13.9.2019

Barnskyddsmyndigheten hade två gånger inom en kort tid fattat beslut on ändring av platsen för vård utom hemmet för ett barn som blivit omhändertaget åtta år tidigare. Varken barnet eller de övriga i saken delaktiga hade beretts tillfälle att höras före besluten. Barnskyddsmyndigheten hade med hänvisning till 42 § 3 mom. i barnskyddslagen motiverat utelämnandet av hörandet med att hörandet kunde medföra allvarlig skada för barnets utveckling eller säkerhet och det ansågs nödvändigt att utelämna hörandet för att barnets bästa skulle tillgodoses.

I ärendet skulle först avgöras om barnskyddsmyndigheten hade kunnat fatta besluten om att ändra platsen för vård utom hemmet utan att höra barnet och de andra i ärendet delaktiga. I detta ingick frågan om förhållandet mellan 42 § 3 mom. i barnskyddslagen och 34 § 2 mom. i förvaltningslagen om att inte höra en part.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att grunderna för att utelämna hörandet av ett barn kan bedömas också med beaktande av vad som stadgas i 42 § 3 mom. i barnskyddslagen. I ärendet hade inte framförts några grunder för att utelämna hörandet av det 12 år fyllda barnet eller de övriga i ärendet delaktiga före ändringen av platsen för vård utom hemmet.

Förvaltningsdomstolens och tjänsteinnehavarens beslut om ändring av platsen för vård utom hemmet upphävdes på grund av fel i hörandet och ärendet återförvisades till myndigheten för ny behandling. I detta hänseende har det inte i ärendet tagits ställning till om det förelåg i barnskyddslagen avsedda grunder att ändra platsen för vård utom hemmet.

Finlands grundlag 21 § 2 mom.

Förvaltningslagen 34 §

Barnskyddslagen 20 § 2 mom. och 42 §

Ärendet har avgjorts av justitieråden Anne E. Niemi, Janne Aer, Petri Helander, Antti Pekkala och Toomas Kotkas. Föredragande Milla Wartiovaara.