HD:2010:82
- Keywords
- Skattebedrägeri, Grovt skattebedrägeri, Skatteförhöjning, Ne bis in idem, Res judicata, Lis pendens, Rättelseyrkande, Grundbesvär
- Year of case
- 2010
- Date of Issue
- Register number
- R2009/541
- Archival record
- 2310
- Date of presentation
A hade i augusti och september 2006 genom efterbeskattningsbeslut efterbeskattats och påförts skatteförhöjningar. Åklagaren väckte 25.4.2007 åtal mot A och yrkade att A för samma förfarande som hade orsakat skatteförhöjningen skulle dömas till straff för grovt skattebedrägeri. Efter att åtalet hade väckts anförde A grundbesvär beträffande efterbeskattningsbeslutet för skatteåret 2001 och rättelseyrkanden beträffande efterbeskattningsbesluten för skatteåren 2002 och 2003.
Påförandet av skatteförhöjning ansågs vid tillämpningen av artikel 4 i tilläggsprotokoll 7 till Europeiska människorättskonventionen innebära brottmål och skatteförhöjningen ansågs gälla samma fråga som åtalet för grovt skattebedrägeri.
Förbudet enligt den nämnda artikeln att åtala eller döma två gånger i samma ärende gäller situationer där det första avgörandet är slutligt innan det senare förfarandet inleds. Vid bedömningen av frågan om det första avgörandet var slutligt skulle avgörande betydelse ges tidsfristen för att begära rättelseavgörande och inte tidsfristen för att anföra grundbesvär. De skatteförhöjningar som påförts A hade inte blivit slutliga på grund av att tidsfristen för att begära rättelse skulle ha löpt ut eller på grund av att ett slutligt avgörande i anledning av ändringssökande skulle ha getts innan åtalet väcktes. (Omröstn.)
De skatteförhöjningar som påförts A utgjorde således med stöd av den nämnda artikeln inte hinder för att åtalet för skattebedrägeri prövades. Se KKO:2010:45 KKO:2010:46
Fråga även om A hade gjort sig skyldig till grovt skattebedrägeri.
Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter 6 art
Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter, 4 art i tilläggsprotokoll 7
SL 29 kap 2 §