18.11.2014

A hade ansökt om stöd enligt handikappservicelagen för ändring av manövreringsutrustningen i en bil (1 550 euro) samt för prisskillnaden mellan en bil med manuell växel och en bil med automatväxel (3 000 euro). A, som var svårt handikappad, hade cirka 18 månader tidigare beviljats ett betydande bidrag för anskaffning av en fyrhjuling, och dessutom beviljats färdtjänst för 18 resor i månaden.

Förvaltningsdomstolen hade upphävt kommunens beslut att avslå A:s ansökan och återvisat ärendet till förvaltningsdomstolen för ny handläggning.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att A:s ansökan gällde ett sådant ekonomiskt stöd som var beroende av kommunens anslag. Anslagsbundna tjänster ska av kommunen ordnas i enlighet med behovet i kommunen, men inom de ramar som bestäms av handikappservicelagens målsättningar har kommunen prövningsrätt vid dimensioneringen av anslaget samt även vid fördelningen av tjänsterna samt när kommunen fattar prioriteringsbeslut. Vid utövningen av sin prövningsrätt ska kommunen iaktta de allmänna rättsprinciperna för förvaltningen, såsom principen om ändamålsbundenhet och jämlikhetsprincipen. De principer enligt vilka tjänsterna fördelas ska vara godtagbara med hänsyn till handikappservicelagens målsättningar. När det gäller anslagsbundna tjänster motsvaras kommunens skyldighet att ordna sådana tjänster inte för klienten av en likadan absolut rätt att få en viss tjänst som när det är fråga om en tjänst till vilken klienten har subjektiv rättighet.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att med hänsyn till karaktären hos de anslagsbundna tjänsterna skulle fullföljdsdomstolen i första hand bedöma om avslaget på ansökan berodde på att kommunen klart hade underdimensionerat de behövliga anslagen eller inte på ett konsekvent och för alla likadant sätt hade tillämpat de fördelningsgrunder som kommunen fattat beslut om.

Kommunens avslag på A:s ansökan hade inte baserat sig på otillräckliga anslag eller kommunens principer för handikappservicen, utan tjänsteinnehavaren och bastrygghetsnämnden hade gjort den bedömningen att A mot bakgrund av de tjänster och det stöd som han redan fått inte behövde det bidrag för bil som han ansökt om. Besluten kunde inte anses ha grundat sig på annat än godtagbara och icke-diskriminerande skäl.

Högsta förvaltningsdomstolen upphävde förvaltningsdomstolens beslut och satte i kraft den kommunala myndighetens beslut att avslå ansökan.

Omröstning om beslutsskälen 6 - 3.

Lagen om service och stöd på grund av handikapp 1, 3 och 9 §

Förordningen om service och stöd på grund av handikapp 17 § 1 mom.