4.11.2021

Ett andelslag (vattenandelslaget) som verkade som vattentjänstverk ansökte av stadens nämnd om att få avsluta sitt verksamhetsområde för avloppsnätets del på grund av avloppsnätets dåliga skick och dess höga reparationskostnader. Nämnden godkände vattentjänstverkets ansökan om ändring av verksamhetsområdet och beslöt att verksamhetsområdet inte i fortsättningen omfattar avloppsnätet, utan avloppshanteringen kan ersättas med till exempel hanteringssystem som tjänar en eller flera fastigheter. Enligt nämndens beslut upphörde inte vattenandelslagets stadgeenliga skyldigheter att som andelslag ombesörja sina medlemmars avloppshantering.

Förvaltningsdomstolen avslog besvären över nämndens beslut och ansåg att nämnden beslutat att vattenandelslaget fortfarande ansvarade för avloppshanteringen inom sitt verksamhetsområde.

Bestämmelserna i 3, 7 ,8 och 12 § i lagen om vattentjänster gäller anslutning av en fastighet till avloppsnätet. I lagen finns inte bestämmelser om att vattentjänstverket skulle ansvara för användning och funktion av fastighetsspecifika avloppssystem på kundernas fastigheter. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg därför att ett vattentjänstverk enligt lagen om vattentjänster kan ombesörja avloppshanteringen endast genom att ansluta fastigheterna till sitt avloppsnät. I nämndens beslut kunde med stöd av lagen om vattentjänster inte ingå bestämmelser om vilka stadgeenliga skyldigheter vattenandelslaget har i förhållande till sina medlemmar.

Enligt 8 § 2 mom. i lagen om vattentjänster ska verksamhetsområdet vara sådant att vattentjänstverket klarar av att på ett ekonomiskt och ändamålsenligt sätt sköta de vattentjänster som det ansvarar för, och de avgifter för vattentjänster som tas ut för att täcka kostnaderna för vattentjänsterna blir skäliga och rättvisa. Kommunen kan ändra beslutet om att godkänna verksamområdet ifall någondera förutsättningen inte längre uppfylls.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att nämnden, i sitt beslut att avsluta verksamhetsområdet för avloppshanteringens del, hade fattat ett beslut om inskränkning av ett verksamhetsområde enligt lagen om vattentjänster.

Vattenandelslaget hade inte lämnat närmare utredning om sin ekonomiska situation. Vattenandelslaget hade inte heller uppvisat någon uträkning över hur en eventuell reparation av avloppsnätet inklusive finansierings- och brukskostnaderna skulle påverka de avgifter som tas upp av dess kunder. Därför ansåg högsta förvaltningsdomstolen att nämnden i sitt beslut inte tillräckligt hade bedömt de kostnader som en reparation av avloppsnätet och en adekvat avloppshantering skulle medföra eller hur de skulle påverka avgifterna för vattentjänsterna. Därför kunde nämnden inte i sitt beslut bedöma om vattenandelslaget enligt 8 § 2 mom. i lagen om vattentjänster klarar av att på ett ekonomiskt och ändamålsenligt sätt sköta de vattentjänster som det ansvarar för och att de avgifter för vattentjänster som tas ut för att täcka kostnaderna för vattentjänsterna blir skäliga och rättvisa.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att ett avtal enligt lagen om vattentjänster om att ansluta en fastighet till vattentjänstverkets ledningsnät och att erhålla verkets tjänster och använda dem är ett privaträttsligt avtal. Kommunen har inte enligt lagen om vattentjänster behörighet att påverka avtalets innehåll eller övervaka att det följs. För att kommunens beslut effektiv ska kunna sättas i kraft krävs ovillkorligen att förutsättningarna för att säga upp ett avtal enligt 24 § 5 mom. i lagen om vattentjänster uppfylls. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg därför att kommunen när den fattar sitt beslut måste ha tillräckliga uppgifter om de kostnader som föranleds av att trygga vattentjänsterna. För att avgöra om åtgärderna orsakar extra kostnader enligt 24 § 5 mom. i lagen om vattentjänster behöver kommunen också information om de kostnader som hade förverkligats om vattentjänsten hade fortsatt enligt det ursprungliga beslutet gällande verksamhetsområdet. Utgående från denna information ska kommunen när den fattar beslut om inskränkning av ett verksamhetsområde konstatera om åtgärderna för att trygga vattentjänsterna enligt en förhandsbedömning föranleder verkets kunder extra kostnader enligt 24 § 5 mom. i lagen om vattentjänster. En sådan bedömning ingick inte i nämndens beslut.

Ur nämndens beslut framgick inte heller inom vilken tid vattenandelslaget skulle genomföra åtgärderna eller när vattenandelslagets skyldigheter som vattentjänstverk upphörde för avloppshanteringens del. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att det för att effektivt verkställa beslutet och övervaka att det efterföljs är nödvändigt att fastställa en tidsfrist för vattenandelslaget att som vattentjänstverk genomföra sina åtgärder. Tidsfristen är ytterligare behövlig för att utvisa när vattenandelslagets skyldighet att ombesörja verksamhetsområdets avloppshantering enligt det tidigare beslutet upphör. Tidsfristen är nödvändig också för att verkställa och övervaka de fastighetsägares rättigheter som är parter i ärendet.

Eftersom nämndens beslut på grund av de ovan nämnda bristerna var lagstridigt enligt 135 § 2 mom. i kommunallagen, upphävdes förvaltningsdomstolens och nämndens beslut och ärendet återförsändes till nämnden för ny behandling.

Lagen om vattentjänster 3, 6, 7, 8, 8 a, 9, 12 och 25 §

Förvaltningslagen 11 §, 44 § 1 mom. 3 punkten och 45 § 1 mom.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Mika Seppälä, Kari Tornikoski, Jaakko Autio, Monica Gullans och Juha Lavapuro. Föredragande Pekka Kemppainen.