HFD:2017:106
- Keywords
- Förvaltningstvistemål, Socialvårdskostnader, Fördelning av kostnader mellan kommuner, Boende med föräldrar som närståendevårdare, Flyttning till resurserat serviceboende i annan kommun, Serviceboende, Utvecklingsstörd person, Rätt att välja hemkommun
- Year of case
- 2017
- Date of Issue
- Register number
- 115/3/15
- Archival record
- 3041
A, en ung person som var utvecklingsstörd och led av ledgångsreumatism, hade 1.10.2012 från sin hemkommun C flyttat till kommunen B, där han bodde i ett resurserat serviceboende och som blev hans nya hemkommun. Den fråga som skulle avgöras var om det till följd av att A:s tidigare hemkommun varit C nu var staden D, med vilken kommunen C sammanslagits, som var den kommun som från 1.10.2012 skulle svara för kostnaderna för A:s resurserade serviceboende, eller om kostnadsansvaret från och med flyttningen hade övergått på kommunen B.
Till följd av sin utvecklingsstörning och sin sjukdom kunde A inte bo självständigt i kommunen C, där han kunnat bo tillsammans med sina föräldrar genom att stöd för närståendevård beviljats. A:s stödbehov hade funnits kvar även i hans nya hemkommun B, där han hade beviljats resurserat serviceboende.
Under dessa förhållanden ansåg högsta förvaltningsdomstolen att A inte hade flyttat till kommunen B i en sådan avsikt som enligt 2 § 1 mom. i lagen om hemkommun och 13 § 1 mom. 1 punkten i socialvårdslagen bedöms som sedvanlig flyttning. Det hade varit frågan om en i 16 a § i socialvårdslagen avsedd situation, där enligt 3 b § i lagen om hemkommun A:s hemkommun från 1.10.2012 hade blivit C kommun. Enligt 42 b § i socialvårdslagen hade kostnadsansvaret för serviceboendet följaktligen stannat hos A:s tidigare hemkommun C och senare genom kommunsammanslagningen hos staden D.
Socialvårdslagen (710/1982) 13 § 1 mom. 1 punkten, 14 § 1 mom., 17 § 2 mom. (910/2012), 16 a § 1 mom. (1378/2010) och 42 b § (1378/2010)
Lagen om hemkommun 2 § 1 mom. och 3 b § (1377/2010)