18.4.2017

Medan B skulle sätta sig på en stol hade A dragit undan den så att B hade fallit sittande på golvet. Tingsrätten ansåg att A hade orsakat B ett diskbråck i ländryggen, vilket krävde operation, och dömde honom till straff för vållande av personskada. Dessutom ålade tingsrätten A att betala skadestånd till B för tillfälligt men, bestående kosmetiskt men, sjukvårdskostnader och inkomstförlust. A överklagade till hovrätten och yrkade att åtalet och ersättningsyrkandena skulle förkastas på den grunden att diskbråcket inte hade orsakats av hans förfarande. Hovrätten beviljade inte A tillstånd till fortsatt handläggning.

Högsta domstolen ansåg av de skäl som nämns i beslutet att hovrätten borde ha beviljat A tillstånd till fortsatt handläggning av ändringsskäl.

RB 25 a 11 § 1 mom 1 punkten