HD:2016:73
- Keywords
- Elektronisk identifiering - Identifieringsverktyg - Obehörig användningKonsumentskyddKonsumentkredit - Ränta - Dröjsmålsränta
- Year of case
- 2016
- Date of Issue
- Register number
- S2014/975
- Archival record
- 2230
B hade förvarat användarkoden och nyckeltalen till nätbanken på samma ställe hemma så att även hennes make C hade känt till var de förvarades och hade haft möjlighet att komma åt dem. C hade använt B:s nätbankskoder när han ansökte om kredit och tagit en konsumentkredit i B:s namn utan hennes lov. C hade därför dömts till straff för bedrägeri.
Högsta domstolen ansåg att B hade förvarat identifieringsverktygen för stark elektronisk autentisering på ett vårdslöst sätt och att hennes vårdslöshet inte hade varit lindrig. B ansvarade för den obehöriga användningen av identifieringsverktygen och var skyldig att betala den obetalda krediten.
Eftersom konsumentkreditavtalet inte hade ingåtts skriftligen eller elektroniskt i enlighet med konsumentskyddslagen, hade kreditgivaren inte rätt att kräva betalning för kreditkostnaderna.
L om stark autentisering och betrodda elektroniska tjänster 23 §, 27 §
KonsumentskyddsL 7 kap 17 §