16.9.2015

Migrationsverket hade ansett att A, som var medborgare i Afghanistan, till följd av det allmänna säkerhetsläget i sitt hemland i och för sig var i behov av alternativt skydd enligt 88 § 1 mom. i utlänningslagen. Med hänvisning till 88 § 2 mom. 2 punkten i utlänningslagen hade Migrationsverket dock inte beviljat A uppehållstillstånd på denna grund, eftersom A för grov misshandel av barn hade dömts till ett villkorligt fängelsestraff på ett år och sex månader. Däremot hade Migrationsverket med stöd av 89 § i utlänningslagen beviljat A ett tillfälligt (B) uppehållstillstånd, eftersom A inte kunde avlägsnas ur landet för att han i sitt hemland hotades av dödsstraff, tortyr, förföljelse eller någon annan behandling som kränker människovärdet.

Förvaltningsdomstolen upphävde Migrationsverkets beslut och ansåg att trots att A i Finland hade gjort sig skyldig till brott, kunde han inte anses ha begått en gärning som avses i 88 § 2 mom. 2 punkten i utlänningslagen. Följaktligen omfattades han inte av uteslutningsklausulen.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att vid bedömningen av om gärningen varit grov på det sätt som avses i 88 § 2 mom. 2 punkten i utlänningslagen skulle gärningens art och övriga förhållanden beaktas. De grunder som använts vid prövningen av straffets längd eller villkorlighet kunde däremot inte i sig tillmätas betydelse vid bedömningen.

Det straff till vilket A hade gjort sig skyldig hade riktat sig mot ett försvarslöst fem månader gammalt spädbarn. Den läkare som tingsrätten hört som vittne hade berättat att skadorna hos barnet tydde på att barnet ofta ruskats om och att gärningen hade förorsakat barnet svår huvudvärk, smärta och gråtbenägenhet samt även långvariga och allvarliga skador, vilkas läkning hade tagit månader i anspråk.

A hade begått gärningen med likgiltighet för barnets hälsa. Gärningen skulle med hänsyn till sin farlighet betraktas som ett sådant grovt brott som avses i 88 § 2 mom. 2 punkten i utlänningslagen. Under dessa förhållanden hade Migrationsverket med stöd av uteslutningsklausulen i 88 § 2 mom. 2 punkten i utlänningslagen kunnat underlåta att bevilja A uppehållstillstånd på de grunder som gäller för alternativt skydd. Högsta förvaltningsdomstolen upphävde förvaltningsdomstolens beslut och satte i kraft Migrationsverkets beslut.

Utlänningslagen 88 § 2 mom.

Direktivet 2004/83/EG artikel 19.2 och 19.3 a samt 17.1

Se även HFD 2014:35