än i 1 mom. avsett samfund med hemvist inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet är inte skattepliktig inkomst för samfundet, om

1)

samfund som delar ut dividenden utan valmöjlighet och befrielse är skyldigt att betala minst tio procent i skatt på sin inkomst, av vilken dividenden utdelats, och

2)

samfundet enligt skattelagstiftningen i den aktuella staten har sin hemvist i denna stat och samfundet, enligt ett avtal för undvikande av dubbelbeskattning, inte har sin hemvist i en stat utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Dividend från andra samfund än de som avses i 1 och 2 mom. utgör skattepliktig inkomst. Med avvikelse från 1 och 2 mom.

1)

utgör dessutom 75 procent av dividenden skattepliktig inkomst och 25 procent skattefri inkomst, om dividenden har erhållits för aktier som ingår i investeringstillgångarna i ett utländskt bolag som avses i artikel 2 i det direktiv som nämns i 1 mom., av vars aktiekapital dividendtagaren direkt äger under tio procent vid dividendutdelningen, eller för aktier som ingår i investeringstillgångarna i ett inhemskt eller i något annat än ett ovannämnt utländskt samfund med hemvist inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

2)

utgör dividend skattepliktig inkomst, om det samfund som delar ut dividenden är ett i 33 a § 2 mom. i inkomstskattelagen avsett offentligt noterat bolag och dividendtagaren är ett annat samfund än ett offentligt noterat bolag och vid dividendutdelningen inte direkt äger minst tio procent av aktiekapitalet i det bolag som delar ut dividenden.

Med avvikelse från det som föreskrivs ovan är dividend som en andelsbank får från en i 3 § i lagen om andelsbanker och andra kreditinstitut i andelslagsform (1504/2001) avsedd affärsbank som är centralt finansiellt institut för andelsbankerna, skattefri inkomst.

5 mom. har upphävts genom L 30.12.2014/1400 . (30.12.2014/1400)

Av dividend från ett bolag som inte är offentligt noterat och som en fysisk person eller ett dödsbo erhåller utgör 75 procent skattepliktig inkomst. Av dividend som en fysisk person eller ett dödsbo erhåller från ett offentligt noterat bolag utgör 85 procent skattepliktig inkomst. (30.12.2014/1400)

Förtäckt dividend är skattepliktig inkomst. (29.12.2022/1316)

På sådan i 33 a § 3 mom. och 33 b § 6 mom. i inkomstskattelagen avsedd utbetalning av medel som ska betraktas som dividend och som har gjorts från en fond som hänförs till det fria egna kapitalet tillämpas det som föreskrivs i denna paragraf, med de undantag som anges i 6 c § i denna lag.

Med avvikelse från det som ovan i denna paragraf föreskrivs om dividender som ett samfund får är dividend skattepliktig inkomst till den del som

1)

dividenden är avdragsgill i beskattningen för det samfund som delar ut den, eller

2)

det är fråga om ett arrangemang eller en uppsättning arrangemang som har införts med det huvudsakliga syftet eller ett av de huvudsakliga syftena att få en skattefördel som motverkar målet eller syftet med denna paragraf och som inte är genuina med beaktande av alla relevanta fakta och omständigheter.

(30.12.2015/1599)

Ett arrangemang eller en uppsättning arrangemang som avses i 9 mom. 2 punkten är inte genuina i den utsträckning de inte grundar sig på giltiga kommersiella skäl som återspeglar den ekonomiska verkligheten. Det som föreskrivs i nämnda lagrum hindrar inte tillämpningen av sådana bestämmelser eller avtalsbestämmelser vars syfte är att förhindra skatteflykt, skattebedrägeri eller missbruk. (30.12.2015/1599)

6 b § (30.7.2004/717)

Det överlåtelsepris för i anläggningstillgångarna ingående aktier som ett i 6 § 1 mom. 1 punkten avsett samfund erhåller utgör inte skattepliktig inkomst, och anskaffningsutgiften för aktierna utgör inte en avdragbar utgift, om aktierna får överlåtas skattefritt.

Aktierna får överlåtas skattefritt, om

1)

den skattskyldige utan avbrott i minst ett år under en tidsperiod som har utgått högst ett år före överlåtelsen har ägt minst tio procents andel av aktiekapitalet i det bolag som överlåts och de aktier som överlåtelsen gäller ingår bland de aktier som ägts på detta sätt,

2)

det bolag som överlåtelsen gäller inte är ett fastighets- eller bostadsaktiebolag eller ett aktiebolag vars verksamhet i själva verket huvudsakligen omfattar ägande eller innehav av fastigheter, och

3)

det bolag som överlåtelsen gäller är inhemskt eller ett sådant bolag som avses i artikel 2 i Europeiska gemenskapernas råds direktiv om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater, eller mellan bolagets hemviststat och Finland under skatteåret är i kraft ett avtal för att undvika dubbelbeskattning som tillämpas på dividend som bolaget delar ut.

Överlåtelsepriset för aktier som får överlåtas skattefritt utgör dock skattepliktig inkomst till den del skillnaden mellan överlåtelsepriset och den oavskrivna anskaffningsutgiften beror på en i 42 § 1 mom. avsedd avskrivning på anskaffningsutgiften eller på att reserver eller ett understöd enligt 8 § 1 mom. 2 punkten har dragits av från anskaffningsutgiften. Överlåtelsepriset utgör likaså skattepliktig inkomst upp till det belopp som motsvarar en vid beskattningen avdragbar överlåtelseförlust som uppkommit vid en mellan koncernbolag tidigare företagen överlåtelse av dessa aktier till ett annat koncernbolag.

Förlust som uppkommit vid överlåtelse av andra i anläggningstillgångarna ingående aktier än sådana som får överlåtas skattefritt får avdras endast från sådana skattepliktiga överlåtelsevinster av i anläggningstillgångarna ingående aktier som erhållits under skatteåret och de fem därpå följande åren. Begränsningen gäller dock inte avdrag för förluster som uppkommit vid överlåtelse av aktier i sådana bolag som avses i 2 mom. 2 punkten. (30.12.2008/1077)

Om den skattskyldige inte har ägt de överlåtna aktierna under en oavbruten tid av minst ett år, avdras från den avdragbara överlåtelseförlusten vid uträkningen därav dividend som den skattskyldige under sin tid som ägare på basis av aktierna erhållit från det överlåtna bolaget, koncernbidrag som avses i lagen om koncernbidrag vid beskattningen (825/1986) eller andra med dessa jämförbara poster som har minskat bolagets förmögenhet.

Överlåtelseförlusten är inte avdragbar, om det bolag som överlåtelsen gäller har sitt hemvist i någon annan stat än Finland och bolaget inte är ett sådant bolag som avses i artikel 2 i Europeiska gemenskapernas råds direktiv om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater, och mellan bolagets hemviststat och Finland under skatteåret inte är i kraft ett avtal för att undvika dubbelbeskattning som tillämpas på dividend som bolaget delar ut.

Med koncernbolag avses i denna paragraf bolag som hör till en koncern enligt 8 kap. 12 § i aktiebolagslagen (624/2006) eller bolag där en eller flera fysiska personer, juridiska personer eller sådana personer tillsammans i samtliga har sådant bestämmande inflytande som avses i 8 kap. 12 § i aktiebolagslagen. (30.12.2008/1077)

6 c § (30.12.2013/1238)

Sådan utbetalning av medel enligt 13 kap. 1 § 1 punkten i aktiebolagslagen som ett bolag som inte är offentligt noterat bolag gjort från en fond som hänförs till det fria egna kapitalet ska betraktas som skattepliktig överlåtelse till den del som en kapitalplacering som den skattskyldige gjort i bolaget återbetalas till denne, om

1)

det har gått högst tio år från kapitalplaceringen till det att medlen delas ut, och

2)

den skattskyldige visar en tillförlitlig utredning om att villkoren enligt denna paragraf är uppfyllda.

När överlåtelsevinsten räknas ut avdras från utbetalningen av medel enligt 1 mom. den vid beskattningen icke avskrivna anskaffningsutgiften för aktien, dock högst den utbetalning av medel som ska betraktas som överlåtelse. Om den icke avskrivna anskaffningsutgiften för aktien är mindre än den utbetalning av medel som ska betraktas som överlåtelse, dras den icke avskrivna anskaffningsutgiften av.

Med avvikelse från 1 och 2 mom. är det belopp som erhållits vid utbetalning av medel enligt 1 mom. inte skattepliktig inkomst, om aktierna i det bolag som delar ut medel i aktieägarens beskattning är sådana i 6 b § 2 mom. avsedda aktier som får överlåtas skattefritt.

Från den vid beskattningen icke avdragna anskaffningsutgiften för aktierna avdras det belopp som dragits av vid uträkningen av överlåtelsevinsten enligt 2 mom. eller det belopp som skulle dras av vid uträkningen, om utbetalningen av medel inte skulle vara skattefri med stöd av 3 mom.

6 d § (30.12.2014/1400)

Med överskott från ett andelslag avses ränta på andelskapital och annat överskott enligt 16 kap. 1 § 1 mom. i lagen om andelslag (421/2013) som andelslaget har delat ut, med undantag av överskottsåterbäring som avses i 5 mom. i denna paragraf.

Av överskott som en fysisk person eller ett dödsbo erhåller från ett offentligt noterat andelslag utgör 85 procent skattepliktig inkomst och 15 procent skattefri inkomst. Ett andelslag är offentligt noterat då dess andel eller aktie vid tidpunkten för beslutet om utdelning av överskott är föremål för handel såsom avses i 33 a § 2 mom. i inkomstskattelagen.

Av överskott som en fysisk person eller ett dödsbo erhåller från andelslag som inte är offentligt noterade utgör 25 procent skattepliktig inkomst och 75 procent skattefri inkomst upp till 5 000 euro till den del dylika överskott, som hänförs till den skattskyldiges personliga kapitalinkomst eller inkomst av gårdsbruk, inte överskrider 5 000 euro. Av överskott som överskrider 5 000 euro är 75 procent skattepliktig inkomst och 25 procent skattefri inkomst.

På överskott som samfund får tillämpas vad som i 6 a § föreskrivs om dividend, dock så att vid uträkningen av den ägarandel som avses i 6 a § 3 mom. beaktas den skattskyldiges ägarandel i andelslagets andelskapital och aktiekapital.

Sådan för andelslaget avdragbar överskottsåterbäring som avses i 18 § 4 mom. och som fåtts från andelslaget är i sin helhet skattepliktig inkomst.

På sådan utbetalning av medel från en fond som hänförs till det fria egna kapitalet som ska betraktas som överskott och som avses i 33 f § 1 mom. i inkomstskattelagen tillämpas vad som i denna paragraf föreskrivs om överskott. Utbetalning av medel från en fond som hänförs till det fria egna kapitalet i ett annat än offentligt noterat andelslag anses dock, under de förutsättningar som föreskrivs i 6 c § i denna lag, vara skattepliktig överlåtelse och uträkningen av överlåtelsevinst sker enligt bestämmelserna i 6 c §. Vid upphörande av medlemskap i ett andelslag anses som skattepliktig överlåtelse även utbetalning av medel från en fond som hänförs till det fria egna kapitalet, i stället för återbetalning av insatsen, till den del som utbetalningen motsvarar insatsen som har betalats.

Bestämmelserna i denna lag om överskott tillämpas dessutom på motsvarande sätt på vinstandel i och ränta på grundfondsandelar och placeringar i tillskottsfonder som en inhemsk sparbank betalar samt på ränta på garantikapital som ett ömsesidigt försäkringsbolag och en försäkringsförening betalar.

2 kap.Avdragsrätt för utgifter och förluster.

7 §

Avdragbara inom näringsverksamheten äro utgifter för inkomstens förvärvande och bibehållande samt därav härrörande förluster.

Anskaffningsutgiften för tillgångar som inte används för inkomstens förvärvande och som hör till de övriga tillgångar som avses i 12 a § är dock avdragbar på det sätt som anges i 42 a § 2 mom. (15.3.2019/308)

Utgifter som hänför sig till arrangemang som avses i lagen om beskattning av vissa gränsöverskridande hybridarrangemang är dock avdragsgilla på det sätt som föreskrivs i den lagen . (30.12.2019/1569)

8 §

Ovan i 7 § avsedda avdragbara utgifter äro bland andra:

1)

utgifter för anskaffning av finansierings-, omsättnings-, investerings- och övriga tillgångar med de undantag som anges i 8 a och 42 a § samt i 5 § 6 punkten avsedda uppskrivningar av investeringstillgångar,

(15.3.2019/308)

2)

utgifter för anskaffning av anläggningstillgångar med de undantag som anges i 6 b §; om den skattskyldige för anskaffning av en nyttighet har erhållit understöd av ett offentligt samfund eller om någon annan i sin näringsverksamhet har deltagit i anskaffningsutgiften, skall till den avdragbara anskaffningsutgiften dock inte räknas detta understöd eller den del av utgiften som motsvarar den andres andel,

(30.7.2004/717)

2 a)

värdeminskning på finansiella instrument som innehas för handel, när värdeminskningen med stöd av 5 kap. 2 a § i bokföringslagen eller med stöd av de internationella redovisningsstandarder som avses i 7 a kap. 1 § i den nämnda lagen har tagits upp som kostnad i resultaträkningen,

(30.12.2008/1077)

2 b)

värdeminskning på sådana finansiella instrument och på sådana säkringar av verkligt värde som bokförs till verkligt värde på ett resultatpåverkande sätt och som innehas av i kreditinstitutslagen avsedda kreditinstitut eller värdepappersföretag eller av i den lagen avsedda finansiella institut som är skyldiga att tillämpa bokslutsbestämmelserna för kreditinstitut, när värdeminskningen tas upp som kostnad i resultaträkningen med stöd av 12 kap. 6 § i kreditinstitutslagen eller de internationella redovisningsstandarder som avses i 7 a kap. 1 § i bokföringslagen,

(8.8.2014/645)

2 c)

värdeminskning på sådana finansiella instrument som försäkrings- och pensionsanstalter innehar för handel när värdeminskningen tas upp som kostnad i resultaträkningen med stöd av lagstiftningen om försäkrings- och pensionsanstalter,

(30.12.2008/1077)

3)

lega för jord- och vattenområde samt hyra för rum, som använts för näringsverksamheten,

4)

löner till personer som har arbetat i näringsverksamheten, deras och deras anhörigas pensioner och på arbetsförhållandet baserade understöd samt försäkringspremier och andra sådana avgifter för ordnande av de anställdas och deras anhörigas pensions-, sjukersättnings-, invalidersättnings- och andra med dem jämförliga rättigheter och förmåner, med de undantag som föreskrivs i 2 och 3 mom.; avgifterna till en självständig pensionsanstalt, pensionsstiftelse eller tilläggspensionsstiftelse som arbetsgivaren har grundat är dock avdragbara endast till det belopp som enligt försäkringstekniska grunder krävs för täckande av det ansvar som följer av stiftelsens eller anstaltens pensionsförbindelser eller övriga motsvarande förbindelser, eller till det belopp som överförts till det ansvar för pensionsstiftelsen som avses i 7 kap. 2 § 2 mom. i lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor (946/2021) ,

(19.11.2021/957)

4 a)

rörelseidkares eller yrkesutövares olycksfallsförsäkringspremier samt obligatoriska premier som grundar sig på lagen om pension för företagare (468/69) , lagen om pension för lantbruksföretagare (467/69) eller 1 a § 2 mom. lagen om pension för arbetstagare i kortvariga arbetsförhållanden,

(14.7.1989/661)

4 b)

dividend som enligt 33 b § 3 mom. i inkomstskattelagen ska beskattas som förvärvsinkomst,

(26.6.2009/471)

5)

utgifter för annonsering, kundtidningar och -publikationer, sedvanliga reklamgåvor, reklamvisningar ävensom annat dylikt,

6)

utgifter för forskningsverksamhet för främjande av rörelsen,

7)

utgifter för grundande av ett samfund, vars ändamål är att bedriva rörelse, samt för grundande av en rörelse, dess omorganisation och annat dylikt,

8)

50 procent av representationsutgifternas belopp,

(12.12.2014/1087)

9)

medlemsavgifter till arbetsmarknadsorganisationer,

10)

försäkringsbolags, försäkringsföreningars, försäkringskassors och övriga med dem jämförliga försäkringsanstalters lagbestämda överföringar till ersättnings- och försäkringspremieansvaret samt de belopp som enligt försäkringstekniska grunder behövs för täckning av pensionsstiftelsers, tilläggspensionsstiftelsers, pensionskassors, tilläggspensionskassors och andra med dem jämförliga pensionsanstalters pensionsförbindelser och andra sådana förbindelser,

(19.11.2021/957)

11)

de lagstadgade överföringar som inlåningsbanker och utländska kreditinstituts filialer i Finland gör till de säkerhetsfonder som avses i kreditinstitutslagen liksom även de lagstadgade inbetalningar som värdepappersföretag, kreditinstitut, fondbolag och AIF-förvaltare samt utländska värdepappersföretags, kreditinstituts och fondbolags samt EES-baserade AIF-förvaltares filialer i Finland gör till den ersättningsfond för investerarskydd som avses i 11 kap. i lagen om investeringstjänster (747/2012) ,

(30.12.2014/1405)

12)

de insättningsgarantiavgifter och de insättningsgarantisystemets anslutningsavgifter enligt lagen om myndigheten för finansiell stabilitet (1195/2014) som inlåningsbanker betalar till insättningsgarantifonden, samt de EU:s stabilitetsavgifter och stabilitetsavgifter till resolutionsfonden enligt den lagen som kreditinstitut och värdepappersföretag samt filialer i Finland till tredjeländers kreditinstitut och tredjeländers värdepappersföretag betalar,

(1.12.2017/825)

13)

avgift för kärnavfallshantering enligt kärnenergilagen (990/87) ,

(30.12.1992/1539)

14)

i personalfondslagen (934/2010) avsedd personalfondsavsättning och dess tilläggsdel,

(5.11.2010/938)

15)

fastighetsskatt som ska betalas med stöd av fastighetsskattelagen (654/1992) , till den del som den hänför sig till fastigheter som används i näringsverksamheten,

(30.12.2008/1077)

16)

utgifter för skogsförnyelse samt för skogsskötsel och drivning,

(30.12.2008/1077)

17)

värdeminskning på placeringar som enligt 8 kap. 15 § 2 mom. i försäkringsbolagslagen utgör täckning för fondförsäkringar och som har tagits upp som kostnad i resultaträkningen,

(19.11.2021/957)

18)

sådan värdeminskning av finansiella instrument och säkringar av verkligt värde som avses i 2 a–2 c-punkten, vilka i samband med övergången till värdering till verkligt värde har redovisats i eget kapital,

(31.8.2012/490)

19)

rundradioskatt för samfund som ska betalas med stöd av lagen om rundradioskatt (484/2012) samt medieavgift för samfund som ska betalas med stöd av landskapslagen om medieavgift (Ålands författningssamling 2019:103),

(17.12.2020/1075)

20)

apoteksskatt som ska betalas med stöd av apoteksskattelagen (770/2016) samt apoteksavgift som ska betalas med stöd av Landskapslagen om apoteksavgift i landskapet Åland (1947:6),

(7.6.2019/736)

21)

förluster beräknade i enlighet med 35 § 3 mom. i inkomstskattelagen av sådana sparlivförsäkringar och kapitaliseringsavtal som inte bygger på en beräkningsränta,

(7.6.2019/736)

22)

förluster beräknade i enlighet med 35 b § 5 mom. i inkomstskattelagen av sådana sparlivförsäkringar, kapitaliseringsavtal och pensionsförsäkringar som avses i 35 b § i den lagen.

(30.12.2019/1577)

2 mom. har upphävts genom L 20.8.2004/774 . (20.8.2004/774)

Livförsäkringspremier är avdragbara endast då

1)

försäkringens förmånstagare är den försäkrade arbetstagaren eller hans eller hennes anhöriga som avses i 34 § 3 mom. 2 punkten i inkomstskattelagen, eller

(20.8.2004/774)

2)

ett samfund betalar premierna för en försäkring som tagits enbart i händelse av den försäkrades död, där förmånstagaren ärsamfundet och den försäkrade en arbetstagare vars arbetsinsats har mycket stor betydelse för verksamheten. Sistnämnda premier är dock inte avdragbara om premier betalas i större utsträckning eller de betalas under en kortare tid än vad upprätthållandet av försäkringsskyddet förutsätter när premierna fördelas jämnt över hela försäkringsperioden.

(29.11.1996/926)

Utgiften för anskaffning av en bolagsandel i ett öppet bolag eller kommanditbolag som ingår i ett i 6 § 1 mom. 1 punkten avsett samfunds anläggningstillgångar är, till den del den överstiger överlåtelsepriset för bolagsandelen, avdragbar endast från sådana skattepliktiga överlåtelsevinster av till anläggningstillgångarna hörande aktier eller bolagsandelar som samfundet erhållit under skatteåret eller de fem därpå följande skatteåren. (30.12.2008/1077)

8 a § (15.3.2019/308)

Förlust som uppkommit vid överlåtelse av i övriga tillgångar ingående aktier i andra bolag än sådana som avses i 6 b § 2 mom. 2 punkten samt bolagsandelar i öppna bolag och kommanditbolag får avdras endast från sådana skattepliktiga överlåtelsevinster av övriga tillgångar som uppkommit under skatteåret och de fem följande skatteåren.

9 § (15.3.2019/308)

Finansieringstillgångar är pengar, fordringar och andra finansieringsmedel.

10 §

Omsättningstillgångar äro handelsvaror, råämnen, halvfabrikat och övriga nyttigheter, vilka i näringsverksamheten äro avsedda för överlåtelse såsom sådana eller i förädlad form, ävensom bränslen och smörjämnen samt övriga nyttigheter, vilka i näringsverksamheten äro avsedda för förbrukning.

11 §

Investeringstillgångar äro penninginrättningarna samt försäkrings- och pensionsanstalterna tillhöriga värdepapper, fastigheter och annan sådan egendom, fordringar undantagna, som anskaffats för investering av medel eller tryggande av investeringar.

12 §

Anläggningstillgångar äro för bestående bruk i näringsverksamheten avsedda jordområden, värdepapper, byggnader, maskiner, inventarier och övriga föremål, patent och andra immateriella rättigheter, som kunna särskilt överlåtas, samt grus- och sandtäkter, gruvor, stenbrott, torvmossar och andra sådana nyttigheter. Jordområden, värdepapper och andra sådana nyttigheter äro förslitning icke underkastade anläggningstillgångar.

12 a § (15.3.2019/308)

Övriga tillgångar är medel som hör till i 1 § 2 mom. avsedda samfunds verksamhet och som inte ska hänföras till näringsverksamhetens finansierings-, omsättnings-, investerings- eller anläggningstillgångar.

