18.10.2018

Stödet för närståendevård som A tidigare beviljats hade dragits in, eftersom A:s behov av stöd inte ansågs vara tillräckligt i förhållande till stadens skärpta kriterier för beviljande av stöd. Förvaltningsdomstolen hade upphävt beslutet på grunden att A med hänsyn till den utredning som lagts fram avseende funktionsförmåga uppfyllde förutsättningarna för stödet enligt kommunens kriterier för att bevilja det. Social- och hälsovårdsnämnden ansökte om tillstånd att överklaga förvaltningsdomstolens beslut hos högsta förvaltningsdomstolen.

Högsta förvaltningsdomstolen beviljade besvärstillstånd och ansåg att kommunen i syfte att rikta de medel som står till förfogande för stöd för närståendevård i kommunen har rätt att fastställa allmänna kriterier för beviljande av stödformen och att ett beslut att neka stöd för närståendevård kan grunda sig på att sökanden inte uppfyller de av kommunen fastställda kriterierna för beviljande av stöd. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att kommunens prövningsrätt i anslutning till beviljande av stöd för närståendevård har betydelse även då en klient söker ändring i ett beslut att neka stöd med hänvisning till dylika kriterier för beviljande av stöd. Vid prövningen av lagligheten av det i kommunen fattade beslutet tillämpas de kriterier som kommunen fastställt för säkerställande av konsekvent förvaltningspraxis inte av domstolen på samma sätt som lagstiftning. I stället tillkommer det på domstolen att på basis av kommunens kriterier för beviljande av stöd samt den ärendespecifika utredningen kontrollera att avgörandet även till denna del grundar sig på tillbörlig användning av prövningsrätt.

Högsta förvaltningsdomstolen fann att social- och hälsovårdsnämnden med beaktande av kommunens kriterier för beviljande av stöd för närståendevård samt utredningen som erhållits om A:s behov av vård och omsorg i hemmet hade haft rätt att anse att det dagliga hjälpbehovet inte var så omfattande att kommunen borde bevilja A stöd för närståendevård. I ärendet hade inte framkommit någon grund att bedöma att de i kommunen fastställda kriterierna för beviljande av stöd vid beslutsfattandet skulle a tillämpats i strid med rättsprinciperna inom förvaltningen eller annars felaktigt. Förvaltningsdomstolens beslut upphävdes.

Finlands grundlag 19 § 3 mom.

Socialvårdslagen 11 och 14 §

Lagen om stöd för närståendevård 1 §, 2 § 1 och 4 punkten samt 3 §

Lagen om planering av och statsunderstöd för social- och hälsovården 3 §

Lagen om statsandel för kommunal basservice 1 §

Se även HFD 2018:135

Ärendet har avgjorts av justitieråden Niilo Jääskinen, Eija Siitari, Alice Guimaraes-Purokoski, Outi Suviranta, Timo Räbinä, Pekka Aalto, Maarit Lindroos och Toomas Kotkas. Föredragande Emil Waris.