7.2.2017

Stiftelsen A sr hade vid inkomstbeskattningen betraktats som ett allmännyttigt samfund. Stiftelsen hade bedrivit passiv placeringsverksamhet, som inte hade uppfyllt kännetecken för näringsverksamhet och inkomsterna från verksamheten hade betraktats som personlig inkomst för stiftelsen, det vill säga som skattefri inkomst.

B Kb var en kapitalplaceringsfond, vars enda syfte var att bedriva kapitalplaceringsverksamhet, det vill säga placera medel i andra inhemska och utländska kapitalplaceringsfonder. A sr gav B Kb, som var under bildning, ett högst 40 000 euro stort vinstandelslån. Med dessa medel köpte B Kb av A:s placeringar i kapitalplaceringsfonder, det vill säga hela portföljen. Den ansvariga bolagsmannen i B Kb var D Ab, som i sin helhet ägdes av sitt moderbolag C Abp och som var ansvarig bolagsman även i vissa andra fonder.

Avkastningen av det vinstandelslån som A sr gett B Kb bestod av dels en fast årlig ränta om 1 procent, dels av en avkastningsränta. Avkastningsräntan var bunden till fondens resultat sådant detta kalkylerades enligt skattelagstiftningen och som avkastningsränta betalades låntagarens hela resultat för räkenskapsperioden. Enligt en uttrycklig bestämmelse i lånekontraktet svarade fondens bolagsmän inte för återbetalningen av vinstandelslånets kapital eller för räntebetalningen och under vissa förhållanden kunde lånet och räntan efterskänkas. Om det framgick att betalningen av den fasta räntan eller avkastningsräntan eller återbetalningen av det lyfta lånekapitalet hade grundat sig på uppgifter som man senare hade fått lov att korrigera, hade B Kb dessutom rätt att kräva A sr på det överbetalda beloppet.

Enligt Skatteförvaltningens förhandsavgörande till A sr var den ränta som B Kb betalade till A sr för vinstandelslånet skattefri inkomst för A sr. Förvaltningsdomstolen ansåg med stöd av 28 § 1 mom. i lagen om beskattningsförfarande att räntan inte var skattefri inkomst för A sr.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att villkoren i det lån som A sr beviljat B Kb skulle anses vara osedvanliga. Eftersom stiftelsen dock hade bedrivit passiv placeringsverksamhet, och inkomsterna från denna verksamhet hade betraktas som skattefri inkomst för stiftelsen, skulle stiftelsen inte anses ha vidtagit åtgärden att bevilja B Kb vinstandelslånet uppenbarligen i syfte att uppnå befrielse från skatt. Vid beskattningen av den ränteavkastning som A sr fick av vinstandelslånet skulle vid en helhetsbedömning av situationen inte tillämpas 28 § i lagen om beskattningsförfarande, utan skatteintäkterna var skattefria inkomster av stiftelsen personliga inkomstkälla. Högsta förvaltningsdomstolen upphävde därför förvaltningsdomstolens beslut och satte i kraft Skatteförvaltningens förhandsavgörande. Förhandsavgörande för skatteåren 2015 och 2016. Omröstning 4 - 1.

Inkomstskattelagen 23 § 1 mom.

Lagen om beskattningsförfarande 28 § 1 mom.