13 § (26.10.2001/898)

Nyttighet hänförs till omsättningstillgångarna räknat från den tidpunkt då den avsänts, levererats eller på annat sätt överlåtits till den skattskyldige, till dess den skattskyldige överlåtit den eller den förbrukats, förstörts eller på annat sätt förlorats. Nyttighet, som inköpts från utlandet, anses ha överlåtits och hänförs således till den skattskyldiges omsättningstillgångar omedelbart efter det att den förts ombord på fartyg, utgivits till annan fraktförare eller, om nyttigheten upplagrats utomlands, enligt vad som närmare bestäms genom förordning av finansministeriet, överlämnats till den skattskyldige. Genom skogsköpsavtal från ett visst område till ett fast pris inköpta, till kvaliteten bestämda träd hänförs till köparens omsättningstillgångar. Byggnad, konstruktion, maskin eller annan sådan av överlåtare förfärdigad nyttighet, som beställaren enligt avtal mottar efter särskild granskning, hänförs till överlåtarens omsättningstillgångar till dess den efter granskning mottagits.

14 §

Som anskaffningsutgift för omsättnings-, investerings- och anläggningstillgångar samt övriga tillgångar anses summan av de direkta utgifterna för anskaffning och framställning av tillgången. Till anskaffningsutgiften räknas dessutom de indirekta utgifter och ränteutgifter som med stöd av 4 kap. 5 § i bokföringslagen eller med stöd av de internationella redovisningsstandarder som avses i 7 a kap. 1 § i den nämnda lagen i bokföringen har räknats in i tillgångens anskaffningsutgift. (15.3.2019/308)

Anskaffningsutgiften för den skattskyldiges omsättningstillgångar vid skatteårets utgång bestämmes, om den skattskyldige ej visar annat, under antagande av, att tillgångar av samma slag överlåtits eller förbrukats i den ordning, vari de anskaffats.

När anskaffningsutgiften för värdeandelar fastställs, anses värdeandelarna vara överlåtna i den ordning som de har anskaffats, om inte den skattskyldige visar något annat. (30.12.1991/1677)

15 § (14.7.1989/661)

Såsom avdragbar anskaffningsutgift för finansierings-, omsättnings-, investerings- och anläggningstillgångar, vilka erhållits i arv, som gåva eller genom ett annat därmed jämförligt fång utan vederlag, anses det sannolika överlåtelsepriset för nyttigheten vid tidpunkten för fånget eller ett lägre, sannolikt överlåtelsepris vid den tidpunkt då nyttigheten tas i bruk i näringsverksamheten. Har den skattskyldige erhållit hela rörelsen eller yrkesverksamheten utan vederlag, avdras dock anskaffningsutgiften för erhållna finansierings-, omsättnings-, investerings- eller anläggningstillgångar, som om den skulle ha dragits av från fångesmannens inkomster.

16 § (11.12.1981/859)

Såsom utgifter för inkomstens förvärvande eller bibehållande anses inte:

1)

lön, pension och andra förmåner för den skattskyldiges make samt sådant barn eller annan familjemedlem som ej före skatteåret fyllt 14 år;

2)

utgifter för förvärvande eller bibehållande av skattefri inkomst, dock så, att den del av utgifterna som överstiger den skattefria inkomstens belopp är avdragbar;

3)

sådana avgifter för anslutning till el-, tele-, vatten-, avlopps- eller fjärrvärmeledningsnät som återbetalas till den skattskyldige då denne avstår från den förmån som anslutningsavgiften medfört,

(30.12.2008/1077)

4)

stämpelskatt på öppet brev eller annan handling varmed titel som inte är förenad med verklig tjänst tilldelas mottagaren;

(21.12.1990/1164)

5)

böter, påföljdsavgifter eller andra betalningspåföljder av sanktionskaraktär,

(22.12.2005/1134)

6)

dividendersättning som avses i 31 § 5 mom. i inkomstskattelagen till den del den dividend i stället för vilken dividendersättningen har betalts är skattefri inkomst för den som betalar dividendersättningen,

(30.7.2004/717)

7)

förluster av och värdenedgångar på andra fordringar än försäljningsfordringar som ett i 6 § 1 mom. 1 punkten avsett samfund haft hos ett aktiebolag av vars aktiekapital den skattskyldige eller i 6 b § 7 mom. avsedda koncernbolag ensamma eller tillsammans äger minst tio procent, koncernstöd som getts till ett sådant bolag samt motsvarande utgifter som utan motprestation har betalts i syfte att förbättra ett aktiebolags ekonomiska ställning,

(22.12.2005/1134)

8)

mutor samt förmåner med karaktär av mutor,

(30.12.2008/1077)

9)

belopp som aktiebolag har betalat för egna aktier, om inte något annat föreskrivs i 18 § 3 mom.,

(28.12.2012/987)

10)

förlust av i 53 a § i inkomstskattelagen avsedda delägarlån som hör till övriga tillgångar samt av andra fordringar som getts i något annat syfte än inkomstens förvärvande,

(23.3.2023/364)

10 punkten har ändrats genom L 364/2023 , som trädde i kraft 24.3.2023. Den tidigare formen lyder:

10)

förlust av i 53 a § i inkomstskattelagen avsedda delägarlån som hör till övriga tillgångar samt av andra fordringar som getts i något annat syfte än inkomstens förvärvande.

(15.3.2019/308)

11)

skatter som ska betalas med stöd av lagen om tillfällig skatt på vinster inom elbranschen och sektorn för fossila bränslen (363/2023) .

(23.3.2023/364)

11 punkten har tillfogats genom L 364/2023 , som trädde i kraft 24.3.2023. Den tidigare formen lyder:

11 punkten har upphävts genom L 12.12.2014/1087 . (12.12.2014/1087)

17 § (30.12.2008/1077)

I 7 § avsedda avdragbara förluster är i fråga om 2 och 3 punkten i detta moment med de undantag som nämns i 16 § bland annat

1)

förluster härrörande av försnillning, stöld eller annat brott som riktat sig mot finansieringstillgångar,

2)

värdenedgångar på försäljningsfordringar, slutliga konstaterade värdenedgångar på övriga finansieringstillgångar samt slutliga konstaterade värdenedgångar på fordringar som hör till övriga tillgångar,

(15.3.2019/308)

3)

sådana nedskrivningsförluster på försäkrings- och pensionsanstalters premiefordringar som enligt lagstiftningen om försäkrings- och pensionsanstalter i resultaträkningen har redovisats som kostnader samt sådana nedskrivningar på andra fordringar som konstaterats vara slutliga.

18 §

Avdragbara utgifter äro även:

1)

års- och omsättningsrabatter, gottgörelser för inköp och försäljning samt andra dylika rättelseposter,

(30.12.2014/1400)

2)

ränta på gäld som härrör av näringsverksamhet, även då räntan är beroende av rörelsens resultat,

(21.1.1983/71)

3)

index- och kursförluster på skulder eller fordringar som härrör från näringsverksamheten samt värdeminskning på terminsavtal som skyddar skulder eller fordringar mot valutakursförändringar eller på motsvarande säkringsinstrument,

(30.12.2008/1077)

4)

sådan ränta på en i 24 a § i lagen om depositionsbankernas verksamhet (1268/1990) avsedd kapitalinvestering som har betalts till staten eller statens säkerhetsfond,

(30.7.2004/717)

5)

av en pensionsstiftelse och pensionskassa erlagd återbetalning enligt 7 kap. 10 § i lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor och av en tilläggspensionsstiftelse och tilläggspensionskassa erlagd återbetalning enligt 5 kap. 15 § i lagen om tilläggspensionsstiftelser och tilläggspensionskassor (947/2021) .

(19.11.2021/957)

Från näringsverksamheten anses dock inte härröra den del av räntorna som motsvarar den negativa återstod av det egna kapitalet som uppkommit på grund av privatuttag som från en enskild rörelse eller ett enskilt yrke eller från en näringssammanslutning har lyfts under olika år, multiplicerad med en ränteprocent som motsvarar Finlands Banks grundränta höjd med en procentenhet. Den negativa återstoden beräknas så att från det negativa kapitalet enligt balansräkningen för skatteåret avdras de uppkomna förluster som inte kan täckas med influtna vinstmedel, och till det läggs gjorda uppskrivningar samt i kommanditbolag de tysta bolagsmännens kapitalinsatser. (30.12.1992/1539)

Med avvikelse från 16 § 9 punkten är det belopp avdragbart som ett aktiebolag har betalat för egna aktier som det överlåtit till anställda, likväl högst aktiernas verkliga värde vid emissions- eller teckningstidpunkten, efter det att teckningspris som betalats av mottagarna har dragits av, om aktiebolaget har förvärvat aktierna på en reglerad marknad enligt lagen om handel med finansiella instrument eller på en annan reglerad och myndighetsövervakad marknad. (14.12.2012/776)

Ett annat än ett offentligt noterat andelslags överskottsåterbäring till en medlem som idkar näringsverksamhet eller gårdsbruk är avdragbar, då

1)

medlemskapet i andelslaget är öppet och dess verksamhet består av ekonomisk verksamhet som stöder medlemmarnas individuella behov vid näring eller gårdsbruk så att medlemmarna utnyttjar de tjänster som andelslaget erbjuder,

2)

överskottet återbärs till samtliga medlemmar i förhållande till deras inköp eller försäljning,

3)

medlemmarna har bestämmanderätten i andelslaget,

4)

överskottsåterbäringen har uppstått under räkenskapsperioden då andelslaget har överlåtit nyttigheter till sina medlemmar eller då andelslaget har överlåtit nyttigheter, som andelslaget köpt in av medlemmarna, till utomstående,

5)

en andelslagsmedlems andel av andelskapitalet och röstvärde i andelslaget vid utgången av räkenskapsperioden är högst 10 procent tillsammans med medlemmar i närstående kretsar och i intressegemenskap som avses i 31 § 4 mom. i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995) , och

(16.12.2021/1144)

6)

en andelslagsmedlem som får överskottsåterbäringen är skyldig att betala minst 10 procent i skatt på denna inkomst utan valmöjlighet och befrielse.

(30.12.2014/1400)

18 a § (19.12.2018/1237)

De räntor för samfund, öppna bolag och kommanditbolag som avses i 18 § 1 mom. 2 punkten är avdragsgilla på det sätt som anges i denna paragraf, om inte något annat föreskrivs i 18 b §.

Med ränteutgift och ränteinkomst avses i denna paragraf ränta och motsvarande andra prestationer som är ersättning för främmande kapital samt prestationer som uppkommer i samband med anskaffning av finansiering.

Ränteutgifterna är avdragsgilla till den del de motsvarar beloppet av ränteinkomsterna. Ränteutgifter som överstiger ränteinkomsterna ( nettoränteutgifter ) är avdragsgilla, om de under skatteåret uppgår till högst 500 000 euro. Överstiger nettoränteutgifterna under skatteåret ovannämnda belopp är nettoränteutgifterna inte avdragsgilla till den del de överstiger 25 procent av näringsverksamhetens resultat enligt 3 § i denna lag, vilket har ökats med ränteutgifter och avskrivningar som dras av i beskattningen samt erhållna koncernbidrag enligt lagen om koncernbidrag vid beskattningen och vilket har minskats med givna koncernbidrag och koncernavdrag enligt lagen om koncernavdrag för slutliga förluster i ett dotterbolag inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (1198/2020) . De nettoränteutgifter som betalats till parter som inte är i koncerngemenskap dras av först. (30.12.2020/1199)

Med avvikelse från 3 mom. är nettoränteutgifterna avdragsgilla till den del de har betalats till parter som inte är i koncerngemenskap och

1)

deras belopp under skatteåret är större än det i 3 mom. avsedda procentbaserade belopp som ska dras av och som uppgår till högst 3 000 000 euro, eller

2)

den skattskyldige lägger fram en utredning om att de nettoränteutgifter som betalats till parter som inte är i koncerngemenskap och överstiger det belopp som anges i 1 punkten

a)

uppkommer för lån som har upptagits före den 17 juni 2016 och som inte bygger på sådana ändringar i lånevillkoren som gäller en ökning av lånebeloppet eller lånetiden och som har gjorts nämnda datum eller därefter,

b)

med stöd av 14 § räknas som anskaffningsutgift för tillgångar före den 1 januari 2019,

c)

med stöd av 23 § har aktiverats före den 1 januari 2019, eller

d)

med stöd av 27 c § har aktiverats före den 1 januari 2019.

Om den skatteskyldige har ränteinkomster eller ränteutgifter för en verksamhet vars resultat beräknas med stöd av inkomstskattelagen för gårdsbruk (543/1967) eller inkomstskattelagen (1535/1992) , bildas beloppet av de i 3 mom. avsedda nettoränteutgifterna på grundval av den skattskyldiges samtliga ränteinkomster och ränteutgifter. Den icke avdragsgilla andelen av nettoränteutgifterna beräknas då på grundval av detta sammanlagda belopp. Vid beräkningen av det procentbaserade belopp som avses i 3 mom. används förutom näringsverksamhetens resultat som avses i 3 § även resultatet av jordbruk som avses i 1 § i inkomstskattelagen för gårdsbruk och inkomst som beräknats med stöd av inkomstskattelagen, vilka alla räknas samman. Av nettoränteutgifternas icke avdragsgilla belopp inriktas på respektive förvärvskälla ett belopp som motsvarar förvärvskällans relativa andel av nettoränteutgifternas sammanlagda belopp. Om nettoränteutgifternas icke avdragsgilla belopp innehåller nettoränteutgifter som betalats såväl till parter som inte är i koncerngemenskap som till parter som är i koncerngemenskap, beräknas varje förvärvskällas relativa andel med beaktande av dess andel av det sammanlagda beloppet av nettoränteutgifterna i vardera gruppen. Till den del nettoränteutgifterna är avdragsgilla med stöd av 4 mom. 2 punkten inriktas de på den förvärvskälla till vilken de ränteutgifter som avses i den punkten hör.

Parterna är på det sätt som avses i denna paragraf i koncerngemenskap med varandra, om den ena parten utövar bestämmande inflytande över den andra parten eller om en tredje part ensam eller tillsammans med närstående kretsar utövar bestämmande inflytande över bägge parter i skuldförhållandet på det sätt som avses i 31 § 4 mom. i lagen om beskattningsförfarande. Med parter som inte är i koncerngemenskap avses parter i ett skuldförhållande mellan vilka förutsättningen för ett sådant bestämmande inflytande som avses i detta moment inte uppfylls. Med parter som står i ett skuldförhållande avses räntebetalaren och den verkliga förmånstagaren till inkomst som motsvarar ränteutgiften. (16.12.2021/1144)

Om den skuld som ligger till grund för räntan har upptagits hos en part som inte är i koncerngemenskap, betraktas skulden som upptagen hos en part i en koncerngemenskap till den del som

1)

den part som är i koncerngemenskap har en fordran på en part som inte är i koncerngemenskap och fordran har samband med skulden, eller

2 ) en fordran som innehas av en part i koncerngemenskapen utgör säkerhet för skulden.

De nettoränteutgifter som enligt 3 och 4 mom. är icke avdragsgilla ( icke avdragsgilla netto-ränteutgifter ) kan dras av från inkomsterna under de följande åren upp till beloppet av de avdragsgilla ränteutgifterna under respektive skatteår. Om nettoränteutgifter under skatteåret dras av på grundval av det procentbaserade belopp som avses i 3 mom., kan de icke avdragsgilla nettoränteutgifterna inte dras av på grundval av det belopp som avses i 4 mom. 1 punkten. Om nettoränteutgifter under skatteåret dras av på grundval av det belopp som avses i 4 mom. 1 punkten, kan icke avdragsgilla nettoränteutgifter inte dras av på grundval av det procentbaserade belopp som avses i 3 mom. Beloppet av de nettoränteutgifter som dras av under skatteåret och det belopp som dras av från de icke avdragsgilla nettoränteutgifter som betalats till parter som inte är i koncerngemenskap uppgår till högst 3 000 000 euro, om inte det i 3 mom. avsedda procentbaserade beloppet under skatteåret överstiger detta. Från icke avdragsgilla nettoränteutgifter dras först av nettoränteutgifter som betalats till parter som inte är i koncerngemenskap. Om den skattskyldige även med stöd av 5 mom. har icke avdragsgilla nettoränteutgifter som inriktats på verksamhet som beskattas enligt inkomstskattelagen för gårdsbruk eller inkomstskattelagen, kan dessa under de följande åren dras av från inkomsterna från den aktuella förvärvskällan upp till beloppet av de avdragsgilla nettoränteutgifterna under respektive skatteår, med iakttagande av vad som föreskrivs i detta moment och i 5 mom. Den skattskyldige ska yrka på avdrag för icke avdragsgilla nettoränteutgifter och utreda grunderna för avdraget.

Vid fusion av ett samfund överförs det överlåtande samfundets icke avdragsgilla nettoränteutgifter från tidigare år till det övertagande samfundet. Vid fission av samfund överförs det överlåtande samfundets icke avdragsgilla nettoränteutgifter från tidigare år till det övertagande samfundet till den del det är uppenbart att den icke avdragsgilla nettoränteutgiften har uppstått i verksamhet som överförts till det övertagande samfundet. Till övriga delar överförs icke avdragsgilla nettoränteutgifter i samma proportion som det överlåtande samfundets nettoförmögenhet enligt 2 kap. i lagen om värdering av tillgångar vid beskattningen (1142/2005) överförs till det övertagande samfundet.

Icke avdragsgilla nettoränteutgifter som uppkommit i ett i 1 § 2 mom. avsett samfunds enligt inkomstskattelagen beskattningsbara verksamhet skatteåret 2019 får dras av i näringsverksamhetens förvärvskälla på samma sätt som icke avdragsgilla nettoränteutgifter som uppkommit i näringsverksamhetens förvärvskälla. En skattskyldig på vilken bestämmelserna i denna paragraf inte tillämpas med stöd av 18 b § 1 mom. 3 punkten, får trots 8 mom. dra av icke avdragsgilla nettoränteutgifter som uppkommit under tidigare skatteår i deras helhet under skatteåren   2020–2022. (22.12.2021/1251)

18 b § (19.12.2018/1237)

Bestämmelserna i 18 a § tillämpas inte

1)

på samfund, öppna bolag eller kommanditbolag som är fristående företag,

2)

på finansiella företag,

3)

på ränteutgifter som uppkommer för lån som används för att finansiera långsiktiga offentliga infrastrukturprojekt som avses i 4 mom. 1 punkten eller infrastruktursamfund som avses i 4 mom. 2 punkten, förutsatt att den projektansvariga, lånekostnader, tillgångar och inkomster finns i Europeiska unionen,

4)

om den skattskyldige på det sätt som avses i 5 mom. lägger fram en utredning om att relationen mellan den skattskyldiges eget kapital och balansomslutningen enligt det med stöd av 1 kap. 1 § 1 mom. 1 punkten i revisionslagen (1141/2015) eller med stöd av en motsvarande utländsk bestämmelse revisorsgranskade och fastställda bokslutet är större än eller lika stor som motsvarande tal i fråga om den med stöd av 1 kap. 1 § 1 mom. 1 punkten i revisionslagen eller med stöd av en motsvarande utländsk bestämmelse revisorsgranskade och fastställda koncernbalansräkningen vid skatteårets slut, om inte något annat följer av 6 mom.

(9.12.2022/1014)

Som ett fristående företag enligt 1 mom. 1 punkten betraktas inte ett samfund, öppet bolag eller kommanditbolag

1)

som för affärsredovisningsändamål ingår i en koncern,

2)

som har ett skattemässigt fast driftställe utomlands,

3)

som direkt eller indirekt har en andel i form av rösträtt eller kapitalinnehav motsvarande 25 procent eller mer i ett annat subjekt eller har rätt att motta 25 procent eller mer av vinsterna i det subjektet,

4)

i vars rösträtt, kapital eller vinster en fysisk person eller ett annat subjekt direkt eller indirekt har en andel på 25 procent eller mer, eller

5)

som har samband med ett eller flera andra subjekt på den grund att en fysisk person eller ett subjekt direkt eller indirekt har en andel på 25 procent eller mer av det och det andra företaget.

Med finansiella företag avses i 1 mom. 2 punkten

1)

kreditinstitut som avses i kreditinstitutslagen,

2)

värdepappersföretag som avses i lagen om investeringstjänster,

3)

förvaltare av alternativa investeringsfonder som avses i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (162/2014) ,

4)

fondbolag som avses i lagen om placeringsfonder (48/1999) ,

5)

i försäkringsbolagslagen avsedda försäkringsbolag eller återförsäkringsbolag som har koncession,

6)

försäkringsföreningar som avses i lagen om försäkringsföreningar (1250/1987) ,

7)

i lagen om tilläggspensionsstiftelser och tilläggspensionskassor avsedda tilläggspensionsstiftelser eller tilläggspensionskassor som omfattas av tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut samt i lagen om tilläggspensionsstiftelser och tilläggspensionskassor avsedda kapitalförvaltare,

(19.11.2021/957)

8 punkten har upphävts genom L 19.11.2021/957 . (19.11.2021/957)

9)

arbetspensionsanstalter som avses i arbetspensionslagarna och juridiska personer som inrättats i syfte att investera i sådana system,

10)

i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder avsedda alternativa investeringsfonder för vars förvaltning svarar en i samma lag avsedd förvaltare av alternativa investeringsfonder,

11)

placeringsfonder som avses i lagen om placeringsfonder,

12)

centrala motparter som avses i lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet,

13)

värdepapperscentraler som avses i lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet.

Vid tillämpningen av 1 mom. 3 punkten betraktas

1)

som ett långsiktigt offentligt infrastrukturprojekt nybyggnad, ombyggnad eller anskaffning av bostäder för vilket det har erhållits lån eller räntestöd med stöd av någon av följande lagar:

a)

lagen om räntestöd för hyresbostadslån och bostadsrättshuslån (604/2001) ,

b)

aravalagen (1189/1993) ,

c)

en av de lagar som anges i 2 § 1 mom. 1 punkten i aravabegränsningslagen (1190/1993) ,

d)

lagen om räntestöd för hyresbostadslån (867/1980) ,

e)

lagen om räntestöd för bostadsrättshuslån (1205/1993) ,

f)

lagen om kortvarigt räntestöd för byggnadslån för hyreshus (574/2016) ,

2)

som ett offentligt infrastruktursamfund betraktas

a)

ett bolag och affärsverk som direkt eller indirekt ägs helt och hållet av staten, en kommun, en samkommun, ett landskap, ett välfärdsområde eller en välfärdsammanslutning, ensam eller tillsammans, och som grundats för innehav och förvaltning av en eller flera vägar, järnvägar, spårvägar, farleder, byggnader eller permanenta konstruktioner eller lösöre med direkt anknytning till dem eller till deras användning, och som överlåter rätten att använda sin egendom till sin ägare eller dennes anknutna enhet för att användas för att sköta dennes offentliga service, och vars inkomster till väsentlig del består av inkomster av sådan överlåtelse av användningsrätt som avses i denna underpunkt eller av vederlag från ägaren,

b)

en samkommun och en välfärdssammanslutning när de äger eller förvaltar egendom som avses i underpunkt a.

