22.2.2021

A hade förvärvat finskt medborgarskap genom adoption år 1992. Hen hade 19.4.1993 förvärvat medborgarskap i Stor-Britannien på ansökan av sina föräldrar. A hade då inte kunnat behålla sitt finska medborgarskap för att hen enligt 8 § 1 mom. i dåvarande medborgarskapslagen (401/1968) förlorade sitt finska medborgaskap vid förvärvandet av medborgarskap i en främmande stat. A hade varit antecknad som finsk medborgare i Finlands befolkningsregister eftersom de finska myndigheterna inte meddelats om att A erhållit brittiskt medborgarskap. Anteckningen i befolkningsregistret hade varit felaktig.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att en person som enligt lagen hade förlorat sitt finska medborgarskap inte kunde anses vara en finsk medborgare med tanke på de rättigheter och förpliktelser som hänför sig till medborgarskapet. Det allmänna bästa förutsätter att en anteckning i befolkningsregistret inte som sådan kan utgöra grund för medborgarskapet trots att anteckningen har funnits länge i registret. En tidigare finsk medborgare förvärvar finskt medborgarskap efter anmälan. Anteckningen om A:s medborgarskap i befolkningsregistret hade varit uppenbart felaktig. A:s subjektiva uppfattning om sin medborgarskapsstatus kunde inte under dessa omständigheter ges rättsligt skydd. A:s ställning som finsk medborgare kunde inte heller på någon annan grund anses vara vedertagen. Migrationsverket hade kunnat bestämma att A i Finland ska anses vara medborgare i Stor-Britannien.

Medborgarskapslagen 1 § 1 mom., 29 § 1 mom. och 36 § 1 mom.

Förvaltningslagen 6 §

Jmfr. HFD 2016:178, HFD 2016:179; se HFD 2020:168

Ärendet har avgjorts av president Kari Kuusiniemi samt justitieråden Anne E. Niemi, Janne Aer, Monica Gullans och Kristina Björkvall. Föredragande Katariina Flinkman.