17.6.2014

Chefen för tekniska verket i en stad hade åren 2004 - 2007 tillsammans med sin make deltagit i Lapplandsresor, som hade skett på inbjudan av eller arrangerats av en person i ledande ställning i ett bolag i fastighetsbranschen. Chefen för tekniska verket hade sedermera dömts till böter för mutförseelse av orsaker som hänförde sig till bland annat sådana resor åren 2005 - 2007.

Chefen för tekniska verket hade år 2011 varit närvarande när stadsstyrelsen och stadsfullmäktige behandlade betalningsarrangemang i anslutning till betalningen av en ersättning som avtalats i ett markanvändningsavtal. Den andra parten i markanvändningsavtalet var ett dödsbo med tre delägare. Av delägarna var en make till ovan nämnda person i ledande ställning i ett bolag i fastighetsbranschen.

I högsta förvaltningsdomstolen var det särskilt fråga om huruvida chefen för tekniska verket hade varit jävig att vara närvarande när betalningsarrangemanget behandlades, med beaktande av vad som föreskrivs i generalklausulen i 28 § 1 mom. 7 punkten i förvaltningslagen.

Enligt förarbetena till generalklausulen om jäv ska ett sådant särskilt skäl som medför jäv äventyra opartiskheten i ungefär lika hög grad som när det är fråga om de särskilt angivna jävsgrunderna (28 § 1 mom. 1 - 6 punkterna i förvaltningslagen). Den omständighet som medför jäv enligt generalklausulen ska följaktligen vara sådan att den äventyrar tilltron till tjänstemannens opartiskhet lika kraftigt som om tjänstemannen deltar i handläggningen av till exempel ett ärende där en närstående till honom eller henne är part eller som kan väntas medföra synnerlig nytta eller skada för tjänstemannen själv eller en person som står honom eller hennes särskilt nära.

Sammanträffandena, som hade fortsatt under flera års tid och bland annat under ovan nämnda resor, hade i och för sig gett upphov till bekantskaps- och vänskapsförhållanden. Dessa gav dock inte i sig anledning att förmoda att det hos tjänstemannen skulle ha skapats ett osunt behov att i tjänsten gynna personer som han på detta sätt eller annars, främst inom ramen för sitt arbete, hade blivit bekant med.

Jäv till följd av generalklausulen kunde i och för sig uppstå med anledning av att tjänstemannen dömts till straff för mutförseelse till följd av händelser som på personplanet hade indirekt anknytning till det ärende som myndigheten behandlade. Vid bedömningen av förekomsten av ett sådant särskilt skäl som medför jäv gällde det dock att ta hänsyn till de omständigheter och förhållanden som hade lett till domen.

Av de resor som chefen för tekniska verket gjort i bolagets regi och som hade bidragit till domen för mutförseelse hade den första ägt rum cirka 6,5 och den sista cirka 4,5 år innan betalningsarrangemanget sattes upp och godkändes år 2011. Den person på vars inbjudan resorna skett eller som ordnat dem hade avgått med pension år 2007 och det saknades utredning om att respektive personer, som känt varandra inom ramen för sitt arbete, därefter skulle ha fortsatt att träffas under motsvarande förhållanden. Man kunde dra den slutsatsen att det sannolikt först efter år 2007 hade visat sig att de betalningsarrangemang behövdes som sedan genomfördes år 2011.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att det förfarande som räknats chefen för tekniska verket till last i domen om mutförseelse pekade på en klandervärd attityd när det gäller att iaktta bestämmelser som ska trygga en objektiv och opartisk myndighetsverksamhet. Med hänsyn till bland annat den tid som förflutit sedan resorna åren 2005 - 2007 och de förhållanden som varit rådande under resorna, kunde man dock inte anse att tjänstemannens opartiskhet vid handläggningen av avtalsarrangemangen år 2011 skulle ha äventyrats i en grad som kunde jämställas med de situationer som regleras i bestämmelserna om separata jävsgrunder. Chefen för tekniska verket var således inte jävig att vara närvarande vid handläggningen av ärendet.

Omröstning 6 - 3 (avdelningsplenum)

Kommunallagen 52 § 2 mom. och 90 §

Förvaltningslagen 27 § 1 mom. och 28 § 1 mom. 7 punkten.