1.11.2017

A hade hörts i tingsrätten vid huvudförhandlingen i ett mål som gällde återvinning till konkursbo. Han hördes personligen i bevisningssyfte såsom företrädare för det bolag som var svarande och i ett annat motsvarande mål personligen såsom part i bevisningssyfte. Före dessa rättegångar hade A hörts som misstänkt för brott i en förundersökning angående gäldenärsbrott, som hade samband med de åtgärder som återvinningsrättegångarna gällde. A åtalades för grovt bedrägeri och för bedrägeri, eftersom han för att bereda det bolag han företrädde och sig själv orättmätig ekonomisk vinning hade vilselett tingsrätten genom att han när han hördes personligen i bevisningssyfte hade berättat osant om de omständigheter som låg till grund för återvinningskäromålen, och genom sitt förfarande orsakat att käromålen förkastades och därigenom åsamkat käranden skada.

Högsta domstolen ansåg av de skäl som framgår av avgörandet att A:s skydd mot att inte behöva belasta sig själv (självinkriminering) inte hade kränkts. Åtalen för grovt bedrägeri och bedrägeri skulle inte förkastas med stöd av skyddet mot självinkriminering. Se KKO:2015:6

SL 36 kap 1 §

SL 36 kap 2 §

RB 17 kap 24 § 1 mom (571/1948)

RB 17 kap 65 § (360/2003)