234/1929

Två personer som har kommit överens om att ingå äktenskap med varandra är förlovade. (20.2.2015/156)

Äktenskap skall ingås genom vigsel.

Före vigseln skall det utredas att hinder mot äktenskapet inte föreligger.

Parterna i ett partnerskap som har registrerats i Finland kan omvandla sitt partnerskap till äktenskap genom att lämna in en gemensam anmälan om detta till Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata eller, i landskapet Åland, till Statens ämbetsverk på Åland. Det registrerade partnerskapet fortsätter som äktenskap från den dag då myndigheten har tagit emot anmälan.

Makarna är sinsemellan likställda. De bör i äktenskapet visa varandra förtroende och i samråd verka för familjens bästa.

Vardera maken har rätt att själv besluta om sitt deltagande i förvärvsarbete samt i samhällelig och annan verksamhet utanför familjen.

Äktenskapet upplöses när den ena maken avlider eller dödförklaras eller när domstol dömer till äktenskapsskillnad mellan makarna eller äktenskapet upphävs.

Den som är under aderton år får inte ingå äktenskap.

2 mom. har upphävts genom L 15.3.2019/351 . (15.3.2019/351)

5 § har upphävts genom L 1.4.1999/448 .

Ingen får ingå äktenskap, om hans eller hennes tidigare äktenskap ännu är i kraft. Inte heller den vars registrerade partnerskap är i kraft får ingå äktenskap.

Ingen får ingå äktenskap med sin far eller mor eller med deras föräldrar eller med annan släkting i rätt uppstigande led, ej heller med sitt barn eller barnbarn eller med annan släkting i rätt nedstigande led.

Syskon och halvsyskon får inte ingå äktenskap med varandra.

8 § har upphävts genom L 20.1.2012/23 .

Personer av vilka den ena är avkomling till den andras bror eller syster får inte ingå äktenskap med varandra, om inte justitieministeriet av särskilda skäl ger tillstånd till detta.

Vad som föreskrivs i 7 och 9 § tillämpas också när släktskapsförhållandet har uppstått till följd av adoption.

Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata ska undersöka om det finns något i lag angivet hinder mot ett äktenskap ( hindersprövning ). I landskapet Åland utförs hindersprövning av Statens ämbetsverk på Åland. Hindersprövning kan också ske hos den församling i den evangelisk-lutherska kyrkan eller i ortodoxa kyrkosamfundet där de förlovade eller den ena av dem är medlem.

De förlovade skall tillsammans begära hindersprövning hos den som enligt 10 § prövar hinder mot äktenskapet. (21.8.1998/618)

Om tillstånd av justitieministeriet krävs för ingående av äktenskapet, skall tillståndsbeslutet samtidigt inges till den som prövar hinder mot äktenskapet. (1.4.1999/448)

Har någondera av de förlovade högst fyra månader tidigare fått intyg över hindersprövning, skall också detta intyg i original inges till den som prövar hindren.

De förlovade skall till den som prövar hinder mot äktenskap lämna en skriftlig försäkran om att det inte föreligger något sådant hinder som avses i 7-9 §§.

De förlovade skall dessutom skriftligen uppge om de tidigare har ingått äktenskap eller låtit registrera partnerskap. Framgår det inte av de uppgifter som den som prövar hinder mot äktenskapet har till sitt förfogande att det tidigare äktenskapet eller registrerade partnerskapet har upplösts, skall den förlovade ge den som prövar hinder mot äktenskapet ett intyg eller annan särskild utredning om detta. (13.12.2001/1226)

Finner den som prövar hinder mot äktenskap att det inte föreligger något i lag stadgat hinder mot äktenskapet, skall han utfärda ett intyg om detta.

Intyg får utfärdas tidigast den sjunde dagen från det hindersprövningen begärdes. Intyget får dock utfärdas tidigare, om det föreligger vägande skäl.

Vigsel förrättas i närvaro av släktingar eller andra vittnen som antingen kyrklig eller borgerlig vigsel.

Kyrklig vigsel förrättas inom den evangelisk-lutherska eller ortodoxa kyrkan eller ett registrerat religionssamfund.

Vid vigseln skall de förlovade vara samtidigt närvarande. Då vardera har svarat jakande på vigselförrättarens fråga om han eller hon vill ingå äktenskap med den andra, skall vigselförrättaren konstatera att de är äkta makar.

Utöver vad som stadgas om vigsel i 15 § bestäms övriga villkor och former för kyrklig vigsel av det religionssamfund inom vilket vigseln förrättas.

Om förrättande av borgerlig vigsel stadgas genom förordning.

16 a § har upphävts genom L 29.8.2008/572 .

Kyrklig vigsel får förrättas

Skyldig att förrätta borgerlig vigsel är

Borgerlig vigsel får förrättas av den som har fått vigselrätt av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata eller av Statens ämbetsverk på Åland. Den som uppfyller villkoren i 17 b § kan få vigselrätt, om det behövs för att säkerställa att det finns ett tillräckligt antal borgerliga vigselförrättare. (29.11.2019/1125)

Vigselrätt ges antingen tills vidare eller för viss tid.

Vigselrätt enligt 17 a § 2 mom. ska initieras av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata eller Statens ämbetsverk på Åland. Rätten får ges den som har avlagt högre högskoleexamen i juridik och som med beaktande av arbetserfarenhet eller andra omständigheter kan antas fullgöra sitt uppdrag på ett oklanderligt sätt. Vigselrätten antecknas i vigselrättsregistret i enlighet med bestämmelserna i 7 § i lagen om vissa personregister vid Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata (1156/2019) . (29.11.2019/1125)

Den som har fått vigselrätt ( vigselförrättare ) ska fullgöra uppdraget omsorgsfullt och på behörigt sätt. Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata eller Statens ämbetsverk på Åland ska utöva tillsyn över vigselförrättarens verksamhet. I fråga om vigselförrättarens ansvar och tillsynen över vigselförrättaren samt återkallelse av vigselrätt gäller vad som föreskrivs i 5 § 2 mom., 6 §, 7 § 1–3 mom. samt 8–10 § i lagen om vigselrätt. Vigselrätten ska återkallas om vigselförrättarens handlingsbehörighet begränsas. (29.11.2019/1125)

På vigselförrättare och offentliga samfund tillämpas bestämmelserna om offentliga samfunds och tjänstemäns skadeståndsansvar i 3 och 4 kap. i skadeståndslagen (412/1974) .

Vigselförrättaren har rätt att få skäligt arvode och reseersättning för en vigselförrättning av statens medel på det sätt som fastställs genom beslut av finansministeriet.

För hindersprövning och för vigsel som förrättas av en statlig myndighet tas avgift inte ut. Avgift för förrättande av borgerlig vigsel och ersättning för resekostnader får dock tas ut, om vigselförrättaren och de förlovade har kommit överens om att vigseln förrättas vid någon annan tidpunkt än under den öppettid som anges i 1 § i förordningen om öppethållandet av statens ämbetsverk (332/1994) eller någon annanstans än i vigselförrättarens tjänstelokal. Avgift och ersättning för resekostnader får också tas ut om de förlovade har kommit överens med en vigselförrättare som avses i 17 a § 2 mom. att denne ska förrätta vigseln. I fråga om avgiftens och ersättningens storlek föreskrivs genom förordning av statsrådet i enlighet med lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992) .

Vigsel får inte förrättas, om vigselförrättaren känner till någon omständighet som hindrar äktenskapet eller om vigselförrättaren finner att någondera av de förlovade till följd av rubbat sinnestillstånd uppenbarligen inte förmår inse äktenskapets betydelse.

Vigselförrättaren skall före vigseln förvissa sig om att hindersprövning har utförts enligt 11-13 §§. Om en längre tid än fyra månader har förflutit från det intyg enligt 13 § utfärdades, får vigsel inte förrättas på grundval av intyget.

Vigsel är ogiltig, om den inte har förrättats enligt 15 § eller om den har förrättats av någon som inte haft rätt att förrätta vigsel.

