26.2.1980

MÅLETS HANDLÄGGNING I DE LÄGRE INSTANSERNA

Advokaten A hade i egenskap av boutredningsman i Elis och Anna S:s dödsbo vid Kyrkslätts HR anfört, att av honom hade 30/11 1967 i exekutiv väg uttagits 3 905 mark 20 penni utgörande dödsboet tillhöriga Stor-Hila gård påförd vägavgift till Kärras - Hila - Ängvik väglag samt 24 mark i indrivningsavgift. Sagda vägavgift grundade sig på väglagets beslut 27/6 1967 om fördelningen av konstnaderna för iståndättandet av Kärras -Hila - Ängvik benämnda enskilda väg till bygdeväg. Över väglagets beslut hade A anfört besvär hos Kyrkslätts vägnämnd och därvid yrkat, att någon annan grund för fördelningen av de kostnader delägarna skulle erlägga för iståndsättandet av vägen måtte fastställas och den ersättning dödsboet tillkom för upplåtande av vägmark bestämmas. Vägnämnden hade i sitt beslut 2/11 1967 funnit skäl icke föreligga till ändring i väglagets beslut om fördelning av kostnaderna för iståndsättandet av vägen. Den av A påyrkade ersättningen för upplåtande av vägmark hade vägnämnden lämnat utan prövning, emedan överenskommelse träffats vid väglagsstämma 30/6 1965 därom, att ersättning icke skulle utgå för den vägmark som behövdes för vägen, och yrkande på ändring av vägstämmans beslut icke ingivits inom den i 70 § 1 mom. lagen om enskilda vägar stadgade tiden. Sedermera hade emellertid Åbo ägodelningsrätt medelst 8/11 1968 avkunnat laga kraft vunnet utslag, enär frågan om rättigheter och skyldigheter som härflyta av anläggning av ny väg och flyttning av väg ankom på vägförrättning samt bestyrelsen för väglaget haft skäl antaga att en av marköverlåtarna vid väglagsstämman 30/6 1965 varit ställd under förmynderskap och sålunda icke behörig att fatta beslut om avträdande av mark för ifrågavarande vägprojekt, upphävt och undanröjt vägnämndens beslut. Emedan grunden för dödsboets betalningsskyldighet sålunda bortfallit, hade A yrkat, att väglaget måtte åläggas att till dödsboet återbetala det indrivna beloppet.

Sedan väglaget motsagt käromålet hade HR i utslag 2/4 1971 funnit utrett, att sedan väglaget vid årsstämma 27/6 1967 påfört döds boet tillhöriga Stor-Hila gård 3 905 mark 20 penni i vägavgift hade exekutionsverket i Helsingfors 30/11 1967 av A i hans förenämnda egenskap indrivit sagda belopp jämte 24 mark i indrivningsavgift. Enär det icke ankom på HR att pröva lagligheten av exekutionsverkets indrivningsåtgärd eller väglagets eller vägmyndigheternas beslut och åtgärder samt det icke påståtts att väglaget genom inbetalningen skulle ha bekommit orättmätig vinst eller fördel, hade HR förkastat käromålet samt ålagt A i hans nämnda egenskap att ersätta väglagets rättegångskostnader med 900 mark.

Helsingfors HovR, där A hade sökt ändring i HR:s utslag, dom 13/3 1974 hade tagit målet i övervägande och funnit däri utrett att, sedan dödsboet på sätt i käromålet anförts påförts 3 905 mark 20 penni i vägavgift till väglaget, ifrågavarande vägavgift jämte indrivningskostnader av A hade i exekutiv väg indrivits. Emedan emellertid Åbo ägodelningsrätt upphävt och undanröjt det beslut på vilket sagda indrivningsåtgärd baserade sig och väglaget vid denna utgång av målet icke hade någon fordran av dödsboet, hade HovR, med upphävande av HR:ns utslag, ålagt väglaget att till dödsboet återbetala 3 905 mark 20 penni jämte indrivningskostnaderna 24 mark.

Kärras - Hila - Ängvik väglag anhöll i en till HD ingiven skrift, som innefattade jämväl dess ändringsansökan, att väglaget med stöd av 30 kap. 3 § 1 punkten rättegångsbalken måtte beviljas tillstånd att söka ändring i HovR:ns dom. A bemötte ansökningen.