20.4.2020

A Ab hade köpt varor som levererade till Finland av det ryska företaget B. A Ab sålde varorna från Finland tillbaka till Ryssland åt C Ltd. I Finland var varorna otullade och under Tullens tullövervakning. Varorna hade transporterats med T1-transiteringsförfarande och uppbevarats genom tullagerförfarande. Tullagerinnehavarna hade ansvarat för transiteringen. A Ab uppvisade transiteringsföljedokument för varornas exportförsäljning för transport utanför unionen. Enligt dokumenten hade varorna utlämnats ur tullagret för T1-transiteringsförfarande och inom utsatt tid transporterats till destinationstullkontoret, det vill säga gränsövergångsstället i Nuijamaa, var varorna hade uppvisats för tullen och transiteringen hade avslutats.

I den skattegranskning som gjorts i A Ab ansågs att ingen export av varor till Ryssland hade skett. Utgående från skatteinsgranskningen hade bolaget påförts mervärdesskatt för försäljning av varorna eftersom bolaget inte hade redogjort för att villkoren för skattefri exportförsäljning uppfylldes. Förvaltningsdomstolen hade avslagit A Ab:s besvär över Skatteförvaltningens beslut och högsta förvaltningsdomstolen hade avslagit A Ab:s ansökan om besvärstillstånd.

Högsta förvaltningsdomstolen hade att på A Ab:s ansökan om återbrytande avgöra om det hade visats att de varor som A Ab sålt utan mervärdesskatt till Ryssland hade transporterats utanför unionen.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att det inte i ärendet var fråga om en i årsboksbeslutet HFD 2017:11 avsedd situation som gällt försäljning utanför unionen av varor som överlåtits till fri omsättning inom unionen och för vars export som tullförfarande använts exportförfarande. Exportförfarandets dokument var bland annat exportdeklaration och utförselbekräftat överlåtelsebeslut. Exporten av A Ab:s varor hade däremot skett med T1-transiteringsförfarande. Eftersom ett utförselbekräftat överlåtelsebeslut inte finns bland de handlingar som används i samband med T1-transiteringsförfarande utgjorde uppvisandet av en sådan handling inte ett villkor för exportförsäljningens skattefrihet.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att de transiteringsföljedokument som A Ab hade uppvisat skulle anses visa att de ifrågavarande varorna hade transporterats till Ryssland och sålunda avlägsnats från unionens område. Varorna hade överlåtits för transport direkt ur tullagret på uppdrag av köparen och direkt transporterats utanför unionen. Villkoren för skattefri försäljning av varor enligt 70 § 1 mom. 2 punkten i mervärdesskattelagen uppfylldes därför med avseende på varornas försäljning.

Mervärdesskatten hade påförts på felaktiga grunder och högsta förvaltningsdomstolens, förvaltningsdomstolens och Skatteförvaltningens beslut skulle därför återbrytas.

Mervärdesskattelagen 1 § 1 mom. 1 punkten och 70 § 1 mom. 2 punkten

Rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt art. 146.1 b

Rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen art. 4.7, 8, 16 och 17, art. 59, art. 91.1 a och 2 a, art. 92, art. 94.1, art. 96, art. 98.1 a samt art. 101

Förvaltningsprocesslagen 63 § 1 mom. och 2 mom.

Unionens domstols dom C-563/12, BDV Hungary Trading (EU:C:2013:854)

Ärendet har avgjorts av president Kari Kuusiniemi samt justitieråden Anne E. Niemi, Hannele Ranta-Lassila, Anne Nenonen och Monica Gullans. Föredragande Stina-Maria Lund.