14.12.2015

A rf var en allmännyttig sammanslutning, som planerade att flytta den verksamhet som föreningen bedrev i sina rehabiliteringsenheter till sitt dotterbolags dotterbolag, B Ab. Efter att detta genomförts började A fakturera B Ab för de stödtjänster som koncentrerats till A rf för att utföras av A rf:s egen personal, såsom tjänster utförda av redovisningsavdelningen, dataadministrationen, fastighetsavdelningen, förvaltningsavdelningen, kommunikationsavdelningen eller enheten för intern utveckling. Tjänsterna fakturerades till självkostnadspris. Försäljningen av tjänsterna ansågs vara sådan rörelsemässig försäljning som avses i 1 § i mervärdesskattelagen, men försäljningsintäkterna betraktades inte som sådan näringsinkomst för ett allmännyttigt samfund som avses i 4 § i mervärdesskattelagen.

A rf hade år 1997 med stöd av 12 § i mervärdesskattelagen ansökt om att bli skatteskyldig för den rörelse som föreningen bedrev med den skog som den ägde. Eftersom skogsbruket inte hade anknytning till försäljningen av stödtjänster till B Ab och eftersom dessa funktioner lätt kunde skiljas åt, hade nyss nämnda ansökan inte en sådan verkan att A med anledning av den skulle ha varit skyldig att betala mervärdesskatt även för försäljningen av stödtjänster till B Ab.

Högsta förvaltningsdomstolen upphävde förvaltningsdomstolens och företagsskattebyråns beslut och meddelande som nytt förhandsavgörande att A rf inte skulle betala mervärdesskatt för de kostnader som hänförde sig till de stödtjänster som A rf fakturerade B Ab.

Förhandsavgörande om mervärdesbeskattning för tiden 25.2.2014 - 31.12.2015.

Mervärdesskattelagen 1 § 1 mom. 1 punkten, 2 § 1 mom., 4 §, 12 § 1 mom. och 18 §

Mervärdesskattedirektivet 2006/112/EG artikel 2.1 a) och 2.1 c), artikel 9.1, artikel 132.1 g) och 132.1 l) samt artikel 134

Jfr HFD 11.3.2005 liggarnummer 539 och HFD 15.3.1999 liggarnummer 430.