17.5.2023

A som hade varit verksam som lantbruksföretagare åtalades för djurskyddsbrott. Enligt åklagaren hade A på sin mjölkgård försummat att se till att nötkreaturen får tillräckligt med god näring och således utsatt djuren för onödigt lidande, onödig smärta eller onödig plåga. Högsta domstolen ansåg av de skäl som närmare framgår av avgörandet att
- A hade försummat tillräcklig utfodring så att en mindre del av kreaturen inte hade fått tillräcklig näring,
- djuren hade utsatts för lidande genom försummelsen,
- A:s förfarande var oaktsamt, men inte grovt oaktsamt.
A tillräknades djurskyddsförseelse.

I målet förelåg särskilda skäl att ålägga staten att ersätta A för en del av dennes rättegångskostnader på den grunden att yrkandena på djurhållningsförbud och förverkandepåföljd, som hade synnerligen stor betydelse för A, hade förkastats.

DjurskyddsL 54 § 1 mom

SL 3 kap 7 §

SL 17 kap 14 §

BRL 9 kap 1 a § 2 mom