HFD:2015:58
- Keywords
- Nyttighetsmodellrätt, Uppfinningshöjd, Grad av uppfinningshöjd, Tydlig skillnad, Rammadrassäng, Reglerbarhet, Kombination av kända egenskaper, Fackman på området, Allmänkunskap
- Year of case
- 2015
- Date of Issue
- Register number
- 1820/1/13
- Archival record
- 940
Nyttighetsmodellen gällde en rammadrassäng med en spjälbotten vars elasticitet var reglerbar. Rammadrassängen var i sig känd sedan tidigare och bottnens reglerbarhet var av en typ som tidigare använts i sängar med spjälbotten.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att uppfinningen enligt nyttighetsmodellen skulle bedömas som helhet. För att den skulle uppfylla det krav på uppfinningshöjd som ställs på nyttighetsmodeller var det nog att uppfinningen inte alldeles uppenbart kunde härledas från det som var känt sedan tidigare och att den inte var en självklarhet för en genomsnittsfackman.
Nyttighetsmodellen kunde inte anses vara alldeles uppenbar enbart av den orsaken att den bestod av tidigare kända element. I ärendet hade inte framkommit att de publikationer som företetts skulle ha lett en fackman till en kombination enligt nyttighetsmodellen och inte heller att det på basis av fackmannens allmänkunskap hade varit uppenbart att testa en dylik kombination. I samma riktning pekade också den omständigheten att ett rätt stort antal mothåll (D1‒D12) företetts trots att nyttighetsmodellen gällde en i sig enkel uppfinning. Att uppfinningen kunde utnyttjas kommersiellt kunde också tyda på uppfinningshöjd. Rammadrassängen enligt nyttighetsmodellen skulle därför anses inneha en sådan grad av uppfinningshöjd som avses i 2 § 1 mom. lagen om nyttighetsmodellrätt.
Lagen om nyttighetsmodellrätt 2 § 1 mom., 19 § 1 mom. 1 punkten och 21 § 1‒2 mom.