Republikens president kan likväl på synnerligen vägande skäl besluta att vigsel som enligt 1 mom. är ogiltig skall anses vara giltig. Ansökan om detta kan göras av vardera av de vigda eller, om någondera har avlidit, av hans eller hennes arvinge.

Konflikter och rättsliga frågor inom familjen skall i första hand såvitt möjligt redas ut genom förhandlingar mellan parterna och avgöras genom avtal.

Medlarna i familjefrågor skall på begäran ge hjälp och stöd när det förekommer konflikter inom familjen.

Medlarna kan på begäran ge hjälp och stöd också när det uppstår konflikter beträffande iakttagandet av ett beslut eller ett avtal som gäller vårdnad om barn eller umgängesrätt. (16.8.1996/622)

Medlaren skall försöka få till stånd en förtroendefull och öppen diskussion mellan familjemedlemmarna. Han skall försöka åstadkomma samförstånd om hur konflikterna inom familjen skall kunna lösas på ett sätt som är det bästa möjliga för alla parter.

Medlaren skall fästa särskilt avseende vid att de minderåriga barnens ställning blir tryggad.

Medlaren skall bistå parterna med att uppgöra avtal samt i fråga om andra åtgärder som behövs för att lösa konflikter.

Den allmänna planeringen, styrningen och övervakningen av medlingen i familjefrågor ankommer på regionförvaltningsverket som i dessa frågor är underställt social- och hälsovårdsministeriets tillsyn. (22.12.2009/1387)

Välfärdsområdet ska ombesörja anordnandet av medling i familjefrågor. Medling kan dessutom handhas av sådana samfund, sammanslutningar och stiftelser samt enskilda som av regionförvaltningsverket har beviljats tillstånd att bedriva dylik verksamhet. (8.7.2022/623)

Social- och hälsovårdsministeriet meddelar närmare föreskrifter och anvisningar om medling i familjefrågor. (17.1.1991/101)

Tillstånd att medla i familjefrågor kan på ansökan beviljas ett samfund, en sammanslutning eller en stiftelse som anses kunna sköta medlingen med yrkesskicklighet. Tillstånd kan på ansökan även beviljas den som är förtrogen med barnskydds- eller familjerådgivningsarbete eller med familjerätt, och som på grundval av tidigare erfarenhet samt sina personliga egenskaper har tillräckliga förutsättningar att verka som medlare.

Tillstånd meddelas för viss tid, högst fem år åt gången. Tillståndet kan dras in, om detta anses befogat.

Då regionförvaltningsverket beviljar tillståndet kan det samtidigt utfärda närmare föreskrifter om verksamhetsområdet och uppgifterna samt om skyldigheten att till regionförvaltningsverket lämna sådana uppgifter som behövs för övervakningen. (22.12.2009/1387)

På en medlares tystnadsplikt tillämpas 5 § och 100 § i lagen om behandling av kunduppgifter inom social- och hälsovården (703/2023) . På medlaren tillämpas inte vad som i 64 § i den lagen föreskrivs om skyldighet att lämna uppgifter. Medlaren har inte rätt att på eget initiativ inhämta uppgifter om familjen av andra myndigheter.

Domstol kan på gemensam ansökan av makar eller på ansökan av någondera maken

2 mom. har upphävts genom L 31.3.1995/484 . (31.3.1995/484)

Domstolens beslut kan verkställas omedelbart även om det inte har vunnit laga kraft, såvida inte annat bestäms i beslutet.

Beslutet är i kraft tills vidare. På yrkande av någondera maken kan det ändras eller återkallas genom nytt beslut av domstolen, om förhållandena har förändrats efter det att beslutet gavs. Beslut och åläggande som avses i 1 mom. förfaller när avvittring eller avskiljande av egendomen har verkställts mellan makarna och åtgärden har vunnit laga kraft. Beslutet och åläggandet förfaller dock när två år förflutit från det beslutet gavs, även om avvittring eller avskiljande inte har verkställts.

Makarna har rätt till äktenskapsskillnad efter en betänketid.

Makarna har dock rätt till äktenskapsskillnad utan betänketid, om de utan avbrott har bott åtskils de två senaste åren.

Betänketiden räknas från det att makarnas gemensamma ansökan om upplösning av äktenskapet inlämnades till domstolen eller dess kansli eller från det att den ena makens ansökan delgavs den andra.

Sedan minst sex månader har förflutit av betänketiden skall domstolen döma till äktenskapsskillnad mellan makarna, om de tillsammans eller den ena av dem yrkar det. Yrkandet skall framställas inom ett år från betänketidens början.

Mellan makarna skall domstolen utan betänketid döma till äktenskapsskillnad,

(13.12.2001/1226)

Allmän åklagare skall föra talan om äktenskapsskillnad mellan makarna med stöd av 1 mom.

Har äktenskapet ingåtts medan ett tidigare äktenskap var i kraft, har båda makarna i det tidigare äktenskapet utan betänketid rätt till äktenskapsskillnad.

Ett äktenskap ska upphävas, om en make har tvingats till äktenskapet.

Upphävande av äktenskap har samma rättsverkningar som äktenskapsskillnad.

En bestämmelse om äktenskapsskillnad i en lag eller förordning tillämpas också på upphävande av äktenskap, om inte något annat föreskrivs.

Ett ärende som gäller äktenskapsskillnad eller samlevnadens upphörande anhängiggörs genom ansökan av makarna gemensamt eller av den ena maken ensam.

Har ansökan gjorts av den ena maken ensam, skall domstolen bereda den andra tillfälle att bli hörd. Domstolen skall delge den andra maken kallelsen och ansökan på det sätt som stadgas om delgivning av stämning.

Kan ärendet inte avgöras genast på grund av att domstolen kan döma till äktenskapsskillnad mellan makarna först efter betänketid, skall domstolen skjuta upp behandlingen av ärendet till den del det gäller äktenskapsskillnaden. Domstolen skall samtidigt meddela hur ärendet skall kunna upptas till fortsatt behandling efter betänketiden. Vidare skall meddelas att en sådan medling i familjefrågor som avses i 20 § står till buds för makarna och deras familj.

Det ärende som gäller äktenskapsskillnad upptas efter betänketiden till fortsatt behandling vid domstolen på ansökan av makarna eller den ena av dem enligt 28 §.

Ett ärende som gäller upphävande av äktenskap inleds vid tingsrätten genom ansökan.

Bestämmelser om behörig domstol i ärenden som gäller upphävande av äktenskap finns i 10 kap. i rättegångsbalken.

Ansökan om upphävande av äktenskap kan göras av en make som har tvingats till äktenskap.

Yrkande på upphävande av ett äktenskap kan inte framställas efter det att äktenskapet har upplösts.

I ett ärende som gäller upphävande av äktenskap ska domstolen ge den andra maken tillfälle att bli hörd.

I samband med ett ärende som gäller äktenskapsskillnad, upphävande av äktenskap eller samlevnadens upphörande kan framställas yrkande på underhållsbidrag och vårdnaden om barn eller umgängesrätten samt annat yrkande som sammanhänger med det ärende som gäller äktenskapsskillnaden, upphävandet av äktenskapet eller samlevnadens upphörande.

I ett ärende som gäller äktenskapsskillnad, upphävande av äktenskap eller samlevnadens upphörande kan domstolen meddela ett interimistiskt förordnande på yrkande som avses i 1 mom. samt om samlevnadens upphörande.

Ändring får inte sökas i ett interimistiskt förordnande.

Ett interimistiskt förordnande är i kraft till dess att domstolen meddelar sitt beslut i ärendet, om inte förordnandet dessförinnan återtas eller ändras.

I ärenden som gäller äktenskapsskillnad, upphävande av äktenskap eller samlevnadens upphörande ska domstolen på eget initiativ uppta frågan om hur vårdnaden av makarnas barn och umgängesrätten ska ordnas med hänsyn till barnets bästa.

