4.3.2020

Tjänsteinnehavaren hade 16.2.2017 beviljat A stöd för närståendevård enligt X stads nya grunder för beviljande av stöd för närståendevård, vilka trätt i kraft 1.2.2017. Stödet hade beviljats enligt vårdberoendegrupp 3 och var 392 euro i månaden från och med 1.5.2017 tillsvidare. A:s vårdnadshavare B hade 2.3.2017 med staden undertecknat ett nytt avtal om närståendevård med motsvarande innehåll.

Stadsstyrelsen i X stad hade 26.6.2017 återförsänt grunderna för beviljande av närståendevård som trätt i kraft 1.2.2017 till ny beredning. Enligt beslutet skulle de personer som var i behov av närståendevård, och vas stöd upphört eller sjunkit enligt de 1.2.2017 förnyade kriterierna, retroaktivt erhålla stödet för närståendevård enligt de gamla avtalen tills de nya kriterierna fastslagits i social- och hälsovårdsnämnden.

Social- och hälsovårdsnämndens sektion upphävde 3.8.2017 på A:s begäran om omprövning tjänsteinnehavarens beslut fattat 16.2.2017 och återförvisade ärendet till tjänsteinnehavaren för ny behandling. Ur beslutsskälen framgick att sektionen hade upphävt tjänsteinnehavarens beslut uttryckligen med hänvisning till stadsstyrelsens beslut 26.6.2017.

Med sitt beslut 24.8.2017 prövade tjänsteinnehavaren A:s behov av stöd för närståendevård utgående från stadens grunder för beviljande av stöd för närståendevård som varit ikraft före 1.2.2017 och sänkte A:s stöd från 1.5.2017 till betalningsklass 3 omfattande 554 euro i månaden i stället för den i det 7.11.2014 daterade avtalet om närståendevård uppgivna betalningsklassen 2 omfattande 796,24 euro i månaden.

Social- och hälsovårdsnämndens sektion avslog 23.11.2017 A:s omprövningsbegäran och förvaltningsdomstolen avslog A:s besvär 3.7.2018.

Högsta förvaltningsdomstolen beviljade A besvärstillstånd. Förvaltningsdomstolens beslut, sektionens beslut 23.11.2017 och tjänsteinnehavarens beslut 24.8.2017 upphävdes.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att stadsstyrelsens beslut 26.6.2017, med beaktande av ärendets tidigare skeden, skulle tolkas enligt dess ordalydelse. Stadsstyrelsens nämnda beslut gällde de avtal om närståendevård som varit i kraft före 1.2.2017 och återställandet av nivån på vårdararvodena enligt dessa avtal för den tid då grunderna för beviljande av stöd för närståendevård bereddes på nytt. I stadsstyrelsens beslut hade inte särskilt nämnts att det under beredningstiden var möjligt att fatta beslut där arvodena sänktes genom tillämpning av de kriterier som varit i kraft före 1.2.2017.

Vårdararvodets andel av A:s stöd för närståendevård var 392 euro i månaden enligt de kriterier som trätt i kraft 1.2.2017 och som sedermera hade återförsänts till ny beredning. Vårdararvodets belopp enligt det 7.11.2014 daterade avtalet om närståendevård var 796,24 euro i månaden enligt betalningsklass 2. Arvodet hade därmed sjunkit på det sätt som avsågs i stadsstyrelsen beslut.

Under ovan nämnda omständigheter ansåg högsta förvaltningsdomstolen att tjänsteinnehavaren inte genom sitt beslut 24.8.2017, mot stadsstyrelsens beslut 26.6.2017 och innan social- och hälsovårdsnämnden godkänt de nya stödkriterierna, hade kunnat fastslå beloppet för A:s vårdararvodes andel av stödet för närståendevård till ett lägre belopp än vad som avtalats 7.11.2014. Genom social- och hälsovårdsnämndens sektions beslut hade även vad som avtalats om vårdararvodets belopp i det 16.2.2017 ingångna avtalet om stöd för närståendevård mellan staden och A blivit upphävt. Vårdararvodet skulle därför utgöras av det belopp som fastslagits i avtalet 7.11.2014 även för tiden efter 1.5.2017, ända tills ett nytt avtal om närståendevård görs åt A efter att de nya kriterierna för beviljande av stöd för närstående vård har trätt i kraft.

Omröstning 3 - 2

Lagen om stöd för närståendevård 1 §, 2 § 1, 2 och 4 punkten, 3 §, 5 § 1 mom., 7 § 1 mom., 8 § 1 mom., 2 mom. 1 punkten och 3 mom. samt 9 §

Ärendet har avgjorts av justitieråden Eija Siitari, Outi Suviranta, Toomas Kotkas, Antti Pekkala och Ari Wirén. Föredragande Suvi Leskinen.