(22.12.2021/1251)

En i 1 mom. 4 punkten avsedd balansräkning ska upprättas i en medlemsstat i Europeiska unionen, i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i en stat med vilken Finland har ett gällande avtal för att undvika dubbelbeskattning. Med balansräkning avses en balansräkning enligt de internationella redovisningsstandarder som avses i 7 a kap. 1 § i bokföringslagen. Om en balansräkning i enlighet med de internationella redovisningsstandarderna inte har upprättats, används en balansräkning i enlighet med bokföringslagstiftningen i en medlemsstat i Europeiska unionen eller i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och, om sådan saknas, en balansräkning i enlighet med motsvarande bestämmelser. Om koncernbalansräkningen har upprättats helt eller delvis enligt andra bestämmelser än den skattskyldiges balansräkning, kan en jämförelse göras endast om den skattskyldige lägger fram den fastställda koncernbalansräkningen i den form den skulle ha haft, om den hade upprättats enligt samma bestämmelser som den skattskyldiges balansräkning eller om den skattskyldige lägger fram sin balansräkning i den form den skulle ha haft, om den hade upprättats enligt samma bestämmelser som koncernbalansräkningen. När jämförelsen görs betraktas en skuld i koncernbalansräkningen som eget kapital till den del den har upptagits hos en aktör när aktören eller en aktör som är i intressegemenskap med den förstnämnda aktören på det sätt som avses i 2 mom. 3–5 punkten eller dessa tillsammans direkt eller indirekt har minst tio procent av kapitalet eller rösträtten i den skattskyldige eller en aktör som är i intressegemenskap med denne på det sätt som avses i den nämnda bestämmelsen eller har rätt att få minst tio procent av den vinst de avkastar. (22.12.2021/1251)

Vad som föreskrivs i 1 mom. 4 punkten tillämpas dock inte, om i koncernbokslutet beloppet av de räntor som betalats till sådana aktörer som avses i sista meningen i 5 mom. är minst 20 procent av alla räntor som betalats till aktörer utanför koncernen. (9.12.2022/1014)

Av icke avdragsgilla nettoränteutgifter enligt 18 a § hos ett samfund, som genomför ett långsiktigt offentligt infrastrukturprojekt vars beställare är ett offentligt samfund, är ett belopp som motsvarar förhållandet mellan de nettoränteutgifter som betalats till andra än privata ägare och alla nettoränteutgifter avdragsgillt. Med privat ägare avses en aktör som äger en andel av ett samfunds kapital, eller en part som är i koncerngemenskap med aktören på det sätt som avses i 18 a § 6 mom., av vilka ingendera är ett sådant offentligt samfund som avses i 4 mom. 2 a-punkten, och vilken inte direkt eller indirekt i sin helhet ägs av ett sådant offentligt samfund som avses i 4 mom. 2 a-punkten. Den projektansvariga, lånekostnader, tillgångar och inkomster ska finnas i Europeiska unionen. De nettoränteutgifter som dragits av med stöd av detta moment minskar beloppet av de icke avdragsgilla nettoränteutgifter som avses i 18 a § 8 mom. (9.12.2022/1014)

III AVDELNINGEN.Periodisering av inkomster och utgifter.

1 kap.Allmänna periodiseringsstadganden.

19 § (11.12.1981/859)

Inkomst utgör intäkt för det skatteår under vilket den erhållits i pengar, i form av en fordran eller såsom annan förmån med penningvärde. Inkomstposter som är av ringa betydelse får likväl räknas som intäkt för det skatteår under vilket de influtit.

Om den skattskyldige i enlighet med 5 kap. 4 § i bokföringslagen eller i enlighet med de internationella redovisningsstandarder som avses i 7 a kap. 1 § i bokföringslagen i sitt bokslut har redovisat en inkomst av en prestation som kräver lång framställningstid såsom intäkt på grundval av tillverkningsgraden, ska den inkomst som avses ovan räknas som intäkt för skatteåret. (30.12.2008/1077)

19 a § (28.12.2017/1132)

En ersättning för en helhetstjänst är intäkt för det skatteår under vilket helhetstjänsten överlåtits. Med helhetstjänst avses en samling tjänster bestående av planerings-, bygg-, finansierings-, och underhållstjänster som gäller en väg, järnväg, byggnad eller bestående konstruktion samt till dem eller till deras användning omedelbart anslutande lösöre, vilken grundar sig på ett avtal som ingåtts för minst 10 år och för vilken vederlaget bestäms enligt objektets användning eller användbarhet. Av helhetstjänsten anses varje skatteår en sådan mängd ha överlåtits som motsvarar den faktiska användnings- eller användbarhetsmängden under skatteåret.

Bestämmelserna i 1 mom. och 27 c § tillämpas inte, om beställaren och genomföraren av en helhetstjänst är i intressegemenskap med varandra enligt 31 § 4 mom. i lagen om beskattningsförfarande. (16.12.2021/1144)

20 §

Räntor och hyror, som erhållits i förskott, liksom även andra sådana inkomstposter, vilkas storlek bestämmes på basen av tid och vilka delvis eller i sin helhet kunna anses hänföra sig till minst två skatteår efter det, varunder de erhållits, periodiseras på den skattskyldiges yrkande med lika stora årliga belopp som intäkt under de skatteår, för vilka de erhållits, andra inkomstposter än räntor dock på högst 10 år.

21 §

Överlåtelsepris och annat vederlag för anläggningstillgångar periodiseras på det sätt, som stadgas i 30 §, 33 § 2 mom., 41 § och 43 §.

21 a § (23.12.1977/1001)

Uppskrivning av försäkringsanstalts investeringstillgångar utgör intäkt för det skatteår, under vilket uppskrivningen gjorts i bokföringen.

22 §

Utgift utgör, såvitt ej nedan annat stadgas, kostnad för det skatteår under vilket skyldigheten att erlägga utgiften uppstått. Obetydliga utgiftsposter får likväl räknas som kostnad för det skatteår under vilket de erlagts. (11.12.1981/859)

Förlust utgör, såvitt ej nedan annat stadgas, kostnad för det skatteår, varunder den konstaterats.

23 §

Ränta och hyra liksom även annan sådan utgift, vars storlek bestämmes på basen av tid, utgör kostnad för det skatteår, för vilket den erlägges. Till byggnadstiden hänförliga räntor på lån för finansiering av byggande av nytt kraftverk, gruva och annan industriinrättning må dock på den skattskyldiges yrkande avdragas medelst årliga avskrivningar om högst 10 procent.

23 a § (30.12.1992/1539)

Den i 18 § 1 mom. 4 punkten avsedda räntan på en kapitalinvestering som har gjorts av staten eller statens säkerhetsfond utgör kostnad för det skatteår för vilket den betalas.

24 §

Utgift, som under tre eller flera skatteår medför inkomst eller bibehåller densamma, avdrages, såvitt ej nedan annat stadgas, medelst lika stora årliga avskrivningar under sin sannolika verkningstid eller, om dess sannolika verkningstid överstiger 10 år, under 10 skatteår.

25 §

Utgifter för forskningsverksamhet för främjande av affärsverksamheten, med undantag för anskaffningsutgifter för byggnad eller konstruktion eller för del av byggnad eller konstruktion, vilka avsetts för varaktigt bruk, utgöra kostnader för det skatteår, varunder skyldighet att erlägga dem uppstått, dock så, att dessa utgifter på den skattskyldiges yrkande kunna avdragas medelst avskrivningar under två eller flera skatteår.

26 § (30.12.2008/1077)

Sådana kursvinster på skulder och fordringar som härrör från näringsverksamheten, med undantag för finansiella instrument enligt 5 § 8–10 och 13 punkten i denna lag vilka värderas till verkligt värde, och som intäktsförts i resultaträkningen utgör intäkt för det skatteår och kursförluster kostnad för det skatteår under vilket kursen på utländsk valuta har förändrats. Om sådana skulder eller fordringar som avses ovan skyddas mot valutakursförändringar med terminsavtal eller motsvarande säkringsinstrument, utgör en orealiserad värdestegring på säkringsinstrumentet intäkt för det skatteår och en värdeminskning kostnad för det skatteår under vilket ökningen eller minskningen har tagits upp som intäkt eller kostnad i resultaträkningen.

Indexvinster på skulder och fordringar som härrör från näringsverksamheten och har intäktsförts i resultaträkningen utgör intäkt och indexförluster kostnad för det skatteår under vilket pris- eller kostnadsindex eller någon annan jämförelsegrund har förändrats.

27 § (21.12.1990/1164)

Överskottsåterbäringar dras av från intäkterna under det skatteår för vilket de delas ut.

27 a § (11.12.1981/859)

Med avvikelse från vad om periodisering av inkomster och utgifter är stadgat utgör yrkesutövares, som skött sin bokföring och uppgjort sin resultaträkning i enlighet med 27 och 30 § bokföringslagen, inkomster intäkt för det skatteår under vilket de influtit, och hans utgifter kostnad för det skatteår under vilket de erlagts. Överlåtelsepris och andra vederlag för anläggningstillgångar samt utgifter för anskaffning av omsättnings- och anläggningstillgångar periodiseras dock i enlighet med stadgandena i 2 och 3 kap., såvida de inte är av ringa betydelse eller obetydliga på sätt som avses i 19 och 22 §.

27 b § (17.6.1988/562)

Den avgift för kärnavfallshantering som påförts den skattskyldige att betalas till statens kärnavfallshanteringsfond utgör kostnad för skatteåret före det år då avgiften fastställdes. Det överskott som kärnavfallshanteringsfonden enligt kärnenergilagen har återburit till den skattskyldige utgör intäkt för skatteåret före det år då återbäringen fastställdes.

27 c § (28.12.2017/1132)

De utgifter som föranleds av produktionen av en i 19 a § avsedd helhetstjänst och de räntor under byggnadstiden som hänför sig till finansieringen av byggandet av en väg, järnväg, byggnad eller bestående konstruktion samt till dem eller till deras användning omedelbart anslutande lösöre avdras genom lika stora årliga avskrivningar under den återstående avtalsperioden från och med det skatteår under vilket objektet har tagits i bruk.

Vad som föreskrivs i 1 mom. tillämpas på kostnader för underhåll av vägen, järnvägen, byggnaden eller den bestående konstruktionen samt det till dem eller till deras användning omedelbart anslutande lösöret endast till den del kostnadens sannolika verkningstid är minst tre år.

27 d § (20.12.2002/1160)

Den ersättning ( premie ) som utställaren av en option erhåller för sitt åtagande är skattepliktig inkomst under det skatteår då optionen har utställts.

Med avvikelse från vad som bestäms i 1 mom. är den premie som utställaren av en sådan option med en löptid om högst 18 månader som är föremål för handel på en reglerad marknad enligt lagen om handel med finansiella instrument eller på en annan reglerad och myndighetsövervakad marknad erhåller, intäkt för det skatteår under vilket avtalet stängs, utnyttjas eller förfaller. Om utställaren av en säljoption till följd av att optionen utnyttjas köper den underliggande egendomen, anses det belopp som motsvarar anskaffningspriset för den avtalsenliga underliggande egendomen minskat med ett belopp som motsvarar premien utgöra den anskaffningsutgift som är avdragbar vid beskattningen av den förvärvade egendomen. (14.12.2012/776)

Den premie som innehavaren av en option erlägger till utställaren av optionen är avdragbar utgift för det skatteår under vilket optionsavtalet stängs, utnyttjas eller förfaller. Om innehavaren av en köpoption utnyttjar optionen genom att förvärva den underliggande egendomen, anses det belopp som motsvarar anskaffningspriset för den avtalsenliga underliggande egendomen ökat med den erlagda premien utgöra anskaffningsutgift för egendomen.

Vad som föreskrivs i denna paragraf tilllämpas om inte något annat föreskrivs i 5 § 8–10 och 13 punkten, 8 § 1 mom. 2 a–2 c- och 17 punkten eller 27 e §. (30.12.2008/1077)

27 e § (30.12.2008/1077)

De värdestegringar på finansiella instrument och placeringar som avses i 5 § 8–10 och 13 punkten samt 8 § 1 mom. 2 a–2 c- och 17 punkten är skattepliktig inkomst och värdeminskningar på dem avdragsgill utgift för det skatteår under vilket posterna har tagits upp som intäkter och kostnader i resultaträkningen. Den vid beskattningen oavskrivna anskaffningsutgiften för ovan avsedda finansiella instrument och placeringar utgör egendomens ursprungliga anskaffningsutgift ökat och minskat med de ovan avsedda beloppen som vid beskattningen räknas som intäkter eller kostnader.

27 f § (30.12.2008/1077)

Det belopp enligt 18 § 3 mom. som har betalats för egna aktier får dras av det skatteår då de aktier som ska överlåtas till anställda tecknas eller emitteras.

27 g § (7.6.2019/736)

På periodisering av inkomster av sådana sparlivförsäkringar och kapitaliseringsavtal som inte bygger på en beräkningsränta och av förluster i anknytning till avtalen tillämpas vad som föreskrivs i 35 § i inkomstskattelagen. På periodisering av inkomster av sådana sparlivförsäkringar, kapitaliseringsavtal och pensionsförsäkringar som avses i 35 b § i inkomstskattelagen och av förluster i anknytning till avtalen tillämpas vad som föreskrivs i 35 b § i inkomstskattelagen.

2 kap.Periodisering av utgifterna för anskaffning av omsättnings- eller investeringstillgångar.

28 § (28.12.1978/1090)

Anskaffningsutgiften för omsättningstillgångar utgör kostnad för det skatteår då omsättningstillgångarna överlåtits, förbrukats eller förlorats. Anskaffningsutgiften för de omsättningstillgångar som den skattskyldige innehar vid skatteårets utgång utgör dock kostnad för skatteåret till den del varmed den överstiger den sannolika utgiften för anskaffning av motsvarande omsättningstillgångar vid skatteårets utgång eller det överlåtelsepris som vid samma tidpunkt sannolikt skulle erhållas för ifrågavarande omsättningstillgångar eller nettorealiseringsvärdet enligt de internationella redovisningsstandarder som avses i 7 a kap. 1 § i bokföringslagen. (30.12.2008/1077)

Om inkomsten av en prestation som kräver lång framställningstid har räknats som intäkt för skatteåret så som avses i 19 § 2 mom., skall motsvarande del av anskaffningsutgiften för nyttigheten dras av som kostnad för skatteåret. (30.12.1992/1539)

3 mom. har upphävts genom L 30.12.1992/1539 . (30.12.1992/1539)

29 § (23.12.1977/1001)

Anskaffningsutgiften för investeringstillgångar samt en uppskrivning som avses i 5 § 6 punkten utgör kostnad för det skatteår under vilket investeringstillgångarna har överlåtits eller gått förlorade. Anskaffningsutgiften för investeringstillgångarna vid skatteårets slut samt den ovan nämnda uppskrivningen utgör dock kostnad för skatteåret till den del med vilken de överstiger den sannolika utgiften för anskaffning av motsvarande investeringstillgångar vid skatteårets slut eller det överlåtelsepris som vid samma tidpunkt sannolikt skulle erhållas för investeringstillgångarna i fråga. (30.12.1992/1539)

Med avvikelse från vad i 1 mom. är stadgat avskrivas anskaffningsutgift för byggnad, som hör till investeringstillgångarna, och den del av ovan i 5 § 6 punkten avsedda uppskrivning som motsvarar sagda utgift, på samma sätt som anskaffningsutgiften för motsvarande till anläggningstillgångarna hörande byggnad.

3 kap. Periodisering av utgifterna för anskaffning av anläggningstillgångar och övriga tillgångar (15.3.2019/308)

30 §

Utgifterna för anskaffning av maskiner, inventarier och andra med dem jämförbara lösa anläggningstillgångar avskrivas i en post, som beräknas på utgiftsresten.

Utgiftsresten är summan av anskaffningsutgifterna för lösa anläggningstillgångar, vilka tagits i bruk under skatteåret, och de oavskrivna anskaffningsutgifterna för lösa anläggningstillgångar, vilka tagits i bruk tidigare, minskad med de överlåtelsepris och övriga vederlag, som under skatteåret erhållits för lösa anläggningstillgångar. Vid beräkning av utgiftsresten betraktas såsom utgifter för anskaffning av lösa anläggningstillgångar även utgifterna för utvidgning, förändring, förnyelse och andra motsvarande grundförbättringar av lösa anläggningstillgångar samt, på den skattskyldiges yrkande, även större reparationsutgifter.

Avskrivningen för skatteåret får vara högst 25 procent av utgiftsresten. (26.6.1998/473)

Har vid beräkning av utgiftsresten någon del av de överlåtelsepriser och övriga vederlag som under skatteåret erhållits för lösa anläggningstillgångar inte avdragits, betraktas denna del som skattepliktig intäkt för skatteåret. På försäkringsersättning eller annat vederlag som erhållits med anledning av eldsvåda eller annat skadefall tillämpas dock 43 §. (30.12.1992/1539)

Utgiftsrester om högst 1 200 euro får avskrivas på en gång. (17.12.2020/1079)

31 §

Anskaffningsutgifterna för hissar, värmecentralers maskiner och anläggningar, spisar, kylskåp och frysboxar, luftväxlings- och luftkonditioneringsanläggningar, centralantenner och andra dylika nyttigheter avskrivas och för dem erhållna överlåtelsepris och övriga vederlag beaktas såsom intäkt på sätt i 30 § stadgas, även då sagda nyttigheter utgöra beståndsdelar av byggnad.

Anskaffningsutgifterna för kraftöverföringsledningar som hör till riksomfattande eller lokalt kraftledningsnät skall avskrivas samt för dem erhållna överlåtelsepris och övriga vederlag beaktas såsom intäkt på det sätt som stadgas i 30 §. (13.2.1987/130)

32 §

Visar den skattskyldige, att det gängse värdet av alla hans ovan i 30 och 31 § avsedda anläggningstillgångar vid skatteårets utgång på grund av egendomens värdenedgång, förstörelse, skada eller av annan orsak är mindre än utgiftsresten, minskad med avskrivningen för skatteåret, får från utgiftsresten göras en sådan tilläggsavskrivning, att utgiftsresten nedgår till sagda gängse värde.

33 § (26.6.1998/473)

Med avvikelse från 30 § avskrivs, när den skattskyldige yrkar det, anskaffningsutgiften för förslitning underkastade lösa anläggningstillgångar i dess helhet under det skatteår då tillgångarna har tagits i bruk, om

1)

anläggningstillgångarnas sannolika ekonomiska brukstid är högst 3 år, eller om

2)

anskaffningsutgiften för anläggningstillgångarna är högst 1 200 euro ( liten anskaffning ).

(17.12.2020/1079)

(26.10.2001/898)

Som liten anskaffning som avses i 1 mom. 2 punkten anses en till anläggningstillgångarna hänförlig nyttighet eller, om flera sådana nyttigheter tillsammans bildar en organisk helhet, en sådan helhet som nyttigheterna bildar. I små anskaffningar får under skatteåret avdras sammanlagt högst 3 600 euro. (17.12.2020/1079)

Av anskaffningsutgiften för bil som använts i yrkesmässig trafik avdras, när den skattskyldige yrkar det, under det skatteår då bilen tagits i bruk högst 25 procent, under de två följande skatteåren högst 20 procent och under de därpå följande skatteåren högst 15 procent.

Överlåtelsepris och övriga vederlag för sådana lösa anläggningstillgångar, vilkas anskaffningsutgift avskrivits i enlighet med denna paragraf, betraktas som intäkt för det skatteår under vilket överlåtelsepriset eller vederlaget erhållits.

33 a § (30.12.1992/1539)

Med avvikelse från 30 § avdras anskaffningsutgiften för andra vattenfarkoster än sådana som direkt används inom näringsverksamheten genom årliga avskrivningar på högst 10 procent.

34 §

Anskaffningsutgiften för byggnad och konstruktion avdrages genom avskrivningar, som bestämmas på grund av den icke avskrivna delen av anskaffningsutgiften.

Skatteårets avskrivning får uppgå till högst

1)

7 procent av den icke avskrivna anskaffningsutgiften, om byggnaden är en butiks-, lager-, fabriks-, verkstads-, ekonomi-, kraftstations- eller annan därmed jämförlig byggnad,

2)

4 procent av den icke avskrivna anskaffningsutgiften, om byggnaden är en bostads-, administrations- eller annan därmed jämförlig byggnad,

3)

20 procent av den icke avskrivna anskaffningsutgiften för cisterner för flytande bränsle och syror samt övriga sådana av metall eller annat därmed jämförligt material uppförda lagerbyggnader och konstruktioner,

4)

20 procent av den icke avskrivna anskaffningsutgiften för lätta konstruktioner av trä eller därmed jämförligt material, samt

5)

20 procent av den icke avskrivna anskaffningsutgiften för sådan byggnad eller konstruktion eller del av byggnad eller konstruktion som används enbart vid forskningsverksamhet som avser främjande av rörelsen.

(30.12.1992/1539)

3 mom. har upphävts genom L 30.12.1992/1539 . (30.12.1992/1539)

35 §

Såsom anskaffningsutgift för andra än i 30 och 31 § avsedda anläggningstillgångar anses jämväl utgift för tillgångarnas utvidgning, ändring, förnyelse samt andra motsvarande grundförbättringsutgifter ävensom på den skattskyldiges yrkande större reparationsutgifter.

36 § (19.12.1980/846)

Anskaffningsutgiften för skyddsrum, den mot skyddsrummet svarande delen av anskaffningsutgiften för byggnad, anskaffningsutgifterna för konstruktioner, anläggningar, maskiner och andra nyttigheter för förhindrande av vatten- och luftförening samt den av anslutning till distributionsnät för naturgas föranledda anskaffningsutgiften för naturgasrörnät avdrages genom årliga avskrivningar om högst 25 procent.

37 §

Anskaffningsutgiften för patent och annan till sin giltighetstid begränsad immateriell rättighet, vilken separat kan överlåtas, samt för en sådan till sin giltighetstid icke begränsad immateriell rättighet, vilken separat kan överlåtas, avskrives medelst lika stora årliga avskrivningar under 10 år eller under sådan kortare ekonomisk brukstid, som den skattskyldige gjort sannolik.

38 §

Av anskaffningsutgiften för grus- och sandtäkt, gruva, stenbrott, torvmosse eller annan sådan egendom avskrives varje skatteår en mot den förbrukade ämnesmängden svarande del.

39 §

Anskaffningsutgiften för andra än ovan avsedda anläggningstillgångar, såsom järnvägar, broar, kajer, dammar och bassänger avdrages medelst lika stora årliga avskrivningar under egendomens sannolika ekonomiska brukstid eller, om denna brukstid är längre än 40 år, under 40 års tid.

40 §

Visar den skattskyldige, att det gängse värdet av andra än i 30 och 31 § avsedda, förslitning underkastade anläggningstillgångar vid skatteårets utgång på grund av egendomens värdenedgång eller skada eller av annan orsak är lägre än den icke avskrivna delen av dess anskaffningsutgift, får anskaffningsutgiften minskas med en sådan tilläggsavskrivning, att dess oavskrivna del blir lika stor som det gängse värdet, likväl så, att av anskaffningsutgiften för i 36 § avsedda anläggningstillgångar tilläggsavskrivning får göras endast på grund av skada å egendomen eller annan därmed jämförlig orsak.