Vid behandling av frågan om vårdnaden av barn och umgängesrätten ska domstolen särskilt fästa parternas uppmärksamhet vid att syftet med vårdnaden och umgängesrätten är att trygga positiva och nära kontakter mellan barnet och båda föräldrarna.

På yrkande av barnets förälder eller välfärdsområdet ska domstolen fatta beslut om vårdnaden och umgängesrätten med iakttagande av lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt (361/1983) .

Vad som i 22 och 32 § föreskrivs om välfärdsområden tillämpas när det gäller landskapet Åland på kommunerna i landskapet Åland.

Äktenskap medför icke inskränkning av makes rätt att sluta avtal, för såvitt i 2 kapitlet icke annorlunda stadgas, ej heller i hans rätt att kära och svara.

Makar må ingå avtal jämväl med varandra, dock med iakttagande av vad i 3 kapitlet sägs.

Den egendom make vid äktenskapets ingående har förblir hans tillhörighet. Likaså är det, som make under äktenskapet förvärvar, hans egendom.

Vardera maken har giftorätt i den andras egendom. På grund därav tager vid avvittring efterlevande maken och död makes arvingar eller vardera maken hälften av makarnas behållna egendom, på sätt i IV avdelningen närmare stadgas.

Makarna har dock inte giftorätt i egendom som undantagits giftorätten genom ett förordnande i ett äktenskapsförord, gåvobrev, testamente eller förmånstagarförordnande avseende personförsäkringar. Makarna har inte heller giftorätt i egendom som trätt i stället för sådan egendom. Om det dessutom har bestämts att makarna inte har giftorätt i egendomens avkastning ska även det förordnandet iakttas. (14.5.2010/427)

I fråga om rättighet, som ej kan överlåtas eller som eljest är av personlig art, äga bestämmelserna om giftorätt tillämpning allenast såvitt de ej stå i strid med vad om sådan rättighet särskilt är gällande.

Har en makes egendom avträtts till konkurs, kan den andra maken utesluta vardera makens giftorätt genom att inom ett år efter konkursens början anmäla detta skriftligen till Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata. I landskapet Åland kan anmälan göras till Statens ämbetsverk på Åland. (29.11.2019/1125)

Vardera maken råde över sin egendom med de inskränkningar, som omförmälas i 37–39 §§.

Make vare pliktig att så vårda egendom, vari andra maken har giftorätt, att egendomen ej otillbörligen minskas denne till förfång.

En make får inte utan den andra makens skriftliga samtycke överlåta fast egendom som är avsedd att användas som makarnas gemensamma hem. Makens samtycke behövs dock inte, om den egendom som överlåts är avsedd att huvudsakligen användas för något annat ändamål och om en uteslutning av hemmet och därtill hörande markområde från överlåtelsen avsevärt skulle sänka den fasta egendomens värde. Vad som stadgas om fast egendom gäller också en byggnad på annans mark och nyttjanderätten till marken. Med överlåtelsen jämställs att fast egendom hyrs ut eller att annan nyttjanderätt upplåts i den.

En rättshandling som en make företagit i strid med 1 mom. skall förklaras ogiltig, om den andra maken väcker talan därom inom tre månader från det han fick vetskap om rättshandlingen. En överlåtelse av fast egendom blir dock giltig, om lagfart beviljas på förvärvet och mottagaren när förvärvet skedde inte kände eller borde ha känt till att överlåtaren inte hade rätt att överlåta egendomen. Om verkningarna av inskrivning av legorätt eller annan nyttjanderätt i fast egendom gäller i tillämpliga delar vad detta moment stadgar om lagfart.

En make får inte utan den andra makens samtycke överlåta eller till annan överföra

I fråga om egendom som avses i 1 mom. 3-5 punkten är den andra makens samtycke dock inte nödvändigt, om det på grund av hans frånvaro eller annat därmed jämförbart hinder skulle orsaka oskäligt men och dröjsmål att inhämta hans samtycke.

En rättshandling i strid med 1 och 2 mom. skall förklaras ogiltig och mottagaren skall förpliktas att avstå från besittningen av egendomen, om den andra maken väcker talan därom inom tre månader från det han fick vetskap om rättshandlingen. Denna skall dock anses giltig, om mottagaren har fått bostaden eller den lösa egendomen i sin besittning och han vid den tidpunkten hade grundat skäl att anta att

Vad som ovan stadgas om överlåtelse skall även tillämpas på avtal om upplåtelse till tredje man av nyttjande- eller besittningsrätt till det gemensamma hem som avses i 1 mom. 1 och 2 punkten samt av egendom som avses i 3-5 punkten. Om makes rätt att säga upp hyresavtal stadgas i 35 § hyreslagen (82/61) .

Vägrar den andra maken att ge sitt samtycke eller har samtycke inte av annan orsak kunnat inhämtas, kan domstolen på ansökan ge tillstånd till överlåtelse eller annan rättshandling som avses i 38 och 39 §§.

Har make utan behörigt beaktande av andra makens giftorätt genom att som gåva överlåta annan än i 38 § nämnd egendom förorsakat väsentlig minskning av sin egendom och kan andra maken vid i 85 § avsedd avvittring icke tilläggas fullt vederlag, skall, om mottagaren av gåvan visste eller hade bort veta att gåvan kränkte andra makens rätt, av gåvan eller dess värde så mycket återbäras som är erforderligt för tillgodoseende av andra makens rätt. Gåvans värde skall fastställas enligt den tidpunkt, då gåvan fullbordades, om icke omständigheterna annat påkalla.

Talan om återbäring skall väckas inom ett år efter det avvittringen ägde rum, likväl senast tio år efter det gåvan fullbordades.

Var i form av utfästelse om gåva given förbindelse vid avvittring av egendomen icke fullgjord, må den icke göras gällande, i den mån andra makens rätt därigenom kränkes.

Genom äktenskapsförord, som upprättas före eller under äktenskapet, kunna trolovade eller makar utesluta giftorätt i egendom, som någondera av dem äger eller sedermera förvärvar. I enahanda ordning kan jämväl bestämmas, att giftorätt skall äga rum i egendom, som på grund av tidigare upprättat förord eljest ej vore föremål för sådan rätt.

Utöver vad nu är sagt må ej genom avtal mellan trolovade eller makar fastställas avvikelse från vad om makars egendomsförhållanden är stadgat.

Äktenskapsförord skall upprättas skriftligen. Är maken eller den trolovade på grund av omyndighet eller begränsning av handlingsbehörigheten inte berättigad att själv upprätta äktenskapsförord, skall han eller hon inhämta intressebevakarens skriftliga godkännande därtill.

Ett äktenskapsförord ska ges in skriftligen till Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata eller Statens ämbetsverk på Åland för registrering. Registreringsanmälan kan lämnas in av en av makarna eller en av de förlovade. Äktenskapsförordet ska bifogas anmälan i original. (29.11.2019/1125)

Om avtalsparterna i ett äktenskapsförord meddelat att lös egendom givits som gåva, tillämpas dessutom vad som särskilt föreskrivs om registrering av gåvor som avses i 6 § i lagen om gåvoutfästelser (625/1947) .

Ett äktenskapsförord träder i kraft när det har registrerats.

Ett äktenskapsförord träder dock inte i kraft om det har getts in till Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata eller Statens ämbetsverk på Åland efter det att äktenskapet blivit upplöst eller ett ärende som gäller äktenskapsskillnad eller upphävande av äktenskap har blivit anhängigt.

Ger den ena maken lös egendom till den andra, ska gåvan anmälas hos Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata eller Statens ämbetsverk på Åland enligt 6 § i lagen om gåvoutfästelser för att gåvotagaren ska kunna få skydd mot återvinningsanspråk från givarens borgenärer vid konkurs eller utsökning. (29.11.2019/1125)

Vad som föreskrivs i 1 mom. gäller inte när föremålet och tidpunkten för gåvan har angivits i ett äktenskapsförord som getts in för registrering enligt 43 §.

