624/1947

Den i dag givna lagen om skuldebrev skall, jämte vad här nedan stadgas, lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1948.

Genom lagen om skuldebrev upphävas:

9 kap. 1–4 §§ handelsbalken;

5 punkten förordningen den 7 juni 1749 och 1 § förordningen den 28 juni 1798; samt

12, 13 och 16–20 §§ förordningen om införande av ny utsökningslag, 13 § sådan den lyder i lagen den 13 juni 1929 (230/29) .

Vad i 10 kap. 6 § rättegångsbalken, i 3 och 12 §§ förordningen den 9 november 1868 om preskription i fordringsmål och om årsstämning samt i 2 och 6 §§ förordningen den 24 februari 1873 angående närmare bestämmande av löftesmans ansvarsskyldighet eller annorstädes är stadgat om gäldenärer och löftesmän, som iklätt sig ansvarighet en för alla och alla för en, skall äga tillämpning jämväl, då sådan ansvarighet eljest åligger flere, som gemensamt åtagit sig betalningsskyldighet.

Å skuldebrev, som tillkommit före lagens om skuldebrev ikraftträdande, äge äldre lag tillämpning, i den mån ej annat följer av vad här nedan stadgas.

Vad stadgandena i 8 § lagen om skuldebrev innehålla om jämkning eller åsidosättande av villkor, vars tillämpning skulle vara otillbörlig, lände till efterrättelse jämväl i fråga om äldre skuldebrev, där sådant villkor göres gällande först efter lagens ikraftträdande.

Stadgandena i 13, 14, 16, 18–20, 22 och 31 §§ lagen om skuldebrev skola äga tillämpning jämväl å äldre skuldebrev, där det efter lagens ikraftträdande överlåtits; dock äge gäldenären ej framställa invändning, som avses i 16 §, där han på grund av äldre lag var förhindrad att göra invändningen gällande mot överlåtaren.

Bestämmelserna i 21 § 2 mom. lagen om skuldebrev skola i fråga om belopp, som förfalla efter lagens ikraftträdande, tillämpas jämväl å äldre skuldebrev.

De i 23–25 §§ lagen om skuldebrev givna bestämmelserna om betalnings- och utdelningskuponger skola äga tillämpning jämväl å motsvarande kuponger till äldre huvudförbindelse eller aktie; dock att vad i 23 § 3 mom. och 24 § 2 mom. är stadgat i fråga om överlåtelse av betalnings- eller utdelningskupong skall gälla allenast överlåtelse, som äger rum efter lagens ikraftträdande, samt att, ifall tid för sådan kupongs förteende till inlösen ej blivit särskilt bestämd, den i 25 § stadgade tiden därför i fråga om kupong, som förfallit till betalning före dagen för ikraftträdandet, skall räknas från sagda dag.

Har motbok eller annat bevis om tillgodohavande hos bank eller annan penninginrättning, som avses i 32 § lagen om skuldebrev, utfärdats före lagens ikraftträdande, skall, i fråga om gäldenärens rätt till invändning på grund av förhållande, som inträffat efter ikraftträdandet, nya lagen vinna tillämpning. Vad enligt samma paragraf gäller om överlåtelses verkan mot överlåtarens borgenärer och om överlåtelse till flere, skall ock äga tillämpning, där överlåtelsen eller, såvitt fråga är om överlåtelse till flere, den första överlåtelsen ägt rum efter ikraftträdandet.

Stadgandena i 33 § lagen om skuldebrev skola äga tillämpning jämväl å i sagda paragraf avsedda motböcker och andra bevis, som utfärdats före lagens om skuldebrev ikraftträdande, såvitt angår betalning, som sker efter det lagen trätt i kraft.