18.6.2020

Ett bolag hade åren 2013 och 2014 importerat glassprodukter från en annan medlemsstat i Europeiska unionen. A, som hade varit styrelseledamot i bolaget, åtalades för grovt skattebedrägeri på den grunden att han hade underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt den vid gärningstidpunkten gällande skattelagstiftningen om punktskatt på glass. Skattelagstiftningen hade därefter ändrats så att punktskatt inte längre skulle betalas på glass vid den tidpunkt då domen meddelades. Orsaken till lagändringen hade varit en misstanke om att regleringen kunde innebära statligt stöd i strid med unionsrätten, som punktskatt uppbars på glass men inte på andra liknande produkter.

Högsta domstolen ansåg för det första att lagändringen om slopad skattskyldighet inte hade visat att inställningen till gärningens straffbarhet hade förändrats. I målet skulle således tillämpas den lag som var gällande vid gärningstidpunkten. För det andra ansåg Högsta domstolen att unionsrättens reglering om statligt stöd inte hindrade att svaranden dömdes till straff enligt den nationella lagstiftningen, oberoende av om skattefriheten för andra företag skulle anses vara sådant statligt stöd som avses i artikel 107.1 FEUF. A:s förfarande var således straffbart.

SL 3 kap 2 §

SL 29 kap 1 §

Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna art 49.1

FEUF art 107.1