9.7.2004

Polismännen A, B och C hade med en polishund följt efter en man som skulle föras till psykiatrisk vård. Då polismännen hade hunnit upp mannen hade denne vänt sig om och närmat sig polishunden och A med en lövskära lyft till slag. B hade skjutit mannen två gånger i benet. Hunden hade fällt mannen och denne hade givit hunden ett bedövande slag. Då mannen därefter börjat resa sig hade A skjutit ett skott mot honom. Mannen hade senare avlidit till följd av de skador han fått av den kula som A hade skjutit. Polismännen tillräknades, B misshandel begången i excess i nödvärn samt A misshandel och dödsvållande begångna i excess i nödvärn. (Omröstn.)

Förfarandet tillräknades inte A och B som brott mot tjänsteplikt.

Eftersom rätten att utöva målsägandes åtalsrätt övergått till den avlidnes dotter hade den avlidnes föräldrar inte rätt att förena sig i det åtal som väckts av allmänna åklagaren. Den omständigheten att dottern inte önskade utöva sin talerätt inverkade inte på saken. Åtalsrätt uppkom inte heller på den grunden att föräldrarna hade rätt att av polismännen yrka ersättning för lidande.

SL 21 kap 5 § 1 momSL 21 kap 8 §SL 3 kap 9 § 1 mom (621/1967)SL 40 kap 10 § 1 mom (792/1989)GL 118 §BRL 1 kap 14 § 1 momBRL 1 kap 17 § 1 mom

Hela rättsfallet är i FKKO-registret.