41 § (29.12.1989/1339)

Skattepliktiga överlåtelsepriser och andra vederlag, som har erhållits för någon annan än en i 30 eller 31 § nämnd, förslitning underkastad anläggningstillgång som har överlåtits, förstörts eller gått förlorad genom stöld eller av någon annan orsak, betraktas såsom intäkt, och den avdragbara, oavskrivna delen av anskaffningsutgiften dras av under det skatteår då anläggningstillgången har överlåtits eller förlusten har konstaterats, med de undantag som anges i 43 §.

42 § (30.7.2004/717)

Visar den skattskyldige att det gängse värdet av andra värdepapper än aktier eller av någon annan förslitning icke-underkastad anläggningstillgång än ett markområde vid skatteårets slut är väsentligt lägre än anskaffningsutgiften eller den med avskrivningar enligt denna bestämmelse tidigare minskade anskaffningsutgiften, får på anskaffningsutgiften göras en sådan avskrivning att anskaffningsutgiftens oavskrivna del motsvarar tillgångens gängse värde.

De skattepliktiga överlåtelsepriserna och övriga vederlag för markområden, värdepapper och andra sådana anläggningstillgångar som inte är underkastade förslitning beaktas som intäkt, och anskaffningsutgiften eller den avdragbara delen därav avskrivs, med de undantag som anges i 6 b och 43 §, under det skatteår under vilket anläggningstillgången har överlåtits, förstörts eller skadats. Anskaffningsutgiften för andra än i 6 b § 1 mom. avsedda aktier som får överlåtas skattefritt och som ägs av ett i 6 § 1 mom. 1 punkten avsett samfund är i enlighet med de i 6 b § 4–6 mom. ingående bestämmelserna om överlåtelseförlust avdragbar, när aktierna har överlåtits eller gått slutgiltigt förlorade.

42 a § (15.3.2019/308)

Vid periodisering av utgifterna för anskaffning av övriga tillgångar iakttas bestämmelserna om anläggningstillgångar i 30–33, 33 a och 34–41 §. De skattepliktiga överlåtelsepriserna och övriga vederlag för markområden, värdepapper och andra sådana tillgångar som inte är underkastade förslitning beaktas som intäkt, eller så avskrivs den avdragbara delen, med de undantag som anges i 8 a §, under det skatteår under vilket tillgångarna har överlåtits, förstörts, skadats eller gått slutgiltigt förlorade.

Anskaffningsutgiften för tillgångar som avses i 7 § 2 mom. får med avvikelse från 1 mom. dras av under det skatteår under vilket tillgångarna har överlåtits eller gått förlorade. Avdragbart är då emellertid högst det belopp som motsvarar det skattepliktiga överlåtelsepriset eller ett annat vederlag.

43 § (30.12.1992/1539)

Har anläggningstillgångar förstörts eller skadats genom en eldsvåda eller något annat skadefall, avdras vid beräkning av den utgiftsrest som avses i 30 § den icke avdragna delen samt den försäkringsersättning eller det andra vederlag som erhållits för de förslitning underkastade anläggningstillgångar som avses i 33 § 3 mom. samt 34, 36 och 39 §, med undantag för den del som motsvarar den icke avskrivna anskaffningsutgiften, från anskaffningsutgiften för de förslitning underkastade anläggningstillgångar som den skattskyldige tagit i bruk under skatteåret eller de två följande skatteåren eller för aktier som berättigar till innehav av lokaliteter eller från utgifterna för iståndsättande av tillgångarna ( återanskaffningsreservering för förslitning underkastade anläggningstillgångar ). (26.6.1998/473)

Om den skattskyldige överlåter en byggnad som inrymmer hans lokaliteter eller aktier som berättigar till innehav av lokaliteter, skall överlåtelsepriset, med undantag av den del som motsvarar den icke avskrivna anskaffningsutgiften, dras av från anskaffningsutgiften för en byggnad som inrymmer den skattskyldiges lokaliteter och som denne tagit i bruk under skatteåret eller de två följande skatteåren eller för aktier som berättigar till innehav av lokaliteter eller från utgifterna för iståndsättande av sådana ( återanskaffningsreservering för lokaliteter ).

En återanskaffningsreservering bildas på yrkande av den skattskyldige. För att en återanskaffningsreservering skall kunna bildas krävs att den skattskyldige fortsätter med sin näringsverksamhet och har gjort motsvarande reservering i sin bokföring.

Har överlåtelsepriset eller ett annat vederlag eller någon del därav inte dragits av enligt 1 eller 2 mom., räknas det icke avskrivna beloppet förhöjt med 20 procent som skattepliktig inkomst för det skatteår under vilket avdraget senast borde ha gjorts.

Skatteförvaltningen kan på ansökan av den skattskyldige av särskilda skäl förlänga den i 1 och 2 mom. angivna tiden med högst tre år. Om överlåtelsepriset eller vederlaget eller någon del av det inte heller under den förlängda tiden har dragits av, räknas det icke avdragna beloppet förhöjt med 40 procent som skattepliktig inkomst för det skatteår under vilket avdraget senast borde ha gjorts. (11.6.2010/506)

Bestämmelser om överklagande av ett beslut som avses i 5 mom. finns i lagen om beskattningsförfarande. (9.9.2016/788)

44 § (30.12.1992/1539)

44 § har upphävts genom L 30.12.1992/1539 .

45 §

På utgift, som skattskyldig i sin näringsverksamhet erlagt för deltagande i anskaffningen och användningen av annan tillhörig anläggningstillgång, tillämpas stadgandena i detta kapitel angående anskaffningsutgiften för motsvarande anläggningstillgångar, likväl så, att ifall brukstiden är begränsad, anskaffningsutgiften avskrives under brukstiden medelst lika stora årliga avskrivningar.

45 a § (17.6.1988/562)

De utgifter som den skattskyldige har åsamkats på grund av sin kärnavfallshanteringsskyldighet enligt kärnenergilagen dras av under det skatteår då skyldigheten att betala utgifterna har uppkommit också då det är fråga om en anskaffningsutgift för anläggningstillgångar.

Handels- och industriministeriet ger på begäran av skattemyndigheten eller den skattskyldige utlåtande om huruvida anskaffningen av anläggningstillgångar hör till kärnavfallshanteringen.

4 kap.Avdragbara reserveringar

46 § (5.2.1993/152)

En depositionsbank samt ett kreditinstitut får dra av en under skatteåret gjord kreditförlustreservering, vars belopp är högst 0,6 procent av summan av institutets fordringar vid skatteårets utgång. Det sammanlagda beloppet av oupplösta kreditförlustreserveringar som gjorts under skatteåret eller tidigare får dock inte överstiga fem procent av summan av institutets fordringar vid skatteårets utgång. Har en depositionsbank med stöd av affärsbankslagen (1269/1990) , sparbankslagen (1270/1990) eller andelsbankslagen (1271/1990) , vilka upphävts, eller ett kreditinstitut med stöd av lagen om finansieringsverksamhet (1544/1991) överfört sina kreditförlustreserveringar till en reservfond, får det sammanlagda beloppet av de oupplösta kreditförlustreserveringar som banken eller kreditinstitutet gjort under skatteåret eller tidigare inte överstiga det ovan angivna högsta beloppet av kreditförlustreserveringar minskat med överföringen till reservfonden. (30.12.2008/1077)

Om en depositionsbank eller ett kreditinstitut, som enligt 1 mom. har överfört sina kreditförlustreserveringar till reservfonden, under skatteåret har överfört de fordringar som ligger till grund för kreditförlustreserveringen till en annan depositionsbank eller ett annat kreditinstitut som hör till samma koncern till minst ett belopp som motsvarar summan av de fordringar som den depositionsbank eller det kreditinstitut som gjort överföringen uppvisade i det bokslut som följer efter överföringen, beaktas beloppet av den överföring som gjorts till reservfonden i nämnda depositionsbankers eller kreditinstituts beskattning vid uträkningen av det högsta beloppet av kreditförlustreserveringen i förhållande till överförda fordringar och sådana fordringar som ligger till grund för kreditförlustreserveringen i det följande bokslutet för den depositionsbank eller det kreditinstitut som överfört fordringarna. När depositionsbanker eller kreditinstitut fusioneras, anses beloppet av de kreditförlustreserveringar som den överlåtande depositionsbanken eller det överlåtande kreditinstitutet överfört till reservfonden begränsa det högsta beloppet av kreditförlustreserveringarna i den övertagande depositionsbankens eller det övertagande kreditinstitutets beskattning så som om beloppet hade beaktats vid beskattningen av den depositionsbank eller det kreditinstitut som fusioneras.

3 mom. har upphävts genom L 30.12.2008/1077 . (30.12.2008/1077)

4 mom. har upphävts genom L 30.12.2008/1077 . (30.12.2008/1077)

Om det sammanlagda beloppet av kreditförlustreserveringarna eller det sammanlagda beloppet av dem och av överföringen till reservfonden överstiger det högsta beloppet av de avdragbara kreditförlustreserveringar som avses i denna paragraf, skall den del som överstiger det högsta beloppet av kreditförlustreserveringarna beaktas såsom skattepliktig inkomst under det skatteår under vilket det högsta beloppet har överskridits.

46 a § (30.12.1992/1539)

En enskild näringsidkare och yrkesutövare samt en sammanslutning och ett dödsbo som endast har fysiska personer eller dödsbon som delägare får dra av en under skatteåret gjord driftsreservering. De sammanlagda under skatteåret och tidigare gjorda, icke upplösta driftsreserveringarna får dock inte överstiga 30 procent av summan av de förskottsinnehållning underkastade löner vilka har betalts under 12 månader omedelbart före utgången av räkenskapsperioden. Med avvikelse från vad som stadgas ovan får en sammanslutning eller ett dödsbo som under skatteåret 1993 har bildat en övergångsreservering som avses i 9 mom. e-punkten i ikraftträdelsestadgandet inte göra en driftsreservering.

Den del av driftsreserveringarna som överstiger det i 1 mom. nämnda maximibeloppet för driftsreserveringar räknas som skattepliktig inkomst för det skatteår under vilket maximibeloppet har överskridits.

Om den skattskyldige upphör med sin näringsverksamhet, om sammanslutningen eller dödsboet inte längre uppfyller villkoren enligt 1 mom., om sammanslutningen ombildas till ett samfund eller om rörelsen eller yrket eller sammanslutningens eller dödsboets näringsverksamhet i fortsättningen så som avses i 24 § inkomstskattelagen bedrivs i form av ett aktiebolag, räknas driftsreserveringarna som skattepliktig inkomst för det skatteår under vilket verksamheten har upphört eller någon annan förändring som avses i detta moment har inträffat.

46 b § (25.2.1983/222)

En skattskyldig som är ansvarig för åtgärder som hör till kärnavfallshanteringen får vid beskattningen för år 1982 från sin inkomst avdra totalbeloppet av den reservering för kärnavfallshantering som handels- och industriministeriet med stöd av 4 och 5 § atomenergilagen (356/57) har fastställt för nämnda år. Vid beskattningen för åren 1983–1987 får den skattskyldige avdra skillnaden mellan de reserveringar för kärnavfallshantering som handels- och industriministeriet har fastställt för skatteåret och för det närmast föregående året. Vid beskattningen för dessa år kan dock högst följande belopp avdras:

Skatteår

Avdragets maximibelopp

1983

220 miljoner mark

1984

220 ,,

1985

240 ,,

1986

260 ,,

1987

250 ,, (18.12.1987/1070)

2 mom. har upphävts genom L 17.6.1988/562 . (17.6.1988/562)

47 § (30.12.1992/1539)

En skattskyldig som bedriver byggnads-, skeppsbyggnads- eller metallindustriverksamhet och som på grund av en garantiförbindelse eller annan motsvarande förpliktelse ansvarar för fel i en av honom producerad byggnad, bro, kaj, väg eller damm eller därmed jämförbar konstruktion, ett luftfartyg, ett fartyg vars skrov har en största längd om minst 10 meter, eller en större maskinenhet, får dra av en garantireservering som motsvarar de förväntade utgifterna för garantireparationer på en nyttighet som han har överlåtit under skatteåret.

En utgift som motsvaras av en garantireservering och som har avdragits med stöd av 1 mom. är inte avdragbar vid beskattningen. Den del av garantireserveringen som överstiger utgifterna för garantireparationer räknas som skattepliktig inkomst för det skatteår under vilket garantitiden har utgått.

48 § (19.11.2021/957)

Överföringar till ersättningsansvaret och premieansvaret samt belopp som krävs för täckning av ansvarsskuld anses som kostnad för det skatteår under vilket överföringen enligt lag ägt rum eller ansvarsskulden täckts.

48 a § (19.11.2021/957)

En försäkringsanstalt som bedriver lagstadgad pensionsförsäkring får dra av en reservering, vars maximibelopp är beloppet av den överföring till det ofördelade tilläggsförsäkringsansvaret enligt 14 § i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag (354/1997) .

En pensionsstiftelse och en pensionskassa som bedriver verksamhet enligt lagen om pension för arbetstagare (395/2006) får dra av en reservering, vars maximibelopp är beloppet av överföringen till tilläggsförsäkringsansvaret enligt 7 kap. 2 § 2 mom. i lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor.

Om reserveringens belopp överstiger beloppet för det tilläggsförsäkringsansvar som avses i de bestämmelser som nämns i 2 mom. under två på varandra följande skatteår, räknas den överskjutande delen som beskattningsbar inkomst för en pensionsstiftelse eller pensionskassa för det sistnämnda skatteåret. För ett försäkringsbolag räknas som beskattningsbar inkomst från och med det sistnämnda skatteåret det belopp av den överskjutande delen av reserveringen som enligt 18 § 1 mom. i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag ska överföras till det fördelade tilläggsförsäkringsansvaret.

49 §

Visar den skattskyldige, att priset för icke levererade varor, vilka beställts medels bindande skriftligt avtal till fast pris i inhemsk eller utländsk valuta och vilka efter leveransen skola hänföras till den skattskyldiges omsättningstillgångar, på bokslutsdagen är minst 10 procent lägre än det avtalade priset, har han rätt att såsom kostnad för skatteåret avdraga en mot prisnedgången svarande del av beställningspriset.

IV AVDELNINGEN.Särskilda stadganden.

50 §

Som vederlag anses vid tillämpning av denna lag även skade-, försäkrings- och annan dylig ersättning.

51 § (14.7.1989/661)

En nyttighet överförs inom en näringsförvärvskälla från ett slag av tillgångar till ett annat på följande sätt:

1)

från finansierings- eller omsättningstillgångarna till ett belopp som motsvarar den ursprungliga anskaffningsutgiften eller ett lägre, sannolikt överlåtelsepris,

2)

från investeringstillgångarna till ett belopp som motsvarar det sammanlagda beloppet av den ursprungliga anskaffningsutgiften och den i 5 § 6 punkten nämnda uppskrivningen eller ett lägre, sannolikt överlåtelsepris, dock så att en byggnad som hör till investeringstillgångarna överförs enligt beloppet av anskaffningsutgiften och det vid beskattningen oavskrivna beloppet av den uppskrivning som nämns i 5 § 6 punkten och som svarar mot anskaffningsutgiften,

3)

från anläggningstillgångarna eller övriga tillgångar till ett belopp som motsvarar den vid beskattningen oavskrivna delen av anskaffningsutgiften, dock så att om en nyttighet som hört till övriga tillgångar inte har använts för inkomstens förvärvande, överförs nyttigheten till ett annat slag av tillgångar till den ursprungliga anskaffningsutgiften eller till ett lägre verkligt värde, och

(15.3.2019/308)

4)

finansiella instrument som avses i 12 kap. 6 § 1 mom. i kreditinstitutslagen och innehas för handel, till ett belopp som motsvarar det sannolika överlåtelsepriset.

(8.8.2014/645)

(20.12.2002/1160)

Då den skattskyldige ur egen skog som hör till näringsförvärvskällan tar virke för att användas inom näringsverksamheten, räknas virkets gängse värde varken som skattepliktig inkomst eller som avdragbar utgift. Virkets rotvärde räknas såsom anskaffningsutgift för virke som tagits ur skog som beskattas enligt inkomstskattelagen för gårdsbruk. (30.12.1992/1539)

51 a § (30.12.1992/1539)

Såsom det skattepliktiga överlåtelsepriset för finansierings-, omsättnings- och investeringstillgångar som den skattskyldige överför från en förvärvskälla till en annan betraktas den ursprungliga anskaffningsutgiften för tillgången eller ett lägre, sannolikt överlåtelsepris, och såsom överlåtelsepris för anläggningstillgångar den vid beskattningen icke avskrivna delen av anskaffningsutgiften. Såsom överlåtelsepris för virke som den skattskyldige har överfört från egen skog betraktas dock virkets gängse värde. Om uttag av tillgångar för att användas inom den skattskyldiges privata hushållning stadgas i 51 b §.

Såsom anskaffningsutgift för tillgångar som den skattskyldige har överfört från en förvärvskälla till näringsverksamhetens förvärvskälla betraktas den vid beskattningen icke avskrivna delen av anskaffningsutgiften eller det högre belopp som ska betraktas såsom skattepliktigt överlåtelsepris vid den andra förvärvskällan. Som anskaffningsutgift för virke som den skattskyldige ur egen skog har överfört till sin näringsverksamhet betraktas det gängse värdet. Såsom anskaffningsutgift för skog som den skattskyldige har överfört från en förvärvskälla till näringsverksamhetens förvärvskälla betraktas anskaffningsutgiften för skogen eller ett lägre sannolikt överlåtelsepris. (30.12.2008/1087)

Såsom anskaffningsutgift för nyttigheter som den skattskyldige från sin privata hushållning har överfört till sin näringsverksamhet anses den ursprungliga anskaffningsutgiften eller ett lägre sannolikt överlåtelsepris för nyttigheten vid tidpunkten för överlåtelsen.

51 b § (20.12.1996/1109)

När den skattskyldige från sin rörelse eller sin yrkesverksamhet till sin privata hushållning tar ut omsättnings- eller anläggningstillgångar eller annan egendom, tjänster eller andra förmåner eller rättigheter, anses ett belopp som motsvarar den ursprungliga anskaffningsutgiften för den uttagna rättigheten eller förmånen eller ett lägre, sannolikt överlåtelsepris utgöra överlåtelsepris.

När en delägare i en sammanslutning sätter in egendom eller rättigheter i sammanslutningen anses vid beskattningen av delägaren egendomens sannolika överlåtelsepris vid tidpunkten för insättningen utgöra överlåtelsepris. Vid beskattningen av sammanslutningen anses samma belopp utgöra anskaffningsutgift för egendomen eller rättigheten.

När en delägare i en sammanslutning från sammanslutningen tar ut fastigheter, byggnader, konstruktioner, värdepapper eller rättigheter anses egendomens eller rättighetens sannolika överlåtelsepris utgöra överlåtelsepris. För annan egendom eller andra tjänster eller förmåner som tagits ut ur sammanslutningen anses den ursprungliga anskaffningsutgiften eller ett lägre, sannolikt överlåtelsepris utgöra överlåtelsepris. Vid beskattningen av delägare i sammanslutningen anses ett belopp som vid beskattningen av sammanslutningen betraktas som överlåtelsepris utgöra anskaffningsutgift.

51 c § (22.12.2005/1146)

Vid ändringar av företagsform skall iakttas vad 24 och 28 § i inkomstskattelagen föreskriver om ändringar av verksamhetsformen.

51 d § (20.12.1996/1109)

Vid beskattningen av ett samfund som upplöses anses ett belopp som motsvarar det sannolika överlåtelsepriset för finansierings-, omsättnings-, investerings- och anläggningstillgångarna och övriga tillgångar utgöra överlåtelsepris. Vid beskattningen av öppna bolag och kommanditbolag som upplöses anses såsom överlåtelsepris på egendom, förmåner och rättigheter ett belopp som vid privatuttag betraktas som överlåtelsepris enligt 51 b § 3 mom. (15.3.2019/308)

För ett i 6 § 1 mom. 1 punkten avsett samfund som är delägare i ett bolag som upplöses är utgiften för anskaffning av aktier i det bolag som upplöses inte en avdragbar utgift, och inte heller är en sådan utdelning ur det bolag som upplöses som erhållits som överlåtelsepris skattepliktig inkomst, om aktierna är sådana aktier som får överlåtas skattefritt enligt 6 b § 1 mom. Utgiften för anskaffning av aktier i ett bolag som upplöses är inte heller avdragbar, till den del den överstiger utdelningen, i det fall att samfundet har ägt aktierna i det bolag som upplöses under kortare tid än ett år omedelbart före upplösningen eller det bolag som upplöses är ett sådant bolag som avses i 6 b § 6 mom. (30.7.2004/717)

Om aktierna i det bolag som upplöses eller bolagsandelen i det öppna bolag eller kommanditbolag som upplöses hör till övriga tillgångar, tillämpas på anskaffningsutgiften för aktierna eller bolagsandelen, till den del den överstiger utdelningen, bestämmelserna i 8 a § om avdrag för förlust vid överlåtelse. (15.3.2019/308)

51 e § (30.12.2019/1577)

Tillgångars utflyttningsvärde minskat med den vid beskattningen oavskrivna anskaffningsutgiften för tillgångarna räknas som skattepliktig inkomst, om

1)

ett samfund överför tillgångar till sitt fasta driftställe i en annan stat och Finland till följd av överföringen inte längre har rätt att beskatta tillgångarna i fråga,

2)

ett utländskt samfund överför tillgångar från ett fast driftställe i Finland till sitt huvudkontor i en annan stat eller till sitt fasta driftställe i en annan stat så att Finland till följd av överföringen inte längre har rätt att beskatta tillgångarna i fråga,

3)

ett samfund flyttar sin skatterättsliga hemvist till en annan stat enligt finsk lagstiftningen eller ett avtal för undvikande av dubbelbeskattning, utom i fråga om de tillgångar som fortsätter att vara faktiskt knutna till ett fast driftställe i Finland,

4)

rörelse som bedrivs vid ett utländskt samfunds fasta driftställe i Finland överförs till en annan stat och Finland inte längre har rätt att beskatta de överförda tillgångarna till följd av överföringen.

Det som föreskrivs i 1 mom. tillämpas ändå inte om överföringen av tillgångar hänför sig till värdepappersfinansiering, tillgångarna har ställts som säkerhet eller tillgångarna överförs i syfte att uppfylla kapitalkrav eller för likviditetshantering, och avsikten är att tillgångarna ska återgå till Finland inom tolv månader.

Med utflyttningsvärde avses det belopp till vilket en tillgång kan bytas eller ömsesidiga skyldigheter kan fastställas mellan sådana villiga köpare och säljare som inte är i intressegemenskap på det sätt som avses i 18 b § 2 mom. 3–5 punkten vid en direkt transaktion.