Bestämmelser om återvinning av en gåva mellan makar finns i lagen om återvinning till konkursbo (758/1991) och i utsökningsbalken (705/2007) . (15.6.2007/711)

Vardera maken skall efter förmåga bidra till familjens gemensamma hushåll och makarnas underhåll. Makarnas underhåll omfattar tillgodoseende av deras gemensamma samt vardera makens personliga behov.

Beloppet av underhållsbidrag till make och betalningssättet kan fastställas genom avtal eller domstols beslut.

Om barnens rätt till underhåll av sina föräldrar stadgas i lagen om underhåll för barn (704/75) .

Om en make försummar sin underhållsskyldighet eller om makarna bor åtskils, kan domstolen ålägga den ena maken att betala underhållsbidrag till den andra i enlighet med de grunder som stadgas i 46 §.

När domstolen dömer till äktenskapsskillnad eller äktenskapet upphävs, och den ena maken anses behöva underhållsbidrag, kan domstolen ålägga den andra maken att betala underhållsbidrag i enlighet med vad som prövas skäligt med hänsyn till hans eller hennes förmåga och övriga omständigheter.

Det kan fastställas att underhållsbidrag ska betalas antingen tills vidare eller så, att betalningen upphör efter den tid som har satts ut i beslutet. Underhållsbidraget kan likväl fastställas till ett engångsbelopp, om den underhållsskyldiges förmögenhetsförhållanden och övriga omständigheter ger anledning till detta.

Skyldighet att betala periodiskt underhållsbidrag upphör, om den som har rätt till bidraget ingår nytt äktenskap.

Skyldighet att betala underhållsbidrag kan med stöd av 47 och 48 §§ åläggas retroaktivt högst för ett år innan talan väcktes.

Domstolens beslut om betalning av underhållsbidrag kan verkställas omedelbart trots att det inte har vunnit laga kraft, om inte annat bestäms i beslutet.

Makarna kan inbördes ingå avtal om underhållsbidrag som enligt 47 eller 48 § ska betalas till den andra maken. Avtalet ska ingås skriftligen samt för fastställelse föreläggas det välfärdsområde inom vars område makarna eller den ena av dem är bosatt.

Om ingendera av makarna är bosatt i Finland, men en finsk domstol enligt artikel 3 eller 6 i rådets förordning (EG) nr 4/2009 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet är behörig i ett ärende som gäller underhåll, kan välfärdsområdet fastställa det avtal som avses i 1 mom., om parterna i enlighet med artikel 7 i Haagprotokollet av den 23 november 2007 om tillämplig lag avseende underhållsskyldighet har avtalat att finsk lag ska tillämpas på underhållsskyldigheten. Avtalet ska föreläggas Helsingfors stad för fastställelse.

Innan avtalet fastställs ska välfärdsområdet pröva om avtalet kan anses skäligt med hänsyn till makens behov av underhåll, den andra makens betalningsförmåga och övriga omständigheter som inverkar på saken.

Ett avtal som välfärdsområdet har fastställt kan verkställas så som ett lagakraftvunnet beslut av domstol.

Vad som i denna paragraf föreskrivs om välfärdsområden tillämpas när det gäller landskapet Åland på kommunerna i landskapet Åland.

Domstolens beslut eller ett avtal som makar har ingått om betalning av underhållsbidrag kan ändras, om detta skall anses befogat till följd av förändrade förhållanden. Ett beslut eller avtal, genom vilket det har bestämts att underhållsbidrag skall betalas med ett engångsbelopp, kan likväl inte ändras efter det underhållsbidraget har betalts.

När ett underhållsbidrag ändras, kan också de förhållanden beaktas som har rått under de senaste sex månaderna före talans väckande.

Ett avtal som makar har ingått om underhållsbidrag kan ändras, om avtalet skall anses oskäligt.

Ändras ett beslut eller avtal om underhåll till make eller upphävs beslutet eller förklaras avtalet ogiltigt, skall domstolen pröva om den andra maken helt eller delvis skall få tillbaka vad han har betalt.

Vardera maken svarar särskilt för sig för den gäld, som han gjort före äktenskapet eller under dess bestånd.

För gäld, som endera maken gjort för familjens underhåll, svara dock makarna en för bägge och bägge för en.

Vad i 2 momentet sägs skall ej tillämpas å penninglån, som ena maken upptagit, ej heller där borgenären visste, att makarna på grund av söndring levde åtskilda.

För gäld, som under äktenskapet gjorts av bägge makarna, svara de en för bägge och bägge för en, där ej annat avtal träffats.

Vill borgenär söka make för sådan av andra maken gjord gäld, som avses i 2 mom. 52 §, skall han anhängiggöra sin talan inom två år från förfallodagen eller, om gälden skall betalas vid anfordran, från dess tillkomst; försittes denna tid, vare rätt till talan förlorad.

55 § har upphävts genom L 16.4.1987/411 .

Missbrukar make sin behörighet att med förpliktande verkan jämväl för andra maken göra gäld, kan han av rätten förklaras behörigheten förlustig. Sådant beslut kan av rätten upphävas, om makarna enas därom eller förändrade förhållanden det föranleda.

Rättens beslut skall ofördröjligen kungöras, på sätt om kungörande av omyndighetsförklaring är stadgat. Upphäves beslutet, varde ock därom på samma sätt kungjort.

57 § har upphävts genom L 30.12.1992/1578 .

Föryttrar eller förpantar make utan andra makens samtycke denne tillhörigt eller samfällt lösöre, vare andra maken berättigad att lösa det åter. Var förvärvaren ej i god tro eller hade vederlag ej givits, gånge godset åter utan lösen.

Har make genom brottslig gärning orsakat andra makens död eller haft del i sådant brott, må honom ej vid avvittring på grund av giftorätt tilläggas något av den dödes egendom. Är makens brottslighet ringa, pröve dock rätten, om sådan påföljd av brottet skall inträda.

Make är berättigad att fordra, att andra maken deltager i upprättandet av en förteckning över varderas lösa egendom samt att i förteckningen särskilt angives, huruvida för endera maken giftorätt i visst gods ej äger rum. I händelse av tredska må maken utverka förordnande för god man att företräda andra maken vid förteckningens upprättande. Förteckningen må make låta förse med intyg av notarius publicus, kronolänsman eller kommunalnämnds ordförande, utvisande dagen, då förteckningen företetts. Vid tvist om egendomen avgör rätten, vilken beviskraft bör tilläggas förteckningen.

61 § har upphävts genom L 26.4.1991/765 .

62 § har upphävts genom L 26.4.1991/765 .

Låter make sin egendom förvaltas av andra maken, vare denne, där ej annat avtalats eller bör anses förutsatt, berättigad att utan redovisningsskyldighet använda avkastningen till familjens underhåll. Han skall dock till andra maken utgiva, vad av avkastningen uppenbarligen icke åtgått till underhållet.

Uppdrag, som i 1 momentet avses, kan städse återkallas, även om annorlunda överenskommits.

Biträder ena maken den andra i hans förvärvsverksamhet och vill därför njuta ersättning, vise att sådan betingats eller avsetts eller att dess erläggande med hänsyn till arbetets art och omständigheterna i övrigt bör anses skäligt.

Hade ersättning icke betingats må talan därom icke anhängiggöras sedan ett år förflutit efter utgången av det kalenderår, under vilket arbetet utfördes. Dylik ersättning, som erlägges senare, skall anses som gåva.

Nödvändighetsartiklar, vilka ena maken för sitt personliga bruk anskaffat med medel, som andra maken på grund av sin underhållsskyldighet tillhandahållit den förre, vare dennes egendom.

Ett gåvobrev, ett skriftligt samtycke, ett äktenskapsförord och en förteckning, om vilka det är fråga i 35 § 2 mom. samt i 38, 42 och 60 §, ska för att gälla vara daterade, behörigen undertecknade och bevittnade av två ojäviga personer. Ett gåvobrev eller ett samtycke som gäller överlåtelse av fast egendom kan undertecknas också såsom till riktigheten bestyrkt av ett köpvittne.

