12.6.2019

Efter att ansökan om omhändertagande hade gjorts, gjorde direktören för barnskyddet en utredningsbegäran till polisen om mamman. Efter detta hade direktören varit närvarande under ärendets muntliga behandling i förvaltningsdomstolen med rätt att uttala sig i ärendet på barnskyddsmyndighetens vägnar.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att en sådan undersökningsbegäran som gjorts av en tjänsteman om en kund inom förvaltningen där tjänstemannen är målsägande kan äventyra tilltron till tjänstemannens opartiskhet på det sätt som avses i 28 § 1 mom. 7 punkten i förvaltningslagen.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade vidare att förvaltningsdomstolen då den behandlade ansökan om omhändertagande inte var bunden till det som framförts av barnskyddsmyndigheten utan bedömde självständigt vikten av utredningen och dess betydelse. Den utredning som hade framförts i ärendet innan utredningsbegäran hade gjorts hade legat som grund för förvaltningsdomstolens avgörande. Förvaltningsdomstolen hade även haft kännedom om den utredningsbegäran som gjorts av barnskyddsmyndigheten om barnets mamma. Ett beslut som gäller omhändertagande av barn ingriper på ett grundläggande sätt i den i grundlagen och i artikel 8 i den Europeiska människorättskonventionen garanterade rätten till skydd för familjelivet. Om barnets förälder eller ett barn som fyllt 12 år motsätter sig omhändertagandet, avgörs ärendet i förvaltningsdomstolen. Då ärendet avgörs i förvaltningsdomstolen framhävs kraven på rättssäkerhet och en rättvis rättegång enligt artikel 6 i den Europeiska människorättskonventionen eftersom förvaltningsdomstolen som första instans avgör ansökan om omhändertagandet. Rättegången i förvaltningsdomstolen blir därför central med tanke på utredningen i ärendet. En muntlig förhandling är förutom ett sätt att erhålla behövlig utredning i ärendet, också en central garanti för en rättvis rättegång. En muntlig förhandling ger parterna möjlighet att framföra sina argument och motargument direkt till domstolen. Med tanke på barnskyddsmyndighetens uppgifter och ställning har opartiskheten i förhållande till den förälder som motsätter sig omhändertagandet en utpräglad betydelse.

Direktören för barnskyddet, som ansetts jävig enligt förvaltningslagen och som hade använt barnskyddsmyndighetens talerätt, hade närvarit vid den muntliga förhandlingen i förvaltningsdomstolen då ansökan om omhändertagandet behandlades. Detta utgjorde en grund för att anse att förvaltningsdomstolens beslut hade tillkommit i fel ordning. Förvaltningsdomstolens beslut upphävdes och ärendet återsändes till förvaltningsdomstolen för ny behandling.

Europiska människorättskonventionen artikel 6 och 8

Förvaltningslagen 27 § 1 mom., 28 § 1 mom.

Förvaltningsprocesslagen 33 § 1 mom., 37 § 1 mom., 38 § 1 mom., 39 g § 1 mom., 51 § 1 mom.

Barnskyddslagen 32 § 3 mom.

Ärendet har avgjorts av president Kari Kuusiniemi samt justitieråden Alice Guimaraes-Purokoski, Outi Suviranta, Timo Räbinä och Pekka Aalto. Föredragande Katariina Flinkman.