12.6.2025

Ändringssökandena i ärendet var maken och det minderåriga barnet till en person som skulle avlägsnas ur landet. Överklagandet riktade sig i förvaltningsdomstolen och högsta förvaltningsdomstolen endast till beslutet gällande avlägsnande ur landet och avslaget på ansökan om internationellt skydd var inte föremål för prövning i ärendet.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg, avvikande från den ståndpunkt som tidigare framförts i rättspraxis, att familjemedlemmarna till den tredjelandsmedborgare som är sökande inte har en självständig rätt att anföra besvär över Migrationsverkets beslut att avlägsna sökanden ur landet. Familjemedlemmarna har inget sådant från sökanden separat behov av rättsskydd med stöd av vilket de borde få anföra besvär över beslutet för sin egen del. Familjemedlemmarnas överklagande till förvaltningsdomstolen borde ha lämnats utan prövning.

Lagen om rättegång i förvaltningsärenden 7 § 1 mom.
Utlänningslagen 4 § 1 mom., 6 § 1 mom. och 146 § 1 mom.
Europeiska människorättskonventionen art. 8
Konventionen om barnets rättigheter art. 3.1
EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna art. 24.2
Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna art. 5

Jmf. HFD 2022:121

Avdelningsplenum, omröstning om beslutsskälen 9 — 1

Ärendet har avgjorts av justitieråden Outi Suviranta, Janne Aer, Petri Helander, Tuomas Kuokkanen, Taina Pyysaari, Monica Gullans, Toni Kaarresalo, Robert Utter (skiljaktig), Emil Waris och Päivi Pietarinen. Föredragande Niina Ristolainen.