12.1.2015

En arbetstagares arbetsavtal hade med stöd av 8 kap. 1 § 1 mom. i arbetsavtalslagen hävts för att upphöra 22.8.2007. Enligt hovrättens dom 25.6.2009 hade det inte funnits något synnerligen vägande skäl att häva arbetsavtalet, men arbetsgivaren hade dock haft ett sådant vägande sakskäl att säga upp arbetstagaren som avses i 7 kap. 1 § i arbetsavtalslagen. Hovrätten förpliktade arbetsgivaren att enligt 6 kap. 4 § 1 mom. i arbetsavtalslagen till arbetstagaren betala lön för uppsägningstiden, det vill säga för två månader.

Arbetstagaren ansökte 6.7.2009 hos närings-, trafik- och miljöcentralen om att hans lönefordran skulle betalas till honom med stöd av lönegarantin. Ansökan avslogs med hänvisning till att den inte gjorts inom tre månader efter att fordran förfallit till betalning, vilket ansågs ha skett när anställningsförhållandet upphörde 22.10.2007. Med hänvisning till samma grund avslog även besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden och försäkringsdomstolen arbetstagarens besvär.

Arbetsgivaren begärde att högsta förvaltningsdomstolen skulle återbryta lönegarantibesluten. Vid handläggningen av ärendet i högsta förvaltningsdomstolen skulle inte tillämpas 19 § 1 mom. i lagen om försäkringsdomstolen, enligt vilket högsta förvaltningsdomstolen kan återbryta ett beslut av försäkringsdomstolen, om det vid behandlingen av ärendet i försäkringsdomstolen har inträffat ett sådant fel i förfarandet som väsentligt har kunnat inverka på beslutet, utan i enlighet med vad som föreskrivs i 26 § 3 mom. i lönegarantilagen skulle bestämmelserna i 63 § i förvaltningsprocesslagen tillämpas.

Den fordran som arbetstagarens lönegarantiansökan avsåg skulle betraktas som en sådan fordran med karaktär av skadestånd som avses i andra meningen i 5 § i lönegarantilagen, vilket innebar att ansökan om att fordran skulle betalas med stöd av lönegarantin skulle göras inom tre månader efter att hovrättens dom vunnit laga kraft. Eftersom de beslut som försäkringsdomstolen, besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden samt närings-, trafik- och miljöcentralen hade gett om saken grundade sig på uppenbart oriktig tillämpning av lag eller på ett misstag som väsentligt har kunnat inverka på beslutet så som avses i 63 § 1 mom. 2 punkten i förvaltningsprocesslagen och hade kränkt arbetstagarens rätt, beslöt högsta förvaltningsdomstolen återbryta besluten och återvisade ärendet till närings-, trafik- och miljöcentralen för ny handläggning.

Arbetsavtalslag (55/2001) 6 kap. 4 § 1 mom. och 12 kap. 1 § 4 mom.

Lönegarantilagen 5 § samt 26 § 1, 2 och 3 mom.

Lagen om försäkringsdomstolen 19 § 1 mom.

Förvaltningsprocesslagen 63 § 1 och 2 mom.