2.11.2021

A hade skaffat en begagnad bil från en annan unionsmedlemsstat, hämtat den till Finland och påställt den här. Efter att ha använt bilen i cirka tre år i Finland sålde A bilen till Tyskland. Skatteförvaltningen avslog A:s ansökan om återbäring vid utförsel, eftersom skatt enligt 34 d § 2 mom. i bilskattelagen (1482/1994) inte återbärs för ett fordon om det vid tidpunkten för utförseln har förflutit 10 år eller en längre tid från det att fordonet första gången togs i bruk. Frågan i högsta förvaltningsdomstolen gällde om den begräsning gällande fordonets livslängd som bestämts för återbäring vid utförsel är i strid med unionens primärrätt så att A som återbäring borde ha fått den andel av bilskatten som ännu ingick i bilens värde vid tidpunkten för utförseln.

Högsta förvaltningsdomstolen beslöt att uppskjuta ärendets behandling och till unionens domstol framställa följande i art. 267 FEUF avsedda begäran om förhandsavgörande:

1. Kan bestämmelserna om fri rörlighet för varor i avdelning II i tredje delen i fördraget om europeiska unionens funktionssätt eller artikel 110 FEUF utgöra ett hinder för en medlemsstats lagstiftning enligt vilken bilskatt enligt bilskattelagen (1482/1994) som ingår i fordonets värde inte i huvudsak återbärs bilens ägare under omständigheter som i de ifrågavarande omständigheterna, när bilens ägare permanent för ut fordonet ur landet för bruk i en annan medlemsstat, och ska i detta fall betydelse ges åt det huruvida fordonet är avsett att användas permanent huvudsakligen inom den medlemsstat som uppburit bilskatten och om den också faktiskt har använts permanent huvudsakligen där?

2. Ifall fordonets användningssyfte och faktiska användning är av betydelse för hur den första frågan besvaras, på vilket sätt ska annat än permanent användningssyfte och bruk påvisas i den mån fordonets användningstid i medlemsstaten inte på förhand går att fastställa?

3. Ifall underlåtenhet att återbära skatt vid utförsel enligt bilskattelagen utgör ett hinder för fri rörlighet för varor under omständigheter som i de ifrågavarande omständigheterna, kan begränsningen motiveras med syftet att begränsa utförseln av gamla fordon som ofta är i dåligt skick och förorenande? Ska begränsningen för återbäring vid utförsel att gälla under tio år gamla fordon anses stå i strid med unionsrätten på grund av att bilskatt ändå uppbärs på fordon som införs begagnade i landet oberoende av deras livstid?

Bilskattelagen 34 d §

Fördraget om europeiska unionens funktionssätt (FEUF) art. 28.1, art. 30, art. 34, art. 35, art. 36 och art. 110

EU-domstolens domar i målen C-451/99, Cura Anlagen (EU:C:2002:195), C-464/02, kommissionen v. Danmark (EU:C:2005:546), C-552/15, kommissionen v. Irland (EU:C:2017:698) och de sammansatta målen C-578/10 - C-580/10, van Putten m.fl. (EU:C:2012:246) samt domstolens beslut C-242/05, van de Coevering (EU:C:2006:430), C-42/08, Ilhan (EU:C:2008:305) ja C-91/10, VAV-Autovermietung (EU:C:2010:558)

Ärendet har avgjorts av president Kari Kuusiniemi samt justitieråden Leena Äärilä, Vesa-Pekka Nuotio, Joni Heliskoski och Outi Siimes. Föredragande Stina-Maria Lund.