Till den del reserver i situationer som avses i 1 mom. inte faktiskt knyts till ett fast driftställe som bildas i Finland eller de upphör att vara faktiskt knutna till ett fast driftställe i Finland räknas reserverna som skattepliktig inkomst.

Om överföringen av tillgångar, den skatterättsliga hemvisten eller rörelse som bedrivs vid ett fast driftställe görs till en annan medlemsstat i Europeiska unionen eller till en sådan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som med den skattskyldiges medlemsstat eller Europeiska unionen har ingått ett avtal om ömsesidigt bistånd för indrivning av skattefordringar, motsvarande det ömsesidiga bistånd som föreskrivs i rådets direktiv 2010/24/EU om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och andra åtgärder, tillämpas i en situation som avses i 1 och 4 mom. dessutom vad som föreskrivs om anstånd med betalningen vid utflyttningsbeskattning i 50 a § i lagen om beskattningsförfarande.

51 f § (30.12.2019/1577)

När tillgångar, den skatterättsliga hemvisten eller rörelse som bedrivs vid ett fast driftställe överförs till Finland, betraktas det i 51 e § 3 mom. avsedda värde som fastställts i den medlemsstat från vilken utflyttningen sker som anskaffningsutgift för de överförda tillgångarna, om tillgångarna har värderats till värdet enligt det momentet i den överlåtande medlemsstaten.

Om ett utländskt samfund som tidigare har haft sin skatterättsliga hemvist i någon annan stat än i en medlemsstat inom Europeiska unionen blir allmänt skattskyldigt i Finland med stöd av 9 § 1 mom. 1 punkten och 8 mom. i inkomstskattelagen, betraktas som anskaffningsutgift för de tillgångar som överförs den oavskrivna delen av anskaffningsutgiften i den stat från vilken tillgångarna anses ha blivit överförda. Om det värde som motsvarar utflyttningsvärdet enligt 51 e § 3 mom. i denna lag har räknats som skattepliktig inkomst i den stat från vilken tillgångarna anses ha blivit överförda, betraktas detta värde som anskaffningsutgift för de tillgångar som överförts. Det som föreskrivs i detta moment tillämpas emellertid inte på tillgångar som hör till ett sådant i 13 a § i inkomstskattelagen avsett fast driftställe för det utländska samfundet som funnits i Finland före den allmänna skattskyldighetens inträde. (30.12.2020/1189)

51 g § (30.12.2020/1189)

Ett sådant utländskt samfund som avses i 9 § 1 mom. 1 punkten och 8 mom. i inkomstskattelagen och ett sådant samfunds fasta driftställe enligt 13 a § i inkomstskattelagen som funnits i Finland före den allmänna skattskyldighetens inträde beskattas som en och samma skattskyldig från det att det utländska samfundets allmänna skattskyldighet inträdde. Det fasta driftställets resultat räknas till det utländska samfundets enligt 1 § 1 mom. i denna lag beräknade resultat när den allmänna skattskyldigheten inträder. De anskaffningsutgifter och övriga utgifter som inte dragits av vid beskattningen av det fasta driftställe som samfundet haft i Finland dras av vid beskattningen av det utländska samfundet på samma sätt som de skulle ha dragits av vid beskattningen av det fasta driftstället. De reserver och korrigeringsposter som hänför sig till det fasta driftstället räknas som skattepliktig inkomst för det utländska samfundet på samma sätt som de skulle ha räknats som skattepliktig inkomst för det fasta driftstället.

52 § (22.12.2005/1137)

Bestämmelserna i 52 a–52 f § tillämpas på fusioner, fissioner, verksamhetsöverlåtelser och aktiebyten som gäller finska aktiebolag. Lagens 52 a–52 e § tillämpas dessutom på fusioner, fissioner och verksamhetsöverlåtelser som gäller andra inhemska samfund som avses i 3 § i inkomstskattelagen än aktiebolag. Vad som föreskrivs om aktiebolag, aktier, aktiekapital och aktieägare gäller då samfundet, andelarna i samfundet, det kapital som motsvarar aktiekapital och delägarna eller medlemmarna i samfundet. Bestämmelserna om fusion tillämpas dessutom på fusioner av inhemska näringssammanslutningar. Vad som föreskrivs om aktiebolag, aktier och aktieägare gäller då sammanslutningen, andelarna i sammanslutningen och delägarna i sammanslutningen.

Lagens 52 a–52 f § tillämpas med nedan nämnda begränsningar även när fusionen, fissionen, verksamhetsöverlåtelsen eller aktiebytet gäller sådana samfund som är skyldiga att betala samfundsskatt och som avses i artikel 3 a i rådets direktiv 90/434/EEG om ett gemensamt beskattningssystem för fusion, fission, partiell fission, överföring av tillgångar och utbyte av aktier eller andelar som berör bolag i olika medlemsstater samt om flyttning av ett europabolags eller en europeisk kooperativ förenings säte från en medlemsstat till en annan. Ett bolag anses vara hemmahörande i en medlemsstat om det enligt medlemsstatens lagstiftning har sin hemort i den staten och det inte enligt något avtal för undvikande av dubbelbeskattning som ingåtts mellan en medlemsstat i Europeiska unionen och en tredje stat anses vara hemmahörande utanför unionen.

RDir 90/434/EEG har upphävts genom RDir 2009/133/EG, se RDir 2009/133/EG om ett gemensamt beskattningssystem för fusion, fission, partiell fission, överföring av tillgångar och utbyte av aktier eller andelar som berör bolag i olika medlemsstater samt om flyttning av ett europabolags eller en europeisk kooperativ förenings säte från en medlemsstat till en annan 3 art. a p.

52 a § (29.12.2006/1424)

Med fusion avses arrangemang där

1)

ett eller flera aktiebolag (överlåtande bolag) genom upplösning utan likvidationsförfarande överför alla sina tillgångar och skulder till ett annat aktiebolag (övertagande bolag) och där aktieägarna i det överlåtande bolaget som vederlag får nya aktier som emitteras eller egna aktier som innehas av det övertagande bolaget, i förhållande till de aktier de ägde; som vederlag får också lämnas pengar, dock högst tio procent av det sammanlagda nominella värdet av de aktier som lämnas som vederlag eller, om nominellt värde saknas, av den del av det inbetalade aktiekapitalet som motsvarar aktierna, eller

(30.12.2008/1077)

2)

ett överlåtande bolag genom upplösning utan likvidationsförfarande överför alla sina tillgångar och skulder till ett övertagande bolag som innehar alla aktier som representerar det överlåtande bolagets aktiekapital, eller till ett aktiebolag som helt ägs av ett sådant bolag.

52 b § (29.12.1995/1733)

Ett överlåtande bolag anses inte upplösas vid beskattningen. Anskaffningsutgifter och andra avdragbara utgifter som inte dragits av vid beskattningen av det överlåtande bolaget dras av vid beskattningen av det övertagande bolaget på samma sätt som de skulle ha dragits av vid beskattningen av det överlåtande bolaget. Vinst som uppkommit vid fusion av bolag är inte skattepliktig inkomst och förlust är inte en avdragbar utgift.

Det övertagande bolaget får vid beskattningen för det skatteår under vilket fusionen har ägt rum av anskaffningsutgiften för anläggningstillgångar som överlåtits vid fusion och andra utgifter med lång verkningstid som avskrivningar dra av högst ett belopp som motsvarar maximiavskrivningen under skatteåret minskat med det under skatteåret godtagbara beloppet av avskrivningar vid beskattningen av det överlåtande bolaget. Reserver som överförts i samband med fusionen och korrigeringsposter enligt 5 a § som hänför sig till de överförda tillgångarna räknas som skattepliktig inkomst på samma sätt som de skulle ha räknats som skattepliktig inkomst vid beskattningen av det överlåtande bolaget.

Det överlåtande och det övertagande bolaget behandlas som separata skattskyldiga till dess fusionen har trätt i kraft.

Vid beskattningen av aktieägarna i det överlåtande bolaget betraktas inte utbytet av aktier mot aktier i det övertagande bolaget som överlåtelse av aktier. Som anskaffningsutgift för aktier som erhållits som fusionsvederlag räknas ett belopp som motsvarar anskaffningsutgiften för aktier i det överlåtande bolaget. Till den del som pengar erhålls som fusionsvederlag betraktas fusionen som överlåtelse av aktier.

52 c § (29.12.2006/1424)

Med fission avses i 1 och 2 punkten avsett arrangemang där aktieägarna i det överlåtande bolaget, i förhållande till de aktier de ägde, som vederlag får nya aktier som emitteras eller egna aktier som innehas av vart och ett av de övertagande bolagen; som vederlag får också lämnas pengar, dock högst tio procent av det nominella värdet av de aktier som lämnas som vederlag eller, om nominellt värde saknas, av den del av det inbetalade aktiekapitalet i bolaget som motsvarar aktierna och där

1)

ett aktiebolag upplöses utan likvidationsförfarande så att dess tillgångar och skulder överförs till två eller flera aktiebolag (total fission), eller

2)

ett aktiebolag utan likvidationsförfarande och utan att det upplöses överför en eller flera verksamhetsgrenar som sådana till ett eller flera aktiebolag och lämnar åtminstone en verksamhetsgren i det överlåtande bolaget (partiell fission).

(30.12.2008/1077)

Med verksamhetsgren avses alla tillgångar och ansvarsförbindelser i en del av ett bolag som från organisatorisk synpunkt utgör en oberoende verksamhet, dvs. en enhet som kan fungera på egen hand.

Vid fission iakttas vad som i 52 b § föreskrivs om fusion. Vad som föreskrivs om överlåtande bolag och deras aktieägare vid fusion tillämpas på överlåtande bolag och deras aktieägare vid fission och vad som föreskrivs om övertagande bolag och deras aktieägare tillämpas på övertagande bolag och deras aktieägare.

Reserver som dragits av vid beskattningen av det överlåtande bolaget och som hänför sig till en viss verksamhet överförs till det övertagande bolag som har övertagit den verksamhet som reserven hänför sig till. Vid total fission överförs övriga reserver till de övertagande bolagen i samma proportion som det överlåtande bolagets nettoförmögenhet överförs till de övertagande bolagen. Vid partiell fission överförs övriga reserver till det överlåtande bolaget och det övertagande bolaget i samma proportion som det överlåtande bolagets nettoförmögenhet fördelar sig mellan dessa bolag. Med nettoförmögenhet avses bolagets nettoförmögenhet enligt 2 kap. i lagen om värdering av tillgångar vid beskattningen (1142/2005) vid fissionsögonblicket.

Som anskaffningsutgift för aktierna i det övertagande bolaget betraktas den del av anskaffningsutgiften för det överlåtande bolagets aktier som motsvarar den del av det överlåtande bolagets nettoförmögenhet som överförts till det övertagande bolaget. Vid partiell fission betraktas som anskaffningsutgift för aktierna i det överlåtande bolaget den del av anskaffningsutgiften för det överlåtande bolagets aktier som motsvarar den del av det överlåtande bolagets nettoförmögenhet som blivit kvar i bolaget. Om det dock är uppenbart att förhållandet mellan de nettoförmögenheter som vid total fission överförs till de övertagande bolagen, eller förhållandet mellan de nettoförmögenheter som vid partiell fission blir kvar i det överlåtande bolaget och de nettoförmögenheter som överförs till det övertagande bolaget, väsentligt avviker från förhållandet mellan det gängse värdet av dessa bolags aktier, används som fördelningsgrund för anskaffningsutgiften förhållandet mellan aktiernas gängse värde.

52 d § (29.12.1995/1733)

Med verksamhetsöverlåtelse avses ett arrangemang där ett aktiebolag (överlåtande bolag) överlåter de tillgångar som hör till antingen alla eller en eller flera verksamhetsgrenar, de skulder som hänför sig till de tillgångar som överförs och de reserver som hänför sig till den verksamhet som överförs till ett aktiebolag (övertagande bolag) som fortsätter den överförda verksamheten och som vederlag erhåller nya aktier som emitteras eller egna aktier som innehas av det övertagande bolaget. (30.12.2008/1077)

Vid beskattningen av det överlåtande bolaget räknas som skattepliktigt överlåtelsepris för den överlåtna egendomen den vid beskattningen oavskrivna delen av anskaffningsutgiften. (30.12.2008/1077)

Vid beskattningen av det övertagande bolaget räknas som avdragbar anskaffningsutgift för den överförda egendomen motsvarande belopp som enligt 2 mom. har räknats som skattepliktigt överlåtelsepris för det överlåtande bolaget. I samband med verksamhetsöverlåtelsen överförda andra avdragbara utgifter än anskaffningsutgifter dras av i beskattningen av det övertagande bolaget på samma sätt som de skulle ha dragits av i beskattningen av det överlåtande bolaget. Korrigeringsposter enligt 5 a § som hänför sig till de överförda tillgångarna och reserver som hänför sig till den överförda verksamheten räknas som skattepliktig inkomst vid beskattningen av det övertagande bolaget på samma sätt som de skulle ha räknats som inkomst vid beskattningen av det överlåtande bolaget.

Vid beskattningen av aktier som erhållits som vederlag räknas som avdragbar anskaffningsutgift det belopp av de överförda tillgångarna som inte dragits av vid beskattningen, minskat med beloppet av de överförda skulderna och reserverna.

52 e § (29.12.1995/1733)

Vad 52 b–52 d § stadgar om beskattningen av det överlåtande bolaget vid fusion, fission eller verksamhetsöverlåtelse tillämpas även när det övertagande bolaget är ett bolag som är hemmahörande i en annan av Europeiska unionens medlemsstater, om de överförda tillgångarna faktiskt knyts till ett fast driftställe som det övertagande bolaget bildar i Finland.

Till den del som tillgångarna inte så som avses i 1 mom. faktiskt knyts till ett fast driftställe som bildas i Finland räknas tillgångarnas utflyttningsvärde enligt 51 e § 3 mom. minskat med den vid beskattningen oavdragna anskaffningsutgiften som skattepliktig inkomst. Om tillgångarna och reserverna senare upphör att vara faktiskt knutna till det fasta driftställe som bildats i Finland i enlighet med 1 mom. eller den rörelse som bedrivs vid det fasta driftstället överförs till en annan stat, tillämpas det som föreskrivs i 51 e §. (30.12.2019/1577)

Om de överförda tillgångarna och skulderna är anknutna till ett fast driftställe som ett inhemskt samfund har i en annan av Europeiska unionens medlemsstater, räknas tillgångarnas sannolika överlåtelsepris samt de reserver som vid beskattningen dragits av från det fasta driftställets inkomst som skattepliktig inkomst för det överlåtande bolaget. Från den skatt som i Finland skall betalas på denna inkomst avdras den skatt som utan bestämmelserna i det direktiv som nämns i 52 § skulle ha betalts för samma inkomst i den stat där det fasta driftstället är beläget.

Om det fasta driftstället i Finland för ett bolag som är hemmahörande i en annan medlemsstat i Europeiska unionen i samband med fusion, fission eller verksamhetsöverlåtelse blir fast driftställe för ett annat bolag som är hemmahörande i denna andra eller i en tredje medlemsstat i Europeiska unionen, räknas de reserver som hänför sig till det fasta driftstället som skattepliktig inkomst på samma sätt som de hade räknats som inkomst om företagsomstruktureringarna inte hade skett. (29.12.2006/1424)

52 f § (29.12.1995/1733)

Med aktiebyte avses ett arrangemang där ett aktiebolag skaffar en sådan andel av aktierna i ett annat aktiebolag att de aktier det förstnämnda bolaget äger medför mera än hälften av det röstetal som alla aktier i det andra bolaget medför eller, om aktiebolaget redan har mera än hälften av röstetalet, skaffar flera aktier i detta bolag och som vederlag till aktieägarna i det andra bolaget ger nya aktier som det emitterar eller egna aktier som det innehar. Som vederlag får också lämnas pengar, dock inte mera än tio procent av det nominella värdet av de aktier som lämnats som vederlag eller, om nominellt värde saknas, av den del av det inbetalade aktiekapitalet som motsvarar aktierna. (30.12.2008/1077)

Vid beskattningen av en aktieägare som överlåtit aktier betraktas vinst eller förlust vid ett aktiebyte inte som skattepliktig inkomst eller avdragsgill utgift. Som anskaffningsutgift för de aktier som mottagits vid bytet betraktas den vid beskattningen oavskrivna delen av anskaffningsutgiften för de överlåtna aktierna. Till den del vederlaget utgörs av pengar betraktas aktiebytet som skattepliktig överlåtelse. (11.5.2012/218)

Om en fysisk person som förvärvat aktier genom ett aktiebyte anses ha bosatt sig i någon annan stat än en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet enligt finsk lagstiftning eller ett avtal om undvikande av dubbelbeskattning, innan fem år förflutit från utgången av det skatteår under vilket aktiebytet skedde, ska ett belopp som skulle ha varit skattepliktig inkomst om inte 2 mom. skulle ha tillämpats på aktiebytet, räknas som inkomst för det skatteår då den skattskyldige anses ha bosatt sig i en stat utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Detsamma gäller situationer då en fysisk person efter ett aktiebyte anses ha bosatt sig i en annan stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och han eller hon enligt den nationella lagstiftningen i den staten eller enligt ett avtal om undvikande av dubbelbeskattning som den staten ingått anses ha bosatt sig i någon annan stat än en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet innan fem år har förflutit från utgången av det skatteår under vilket aktiebytet skedde. (11.5.2012/218)

Om en fysisk person, under den tid han eller hon är bosatt i en annan stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, överlåter aktier som förvärvats genom ett aktiebyte och överlåtelsen sker innan fem år har förflutit från utgången av det skatteår under vilket aktiebytet skedde, ska ett belopp som motsvarar de överlåtna aktierna och som skulle ha varit skattepliktig inkomst om inte 2 mom. skulle ha tillämpats på aktiebytet, räknas som inkomst för det skatteår då överlåtelsen av de aktier som förvärvats som vederlag skedde. (11.5.2012/218)

52 g § (22.12.2005/1137)

I denna lag avses med flyttning av stadgeenlig hemort en transaktion varigenom ett europabolag eller en europeisk kooperativ förening utan att det medför bolagets avveckling eller bildandet av en ny juridisk person flyttar sin stadgeenliga hemort från en medlemsstat till en annan medlemsstat.

Anskaffningsutgifter och andra utgifter som inte dragits av vid beskattningen av ett europabolag eller en europeiska kooperativ förening som flyttat sin stadgeenliga hemort från Finland till en annan medlemsstat dras av, till den del de faktiskt knyts till ett fast driftställe som bildas i Finland, på samma sätt som de skulle ha dragits av om den stadgeenliga hemorten inte hade flyttats. Reserver och korrigeringsposter som hänför sig till det fasta driftstället räknas som skattepliktig inkomst på samma sätt som de skulle ha räknats som inkomst om hemorten inte hade flyttats. Vid beskattningen av det fasta driftstället avdras europabolagets eller den europeiska kooperativa föreningens fastställda förluster för tidigare år som inte dragits av och tillgodoräknas gottgörelser för bolagsskatt på samma sätt som de skulle ha dragits av eller tillgodoräknats om hemorten inte hade flyttats.

Till den del tillgångarna och reserverna i ett europabolag eller en europeisk kooperativ förening som flyttar sin stadgeenliga hemort inte faktiskt knyts till ett fast driftställe som bolaget bildar i Finland eller de upphör att vara faktiskt knutna till detta fasta driftställe tillämpas det som föreskrivs i 51 e §. (30.12.2019/1577)

Vid beskattningen för det skatteår under vilket europabolaget eller den europeiska kooperativa föreningen har flyttat sin stadgeenliga hemort till en annan medlemsstat fastställs skatten separat för det samfund som flyttat hemorten och för det fasta driftställe som bildas i Finland. Skatteåret för det europabolag eller den europeiska kooperativa förening som flyttat sin hemort upphör den dag då samfundet införts i den nya hemstatens register. Av anskaffningsutgiften för anläggningstillgångar och andra utgifter med lång verkningstid som knutits till det fasta driftstället får som avskrivningar dras av högst ett belopp som motsvarar maximiavskrivningen under skatteåret minskat med beloppet av de avskrivningar för samma egendom som under skatteåret godtas i beskattningen av det samfund som flyttat sin stadgeenliga hemort.

Vid beskattningen av ett europabolag eller en europeisk kooperativ förening som flyttat sin stadgeenliga hemort från en annan medlemsstat till Finland tillämpas det som föreskrivs i 51 f § vid bestämmandet av anskaffningsutgiften för de tillgångar som överförts till Finland. (30.12.2019/1577)

52 h § (22.12.2005/1137)

Bestämmelserna i 52 och 52 a–52 g § tillämpas inte, om det är uppenbart att det enda ändamålet eller ett av de huvudsakliga ändamålen med arrangemangen har varit att kringgå eller undgå skatt.

52 i § (30.12.2019/1577)

Om tillgångar överförs till en annan medlemsstat i Europeiska unionen eller till en sådan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som med den skattskyldiges medlemsstat eller Europeiska unionen har ingått ett avtal om ömsesidigt bistånd för indrivning av skattefordringar, motsvarande det ömsesidiga bistånd som föreskrivs i rådets direktiv 2010/24/EU om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och andra åtgärder, tillämpas i en situation som avses i 52 e § 2 och 3 mom. dessutom vad som föreskrivs om anstånd med betalningen vid utflyttningsbeskattning i 50 a § i lagen om beskattningsförfarande.

52 j § (21.12.2023/1192)Bestämmande av anskaffningsutgift vid vissa strukturarrangemang i kommunerna

När en kommun eller samkommun före utgången av 2030 till ett aktiebolag som ägs av den överlåter en till ett välfärdsområde uthyrd fastighet eller sådana aktier i ett bolag som äger och besitter fastigheter som har använts i verksamhet som betraktats som skattefri för kommunen eller samkommunen, och kommunen eller samkommunen som vederlag får aktier i det övertagande bolaget, ska bokföringsvärdet av tillgångar och av utgifter med lång verkningstid enligt bokslutet för den senast avslutade räkenskapsperioden före överföringen betraktas som den anskaffningsutgift som inte dragits av vid beskattningen av anläggningstillgångar och andra tillgångar och som det belopp som inte dragits av vid beskattningen av utgifter med lång verkningstid.

52 j § har tillfogats genom L 1192/2023 , som gäller temporärt 1.1.2024–31.12.2030.

53 § (30.12.1992/1539)

Om en fastighet uteslutande eller huvudsakligen används för ändamål som direkt eller indirekt främjar näringsverksamheten, såsom för fabriks-, verkstads-, affärs- eller förvaltningsändamål eller för personalbostäder eller personalsociala ändamål, hör fastigheten till näringsverksamhetens förvärvskälla.