Om överlåtelse av fast egendom sker på elektronisk väg, kan gåvobrevet eller samtycket också utfärdas som ett elektroniskt dokument i fastighetsöverlåtelsesystemet på det sätt som föreskrivs i 9 a kap. i jordabalken (540/1995) .

När ett ärende som gäller äktenskapsskillnad eller upphävande av äktenskap är anhängigt eller när äktenskapet har upplösts ska avvittring förrättas, om en make eller en avliden makes arvinge kräver det.

Har ingendera maken giftorätt i den andra makens egendom, ska i stället för avvittring endast avskiljande av makarnas egendom äga rum.

Har makarna gemensam egendom, ska egendomen på yrkande delas vid avvittring eller avskiljande av egendom.

Till dess avvittring sker, deltager efterlevande maken i förvaltningen av den döde makens egendom på sätt i ärvdabalken stadgas. (5.2.1965/42)

Den efterlevande maken får under den tid som är i fråga ensam råda över sin egendom. Om den efterlevande maken önskar vidta en överlåtelse- eller annan åtgärd, till vilken den andra makens samtycke enligt 38 eller 39 § är nödvändigt, skall han dock till åtgärden inhämta antingen domstolens tillstånd eller arvingarnas skriftliga samtycke enligt 66 §. Den efterlevande maken skall vid avvittringen redovisa för förvaltningen av egendomen och avkastningen av denna under tiden efter dödsfallet. (13.10.1995/1152)

Har domstolen dömt till äktenskapsskillnad, får en make till dess avvittring har skett fortfarande råda över sådan egendom som tillhörde honom när äktenskapet upplöstes, som om äktenskapet fortfarande vore i kraft. Vad som i 2 mom. stadgas om redovisningsskyldighet vid avvittring tillämpas på motsvarande sätt. (16.4.1987/411)

4 mom. har upphävts genom L 16.4.1987/411 . (16.4.1987/411)

Innan all veterlig gäld, för vilken död make svarade, blivit gulden eller medel till betalning av gälden satte under särskild vård, må avvittring ej äga rum, med mindre efterlevande maken och den dödes arvingar äro ense därom eller den dödes egendom blivit avträdd till konkurs.

Hade makarna gemensam gäld, äge vid avvittring make eller död makes arvingar fordra, att före avvittringen andra partens andel därav betalas eller att säkerhet ställes för betalningen.

Gemensam gäld, som gjorts för familjens underhåll, anses åvila makarna i det förhållande, vari de bort tillskjuta medel för underhållet.

När ett ärende som gäller äktenskapsskillnad eller upphävande av äktenskap är anhängigt eller när äktenskapet har upplösts, kan en make i syfte att för avvittringen utreda sina egna eller den andra makens skulder ansöka om offentlig stämning med iakttagande av lagen om offentlig stämning (729/2003) .

Om vid åtskiljandet av makarnas egendom beträffande visst lösöre icke av omständigheterna framgår och ej heller kan visas, vilkendera makens gods det tillhör eller att det är gemensam egendom, skall det anses såsom om det vore förvärvat av makarna gemensamt med lika andel för vardera.

Vid avvittring ska som egendom i vilken den andra maken inte har giftorätt betraktas

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 1 mom. 2 punkten har den andra maken dock giftorätt i den egendom som avses i den punkten, om ett ärende som gäller äktenskapsskillnad eller upphävande av äktenskap har förfallit av någon annan orsak än att den ena maken avlidit medan ärendet var anhängigt.

Make äge vid avvittringen för sig överst undantaga honom tillhöriga kläder och andra föremål, som tjäna uteslutande till hans personliga bruk, dock ej till högre värde än med hänsyn till makarnas villkor kan anses skäligt.

Har make till förkovran av sådan sin egendom, däri giftorätt äger rum, använt annat sitt gods, njute han eller hans arvingar vederlag av förstnämnda egendom.

Har då behållningen av en makes egendom fastställts enligt 99 § från dess värde avdragits gäld som nämns i 2 eller 3 mom. i samma paragraf, skall till den andra maken eller den avlidna makens arvingar utges vederlag av behållningen av egendom i vilken någondera maken har giftorätt.

Har make genom vanvård av sina ekonomiska angelägenheter, genom missbruk av rätten att råda över egendom, däri andra maken har giftorätt, eller genom att förfara på ett i förhållande till hans villkor icke försvarligt sätt vållat, att denna väsentligen minskats, ägo andra maken eller död makes arvingar erhålla vederlag, på sätt i 93 § sägs, motsvarande den sålunda orsakade minskningen av sagda egendoms behållning. Sådant vederlag må, dock blott till hälften av vad eljest ej kunde utgå, tagas jämväl av den vederlagsskyldiges gods, däri giftorätt ej äger rum, såvitt godset ej erfordras för täckning av gäld.

Då vid makes död förskott på arv, som givits ur någondera makens gods, vari giftorätt föreligger, skall avräknas på förskottstagarens arv efter den avlidne maken, skall från värdet av vad som vid avvittringen tillfaller arvingar och testamentstagare efter den döde, avräknas värdet av förskottet eller, om hela värdet icke kan avräknas på förskottstagarens arv, det belopp, som kan avräknas.

Då förskott enligt 1 mom. avräknas vid avvittring, skall till förskottsgivarens behållna giftorättsgods före skiftet läggas det belopp, som vid avvittringen skall avdragas. Efterlämnar den, som givit förskottet, därjämte annat gods, skall även detta beaktas vid avräkningen av förskottet.

Vederlag skall likaså utges, så som det stadgas i 94 §, om en make har använt egendom, i vilken den andra maken har giftorätt, till förvärv eller förkovran av egendom som är undandragen giftorätt eller till betalning av gäld som avses i 99 § 2 eller 3 mom.

För vederlag, som ej kunnat vid avvittringen utgå, äge make eller död makes arvingar icke någon fordringsrätt.

97 § har upphävts genom L 16.4.1987/411 .

Avvittring skall företagas i den ordning, som är stadgad för arvskifte, med iakttagande därjämte av bestämmelserna i detta kapitel.

Sedan makarnas egendom har åtskilts och det vederlag som en make enligt 92 § kan ha rätt till har beaktats, fastställs behållningen av den egendom, i vilken makarna har giftorätt, särskilt för sig i fråga om vardera makens egendom, så att från egendomens värde avdras en makes enskilda gäld, som har uppkommit före den tidpunkt som avses i 90 § 1 och 2 punkten, samt av gäld för vilken makarna svarar solidariskt så mycket som belöper sig på respektive make. (16.4.1987/411)

Häftade egendom, däri giftorätt ej äger rum, vid äktenskapets ingående eller då densamma under äktenskapet genom äktenskapsförord eller gåvobrev eller testamente tillförsäkrades maken såsom sådan egendom, på grund av inteckning eller eljest särskilt för gälden, skall från det i 1 mom. avsedda värdet avdragas blott den del av gälden, för vilken betalning icke kan erhållas ur denna eller i dess ställe satt egendom. Lag samma vare om gäld, som make gjort till förvärv eller förkovran av sådan egendom, däri giftorätt ej äger rum.

Har gälden uppkommit genom att make vanvårdat sina ekonomiska angelägenheter eller eljest förfarit på ett i förhållande till hans villkor icke försvarligt sätt, skall från det i 1 mom. avsedda värdet avdragas blott den del av gälden, för vilken betalning icke kan erhållas ur sådan egendom, däri giftorätt ej äger rum.

4 mom. har upphävts genom L 15.6.2007/711 . (15.6.2007/711)

Sedan så har förfarits som det stadgas i 99 § och åtskiljande enligt 91 § har skett på en makes yrkande ges vardera parten, utöver det vederlag som enligt 93, 94 eller 95 § kan tillkomma honom, hälften av återstoden av den egendoms värde, i vilken någondera maken har giftorätt, om inte annat följer av 59 § eller 103 § 2 mom. eller av att den andra parten skall få ett tillskott med stöd av 101 eller 102 §.

