22.9.2014

A, som i egenskap av primärproducent hade registrerat sig som mervärdesskattskyldig, hade i samband med att han upphörde med rörelsemässig spannmålsodling sålt bort åkermark, skogsmark och impediment, gårdsstödsrättigheter som hänförde sig till åkermarken, en lagerbyggnad samt en traktor och såningsmaskin. Denna försäljning hade skett till köparen B. Dessutom hade A sålt åkermark och impediment samt gårdsstödsrättigheter som hänförde sig till åkermarken till C, som använde de nyttigheter som han köpt av A i det jordbruk som han bedrev sedan tidigare.

Högsta förvaltningsdomstolen hade att ta ställning till om försäljningen till C skulle anses innebära en sådan överlåtelse av en del av en rörelse som avses i 19 a § i mervärdesskattelagen. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att det inte var av avgörande betydelse i ärendet att nyttigheterna sålts i samband med att säljaren upphörde med sin rörelse. I det aktuella fallet kunde åkermarken och gårdsstödsrättigheterna utnyttjas i köparens jordbruk endast förutsatt att köparen i betydande utsträckning använde sig av resurser som köparen redan hade eller skaffade sig, såsom produktionsbyggnader samt maskiner och anordningar, eller avtal med underleverantörer om köp av tjänster. Därför ansågs A:s överlåtelse av nyttigheter till C inte bilda ett sådant förmögenhetskomplex med vilket det skulle ha varit möjligt att bedriva självständig ekonomisk verksamhet på det sätt som avses i 19 a § i mervärdesskattelagen och artikel 19 i mervärdesskattedirektivet. A skulle betala mervärdesskatt för det pris till vilket han hade sålt gårdsstödsrättigheter till C. Omröstning 4 - 1.

Debitering för månaden 12/2008 under räkenskapsperioden 1.1.- 31.12.2008.

Mervärdesskattelagen 1 § 1 mom. samt 17, 18 och 19 a §

Rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt artiklarna 2.1 a och 2. 1 c, 14.1, 19, 24.1 och 29

Unionens domstols dom i målen C-497/01, Zita Modes och C-444/10, Schriever