Vad som bestäms i 1 mom. gäller också andra nyttigheter än en fastighet som används direkt eller indirekt i näringsverksamhet. (21.12.2000/1168)

Utöver vad som föreskrivs ovan hör till näringsförvärvskällan även andra fastigheter som ägs av ett i 1 § 2 mom. avsett samfund och andra nyttigheter med undantag av fastigheter och nyttigheter som hör till jordbrukstillgångarna. (15.3.2019/308)

54 §

Skattskyldig har rätt att, i enlighet med vad ovan stadgats, fördela en erhållen inkomstpost över flera skatteår samt att avdraga anskaffningsutgift för omsättnings- och investeringstillgångar samt reserveringar såsom kostnad blott om motsvarande poster intagits i hans bokföring. (29.12.1976/1094)

Såsom avskrivningar samt såsom i 25 och 26 § avsedda kostnader får den skattskyldige ej avdraga större belopp än han under skatteåret och tidigare avdragit i sin bokföring. (11.12.1981/859)

55 § (21.12.2000/1168)

En enskild rörelseidkare eller yrkesutövare får utöver vad som anges i 7 § dra av

1)

ett belopp som motsvarar skillnaden mellan maximibeloppet av skattefria dagtraktamenten för arbetsresor som Skatteförvaltningen fastställt med stöd av 73 § 2 mom. i inkomstskattelagen och den ökning av levnadskostnaderna som beror på arbetsresor, och

2)

ett belopp som motsvarar skillnaden mellan beloppet av skattefri kilometerersättning som räknats ut enligt Skatteförvaltningens ovan nämnda beslut och de utgifter som föranleds av sådana resor i anslutning till näringsverksamheten som en rörelseidkare eller en yrkesutövare gör med en bil som hör till hans eller hennes privata tillgångar.

(14.12.2012/789)

Med arbetsresa avses i 1 mom. 1 punkten en resa som en rörelseidkare eller en yrkesutövare tillfälligt företar i anslutning till näringsverksamheten utanför sitt ordinarie verksamhetsområde. I fråga om avdraget iakttas i tillämpliga delar grunderna för det beslut som Skatteförvaltningen utfärdat med stöd av 73 § 2 mom. i inkomstskattelagen. (11.6.2010/506)

Beviljandet av ovan i 1 mom. 2 punkten bestämt avdrag förutsätter körjournal eller annan tillförlitlig utredning om användning av bil och resor i anslutning till näringsverksamheten.

4 mom. har upphävts genom L 30.12.2013/1250 . (30.12.2013/1250)

56 § (5.12.2024/703)

56 § har upphävts genom L 5.12.2024/703 , som träder i kraft 1.1.2025. Den tidigare formen lyder:

56 § (30.12.2013/1258)

Arbetsgivaren får utöver vad som föreskrivs i 7 § för utbildning av en arbetstagare som arbetat inom näringsverksamheten göra ett utbildningsavdrag enligt 2–4 mom. i denna paragraf när utbildningen baserar sig på en i 9 § i samarbetslagen (1333/2021) avsedd utvecklingsplan eller en i 3 § i lagen om ekonomiskt understödd utveckling av yrkeskompetensen (1136/2013) avsedd utbildningsplan, om

1)

utbildningen pågår oavbrutet i minst en timme,

2)

arbetsgivaren betalar lön till arbetstagaren för utbildningstiden, och

3)

ingen i lagen om ordnande av arbetskraftsservice (380/2023) avsedd lönesubvention och inget i den lagen avsett sysselsättningsstöd avseende personer som fyllt 55 år har beviljats under skatteåret för kostnaderna för avlöning av arbetstagaren.

(23.3.2023/421)

1 mom. har ändrats genom L 421/2023 , som träder i kraft 1.1.2025. Den tidigare formen lyder:

Arbetsgivaren får utöver vad som föreskrivs i 7 § för utbildning av en arbetstagare som arbetat inom näringsverksamheten göra ett utbildningsavdrag enligt 2–4 mom. i denna paragraf när utbildningen baserar sig på en i 9 § i samarbetslagen (1333/2021) avsedd utvecklingsplan eller en i 3 § i lagen om ekonomiskt understödd utveckling av yrkeskompetensen (1136/2013) avsedd utbildningsplan, om

1)

utbildningen pågår oavbrutet i minst en timme,

2)

arbetsgivaren betalar lön till arbetstagaren för utbildningstiden, och

3)

ingen lönesubvention enligt 7 kap. 1 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (916/2012) och inget sysselsättningsstöd avseende personer som fyllt 55 år enligt 7 a kap. i den lagen under skatteåret har beviljats för kostnaderna för avlöning av arbetstagaren.

(23.3.2023/378)

3 punkten har ändrats genom L 378/2023 , som trädde i kraft 1.7.2023. Den tidigare formen lyder:

3)

ingen lönesubvention enligt 7 kap. 1 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (916/2012) under skatteåret har beviljats för kostnaderna för avlöning av arbetstagaren.

(30.12.2021/1361)

Utbildningsavdragets belopp räknas så att den genomsnittliga dagslönen för de anställda vid företaget multipliceras med antalet avdragsberättigande utbildningsdagar och produkten divideras med talet 2.

Den genomsnittliga dagslönen beräknas så att den lönesumma under skatteåret som enligt 19 a § i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner (555/1998) utgör grunden för arbetsgivarens arbetslöshetsförsäkringspremie divideras med det genomsnittliga antal arbetstagare under skatteåret och kvoten divideras med talet 200. Om skatteårets längd avviker från 12 månader, anpassas det tal som används som divisor enligt skatteårets längd.

Med utbildningsdag avses en dag under vilken utbildning har pågått i minst sex timmar. En utbildningsdag kan även bestå av flera utbildningar eller utbildningsperioder vars sammanräknade längd under ett skatteår är minst sex timmar. Utbildningsavdrag får under skatteåret göras för högst tre utbildningsdagar per arbetstagare.

Arbetsgivaren ska utarbeta en skriftlig redogörelse för grunderna för beräkning av utbildningsavdraget och för att de förutsättningar för utbildningsavdrag som anges i 1–4 mom. är uppfyllda. Uppgifterna i redogörelsen om att förutsättningarna för utbildningsavdrag är uppfyllda ska anges per anställd.

Rätten till utbildningsavdrag gäller inte samfund som avses i 20 och 21 §, universitet som avses i 21 a § eller yrkeshögskoleaktiebolag som avses i 21 b § i inkomstskattelagen och inte heller föreningar och stiftelser. (24.4.2015/456)

57 §

Stadgandena i denna lag tillämpas icke på kommunalskatt i landskapet Åland.

Givas i Ålands landskapslagstiftning erforderliga stadganden, må medelst förordning stadgas, att lagen skall träda i kraft också vid den i 1 mom. avsedda beskattningen. Medelst förordning utfärdas härvid också erforderliga övergångsstadganden.

58 §

Närmare bestämmelser rörande verkställigheten och tillämpningen av denna lag utfärdas vid behov genom förordning.

V AVDELNINGEN.Ikraftträdelse- och övergångsstadganden.

59 §

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969 och tillämpas första gången vid beskattningen för det skatteår, som först utgår efter lagens ikraftträdande.

60 §

Med avvikelse från vad i 18 § 2 punkten är stadgat, får av ränta på intecknad gäld avdragas vid kommunalbeskattningarna för skatteåren 1969–1972, för år 1969 10000 mark och av den överskjutande delen 20 procent, för år 1970 20000 mark och av den överskjutande delen 20 procent, för år 1971 30 000 mark och av den överskjutande delen 20 procent och för år 1972 40 000 mark och av den överskjutande delen 20 procent.

61 § (30.12.1992/1539)

Vid beskattningen av samfund anses halva beloppet av dividend eller ränta på aktie- eller andelskapital, som enligt beslut därom skall utdelas på det av aktieägare eller medlemmar inbetalda aktie- eller andelskapitalet i ett aktiebolag eller andelslag som under tiden 1.1.1969–31.12.1988 anmälts till registrering, eller på placering i en sådan sparbanks eller andelsbanks tillskottsfond som under nämnda tid har anmälts till registrering, eller på betald ökning av aktie- eller andelskapital eller på placering i tillskottsfond, vilken under samma tid registrerats eller influtit, såsom avdragbar utgift under registrerings- eller betalningsåret och de fem därpå följande åren, likväl under ett skatteår inte mera än 20 procent av det aktie- eller andelskapital som betalts till aktiebolaget eller andelslaget för aktierna eller andelarna eller av placering i tillskottsfond som har betalts till en sparbank eller andelsbank. Såvida beslut har fattats om att på nytt aktie- eller andelskapital eller på ny placering i tillskottsfond utdela större dividend eller ränta än på det övriga aktie- eller andelskapitalet eller övriga placeringar i tillskottsfond och utdelningen kan antas ha skett för undvikande av beskattning, anses som avdragbar utgift hälften av dividenden eller räntan enligt den lägsta dividend- eller ränteprocenten.

61 a § (12.11.1993/934)

61 a § har upphävts genom L 12.11.1993/934 .

62 §

Inkomst, vilken enligt de stadganden, som tillämpats före denna lags ikraftträdande, skulle ha varit inkomst för skatteåret 1969, men vilken enligt denna lag vore intäkt för år 1968, anses såsom intäkt för skatteåret 1969, såvida den icke tidigare beskattats. Utgift, vilken enligt de stadganden, som tillämpats före denna lags ikraftträdande, hade kunnat avdragas från inkomsterna för skatteåret 1969, men vilken enligt denna lag skulle ha varit kostnad för skatteåret 1968, anses såsom kostnad för skatteåret 1969, såvida den icke tidigare avdragits.

Före denna lags ikraftträdande uppkomna, ännu icke avdragna index- och kursförluster, vilka uppstått på gäld, upptagen för anskaffning av förslitning underkastade anläggningstillgångar, få avdragas enligt de stadganden, som voro gällande innan denna lag trädde i kraft, eller medelst lika stora årliga avskrivningar under 5 års tid räknat från denna lags ikraftträdande.

Penninginrättning eller försäkringsanstalt, som fortgående såsom intäkt beaktat ränta eller annan inkomstpost under det skatteår, varunder den erlagts i penningar, äger rätt att övergå till att beakta intäkten på det sätt som förutsattes i denna lag, gradvis under 5 års tid räknat från denna lags ikraftträdande.

63 § (13.2.1987/130)

Anskaffningsutgifterna för nyttigheter som nämns i 31 § 1 mom. och som tagits i bruk före denna lags ikraftträdande avskrivs och för dem erhållna överlåtelsepris beaktas på yrkande av den skattskyldige såsom inkomst på det sätt som förutsätts i stadgandena om anskaffningsutgift för byggnad samt om överlåtelsepris och andra vederlag som erhållits för byggnad.

64 §

Har den skattskyldige tidigare värderat sitt varulager till ett lägre värde än det, som förutsattes i denna lags stadganden rörande anskaffningsutgiften för omsättnings- eller investeringstillgångar, kan den del av den med anledning av ikraftträdandet av stadgandena i denna lag framkommande reserveringen, som motsvarar skillnaden mellan summan av anskaffningsutgifterna för den skattskyldiges lager vid utgången av skatteåret 1968, minskad med samtliga i 28 och 29 § (tillåtna avdrag, och värdet av sagda lager skatteåret 1968, överföras till en separat utvecklingsfond för rörelsen. Är skillnaden mellan summan av anskaffningsutgifterna för den skattskyldiges lager vid 1965 års utgång, minskad med samtliga ovan avsedda avdrag, och värdet av sagda lager skatteåret 1965, sedan skillnaden multiplicerats med talet 1.3, mindre än motsvarande oförhöjda skillnad, beräknad på samma sätt för skatteåret 1968, kan till utvecklingsfonden för rörelsen likväl överföras högst detta belopp. Vid tillämpning av detta moment hänföras omsättningstillgångarna och investeringstillgångarna till lagret.

Den skattskyldige har rätt att ur utvecklingsfonden för rörelsen täcka utgifter för anskaffning av förslitning underkastade, i den skattskyldiges besittning redan befintliga eller nya anläggningstillgångar, eller att beakta fonden eller del därav som intäkt ävensom rätt att till det egna kapitalet från utvecklingsfonden skattefritt överföra ett belopp, som motsvarar anskaffningsutgifterna för byggnader, konstruktioner, maskiner, inventarier och andra med dem jämförliga anläggningstillgångar, vilka den skattskyldige anskaffat under skatteåren 1968–1975, om dylik investering enligt vad finansministeriet närmare bestämmer kan anses främja den ekonomiska tillväxten, öka den internationella konkurrensförmågan eller förbättra sysselsättningsläget. Den skattskyldige bör använda minst en fjärdedel av utvecklingsfonden för rörelsen senast inom 7 år och den övriga delen av utvecklingsfonden inom 10 år från denna lags ikraftträdande. Bildande och ovan i detta moment nämnd användning av utvecklingsfonden sker icke enligt förvärvskälla. Den del av utvecklingsfonden för rörelsen, som ej använts på sätt i detta moment stadgas, räknas som skattepliktig intäkt för det skatteår, varunder fonden på ovan anfört sätt senast bort användas. (30.12.1969/889)

Utgift för anskaffning av anläggningstillgång eller del av sådan utgift, som täckts ur utvecklingsfonden för rörelsen, är icke avdragbar utgift.

Höjer den skattskyldige sitt aktiekapital med ett från utvecklingsfonden till det egna kapitalet överfört belopp eller del därav, skall för härvid utgivet aktiebrev icke erläggas stämpelskatt.

65 §

Överstiger penninginrättnings samt försäkrings- och pensionsanstalts kreditförlustreserveringars sammanlagda belopp 6 procent av inrättningens eller anstaltens sammanlagda fordringar vid utgången av skatteåret 1968, bör den överskjutande delen av kreditförlustreserveringen upplösas med iakttagande i tillämpliga delar av vad i 64 § är stadgat.

66 §

Har den skattskyldige vid utgången av skatteåret 1968 till sitt varulager hänfört medelst bindande avtal till fast pris beställda, icke levererade varor och undervärderat dem, kan den del av den med anledning av ikraftträdandet av stadgandena i denna lag framkommande reserveringen, som motsvarar skillnaden mellan det sammanlagda beloppet av beställningsprisen för medelst bindande skriftligt avtal till fast pris i inhemsk eller utländsk valuta beställda, icke levererade varor, minskade med de avdrag, som enligt 49 § äro tillåtna, och beställningsprisen för andra vid beskattningen till varulagret hänförda beställda, icke levererade varor och det lagervärde sagda beställda, icke levererade varor haft vid utgången av skatteåret 1968, överföras till den i 64 § avsedda utvecklingsfonden för rörelsen. Befinnes det, att ovan i denna paragraf avsedda skillnad mellan det sammanlagda beloppet av beställningsprisen för de beställda, icke levererade varor den skattskyldige hade vid utgången av skatteåret 1965 och 1965 års lagervärde av sagda varor, sedan skillnaden multiplicerats med talet 1.3, är mindre än den oförhöjda skillnad, som uträknats på grund av värdet skatteåret 1968, kan till utvecklingsfonden för rörelsen likväl överföras högst detta belopp.

67 §

Ovan i 64, 65 och 66 § avsedda uträkningar utföras, såvida den skattskyldige icke haft någon räkenskapsperiod, som utgått år 1965, på grund av närmast föregående skatteår, samt ifall han icke haft någon räkenskapsperiod, som utgått år 1968, på grund av närmast följande skatteår.

68 §

Genom skattelättnadslagar reglerade samt medelst beslut av statsrådet beviljade större än normala avskrivningar göras särskilt från anskaffningsutgiften för varje nyttighet.

Avvika de vid stats- och kommunalbeskattningarna oavskrivna värdena av anläggningstillgångar på grund av andra än i 1 mom. avsedda avskrivningar vid denna lags ikraftträdande från varandra, betraktas det mindre av dessa värden såsom i denna lag avsedd oavskriven anskaffningsutgift och utgör utgångspunkt för avskrivning enligt denna lag både vid statsbeskattningen och kommunalbeskattningen. Vid den beskattning, vari det oavskrivna värdet varit större, avdrages skillnaden mellan det oavskrivna värdet och det belopp, som betraktats som oavskriven anskaffningsutgift, särskilt medelst lika stora årliga belopp under 5 år från denna lags ikraftträdande.

Ikraftträdelsestadganden

30.12.1969/889:

18.6.1971/525:

Denna lag tillämpas första gången vid beskattningen för år 1971.

29.12.1976/1094:

Denna lag tillämpas första gången vid beskattningen för år 1977, likväl så, att lagens 6 § 3 mom. tillämpas första gången på de dividender eller räntor på andelskapital som samfund erhållit under det skatteår, som börjar den 1 januari 1977 eller senare, och att lagens 52 § i sin ändrade ordalydelse tillämpas på de fusioner, för vilka domstols samtycke erhållits under det skatteår som börjar tidigast den 1 januari 1977 eller under skatteår som börjar senare, samt att lagens 54 § 1 mom. i sin ändrade form tillämpas första gången vid beskattningen för år 1978.

23.12.1977/1001:

Denna lag tillämpas första gången vid beskattningen för år 1978 dock så, att lagens 18 § 4 punkt i den form den har i denna lag temporärt tillämpas på de dividender och räntor på andelskapital, som samfund utdelar för räkenskaosperioder, vilka utlöpt under åren 1977–1980.

3.11.1978/821:

Denna lag tillämpas första gången vid beskattningen för år 1978. Lagens 18 § 4 punkt tillämpas dock på räntor på placeringar i tillskottsfond som sparbank och andelsbank utbetalt under de räkenskapsperioder som utgår under åren 1978–1980 så, att vid statsbeskattningen 60 procent av sagda räntor, minskade med i 6 § 5 punkten avsedda skattefria dividender och räntor, är avdragbara.

28.12.1978/1090:

Denna lag tillämpas första gången vid beskattningen för år 1979, likväl så, att i 46 a § avsedd driftsreservering får göras redan vid beskattningen för år 1978, och beloppet av reserveringen då får uppgå till högst 2 procent av summan av de förskottsinnehållning underkastade löner vilka erlagts under de 12 månader som omedelbart föregått utgången av räkenskapsperioden. Vid beskattningarna för åren 1979–1981 får driftsreserveringarnas sammanlagda belopp för år 1979 uppgå till högst 4, för år 1980 till högst 6 och för år 1981 till högst 8 procent av motsvarande summa av lönerna. Vid beskattningen för år 1978 får driftsreserveringen avdragas vid beskattningen, oaktat motsvarande reservering ej gjorts i den skattskyldiges bokföring.

19.12.1980/846:

Denna lag tillämpas första gången vid beskattningen för år 1981. Lagens 18 § 4 punkt tillämpas temporärt i den lydelse den erhållit i denna lag på dividender och räntor på andelskapital, som samfund utdelat för den räkenskapsperiod som utgår år 1981, samt på räntor på placering i tillskottsfond vilka det utbetalt för sagda räkenskapsperiod.

11.12.1981/859:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982. Den tillämpas första gången vid beskattningen för år 1982, dock så, att 54 § 2 mom. tillämpas i sin ändrade form första gången vid beskattningen för år 1984.

Regeringens proposition 165/81, Statsutsk. bet. 67/81, Stora utsk. bet. 137/81

30.4.1982/302:

Denna lag trader i kraft den 1 juni 1982. Den tillämpas första gången vid beskattningen för år 1982.

Regeringens proposition 141/81, Statsutsk. bet. 9/82, Stora utsk. bet. 26/82

21.1.1983/71:

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1983. Den tillämpas första gången vid beskattningen för år 1984.

Regeringens proposition 251/82, Statsutsk. bet. 106/82, Stora utsk. bet. 239/82

25.2.1983/222:

Denna lag träder i kraft den 1 april 1983. Den tillämpas första gången vid beskattningen för år 1982.

Regeringens proposition 273/82, Statsutsk. bet. 120/83, Stora utsk. bet. 279/83

4.11.1983/825:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984. Den tillämpas första gången vid beskattningen för år 1984.

Regeringens proposition 76/83, Statsutsk. bet. 26/83, Stora utsk. bet. 45/83

20.12.1985/1038:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986. Den tillämpas första gången vid beskattningen för det år lagen träder i kraft. På överlåtelser som skett före denna lags ikraftträdande tillämpas dock de stadganden som gällt innan denna lag träder i kraft.

Regeringens proposition 116/85, Statsutsk. bet. 88/85, Stora utsk. bet. 187/85

31.12.1985/1112:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986. Den tillämpas första gången vid beskattningen för år 1986, dock så att det sammanlagda beloppet av driftsreserveringarna vid beskattningen för år 1986 inte får överstiga 25 procent av summan av de förskottsinnehållning underkastade löner vilka betalts under de 12 månader som omedelbart föregått utgången av räkenskapsperioden.

Vid beskattningen för åren 1986–1988 har skattskyldig rätt att med stöd av 28 § 2 mom. som kostnad betrakta ett lika stort markbelopp som under det föregående skatteåret, dock så att beloppet av kostnaden inte får överstiga de proportionella maximibelopp som gällt före denna lags ikraftträdande.

Regeringens proposition 120/85, Statsutsk. bet. 85/85, Stora utsk. bet. 184/85

21.11.1986/819:

Denna lag träder i kraft den 1 december 1986. Den tillämpas första gången vid beskattningen för år 1986.

Regeringens proposition 88/86, Statsutsk. bet. 39/86, Stora utsk. bet. 101/86

21.11.1986/824:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. Den tillämpas första gången vid beskattningen för år 1987.

Regeringens proposition 84/86, Statsutsk. bet. 49/86, Stora utsk. bet. 110/86

12.12.1986/901:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. Den tillämpas första gången vid beskattningen för år 1987. Lagens 18 § 4 punkt tillämpas temporärt i den lydelse den har i denna lag på sådana dividender och räntor på andelskapital som ett samfund delar ut för räkenskapsperioder som avslutas åren 1987 och 1988, samt på räntor på placering i tillskottsfond vilka samfundet utbetalt för nämnda räkenskapsperioder.

Regeringens proposition 116/86, Statsutsk. bet. 63/86, Stora utsk. bet. 139/86

13.2.1987/130:

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1987. Den tillämpas första gången vid beskattningen för år 1986. Avskrivningen enligt 31 § 2 mom. för de kraftöverföringsledningar, om vilka gäller att anskaffningsutgiften före denna lags ikraftträdande har avdragits med stöd av 39 § lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet, får dock vara högst 15 procent vid beskattningen för år 1986.

Regeringens proposition 232/86, Statsutsk. bet. 95/86, Stora utsk. bet. 219/86

18.12.1987/1070:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

Regeringens proposition 172/87, Statsutsk. bet. 57/87, Stora utsk. bet. 134/87

17.6.1988/562:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988. Den tillämpas första gången vid beskattningen för 1988.

Med avvikelse från 27 b § dras den avgift för kärnavfallshantering som har betalts 1988 av som kostnad under samma skatteår. En reservering för kärnavfallshantering som har dragits av från inkomsten vid beskattningen för 1983–1987 skall beaktas som intäkt vid beskattningen för 1988.

Regeringens proposition 32/88, Statsutsk. bet. 17/88, Stora utsk. bet. 50/88

29.12.1988/1233:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990, och den tillämpas vid beskattningen för 1990.

