HFD:2017:108
- Keywords
- Förvaltningstvistemål, Socialvårdskostnader -- Fördelning av socialvårdskostnader mellan kommuner, Hastigt insjuknande, Rätt att välja hemkommun, Person som redan tidigare bott i två kommuner, Ersättning av kostnader för boendeservice
- Year of case
- 2017
- Date of Issue
- Register number
- 3730/3/15
- Archival record
- 3043
Innan B i september 2013 drabbats av en hjärninfarkt hade han vistats och arbetat i både X:s stad och Z:s stad och hade också haft bostad i vardera staden. I Z stad hade B bott tillsammans med sin flickvän. Före infarkten hade B inte i X:s stad haft behov av serviceboende eller motsvarande andra tjänster. Efter infarkten hade B 1.10.2013, medan han var intagen på sjukhus i Z stad, gjort en flyttningsanmälan till befolkningsregistret om att han flyttade till sin flickväns adress i Z stad. B hade från 1.8.2014 bott i ett resurserat boende i ett servicehus i Z stad. Under dessa förhållanden ansågs B:s hemkommun vid en sammantagen bedömning och med beaktande av B:s egen uppfattning ha ändrats så att den från 1.10.2013 var Z stad.
Kostnaderna för B:s serviceboende och stödtjänster för boendet, vilka Z stad yrkat att X stad skulle ersätta från 28.1.2014 framöver, var inte kostnader som uppstått i en sådan situation som avses i 16 a och 42 a § i socialvårdslagen och där kostnadsansvaret enligt 42 b § (710/1982) i socialvårdslagen stannar hos den tidigare hemkommunen. Det var frågan om socialservice som avses i 13 § 1 mom. 1 punkten i socialvårdslagen och för vilken B:s nya hemkommun Z var ansvarig. Följaktligen kunde X stad inte åläggas att ersätta Z stad för de kostnader som sistnämnda stad haft för B:s boendeservice.
Socialvårdslagen (710/1982) 13 § 1 mom. 1 punkten, 14 § 1 mom., 15 § 1 mom., 17 § 1 mom., 16 a § 1 mom. (1378/2010) samt 42 a och 42 b § (1378/2010)
Lagen om hemkommun 2 § 1 och 2 mom. och 3 § 2 mom.