29.8.2016

Ett inkassoföretag hade på en och samma dag mot en och samma svarande med två separata stämningsansökningar anhängiggjort ett indrivningskrav som grundade sig på två olika borgenärers fordringar, vilka enligt företaget var ostridiga. Företaget yrkade i båda käromålen att svaranden skulle förpliktas att ersätta dess rättegångskostnader till ett belopp enligt grundtaxan i den förordning av justitieministeriet som utfärdats med stöd av 21 kap. 8 c § rättegångsbalken. Svaranden bemötte inte käromålen. Tingsrätten behandlade målen tillsammans och gav ett gemensamt avgörande. Tingsrätten godkände företagets yrkanden i övrigt, men förkastade företagets yrkande på ersättning för rättegångskostnaderna i det ena målet såsom klart ogrundat.

Högsta domstolen ansåg av de skäl som framgår av avgörandet att yrkandet inte på det sätt som avses i 5 kap. 13 § rättegångsbalken var klart ogrundat så att tingsrätten hade kunnat avslå det på tjänstens vägnar. (Omröstn.)

RB 21 kap 8 c §

RB 5 kap 13 § 1 mom

RB 18 kap 6 § 1 mom

JMF om rättegångskostnader som motparten skall dömas att ersätta i mål som avses i 21 kap. 8 c § rättegångsbalken