Vid beskattningen för 1990 tillämpas inte 6 § 1 mom. 5 punkten samt 2 och 3 mom., 18 § 4 punkten och 61 § 2 mom. lagen den 24 juni 1968 om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (360/68) . Stadgandena i 6 § 1 mom. 5 punkten, 6 § 2 och 3 mom. samt 61 § 2 mom. tillämpas likväl på sådana i dessa lagrum nämnda dividender och räntor som har delats ut för en räkenskapsperiod som löpt ut före 1990.

Regeringens proposition 112/88, Statsutsk. bet. 84 och 84 a/88, Stora utsk. bet. 206/88

29.12.1988/1248:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989. Den tillämpas vid beskattningen för 1989, med nedan angivna undantag.

Vid beskattningen för 1989 tillämpas inte 6 § 1 mom. 1 b-punkten lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet, sådant lagrummet lyder i lag av den 20 december 1985 (1038/85) .

Vid beskattningen för 1989 har den skattskyldige rätt att enligt 28 § 2 mom., 29 § 1 mom. och 46 § 2 mom. såsom kostnad beakta ett lika stort belopp enligt samma lagrum som under det föregående skatteåret. Kostnaden får dock inte överstiga de relativa maximibelopp som gällde före ikraftträdandet.

På överlåtelser av fastigheter och värdepapper samt andra överlåtelser som ägt rum innan denna lag träder i kraft skall tillämpas de stadganden som gällde före ikraftträdandet.

På samfunds upplösningar, för vilka anmälan om trädande i likvidation har gjorts för registrering innan lagen träder i kraft samt fusioner för vilka anmälan om registrering av fusionsavtalet gjorts eller, om det inte har stadgats om registreringsskyldighet, tillstånd till fusion sökts hos domstol eller myndighet före ikraftträdandet, skall de stadganden som gällde före ikraftträdandet tillämpas. Har ett öppet bolag eller ett kommanditbolag upplösts och dess egendom före den 1 januari 1989 på det sätt som stadgas i 52 a §, sådan den lydde före denna lag, överförts till ett aktiebolag som har grundats för att fortsätta verksamheten, skall de stadganden som gällde före ikraftträdandet tillämpas på den ändrade verksamhetsformen.

Regeringens proposition 110/88, Statsutsk. bet. 82 och 82 a/88, Stora utsk. bet. 204/88

14.7.1989/661:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990. Den tillämpas första gången vid beskattningen för 1990, med nedan angivna undantag.

Vid beskattningen för 1990 har den skattskyldige rätt att enligt 28 § 2 mom. såsom kostnad beakta ett lika stort belopp som under det föregående skatteåret. Kostnaden får dock inte överstiga de relativa maximibelopp som gällde vid beskattningen året innan.

Vid beskattningen för 1990 har den skattskyldige rätt att enligt 46 § 1 mom. såsom kostnad beakta ett lika stort belopp som under det föregående skatteåret. Kostnadens belopp får dock inte överstiga det relativa maximibelopp som gällde vid beskattningen året innan.

På överlåtelser av fastigheter och värdepapper samt andra överlåtelser som har skett före den 1 januari 1989 skall tillämpas de stadganden som gällde före nämnda dag.

Om överlåtaren vid försäljning och andra överlåtelser av fastigheter och värdepapper är en mottagare som avses i 6 § 1 mom. 1 b-punkten lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet, sådant detta lagrum lyder i lag av den 20 december 1985 (1038/85) , och han överlåter egendom som avses i lagrummet och som han har erhållit före den 1 januari 1989, innan fem år har förflutit från fånget, skall till det skattepliktiga överlåtelsepriset fogas skillnaden mellan det belopp som överlåtarens fångesman med stöd av nämnda lagrum inte hade behövt räkna som skattepliktig inkomst och den anskaffningsutgift som före överlåtelsen inte har avskrivts vid fångesmannens beskattning.

På samfundsfusioner för vilka anmälan om registrering av fusionsavtalet gjorts eller, om det inte har stadgats om registreringsskyldighet, tillstånd till fusion har sökts hos en domstol eller myndighet före den 1 januari 1989, skall de stadganden som gällde före den 1 januari 1989 tillämpas. Stadgandena tillämpas även vid beskattningen av ett samfund som upplöses, om anmälan om dess försättande i likvidation har inlämnats för registrering före den 1 januari 1989.

Har ett öppet bolag eller kommanditbolag upplösts och dess egendom före den 1 januari 1989 på det sätt som stadgas i 52 a § lagen den 24 juni 1968 om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (360/68) överförts till ett aktiebolag som har bildats för att fortsätta verksamheten, skall de stadganden som gällde före den 1 januari 1989 tillämpas på ändringen av verksamhetsformen.

Regeringens proposition 25/89, Statsutsk. bet. 37/89, Stora utsk. bet. 96/89

29.12.1989/1339:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990. Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för 1990.

Lagens 61 a § gäller till utgången av 1996. Den tillämpas vid beskattningen för 1990–1996. (17.12.1993/1261)

Stadgandena i 28 § 2 mom. tillämpas första gången vid beskattningen för 1991. Vid beskattningen för 1990 tillämpas 28 § 2 mom., sådant det lyder i lag av den 14 juli 1989 (661/89) . Vid beskattningen för 1991 har den skattskyldige rätt att med stöd av 28 § 2 mom. såsom kostnad räkna ett lika stort belopp som föregående skatteår, dock så att kostnadsbeloppet inte får överstiga de relativa maximibelopp som gällde vid föregående års beskattning.

Regeringens proposition 111/89, Statsutsk. bet. 78/89, Stora utsk. bet. 198/89

21.12.1990/1164:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för 1991. Stadgandena i 6 § 1 mom. 5 punkten samt 2 och 3 mom., sådana de lyder i lag av den 29 december 1988 (1233/88) , samt 61 § 2 mom. tillämpas på dividender och räntor som har delats ut för en räkenskapsperiod som löpt ut före 1990.

Stadgandet i 6 § 1 mom. 7 punkten tillämpas första gången vid beskattningen för 1990.

Regeringens proposition 124/90, Statsutsk. bet. 67/90, Stora utsk. bet. 222/90

28.12.1990/1281:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för 1990.

De kreditförlustreserveringar som har överförts till reservfonden med stöd av affärsbankslagen, sparbankslagen eller andelsbankslagen beaktas inte som skattepliktig inkomst till den del överföringens belopp inte överstiger 90 procent av de vid beskattningen för 1990 avdragbara kreditförlustreserveringarnas sammanlagda belopp.

Regeringens proposition 242/89, Bankutsk. bet. 8/90, Stora utsk. bet. 182/90 och 182 a/90

28.12.1990/1289:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för 1991.

Regeringens proposition 249/90, Statsutsk. bet. 86/90, Stora utsk. bet. 273/90

30.12.1991/1673:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Regeringens proposition 64/91, Statsutsk. bet. 67/91

30.12.1991/1677:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för 1992. Har en i 46 § 3 mom. nämnd överföring av fordringar till en annan depositionsbank inom samma koncern gjorts innan denna lag träder i kraft, beaktas överföringen i deras beskattning från och med skatteåret 1992.

De kreditförlustreserveringar som har överförts till reservfonden med stöd av lagen om finansieringsverksamhet beaktas inte som skattepliktig inkomst vid beskattningen för 1991 till den del överföringens belopp inte överstiger 90 procent av det högsta beloppet av de kreditförlustreserveringar som är avdragbara i beskattningen för nämnda år.

Regeringens proposition 205/91, Statsutsk. bet. 70/91

23.10.1992/932:

Denna lag träder i kraft den 1 november 1992.

RP 116/92 , EkUB 33/92

30.12.1992/1539:

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Den tillämpas första gången vid beskattningen för 1993, med nedan angivna undantag.

2. På sådana köp och andra överlåtelser av fastigheter och värdepapper hörande till anläggningstillgångarna som ägt rum innan denna lag träder i kraft tillämpas de stadganden som vid ikraftträdandet gällde i fråga om skattepliktighet för överlåtelsepris och avdragbarhet för anskaffningsutgifter.

3. Om den skattskyldige under skatteåret så som avses i 14 § 1 mom. har börjat inräkna också fasta utgifter i anskaffningsutgiften för en nyttighet, räknas den härav följande ökningen av näringsverksamhetens resultat på den skattskyldiges yrkande i lika stora årliga rater som intäkter för skatteåret och de två följande skatteåren, under förutsättning att den skattskyldige har infört motsvarande poster i sin bokföring.

4. Stadgandet i 33 a § tillämpas på avskrivning av anskaffningsutgiften för sådana fartyg som har anskaffats under skatteåret 1993 eller därefter.

5. Med avvikelse från vad som stadgas i 28 § om räknande av anskaffningsutgift för omsättningstillgångar som kostnad utgör dessutom högst 30 procent av anskaffningsutgiften för skyddsupplag enligt lagen om skyddsupplag (970/82) samt obligatoriska upplag enligt lagen om obligatorisk upplagring av importerde bränslen (303/83) och lagen om obligatorisk upplagring av läkemedel (402/84) kostnad vid beskattningen för skatteåret 1993, om den skattskyldige så yrkar.

6. Beloppet av de driftsreserveringar som har godkänts med stöd av en lag som var i kraft innan denna lag trätt i kraft räknas som skattepliktig inkomst för skatteåret 1993, med de undantag som stadgas i 46 a § och nedan.

7. Skattskyldiga som inte avses i 46 a §, med undantag av depositionsbanker, kreditinrättningar samt försäkrings- och pensionsanstalter, får vid beskattningen för 1993 dra av en driftsreservering som de har gjort. Det sammanlagda beloppet av under skatteåret och tidigare bildade, icke upplösta driftsreserveringar får dock inte överstiga 10 procent av beloppet av de förskottsinnehållning underkastade löner som har utbetalts under 12 månader före räkenskapsperiodens slut. De driftsreserveringar som har dragits av med stöd av detta stadgande räknas som skattepliktig inkomst för skatteåret 1994.

8. Den skattskyldige har rätt att vid beskattningen för skatteåret 1993 dra av en övergångsreservering som maximalt uppgår till

a) 25 procent av anskaffningsutgiften för vid utgången av skatteåret 1993 befintliga andra omsättningstillgångar än sådana som avses i b- och c-punkten, till den del anskaffningsutgiften inte enligt 28 § 1 mom. skall räknas som kostnad, dock högst det belopp som vid beskattningen för skatteåret 1992 har godkänts som avdrag med stöd av motsvarande stadgande i 28 § 2 mom.,

b) 10 procent av till omsättningstillgångarna vid utgången av skatteåret 1993 hörande

b1) andra värdepapper än aktier i bostadsaktiebolag och andra sådana bolag som berättigar till innehav av en viss lägenhet i en byggnad som bolaget äger, samt

b2) sådana standardiserade optioner som avser värdepapper eller prestationer som beräknas på grundvalen av en förändring i ett nyckeltal som beskriver utvecklingen i värdepapprens pris,

till den del anskaffningsutgiften inte med stöd av 28 § 1 mom. skall räknas som kostnad, dock högst det belopp som vid beskattningen för skatteåret 1992 har godkänts som avdrag med stöd av motsvarande stadgande i 28 § 2 mom. vid beskattningen,

c) 75 procent av anskaffningsutgiften för vid utgången av skatteåret 1993 befintliga skyddsupplag enligt lagen om skyddsupplag samt obligatoriska upplag enligt lagen om obligatorisk upplagring av importerade bränslen och lagen om obligatorisk upplagring av läkemedel till den del anskaffningsutgiften inte med stöd av 28 § 1 mom. skall räknas som kostnad, dock högst det belopp som vid beskattningen för skatteåret 1992 med stöd av 28 § 3 mom. har godkänts som avdrag vid beskattningen, om inte annat följer av 10 mom.,

d) 5 procent av investeringstillgångarna vid utgången av skatteåret 1993 och den uppskrivning som avses i 5 § 6 punkten, till den del dessa inte med stöd av 29 § skall räknas som kostnad, dock högst det belopp som vid beskattningen för skatteåret 1992 har godkänts som avdrag med stöd av sista meningen i 29 § 1 mom.,

e) för andra skattskyldiga än de som avses i 46 a §, 30 procent av de förskottsinnehållning underkastade löner vilka har betalts under de 12 månaderna närmast före utgången av skatteåret 1993, dock högst de sammanlagda driftsreserveringar som godkänts vid beskattningen för skatteåret 1992, om inte något annat följer av 11 mom.

9. Om den skattskyldige inte har avslutat någon räkenskapsperiod under skatteåret 1992, används som jämförelsegrund enligt 8 mom. motsvarande värden för skatteåret 1991 i stället för skatteåret 1992.

10. Om den skattskyldige med stöd av ikraftträdelsestadgandets 5 mom. som kostnad har räknat högst 30 procent av anskaffningsutgiften för omsättningstillgångarna under skatteåret 1993, är dock övergångsreserveringen enligt 8 mom. c-punkten i ikraftträdelsestadgandet maximalt det i den nämnda punkten angivna maximibeloppet minus det avdrag som gjorts med stöd av 5 mom. I övergångsreserveringen får då under skatteåret 1994 dessutom inräknas en lika stor procentuell andel som den som godkänts under skatteåret 1993 av anskaffningsutgiften för skyddsupplag och obligatoriska upplag under skatteåret 1994, dock högst det belopp som med stöd av 5 mom. har godkänts som avdrag under skatteåret 1993.

11. Om den skattskyldige med stöd av ikraftträdelsestadgandets 7 mom. har bildat en driftsreservering i beskattningen för skatteåret 1993, är dock övergångsreserveringen enligt 8 mom. e-punkten i ikraftträdelsestadgandet maximalt det i den nämnda punkten angivna maximibeloppet minus de reserveringar som godkänts med stöd av 7 mom. I övergångsreserveringen får då under skatteåret 1994 dessutom inräknas en lika stor procentuell andel som den som skatteåret 1993 godkänts för reserveringarna, av de förskottsinnehållning underkastade löner som utbetalats under de 12 månaderna närmast före utgången av skatteåret 1994, dock högst beloppet av de reserveringar som med stöd av 7 mom. har godkänts som avdrag under skatteåret 1993.

12. Övergångsreserveringen får räknas som inkomst senast under skatteåret 1997 eller användas inom den skattskyldiges omedelbara näringsverksamhet för täckande av anskaffningsutgifterna för anläggningstillgångar som avses i 9 § lagen om investeringsreserveringar och som anskaffas under skatteåren 1994-1997 och för täckande av andra utgifter som avses i nämnda lagrum, till de delar som skyldigheten att betala dessa utgifter har uppkommit före utgången av skatteåret 1997.

13. En utgift eller del av en utgift som har täckts med användande av övergångsreserveringen är inte avdragbar vid beskattningen. Om reserveringen har använts för att täcka en anskaffningsutgift för anläggningstillgångar eller en annan sådan utgift som vid beskattningen avdras genom årliga avskrivningar, godkänns avskrivningarna på skillnaden mellan anskaffningsutgiften eller den övriga ovan angivna utgiften och det belopp av övergångsreserveringen som har använts för att täcka den. En skattskyldig som under skatteåret har använt något av övergångsreserveringen skall lämna en utredning om användningen av reserveringen.

14. Om den skattskyldige inte har använt övergångsreserveringen eller den inte har räknats som skattepliktig inkomst senast under skatteåret 1997, räknas den oanvända eller som inkomst inte upptagna delen av reserveringen som skattepliktig inkomst för skatteåret 1997. Om den skattskyldige upphör med sin näringsverksamhet, räknas reserveringen som skattepliktig inkomst för det år då verksamheten upphörde.

15. De kreditförlustreserveringar som bildats med stöd av 46 § 1 mom., sådant det lydde innan denna lag träder i kraft, räknas som skattepliktig inkomst för skatteåret 1993.

16. På återanskaffningsreserveringar som har bildats med stöd av stadganden som gällde innan denna lag trätt i kraft tillämpas i fråga om användning och räknande som skattepliktig inkomst de stadganden som gällde före ikraftträdandet.

17. På garantireserveringar som har bildats med stöd av stadganden som gällde innan denna lag trätt i kraft tillämpas de stadganden som gällde före ikraftträdandet.

18. Från anläggningstillgångar som används inom skogsbruket och som har anskaffats före 1993 och från andra utgifter med lång verkningstid inom skogsbruket, vilka uppkommit före skatteåret 1993, får andra skattskyldiga än de som beskattas enligt skogsbrukets nettoinkomst dra av:

a) den vid beskattningen icke avskrivna delen av anskaffningsutgiften för anläggningstillgångar som skatteåret 1991 eller senare tagits i bruk för att användas vid skogens skötsel och administration. Som den icke avskrivna delen av anskaffningsutgiften anses den ursprungliga anskaffningsutgiften för anläggningstillgångarna minus en 25 procents avskrivning på den icke avskrivna anskaffningsutgiften för varje år som förflutit sedan det år då de nämnda nyttigheterna togs i bruk,

b) den vid beskattningen icke avskrivna delen av utgifter för anläggande av en skogsväg som blivit färdig under skatteåret 1991 eller senare och för skogsdikning.

19. På försäkringspremier som avses i 8 § 2 och 3 mom. i lagen och som har förfallit till betalning innan denna lag träder i kraft tillämpas de stadganden som gällde vid ikraftträdandet. Premier för frivilliga pensionsförsäkringar enligt 8 § 2 mom. som tecknats före den 1 oktober 1992 är avdragbara enligt 143 § 5 mom. inkomstskattelagen.

20. Stadgandena i 6 mom., 8 mom. e-punkten och 11 mom. i ikraftträdelsestadgandet tillämpas också när en sammanslutning har ombildats till ett samfund samt när en person som bedriver näring eller utövar ett yrke fortsätter med denna verksamhet och när en sammanslutning eller ett dödsbo fortsätter med näringsverksamhet enligt 24 § inkomstskattelagen i aktiebolagsform under skatteåret 1993.

21. Utan hinder av vad som stadgas ovan kan det länsskatteverk som verkställer beskattningen av särskilda skäl, när detta är nödvändigt för att ett företag skall kunna fortsätta sin verksamhet och bevara arbetstillfällena, på ansökan bevilja företaget tillstånd att använda övergångsreserveringen eller en del av den eller räkna den eller en del av den som skattepliktig inkomst under skatteåret 1998 eller 1999. Ansökan skall göras innan beskattningen har slutförts för det skatteår under vilket övergångsreserveringen senast hade bort användas eller räknas som skattepliktig inkomst. (20.12.1996/1110)

RP 203/92 , StaUB 76/92

5.2.1993/152:

Denna lag träder i kraft den 15 februari 1993.

Stadgandena i 19 § 3 mom. gäller t.o.m. den 31 december 1993. De tillämpas vid beskattningen för skatteåren 1992 och 1993. Lagens 46 § tillämpas första gången vid beskattningen för 1993.

Lagens 19 § 3 mom. tillämpas dock redan vid beskattningen för skatteåret 1991, om den skattskyldige senast den 1 april 1993 för den myndighet som verkställt beskattningen framställer skriftligt yrkande härom och sådan utredning som behövs för rättelse av beskattningen. Vid rättelseförfarandet skall i tillämpliga delar iakttas vad som stadgas om skatterättelse i 82 § beskattningslagen.

Sådana kreditförlustreserveringar för en i 46 § 3 mom. nämnd försäkringsanstalt som med stöd av den lag som gällde innan denna lag trädde i kraft på basis av försäkringspremiefordringar godkänts som avdragbara samt den del av kreditförlustreserveringarna som på basis av andra fordringar än försäkringspremiefordringar godkänts som avdragbar och som överstiger det belopp som med stöd av 46 § 3 mom. godkänns som avdragbart, räknas som skattepliktig inkomst för skatteåret 1993. En försäkringsanstalt som avses här har rätt att vid beskattningen för skatteåret 1993 dra av en övergångsreservering vars högsta belopp enligt de stadganden som gällde när denna lag trädde i kraft är det högsta beloppet av kreditförlustreserveringar som är avdragbara på basis av andra fordringar än försäkringspremiefordringar vid utgången av skatteåret 1993, minskat med beloppet av kreditförlustreserveringar som godkänns som avdragbara skatteåret 1993. Övergångsreserveringen uppgår dock högst till beloppet av de kreditförlustreserveringar som vid beskattningen för skatteåret 1992 godkänts som avdragbara på basis av motsvarande fordringar, minskat med beloppet av de kreditförlustreserveringar som godkänns som avdragbara med stöd av denna lag.

De kreditförlustreserveringar som godkänts som avdragbara vid beskattningen av en garantianstalt som avses i 46 § 4 mom., sådant det lydde när denna lag trädde i kraft, räknas som skattepliktig inkomst för skatteåret 1993. En här avsedd garantianstalt har rätt att vid beskattningen för skatteåret 1993 dra av en övergångsreservering, vars högsta belopp enligt 46 § 4 mom., sådant det lydde när denna lag trädde i kraft, är beloppet av de på basis av garantiansvar beräknade avdragbara reserveringarna vid utgången av skatteåret 1993. Övergångsreserveringen uppgår dock högst till beloppet av motsvarande kreditförlustreservering som godkänts som avdragbar vid beskattningen för skatteåret 1992.

RP 321/92 , StaUB 93/92

17.12.1993/1260:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Lagen gäller till och med den 31 december 1995. Den tillämpas vid beskattningen för skatteåren 1994 och 1995.

RP 198/93 , StaUB 58/93

17.12.1993/1261:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

RP 198/93 , StaUB 58/93

8.12.1994/1105:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för 1995.

RP 157/94 , StaUB 50/94

16.12.1994/1224:

Denna lag träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning. Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för 1995.

RP 256/94 , StaUB 68/94

29.12.1995/1733:

Denna lag träder i kraft den 1 januari1996.

Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för 1996 på fusioner, fissioner, verksamhetsöverlåtelser och aktiebyten som har ägt rum den 1 januari 1996 eller därefter. På yrkande av den skattskyldige tillämpas lagen dock redan vid beskattningen för 1995 på fusioner, fissioner, verksamhetsöverlåtelser och aktiebyten enligt 52 § 2 mom. som har ägt rum den 1 januari 1995 eller därefter.

Om ansökan om verkställande av ett fusionsavtal har gjorts hos domstol eller annan behörig myndighet senast den 3 november 1995 tillämpas på fusionen, på yrkande av den skattskyldige, med avvikelse från stadgandet om fusionsvederlag i 52 a § och stadgandet om avdrag av förlust som uppkommit vid fusionen i 52 b § de stadganden som var gällande när denna lag trädde i kraft.

RP 177/95 , StaUB 49/95, RSv 172/95

29.11.1996/926:

Denna lag träder i kraft den 13 december 1996.

Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för 1997.

RP 83/1996 , StaUB 30/1996, RSv 159/1996

20.12.1996/1109:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för 1997.