Har såsom i 1 mom. 88 § sägs yrkande gjorts om betalning av gemensam gäld eller ställande av säkerhet därför och sker det ej, skall, om make övertager ansvaret för hela gälden och därför ställer säkerhet eller arvingarna så förfara, egendom till ett värde, motsvarande andra partens del av gälden, tilldelas honom eller dem av vad eljest vid avvittringen tillkommit andra parten utöver egendom till täckning av annan gäld eller av dess övriga behållna egendom.

Ett underhållsbidrag som den ena maken skall betala till den andra och som har förfallit till betalning skall erläggas vid avvittringen, till den del den underhållsskyldiga maken vid avvittringen får eller annars har egendom som inte behövs för täckning av gäld.

Vid avvittring, som efterlevande maken och den först avlidne makens arvingar eller ock makarna förrätta, må den part, som skall avstå egendom, själv avgöra, vad han vill avstå. I stället för egendom, som part önskar behålla, må han giva penningar enligt egendomen vid avvittringen åsätt värde.

Har en makes eller avliden makes egendom avträtts till konkurs, är den andra maken eller hans arvingar likväl inte skyldiga att överlåta egendom vid avvittringen. Vid en avvittring som sker efter den först avlidna makens död är den efterlevande inte skyldig att överlåta egendom till den först avlidna makens arvingar. (26.4.1991/765)

Skall make av andra parten erhålla egendom, äge han, utan hinder av vad i 1 mom. är stadgat, rätt att på sin lott utfå arbetsredskap och annat lösöre, som erfordras för fortsättande av hans näring, såvida detta kan ske utan synnerlig olägenhet för andra maken. (5.9.1975/705)

Då avvittring sker efter makes död och värdet av den egendom, som skall avvittras, är ringa, äge efterlevande make rätt att av egendom, som icke undandragits giftorätten, uttaga nödigt bohag samt arbetsredskap och annat för fortsättande av hans näring nödigt lösöre, även om andra makens arvingar till följd härav icke kunde erhålla den egendom, som enligt avvittringen annars borde lämnas eller avstås till dem.

2 mom. har upphävts genom L 16.4.1987/411 . (16.4.1987/411)

Avvittring kan jämkas, om den annars skulle leda till ett oskäligt resultat eller till att den ena maken skulle få en obehörig ekonomisk fördel. När jämkning av avvittring övervägs, skall särskilt beaktas äktenskapets längd, makarnas verksamhet för den gemensamma ekonomin samt för förkovran och bibehållande av egendomen ävensom vid andra därmed jämförliga omständigheter som hänför sig till makarnas ekonomi.

Vid jämkning av avvittring kan det bestämmas

Yrkande på jämkning av avvittring kan framställas antingen vid eller efter avvittringen. När jämkning yrkas efter avvittringen skall tillämpas vad som stadgas om klander och om ogiltigförklarande av avvittring.

Har en make vid avvittring till den andra maken eller dennes arvingar överlåtit avsevärt mera av sin egendom än han hade varit skyldig att överlåta, kan avvittringen gå åter enligt lagen om återvinning till konkursbo.

För att en make som fått egendom genom avvittring som avses i 1 mom. eller dennes arvingar ska kunna få skydd mot återvinningsanspråk från den andra makens borgenärer vid konkurs eller utsökning, ska avvittringshandlingen ges in skriftligen till Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata eller Statens ämbetsverk på Åland för registrering. Anmälan kan göras av maken eller arvingarna. Avvittringshandlingen ska bifogas anmälan i original. (29.11.2019/1125)

105 § har upphävts genom L 4.2.2005/58 .

105 a § har upphävts genom L 4.2.2005/58 .

Vill make eller död makes arvingar klandra avvittring, vare lag såsom om klander arv arvskifte är stadgat.

Har ingendera av makarna giftorätt i den andras egendom, skall vid avskiljande av egendom i tillämpliga delar iakttas 89, 98, 101, 102, 103 b, 104 och 106 §.

Sedan avvittring verkställts har ingendera maken giftorätt i den andras egendom, om inte annat bestäms genom äktenskapsförord efter avvittringen.

Två personers rätt att ingå äktenskap inför en finsk myndighet bestäms enligt finsk lag. (20.2.2015/156)

Om ingen av personerna är finsk medborgare och ingendera är bosatt i Finland, har de rätt att ingå äktenskap inför en finsk myndighet endast om äktenskapet är tillåtet enligt finsk lag och om vardera har rätt att ingå äktenskap enligt lagen i den stat där personen är medborgare eller är bosatt eller lagen i den stat som i någondera av nämnda stater ska tillämpas vid prövning av hinder mot äktenskap. De förlovade är skyldiga att lägga fram en godtagbar utredning om sin rätt att ingå äktenskap enligt en främmande stats lag. (20.2.2015/156)

Om det på grund av krigstillstånd eller därmed jämförbara instabila förhållanden inte är möjligt att få uppgifter om innehållet i lagstiftningen i den stat enligt vars lag de förlovades rätt att ingå äktenskap bestäms enligt 2 mom., får de förlovades rätt att ingå äktenskap utan hinder av 2 mom. prövas enligt finsk lag, om de förlovade begär det och ett ingående av äktenskap här kan anses motiverat med beaktande av de förlovades anknytning till Finland.

En finsk myndighet får ge i 9 § avsett tillstånd att ingå äktenskap oberoende av hinder mot äktenskap, om åtminstone den ena av de förlovade är finsk medborgare eller är bosatt i Finland.

Om avsikten är att ingå äktenskap inför en finsk myndighet i en främmande stat och hinder mot äktenskap inte har prövats i Finland, skall den myndighet som förrättar vigseln pröva att i lagen avsedda hinder mot äktenskapet inte föreligger.

Förrättas en i 1 mom. avsedd vigsel i en sådan främmande stat enligt vars lagstiftning hinder mot äktenskap i dess lagstiftning eller vissa av dem måste beaktas eller att bestämmelserna om lysning i dess lagstiftning måste beaktas då en annan stats myndighet förrättar en vigsel där, skall dessutom bestämmelserna i den främmande statens lagstiftning iakttas.

Om en finsk medborgare eller en främmande stats medborgare som är bosatt i Finland ämnar ingå äktenskap inför en främmande stats myndighet i utlandet eller i Finland, har han eller hon rätt att på begäran av den som prövar hinder mot äktenskap få ett intyg över att han eller hon enligt finsk lag har rätt att ingå det avsedda äktenskapet.

Ett intyg får dock inte ges, om de uppgifter som behövs för att pröva hinder mot äktenskap inte framgår av befolkningsdatasystemet och den som ber om ett intyg inte kan lägga fram någon annan tillförlitlig utredning om dem.

Utrikesministeriet kan ge tjänstemän inom Finlands utrikesrepresentation rätt att i stationeringslandet förrätta vigsel mellan förlovade av vilka åtminstone den ena är finsk medborgare.

Undervisningsministeriet kan på ansökan och efter utlåtande från utrikesministeriet ge en person som i ett finskt religiöst samfund får förrätta kyrklig vigsel rätt att i en främmande stat förrätta vigsel mellan förlovade, av vilka åtminstone den ena är finsk medborgare. Rätten kan anslutas till en viss tjänst, befattning eller uppgift eller ges ovan avsedda personer personligen.

Utrikesministeriet och undervisningsministeriet kan ställa sådana begränsningar eller villkor för rätten att förrätta vigsel som är befogade med hänsyn till ifrågavarande främmande stats lagstiftning eller till de omständigheter som påverkar behovet av rätten att förrätta vigsel.

