24.8.2015

Ett företag som bedrev stenbrytning hade sänt ut arbetstagare så att dessa hade inkvarterats i närheten av stenbrotten, slumpmässigt antingen i lokaler för gemensam inkvartering vilka ägdes av företaget eller i lokaler som företaget ordnade genom arrangemang med utomstående. Den tillståndspliktiga verksamhet som företaget bedrev var inte tillåten under veckohelgen och verksamheten avbröts alltid för lördag och söndag. Bolaget hade betalat alla arbetstagare kilometerersättning för resor till hemorten under veckohelgen, oberoende av inkvarteringssättet. Enligt arbetsavtalet för arbetskommenderingen ersatte arbetsgivaren arbetstagarna för en resa i veckan hem och tillbaka till arbetsstället. Dagpenning betalades enligt avtalet endast för arbetsdagar.

Skatteförvaltningen hade efter skattegranskning fattat debiteringsbeslut, som innebar att de arbetstagare som inkvarterats i lokaler ägda av företaget ansågs ha haft en arbetskommendering som fortgick också över veckohelgen, eftersom inkvarteringslokalerna stod till deras förfogande även under den. Således hade företaget inte kunnat betala dessa arbetstagare skattefri kilometersättning för hemresorna över veckohelgen.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att företaget i enlighet med avtalet för arbetskommenderingen hade betalat dagpenning till arbetstagarna för arbetsdagar, men inte för veckohelgen. Efter att även ha tagit hänsyn till förhållandena i saken som helhet ansåg högsta förvaltningsdomstolen att den omständigheten att arbetstagarna under arbetsdagarna hade inkvarterats i lokaler som arbetsgivaren ägde och att de i princip hade kunnat nyttja samma lokaler även under veckohelgen inte innebar att företaget kunde anses ha ordnat inkvartering för arbetstagarna under veckohelgen. Således kunde arbetskommenderingarna inte i strid med arbetsgivarens och arbetstagarnas egen uppfattning anses ha fortgått över veckohelgen. När de resor som arbetsgivarna gjort över veckohelgen mellan det särskilda arbetsstället och bostaden inte hade gjorts medan arbetskommenderingen pågick, ansågs skäl inte ha anförts för debiteringarna.

Skatteåren 2007 - 2010.

Inkomstskattelagen 71 § 1 mom. och 72 § 4 mom.