RP 106/1996 , LM 62/1995, LM 45/1996, StaUB 40/1996, RSv 202/1996

20.12.1996/1110:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

RP 106/1996 , LM 62/1995, LM 45/1996, StaUB 40/1996, RSv 202/1996

30.12.1996/1256:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Den tillämpas första gången vid beskattningen för 1997. Lagens 19 § 3 mom. gäller dock till utgången av 1999 och det tillämpas redan vid beskattningen för 1996.

På den skattskyldiges yrkande tillämpas 27 c § också på sådana utgifter föranledda av produktionen av en helhetstjänst som uppstått före lagens ikraftträdande.

RP 238/1996 , StaUB 48/1996, RSv 253/1996

18.4.1997/321:

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1997.

Lagen tillämpas första gången vid den beskattning som verkställs för skatteåret 1997. Stadgandena i 8 § 1 mom. 10 punkten och 48 § 2 mom. skall dock tillämpas redan vid den beskattning som verkställs för skatteåret 1996 till den del de gäller rätten till avdrag för sådana överföringar som de försäkringsbolag som bedriver lagstadgad pensionsförsäkringsrörelse gör till det ofördelade tilläggsförsäkringsansvaret.

RP 249/1996 , StaUB 2/1997, RSv 27/1997

19.12.1997/1239:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för 1998.

RP 223/1997 , EkUB 35/1997, RSv 220/1997, Parlamentets och rådets direktiv 94719/EG; EGT nr L 135, 31.5.1994, s. 5

30.12.1997/1385:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

Lagens 6 § 6 och 7 mom. tillämpas på överlåtelser som sker med stöd av avtal som ingås den dag då lagen träder i kraft eller därefter.

Lagens 16 § 6 punkten tillämpas på dividendersättningar som erhålls den dag då lagen träder i kraft eller därefter.

RP 218/1997 , StaUB 43/1997, RSv 240/1997

26.6.1998/473:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för skatteåret 1999.

RP 27/1998 , StaUB 14/1998, RSv 67/1998

10.7.1998/511:

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1998.

Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för skatteåret 1999.

Lagens 48 a § tillämpas dock på yrkande av den skattskyldige redan vid beskattningarna för skatteåren 1997 och 1998, dock så att den skattskyldige för skatteåret 1998 får dra av den i 48 a § avsedda reserveringen endast om kreditförlustreservering inte dras av under samma skatteår.

Kreditförlustreserveringar som före 1999 dragits av vid beskattningen av en pensionsanstalt som avses i 48 a § räknas i lika stora årliga poster som skattepliktig inkomst under skatteåren 1999–2001.

Lagens 14 § 1 mom. tillämpas på yrkande av den skattskyldige redan vid beskattningen för skatteåret 1998.

RP 71/1998 , StaUB 21/1998, RSv 81/1998

10.7.1998/527:

Denna lag träder i kraft den 1 september 1998. Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för 1998.

RP 56/1998 , EkUB 11/1998, RSv 56/1998

30.12.1998/1158:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för 1999.

RP 266/1998 , StaUB 67/1998, RSv 233/1998

21.12.2000/1168:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för 2001.

Lagens 19 § 3 mom. gäller till utgången av 2002, och den tillämpas redan vid beskattningen för 2000.

RP 172/2000 , FiUB 39/2000, RSv 204/2000

26.10.2001/898:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för 2002.

RP 91/2001 , FiUB 12/2001, RSv 101/2001

20.12.2002/1160:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.

Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för 2002, om inte något annat bestäms nedan.

På yrkande av den skattskyldige tillämpas 27 d § 2 mom. på optioner som har utställts skatteåret 2001 och 27 d § 3 mom. på erlagd premie när optionen utnyttjas, stängs eller förfaller skatteåret 2001.

De värdestegringar och värdenedgångar som bokförts före 2002 för de poster som avses i 36 § 1 mom. 2 punkten kreditinstitutslagen, som inte har varit skattepliktiga inkomster eller avdragbara utgifter vid beskattningen, anses som skattepliktiga inkomster och avdragbara utgifter för skatteåret 2002.

På yrkande av den skattskyldige tillämpas 5 § 6 a-punkten, 8 § 1 mom. 2 a-punkten, 27 e § och 51 § 1 mom. på värdestegringar och värdenedgångar som bokförts 2001 för de poster som avses i 36 § 1 mom. 2 punkten kreditinstitutslagen och på tillgångsslagsöverföringar som genomförts samma år. Därvid anses sådana värdestegringar och värdenedgångar som bokförts före skatteåret 2001 för poster enligt 36 § 1 mom. 2 punkten kreditinstitutslagen, som inte har varit skattepliktig inkomst eller avdragbar utgift vid beskattningen, som skattepliktiga inkomster och avdragbara utgifter för skatteåret 2001.

Yrkande om tillämpning av de nämnda bestämmelserna vid beskattningen för 2001 skall framställas före utgången av april 2003. Yrkandet skall gälla alla bestämmelser som på det sätt som avses ovan kan tillämpas vid beskattningen för 2001.

RP 84/2002 , FiUB 23/2002, RSv 171/2002

5.12.2003/1008:

Denna lag träder i kraft den 10 december 2003.

Lagen tillämpas vid beskattningen för skatteåren 2003 och 2004.

Lagen gäller till och med den 31 december 2004.

RP 113/2003 , FiUB 21/2003, RSv 56/2003

2.4.2004/231:

Denna lag träder i kraft den 8 april 2004. Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för 2004.

RP 110/2003 , GrUU 16/2003, EkUB 2/2004, RSv 12/2004, Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/107/EG (32001L01107); EGT nr L 041, 13.2.2002 s. 20-34, Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/108/EG (32001L01108); EGT nr L 041, 13.2.2002 s. 35-42

30.7.2004/717:

Denna lag träder i kraft den 15 augusti 2004.

Med de undantag som anges i 4 mom. tillämpas lagen första gången vid beskattningen för 2005. (21.12.2004/1180)

Vid beskattningen för 2005 utgör av sådan dividend som enligt 6 a § 1 mom. är partiellt skattepliktig dock 60 procent skattepliktig inkomst och 40 procent skattefri inkomst, och av sådana dividender och betalningar som avses i 6 a § 5 mom. utgör 57 procent skattepliktig inkomst.

De i denna lag ingående 5 §, 6 § 1 mom. 1 punkten, 8 § 1 mom. 2 punkten, 6 b § och 51 d § 2 mom., vilka gäller överlåtelse av aktier som ägs av samfund, tillämpas på sådana aktieöverlåtelser och 8 § 4 mom. på sådana överlåtelser av andelar som har skett den 19 maj 2004 eller därefter, samt på sådana upplösningar av aktiebolag beträffande vilka gjorts en i 13 kap. 9 § i lagen om aktiebolag avsedd anmälan till registermyndigheten, eller i fråga om vilka registermyndigheten eller domstolen har förordnat att bolaget på grundval av 13 kap. 4 eller 4 a § i lagen om aktiebolag skall träda i likvidation den nämnda dagen eller därefter. De bestämmelser som gällde då lagen trädde i kraft tillämpas på sådana aktieöverlåtelser som skett före nämnda datum och på sådana överlåtelser av andelar som avses i 8 § 4 mom. och som gjorts före nämnda datum samt på upplösningar som på ovan nämnda sätt påbörjats före nämnda datum. Om den skattskyldiges skatteår har utgått den 19 maj 2004 eller därefter, tillämpas 42 § och 16 § 1 mom. 7 punkten redan vid beskattningen för skatteåret 2004. (21.12.2004/1180)

RP 92/2004 , FiUB 12/2004, RSv 117/2004

30.7.2004/726:

Denna lag träder i kraft den 15 augusti 2004 och gäller till och med den 31 december 2004.

Lagen tillämpas på dividend som har erhållits den 1 maj 2004 eller därefter.

RP 92/2004 , FiUB 12/2004, RSv 117/2004

20.8.2004/774:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.

Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för 2005.

RP 80/2004 , FiUB 9/2004, RSv 110/2004

21.12.2004/1180:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.

RP 210/2004 , FiUB 34/2004, RSv 199/2004

22.12.2005/1134:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för 2006.

RP 187/2005 , FiUB 40/2005, RSv 190/2005

22.12.2005/1137:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för 2006.

RP 193/2005 , FiUB 41/2005, RSv 192/2005, Rådets direktiv 2005/19/EEG (32005L0019); EGT nr L 58, 4.3.2005, s. 19

22.12.2005/1138:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006. Lagens 19 § 3 mom. gäller till och med den 31 december 2006.

Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för skatteåret 2005. Lagens 19 § 3 mom. tillämpas vid beskattningen för skatteåren 2005 och 2006.

RP 202/2005 , FiUB 38/2005, RSv 180/2005

22.12.2005/1146:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

Lagen tillämpas första gången vid beskattning för 2006. Lagens 52 c § tillämpas på delningar som har skett den 1 januari 2006 eller därefter.

RP 144/2005 , FiUB 44/2005, RSv 218/2005

8.12.2006/1124:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.

RP 77/2006 , ShUB 31/2006, RSv 152/2006

22.12.2006/1219:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.

RP 144/2006 , FiUB 37/2006, RSv 209/2006

29.12.2006/1424:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.

Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för 2007. Lagen tillämpas på de partiella fissioner som genomförs den 1 januari 2007 eller därefter.

RP 247/2006 , FiUB 42/2006, RSv 250/2006, Rådets direktiv 2005/19/EG, (32005L0019); EUT nr L 58, 4.3.2005, s. 19

9.2.2007/147:

Denna lag träder i kraft den 15 februari 2007.

RP 21/2006 , EkUB 25/2006, RSv 252/2006

2.11.2007/957:

Denna lag träder i kraft den 9 november 2007.

RP 59/2007 , FiUB 9/2007, RSv 40/2007

7.12.2007/1144:

Denna lag träder i kraft den 14 december 2007 och gäller till och med den 31 december 2008.

Lagen tillämpas vid beskattningen för skatteåren 2007 och 2008.

RP 145/2007 , FiUB 19/2007, RSv 98/2007

30.12.2008/1077:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009.

Lagen tillämpas första gången vid den beskattning som verkställs för år 2009. Lagen tilllämpas på fusion, total fission och partiell fission vars verkställighet har antecknats i handelsregistret den 1 januari 2009 eller därefter. Lagen tillämpas på verksamhetsöverlåtelse och aktiebyte som har skett den 1 januari 2009 eller därefter.

Försäkrings- och pensionsanstalter får skatteåret 2009 dra av utgifter som motsvarar det kumulativa belopp som de i bokföringen avdragna nedskrivningsförlusterna på premiefordringar enligt 17 § 3 punkten uppgår till den 31 december 2008.

Som försäkrings- och pensionsanstalters skattepliktiga inkomster för skatteåret 2009 räknas enligt lagens 46 § sådana före skatteåret 2009 avdragna kreditförlustreserveringar som ännu inte har beaktats som inkomst vid beskattningen.

Kreditförlustreserveringar enligt 4 mom. ska emellertid på yrkande som den skattskyldige framställer senast den 31 oktober 2010 i lika stora årliga poster räknas som skattepliktig inkomst för skatteåren 2009–2013 till den del som de kreditförlustreserveringar som räknas som skattepliktig inkomst för skatteåret 2009 överstiger det i enlighet med 3 mom. avdragbara beloppet.

Det sammanlagda beloppet av kreditförlustreserveringar som dragits av i enlighet med 46 § 1 mom. och som ännu inte beaktats som inkomst vid beskattningen får vid utgången av skatteåren 2009–2013 inte överstiga fem procent av det sammanlagda beloppet av sådana fordringar som en pensionsanstalt har vid skatteårets utgång.

Det sammanlagda beloppet av kreditförlustreserveringar som dragits av i enlighet med 46 § 3 mom. och som ännu inte beaktats som inkomst vid beskattningen får vid utgången av skatteåren 2009–2013 inte överstiga en procent av det sammanlagda beloppet av sådana andra fordringar än premiefordringar som en försäkringsanstalt har vid skatteårets utgång.

Det sammanlagda beloppet av kreditförlustreserveringar som dragits av i enlighet med 46 § 4 mom. och som ännu inte beaktats som inkomst vid beskattningen får vid utgången av skatteåren 2009–2013 inte överstiga fem procent av det sammanlagda beloppet av sådana andra fordringar än premiefordringar som en försäkringsanstalt som bedriver lagstadgad pensionsförsäkringsverksamhet har vid skatteårets utgång. Det sammanlagda beloppet av anstaltens kreditförlustreserveringar för premiefordringar får inte överstiga två procent av anstaltens sammanlagda premiefordringar vid skatteårets utgång.

Den del av kreditförlustreserveringarna som överskrider maximibeloppet enligt 6–8 mom. ska räknas som skattepliktig inkomst för det skatteår då maximibeloppet överskreds.

Sådana värdestegringar och värdeminskningar på finansiella instrument som avses i 5 § 8–10 punkten samt i 8 § 1 mom. 2 a–2 c-punkten samt på säkringar av verkligt värde, vilka redovisats i bokslutet före skatteåret 2009 och inte räknats som skattepliktiga inkomster eller avdragbara utgifter vid beskattningen, ska räknas som skattepliktiga inkomster och avdragbara utgifter för skatteåret 2009.

RP 176/2008 , FiUB 23/2008, RSv 171/2008

30.12.2008/1087:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009.

RP 206/2008 , FiUB 32/2008, RSv 205/2008

26.6.2009/471:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2009.

RP 47/2009 , FiUB 8/2009, RSv 81/2009

19.3.2010/170:

Denna lag träder i kraft den 24 mars 2010 och gäller till och med den 31 december 2010.

Lagen tillämpas vid beskattningen för skatteåren 2009 och 2010.

RP 270/2009 , FiUB 8/2010, RSv 18/2010

11.6.2010/506:

Denna lag träder i kraft den 1 september 2010.

RP 288/2009 , FiUB 12/2010, RSv 37/2010

5.11.2010/938:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

RP 44/2010 , AjUB 6/2010, RSv 132/2010

11.5.2012/218:

Denna lag träder i kraft den 15 maj 2012.

Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för 2012. Bestämmelserna i 52 f § 3 och 4 mom. i denna lag tillämpas dock inte på aktiebyten som har skett före den 1 januari 2009. Femårsfristen i dessa moment tillämpas bara på aktiebyten som sker den dag lagen träder i kraft eller därefter.

RP 148/2011 , FiUB 7/2012, RSv 27/2012

29.6.2012/382:

Denna lag träder i kraft den 29 juni 2012.

RP 58/2012 , FiUB 17/2012, RSv 68/2012

31.8.2012/490:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.

RP 28/2012 , FiUB 14/2012, RSv 66/2012

14.12.2012/776:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.

RP 32/2012 , EkUB 11/2012, RSv 117/2012

14.12.2012/789:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.

PR 88/2012, FiUB 28/2012, RSv 127/2012

21.12.2012/879:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.

Vid överklagande av beslut som Skatteförvaltningen meddelat innan denna lag träder i kraft tillämpas de bestämmelser som gäller vid ikraftträdandet.

RP 76/2012 , FiUB 29/2012, RSv 136/2012

28.12.2012/983:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.

Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för 2014.

RP 146/2012 , FiUB 31/2012, RSv 156/2012

28.12.2012/987:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.

RP 167/2012 , EkUU 46/2012, FiUB 34/2012, RSv 165/2012

9.8.2013/576:

Denna lag träder i kraft den 12 augusti 2013. Lagen tillämpas dock redan från och med den 1 juli 2013.

RP 65/2013 , FiUB 11/2013, RSv 92/2013

30.12.2013/1238:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för 2014.

Till den del som utbetalningen av medel från en fond som hänförs till det fria egna kapitalet innehåller kapitalplaceringar som har gjorts före lagens ikraftträdande tillämpas 6 a § 8 mom. och 6 c § dock i fråga om utbetalning av medel från bolag som inte är offentligt noterade första gången vid beskattningen för 2016.

RP 185/2013 , FiUB 32/2013, RSv 221/2013

30.12.2013/1250:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

RP 105/2013 , RP 181/2013 , FiUB 22/2013, RSv 148/2013

30.12.2013/1256:

Denna lag träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning av statsrådet.

RP 140/2013 , FiUB 31/2013, EkUU 29/2013, MiUU 27/2013, RSv 195/2013

30.12.2013/1258:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för skatteåret 2014.

RP 95/2013 , FiUB 30/2013, RSv 188/2013

7.3.2014/183:

Denna lag träder i kraft den 15 mars 2014.

RP 94/2013 , EkUB 38/2013, GrUU 43/2013, RSv 4/2014, Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU; (32011L0061); EUT L 174, 1.7.2011, s. 1

8.8.2014/645:

Denna lag träder i kraft den 15 augusti 2014.

RP 39/2014 , EkUB 6/2014, RSv 62/2014

12.12.2014/1087:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för 2015.

RP 122/2014 , FiUB 25/2014, RSv 179/2014

30.12.2014/1400:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för 2015.

RP 130/2014 , FiUB 32/2014, RSv 209/2014

30.12.2014/1405:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för 2015.

RP 176/2014 , FiUB 33/2014, RSv 217/2014

24.4.2015/456:

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2015.

Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för skatteåret 2015.

RP 365/2014 , FiUB 47/2014, RSv 349/2014

30.12.2015/1599:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för 2016.

RP 59/2015 , FiUB 13/2015, RSv 81/2015

29.6.2016/531:

Denna lag träder i kraft den 4 juli 2016.

Lagen tillämpas från och med den 1 januari 2016.

RP 91/2016 , FiUB 8/2016, RSv 95/2016, Rådets direktiv 2014/86/EU (32014L0086) EUT nr L 219, 25.7.2015, s. 40

9.9.2016/788:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.

Vid sökande av ändring i beslut av Skatteförvaltningen som meddelats före lagens ikraftträdande tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

RP 29/2016 , FiUB 9/2016, RSv 104/2016

1.12.2017/825:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

RP 137/2017 , EkUB 17/2017, RSv 120/2017

28.12.2017/1132:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

Denna lag tillämpas första gången vid beskattningen för skatteåret 2018.

RP 155/2017 , FiUB 25/2017, RSv 180/2017

19.12.2018/1237:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

RP 150/2018 , FiUB 21/2018, RSv 146/2018, Rådets direktiv (EU) 2016/1164 (32016L1164); EUT L 193, 19.7.2016, s. 1

15.3.2019/308:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020. (7.6.2019/726)

Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för skatteåret 2020. Vid beskattning som verkställs före det tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av denna lag.

Vid beskattningen av i 1 § 2 mom. avsedda samfund avdras i 50 § i inkomstskattelagen avsedda överlåtelseförluster som inte dragits av vid ikraftträdandet av denna lag från överlåtelsevinster av övriga tillgångar. Om en överlåtelseförlust inte kan dras av från överlåtelsevinsten av övriga tillgångar, dras den av från överlåtelsevinsten av i anläggningstillgångarna ingående andra aktier än sådana som får överlåtas skattefritt eller i anläggningstillgångarna ingående fastigheter.

Överlåtelseförlust avdras under den tid som anges i 50 § 1 mom. i inkomstskattelagen efter hand som vinst inflyter av överlåtelser.

RP 257/2018 , FiUB 29/2018, RSv 222/2018

7.6.2019/726:

Denna lag träder i kraft den 14 juni 2019.

RP 1/2019 , FiUB 1/2019, RSv 1/2019

7.6.2019/736:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020. Lagen ska första gången tillämpas för den räkenskapsperiod som börjar den 1 januari 2020 eller därefter.

RP 275/2018 , FiUB 37/2018, RSv 299/2018

30.12.2019/1569:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.

Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för år 2020.

RP 68/2019 , FiUB 14/2019, RSv 61/2019, Rådets direktiv (EU) 2016/1164 (32016L1164); EUT L 193, 19.7.2016, s. 1, Rådets direktiv (EU) 2017/952 om ändring av direktiv (EU) 2016/1164 vad gäller hybrida missmatchningar med tredjeländer (L:2017:144:TOC); EUT L 144, 7.6.2017, s. 1

30.12.2019/1577:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.

Denna lag tillämpas första gången vid beskattningen för 2020. Lagens 8 § 1 mom. 22 punkt ska dock tillämpas första gången för den räkenskapsperiod som börjar den 1 januari 2020 eller därefter.

RP 76/2019 , FiUB 18/2019, RSv 77/2019, Rådets direktiv (EU) 2016/1164 (32016L1164); EUT L 193, 19.7.2016, s. 1

17.12.2020/1075:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2021.

Lagens 6 § 1 mom. 7 punkt tillämpas första gången vid beskattningen för skatteåret 2020. Lagens 8 § 1 mom. 19 punkt tillämpas första gången vid beskattningen för skatteåret 2021.

RP 197/2020 , FiUB 25/2020, RSv 165/2020

17.12.2020/1079:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2021. Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för skatteåret 2021.

RP 195/2020 , FiUB 23/2020, RSv 167/2020

30.12.2020/1189:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2021.

Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för 2021.

RP 136/2020 , FiUB 33/2020, RSv 217/2020

30.12.2020/1199:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2021.

Denna lag tillämpas första gången vid beskattningen för år 2021.

RP 185/2020 , FiUB 34/2020, RSv 207/2020

19.11.2021/957:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022.

RP 28/2021 , ShUB 19/2021, RSv 123/2021

16.12.2021/1144:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022.

RP 188/2021 , FiUB 28/2021, RSv 197/2021

22.12.2021/1251:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022.

Denna lag tillämpas första gången vid beskattningen för 2022. Bestämmelserna i 18 a § 10 mom. och 18 b § 1 mom. 3 punkten och 4 mom. tillämpas dock första gången vid beskattningen för 2020.

RP 211/2021 , FiUB 32/2021, RSv 213/2021

30.12.2021/1361:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022.

RP 159/2021 , AjUB 18/2021, RSv 219/2021

9.12.2022/1014:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023. Bestämmelserna i 18 b § 1 och 6 mom. tillämpas första gången vid beskattningen för 2023 och bestämmelserna i 18 b § 7 mom. första gången vid beskattningen för 2019.

RP 202/2022 , FiUB 26/2022, RSv 140/2022

29.12.2022/1316:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023. Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för skatteåret 2023.

RP 227/2022 , FiUB 32/2022, RSv 201/2022

5.1.2023/44:

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2023.

RP 76/2022 , MiUB 17/2022, RSv 227/2022

23.3.2023/364:

Denna lag träder i kraft den 24 mars 2023.

RP 320/2022 , FiUB 44/2022, RSv 324/2022, Rådets förordning (EU) 2022/1854 (32022R1854); EUT L 261I, 7.10.2022, s. 1

23.3.2023/378:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.

RP 175/2022 , AjUB 25/2022, RSv 288/2022

23.3.2023/421:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025.

RP 207/2022 , AjUB 26/2022, RSv 332/2022

21.12.2023/1192:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2024 och gäller till och med den 31 december 2030.

Denna lag tillämpas vid beskattningen för 2023–2030.

RP 40/2023 , FiUB 9/2023, RSv 52/2023

5.12.2024/703:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025.

RP 108/2024 , FiUB 16/2024, RSv 118/2024

Top of page