Utrikesministeriet kan på ansökan ge en främmande stats diplomatiska representant eller konsulära tjänsteman i Finland tillstånd att i enlighet med formföreskrifterna i den främmande statens lag i Finland förrätta vigsel mellan utlänningar av vilka åtminstone den ena är medborgare i den stat som den som förrättar vigseln representerar.

Undervisningsministeriet kan på ansökan och efter utlåtande från utrikesministeriet ge en präst som är anställd i en utländsk kyrklig församling i Finland rätt att enligt formföreskrifterna i den främmande statens lag förrätta vigsel mellan personer av vilka åtminstone den ena är medborgare i staten i fråga. Rätten att förrätta vigsel kan anslutas till en viss tjänst, befattning eller uppgift som präst eller ges en ovan avsedd präst personligen.

En vigsel som avses i 1 och 2 mom. får inte förrättas, om den som förrättar vigseln har kännedom om en omständighet som utgör ett hinder mot äktenskap enligt 6 eller 7 §.

Beslut om vigselrätt som avses i 112 eller 113 § får iakttas trots att beslutet inte har vunnit laga kraft.

Bestämmelser om registrering av en vigselrätt i vigselrättsregistret finns i 7 § i lagen om vissa personregister vid Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata. (29.11.2019/1125)

Vigsel till äktenskap inför en finsk myndighet i Finland eller i en främmande stat skall förrättas i enlighet med formföreskrifterna i finsk lag.

Ett äktenskap som makarna har ingått i en främmande stat inför en myndighet i staten i fråga är giltigt i Finland, om det är giltigt i den stat där äktenskapet ingicks eller i den stat där någondera maken var bosatt eller var medborgare då äktenskapet ingicks. (20.2.2015/156)

En vigsel till äktenskap som en främmande stats diplomatiska representant eller konsulära tjänsteman, en präst som är anställd i en kyrklig församling från en främmande stat eller någon annan som en främmande stat har bemyndigat att förrätta vigsel i främmande stater, har förrättat i en annan främmande stat eller med stöd av ett i 113 § avsett tillstånd i Finland är giltig i Finland, om den är giltig i den stat som den som förrättade vigseln representerar eller i den stat där någondera maken var bosatt eller där han eller hon var medborgare då äktenskapet ingicks.

Ett äktenskap som uppfyller förutsättningarna för giltighet enligt 115 § anses dock inte vara giltigt i Finland om det inte finns särskilda skäl för det, om åtminstone den ena av de förlovade var under 18 år och åtminstone den ena av dem var bosatt i Finland när äktenskapet ingicks.

Ett äktenskap som har ingåtts i en främmande stat efter att den ena av de förlovade har avlidit eller utan att den ena av de förlovade varit personligen närvarande vid vigseln eller som ingåtts uteslutande genom faktiska åtgärder utan vigsel eller något annat förfarande är giltigt i Finland endast, om

Vid prövning av om ett i 1 mom. avsett äktenskap skall anses giltigt skall särskilt beaktas de förlovades anknytning till den stat där äktenskapet ingicks och den tid som makarnas samlevnad varat.

Ett ärende som gäller giltigheten av ett äktenskap kan prövas i Finland, om ett ärende som gäller äktenskapsskillnad mellan makarna enligt 119 § kunde prövas i Finland.

Beror avgörandet av något ärende på om ett äktenskap är giltigt, kan en finsk myndighet pröva äktenskapets giltighet i samband med ärendet i fråga, även om myndigheten inte har behörighet enligt 1 mom.

Republikens president kan av synnerligen vägande skäl besluta att ett äktenskap som ingåtts i en främmande stat och som med stöd av 115 eller 116 § inte erkänns skall anses som giltigt i Finland. En ansökan om detta kan göras av vardera av de vidga eller om någondera av dem har avlidit, av dennes arvingar.

Ett ärende som gäller äktenskapsskillnad eller upphävande av äktenskap kan prövas i Finland, om

(23.3.2023/484)

Allmänna åklagaren kan föra talan i Finland om dömande till äktenskapsskillnad mellan makar med stöd av 27 § 2 mom., om

Allmänna åklagaren kan dessutom föra talan i Finland om dömande till äktenskapsskillnad mellan makar, om äktenskapet har ingåtts medan någondera makens tidigare äktenskap eller registrerade partnerskap var i kraft och det tidigare äktenskapet eller registrerade partnerskapet ännu inte har upplösts och båda makarna har hemvist i Finland.

Yrkande om samlevnadens upphörande kan prövas i Finland, om makarna här har en bostad som är avsedd att vara deras gemensamma hem.

Bestämmelserna i 1–3 mom. ska tillämpas endast om inte något annat följer av rådets förordning (EU) 2019/1111 om behörighet, erkännande och verkställighet av avgöranden i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar, och om internationella bortföranden av barn, eller av ett fördrag som är bindande för Finland. (10.6.2022/457)

I ärenden som avser äktenskapsskillnad, upphävande av äktenskap eller samlevnadens upphörande ska finsk lag tillämpas.

Ett beslut om äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering eller ogiltigförklaring av äktenskap som har meddelats i en främmande stat erkänns i Finland utan särskild fastställelse.

Ett beslut som har meddelats i en främmande stat erkänns dock inte, om

Helsingfors tingsrätt kan på ansökan fastställa om ett beslut som meddelats i en främmande stat ska erkännas i Finland.

Tingsrätten ska ge den andra maken tillfälle att bli hörd, om detta behövs för att utreda frågan och det går att ta reda på personens vistelseort utan svårighet.

123 § har upphävts genom L 22.5.2015/661 .

124 § har upphävts genom L 22.5.2015/661 .

Bestämmelserna i 121 och 122 § tillämpas endast om inte något annat följer av rådets förordning som avses i 119 § 5 mom. eller av ett fördrag som binder Finland.

En finsk domstol kan pröva ett ärende som gäller äktenskapets personliga rättsverkningar, om svaranden är bosatt eller har hemvist i Finland.

En finsk domstol som är behörig i ett ärende som gäller äktenskapsskillnad kan i samband med detta ärende pröva ett ärende som gäller de personliga rättsverkningarna av äktenskap och som behöver avgöras på grund av äktenskapsskillnaden.

I fråga om behörighet i ärenden som gäller underhållsskyldighet tillämpas dock rådets förordning (EG) nr 4/2009 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet.

Bestämmelser om finska domstolars behörighet i ärenden som gäller makars förmögenhetsförhållanden finns i rådets förordning (EU) 2016/1103 om genomförande av ett fördjupat samarbete på området för domstols behörighet, tillämplig lag samt erkännande och verkställighet av domar i mål om makars förmögenhetsförhållanden.

Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata eller Statens ämbetsverk på Åland kan registrera ett äktenskapsförord eller ett avtal om den lag som ska tillämpas på makars förmögenhetsförhållanden, även om en finsk domstol inte enligt 1 mom. är behörig att pröva ett ärende som gäller makarnas förmögenhetsförhållanden. (29.11.2019/1125)

En domstol ska avbryta behandlingen av ett ärende som gäller makars förmögenhetsförhållanden, om samma ärende redan tidigare har inletts i en främmande stat och det finns skäl att anta att det beslut som meddelas där kan erkännas i Finland enligt 138 a och 138 b §.

Behandlingen av ärendet får dock inte avbrytas och behandlingen av ett avbrutet ärende ska fortsättas, om det finns skäl att anta att ärendet inte kommer att bli behandlat inom rimlig tid i den främmande staten i fråga eller om ärendet annars av särskilda skäl behöver behandlas i Finland.

På äktenskapets personliga rättsverkningar tillämpas lagen i den stat där vardera maken har hemvist. Har makarna inte hemvist i samma stat, tillämpas lagen i den stat där vardera maken under äktenskapet senast hade hemvist, om den ena av makarna fortfarande har hemvist där. I andra fall än de som avses ovan tillämpas lagen i den stat till vilken makarna med beaktande av alla omständigheter som inverkar på saken har närmaste anknytning.

