20.2.2025

Den självständiga behörighet som myndigheterna med stöd av luftfartslagen och miljöskyddslagen har att bestämma om behövliga åtgärder för att minska buller eller andra skadliga miljökonsekvenser orsakade av luftfartyg grundar sig enligt den tillämpliga lagen på olika bestämmelser och myndigheternas olika uppgifter. I ett miljötillstånd ska ingå behövliga tillståndsvillkor om det buller som föranleds av flygplatsverksamheten i syfte att förhindra olägenhet för hälsan och oskäligt besvär för dem som lider av olägenheten. Föreskrifterna i de beslut som fattas med stöd av 157 § i luftfartslagen kompletterar miljöskyddslagstiftningen och används enligt luftfartslagens förarbeten i specialsituationer, till exempel av säkerhetsskäl eller i undantagsförhållanden. Luftfartslagen kan inte anses vara en speciallag i förhållande till miljöskyddslagen i den bemärkelsen att man med stöd av enbart luftfartslagen kan ge behövliga enskilda villkor om bullerskydd för sådana flygplatser som inte hör till tillämpningsområdet för EU:s bullerskyddsförordning. Miljöskyddslagen och luftfartslagen ska följaktligen tillämpas parallellt. De beslut som fattas med stöd av lagarna ska man försöka sammanjämka.

Miljöskyddslagen 49 §, 52 § 1 och 3 mom.

Luftfartslagen 157 § 1 punkten

HFD 2020:167

Ärendet har avgjorts av justitieråden Eija Siitari, Mika Seppälä, Kari Tornikoski, Jaakko Autio och Joni Heliskoski samt miljösakkunnigråden Jukka Horppila och Seppo Hellstén. Föredragande Päivi Korkeakoski.