I ett ärende som gäller rätten till underhåll tillämpas dock den stats lag som enligt Haagprotokollet av den 23 november 2007 om tillämplig lag avseende underhållskyldighet ska tillämpas på underhållsskyldighet.

Om inte något annat har avtalats på det sätt som föreskrivs i 130 §, tillämpas på makars förmögenhetsförhållanden lagen i den stat där vardera maken tog hemvist efter att äktenskapet hade ingåtts.

Har makarna senare tagit hemvist i en annan stat, tillämpas lagen i den staten om makarna har varit bosatta där i minst fem år. Lagen i denna stat tillämpas dock så snart makarna tagit hemvist där, om makarna tidigare under sitt äktenskap har haft hemvist i den staten eller om vardera maken är medborgare där.

Den lag som tillämpas på makars förmögenhetsförhållanden ändras inte enligt 2 mom., om

Om makarna inte har tagit hemvist i samma stat, tillämpas på makarnas förmögenhetsförhållanden lagen i den stat till vilken makarna med hänsyn till alla omständigheter som inverkar på saken har närmaste anknytning.

Förlovade och makar har rätt att på det sätt som föreskrivs i 2 mom. genom avtal förordna vilken lag som skall tillämpas på förmögenhetsförhållandena dem emellan. Avtalet skall ingås skriftligen för att vara giltigt.

Som lag som tillämpas på makarnas förmögenhetsförhållanden kan förordnas lagen i den stat där den ena eller vardera maken har hemvist eller där en av makarna är medborgare vid ingående av avtalet. Om den ena eller vardera maken under äktenskapet har tagit hemvist i någon annan stat, kan som tillämplig lag också förordnas lagen i den stat där vardera maken senast hade hemvist.

Ett avtal om ändring eller återkallande av ett avtal som avses i 1 mom. skall ingås skriftligen för att vara giltigt.

Frågor som skall avgöras enligt den lag som tillämpas på makars förmögenhetsförhållanden är särskilt

Byte av den lag som tillämpas på makarnas förmögenhetsförhållanden påverkar inte giltigheten av en rättshandling som företagits före bytet. Giltigheten av bestämmelserna i ett äktenskapsförord eller ett avtal om framtida avvittring av egendom bedöms dock enligt den stats lag som skall tillämpas på makarnas förmögenhetsförhållanden då frågan blir aktuell.

En rättshandling som makar eller förlovade har företagit och som gäller förmögenhetsförhållanden dem emellan skall anses giltig till formen också då den uppfyller formkraven enligt lagen i den stat där rättshandlingen företogs eller där makarna hade hemvist när rättshandlingen företogs. Om makar som är bosatta eller har hemvist i Finland upprättar ett äktenskapsförord, skall de dock alltid iaktta 43–44 § för att förordet skall vara giltigt.

I ett ärende som gäller fastställande av underhållsbidrag eller ändring av fastställt underhållsbidrag skall, utan hinder av vad som föreskrivs i den tillämpliga lagen, alltid vid prövning av underhållsbidragets belopp beaktas den till underhåll berättigades behov av underhåll samt den underhållsskyldiges betalningsförmåga.

Det som i 38–40 och 86 § föreskrivs om samtycke eller tillstånd till en överlåtelse eller någon annan rättshandling som en make företar samt om när en rättshandling blir giltig skall tillämpas också då makarnas förmögenhetsförhållanden skall bedömas enligt lagen i en främmande stat, om den egendom som rättshandlingen gäller finns i Finland.

Avvittring kan med stöd av 103 b § 1 mom. jämkas även om en främmande stats lag i övrigt skall tillämpas på avvittringen.

Vid avvittring som förrättas på grund av makes död, har den efterlevande maken rätt att i sin besittning behålla en sådan bostad i Finland som makarna använt som sitt gemensamma hem eller som annars hör till kvarlåtenskapen och bohag så som i 3 kap. ärvdabalken föreskrivs, även om en främmande stats lag skall tillämpas på avvittringen, om detta skall anses skäligt med beaktande av den egendom som tillhör maken samt den egendom som tillfaller maken vid avvittringen, genom arv eller genom testamente.

En sådan bestämmelse i en främmande stats lag som begränsar makes rätt att ta upp skuld eller rätt att förfoga över sin egendom mer än vad som föreskrivs i denna lag kan inte åberopas mot tredje man, om

Ett avtal genom vilket makarna har förordnat att en främmande stats lag ska tillämpas på förmögenhetsförhållandena dem emellan kan inte åberopas mot makes borgenär i det fall att makarna är bosatta eller har hemvist i Finland, om avtalet inte har lämnats in skriftligen för registrering till Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata eller Statens ämbetsverk på Åland. Avtalet ska bifogas anmälan i original. (29.11.2019/1125)

Om makarna är bosatta eller har hemvist i Finland, kan ett äktenskapsförord som makarna upprättat innan någondera maken tagit hemvist i Finland inte åberopas mot makes borgenär, om inte förordet har lämnats in för registrering så som föreskrivs i 2 mom.

Registrering av avtal eller förord i fall som avses i 2 och 3 mom. kan inte åberopas till skada för en borgenär vars fordran uppstått före registreringen.

Har makar på vilkas förmögenhetsförhållanden finsk lag skall tillämpas dömts till hemskillnad i en främmande stat, kan avvittring av egendomen förrättas med anledning av hemskillnaden. Make har härvid inte giftorätt i egendom som den andra maken erhåller efter att hemskillnad beviljats, och täckning av skuld skall ske enligt de omständigheter som rådde vid den tidpunkt då hemskillnad beviljades.

Bestämmelserna i 1 mom. tillämpas inte, om makarna efter att hemskillnaden beviljades har återupptagit samlevnaden.

Även om en främmande stats lag skall tillämpas på makars förmögenhetsförhållanden, kan avvittring förrättas genom ett avtal mellan makarna eller av en skiftesman i enlighet med vad som föreskrivs i finsk lag.

Avvittringen omfattar makarnas hela egendom oberoende av var den finns, om inte makarna avtalar om något annat. Vid fastställande av vilken egendom som tillfaller en make vid avvittringen kan avvikelser göras från bestämmelserna i den lag som tillämpas på makarnas förmögenhetsförhållanden, om detta är nödvändigt för att en lagenlig andel av egendomen skall tillfalla maken.

Det som i detta kapitel föreskrivs om avvittring skall även tillämpas på avskiljande av egendom.

Ett lagakraftvunnet beslut om makars förmögenhetsförhållande som har meddelats av en domstol i en främmande stat erkänns i Finland, om beslutet har meddelats i den stat

Ett beslut som avses i 1 mom. erkänns utan fastställelse. Helsingfors tingsrätt kan dock på ansökan fastställa huruvida ett beslut ska erkännas i Finland.

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 138 a § erkänns dock inte ett beslut som har meddelats i en främmande stat, om

Ett i en främmande stat meddelat beslut om makars förmögenhetsförhållanden som är verkställbart i den staten och som erkänns i Finland, kan verkställas här, om Helsingfors tingsrätt på ansökan har förklarat det verkställbart.

Om inte något annat bestäms särskilt, avser en hänvisning i denna avdelning till en främmande stats lag inte de bestämmelser i den främmande statens lag som hör till området för den internationella privaträtten.

En bestämmelse i en främmande stats lag skall lämnas utan avseende, om tillämpning av den skulle leda till ett resultat som strider mot grunderna för rättsordningen i Finland.

Bestämmelserna i denna avdelning skall iakttas endast om något annat inte följer av någon annan lag eller av internationella förpliktelser som binder Finland.

Utrikesministeriet eller undervisningsministeriet kan återkalla tillstånd som getts med stöd av 112 eller 113 §, om den som förrättar vigsel handlar i strid med villkoren i tillståndet eller på något annat sätt bryter mot finsk lag eller om det av någon annan orsak är påkallat.

Närmare bestämmelser om verkställigheten av denna avdelning utfärdas vid behov genom förordning av statsrådet.